medhelafoten. - SFQ | Sveriges Förenade HBTQ-studenter - www ...
medhelafoten. - SFQ | Sveriges Förenade HBTQ-studenter - www ...
medhelafoten. - SFQ | Sveriges Förenade HBTQ-studenter - www ...
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
MED HELA FOTEN.<br />
Konstruktionen av lesbiskhet som kollektiv<br />
identitet i Grupp Viktoria och Lesbisk Front,<br />
1973 - 1979.<br />
Karin Lindeqvist<br />
D-uppsats, Vt 2003<br />
Historia<br />
Södertörns högskola<br />
Handledare: Lena Lennerhed<br />
98.
INNEHÅLL<br />
1. Inledning. s. 1<br />
2. Terminologi och disposition. 2<br />
3. Frågeställning. 3<br />
4. Teorier. 3<br />
5. Metod. 11<br />
6. Källor. 13<br />
7. Tidigare forskning. 14<br />
8. Bakgrund. 16<br />
8. 1. Lesbisk organisering utanför Skandinavien. 17<br />
8. 2. Lesbisk organisering i Danmark och Norge. 18<br />
8. 2. 1. Danmark. 18<br />
8. 2. 2. Norge. 21<br />
8. 3. Lesbisk organisering i Sverige. 22<br />
8. 3. 1. Homorörelsen och kvinnorörelsen. 22<br />
8. 3. 2. Grupp Viktoria. 24<br />
8. 3. 3. Lesbisk Front. 28<br />
9. Medvetenhet. 34<br />
9. 1. Konstruktion av lesbiskhet. 34<br />
9. 1. 1. Lesbiskhetens ’natur’. 34<br />
9. 1. 2. Politisering av lesbiskhet. 36<br />
9. 1. 3. Sexualitet och kropp. 39<br />
9. 1. 4. Öppenhet. 42<br />
9. 2. Kunskap om lesbiskhet. 44<br />
9. 2. 1. Kunskapsinhämtning. 44<br />
9. 2. 2. Kunskapsproduktion. 47<br />
9. 2. 3. Fördomar om lesbiska. 48<br />
9. 3. Sammanfattning. 49<br />
10. Gränser. 50<br />
10. 1. ’Vi:et’ i Grupp Viktoria och Lesbisk Front. 50<br />
10. 1. 1. Gruppens namn. 50<br />
10. 1. 2. Talet om ’vi:ets’ betydelse. 51<br />
10. 2. Gränsen mot ’dem’ 52<br />
10. 2. 1. Homosexuella kvinnor. 52<br />
10. 2. 2. Kvinnorörelsen. 53<br />
10. 2. 3. Homorörelsen. 57<br />
10. 2. 4. ’Fienderna’. 59<br />
10. 3. Sammanfattning. 61<br />
11. Förhandlingar. 61<br />
11. 1. Genus och kön. 61<br />
11. 2. Heterosexualitet och parrelationer. 64<br />
11. 3. Representationer. 66<br />
11. 3. 1. Iscensättningar. 66<br />
11. 3. 2. Symboler. 68<br />
98.
11. 4. Kulturproduktion. 69<br />
11. 5. Sammanfattning 72<br />
12. Slutord. 73<br />
Noter. 76<br />
Källförteckning. 90<br />
Litteratur. 94<br />
Bilaga. 97<br />
Omslagsbild: Detalj ur serien ”Kvinno-fötter” i informationsbroschyren Lesbisk Front (1978).<br />
98.
BILAGA.<br />
Fotografier från RFSU-bulletin nr. 5, 1977.<br />
T.h. omslagsbilden<br />
nedan bild s. 3.<br />
Omslagsbilder till<br />
sånghäftet Sånger för oss (u.å.)<br />
och informationsbroschyren<br />
Vi finns (1975)<br />
98.
1. Inledning.<br />
Jag är helt övertygad om att min läggning är medfödd, säger en av tre lesbiska kvinnor som 1970<br />
intervjuades i en sexualpolitisk debattidskrift. i Det finns ingen bild på ”flickor[na]” och deras<br />
namn är ”förstås” fingerade. Frågorna rör hur de upptäckte sin homosexualitet, vad de tror att<br />
den beror på och om de ”vågat avslöja” att de är lesbiska för omgivningen. Intresset riktas mot<br />
kvinnornas ”läggning” och hur de praktiserar denna. Sju år senare i en annan sexualpolitisk<br />
debattidskrift ii säger en kvinna att för henne är att vara lesbisk den bästa politiska handling hon<br />
kan tänka sig. Hon och de andra ”tjejer[na]” är med på bild och uppträder under sina rätta<br />
förnamn. Samtalet rör sig om personliga och politiska fördelar med att leva lesbiskt, om ”den<br />
förkrympta tjejrollen” och ”manssamhället”. Intresset riktas mot kvinnornas<br />
”kvinnomedvetenhet” och hur de praktiserar denna. Den första tidningen, Viking, riktade sig till<br />
en homosexuell läsekrets och den andra, RFSU-bulletin, till allmänheten. Det är inte många år<br />
mellan intervjuerna men ändå skiljer sig deras sammanhang, utformning, tematik och språk åt<br />
och skillnaden illustrerar den radikala förändring som skedde under 1970-talet i attityden till<br />
lesbiskhet, inte minst – och det som intresserar mig här - bland lesbiska själva. Från att ha<br />
betraktats som en privat, stigmatiserad egenskap vars orsaker man begrundade och som det<br />
ansågs bäst att dölja för andra än ”likasinnade” insattes lesbiskheten i ett kvinnopolitiskt<br />
sammanhang och beskrevs positivt som levt uppror mot manssamhället. Denna förändring<br />
berodde till stora delar på den lesbiska rörelse som växte fram i västvärlden och som formulerade<br />
en ny lesbisk identitet baserad på en feministisk analys av kön, genus och sexualitet. Rörelsens<br />
kritik mot kärnfamiljen och heterosexualitet som samhällsinstitution samt dess insisterande på<br />
kvinnlig sexuell autonomi och betydelsen av kvinnors relationer till kvinnor bidrog till att bredda<br />
den samtida kvinnorörelsens inriktning. I denna uppsats studerar jag hur en grupp som ingick i<br />
denna rörelse, Grupp Viktoria som senare bytte namn till Lesbisk Front, konstruerade identiteten<br />
lesbisk. Gruppen hörde hemma i Stockholm och var ursprungligen en kvinnogrupp inom RFSL,<br />
Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, en organisation för homosexuella kvinnor och män.<br />
Kvinnorna lämnade så småningom RFSL och närmade sig den nya kvinnorörelsen och under de<br />
senare åren på 1970-talet hade Lesbisk Front ett nära samarbete med olika kvinnorörelsegrupper.<br />
Grupp Viktoria och Lesbisk Front hade också täta kontakter med andra lesbiska grupper i<br />
Sverige, Norge, Danmark och Finland. När det kvinnorörelsedrivna Kvinnohuset öppnade<br />
lämnande Lesbisk Front sin egen lokal och flyttade in där. Verksamheten under 1970-talet var<br />
varierande men ett övergripande mål, liksom en strategi, var att formulera en egen lesbisk<br />
identitet. Jag väljer att studera gruppen under perioden från 1973 då den bildades t.o.m. 1979 när<br />
man flyttade in på Kvinnohuset. Jag gör denna avgränsning därför att omlokaliseringen innebar<br />
stora förändringar för gruppen och nya frågor med anknytning till driften av huset och<br />
samarbetet med andra grupper i det blev dominerande. Denna förändring markerades också<br />
genom att gruppen bytte namn till Lesbiska Feminister.<br />
2. Terminologi och disposition.<br />
98.
I uppsatsen använder jag uttrycket ’lesbisk’ för att beteckna kvinnor som själva benämner sig<br />
som lesbiska. Jag ställer inte upp några övriga kriterier eller försöker fylla begreppet ’lesbisk’<br />
med någon fast, allmängiltig innebörd. I själva verket är det en av denna uppsats grundteser att<br />
innebörden i uttalanden som ’jag är lesbisk’ är historiskt specifika, diskursiva konstruktioner.<br />
Lesbisk feminism är ett omdiskuterat begrepp och jag söker inte definiera det utan använder<br />
sociologen Verta Taylors och historikern Leila Rupps deskriptiva tolkning: ”[A] variety of<br />
beliefs and practices based on the core assumption that a connection exists between an erotic<br />
and/or emotional commitment to women and political resistance to patriarchal domination.” iii<br />
Kritik har riktats mot uppdelningen i begreppen kön (biologiskt) och genus (kulturellt) och<br />
antagandet att genus är en samhälleligt betingad konstruktion som läggs på den naturliga<br />
kroppen. iv Mycket av kritiken är adekvat men jag gör ändå denna uppdelning för att tydliggöra<br />
och särskilja hur Grupp Viktoria/Lesbiska Feminister (GV/LF) formulerade föreställningar om<br />
kön (kvinnligt/manligt) och genus (femininitet/maskulinitet). Det senare begreppsparet använder<br />
jag alltså för att beskriva föreställningar om egenskaper som i och för sig är könskodade men<br />
uppfattas som frikopplade från den biologiska kroppen, som t.ex. passivitet eller att vara kokett.<br />
Den våg av feministisk aktivitet som uppstod i slutet av 1960-talet i Europa och Nordamerika<br />
kallas ofta den nya kvinnorörelsen till skillnad från den äldre rörelse som fanns runt förra<br />
sekelskiftet. Som många påpekat är det en oegentlig beteckning då det funnits en kvinnorörelse<br />
under hela 1900-talet och de äldre gruppernas idéer och konflikter återkommer i senare grupper.<br />
Jag använder dock uttrycket eftersom det är en praktisk samlingsbeteckning. Och rent faktiskt<br />
var det tydliga, öppna lesbiska inslaget något nytt. v Med homorörelsen menar jag grupper och<br />
organisationer för både homosexuella kvinnor och män eller bara män.<br />
Jag skriver GV/LF när jag diskuterar något som gäller för hela undersökningsperioden men<br />
specificerar GV resp. LF när så är påkallat.<br />
Jag använder dubbla citattecken (” ”) när jag citerar och enkla citattecken (’ ’) för att markera<br />
avstånd till ett uttryck, att det är talspråksbetonat, udda eller ’hemgjort’.<br />
Uppsatsen är disponerad så att jag först redogör för frågeställningen, den teoretiska grunden<br />
och min metod, därefter presenterar jag källorna och tidigare forskning inom ämnet. Innan själva<br />
analysen gör jag en utblick på lesbiska grupper i olika länder samt beskriver GV/LF:s<br />
organisatoriska utveckling. Jag avslutar med ett sammanfattande resonemang.<br />
3. Frågeställning.<br />
Jag studerar den kollektiva konstruktionen av identiteten lesbisk i Grupp Viktoria/Lesbisk Front<br />
under perioden 1973 t.o.m. 1979, d.v.s. från det att gruppen bildades till dess att den flyttade in<br />
på Kvinnohuset. Det är alltså gruppens förståelse som analyseras. Jag vill understryka att den<br />
viktiga uppgiften att sätta in denna i sin kontext, att studera vad som är unikt för gruppen och vad<br />
den delar med andra rörelser i sin samtid dessvärre får anstå då ett sådant arbete skulle spränga<br />
ramarna för en D-uppsats, inte minst därför att 1970-talets köns- och sexualitetskonstruktioner<br />
98.
samt identitetsbildning och kulturell produktion i tidens sociala rörelser är till stora delar<br />
outforskade fält.<br />
Analysen struktureras med hjälp av en sociologisk teori om kollektiva identiteter. Denna teori<br />
urskiljer tre faktorer i kollektiv identitetsbildning: medvetenhet, gränser och förhandlingar (se<br />
nedan i teoriavsnittet) enligt följande:<br />
• Medvetenhet. Hur konstruerade GV/LF lesbiskhet? Hur förstod man lesbiskhetens<br />
politiska implikationer och begreppet sexualitet? Och var sökte man kunskap om detta?<br />
• Gränser. Hur formulerade gruppen ett vi/dem? Hur uppfattade man sin skillnad/likhet<br />
med de ’dem’ som var ’medkämpar’: homosexuella kvinnor, kvinnorörelsen och<br />
homorörelsen? Vilka var de ’de’ som var ’fienderna’? (Om dessa uttryck, se nedan.)<br />
• Förhandlingar. Hur förhandlade GV/LF förståelsen av genus och kön, heterosexualitet<br />
4. Teorier.<br />
och parrelationer, hur representerade gruppen sig självt i bild och med symboler samt hur<br />
använde gruppen kulturella medel i förhandlingar om nya förståelser.<br />
Inledningsvis kan sägas att min teoretiska grund är en hybrid av historie- och<br />
litteraturvetenskapliga samt sociologiska positioner. Jag väljer detta tvärvetenskapliga<br />
förhållningssätt främst av pragmatiska skäl. En konstruktivistisk grundsyn formulerar hela min<br />
frågeställning; hur ’lesbisk’ konstruerades i en viss tid av en viss grupp, inte hur ’sann’ eller<br />
’falsk’ gruppens förståelse av en redan existerande ’naturlig’ egenskap var. Texter står i centrum<br />
för min undersökning och litteraturvetenskapen tillhandahåller en förståelse av texter och läsning<br />
som sådana. Och det är framförallt inom sociologin som den typ av kollektiv<br />
(homo)sexualitetskonstruktion som intresserar mig här har teoretiserats som skapandet av<br />
kollektiva identiteter i sociala rörelser. Gemensamt för alla teorierna är inriktningen på<br />
diskursiva konstruktioner och synen på kunskap som positionerad och historiskt och kulturellt<br />
formad. Jag ansluter mig alltså till redaktörernas för den kunskapsteoririska antologin<br />
Gender/Body/Knowledge syn på ”the knowing subject as a historically particular individual who<br />
is social, embodied, interested, emotional, and rational and whose body, interests, emotions, and<br />
reason are fundamentally constituted by her particular historical context.” vi<br />
Jag har i tidigare uppsatser tämligen ingående diskuterat den konstruktivistiska synen på<br />
sexualitet och den litteraturvetenskapliga kulturmaterialismen vii och nöjer mig därför här med en<br />
kortfattad presentation. Konstruktivism har beskrivits på många olika sätt. Litteraturvetaren<br />
Diana Fuss menar i en hanterlig beskrivning att den är ”concerned above all with the production<br />
and organization of differences”, viii d.v.s. hur gränsdragningen mellan t.ex. normalt och onormalt,<br />
kvinnligt och okvinnligt, homosocialt och homosexuellt sker. Enligt etnologen Pia Lundahl, som<br />
använder vad hon kallar en ”konstruktivistisk ansats” i sin nyligen framlagda avhandling<br />
Intimitetens villkor, innebär en sådan ansats att det ”vi tror att kön och sexualitet är och kan vara<br />
ses [...] inte som en spegling av något som finns i individen från början, utan som en effekt av<br />
föreställningar som existerar före och utanför individen.” ix Man studerar således inte<br />
98.
sexualitetens historia, utan kategorins ’sexualitet’ (eller otukt, sodomi...) och kategoriseringens<br />
historia. Det innebär att man frågar ”hur det vi benämner som begär och sexuella handlingar<br />
tolkas i olika sammanhang, såväl synkront som diakront.” x Man kan alltså inte förutsätta (eller<br />
utesluta) att det som den egna kulturen benämner som sexuellt uppfattats som det i andra<br />
perioder. Exempelvis har väl gesten att en kvinna tar en annan kvinna på bröstet idag främst<br />
sexuella konnotationer men hur kan den förstås i medeltida religiösa motiv där Maria avbildas<br />
vid korsfästelsen omgiven av tröstande kvinnor varav en kupar handen runt hennes bröst? xi<br />
Identitetsformering är enligt detta perspektiv ett sätt att beskriva sig själv i enlighet med<br />
tillgängliga kategorier. xii Identiteter ses som både orienterande och begränsande. Å ena sidan ger<br />
de möjligheter för individen att definiera sig själv och lokalisera sig i samhället i förhållande till<br />
andra människor, grupper och institutioner. Men å andra sida begränsar de genom att individen<br />
får ”foga[ ] sig efter de villkor, eller de förutsättningar och begränsningar, som konstituerar<br />
dem.” xiii Exempelvis statsvetaren Shane Phelan uttrycker begränsningar med en lesbisk identitet<br />
som ett varande: ”Insofar as we ’are’ lesbians, we are caught up in the network of power<br />
centered in the medical/psychological structures that grew up in the nineteenth century [...].<br />
Twist and turn as we might, the imputation of ’being’ will inevitably implicate us in society’s<br />
disciplinary structures.” xiv Identitetsbildning ses också som en ständigt pågående process och inte<br />
en utveckling fram till en viss stabil punkt. Den processen sker framförallt i förhållande till ’den<br />
andra/de andra’, så att man s.a.s. främst är det man inte är. xv Detta återkommer också i<br />
rörelseteoriernas intresse för hur ett vi/dem formuleras. Det finns emellertid en viss svaghet i<br />
många identitetsteoretiska diskussioner, nämligen att man diskuterar identiteter som om de alla<br />
vore lika och som om samma ’lagar’ styr formering, betydelse och konsekvenser. Är det<br />
verkligen ingen skillnad mellan vad man kan kalla frivilliga identiteter ( personliga eller<br />
kollektiva) som t.ex. feminist, nationalist, kristen och sådan som påförs individen enligt vissa,<br />
som objektiva ansedda, kriterier, oavsett hur individen själv identifierar sig som t.ex. kvinna,<br />
vänsterhänt, kriminell? Eller mellan identiteter som konstrueras som temporära exempelvis<br />
tonåring, åldring, småbarnsförälder och sådana som förväntas vara livslånga som svart, asiat,<br />
man? Och var går gränsen (om det finns någon) mellan benämningar, exempelvis europé,<br />
bilförare, konvalescent, och identitet? Detta menar jag får betydelse inte minst i sammanhanget<br />
sociala rörelser och jag återkommer till det nedan.<br />
Avslutningsvis vill jag bara påpeka att även om ett konstruktivistiskt perspektiv ofta förknippas<br />
med 1990-talets teoribildningar, inte minst queerteori, fanns, som jag kommer att visa nedan, ett<br />
sådant perspektiv redan i det tidiga 1970-talets lesbiska feministiska texter. Och mycket av<br />
feministiskt tänkande och aktivism utgår från ett avvisande av essentialistiska föreställningar om<br />
kön och sexualitet. xvi Konstruktivistiska analyser har heller inte bara använts inom sexualitets-<br />
och genusforskning utan inom en rad fält. Filosofen Alison M. Jaggar diskuterar t.ex.<br />
konstruktionen av känslor och hur dessa möjliggörs och begränsas av samhällets<br />
begreppsmässiga och lingvistiska resurser, xvii medan andra har anlagt konstruktivistiska<br />
perspektiv på t.ex. judiskhet. xviii<br />
98.
Den textteori jag använder brukar kallas kulturmaterialism [cultural materialism]. Det är en teori<br />
inriktad på läsning som betydelseskapande. Den har utvecklats av bl.a. den engelske<br />
litteraturvetaren Alan Sinfield och det är hans förståelse jag stöder mig på. Dess huvudsakliga<br />
intresse riktas på hur oliktänkande möjliggörs. Man ser förhärskande ideologier som<br />
kontinuerliga processer i relation till alternativa, oppositionella, kvardröjande och framväxande<br />
kulturella formationer. xix Grundläggande för teorin, och det som gör den användbar även utanför<br />
litteraturvetenskapen, är att den inte gör någon skillnad på litterära och icke-litterära texter utan<br />
istället studerar hur kategorin litteratur skapas, hur en viss text kommer att bedömas som<br />
’konstnärlig’ eller inte. xx Man menar att alla texter kan läsas dekonstruktivt, xxi d.v.s. med<br />
inriktning på textens retoriska yta, på tystnader, motsägelse, ambivalenser o.s.v. med det som<br />
brukar kallas misstankens hermeneutik. I analysen används således inte utomtextuella element<br />
som biografiska uppgifter eller författarintentioner. Jag menar i enlighet med detta att texten inte<br />
innehåller någon underliggande, oföränderlig sanning som kan observeras eller förbises, tolkas<br />
rätt eller fel utan betydelseskapande sker i mötet text/läsare och ingen läsning är fullständig.<br />
Kulturmaterialismen är dock vad jag vill kalla en mer politiserad form av dekonstruktion i och<br />
med att man betraktar framställningar som ideologiska projekt, som påståenden, och det man<br />
söker är just detta projekts innehåll, dess specifika ”It is like this, isn’t it?” med Sinfields<br />
uttryck, xxii såsom detta konstrueras i texten. Målet för kulturmaterialismens analys är att förstå<br />
texternas funktion i den sociala ordningen, vilka möjligheter till oliktänkande de främjar och hur<br />
de understöder rådande maktrelationer. xxiii Litteraturvetaren Biddy Martin uttrycker en liknande<br />
syn och hävdar att man kan ”question every text not so much in terms of what it presents, but in<br />
terms of what it does to obscure its own political bases”. xxiv<br />
Den stora mängd nya sociala rörelser som uppstod i västvärlden på 1960- och 1970-talen har<br />
inspirerat till en omfattande rörelseforskning framförallt inom sociologin. Litteraturen är mycket<br />
omfångsrik och man arbetar utifrån en rikhaltig teoriflora på flera olika analysnivåer. Somliga<br />
studerar strukturella faktorer, andra organisationernas förutsättningar och ytterligare andra<br />
inriktar sig på individ/deltagarnivån. xxv En outtalad premiss i mycket av forskningen är att man<br />
studerar rörelser i den egna tiden, som s.a.s. kan studeras i aktion. En historisk grupp erbjuder<br />
givetvis inte samma möjligheter. Det skulle föra för långt att redogöra för de olika strömningarna<br />
inom modern rörelseforskning och jag begränsar mig till att presentera den teoretiska grund jag<br />
valt för att analysera kollektiv identitet i GV/LF.<br />
För att teorier om sociala rörelser skall kunna tillämpas på GV/LF måste man emellertid först<br />
av allt avgöra om gruppen verkligen kan betraktas som en rörelseorganisation och inte bara en<br />
sammanslutning personer med ett ’gemensamt intresse’ som t.ex. en schackklubb eller en<br />
förening för fågelskådare. Ett grundläggande kriterium på en social rörelse är att den har ett visst<br />
mått av kollektiv organisering, varaktighet (inte bara en enskild demonstration eller ett upplopp)<br />
och att den strävar efter social förändring. GV/LF hade en tydlig organisationsstruktur och en<br />
ideologi inriktad på förändringar. Med statsvetaren Drude Dahlerups terminologi var<br />
organisationen GV/LF del av en ”social-kulturell[ ]” rörelse, men inte av en politisk rörelse, xxvi<br />
98.
då man inte hade specifika reformer genom formella politiska institutioner som mål, utan snarast<br />
en genomgripande förändring av samhället, inte minst i synen på könen. De feministiska<br />
sociologerna Verta Taylor och Nancy Whittier framhåller också utifrån sina undersökningar av<br />
kvinnorörelsen att en bred förståelse av vad som utgör en social rörelse är nödvändig och de<br />
konstaterar att kollektiva ansträngningar för förändring sker såväl inom sfärerna kultur, identitet<br />
och vardagligt liv som i direkta hänvändelser till staten. xxvii För att beteckna denna typ av rörelse<br />
som inte framförallt består av politiskt inriktade organisationer använder Taylor och Whittier<br />
begreppet ”social movement community”, som jag här översätter med rörelsegemenskap, som de<br />
definierar som: “a network of individuals and groups loosely linked through an institutional base,<br />
multiple goals and actions, and a collective identity that affirms members’ common interests in<br />
opposition to dominant groups.” xxviii De ser i enlighet med detta lesbisk feminism i USA som en<br />
rörelsegemenskap som opererar på det nationella planet genom förbindelser bland lokala<br />
gemenskaper i en decentraliserad, segmenterad och nätliknade struktur. xxix Omsatt till svenska<br />
förhållanden skulle rörelsegemenskapen kunna utgöras av alla olika lesbiska grupper, tidskrifter<br />
samt lesbisk kulturproduktion och enskilda lesbiska debattörer i Skandinavien av vilka LF är en<br />
’delgemenskap’. I en senare artikel menar de att man kan betrakta sociala rörelser som diskursiva<br />
gemenskaper [communities of discourse] engagerade i utformandet av nya kulturella koder som<br />
oftast är i opposition mot dominerande representationer. xxx Att kollektivt söka formulera en<br />
positiv förståelse av lesbiskhet i en patriarkal och homofob omgivning är just en sådan protest. xxxi<br />
Frågor runt kollektiva identiteter, t.ex. om sådana är något speciellt för nyare typer av rörelser,<br />
hur de bildas, vidmakthålls och vilken betydelse de har för rörelsens framgång har blivit föremål<br />
för många studier med varierande infallsvinklar. Som sociologerna Debra Friedman och Doug<br />
McAdam påpekar är kollektiv identitet ett svårdefinierat och något oegentligt begrepp eftersom<br />
även individuella identiteter i en mening är kollektiva då de måste ha någon form av social<br />
anknytning för att ha en innebörd. xxxii Med kollektiv identitet förstår jag här ”the shared<br />
definition of a group that derives from members’ common interests, experiences and<br />
solidarity”. xxxiii Jag använder Taylor och Whittiers teorier och metodrekommendationer inte<br />
minst för att de speciellt inriktat sig på lesbisk och feministisk organisering. De gör själva inte<br />
någon reservation om teoriernas allmängiltighet, tvärtom, xxxiv men jag menar att det inte är givet<br />
att man kan tillämpa generella teorier om kollektiva identiteter på alla slags rörelser och<br />
rörelsedeltagare. Identitet, både personlig och kollektiv, är beroende av många faktorer och det är<br />
viktigt att också ta hänsyn till deltagarnas sociala position utanför rörelsen såsom den påverkas<br />
av t.ex. rasism, klasstrukturer, homofobi, sexism. Jag har svårt att se att annat än tämligen<br />
schematiska teorier kan tillämpas på rörelsedeltagare från grupper med så olika förutsättningar<br />
som å ena sidan personer som tillhör stigmatiserade eller underprivilegierade grupper oavsett<br />
rörelseengagemang som t.ex. svarta och homosexuella och å andra sidan personer som får ett<br />
gruppmedlemskap i och med engagemanget som t.ex. miljö- eller fredsaktivister. Ytterligare<br />
andra som kvinnor och nationella grupper väljer snarast om de politiserar denna<br />
grupptillhörighet eller inte. Andra skillnader är att vissa som homosexuella och judar xxxv kan<br />
98.
välja att dölja sin grupptillhörighet, medan andra som personer med mörk hudpigmentering och<br />
kvinnor inte har denna möjlighet. I vissa stigmatiserade grupper som judar och svarta kan<br />
aktivister dela kampen mot förtrycket med sin barndomsfamilj, medan lesbiska och bögar i de<br />
allra flesta fall är den enda homosexuella i den kretsen och att där deklarera sin homosexualitet<br />
är för många det svåraste steget. För vissa med grupptillhörighet före engagemanget, t.ex.<br />
synskadade, gäller det inte främst att motverka fientlighet som andra typer av fördomar och<br />
förhandsinställningar. xxxvi<br />
Taylor och Whittier menar att kollektiva identiteter kan studeras genom observerbar praktik<br />
(t.ex. gester, handlingar, kläder och utseende) och genom diskursanalys (tal, ord, symboler och<br />
texter) genom vilka rörelsens deltagare iscensätter sin aktivistidentitet. xxxvii För den som studerar<br />
en historisk rörelse är givetvis det första ledet inte tillgängligt. Vad som finns kvar är rapporter<br />
från aktioner, bilder och liknande, d.v.s. den typ av källor som används i diskursanalysen. I min<br />
läsning av texterna (vari inräknas även bildframställningar) ingår även en uppmärksamhet på<br />
gruppens representation av sig själv.<br />
Taylor och Whittier föreslår tre faktorer som analytiska begrepp för att studera processen<br />
genom vilken kollektiva identiteter formuleras i sociala rörelser: gränser, medvetenhet och<br />
förhandling [boundaries, consciousness, negotiation]. Med gränser avses de sociala,<br />
psykologiska och materiella strukturer som etablerar skillnader mellan en utmanande grupp och<br />
dominerande grupper. Gränser tydliggör skillnader mellan gruppen och omgivningen och<br />
befrämjar en ökad förståelse för det gruppen har gemensamt samt strukturerar interaktioner inom<br />
gruppen och mellan gruppmedlemmar och andra. I sin analys av den amerikanska lesbiska<br />
feministiska rörelsen urskiljer författarna två gränsstrategier som utvecklats för att motverka<br />
manlig dominans; skapandet av separata institutioner och utvecklingen av en distinkt<br />
kvinnokultur. Alternativa institutioner är avsedda att vara både öar av motstånd mot patriarkatet<br />
och medel för att förbättra kvinnors liv och öka deras resurser. Sådana institutioner omfattar<br />
tidskrifter, kvinnobokhandlar, grupper för äldre kvinnor, judiska kvinnor, kvinnor med<br />
handikapp o.s.v. xxxviii Den andra gränsen som enligt dem är central för lesbisk feministisk<br />
identitet är skapandet av ett symboliskt system som idealiserar det kvinnliga och, som en<br />
utmaning av den misogyni som präglar den dominerande kulturen, nedvärderar män och betonar<br />
skillnaden mellan könen. xxxix<br />
Medvetenhet består av tolkningsramarna som uppstår när en utmanande grupp kämpar för att<br />
definiera och förverkliga sina intressen. xl En förutsättning för rörelsemobilisering är att gruppen<br />
förklarar sina problem med externa, sociala orsaker och inte individuella, personliga. Taylor och<br />
Whittier menar att den lesbiska feministiska rörelsen genomgående betraktar heterosexualitet<br />
som en patriarkal kontrollinstitution och lesbiska relationer som ett medel att bekämpa manlig<br />
dominans. De pekar på två linjer i den lesbiska feministiska rörelsens syn på lesbisk identitet.<br />
Den ena ser lesbiskhet som ett val, en synonym till feminism, en protesthandling mot patriarkatet<br />
som inte ens behöver omfatta sexuella relationer med kvinnor. Den andra har ett mer<br />
essentialistiskt färgat synsätt och betonar sexualiteten i lesbiskheten. xli<br />
98.
Förhandlingar omfattar symboler och vardagliga handlingar som underordnade grupper<br />
använder för att motstå och omstrukturera existerande dominanssystem. xlii Begreppet förhandling<br />
menar de visar på former av politisk aktivism som är förankrad i det vardagliga livet och på sätt<br />
som aktivister arbetar för att motverka negativa sociala definitioner. Taylor och Whittier urskiljer<br />
två typer av förhandlingar som är centrala i konstruktionen av politiserade kollektiva identiteter.<br />
För det första förhandlar grupper om nya sätt att tänka och handla såväl i privata sammanhang<br />
med andra medlemmar i kollektivet, som i offentliga sammanhang. För det andra kan<br />
identitetsförhandlingar vara explicita, vilket innebär öppna och direkta försök att frigöra gruppen<br />
från dominanta representationer, eller implicita på ett mer symboliskt plan. I sin undersökning<br />
studerar de hur lesbiska feministiska gemenskaper arbetar för att omförhandla betydelsen av<br />
’kvinna’. xliii Som författarna påpekar är dessa tre analysbegrepp inte oberoende av varandra utan<br />
samverkar. xliv Egentligen är de bara olika aspekter på förhandlingar med rådande normer och som<br />
jag ser det är uppdelningen ytterst mer pragmatisk än reell.<br />
Sociologen Abby Peterson riktar viss kritik mot Taylor och Whittier för att de förbiser den<br />
väsentliga relationen mellan gränsdragning och medvetenhet. För att man skall kunna förstå hur<br />
ett ’vi’ skapas måste man studera hur detta ’vi’ konstrueras i förhållande till ett ’de’. Peterson<br />
betonar att detta ’de’ inte alltid måste vara en politisk fiende. I sin studie av en lokalgrupp av<br />
Kvinnor för Fred kunde hon t.ex. urskilja tre nivåer av vi/dem relationer: gruppen visavi det<br />
militära och ekonomiska systemet, visavi den samlade svenska fredsrörelsen och visavi det<br />
nationella nätverket av Kvinnor för Fred-grupper. xlv Jag kommer därför att söka urskilja de ’dem’<br />
som GV/LF konstruerade sin identitet emot och söka skilja ut vad jag kallar antagonistisk<br />
avgränsning (’fiender’) och mer empatisk sådan (’medkämpar’). Sociologen William A. Gamson<br />
påpekar att en rörelse kan ha en klar och utmejslad bild av ’vi’ samtidigt som ’de’, i hans<br />
resonemang motståndarna, förblir diffusa och att detta är särskilt vanligt i rörelser som syftar mot<br />
kulturell snarare än politisk eller ekonomisk förändring. xlvi Så även om GV/LF inte klart<br />
formulerade vilka de kämpade emot innebär det inte att de förblev otydliga även i formuleringen<br />
av ett ’vi’. Sociologen Joshua Gamson hävdar att Taylor och Whittier, och även andra forskare<br />
som studerat skapandet av kollektiva identiteter, har förbisett en motsatt tendens. xlvii Han<br />
hänvisar till queerteorins och -aktivismens kritik av den homosexuella rörelsens kvasietniska<br />
identitetspolitik (vilken framställer homosexuella som en klart avgränsad minoritetsgrupp,<br />
berättigad till samma lagliga skydd och rättigheter som etniska minoriteter) och menar att sociala<br />
rörelser inte bara konstruerar kollektiva identiteter utan också dekonstruerar dem. Gamson<br />
invänder även mot den vedertagna uppfattningen att skapandet av en tydligt avgränsad kollektiv<br />
identitet är nödvändig för en rörelses möjligheter att agera. I sexualitetsbaserad politik kan det<br />
vara lika frigörande att upplösa en kollektiv identitet som att skapa en och för queerrörelser är<br />
destabiliserandet av identiteter både ett mål i sig självt och ett resultat av kollektiva aktioner. xlviii<br />
Resonemanget hade vunnit i styrka om han kunnat visa på en mobilisering runt queer utan någon<br />
form av identitetsformulering av ett ’vi queer’ mot ’de icke-queer’, men han undviker<br />
svårigheten med faktisk organisering genom att definiera queer som en destabiliseringsstrategi<br />
98.
snarare än någon empiriskt urskiljbar rörelseform. xlix Taylor och historikern Leila Rupp ger dock<br />
Gamson delvis rätt och menar att definitionen av kollektiv identitet tenderar att betona det<br />
enhetliga och frånse viktiga skillnader i identitet och intressen. l Jag söker heller inte en enhetlig<br />
kollektiv identitet utan kommer att belysa motsättningar och inkonsekvenser.<br />
En aspekt Taylor och Whittier inte berör är om de arbetar med en identitet,<br />
’lesbiskfeministisk’, eller två identiteter, lesbisk och feministisk. Det finns ju inte något<br />
nödvändigt samband mellan lesbisk och feminist; det intressanta är att se kopplingen och den<br />
ömsesidiga påverkan mellan dem. I detta sammanhang koncentrerar jag mig på den lesbiska<br />
identiteten och hur ett könspolitiskt engagemang påverkar denna.<br />
Jag använder en modifierad form av Taylors och Whittiers analytiska uppdelning. Den<br />
turordning de ställer upp med först en analys av gränser – vi/dem – sedan medvetenhet – vilka är<br />
vi - tycker jag är mindre praktisk vid en mer detaljerad undersökning av innehållet i en identitet<br />
och jag diskuterar därför medvetenhet före gränser. Med medvetenhet menar jag hur man<br />
konstituerade lesbiskhet och var man sökte kunskap om denna, med gränser hur GV/LF<br />
formulerade ett vi/dem både empatiskt och antagonistiskt visavi olika grupper. Under<br />
förhandlingar kommer jag att diskutera hur gruppen talade om genus och kön, heterosexualitet<br />
och parrelationer, samt gruppens representationer av sig själv i bild och med symboler samt hur<br />
man använde kulturell produktion.<br />
Om man anser att kunskap är situerad är också forskarens egen identifikation väsentlig. Jag<br />
identifierar mig som lesbisk och feminist och har varit aktiv inom olika lesbiska och<br />
homosexuella sammanslutningar, dock inte under 1970-talet och inte i GV/LF. Dahlerup<br />
diskuterar utifrån sin egen position - f.d. rödstrumpa som forskar om Rödstrumperörelsen -<br />
fördelar och nackdelar med ett inifrånperspektiv. Man känner rörelsen och dess arbetssätt men<br />
man kan sakna distans och okritiskt acceptera rörelsens problemformulering. li Taylor och<br />
Whittier däremot ser tydligen inga svårigheter utan anger okommenterat sina personliga<br />
erfarenheter av den lesbiska rörelsen som referens. lii Sociologen Kerstin Sandell diskuterar<br />
kortfattat att forska om lesbiska som lesbisk och hon betonar fördelarna med det. Hon säger sig<br />
dock känna förväntningar på att hon skall lyfta fram det positiva. Sandell pekar också på en<br />
osäkerhet inför hur man skall hantera eventuella ’upptäckter’ av något negativt. liii Jag delar<br />
hennes synpunkter och vill understryka att förväntningar inte bara kommer från omgivningen<br />
utan också från en själv. Denna olust inför negativa aspekter menar jag dock kan sporra till<br />
noggrannare undersökningar. Om man ’hittar’ något problematiskt om t.ex. lesbiskt föräldraskap<br />
(för att låna Sandells exempel) kan det ge motivation att söka efter vidare köns- och<br />
familjepolitiska förklaringar till detta, istället för att nöja sig med att konstatera att lesbiska är<br />
dåliga mödrar därför att de är lesbiska.<br />
5. Metod.<br />
Min metod är att genom en dekonstruktiv närläsning, såsom den beskrivits ovan, av<br />
källmaterialet göra en analys av den diskursiva konstruktionen av lesbiskhet som kollektiv<br />
98.
identitet i GV/LF. I läsningen betraktar jag hela materialet från GV/LF som ett textuniversum,<br />
som en diskurs. Jag gör inga försök att gradera källor efter grad av betydelse el. dyl. utan ser dem<br />
alla som tal i dialogiskt förhållande till andra tal i denna diskurs. Dekonstruktiv närläsning är f.ö.<br />
inte något främmande i rörelseforskningen, exempelvis lyfter sociologen Michael Billing fram<br />
språkets betydelse och talandet som handling i en undersökning av nationalism. liv Han flyttar<br />
alltså intresset från någon underliggande attityd som uttalandet bara är en reflektion av till själva<br />
uttalandesituationen och det meningsskapande som sker i den. Även Håkan Thörn tillämpar en<br />
sådan läsning i boken Rörelser i det moderna i vilken han studerar hur sociala rörelser artikulerar<br />
moderna erfarenheter. Thörn betraktar rörelser och de kollektiva identiteter som formuleras inom<br />
dessa som utsagor om sin samtid. Han hävdar att för en dekonstruktiv (och en rekonstruktiv)<br />
läsning krävs dels att man undersöker hur en text konstruerar ett ’vi’, dels att man betraktar<br />
denna konstruktion kritiskt och ser vilka ambivalenser, uteslutningar och hierarkiseringar den<br />
innefattar. För en sådan läsning är ”såväl analys av textens interna organisationsprinciper som<br />
kontextualisering viktig”. Med kontextualisering tycks han mena ”att relatera texten till tidigare<br />
och samtida diskursiva sammanhang samt till relevanta politiska, ekonomiska och teknologiska<br />
kontexter.” Vad som skiljer ”diskursiva sammanhang” från ”kontexter” framgår dock inte. lv För<br />
att kunna sätta in GV/LF:s rörelsetexter i ett större diskursivt sammanhang skulle krävas en<br />
omfattande forskning om bl.a. den svenska kvinnorörelsen, homorörelsen, 70-talets<br />
(homo)sexualitetsdiskurs - en forskning som till stora delar återstår att göra. I denna uppsats får<br />
jag således nöja mig med att söka formulera GV/LF:s förståelse av lesbiskhet, denna förståelses<br />
dialogiska förhållande till andras förståelser får anstå. Jag vill också påpeka att utan tvekan<br />
skulle somliga sociologer ha invändningar mot mitt tillvägagångssätt. Exempelvis<br />
rörelseforskaren Sidney Tarrow, som inriktat sig på hur kollektiva aktioner bidrar till att skapa<br />
betydelser, menar att det är genom att studera grupper i kamp med sina motståndare som man<br />
förstår rörelsens tolkningsramar och inte genom dekonstruktion av rörelsetexter. lvi Tarrows<br />
synpunkt är kanske adekvat när det gäller den typ av rörelser med ekonomiskt missgynnade<br />
deltagare han studerar, men inte på grupper som GV/LF, där ’kampen’ framförallt gäller att<br />
omförhandla identiteter.<br />
Jag studerar även bilder, dock utan att försöka mig på en djupare analys av bilden som bild.<br />
Mediaforskaren Anja Hirdman redogör i sin bok Tilltalande bilder lvii för olika komponenter i<br />
representationer av människor och jag följer hennes ansats. Viktiga saker att studera är distansen<br />
till den fotograferade då den anger graden av formalitet och typ av tilltal till betraktaren;<br />
vanligen indikerar närbild ett personligt tilltal som ofta illustrerar känslor, medeldistans (när<br />
person och miljö tar lika stort utrymme) ett s.k. socialt tilltal och långt avstånd ett opersonligare<br />
tilltal. lviii Vad som menas med socialt tilltal förklaras inte, men jag tolkar det som en mer<br />
kollektiv representation av en icke-individuell situation. Hirdman påpekar också att<br />
kameravinkeln positionerar betraktaren. Ovanifrånperspektiv får objektet att se litet ut,<br />
underifrånperspektiv det motsatta. Den avbildades kroppsspråk eller kroppsretorik är<br />
betydelsebärande, Hirdman nämner t.ex. att handrörelser ger känsla av kraft eller allvar medan<br />
98.
ett leende ger intryck av ofarlighet och tillgänglighet. Hon understryker också att kroppsspråket<br />
är tydligt genuskodat som i traditionen att avbilda män allvarliga och kvinnor leende. lix Slutligen<br />
tar hon upp teorier om blickens riktning, om vem som ser vem och konstaterar att det finns en<br />
mängd olika teorier och att det beror på bildens sammanhang och på typen av blick hur dessa kan<br />
förstås. lx<br />
Ett alternativt tillvägagångssätt hade givetvis varit att intervjua deltagare i GV/LF om hur de<br />
uppfattade den kollektiva identiteten lesbisk. Detta menar jag av två skäl vara mindre lämpligt.<br />
För det första, vid sidan av de allmänna problemen med s.k. oral history, tillkommer att den<br />
lesbiska rörelsens av kvinnorörelsen inspirerade, decentraliserade och lösliga struktur samt dess<br />
brist på fastställd ideologi gör att deltagarnas perspektiv och minnesbilder varierar mycket.<br />
Resultatet blir alltså beroende av vem man talar med. lxi I synnerhet när det gäller ideologiska<br />
identiteter är dessutom den intervjuades nuvarande hållning, om man tar avstånd från<br />
’ungdomliga förvillelser’ eller fortfarande sympatiserar med ideologin, väsentlig för hur det<br />
förflutna tolkas. För det andra menar jag att ur ett konstruktivistiskt perspektiv är värdet av en<br />
intervjuundersökning tveksamt eftersom vad den kan belysa är snarast hur deltagarna idag<br />
konstruerar sina 1970-talsidentiteter. Men om man ställer andra typer av frågor som riktar<br />
intresset mot deltagarna som sådana, frågor som vilka det var som var med i GV/LF (deltagarnas<br />
ålder, utbildning, klassbakgrund o.s.v.), hur de idag uppfattar sitt dåtida engagemang och hur<br />
deras liv och identitet ser ut nu, då blir en intervjuundersökning den adekvata metoden.<br />
98.
6. Källor.<br />
Insamlandet av källmaterial har varit ett betydande arbetsmoment i sig. GV/LF utarbetade inte<br />
några rutiner för arkivering, det verkar närmast slumpmässigt vad som sparats och det finns<br />
dessutom risk att material förstörts eller förkommit i gruppens olika flyttningar. På Kvinnohuset<br />
i Stockholm finns en del material från LF bevarat i det som kallas Lesbisk Fronts arkiv. Det<br />
innehåller bl.a. protokoll, stenciltidningar och bokföring. Någon systematisk arkivering har inte<br />
gjorts och samlingen var i det närmaste helt osorterad och hopblandad med annat material när jag<br />
fick tillgång till den. I samband med att Kvinnohuset bytte lokal för några år sedan skickades<br />
även en del material till Kvinnohistoriska samlingarna i Göteborg, däribland en samling brev till<br />
LF och en loggbok med noteringar från verksamheten. Enligt Nationella arkivdatabasen finns<br />
inget material från LF Stockholm i något annat offentligt arkiv. För att få ett fylligare<br />
källmaterial har jag också varit i kontakt med sammanlagt nio personer som var aktiva under<br />
många år inom i GV/LF. Sex av dessa hade inget sparat och av de övriga tre har en lånat mig<br />
material och två har lämnat över sina samlingar till mig (dessa kommer att lämnas vidare till<br />
Kvinnohistoriska samlingarna). Material från RFSL finns på förbundets arkiv, tillgången till<br />
detta arkiv är dock inte helt öppen.<br />
Materialet som härrör från GV/LF är inte mer omfattande än att jag kunnat studera allt jag haft<br />
tillgängligt och det har sålunda inte varit aktuellt att göra några kvantitativa avgränsningar.<br />
Däremot styr naturligtvis frågeställningen vilka typer av källor som använts, t.ex. har brev till LF<br />
utan svarskopia varit av mindre intresse för denna studie. Materialet är blandat och det mesta är<br />
otryckt; mötesprotokoll, medlemsutskick, flygblad, artiklar av gruppen i RFSL Stockholms<br />
medlemstidning På Gång och i de lesbiska nordiska internbulletiner som gavs ut av olika<br />
grupper i Skandinavien, konferensprogram, sångtexter och stenciltidningar producerade av<br />
gruppen. Tryckt material är informationsbroschyrerna Vi finns! (1975) och Lesbisk Front (1978),<br />
kvinnokulturtidskriften Lilith (1975) utgiven av LF samt gruppens självpresentation i<br />
Pockettidningen R:s temanummer om homosexualitet (1976). För att kunna få en mer komplex<br />
bild stöder jag mig även på intervjuer under perioden i tidningar och akademiska uppsatser med<br />
enskilda deltagare som deltagare i GV/LF. I journalisten Kri Bohms bok Öppet brev om lesbisk<br />
kärlek lxii från 1977 ingår också livsberättelser av kvinnor från LF, dessa är dock mer bearbetade<br />
och därför mindre intressanta i detta sammanhang. Jag skiljer dessa två typer av utsagor åt och<br />
redovisar om det är gruppens eller enskildas uttalanden. Från vissa tider av min<br />
undersökningsperiod finns gott om källor, från andra mycket få. Exempelvis tycks LF i<br />
varierande mån följt rutinen att föra mötesanteckningar och göra dem tillgängliga. Under det<br />
aktiva året 1975 fördes anteckningar regelbundet och utförligt och skrevs dessutom rent på<br />
maskin. Men från åren 1976, 1978 och 1979 saknas anteckningar från stora delar av året och de<br />
flesta från 1978 och 1979 är dessutom mycket kortfattade och utan referat av diskussionerna.<br />
Från 1973, 1974, 1977 finns inga mötesanteckningar alls. LF hade heller ingen fastställd norm<br />
för hur sådana anteckningar skulle utformas och ibland kallas de protokoll, ibland anteckningar. I<br />
98.
källhänvisningen används den beteckning det aktuella dokumentet har. Ett protokoll har således<br />
inte ’högre dignitet’ som källa än en som kallas anteckningar.<br />
Då det till stora delar saknas forskning om 1970-talets homosexuella rörelser har till<br />
bakgrundsavsnittet dessutom använts material om och från den danska och norska lesbiska<br />
rörelsen, RFSL och den kommersiella homosexuella tidskriften Revolt och dess föregångare<br />
Viking.<br />
Ett källkritiskt problem kan finns vad gäller äkthet. Det mesta av materialet är kopior, t.ex.<br />
finns bara ett fåtal originalprotokoll kvar och de som finns saknar underskrift. Teoretiskt sett kan<br />
det givetvis vara förfalskningar men jag menar att det är osannolikt och för att kunna göra denna<br />
undersökning måste jag acceptera denna risk.<br />
De personnamn som förekommer återfinns i utgivna skrifter. Namn som enbart förekommer i<br />
internt material som protokoll har jag valt att inte ange. Innehavarna av privata samlingar<br />
namnger jag om dessa så önskar, annars inte.<br />
7. Tidigare forskning.<br />
Separat lesbisk organisering i Sverige är ett i det närmaste outforskat fält med bara ett fåtal<br />
kortare studier. I boken En annan stad diskuterar sociologerna Margareta Lindholm och Arne<br />
Nilsson bl.a. den lesbiska rörelsen på 1970-talet i Göteborg. Boken bygger på intervjuer med ett<br />
antal kvinnor och män som levde ”homoliv” i staden mellan 1950 och 1980. Lindholm och<br />
Nilsson påpekar att ”identitetsbefrämjande processer” ägde rum inom den lesbiska och<br />
homosexuella rörelsegemenskapen och i synnerhet etablerandet av lesbiska och homosexuella<br />
organisationer och ett kommersiellt nöjesliv bidrog till att befästa och utarbeta identiteten som<br />
lesbisk eller homosexuell, en identitet som sedan låg till grund för kamp för förändringar. lxiii De<br />
gör ett viktigt påpekande som bekräftas av min undersökning, nämligen att kvinnor medvetet<br />
prövade och utarbetade en lesbisk identitet tillsammans med andra lesbiska, och att denna<br />
identitetsformulering var del i en politisk strävan att förändra samhället. lxiv Lesbisk organisering i<br />
Göteborg belyses också ur ett mer personligt perspektiv av nuvarande rektorn för<br />
Kvinnofolkhögskolan i Göteborg Stina Sundberg i katalogen till kvinnorörelseutställningen<br />
”Kärlek, makt & systerskap. 30 år av kvinnokamp”. lxv Identitetsbildning diskuteras också av<br />
historikern Inger Ehn Knobblock i artikeln ”Lesbisk kärlek – längtan eller val?”. Hon analyserar<br />
”olika strategier som svenska lesbiska använde sig av i slutet av 1970-talet för att förklara och<br />
försvara sin sexuella läggning”. lxvi Vad som framförallt intresserar henne är förståelsen av<br />
lesbiskhet som ett politiskt val. Det är inte en kollektiv identitet hon eftersöker utan snarast<br />
summan av ett antal enskilda kvinnors utsagor. Hennes främsta källa är en gruppintervju med<br />
lesbiska från LF i RFSU-bulletin från 1977, men även den lesbiska tidskriften Lila perspektiv<br />
som kom ut flera år senare (när den gavs ut hade LF:s inriktning delvis förändrats, vilket inte<br />
minst framgår av att man vid det laget bytt namn till Lesbiska Feminister), uttalanden i den<br />
amerikanska Hite-rapporten och den holländska romanen Skammen förbi. Jag menar att hennes<br />
ansats är problematisk eftersom hon försöker pressa samman dessa kultur- och genreskilda<br />
98.
utsagor till en samstämmig helhet utan hänsyn till deras inbördes olikhet. lxvii I antologin Homo i<br />
folkhemmet ger RFSL-aktivisten Eva Ahlberg en kortfattad och populärt hållen presentation av<br />
lesbiska grupper utanför RFSL. lxviii Ahlbergs text saknar referenser och hon gör vissa generella,<br />
obestyrkta påståenden. Det finns en tendens att betrakta 1970-talets lesbiska feminism som<br />
repressiv och sexualfientlig, lxix en tendens som även skymtar i Ahlbergs text när hon bl.a. påstår<br />
att Lesbisk Front ansåg penetrerande sex och användning av dildo som ”helt otänkbart”, lxx ett<br />
påstående som inte bekräftas av de källor jag haft tillgång till. Vad gäller senare perioder ger<br />
vetenskapsteoretikern Catharina Landström i en essä om skillnader och likheter mellan lesbisk<br />
organisering i Sverige och Kanada sin syn på den organisationsmässiga utvecklingen under<br />
1980- och 1990-talen. Hon pekar på två typer av organisering, dels i små specialiserade grupper<br />
med synliggörande och sociala aktiviteter som övergripande målsättning, dels inom RFSL. lxxi<br />
RFSL betonar likheten mellan homo- och heterosexuella och detta har varit en effektiv politisk<br />
strategi för att motverka diskriminering men har försvårat artikulerandet av en specifik lesbisk<br />
identitet och specifika lesbiska erfarenheter. lxxii LF har själva beskrivit rörelsens utveckling; LF i<br />
Stockholm i Pockettidningen R lxxiii och LF i Göteborg i en internbulletin för Lesbiska Feminister,<br />
Götas kanal. lxxiv Dessa texter är framförallt inriktade på den organisatoriska utvecklingen men är<br />
också av intresse för att de visar vilka händelser grupperna själva uppfattade som ’historiska’.<br />
Lesbisk separat organisering i övriga Skandinavien får viss belysning i tidskriften Lambda<br />
Nordicas temanummer om den nordiska homorörelsen. I artikeln om Danmark diskuterar<br />
skribenterna och aktivisterna Vibeke Nissen och Inge-Lise Paulsen Lesbisk Bevægelse (LB) och<br />
konflikterna mellan kvinnor och män. lxxv Förbundsaktivisten Karen-Christine (Kim) Friele<br />
snuddar däremot bara vid Lesbisk Bevegelse och separat lesbisk organisering i sin artikel om<br />
Norge. lxxvi Märkligt nog nämner hon inte det stora nordiska lesbiska mötet i Oslo 1974 som<br />
lesbiska grupper senare beskrev som startpunkten för rörelsens kvinnopolitiska radikalisering. lxxvii<br />
(Artiklarna om de övriga nordiska länderna berör inte självständig lesbisk organisering.) Den<br />
danska lesbiska rörelsen presenteras också ur ett inifrånperspektiv av folklivsforskaren Karin<br />
Lützen dels i kvinnohistorieboken Kvindfolk, lxxviii dels i hennes bok om kvinnors kärlek till<br />
kvinnor under 1800- och 1900-talen Hvad hjertet begærer. lxxix Den senare skildringen är dock<br />
tydligt präglad av avståndstagande och ’efterklokhet’. Lützen har också sammanställt en bok<br />
med lesbiska kvinnors livshistorier, At prøve lykken, lxxx där det ingår minnen från LB. Dahlerups<br />
brett upplagda studie Rødstrømperne berör kortfattat LB. Hon nämner konflikter mellan lesbiska<br />
och heterosexuella kvinnorörelseaktivister men gör ingen samlad analys av dessa trots att hon<br />
tycks mena att dessa var så allvarliga att kvinnohus och andra rödstrumpecentrum upplöstes<br />
delvis p.g.a. dem. lxxxi Inte heller problematiseras antilesbiska attityder som fanns hos vissa<br />
rödstrumpor, framförallt utanför Köpenhamn. lxxxii<br />
Liknade problem finns i forskningen om 1970-talets nya kvinnorörelse i Sverige som i mycket<br />
ger intryck av en rörelse med enbart heterosexuella kvinnor som aldrig konfronterades med<br />
lesbiska. lxxxiii Att det fanns konflikter mellan grupperna och även fientlighet mot lesbiska<br />
framkommer dock tydligt i material från perioden; bara som exempel kan nämnas att när Grupp<br />
98.
8:s tidning Kvinnobulletinen 1981 gav ut ett temanummer om lesbiskhet konstaterar redaktionen<br />
att tidigare artiklar om lesbiskhet gett ”upphov till ramaskrin i kvinnorörelsen”. lxxxiv På liknade<br />
sätt diskuterar sociologen Thörn kollektiva identiteter i kvinnorörelsen i boken Rörelser i det<br />
moderna utan att ta upp lesbisk identitet. Hans mycket generella analys bygger enbart på ett<br />
mindre antal anglosaxiska nyckeltexter och han förbiser helt lesbisk feminism och dess kritik av<br />
heterosexualitet som institution trots att detta avhandlas i åtminstone en av de texter han räknar<br />
upp; ”The Woman-Identified Woman” (1970) av Radicalesbians. lxxxv<br />
8. Bakgrund.<br />
Jag delar in detta avsnitt i tre delar: en internationell utblick på lesbisk organisering, en något<br />
mer detaljerad presentation av den lesbiska rörelsen i Danmark och Norge samt en redogörelse<br />
för GV/LF:s utveckling. Dahlerup konstaterar att det skedde en kvinnopolitisk politisering av<br />
lesbiska över hela västvärlden på 1970-talet lxxxvi och jag menar att det är väsentligt att se den<br />
svenska rörelsen mot en internationell bakgrund. Kvinnor från olika länder kom tillsammans på<br />
läger, festivaler och kvinnokonferenser, man översatte varandras texter och tog över varandras<br />
symboler, begrepp, sånger och slagord. Svenska kvinnor hade ett mycket aktivt samarbete med<br />
framförallt norska och danska kvinnor och man kan i själva verket säga att den kollektiva<br />
lesbiska identitetsformuleringen i många stycken var ett samskandinaviskt projekt.<br />
98.
8. 1. Lesbisk organisering utanför Skandinavien.<br />
Till skillnad från kvinnorörelsen är homosexuell massorganisering ett relativt nytt fenomen.<br />
Spridda, små sammanslutningar uppstod på flera håll i västvärlden på 1950-talet men de stora,<br />
öppna, politiskt inriktade grupperna är ett resultat av den internationella vänster- och<br />
upprorsvågen under 1960- och 1970-talen när traditionella värderingar om kön, ras, nationalitet,<br />
sexualitet m.m. omprövades. Det var givetvis inte en enhetlig mobilisering utan identiteter,<br />
målsättningar och arbetssätt varierade från plats till plats. lxxxvii Amerikanska kvinnor var bland de<br />
första att formulera en politisk aspekt på lesbiskhet och den radikalisering av lesbiska Dahlerup<br />
talar om har sin upprinnelse främst i USA; redan 1969 skrev exempelvis den lesbiska aktivisten<br />
Martha Shelly: ”Lesbianism is one road to freedom – freedom from oppression by men.” lxxxviii<br />
Den lesbiska rörelsen växte snabbt och utvecklade sig i många riktningar ideologiskt och med<br />
stora geografiska variationer. lxxxix Vissa av deltagarna kom från äldre grupper som Daughters of<br />
Bilitis, grundad i mitten av 1950-talet, vilka under inflytande av den framväxande<br />
kvinnorörelsen blivit kvinnopolitiskt engagerade. xc De flesta var emellertid yngre kvinnor som<br />
kom från vänster- och studentrörelsen. Den militanta Gay Liberation-ideologin som uppstod<br />
kring 1970 och som bl.a. såg den enskildes öppenhet med sin homosexualitet som ett vapen mot<br />
homofobi xci inspirerade också lesbiska grupper. Många lesbiska valde även att engagera sig i den<br />
nya kvinnorörelsen, Women’s Liberation, och lyckades trots motstånd från vissa få upp lesbiska<br />
frågor på den kvinnopolitiska dagordningen, ofta med okonventionella metoder. På en<br />
kvinnorörelsekonferens 1970 genomförde exempelvis en grupp som kallade sig Radicalesbians<br />
en aktion för att synliggöra lesbiska. Resultatet blev att kongressen antog en resolution som<br />
provokativt inleddes med orden: ”Be it resolved that Women’s Liberation is a Lesbian plot”. xcii I<br />
samband med aktionen publicerade också Radicalesbians manifestet ”The Woman-Identified<br />
Woman”. xciii Denna text framhålls ofta som en av den lesbiska feminismens nyckeltexter och den<br />
blev också översatt till flera språk, inklusive svenska. xciv Då manifestet fick stor betydelse för den<br />
svenska rörelsen gör jag ett kortare referat av det. Texten kritiserar heterosexualitet som<br />
normerande institution och pekar på den maktfunktion som sexuell kategorisering fyller samt<br />
hävdar att lesbiska inte är kvinnor eftersom ’kvinna’ i vårt samhälle bara kan förstås i (sexuell)<br />
relation till en man. Vidare görs skillnad mellan lesbiskhet och manlig homosexualitet utifrån<br />
dessas olikartade funktioner i patriarkatet. Manifestet bygger på tanken att genus, inkl.<br />
maskulinitet, är sociala konstruktioner och i de ofta citerade inledningsorden framträder det<br />
konstruktivistiska perspektivet tydligt: ”What is a lesbian? A lesbian is the rage of all women<br />
condensed to the point of explosion.” xcv Enligt Radicalesbians är samhället genomsyrat av förakt<br />
för det kvinnliga, ett förakt som internaliseras av kvinnor som kommer att hata sig själva och<br />
andra kvinnor och så länge kvinnor ger sin kärlek och sin energi till män bekräftar de sin och<br />
andra kvinnors andrarangsstatus. Sexuella relationer med kvinnor är dock inte frigörande i sig<br />
utan lösningen som Radicalesbians ser det är att medvetet omformulera sin identitet tillsammans<br />
med andra kvinnor, att bli kvinnoidentifierad istället för mansidentifierad. Det är snarast<br />
lesbiskhet som emancipatoriskt projekt, inte sexuell praktik som står i centrum för<br />
98.
Radicalesbians förståelse. Redan i den lesbiska rörelsens inledningsskede fanns således en<br />
betoning på gemenskap mellan kvinnor grundad på kön, en medveten strävan att formulera en<br />
oppositionell kollektiv identitet och en kvinnopolitisk politisering av lesbiskhet samt ett sökande<br />
efter en alternativ kvinnlighet.<br />
Amerikanska lesbiska feminister tenderade se homofobi som ett resultat av patriarkala<br />
värderingar och hylla den lesbiska kvinnan som ”[the] outlaw to patriarchy” med en unik<br />
möjlighet till nytänkande och revolt. xcvi Separatism blev också en viktig strategi för många; vissa<br />
lesbiska separatister valde att arbeta med heterosexuella kvinnor, andra bara med lesbiska eller<br />
enbart med andra lesbiska separatister. Under 1970-talet skapades många olika alternativa<br />
institutioner som tidskrifter, skivbolag, bokförlag, mötesplatser och återkommande evenemang<br />
många som också fick betydelse för kvinnor i andra länder. Den lesbisk feministiska<br />
rörelsegemenskapen var dock inte någon konfliktfri miljö utan ideologiska strider rasade runt<br />
frågor om bl.a. klass, ras, etnicitet och generationstillhörighet. Historikern Lillian Faderman<br />
förklarar stridernas intensitet med att rörelsegemenskapen kom att utgöra en trygg miljö där<br />
kvinnor kunde få utlopp för sin ilska över samhälleliga missförhållanden. ”Women felt freer to<br />
complain within the lesbian-feminist community than in the more oppressive heterosexual world,<br />
where their mistreatment was by far worse.” xcvii Ett annat problem var, som Faderman<br />
konstaterar, att den amerikanska lesbiska feminismen var visionär med långtgående<br />
målsättningar vilket ställde höga krav på deltagarna. Dess största framgång låg heller inte i<br />
förverkligandet av visionerna utan i att man lyckades medvetandegöra både kvinno- och<br />
homorörelsen om lesbiska och förändra många lesbiskas negativa syn på sig själva. xcviii<br />
Också i Storbritannien finns en tradition med separat lesbisk organisering. 1963 bildade två<br />
kvinnor gruppen Minorities Research Group (MRG) och ett år senare tidskriften Arena Three. xcix<br />
Verksamhet var främst inriktade på sociala aktiviteter men också på att sprida information och<br />
gruppen fick en hel del uppmärksamhet i media. c Tidskriften var efter tidens mått feministisk och<br />
utgjorde ett debattforum för kvinnor som möjliggjorde kritik av traditionella uppfattningar om<br />
lesbiskhet. ci 1970 startade en grupp unga kvinnor och män med bakgrund i vänster- eller<br />
alternativkulturella rörelser Gay Liberation Front (GLF) efter amerikanskt mönster. cii I ett<br />
manifest publicerat 1971 tog GLF avstånd från den patriarkala familjen, sexism och manlig<br />
överordning och kritiserade socialiseringen av flickor och pojkar i rigida könsroller. ciii Denna<br />
profeministiska linje till trots uppstod konflikter mellan kvinnor och män och 1972 beslöt<br />
kvinnorna lämna GLF och söka sig till kvinnorörelsen, trots att samarbetet med heterosexuella<br />
feminister inte var problemfritt. civ Rörelsen förblev splittrad i olika grupper med skilda<br />
prioriteringar. Även i England skapades alternativa institutioner som bokförlag, separatistiska<br />
kollektiv, kvinnotidningar och inte minst den lesbiska telefonjouren Lesbian Line. cv<br />
Även i Tyskland, Holland och Frankrike lämnade lesbiska blandade grupper och organiserade<br />
sig separat under tidigt 1970-tal. cvi I Frankrike var dock situationen något speciell, dels för att det<br />
var lesbiska kvinnor och inte bögar som startade den nya, militanta homorörelsen, cvii dels för att<br />
det inte bildades någon självständig lesbisk rörelse utan lesbiska arbetade inom<br />
98.
kvinnorörelsen. cviii Konflikter noterades även i homorörelsens internationella samarbete,<br />
exempelvis blev det stridigheter mellan feministiska och antifeministiska falanger vid en<br />
internationell konferens 1974 varvid kvinnorna uttalade sin misstro mot att arbeta med män. cix<br />
8. 2. Lesbisk organisering i Danmark och Norge.<br />
8. 2. 1. Danmark. Lesbiska i Danmark var de första i Skandinavien att av kvinnopolitiska skäl<br />
organisera sig separat. I landets homosexuella förbund hade mäns frågor alltid stått i centrum och<br />
få ansträngningar gjorts för att kvinnor skulle känna sig välkomna. cx På tidigt 1970-tal skedde<br />
dock troligen en viss förändring inspirerad av radikaliseringen av kvinnorörelsen. År 1971 inbjöd<br />
förbundets tidskrift Pan, som vid tiden hade en kvinnlig redaktör, Line Varhed, till en nordisk<br />
debatthelg för lesbiska om kvinnors frigörelse där också några kvinnor från Rödstrumperörelsen<br />
deltog. cxi Men de flesta lesbiska valde ändå att engagera sig inom kvinnorörelsen.<br />
Rödstrumperörelsen hade bildats 1970 med ett antal uppseendeväckande aktioner bl.a. mot<br />
samhällets förljugna kvinnoideal cxii och lesbiska var redan från början mycket aktiva inom den.<br />
En grupp startade exempelvis en lesbisk tidskrift, Kvinder-Kvinder, i vilken även svenska<br />
grupper skrev. En viktig faktor i bildandet av en separat rörelse var de av Rödstrumporna<br />
arrangerade kvinnolägren på ön Femö där kvinnor från hela Norden och även övriga världen<br />
träffades. På lägret 1973 började kvinnor på allvar diskutera att bilda en separat rörelse och den<br />
10 mars 1974 samlades ett hundratal kvinnor med olika bakgrund i Köpenhamn och man<br />
beslutade starta Lesbisk Bevægelse (LB). cxiii I diskussionsunderlaget till marsmötet kritiseras<br />
reformism och socialistiska rörelsers ovilja att kämpa för homosexuellas rättigheter. Förtrycket<br />
av lesbiska kopplas till det kapitalistiska konsumtionssamhället och det framhålls att lesbiska<br />
måste organisera sig som lesbiska. cxiv<br />
LB var strukturerat på samma sätt som rödstrumporna, alltså i en platt, löst sammanhållen<br />
rörelse där arbetet huvudsakligen bedrevs i basgrupper. cxv Alla funktioner sköttes efter ett<br />
rullande system inkl. utgivningen av Kvinder-Kvinder. Förutom basgrupper bildades s.k.<br />
ämnesgrupper som arbetade med bl.a. teater, musik, information och kvinnohistoriska studier. cxvi<br />
Musik, sång och annan kulturutövning hade en framträdande plats i rörelsen, inte minst i den<br />
omfattande utåtriktade verksamheten. För att synliggöra lesbiska deltog LB med banderoller,<br />
plakat och sånger i åttondemarsarrangemang, förstamajdemonstrationer och kvinnofestivaler.<br />
Detta ledde stundtals till konflikter med andra deltagande grupper. Dahlerup nämner t.ex. att den<br />
8 mars 1978 blev det inte något samlat firande i Köpenhamn eftersom förberedelsegruppen inte<br />
kunde enas om man skulle tillåta parollen ”Lesbisk kamp er kvindekamp – Kvindekamp er<br />
lesbisk kamp”, som olika vänstergrupper oroade sig för skulle skrämma iväg<br />
fackföreningsfolk. cxvii Inom kvinnorörelsen förefaller det ha funnits en tydlig skillnad mellan<br />
Köpenhamn och övriga landet i attityden till lesbiska (i Sverige fanns en liknade skillnad mellan<br />
Stockholm och andra orter, se nedan). När till exempel den s.k. Kvindekaravanen, arrangerad av<br />
Rödstrumporna och LB i Köpenhamn, reste runt i Danmark sommaren 1975 reagerade lokala<br />
98.
kvinnogrupper kraftigt mot de lesbiska inslagen. cxviii I Köpenhamn var grupperna mer inriktade<br />
på samarbete och ordnade flera möten för att komma till rätta med misshälligheter. cxix<br />
Kvinnor från LB initierade olika alternativa institutioner. Särskilt viktiga rörelsecentra var de<br />
kvinnohus, av vilka det första öppnade 1971, som LB drev tillsammans med rödstrumporna och<br />
som man mer eller mindre tilltvingat sig genom att ockupera lämpliga fastigheter. cxx De danska<br />
kvinnohusen blev en förebild för aktivister i både Norge och Sverige och Kvinnobulletinen<br />
rapporterar med stor förtjusning från en ockupation och konstaterar att de positiva erfarenheterna<br />
ger stöd åt tanken på kvinnohus även i Sverige. cxxi Från sommaren 1977 ordnade LB lesbiskt<br />
läger på den danska ön Sejerö. Sejerölägren var mer ostrukturerade än lägren på Femö. cxxii Det<br />
första året försökte man ha rutiner för anmälningar och särskilda veckor för utländska kvinnor<br />
men året därpå slopades detta eftersom det inte fungerat som tänkt. cxxiii Lägren var välbesökta,<br />
stundtals överbefolkade, och blev viktiga mötesplatser för kvinnor från hela världen. cxxiv På<br />
lägren föddes också en önskan att permanenta denna form av boende och i december 1978 köpte<br />
en grupp lesbiska kvinnor en gård på Jylland man döpte till Kvindelandet. Kvindelandet<br />
präglades av alternativa odlingsformer, kollektivt ägande och kvinnocentrerad andlighet och blev<br />
en internationell mötesplats i så hög grad att man hade engelska som gemensamt språk. cxxv<br />
Kvindelandet var troligen bland de mest utvecklade försöken att förverkliga en lesbisk<br />
feministisk utopi och var en inspiration för lesbiska långt utanför Danmark. En annan institution<br />
som emanerade från LB var den otraditionella skolan för enbart kvinnor Kindehøjskolen, som<br />
öppnade 1979 och styrdes enligt kvinnopedagogiska principer. cxxvi<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att den danska lesbiska rörelsen hade sitt ursprung i och sina<br />
tätaste kontakter med kvinnorörelsen. Den alternativa kultur och institutioner man skapade;<br />
kvinnomusik, lesbiska tidskrifter, kvinnohus, lesbiska läger, jordbrukskollektiv, skola för<br />
kvinnor, var inspirationskällor för den svenska lesbiska rörelsen och utgjorde platser för ett<br />
internationellt lesbiskt kulturutbyte.<br />
8. 2. 2. Norge. Den lesbiska rörelsen i Norge är mindre utforskad och jag kan bara skissa på<br />
utvecklingen. Det Norske Forbund av 1948 (DNF’48) hade bildats 1950. Eftersom manlig<br />
homosexualitet på den tiden var kriminaliserad tvingades man föra en diskret och försiktig<br />
politik. cxxvii Som i de flesta homosexuella organisationer var kvinnorna i minoritet cxxviii men en<br />
kvinna, Kim Friele, hade som informationsansvarig en framskjuten position och deltog flitigt i<br />
samhällsdebatten. Hon visade dock ett svalt intresse för kvinnopolitik och i boken Fra<br />
undertrykkelse til opprør (1975) klandrar hon kvinnorörelsen och vad hon kallar<br />
”[g]jennomsnitts-feministen” för rädsla och förakt för lesbiska och hon anklagar lesbiska inom<br />
kvinnorörelsen för att nöja sig med att vara underordnade och dolda. cxxix Vad Friele däremot inte<br />
nämner är de djupa motsättningar mellan kvinnor och män som fanns inom DNF’48 vid denna<br />
tid. 1974 hade bildats en kvinnogrupp, Kvinnegruppa, för att förbättra lesbiskas ställning inom<br />
förbundet. Gruppens krav, t.ex. på särskilda kvinnokvällar på förbundslokalen, möttes emellertid<br />
med stor skepsis. cxxx I rapporteringen till det lesbiska seminariet i Oslo samma år beskriver<br />
98.
kvinnor hur de blivit beskyllda för att verka splittrande när de tagit upp specifikt lesbiska frågor<br />
och några hävdade t.o.m. att förbundsledningen krävt att kvinnorna skulle visa att de var äkta<br />
lesbiska och inte politiska lesbiska, d.v.s. inte hade valt en lesbisk livsstil av (kvinno)politiska<br />
skäl. cxxxi En del manliga medlemmar reagerade också mot Kvinnegruppas respektlösa och<br />
radikala ton, exempelvis hade kvinnorna skrivit en ny, satirisk text till nationalsången vilket<br />
somliga män tog anstöt av. cxxxii Inom DNF’48 fanns också en större grupp från det marxist-<br />
leninistiska partiet AKP m-l som var särskilt fientliga mot feministiska idéer cxxxiii och de ville<br />
t.ex. inte tillåta demonstrationsparoller som ”Bekjemp den kvinnefiendtlige hetero propagandan,<br />
lev lesbisk” i förstamajtåget. cxxxiv<br />
Som en konsekvens av stridigheterna och inspirerade av den danska lesbiska rörelsen och av<br />
kvinnorörelsen beslöt kvinnorna i september 1975 att bilda en separat organisation, Lesbisk<br />
Bevegelse (LB). Rapporten från första mötet är entusiastisk och det berättas att det omedelbart<br />
bildats en musikgrupp och arbetsgrupper med olika inriktningar som alkohol(miss)bruk och<br />
kvinnohistoria. För att markera sitt närmande till kvinnorörelsen och insikten att ”lesbisk kamp<br />
ikke bare er homofil kamp men også kvinnekamp” förlade man sina gemensamma stormöten till<br />
det nyöppnade Kvinnohuset. cxxxv I 8-marsdemonstrationen 1976 gick LB för första gången som<br />
egen organisation och på ett seminarium samma år beslöt man bredda sitt engagemang och delta<br />
i arbetet för bl.a. rätten till fri abort. cxxxvi Samarbetet med heterosexuella aktivister var dock inte<br />
friktionsfritt och i en artikel från 1980 i den lesbiska tidningen Lavendelexpressen görs en<br />
tillbakablick på heterosexuella kvinnors attityder under på det gånga decenniet; det var de som<br />
stödde lesbiska, de som uppskattade deras stora arbetsinsats i kvinnorörelsen men önskade att de<br />
inte var öppna med sin lesbiskhet och slutligen några som menade att kvinnoförtryck och<br />
förtryck av lesbiska inte har med varandra att göra. cxxxvii Den lesbiska rörelsen i Norge förefaller<br />
ha varit mer splittrad än i Danmark. Vissa kvinnor arbetade inom LB och kvinnorörelsen,<br />
somliga bildade kvinnogrupper inom homosexuella organisationer och utanför Oslo-området<br />
startades fristående grupper som Lesbisk rørsle i Telemark. cxxxviii<br />
Även i Norge skapades alternativa institutioner som det ovannämnda Kvinnohuset i Oslo, som<br />
lesbiska var med att starta. Aktivister arrangerade också lesbiska läger cxxxix och en grupp bildade<br />
en s.k. kvinnoverkstad, Sfinxa, med bl.a. ett tryckeri där man producerades en lesbisk tidning,<br />
Lavendelexpressen. cxl En enskild norsk kvinna, aktivisten och författaren Gerd Brantenberg, har<br />
haft mycket stor betydelse för den lesbiska rörelsen i Skandinavien. Brantenberg debuterade<br />
1973 med den självbiografiska skildringen Opp alle jordens homofile och gav några år senare ut<br />
romanen Egalias døtre. cxli Den förstnämnda är en humoristisk exponering av homofobi och drift<br />
med förment vetenskapliga resonemang om homosexualitet. Hennes raffinerade lustmord på<br />
teorier om lesbiskhetens orsaker blev citerat i många sammanhang, även i Sverige (se nedan).<br />
Egalias døtre visar patriarkatet i omvända världens skrattspegel och riktar särskilt<br />
uppmärksamheten på sexismen i språket. Och många aktivister började också använda ord som<br />
’dam’ eller ’kvinn(a)’ istället för ’man’, ’feminarium’ istället för ’seminarium’, ’förmödrar’<br />
istället för ’förfäder’ o.s.v.<br />
98.
8. 3. Lesbisk organisering i Sverige.<br />
8. 3. 1. Homorörelsen och kvinnorörelsen. Riksförbundet för sexuellt likaberättigande (RFSL)<br />
bildades 1950 i Stockholm. cxlii Under de första årtiondena var verksamheten främst social med<br />
fester och klubbaftnar. I mitten av 1950-talet skedde en uppdelning i två grupper, Klubb Diana<br />
för kvinnor och Kretsen för män. cxliii Diana är troligen den första lesbiska gruppen i Sverige och<br />
initiativet kom från en grupp kvinnor som umgicks privat. Verksamheten var också inriktad på<br />
social samvaro, man ordnade fester och föredrag, bl.a. besökte Elise Ottesen-Jensen från RFSU<br />
gruppen. cxliv Under lång tid hade Diana ingen egen lokal men i mitten av 1960-talet skaffade<br />
medlemmar i Kretsen och Diana tillsammans en lokal på Timmermansgatan 24, Timmy. 1972<br />
beslöt man slå ihop Diana och Kretsen till en klubb, Klubb Timmy. Enligt en medlem i Kretsen<br />
skedde det delvis för att man ansåg det principiellt felaktigt att dela upp kvinnor och män i olika<br />
avdelningar. cxlv Kvinnorna skulle dock även i fortsättningen ha en särskild kväll men dessa var så<br />
dåligt besökta att man upphörde med det. cxlvi Sammanslagningen tycks ha inneburit att många<br />
kvinnor lämnade föreningen och de återvände inte heller när yngre kvinnor började organisera<br />
sig separat i Grupp Viktoria. cxlvii<br />
I likhet med andra homosexuella organisationer i västvärlden radikaliserades RFSL i början av<br />
1970-talet. cxlviii Den äldre inriktningen på att anpassa homosexuella till samhället ersattes med<br />
kamp mot samhällelig reglering av sexualitet överhuvudtaget. cxlix Nya tolkningar och<br />
kampmetoder som demonstrationer och hungerstrejker tillkom. Samtidigt skedde också en<br />
kvinnopolitisk radikalisering av samhället. Den kanske mest omskrivna gruppen, Grupp 8,<br />
bildades som öppen organisation 1970. Grupp 8 var på samma sätt som Rödstrumperörelsen<br />
decentraliserad i många självständiga lokala grupper. I likhet med kvinnorörelsen i många andra<br />
länder eftersträvade man en platt, icke-hierarkisk organisering cl och med basgrupper som<br />
rörelsens huvudstrategi. cli Denna struktur gjorde också att gruppen förändrades snabbt. clii I början<br />
var man framförallt inriktad på arbetarklasskvinnornas situation på arbetsmarknaden och rätten<br />
till fri abort. cliii Sociologen Eva Schmitz som studerar den nya kvinnorörelsen antyder att<br />
inspirationen från den amerikanska kvinnorörelsen fick målsättningen att breddas i feministisk<br />
riktning och man började också arbeta med frågor kring psykologiskt och sexuellt förtryck. cliv<br />
Schmitz diskuterar det hon kallar ”kvinnoideologiska verktyg”, som användes för att sprida<br />
gruppens idéer till medlemmar och allmänhet. Sådana verktyg var tidningen Kvinnobulletinen,<br />
som började komma ut 1970, böcker av ’åttor’, olika teaterpjäser och musik som speglade<br />
kvinnors verklighet, demonstrationer och utställningar. clv Firandet av internationella<br />
kvinnodagen, 8 mars, återupplivades och blev en av de viktigaste manifestationerna. clvi Nya<br />
lokala grupper uppstod över hela landet från Malmö och Helsingborg till Umeå och Piteå. clvii<br />
Inom RFSL fanns dock ringa intresse för kvinnofrågor och aktiva kvinnor framhöll den<br />
gemensamma homosexualiteten. Förbundets ordförande Barbro Sahlin menade exempelvis att<br />
kvinnorörelsens analyser inte var så intressanta för lesbiska eftersom egenskapen att vara lesbisk<br />
98.
var mer betydelsefull än den att vara kvinna. clviii Inställningen att könet borde vara underordnat<br />
sexualiteten och homosexualitet ett ’könlöst’ fenomen präglar materialet från RFSL under de<br />
första åren på 1970-talet. Ordföranden i Stockholmsklubben skrev: ”[V]i inom familjen [d.v.s.<br />
homosexuella] måste samarbeta, oavsett kön. Vill man arbeta för att förbättra förhållandena för<br />
de homosexuella, måste ju detta gälla alla homosexuella, det är omöjligt att arbeta mer för<br />
homosexuella av det ena könet, antingen det nu är det egna eller det motsatta.” clix Ironiskt nog,<br />
med tanke på den senare antipornografiska strömningen inom den lesbiska rörelsen, vände sig<br />
den pornografiskt betonade kommersiella tidskriften Revolt specifikt till kvinnor med en hel del<br />
både fack- och mer underhållningsbetonat material. Redan 1970, i föregångaren Viking, skrev<br />
t.ex. pseudonymen Carina Höfding om homosexuella kvinnors situation och kommenterar<br />
kvinnans ”sekundära ställning” ekonomiskt och socialt clx och 1972 gav Eva Nyh en entusiastiskt<br />
skildring av Femö-lägret. clxi Kanske var det den pornografiska inriktningen som gjorde tidningen<br />
mer uppmärksam på skillnader mellan könen; om man vill ha en läsekrets med typiskt sett<br />
motsatt sexuellt intresse måste tidningen göras med medvetenhet om detta. RFSL sökte däremot<br />
inte appellera till medlemmarnas begär, utan till deras sociala situation och gemensamma<br />
homosexuella identitet.<br />
Kvinnorörelsens och homorörelsens vidare utveckling under 1970-talet ligger utanför denna<br />
uppsats ram. Jag vill bara påpeka att konflikter mellan lesbiska och heterosexuella kvinnor resp.<br />
mellan lesbiska och bögar inte var de enda striderna inom dessa rörelser. Inom kvinnorörelsen<br />
fanns t.ex. olika uppfattningar om begreppet och företeelsen kvinnokultur clxii och inom RFSL<br />
kritiserade vissa förbundets inriktning och byråkratiska arbetsmetoder. ”Det föreligger ett absolut<br />
krav att ifrågasätta RFSL:s nuvarande verksamhet” skrev t.ex. styrelsen för RFSL Stockholm<br />
1975. clxiii Somliga medlemmar ogillande vad man upplevde som politisering och<br />
vänstervridning clxiv medan vissa vänsterradikala bögar bildade en fristående socialistisk grupp,<br />
Röda bögar, som inspirerade av kvinnorörelsen idéer strävade efter att formulera vad man<br />
kallade bögfeminism. clxv<br />
8. 3. 2. Grupp Viktoria. Grupp Viktoria var från början en arbetsgrupp inom RFSL, formellt<br />
tillsatt av förbundets kongress 1973 efter förslag av redaktören för Revolt Michael Holm för att<br />
utreda lesbiskas situation. Till gruppen valdes tre kvinnor. clxvi Arbetssättet skilde sig emellertid<br />
redan från början från RFSL:s formella; till det första mötet kom inte bara de tre valda utan även<br />
”vänner och bekanta”, sammanlagt 10 kvinnor, och man satt ”bara och pratade för att lära känna<br />
varandra”. Efter att ha träffats några gånger beslöt man försöka bilda flera grupper. Ett halvår<br />
senare fanns det tre Viktoriagrupper i Stockholm och en i Uppsala. Organiseringen liknade<br />
kvinnorörelsens med basgrupper som själva bestämde mål och metoder. Namnet Viktoria tog<br />
man efter den engelska drottning som ryktesvis inte ville tro att lesbiska existerade. clxvii När GV<br />
efter någon tid presenterade sin verksamhet i RFSL Stockholms medlemstidning På Gång<br />
uppgavs att målsättningen var att skapa möjligheter för kvinnor att träffas och att synliggöra<br />
lesbiska. clxviii Någon mer sammanhållande ideologi fanns inte och smågruppernas arbetssätt och<br />
98.
inriktning varierade; en koncentrerade sig på att utveckla den vänskapliga samvaron inom<br />
gruppen, clxix en annan intresserade sig mer för sociala aktiviteter för lesbiska i allmänhet och<br />
diskuterade att arrangera ett lesbiskt läger. clxx En tredje grupp som kallade sig den<br />
lesbisk/feministiska gruppen var kvinnopolitiskt och socialistiskt orienterad och arbetade mer<br />
strukturerat efter principer om sambandet mellan det privata och det politiska. clxxi GV bestod<br />
således vid denna tid av disparata grupper utan gemensam verksamhet. Fram emot sommaren<br />
1974 stagnerade aktiviteterna. ”Våra gemensamma mål var för få och vaga, vi visste inte riktigt<br />
vad vi ville med oss själva och med varandra i gruppen” förklarade man några år senare. clxxii På<br />
Femö-lägret detta år beslutades att det skulle arrangeras ett seminarium för lesbiska i<br />
Skandinavien och i november 1974 samlades kvinnor från Norge, Danmark och Sverige i Oslo.<br />
Seminariet var inriktat på två huvudfrågor, målsättning och strategi för lesbisk politik samt<br />
skandinaviskt lesbiskt samarbete. Inför Oslo-resan återsamlades GV men inte heller nu lyckades<br />
gruppen formulera en gemensam ideologi. I sin presentation till seminariet sade man sig dock<br />
vara eniga om att skapa en fastare struktur för att undvika splittring. clxxiii GV hoppades att Oslo-<br />
seminariet skulle hjälpa dem att bli mer aktiva; lesbiska grupper i övriga deltagarländer ”har fått<br />
upp kampandan, så det borde smitta av sig även på oss”, skrev man. clxxiv Drygt 70 kvinnor<br />
deltog clxxv och i diskussionerna mötte svenskarna delvis nya erfarenheter; danska kvinnors av<br />
separat lesbisk organisering och norska kvinnors av inflammerade konflikter med män i<br />
homorörelsen. De flesta av deltagarna var ense om att det behövdes en separat lesbisk rörelse<br />
och när LF några år senare tecknar sin historia beskriver man seminariet som en ideologisk<br />
vändpunkt: ”Vi började liksom de andra grupperna att se den lesbiska kampen som en del av<br />
kvinnokampen.” clxxvi Seminariet beslöt att samarbetet över gränserna skulle fortsätta och att man<br />
också skulle börja producera en nordisk internbulletin. clxxvii<br />
I Oslo deltog svenska grupper från Malmö, Göteborg och Stockholm vilka tycks ha startats<br />
relativt oberoende av varandra och trots att de så småningom antog samma namn, Lesbisk Front,<br />
fortsatte de att arbeta var för sig och utvecklade också olika profiler och allianser. Inom RFSL<br />
Göteborg hade 1973 bildats en kvinnogrupp, Göta, på initiativ av en enskild kvinna. clxxviii Senare<br />
beslöt Göteborgskvinnorna byta namn till Lesbiska Ligan (eller Liga Lesbia) (LL) för att<br />
framhålla sig som revoltörer. clxxix Göteborgsgruppen hade mycket utåtriktad verksamhet och<br />
kulturella uttrycksformer var centrala. Några kvinnor från LL gjorde ett omdebatterat program<br />
för ungdomsradion och spelade egna, provokativa sånger clxxx och en grupp gjorde en satirisk<br />
kabaré kallad KFMLR (Kamrater Fram Mot Lesbisk Revolution) med udden riktad den<br />
homofobe Frank Baude och partiet KFMLr. clxxxi Senare bildades musikgrupperna Häxfeber och<br />
Kvinnoväsen som uppträdde på många kvinnoarrangemang under 1970-talet. clxxxii Malmö-<br />
gruppen tycks ha varit mer anarkistisk i sin inriktning och, i alla fall i inledningsskedet, militant.<br />
I ett nordiskt internblad beskrev gruppen sig: ”Vi ÄR otrevliga, störiga, stökiga lesbianer. Så<br />
länge vi lever i ett militant manssamhälle, så länge kommer vi att föra en militant<br />
kvinnokamp.” clxxxiii Den förblev liten och var mer lösligt sammansatt än de övriga. Man hade<br />
också få organiserade utåtriktade aktioner. clxxxiv<br />
98.
Viljan till samarbete mellan grupper och skapande av allianser präglade åren i mitten 1970-<br />
talet. I december 1974, alltså bara någon månad efter Oslo-seminariet, arrangerades ett nationellt<br />
lesbiskt möte i Göteborg. Diskussionen rörde sig främst kring olika aspekter på livet som lesbisk;<br />
externt och internt förtryck, parrelationer, identifikation och livsstilar. Politiska mål och<br />
strategier för förändring tycks man haft svårare att konkretisera och frågan man ställde sig ”vad<br />
vill vi göra i vår lesbiska kamp” fick knappast något svar. clxxxv<br />
1975 framstår som kanske det mest aktiva året i GV/LF:s historia. Aktivitetsnivån var så hög<br />
att man gick över till att ha stormöte en gång i veckan, istället för två gånger i månaden, för att<br />
hinna med allt. clxxxvi Uppenbarligen fick arbetet också fastare former, t.ex. utformades rutiner för<br />
att föra och spara mötesanteckningar. clxxxvii Inom GV fanns vid denna tid olika arbetsgrupper<br />
inriktade på praktiska uppgifter som att ordna samkväm, spela musik och förbereda ett nordiskt<br />
möte i Stockholm i slutet av året. clxxxviii Gruppen riktade sig också utåt mot andra lesbiska och<br />
försökte ”lansera” söndagarna som inofficiell kvinnokväll på Timmy, något som lyckades ”över<br />
förväntan bra”. clxxxix En arbetsgrupp framställde under året en kortare informationsbroschyr om<br />
GV, Vi finns, och en annan producerade tidskriften Lilith som dock bara kom ut med ett nummer.<br />
En medlem skrev tillsammans med två andra kvinnor en universitetsuppsats i pedagogik<br />
”Lesbisk kamp – Kvinnokamp?” cxc som bygger på intervjuer med kvinnor i GV/LF. Att man<br />
verkligen hade blivit ’smittad av kampandan’ framgår också av att mängden lesbiskt material i<br />
RFSL Stockholms medlemstidning ökade markant; i årets första nummer bidrar GV med en<br />
rapport från veckoslutsmötet i Göteborg, en efterlysning av lesbiskt material till en planerad<br />
tidning, en julhälsning i form av en dansk lesbisk julsång, information om söndagskvällarna och<br />
ett meddelande om att man kommer att ordna en fest för kvinnor. cxci Samarbetet med andra<br />
lesbiska grupper var också tätt. I februari arrangerade GV ett nationellt lesbiskt möte i<br />
Stockholm med c:a 50 deltagare. Man diskuterade bl.a. skillnader och likheter mellan olika<br />
grupper och besökte utställningen ”Kvinnfolk” på Kulturhuset tillsammans. cxcii Under påsken<br />
ordnades en nordisk lesbisk konferens i Göteborg där 15 kvinnor från Stockholm deltog. cxciii<br />
Konferensen betonade gemenskap och kollektivt skapande snarare än konkreta sakfrågor och<br />
deltagarna filmade, sjöng, målade och spelade teater. cxciv<br />
Som en följd av GV:s kvinnopolitiska radikalisering närmande man sig också under 1975<br />
kvinnorörelsen och kvinnorörelsekvinnor. Politiseringen av gruppen märks tydligt t.ex. i<br />
rapporteringen från januaris kvinnofest. Man skriver att den varit trevlig, men inte lyckad<br />
eftersom man inte hade lyckats föra ut ett kvinnopolitiskt budskap. För GV ’räckte’ det alltså<br />
inte längre att ordna möjligheter för lesbiska att träffas och ha roligt utan det framhålls ”att<br />
kvinnomedvetenhet och en aktiv lesbisk kamp är viktig. Därför måste våra fester också vara mer<br />
konstruktiva!” cxcv På 8 mars deltog GV under egen banderoll i Grupp 8:s och Svenska Kvinnors<br />
Vänsterförbunds (SKV) demonstrationståg. Bland GV:s paroller fanns ”Lesbisk kamp –<br />
Kvinnokamp = Samma kamp” och ”Erkänn de lesbiska kvinnorna”. Deltagandet beskrivs som en<br />
historisk märkeshändelse, ”det var definitivt första gången en grupp lesbiska kvinnor öppet<br />
demonstrerade” konstaterar man stolt. cxcvi GV ordnade även ett informellt möte med Grupp 8 och<br />
98.
påpekar i ett utskick till medlemmarna att det innebär något nytt för gruppen: ”Det blir första<br />
gången vi närmar oss kvinnorörelsen som grupp och väntar oss en intressant och givande<br />
diskussion”. cxcvii Mötet beskrivs senare som lyckat; ’åttorna’ hade sagt sig ha upplevt GV:s<br />
paroller ”väldigt positivt” och GV menar det vara ett steg i rätt riktning mot en förening av den<br />
lesbiska kampen med kvinnokampen. cxcviii Närmandet var f.ö. inte ensidigt; Grupp 8 på<br />
Södermalm bjöd in GV för att diskutera planer på ett bokcafé. cxcix Förhållandet var dock<br />
ambivalent och Grupp 8 kan omtalas som en osäker allierad. När LF senare lämnade RFSL och<br />
blev ’hemlösa’ spekulerades det om man kunde få disponera Grupp 8:s lokal men chanserna<br />
bedömdes som små eftersom kontakten hittills varit ”taggig”. cc Men å andra sidan hoppas<br />
gruppen kunna låna deras stencilapparat och man beslutar kontakta dem för samplanering av<br />
demonstrationen 8 mars 1976. cci<br />
I samband med februarimötet genomförde deltagarna en aktion mot porrklubben Pussy Cat<br />
som annonserade om ”lesbiska orgier” och kallade sin sexshow ”Kvinnolåret 1975”, en travesti<br />
på FN:s internationella kvinnoår 1975. Demonstranterna lyckade avbryta showen genom att ta<br />
sig upp på scenen och veckla ut sin insmugglade banderoll med texten ”Sluta förnedra lesbiska<br />
kvinnor”. Kvinnorna ropade slagord och sjöng ’kastrationssången’ ”Blott ett bett”. Aktionen var<br />
välplanerad och man hade förvarnat Aftonbladet som också skrev om den. ccii Detta är kanske den<br />
mest uppmärksammade och militanta aktion som GV/LF genomförde. I övrigt höll man sig till<br />
mer etablerade former av demonstrationer och protestmöten. Gruppen kan rent av verka ängslig<br />
för att bryta mot bestämmelser; när Dramaten satte upp P. O. Enquists pjäs Tribadernas natt,<br />
som GV var mycket kritisk mot, diskuterades att dela ut flygblad vid föreställningarna men man<br />
”beslöt ta reda på först om vi fick”. cciii<br />
För GV var det väsentligt att skapa en icke-kommersiell miljö för kvinnor och våren 1975<br />
ägnades också åt att söka efter en lokal. cciv ”Vi ville utforma en miljö där kvinnor kunde träffas,<br />
diskutera, umgås, lyssna på kvinnomusik och sjunga tillsammans med vår egen musikgrupp,<br />
musik av progressiva grupper etc.” ccv Gruppen beslöt kräva att en kväll i veckan skulle vara<br />
kvinnokväll på Timmy. ccvi Frågan var kontroversiell och själva tanken på separata arrangemang<br />
för kvinnor väckte kritik. En ilsken manlig insändarskribent ondgör sig över ”denna vansinniga<br />
riktning” och att ”homofila kvinnor” vill ha en egen miljö, utan män. ccvii GV hittade emellertid en<br />
lokal att disponera under sommaren och frågan sköts upp till hösten. ccviii Tiden i den alternativa<br />
lokalen, Lorensbergsstugan, belägen i en park på Södermalm, beskrivs som mycket positiv.<br />
”Poesiuppläsning, diskussioner med kvinnor från andra länder om kvinnorörelserna ute i världen,<br />
gemensamt musikskapande, sommaren och egen lokal gav fin stämning åt våra möten.” ccix<br />
Frågan återupptogs i slutet av augusti och trots kraftiga protester från en del manliga<br />
medlemmar bestämdes på ett medlemsmöte att lördagarna skulle vara kvinnokvällar på<br />
Timmy. ccx GV grep sig an att arrangera lördagarna med stor entusiasm och utformningen<br />
präglades av gruppens ’kvinnofolkbildande’ ambition. Man tänkte spela kvinnomusik och ha<br />
bokbord med kvinnolitteratur, ccxi och planerade olika informativa program och uppträdanden. ccxii<br />
Gruppen försökte också ordna barnpassning ccxiii och förlade sina möten till sen<br />
98.
lördagseftermiddag så att de som var intresserade av GV:s övriga verksamhet kunde komma<br />
tidigare och deltaga i den. ccxiv Vissa problem uppstod dock, framförallt med att få andra än<br />
gruppens medlemmar att arbeta (allt arbete på Timmy som servering, städning o. dyl. sköttes<br />
ideellt av medlemmarna) och man upplevde även att det fanns en splittring mellan ”disko-<br />
tjejerna” och aktivisterna. ccxv Reaktionen från många manliga medlemmar på beslutet om<br />
kvinnokväller blev ytterst häftig. I upprörda insändare talades om ”egoistiska tjejer” och ”flata<br />
bögar”, ccxvi om sekterism och om att detta att ge ”flickorna” möjlighet att tillämpa demokratiska<br />
föreningsregler var som ”att ge en laddad revolver till en femåring”. ccxvii Det fanns dock män som<br />
stödde kvinnornas krav bl.a. från socialistgruppen och föreningens ordförande Lars O Molin. ccxviii<br />
Motståndarna lade emellertid ner mycket kraft på mobilisera en opposition och i oktober<br />
lyckades de få beslutet om kvinnokvällarna upphävt på ett extra årsmöte. ccxix LF (som man då<br />
bytt namn till) var vid den tiden fullt upptagna av konferensförberedelser (se nedan) och<br />
reaktionen blev därför fördröjd. Men redan direkt efter möte frågar en kvinna från LF i På Gång<br />
på vems villkor samarbetet mellan minoriteten kvinnliga och majoriteten manliga medlemmar<br />
kan ske om männen vägrar stödja kvinnornas krav. ccxx<br />
8. 3. 3. Lesbisk Front. Liga Lesbia i Göteborg beslöt tidigt på hösten 1975 att anta namnet<br />
Lesbisk Front och föreslog att även de andra lesbiska grupperna skulle göra det. ccxxi Och utan<br />
några diskussioner bytte GV namn till Lesbisk Front. ccxxii Tanken på ett namnbyte var troligen<br />
inte ny; i juli detta år hade GV låtit tillverka ett märke med texten ”Lesbisk front”. ccxxiii Påskmötet<br />
i Göteborg 1975 hade bestämt att nästa nordiska konferens skulle bli i Stockholm på senhösten<br />
och förberedelsearbetet inför detta pågick under hela hösten. Konferensen hölls i Jaktvillan i<br />
Täby under allhelgonahelgen och ungefär 150 kvinnor från Skandinavien och Finland deltog.<br />
Förberedda ämnen för gruppsamtal var bl.a., ”Vart är den Lesbiska rörelsen på väg”, ”Incest”,<br />
”Parförhållande” och ”Lär känna din kropp, sexualitet”. ccxxiv För LF Stockholms del tycks arbete<br />
med arrangemanget ha stärkt gruppen. ”Efter konferensen hade vi fått styrkan att vara en<br />
självständig grupp” skrev man senare i Pockettidningen R ccxxv och i januari 1976 beslöt LF med<br />
mycket stor majoritet att gå ur RFSL. ccxxvi Utträdet skedde odramatiskt genom ett ytterst kort brev<br />
med slutklämmen ”Lesbisk kamp är kvinnokamp!” till RFSL Stockholms årsmöte. ccxxvii I LF:s<br />
redogörelse i ett internblad framgår att den främsta orsaken till utträdet var bögarnas agerande<br />
runt kvinnolördagarna. ccxxviii RFSL:s rektion på LF:s utträde var närmast att förtiga det; i På<br />
Gångs i övrigt utförliga rapport från årsmötet nämns inte LF:s utträde. ccxxix I samband med att LF<br />
blev en självständig organisation organiserade gruppen sig i basgrupper och förlade<br />
huvudaktiviteten till dem. ccxxx De grupper som fanns vid denna tid var Lär känna din kropp, som<br />
sysslade med frågor som självacceptans och sexualitet, Musikgruppen, som skrev och framförde<br />
egen musik, studiecirklarna Kvinnans utveckling, som studerade kvinnohistoria och<br />
Kvinnokampsgruppen, som också ägnade sig åt viss utåtriktad verksamhet och slutligen<br />
Teatergruppen som försökte skriva en ”sann” pjäs om lesbiskhet. ccxxxi<br />
98.
Våren 1976 lade utredningen Sexuella övergrepp (SOU 1976: 9) fram sitt förslag till ny<br />
sexualbrottslagstiftning. Statsvetaren Ulrika Thomsson har studerat hur en enad kvinnorörelse<br />
lyckades få utredningen nedlagd. ccxxxii Det var förslagen om liberalisering av<br />
våldtäktsbestämmelserna som väckte vrede. Enligt Thomsson var det Grupp 8 som initierade det<br />
samlade motståndet till vilket andra grupper, bl.a. LF, anslöt sig . ccxxxiii Men enligt ett protokoll<br />
från februari 1976 kom själva idéen från LF. Gruppen diskuterade lagförslaget och mötet<br />
bestämde att några från LF ”skulle gå på Grupp 8:s möte 4.3 [4 mars] och föreslå en gemensam<br />
aktion mot lagförslaget”. ccxxxiv Det väsentliga i detta sammanhang är dock inte vem eller vilka<br />
som först ’kom på idéen’ utan vad LF:s agerande visar om gruppens identifikation. Jag<br />
återkommer till detta nedan men vill redan här påpeka att LF även kunde ha haft intresse av att<br />
utredningen realiserades så fort som möjligt eftersom den föreslog att åldersgränsen för<br />
homosexuella relationer sänktes (vid denna tid 18 år för homosexuellt umgänge mot 15 år för<br />
heterosexuellt).<br />
När LF blev en självständig organisation med uttalad kvinnokampsanknytning sökte man<br />
utvidga kontaktytorna mot kvinnorörelsen. LF hörde sig för hos olika kvinnogrupper, som t.ex.<br />
bokhandeln Kvinnfolk, om möjligheten att presentera sin verksamhet där ccxxxv och fyra kvinnor<br />
från LF skrev om gruppen och sig själva som lesbiska kvinnoaktivister i en, i försonligt tonfall<br />
hållen, artikel i Grupp 8:s tidning Kvinnobulletinen. ccxxxvi Vidare diskuterade man att göra en<br />
utställning om lesbiskhet och kvinnokamp riktad till allmänheten ”som alla kvinnor kan<br />
identifiera sig med”. ccxxxvii Den 8 mars 1976 demonstrerade LF med bl.a. Grupp 8 och på kvällens<br />
fest höll en medlem tal och presenterade LF och dess ideologi. ccxxxviii Senare på året arrangerade<br />
LF tillsammans med Grupp 8 en s.k. anti-Luciademonstration den 13 december i protest mot<br />
samhällets förvrängda kvinnoideal och Lucia, ”tjänsteaktig, vacker och vänlig”, som sinnebild<br />
för detta. ccxxxix<br />
Intresset för internationellt samarbete fanns kvar och i mitten av mars åkte ett femtontal<br />
kvinnor från LF till Helsingfors på inbjudan av en nybildad fristående lesbisk grupp, AKANAT.<br />
Med anledning av det dåvarande förbudet i finsk lag mot att uppmana till homosexualitet beslöt<br />
svenskarna att låna ut sin planerade utställning och att återvända och deltaga i en kommande<br />
demonstration, ”vi kan endast bli utvisade (gratis retur)”, konstaterade man glatt. ccxl<br />
Utträdet ur RFSL innebar att LF förlorade tillgången till fasta mötesplatser och man var<br />
mycket angelägna om att få en egen lokal. Tanken på ett Kvinnohus i Stockholm fanns redan<br />
men det sågs som ett mer långsiktigt mål. Till sist hittade man en lämplig lokal på Hallandsgatan<br />
40 på Södermalm och flyttade in i maj 1976. ccxli LF hade inga medlemsavgifter utan istället<br />
bestämdes att alla skulle betala en del av hyran. ccxlii Troligen tog arbetet med den nya lokalen<br />
mycket tid för det finns lite material från sommaren och hösten detta år. Ambitionen med lokalen<br />
tyckas ha varit att den skulle fungera som en mötesplats för alla kvinnor, inte bara lesbiska.<br />
Under hösten ordnade man på lördagseftermiddagar vad man kallade bokcaféer, ofta med olika<br />
program. Programmen och valet av föredragshållare speglar gruppens ’allmänkvinnliga’ intresse:<br />
t.ex. Britta Stövling talde om feminism, Hjördis Levin om Fogelstad och Gunilla Thorgren om<br />
98.
häxor. ccxliii Programmen rapporterades vara välbesökta med mellan 40 och 60 kvinnor, kvinnor<br />
”mer eller mindre aktiva inom kvinnorörelsen”. ccxliv Under hösten 1976 initierade också LF ett<br />
projekt som skulle få stor betydelse för Stockholms kvinnorörelse och ta mycket av aktivisters<br />
tid och kraft - arbetet med att skaffa ett kvinnohus i Stockholm. ccxlv I samband med att grupperna<br />
i Malmö, Göteborg och Stockholm antog namnet Lesbisk Front skedde en ombildning till<br />
riksorganisation för att kunna söka pengar hos Socialstyrelsen ccxlvi och 1977 beviljades LF i<br />
Stockholm, Malmö och Göteborg<br />
30 000 kr från Socialstyrelsens abortförebyggande projekt ”för information till kvinnor om<br />
kunskapen om vår kropp och alternativ samlevnad”. ccxlvii På ett seminarium i maj bestämdes att<br />
var grupp för sig skulle framställa ett bildband om lesbiskhet. ccxlviii<br />
Ansträngningarna att göra LF känt verkar ha burit frukt och LF sågs av många som ’experter’<br />
på lesbiskhet och ’taleskvinnorna’ för lesbiska, t.ex. redaktionerna för Pockettidningen R och<br />
RFSU bulletin kontaktade LF när de ville skriva om lesbiskhet och Kri Bohm sökte involvera<br />
gruppen i förberedelsearbetet till boken Öppet brev om lesbisk kärlek. ccxlix Bland de bevarade<br />
breven till LF finns också många från skolelever och <strong>studenter</strong> från hela landet som ber om<br />
information om kvinnorörelsen eller homosexualitet för specialarbeten och uppsatser. ccl Och som<br />
nämnts gjordes flera högskoleuppsatser om lesbiskhet byggda på intervjuer med kvinnor från LF.<br />
Under 1977 diskuterades också lesbiskhet mycket inom kvinnorörelsen. Till en del var det en<br />
följd av reaktionerna på Britta Stövlings bok om den amerikanska kvinnorörelsen,<br />
Återtagandet, ccli i viken hon bl.a. presenterar tankar om separatism och lesbiskhet som politiska<br />
val.<br />
LF samarbetade inte bara med kvinnorörelsegrupper utan var med och arrangerade Stockholms<br />
första stora homosexuella frigörelsedemonstrationen i september 1977 där man deltog med<br />
samma banderoll som i åttondemars-tågen: ”Lesbisk kamp – Kvinnokamp”. Under<br />
demonstrationen reagerade dock kvinnor från LF på män som var klädda i kvinnokläder. ”Hur<br />
går kampen mot kvinnoförtryck ihop med den fjantiga bild de ger av kvinnor?” frågade de. cclii<br />
Avståndet till homorörelsen ökade och 1979 beslutade LF att inte deltaga som grupp i en av<br />
RFSL arrangerad frigörelsedemonstration ccliii och när LF samma år får förfrågan om att vara med<br />
i den s.k. Gay radion (RFSL Stockholms närradio) skrev de - understryket med ett tjockt streck -<br />
att i så fall ville de göra ett eget program. ccliv<br />
Under hösten 1977 producerade kvinnor från LF en serie enklare stenciltidningar som såldes<br />
på LF och hos olika kvinnogrupper som Grupp 8 och Kvinnfolk. Tidningarna visar på intresset<br />
för ’allmänna’ kvinnofrågor och innehöll information om och referat från kvinnoarrangemang,<br />
dikter, humoristiska råd och personliga betraktelser. cclv<br />
Utifrån situationen i Göteborg menar Sundberg att den lesbiska rörelsens mest aktiva år var<br />
mellan 1974 och 1977. Det var ”revolutionsåren” när synen på lesbiskhet radikalt förändrades. cclvi<br />
Detta verkar stämma även på LF Stockholm där de återstående två åren av<br />
undersökningsperioden präglades av problem i organisationen, svårigheter att nyrekrytera och<br />
splittring. LF hade svårt att få in pengar till lokalhyran från medlemmarna, till sist var det bara<br />
98.
ett fåtal som betalde hela hyressumman. cclvii Många var också missnöjde med stormötenas<br />
utformning, för mycket tid gick åt till ”’de bruna kuverten’” och för lite till ”på snack som rör<br />
oss själva”. Flera utryckte också otrygghet i gruppen och önskade sig mera gemensamma<br />
arrangemang som fester och ”glada upptåg”. cclviii De flesta protokollen från dessa år är slarvigt<br />
skriva utan referat av diskussioner och beslut, något som förstärker upplevelsen av en grupp i<br />
desintegration. På sommaren 1978 bröt sig någon/några in i lokalen och försökte tända eld på<br />
den. cclix Men inte ens detta som kunde uppfattas som ett homofobt attentat väckte någon förnyad<br />
aktivitet i gruppen. Att många deltagares entusiasm för arbetet i själva LF falnat märks också i<br />
den ”loggbok” för alla som besökte lokalen på Hallandsgatan cclx som man började föra hösten<br />
1979. Många noteringar handlar bara om praktiska frågor runt skötseln av lokalen – det var<br />
bekymmer med råttor, skadegörelse och att få städningen att fungera. Bokens helhetsintryck är<br />
att LF hade problem med att engagera och nyrekrytera. ”Var har alla lesbianer tagit vägen?”<br />
frågar ett par besvikna caféarrangörer uppgivet. cclxi Men när man däremot ordnade något speciellt<br />
program som en diskussion om ”hur pass ’radikala’ vi kan vara i _-rörelsen” eller om 1800-<br />
talsförfattaren Stella Kleve, kom många. cclxii Tydligen räckte det inte längre att enbart erbjuda en<br />
mötesplats.<br />
Många deltagare valde också att arbeta med tidskrävande projekt utanför LF, t.ex. i den mycket<br />
aktiva Kvinnohusgruppen som 1978 arrangerade en stor internationell kvinnofestival till förmån<br />
för ett kvinnohus, cclxiii i lägergruppen som 1979 ordnade ett lesbiskt läger i Lesjöfors i<br />
Värmland cclxiv eller i ett icke-kommersiellt distributionsbolag för kvinnomusik, Liliths<br />
öronfröjd. cclxv Det fanns även tendenser till specialiseringar inom LF som sådant. Vissa bildade<br />
en stödgrupp för kvinnor med alkoholproblem och några en grupp för lesbiska allergiker. cclxvi<br />
Dessutom kunde en ideologisk oenighet skönjas runt frågan hur man skulle förhålla sig till<br />
heterosexuella kvinnor och hur kritiken mot heterosexualitet som institution borde utformas. cclxvii<br />
Kvinnohusgruppen drabbades under 1979 av en uppslitande konflikt när en fraktion bröt sig ur<br />
och i samråd med Stockholms kommun startade en jour för misshandlade kvinnor, Alla Kvinnors<br />
Hus, istället för det kvinnorörelsecentrum som ursprungligen var tänkt. Tonfallet från bägge<br />
sidor var frän och särskilt angrep utbrytarna kvinnorna från LF och Grupp 8 - i ett famöst<br />
uttalande kallade t.ex. socialdemokraten Gunilla Wettergren dem ”lössen i den röda fanan”. cclxviii<br />
För Kvinnohusgruppens medlemmar från LF innebar det att de blev mer hopsvetsade med Grupp<br />
8 i den gemensamma ilskan över det man såg som kommunens svek. Men inom själva LF var<br />
man oeniga om hur pass viktigt ett kvinnohus var för gruppen och ’rena’ LF-deltagare uttryckte<br />
en viss misstänksamhet mot dem som var ’dubbelorganiserade’. Somliga ville förlägga hela LF:s<br />
verksamhet till det planerade kvinnohuset och framhöll värdet av kontakter med andra<br />
kvinnoorganisationer och att inte ”isolera” sig. Andra däremot fruktade att det kunde innebära att<br />
LF förlorade sin profil och förordade istället att man fortsatte ha en egen lokal. cclxix<br />
Några projekt genomförde dock LF som grupp. Man deltog 1978 i RFUS:s utställning<br />
”Kärlek” på Kulturhuset som belyste samlevnad och sexualitet ur en rad infallsvinklar. Enligt<br />
programmet bidrog LF med en diabildserie, kvinnor från LF var med och inledde en diskussion<br />
98.
om könsroller och LF:s musikgrupp uppträdde. cclxx Man engagerade sig också mot våld mot<br />
kvinnor och ordnade ett möte för olika kvinnogrupper i avsikt att genomföra en ”vi tar natten<br />
tillbaka” demonstration på Lucia-kvällen. cclxxi Dessutom producerade LF ett tryckt<br />
informationshäfte, Lesbisk Front. cclxxii Det mesta av materialet i den var dock taget från äldre<br />
skrifter och andra grupper, något som bekräftar att det rådde en viss stiltje i gruppen.<br />
Som kommer att diskuteras nedan distanserade sig GV/LF från homorörelsens reformism och<br />
det är troligen orsaken till att gruppen inte engagerade sig i eller knappt ens diskuterade den<br />
statliga utredning som tillsattes 1978 för att studera homosexuellas situation i samhället, trots att<br />
en av ledamöterna, VPK-representanten Eva Bohlin, sedan många år varit aktivt inom LF<br />
Stockholm. I princip det enda i källmaterialet från LF som berör utredningen är ett brev gruppen<br />
skrev till den i januari 1980 i vilket man avfärdar tanken på att införa någon form av registrering<br />
av homosexuell samlevnad. cclxxiii<br />
År 1980 gjorde sig LF till sist av med lokalen på Hallandsgatan och flyttade in i det nyöppnade<br />
Kvinnohuset på Snickarbacken 10 i centrala Stockholm. För att starkare markera närheten till<br />
kvinnorörelsen och sin feministiska ideologi bytte alla LF-grupper detta år namn till Lesbiska<br />
Feminister. Problemen för gruppen fortsatte dock. ”Har LF-Stockholm konflikt?” frågar sig en<br />
aktivist i en internbulletin och fortsätter ”för mej känns det helt omöjligt att kommunicera på<br />
våra möten”. cclxxiv Enligt Ahlberg skedde också en generationsväxling; de något äldre arbetade<br />
framförallt med Kvinnohuset medan de yngre utvecklade en mer separatistisk linje. cclxxv<br />
Verksamheten fortsatte emellertid och bl.a. ordnades temamöten om LF:s historia, cclxxvi<br />
diskussioner om klasstillhörighet samt arbete och arbetslöshet. cclxxvii Kvinnor från LF startade den<br />
lesbiska tidskriften Lila perspektiv som kom ut i tre nummer cclxxviii och arrangerade ett par<br />
Feminarium (lesbiska kulturfestivaler). När gruppen officiellt upplöstes 1994 hade dock ingen<br />
verksamhet förekommit på flera år. cclxxix Under vintern 2002 har det emellertid gjorts försök till<br />
en ”pånyttfödelse” av LF. Lesbiska behövs på Kvinnohuset och ”[v]i lesbiska kvinnor löper en<br />
uppenbar risk att marginaliseras om vi inte sluter oss samman”, står det i uppropet. cclxxx<br />
Det är svårt att avgöra hur många som var med i gruppen. Varken GV eller LF hade något<br />
medlemsregister. I ett protokoll från april 1975 angavs att man hade närmare 50 medlemmar, cclxxxi<br />
i verksamhetsberättelsen för samma år talas om cirka 60. cclxxxii I LF:s arkiv på Kvinnohuset finns<br />
en adresslista från 1976 med sammanlagt 77 namn. cclxxxiii Om gruppen blev större än så är<br />
tveksamt. Den minskade tvärtom ganska fort och i slutet av 1978 var det bara 27 aktiva<br />
medlemmar. cclxxxiv I den ovannämnda loggboken förekommer lite drygt 20 namn under 1979.<br />
Många av deltagarna var unga. Under hösten 1975 diskuterade man möjligheten att få<br />
kommunalt bidrag och det visade sig att villkoret var att gruppen hade ett visst antal unga<br />
medlemmar. Och man kommer fram till att 30 kvinnor, alltså omkring hälften, var under 24<br />
år. cclxxxv<br />
Sammanfattningsvis kan sägas att GV/LF:s var mest aktiva när verksamheten var samlad,<br />
alltså inte bestående av relativt självständiga (bas)grupper, och man hade konkreta projekt att<br />
utföra. Gruppen formulerade aldrig något handlingsprogram eller någon ideologisk målsättning<br />
98.
och den återkommande frågan ’Vad vill vi med den lesbiska kampen’ fick inget entydigt svar.<br />
Före Oslo-seminariet 1974 var GV en löst sammansatt grupp som hade svårigheter att hitta<br />
någon gemensam organiserande princip. Men mötet med andra grupper verkade vitaliserande då<br />
man fick del av danska och norska kvinnors erfarenheter och strategier. Det efterföljande<br />
gemensamma arbetet med flera stora konferenser stärkte gruppen och gav den stadga. Omkring<br />
1975 hade gruppen sin mest aktiva period och materialet från denna tid präglas av entusiasm och<br />
hoppfullhet. Kontakter med skandinaviska lesbiska grupper och kvinnorörelsen samt<br />
motsättningar inom RFSL med vissa manliga medlemmar gav gruppen en klarare<br />
kvinnokampsprofil. Men i och med utträdet ur RFSL förlorade man en hel del av<br />
’föreningsinfrastrukturen’ vilket gjorde att praktiska frågor runt lokalanskaffning och sedan<br />
–skötsel tog stor plats. LF initierade flera projekt, t.ex. Kvinnohusgruppen, vilket ledde till att<br />
själva LF försvagades då verksamheten splittrades och många engagerade sig i de externa<br />
projekten. Flytten till Kvinnohuset fick flera konsekvenser för gruppen, inte minst i dess<br />
sammansättning och problemformulering.<br />
9. Medvetenhet.<br />
9. 1. Konstruktion av lesbiskhet.<br />
I detta avsnitt söker jag visa hur GV/LF uppfattade lesbiskhetens ’natur’, hur lesbiskheten<br />
politiserades (med vilket jag menar att den insattes i en analys av kön och makt) och hur man<br />
talade om lesbisk sexualitet och kroppslighet samt öppenhet. Taylor och Whittier pekar som<br />
nämnts på två linjer i den lesbisk feministiska rörelsens syn. Den ena framhåller valet att bli<br />
lesbisk och ser lesbiskhet som en protesthandling mot patriarkatet som inte nödvändigtvis<br />
omfattar sexuella relationer med kvinnor. Den andra har ett mer essentialistiskt synsätt (d.v.s. ser<br />
lesbiskhet som en relativt oföränderlig, inneboende egenskap) och betonar sexualiteten.<br />
9. 1. 1. Lesbiskhetens ’natur’. Homosexualitet har förståtts på olika sätt; som en konstitutionell<br />
egenskap, som begär, handlingar eller identifikation. Annorlunda uttryckt har den benämnts som<br />
homosexuell som ansetts vara det till sin konstitution, som önskar ha sexuella relationer med<br />
personer av det egna könet, som har sådana relationer eller som identifierar sig som det.<br />
Homorörelsen har länge framhållit homosexualitet som en oföränderlig del av individen, mycket<br />
för kunna bestrida teorier om förförelse till homosexualitet (som låg till grund för lagens högre<br />
åldersgränser) och avvärja försök att ’bota’ homosexuella. cclxxxvi Frågan intresserade emellertid<br />
inte GV/LF nämnvärt och gruppen tog inte ställning för någon förståelse. I rapporteringen från<br />
ett svenskt lesbiskt möte i slutet av 1974 konstaterades exempelvis bara att vissa deltagare<br />
”kände att de medvetet kommit fram till lesbiskheten [medan] andra ansåg att de var födda<br />
lesbiska.” cclxxxvii I materialet överväger dock talet om lesbiskhet som en fast egenskap, som något<br />
man är, även om det finns tendenser att ’öppna’ kategorin genom tal om gränslös kvinnokärlek.<br />
Jag redogör för bägge strömningarna.<br />
98.
Lesbiskhet konstruerades som en konstitutionell egenskap genom GV/LF:s tal om lesbiska som<br />
en avgränsad kategori som man antingen tillhör eller ej, och lesbiskhet som en inre kvalité hos<br />
vissa individer som kan ligga förborgad, upptäckas, bejakas eller förnekas. Exempelvis<br />
förknippar kvinnor sin ”sexuella preferens” med hudfärg i en artikel avsedd för Grupp 8:s<br />
tidning cclxxxviii och i ett annat sammanhang används uttrycket ”bejaka[ ] sin lesbiska<br />
läggning”. cclxxxix I broschyren Lesbisk Front från 1978 ingår två berättelser av kvinnor som<br />
beskriver hur de blev medvetna om sin lesbiskhet och efter inre strider kom att acceptera och<br />
värdesätta den. ccxc På ett annat ställe i samma broschyr framhävs också att lesbiska är osynliga<br />
inte bara i samhället utan stundtals även för sig själva; ”ni [har] aldrig sett mig, trots att jag och<br />
mina medsystrar finns i er närhet, ja, mitt ibland er - t o m inom er.” ccxci En kvinna kan m.a.o. ’ha<br />
lesbiskhet’ utan att veta om det. Många enskilda deltagare berättade också i intervjuer om en inre<br />
process av upptäckt, vånda och acceptans. ccxcii Med en sådan förståelse behöver lesbiskheten<br />
givetvis inte manifesteras i handlingar eller ens medvetet begär och i de intervjuades berättelser<br />
framstår den första sexuella relationen med en annan kvinna som den lyckliga utgången på en<br />
mer eller mindre svår inre kamp, inte det som slutligen konstituerar individen som lesbisk. En<br />
intervjuperson säger också att hon varit medveten om sin lesbiskhet i ett år men inte haft ”någon<br />
lesbisk kontakt än”. ccxciii<br />
Den essentiella grundsynen märks också i att lesbiskhet framställs som en transhistorisk<br />
erfarenhet och GV/LF skriver in sig i en lång tradition. I artikeln ”De lesbiska kvinnorna och<br />
urtidshistorien” i tidskriften Lilith ccxciv länkas dagens lesbiska kvinnor till ’urtidskvinnorna’ i ett<br />
förflutet matriarkat. En mer lekfull variant är sången ”Det var på Lesbos” som beskriver en<br />
kamp, initierad av kvinnorna runt Sapfo som når sin slutliga seger i nuet: ”Det var på Lesbos det<br />
först blev besjunget/allt det historien helst tiger med /[...] Det var på Lesbos vi såg ett exempel<br />
på kärlek som aldrig försvann/Å trots allas fördömande stämpel, ska vi lesbiska sjunga: VI<br />
VANN”. ccxcv Lesbiskhet är således något i ’kvinnosläktet’ inneboende som uppträder i olika tider<br />
och kulturer. Känslor och uppror i det förflutna framstår som direkt överförbara till och<br />
begripliga i nutiden. Det finns emellertid en motsättning i talet om erfarenheternas universalitet;<br />
GV/LF var inte beredda att associera sig med alla historiska former av (erotisk) samlevnad<br />
mellan kvinnor. Man avvisade genuskodade lesbiska relationer, alltså där den ena parten har en<br />
feminint och den andra en maskulint kodad roll, och skyller dem på en gången tids hårdare<br />
könsrollsmönster. Lesbiskt begär tycks å ena sidan löpa autonomt och oföränderligt genom<br />
historien och å andra sidan variera och forma sig efter samhälleliga koder.<br />
Det fanns dock motsatta inslag, tendenser att ’öppna’ kategorin lesbisk genom tal om en<br />
kollektiv, gränslös kvinnokärlek och formulera den i linje med kvinnorörelsens ideologi om<br />
systerskap. Att lesbiska är kvinnor som älskar kvinnor var en grundläggande och ofta upprepad<br />
definition. I det ovannämnda åttondemarstalet sägs exempelvis: ”Vi är kvinnor som älskar o[ch]<br />
prioriterar kvinnor. Vi är kvinnor som ser oss själva o[ch] andra kvinnor som subjekt.” ccxcvi<br />
Uttrycket ”kvinnoidentifierad” är centralt och kvinnoidentifikationen kan beskrivas som<br />
allomfattande och frigörande. ”Vår energi och kraft måste flyta till våra systrar. Detta, att<br />
98.
kvinnor relaterar sig till kvinnor, att kvinnor skapar ny medvetenhet av o[ch] med varadra [sic.],<br />
är hjärtat i kvinnans frigörelse.” ccxcvii Kärlek mellan kvinnor blir en närmast metafysisk kraft som<br />
omsluter alla av kvinnligt kön. I stenciltidningen häxringar står t.ex. ”vi kvinnor vänder oss till<br />
varandra/ger och tar emot kärlek mellan oss/och sprider den vidare” och ”med kvinnlig<br />
intuition/älskar kvinnor varandra[,] utvecklar kvinnokulturen, feminismen/som bygger på kärlek<br />
och icke förtryck”. ccxcviii På detta sätt och genom att gruppen sökte formulera en sexualitet som<br />
inte förutsatte genitala förhållanden (se nedan) försvagades gränser mellan kategorier som<br />
lesbisk och heterosexuell. Gruppen öppnade sig också mot nya kvinnor. I svaren på en enkät<br />
skriver LF 1978 att man vänder sig ”främst till kvinnor som känner att de vill leva lesbiskt [men]<br />
även till alla kvinnor som vill ifrågasätta sin heterosexualitet.” ccxcix<br />
I GV/LF:s praktik fanns ytterligare en faktor som förstärkte gruppens relativisering av<br />
kategorier; man uppställde nämligen inte biologisk kvinnlighet som kriterium för lesbiskhet.<br />
Från åtminstone 1975 var en icke-opererad transsexuell gift man medlem i GV/LF ccc och<br />
personen omtalas i alla sammanhang som en lesbisk bland lesbiska. Senare önskade ännu en man<br />
komma med. Gruppen avvisade inte tanken som sådan utan menade att det viktiga var att det<br />
gick att uppfatta honom som kvinna och att han verkligen stödde LF. ccci I slutänden blev han<br />
dock avvisad då gruppen tyckte att han verkade sakna ”rätta intresset för LF”. LF beslöt avstå<br />
från att fatta något principbeslut om män kunde vara med utan menade att det fick bestämmas<br />
från fall till fall. cccii I just detta avseende tycks GV/LF ha ansett att den är lesbisk (och kvinna)<br />
som identifierar sig som det (och kan, på ett för gruppen övertygande sätt, iscensätta identiteten).<br />
9. 1. 2. Politisering av lesbiskhet. Lützen påpekar att danska LB började tala om att leva<br />
lesbiskt istället för att vara lesbisk och hon påstår att det var för att markera att lesbiskhet var en<br />
livsform alla kvinnor kunde välja. ccciii Även GV/LF använde ofta uttrycket ’leva lesbiskt’ men jag<br />
menar att det framförallt var ett sätt att framhålla den ideologiska aspekten (LF uttalade i själva<br />
verket direkt att man inte ansåg att alla kvinnor skall bli lesbiska, se nedan). Att ’leva lesbiskt’<br />
var en politisk praktik, det var att ansluta sig till ett normsystem, inte bara att som kvinna ’leva<br />
ut’ sitt begär till andra kvinnor. I ett artikelmanuskript avsett för Grupp 8 söker kvinnor från GV<br />
förklara hur att vara lesbisk kan innebära ett politiskt ställningstagande; ”när vi blir medvetna om<br />
hur det hetrosexuella [sic.] monopolet förtycker oss alla, både ideologiskt och ekonomiskt, och<br />
vi vågar stå fram som lesbisk[a] och organiserar oss för att bekämpa detta förtryck”. ccciv I Lesbisk<br />
Front står att ”öppen lesbiskhet är politisk, därför att den ifrågasätter värderingar som förtrycker<br />
alla kvinnor: patriarkatet, kärnfamiljen, arbetsdelningen, könsrollsmönstret.” cccv Att tillskriva det<br />
samkönade begäret en (köns)politisk relevans är efter vad jag kan förstå något nytt i den svenska<br />
homorörelsen och något som var specifikt för lesbiska grupper. cccvi Det är i detta sammanhang<br />
GV/LF:s tal om att välja lesbiskhet bör förstås. I ett illustrativt uttalande säger en kvinna: ”När<br />
jag slutat kämpa emot mina känslor och valde att leva lesbiskt blev jag medveten om att formen<br />
för mitt liv skulle jag skapa själv.” cccvii Det är inte begärets riktning som väljs utan den<br />
gestaltning dess utlevelse ges.<br />
98.
GV/LF:s förståelser skapades i dialog med andra lesbiska grupper. I det äldsta materialet,<br />
innan GV haft några externa kontakter, beskrev man sig närmast som en undergrupp av<br />
homosexuella och på ett flygblad som producerades ställdes krav i namn av ett ”oss” som<br />
betecknade ”homosexuella män och kvinnor”. cccviii Inte heller den av GV:s tre grupper som<br />
kallade sig lesbisk/feministisk gav lesbiskheten någon speciell politisk betydelse, trots att man<br />
associerade situationen för lesbiska till det kapitalistiska manssamhällets kvinnoförtryck. cccix GV<br />
kom dock snart att konfronteras med nya tankar om lesbiskhet som antipatriarkalt uppror. Den<br />
ovannämnda artikeln av Radicalesbians, på svenska kallad ”Den kvinnoidentifierade kvinnan”,<br />
publicerades i RFSL:s medlemstidning på hösten 1974 och på Oslo-seminariet samma år<br />
framfördes tankar om att det är ”et politisk valg å definere seg som lesbisk”. cccx Och för GV<br />
började identiteten lesbisk i sig anta en politisk dimension. Denna identitet beskrevs som något<br />
nytt och ännu okänt man medvetet söker skapa. I en mötesrapport står: ”Vad den lesbiska<br />
identiteten kommer att innebära vet vi alltså inte nu, men vi var överens om att vi skall ta vara på<br />
allt det positiva i att vara lesbisk. Vi skall vara medvetna om det förtryck vi utsätts för och<br />
bekämpa det med den styrka vi får, när vi skapar vår lesbiska identitet.” cccxi På liknande sätt<br />
beskriver GV i broschyren Vi finns identitetsformulering, att ”bygga upp en egen lesbisk identitet<br />
och styrka”, som centralt. cccxii Identitetsskapande blir således ett mål, en strategi och en resurs.<br />
Att lesbisk i GV/LF:s förståelse var en politiserad identitet märks inte minst i den klara gräns<br />
man drog mellan lesbiska och homosexuella kvinnor. Att dessa två begrepp inte var synonyma i<br />
GV/LF:s förståelse framgår av den instruktiva tecknade serien ”Kvinno-fötter” cccxiii i broschyren<br />
Lesbisk Front som beskriver skillnaden mellan heterosexuella, homosexuella och lesbiska<br />
kvinnor. Den heterosexuella kvinna står ytterst vingligt på tå i ”manssamhället”, den<br />
homosexuella kvinnan däremot har satt ner hälen men står ändå inte stadigt på foten. Hon har<br />
relationer med andra kvinnor men dessa förhållanden är heterosexuellt kodade med svartsjuka<br />
och isolation. Och hon saknar politisk analys av patriarkatet och har svårt att känna solidaritet<br />
med andra kvinnor. Den lesbiska kvinnan däremot ”sätter skamlös ner hela foten och trampar på<br />
patriarkatet” och hon sluter sig samman med andra ’helfotingar’ i lesbisk kvinnokamp. För att<br />
vara lesbisk i LF:s förståelse krävdes det alltså ’mer’ än att ha sexuella relationer med andra<br />
kvinnor; till det homosexuella begäret läggs ett homosocialt, solidariteten med och stödet från<br />
andra kvinnor. Den homosexuella kvinnan kan alltså välja att bli lesbisk och lesbiskhet framstår<br />
som en syntes av biologiskt kön (även om, som nämnts, könet i praktiken relativiserades),<br />
samkönat begär och antipatriarkal insikt. Attraktionen till andra kvinnor blev utgångspunkten för<br />
vidare engagemang, inte ’slutpunkten’ som hos RFSL där det samkönade begärets villkor stod i<br />
centrum t.ex. i arbetet mot diskriminering och för rätt till äktenskap. 1976 konstaterade LF:<br />
”Förut kom vi till Lesbisk Front bara p.g.a. vår lesbiskhet. Nu kommer många, kanske de flesta,<br />
av intresse för kvinnorörelsen.” (min kurs.) cccxiv Att lesbisk i gruppens uttydning var mycket<br />
’mer’ än bara kvinnlig homosexualitet speglas också i gruppens praktik. Vid åtminstone ett<br />
tillfälle prioriterades kvinnosolidaritet före omsorgen om den sexuella utlevelsen. Som nämnts<br />
tog man tidigt del i, eller rent av initierade, kampen mot sexualbrottsutredningen, trots att<br />
98.
utredningen ville upphäva den dåtida lagstiftningens åldersgränser som diskriminerade<br />
homosexuella relationer. Om en 19-årig kvinna hade sexuellt umgänge med sin 17-åriga flickvän<br />
begick hon ett brott medan motsvarande handlingar mellan personer av olika kön var lagliga.<br />
Ändå nämns bara denna aspekt med ett par rader i det annars mycket utförliga remissvaret. cccxv<br />
Den orättvisa LF angriper är den mellan kvinnor och män, inte mellan homo- och heterosexuella.<br />
Som en aspekt av politiseringen menar jag man kan betrakta GV/LF:s insisterande på att<br />
lesbiskhet är inte ett likaberättigat utan ett överlägset samlevnadsalternativ. Motiveringen till<br />
detta relaterar nämligen direkt till gruppens omförhandlingar av genus och kön; lesbiska<br />
relationer är bättre därför att de innebär frihet från könsroller resp. för att kvinnor till sin ’natur’<br />
är bättre kärlekspartners. Som kommer att diskuteras mer nedan såg man den kvinnliga<br />
könsrollen, femininiteten, som bokstavligen relationell, m.a.o. som något som aktualiseras eller<br />
åtminstone intensifieras i kontakten med en man. Denna könsroll beskrivs som begränsad och<br />
begränsande, den får kvinnor att ”krympa”. cccxvi Men under denna destruktiva femininitet finns en<br />
autentisk, ett jag omärkt av samhälliga värderingar och normer som kan nås utanför<br />
heterosexuella förhållanden och en lesbisk relation erbjuder därigenom en fristad undan<br />
genuskoder. Gruppen kom, som beskrivs nedan, att närma sig essentiella föreställningar om<br />
könens inneboende karaktär. Kvinnor tilldelades olika positiva egenskaper inklusive bättre fysisk<br />
och psykisk förmåga att älska och det positiva med att vara lesbisk beskrivs ofta genom<br />
jämförelser mellan könen. Exempelvis anges under rubriken ”Positivt att vara lesbisk” i Lesbisk<br />
Front bl.a. att: ”Samvaron med kvinnor ger större gemenskap, ömhet, ömsesidighet”, ”Det är<br />
skillnad på manlig och kvinnlig ömhet. Kvinnans är mera äkta och mannens spelad.” och ”Vi<br />
talar ej samma språk som killar. Killar är sexfixerade och egoistiska”. cccxvii I flera sångtexter görs<br />
också jämförelser mellan könens amorösa kapacitet. Med oblyg lesbisk chauvinism förkunnas<br />
t.ex. i refrängen till sången ”Å, Karin”: ”Folk tar för givet att det är med killar tjejers lycka<br />
finns/Men det finns nåt bättre och det är med kvinns/Den kontakt och ömhet som du söker kan<br />
killar aldrig ge/bara en kvinna nu så vet du det.” Och i ett eget tillägg till den välkända visan<br />
”Herrarna i hagen” bleknar småbarnsmoderns minnen av ”gossarna på ängen” när hon träffade<br />
Eva. Nu vet jag hur jag vill leva, konstaterar hon och visan slutar förtröstansfullt: ”Nu ska jag<br />
ligga bland blommor och klöver/För tjejerna ger nig (sic.) allt jag behöver.” cccxviii Strategin att på<br />
detta sätt framhålla lesbiskhet som ett bättre alternativ tjänar givetvis till att motsäga fördomar<br />
och stärka gruppen men även att bekräfta den egna köns- resp. genusanalysen. Positionerna<br />
’lesbiska relationer är bättre’ och ’könsroller är begränsande och aktiveras i relation med män’<br />
resp. ’kvinnor är bättre än män’ verifierar varandra. Lesbiska relationer är bättre för att kvinnor<br />
är bättre o.s.v. och det märks att kvinnor är bättre o.s.v. på att lesbiska relationer är bättre.<br />
9. 1. 3. Sexualitet och kropp. Det är inte lätt att fixera GV/LF:s förståelse av sexualitet och dess<br />
betydelse för den lesbiska identiteten. Inom 1970-talets lesbiska rörelse fanns olika<br />
uppfattningar; vissa grupper som den engelska Leeds Revolutionary Feminist Group såg<br />
lesbiskhet som en politisk och inte sexuell identitet cccxix medan andra som danska LB snarast<br />
98.
sökte en syntes av begär och ideologi. I en artikel av gruppen, som också blev översatt och<br />
publicerad i Kvinnobulletinen, beskrevs exempelvis hur den individuella kroppsliga kärleken till<br />
en annan kvinna ger självkänsla och självrespekt. ”Om jag älskar hennes doft, hennes bröst,<br />
hennes kön, har jag själv kvinnlig doft, kvinnobröst, kvinnokön och kan därför förstå att hon<br />
älskar mig [...]”. cccxx Hos GV/LF finns liknade tendenser att erotisera kvinnogemenskapen och<br />
gruppen sökte snarast formulera en egen förståelse av begär och sexualitet och i viss mån även<br />
normera och reglera dessa.<br />
Uppfattningen att lesbiskhet inkluderar begär till en annan kvinna finns underförstådd i olika<br />
sammanhang. LF uttryckte exempelvis som mål att alla kvinnor skall kunna uttrycka sin<br />
sexualitet på egna villkor och framhöll att man inte menade att alla kvinnor bör bli lesbiska<br />
eftersom det vore ”att än en gång försöka tvinga på kvinnor en sexualitet utifrån”. cccxxi Därmed<br />
sägs indirekt bl.a. att lesbiskhet faktiskt är sexualitet likaväl som i uttalandet ”[l]esbianism är inte<br />
något som bara sker i sängen” cccxxii också ligger påståendet att en aspekt av lesbiskhet faktiskt<br />
”sker” där. Tanken finns också i botten på berättelserna om att upptäcka sin lesbiskhet - det är ju<br />
känslorna för och attraktionen till andra kvinnor som ’avslöjar’ för individen att hon är lesbisk.<br />
En deltagare säger t.ex.: ”Jag hade på känn att det var skillnad mellan mitt sätt att tycka om t.ex.<br />
hon som var scoutledare, än de andra flickornas sätt.” cccxxiii<br />
Av uttalandet att inte påtvinga kvinnor sexualitet utifrån framgår att GV/LF också föreställde<br />
sig en genuin, ’inifrån’ kommande sexualitet som individen bör leva i enlighet med. Hur denna<br />
gestaltade sig för gruppen förblir diffust men jag skall försöka belysa några infallsvinklar. Vid ett<br />
tillfälle, i en speciell kontext, görs en direkt deklaration om innebörden i begreppet sexualitet.<br />
”Kom ihåg att den lesbiska definitionen av sexualitet inte nödvändigtvis innebär ett genitalt<br />
förhållande”, hävdas i en artikel om ”incesttabuts funktion”. cccxxiv Uttalandet måste dock insättas i<br />
sitt sammanhang; försöken att uppvärdera bandet mellan mor och dotter. Medan kvinnorörelsen<br />
senare diskuterat incest framförallt som vuxna mäns övergrepp på barn, och då främst på flickor,<br />
inom familjen intresserade sig GV/LF och andra grupper på 1970-talet för mor-dotter relationen<br />
och dess betydelse för kvinnors frigörelse. GV/LF menade att incesttabut i vårt samhälle främst<br />
tjänar till att skilja döttrar och mödrar åt för att förhindra lesbiska relationer och att kvinnor<br />
prioriterar sina känslor för andra kvinnor genom att de avskärmas från varandra och görs<br />
beroende av män. Flickans ”första och känslomässigt och sexuellt starkast präglade relation” är<br />
till modern men incesttabut splittrar upp individen i intellekt, känsla och sexualitet, vilka varit<br />
förenade i det ursprungliga (nästan arketypiska) kvinnoförhållandet mor-dotter. ”Vi lär oss<br />
således ha specialiserade förhållanden till andra där alltid bara en del av oss accepteras.<br />
Därigenom har vi ett splittrat inre jag.” cccxxv I detta resonemanget framstår den ’genuina’<br />
sexualiteten som en del av det lilla barnets känslor för mamman och ett ’genitalt förhållande’<br />
närmast som en stympad, ofullständig variant av denna.<br />
Kanske kan man uppfatta GV/LF:s försök att sammankoppla kvinnopolitik och samkönat<br />
begär genom att erotisera kvinnosolidariteten som ett sätt att ’komplettera’ denna splittring.<br />
Kvinnosolidariteten beskrivs som ramen för eller källan till det erotiska begäret, exempelvis i en<br />
98.
apport från en lesbisk vecka på kvinnorörelsens Femö där paren blev alltfler under veckans<br />
gång ”och hela lägret andades kärlek och sensualitet”. cccxxvi Och en kvinna säger i en intervju att<br />
den sexuella attraktionen följer på det gemensamma arbetet i gruppen och hon menar att ju mer<br />
kvinnoidentifierad man blir desto mer upptäcker man det attraktiva hos varje kvinna. cccxxvii I<br />
RFSU-bulletin gör en kvinna ett uttalande som jag tolkar som ett sätt att visa på det ’helande’ i<br />
att återknyta de ursprungliga kvinnobanden. Hon säger: ”Alla kvinnor borde öppna sig mer för<br />
varann, även när det gäller den sexuella delen. [...] Om alla kvinnor erkände sin lesbiska del så<br />
skulle mycket kunna hända. Jag tror kvinnorna skulle bli starkare då, kanske så starka att de<br />
skulle klara att leva med män och tillsammans med dem förändra samhället –<br />
manssamhället.” cccxxviii<br />
En viktig aspekt av GV/LF förståelse är den klara könskodning av sexualitet som gruppen<br />
gjorde. cccxxix Att LF ansåg att det finns stora skillnader mellan kvinnlig och manlig sexualitet och<br />
i hur könen relaterar sexuellt till andra framgår särskilt tydligt i LF:s remissvar på<br />
sexualbrottsutredningen där detta är den bärande tanken. LF påstår t.ex.: ”Manssamhället tvingar<br />
mannens sexualitet på kvinnan och vill att hon ska erkänna den som sin egen.” cccxxx Skillnaderna<br />
ses dock inte primärt som betingade av biologiska utan historiska omständigheter. Nutidens<br />
sexualordning är ’onaturlig’, hävdas det, jämfört med ”djurens värld” och hur det kan ha varit i<br />
förhistoriska matriarkat. ”Sexualiteten blev förvrängd i och med patriarkatets genomförande<br />
[...].” cccxxxi Två sånger som skrevs i protest mot utredningsförslaget lyfter också fram könens<br />
olikhet. I den ena, ”Hej grabben!”, med udden mot idén att göra lagen om våldtäkt könsneutral,<br />
framställs kvinnlig sexuell aggressivitet som en orimlighet. I den andra, ”Våldtäkt” sägs direkt<br />
att ”[m]ännen vill med denna lag tala om/att vi ska ha samma sexualitet som dom”. cccxxxii Också<br />
deltagarna beskriver olikheter. I RFSU-bulletin säger en kvinna: ”Det finns mycket manlig<br />
sexuell egoism”. En annan påstår t.ex. att kvinnor inte får ut så mycket av tillfälliga kontakter<br />
som män. cccxxxiii Hon gör också skillnad på den kvinnliga och den manliga sexuella blicken. På<br />
Femö gick alla omkring nakna ”men vi tittade aldrig någonsin på varann på det sätt som män ser<br />
på kvinnor. Vi tittade aldrig på varann uppifrån och ner på det värderande och konsumerande sätt<br />
som män gör. Däremot fanns mellan oss en verklig sensualism och värme.” cccxxxiv Även bögars<br />
sexualpraktik kunde kritiseras av deltagare. Bögar sades vara ”fruktansvärt upphängda på sex”,<br />
de ”har inte de djupa känslomässiga engagemangen som kvinnor har” och deras sexualitet är ”så<br />
rå, så brutal och äcklig”. cccxxxv Kvinnors sexualitet är alltså annorlunda, och bättre, än mäns, mer<br />
förankrad i känslor och relationer.<br />
Dahlerup påpekar att kroppens frigörelse spelade en stor roll i kvinnorörelsen. cccxxxvi Och även<br />
för GV/LF var den kvinnliga kroppen, dess funktioner och njutningar central. På den lesbiska<br />
konferensen som LF ordnade 1975 var exempelvis ett av huvudämnena: ”Lär känna din kropp,<br />
massage, gynekologisk undersökning på dig själv, erogena sensuella zoner – inte bara<br />
sexuella.” cccxxxvii En av LF:s basgrupper var inriktad på kroppen, på att deltagarna skulle<br />
”acceptera” sin lesbiskhet, sin sexualitet och sin kropp. cccxxxviii LF hade också spekulum<br />
(instrument för gynekologisk självundersökning) till försäljning och i stenciltidningen Elisabet<br />
98.
publicerades en noggrann beskrivning av hur ett sådant används och vad som ses med dess hjälp.<br />
Det blir ett glädjefyllt äventyr där alla sinnen är med och inget är främmande: ”Undersök din<br />
skötessaft, känn med fingrarna, smaka, VA GOTT!” cccxxxix Så blandas hälsoråd med protest mot<br />
föreställningar om den kvinnliga kroppens orenhet till en förtjust skildring av se sitt ”vackra<br />
sköte”. Det är dock en introspektiv njutning som riktas mot den egna kroppen. Några<br />
beskrivningar av glädjen i att studera, beröra, avsmaka... andra kvinnors kroppar finns egentligen<br />
inte i materialet. Bara, och inte oväntat, är det i intervjuerna i RFSU-bulletin som frågor runt<br />
lesbisk erotisk praktik får någon belysning. Det är dock svävande beskrivningar; en kvinna säger<br />
exempelvis: ”De lustkänslor kvinnor känner genom penis kan vi som lesbiska ge varandra<br />
genom olika smekningar.” Varvid en annan omedelbart inflikar: ”Det känslomässiga är i alla fall<br />
det viktigaste...” och för därigenom åter in kroppsliga njutningar under känslornas primat. cccxl<br />
Bilder av ’fria’ nakna kroppar förekommer också i LF:s material, t.ex. finns i broschyren<br />
Lesbisk Front ett fotografi från Femö på en grupp kvinnor, nakna och lätt klädda, som håller på<br />
att resa ett stor tält. cccxli Att på detta sätt återge nakna kvinnokroppar i arbetet framhåller givetvis<br />
inte bara en individuell frigörelse (man är fri från obekväma, rörelsehämmande feminina kläder<br />
och fri från komplex över den egna kroppen), utan kan även ge associationer till det ’naturliga’,<br />
till människans ’urtillstånd’ som således kodas som kvinnor i gemenskap med kvinnor.<br />
Dessutom blir det en protest mot synen på kvinnan som passivt konsumerbart objekt och mot<br />
pornografins sexualisering av kvinnokroppen.<br />
GV/LF ville korrigera vissa, som man menade felaktiga, framställningar av lesbisk sexualitet<br />
och gruppen polemiserade mot föreställningar man menar finns att lesbiska är speciellt sexuellt<br />
aktiva och i sin sexuella praktik uppför sig som män. I sången ”En äkta lesbian” skämtas grovt<br />
med fördomar om att lesbiska är klädda som män, använder dildo, dras till småflickor och är<br />
erotiskt omättliga, ”knullar är det enda jag gör/med varje liten lesbian/som jag våldtar och<br />
förför”. cccxlii Pornografins framställningar av lesbisk, och kvinnlig, sexualitet var gruppen också<br />
starkt kritisk till och hävdade att kvinnor får sin ”sexualitet förvrängd inom porren”. cccxliii<br />
Gruppen motiverade den ovan beskrivna aktionen mot porrklubben Pussy Cat med att i showen<br />
”blir det lesbiska en kittlande lek för mannen – i väntan på ’honom’”. cccxliv Pornografin gav alltså<br />
en ’falsk’ bild av lesbisk sexualitet och förringade dess värde. Dock gjorde man knappast några<br />
försök att skapa en ’sann’ gestaltning. Den enda avbildning av kvinnor i vad som jag ser som en<br />
erotiskt konnoterad situation i materialet från GV/LF är en enkelt utförd teckning av två unga<br />
sovande, småleende kvinnor utan kläder i en säng. De har täcket propert uppdraget till axlarna.<br />
Den enas hår går över i den andra och kroppskonturerna är inte helt dragna vilket ger en känsla<br />
av gränsupplösning och sammansmältning. De liknar dessutom varandra och hela bilden ger<br />
intryck av enhet och känslomässig harmoni - ett eko av mor-barndyaden. cccxlv<br />
9. 1. 4. Öppenhet. Med talet om öppenhet menar jag både talet om synliggörande av lesbiskhet i<br />
samhället och om den enskildas deklaration av sin lesbiskhet. Det finns en tydlig ambivalens i<br />
bägge. GV/LF sade sig ha som mål att synliggöra lesbiskhet. I informationsbroschyren med det<br />
98.
talande namnet Vi finns från 1975 beskrivs t.ex. hur man på olika sätt informerar utåt om<br />
lesbiskhet cccxlvi och GV sökte skapa offentlighet runt verksamheten genom att annonsera sina<br />
möten i Dagens Nyheters kalendarium På Stan. cccxlvii LF deltog som öppen lesbisk grupp i olika<br />
arrangemang som åttondemarsfestligheter och RFSU:s utställning ”Kärlek”. Som man kan<br />
förvänta sig uttrycks idealet om den synliggjorda lesbiskheten särskilt tydligt i gruppens<br />
kampsånger. I exempelvis sången ”Lesbisk front” står: ”Alla systrar nu knyter vi näven/som<br />
symbol för vår solidaritet [...] vi är fler än ni tror här på jorden/och se nu kommer vi fram”. cccxlviii<br />
Men detta till trots kunde GV/LF samtidigt generera osynlighet. I broschyren Lesbisk Front finns<br />
tre fotografier. De föreställer en enskild kvinna, en liten och en stor grupp kvinnor och samtliga<br />
är tagna bakifrån och det saknas uppgifter om vilka de fotograferade är. Det är alltså enbart<br />
anonyma kvinnors ryggar man ser. Ansikts- och namnlösheten blir särskilt påfallande då<br />
broschyren innehåller tre självbiografiska texter, i vilka kvinnor berättar om sin väg till<br />
harmonisk, öppen lesbiskhet. En av dessa, ”Lesbiska kärring!”, cccxlix är skriven av en lärare och<br />
handlar om reaktionerna på hennes skola efter att hon och hennes käresta varit intervjuade och<br />
fotograferade i Pockettidningen R:s homosexnummer. Stycket saknar både bild och namn på<br />
läraren, Eva Bohlin, trots att texten redan publicerats med namn och foto i Kvinder-Kvinder cccl<br />
och att hennes foto t.o.m. förekom i Dagens Nyheters recension av Pockettidningen R. De<br />
personligt hållna texterna förordar öppenhet men dem som gör utsagorna förblir dolda.<br />
Historikern John D’Emilio som studerat homosexuella grupper i USA menar att för 1970-talets<br />
nya Gay Liberationrörelse var den personliga öppenheten central. Att komma ut som<br />
homosexuell sågs som en politisk strategi och en frigörelsehandling som erbjöd stora personliga<br />
vinster för individen. cccli GV/LF var mer tveksamma till den personliga öppenheten och det finns<br />
få uppmaningar att komma ut. Visserligen lät LF tillverka ett rockmärke med texten ”Lesbisk<br />
front” som deltagarna kunde bära ccclii men därutöver villkorade GV/LF snarast öppenheten och<br />
menade att dess värde berodde på omständigheterna. I ett protokoll från 1976 uttalar man att<br />
trots risker ”måste vi fortsätta att gå ut öppet som lesbiska men bara i sammanhang där vi kan<br />
komma till tals som människor och därmed ha möjlighet att väcka sympatier hos andra.” cccliii<br />
Önskan att väcka sympatier låter märkligt konformistisk när den kommer från en grupp som bara<br />
några dagar senare hävdar: ”Vi vill inte bli integrerade! Vi kan inte integreras i ett<br />
mansdominerat samhälle!” cccliv När LF försökte få kommunalt bidrag och måste uppfylla vissa<br />
formella krav beslöt man att kalla sig ”Viktoria, kulturförening för kvinnor”. Ordet lesbisk<br />
valdes bort i föreningsnamnet ”för att det kan vara känsligt att stå upptagen som lesbisk i<br />
kommunens papper.” ccclv Uppenbarligen ansågs inte öppenhet i alla sammanhang som en plikt<br />
eller ens som en personligt frigörande handling. Frigörelsen sågs närmast ligga i engagemanget i<br />
och samhörigheten inom LF, inte i ett offentligt deklarerande av den egna lesbiskheten.<br />
Det fanns rent av inslag av rädsla för öppenhet. Av ett protokoll framgår att många inte ville<br />
använda postgiro för sina betalningar till LF då de ansåg att det fanns risk för registrering. Det<br />
var dock inte främst homofobi man fruktade utan vad som sågs som samhällets repression mot<br />
radikala grupperingar i allmänhet och kvinnorörelsen i synnerhet. ccclvi En sång i LF:s sångbok,<br />
98.
”Datamaskinen”, med omkvädet ”Dom vill veta”, handlar om upplevelsen av att vara övervakad,<br />
testad och kontrollerad in i privatlivets mest intima skrymslen. Statistiska centralbyrån,<br />
arbetsgivaren, Säpo namnges men ytterligare registratorer hotar bakom frågan ”Vem är det som<br />
så gärna vill veta/allt om min lilla person”. ccclvii Samhället förfaller hotfullt och tvingar alla<br />
människor att ’komma ut’ som det ena eller det andra och individen bör skydda sina hemligheter<br />
så gott det går. LF var f.ö. inte ensamma i denna rädsla, även kvinnorna bakom den norska<br />
stenciltidningen Lavendelexpressen diskuterade risker med öppenhet. ccclviii<br />
9. 2. Kunskap om lesbiskhet.<br />
Med begreppet ”egen identitet” deklarerade GV/LF att man avvisar andras definitioner och<br />
kunskapsanspråk och avser att ersätta dessa med egna, och i detta avsnitt redovisar jag var och<br />
hur gruppen sökte kunskap om lesbiskhet samt hur den förstod och argumenterade mot det som<br />
sågs som falsk kunskap, alltså homofobi. Generellt kan sägas att kunskap erhölls på två sätt, dels<br />
genom mer traditionella kanaler som läsning av böcker och artiklar, dels genom den<br />
medvetandehöjande processen. Den senare kunskapskällan är alltså bearbetning av egna och<br />
andra kvinnors livserfarenheter. Den första formen kallar jag kunskapsinhämtning och den<br />
senare kunskapsproduktion. Vidare fungerade också GV/LF som kunskapsförmedlare till andra<br />
lesbiska och till allmänheten. Det kanske mest omfattande arbetet kring inhämtning och<br />
förmedling av kunskap ligger dock utanför uppsatsens ramar, nämligen det svenska<br />
kvinnohögskoleprojektet.<br />
9. 2. 1. Kunskapsinhämtning. Forskning om homosexualitet har bedrivits i princip sedan 1900-<br />
talets början och vetenskaplig ’expertis’ var länge en kunskapskälla även för homosexuella<br />
själva. I och med det sena 1960-talets radikalisering av homorörelsen började man ifrågasätta<br />
forskningens inriktning, ja, dess berättigande överhuvudtaget. För GV/LF tycks det väsentliga ha<br />
varit forskarens person. Som nämnts deltog kvinnor från LF i flera universitetsuppsatser skrivna<br />
av kvinnor. Gruppen tycks enbart ha haft positiva förväntningar på dessa arbeten och ville även<br />
ha dem till försäljning på sitt bokbord. ccclix Uppsatserna Kvinnor som älskar kvinnor och Den<br />
förbjudna frukten tillhandahölls dessutom som läsexemplar. Att de flesta av dessa forskare<br />
beskrev sig som heterosexuella tycks gruppen inte funnit problematiskt eftersom de samtidigt<br />
deklarerade sin allians med kvinnorörelsen. Däremot kan man visa misstro - och förakt - mot<br />
etablerat, som manligt kodat vetande. En kvinna säger i en intervju: ”De kvinnoläger jag varit på<br />
har utvecklat ett väldigt självförtroende hos kvinnorna. Där avdramatiseras också<br />
manssamhällets och männens ’vetande’, deras expertattityder.” ccclx Och i en dikt ”Till mannen” i<br />
stenciltidningen Elisabet uttalas skepsis mot alla mannens ”otroliga uppfinningar” och ställs<br />
frågan till vad nytta är mannens alla kunskaper när han inte ens ”klarar ett nyfött barn/utan vilka<br />
mänskligheten/inte skulle bestå”. ccclxi Kunskap och kunskapsfält har alltså kön och ’mannens’<br />
kunskap är ihålig och ytterst sett värdelös eller destruktiv. Underförstått i dikten är att kvinnan<br />
har den värdefulla kunskapen och det kanske i kraft av sin biologi, sin förmåga till moderskap.<br />
98.
Om nu den mesta kunskapen är misstänkliggjord blir det viktigt att söka alternativt vetande och<br />
GV/LF visade också ett stort kunskapsintresse. Gruppen ordnade studiecirklar, översatte texter<br />
och importerade och sålde böcker, kvinnotidskrifter och skivor med kvinnomusik. I LF:s<br />
bokföring finns förteckningar över bokbordets utbud. Det fanns lesbisk litteratur som Vera<br />
Nilsens roman Lisen och Vera (1976), Gerd Brantenbergs Opp alle jordens homofile (1973), Rita<br />
Mae Browns Kvinnofrukt (1978) och Verena Stefans Hudömsning (1977) men även en hel del<br />
feministisk facklitteratur som Kate Milletts Sexualpolitiken (1971), Britta Stövlings Återtagandet<br />
(1977) och Si Felicetti och Kjerstin Noréns Vi år många, mer än hälften (1978) om<br />
kvinnorörelsen i USA resp. Italien, Cheri Registers Kvinnokamp och litteratur i USA och Sverige<br />
(1977), Evelyn Reeds matriarkathistoria Kvinnans utveckling (1978), Hiterapporten (1977) om<br />
amerikanska kvinnors sexualitet. Vidare fanns skönlitteratur som Inte skära bara rispa av<br />
Agneta Klingspor (1977), Allt genast av Anita Goldman (1978) och Modershjärtat av Enel<br />
Melberg (1977). Vad jag kunnat finna fanns inga manliga författare vilket ju är följdriktigt om<br />
man såg kunskap som könskodad.<br />
Vad gäller vilka frågor gruppen intresserade sig för kan inledningsvis konstateras att man inte<br />
begrundade lesbiskhetens orsaker. Historiskt sett har frågan varför vissa blir homosexuella<br />
sysselsatt både ’experter’ och homosexuella själva. En mer eller mindre uttalad premiss har varit<br />
att homosexualitet är en avvikelse från den oproblematiserade normaliteten. Som nämnts<br />
inträffade emellertid en genomgripande förändring i synen på ’expertkunskapen’ under 1970-<br />
talet och redan 1970 skrev signaturen Barbro karskt i tidningen Viking: ”Varför är jag lesbisk?<br />
Därför att jag önskar vara det!” ccclxii GV/LF för inte någon direkt polemik mot orsaksresonemang<br />
men i broschyren Lesbisk Front återges i svensk översättning Brantenbergs sofistikerade slakt på<br />
sådana. ccclxiii Texten exponerar det motsägelsefulla i teorier om familjesituationens betydelse – i<br />
princip alla tänkbara familjekonstellationer från barnhemsmiljö och ensambarn till stora<br />
syskonskaror visar sig kunna göra flickebarn lesbiska. Dessutom snuddar texten vid slutsatsen att<br />
om homosexualitet är en följd av uppväxtförhållandena så är även heterosexualitet det genom att<br />
konstatera att i alla andra fall ”blir små flickor heterosexuella kvinnor”. ccclxiv Om både homo-<br />
resp. heterosexuell är något man ”blir”, alltså något man formas till i motsats till något man är av<br />
’naturen’, blir det svårt att argumentera att den ena produkten är naturlig och den andra onaturlig.<br />
GV/LF kan dock i en mening sägas återvända till orsaksresonemang och utnyttja frågan om<br />
varför någon blir lesbisk i den kvinnopolitiska argumenteringen. I talet på åttondemarsfesten<br />
1976 citerar LF Radicalesbians text och förkunnar: ”Vi har inte kunnat acceptera<br />
begränsningarna och förtrycket som lagts på oss i kvinnorollen. Först är vi kanske inte medvetna<br />
om den politiska innebörden i vad som för många börjar som en personlig nödvändighet. Men, vi<br />
handlar i överensstämmelse med vår inre drift att bli hela o[ch] fria människor, vilket samhället<br />
inte tillåter oss”. ccclxv Styckets innebörd är något dunkel. Är den personliga nödvändigheten att<br />
vara fri eller att begära andra kvinnor? Den senare tolkningen överensstämmer bäst med<br />
gruppens ovan diskuterade förståelse av lesbiskhet som en inre egenskap. Men oavsett det<br />
sammanflätar stycket lesbiskhet och frihetslängtan. Även enskilda deltagare kan tala om<br />
98.
lesbiskhet som emanerande från motstånd mot samhällsförhållandena. En kvinna säger<br />
exempelvis: ”Varför jag blivit lesbisk? För att kvinnor är så fina. Det och könsrollerna<br />
naturligtvis. Jag klarar inte av en timme tillsammans med min far eller manliga bekanta [...],<br />
förrän jag spyr. Jag kan inte tänka mig att en kvinna och en man kan mötas, så som könsrollerna<br />
är nu.” ccclxvi En annan påstår: ”Som lesbiska har vi valt att lämna männens problem åt dem själva.<br />
Jag vill inte ta på mig att bota killar från deras känslomässiga utarmning.” ccclxvii På så sätt<br />
politiseras orsaksresonemang och frågan varför någon blir lesbisk används som vapen genom att<br />
implicit få det att verka patologiskt att inte bli lesbisk eftersom det betyder att man accepterar<br />
begränsningar, ofrihet, att ’bota utarmade killar’ o.s.v.<br />
Den kunskap man sökte rörde kvinnors situation, i synnerhet historiskt. Det är dock inte<br />
’vanlig’ etablerad kunskap man ville tillägna sig och gruppen uttalade sin misstro mot<br />
traditionell historieskrivning. ”Historien har gömt oss – d v s historien vi lärt oss i skolan.” Som<br />
ett exempel på detta hävdas att den antika poeten Sapfo egentligen hette Sappa men att man<br />
senare ”ändrat hennes namn till ’Sappho’ – givit det en maskulin ändelse”. ccclxviii Det var alltså<br />
snarast en korrigering, en omskrivning av ’skolans’ historia man syftade till. Gruppen var särskilt<br />
intresserad av den mycket gamla historien och teorier om forntida matriarkat. Exempelvis<br />
studerade cirkeln ”Kvinnans utveckling” Evelyn Reeds matriarkatteorier, Elaine Morgans<br />
utvecklingslära och Simone de Beauvoirs könsanalys ccclxix och i stenciltidningen Ingrid<br />
publicerades ett avsnitt om ”moderåldern” ur Elin Wägners klassiska Väckarklocka. ccclxx Denna<br />
avlägsna tid, som man menade var kvinnocentrerad, fredlig, i samklang med naturen o.s.v., blev<br />
närmast en utopi för framtiden och kvinnorna som levt då allierade i dagens kamp. Det innebär<br />
också en legitimering av den egna kampen då det visar att det man strävar efter är det<br />
ursprungliga, det äkta, det ’naturliga’ som fanns innan patriarkatet. I historien hittade gruppen<br />
också en annan allierad, häxan. Hon konstruerades som arketypen för den upproriska och<br />
kvinnoidentifierade kvinnan, hon hölls t.ex. upp som motbild till den ”väna, underdåniga”<br />
Luciafiguren av arrangörerna av 1977 års antiluciademonstration som uppmanade: ”Ta fram dina<br />
häxkläder och kom med oss”. ccclxxi Men häxan får inte bara en kvinnopolitisk laddning utan förs<br />
även in i ett specifikt lesbiskt sammanhang och förföljelsen av häxor och lesbiska jämställs. Om<br />
vi hade levt på 1600-talet hade vi blivit brända som häxor, slår LF fast ccclxxii och i Julia beskriver<br />
en kvinna hur hon känt ”häxetiketten” på sig när hon angripits som lesbisk av en religiös<br />
man. ccclxxiii I mindre omfattning lyftes även verkliga historiska personer som Sofie Sager, Olympe<br />
de Gouges och Elisabet Grundtvig ccclxxiv fram. Det är dock ett i många stycken mytologiskt<br />
förflutet GV/LF var på spaning efter och gruppen sökte skriva in den egna politiserade<br />
identiteten i en ’gömd’ tradition av motstånd och solidaritet.<br />
Inte bara innehållet i studierna utan själva formen var annorlunda än ’skolans’. Studiecirklarna<br />
tycks i minst lika hög grad ha haft social samvaro som kunskapsinhämtning som mål. I<br />
begynnelseskedet konstateras t.ex. att cirklar kan vara ett bra sätt att träffas på, ”men vi tycker<br />
det är viktigt att vi prata med varann och om oss själva.” ccclxxv De förefaller ofta varit löst<br />
strukturerade och svåra att skilja från andra typer av grupper. I slutet av det aktiva året 1975 var<br />
98.
5 olika cirklar i gång och alla i LF förväntades ingå i någon. ccclxxvi Förutom det sociala och<br />
ideologiska värdet i verksamheten var den f.ö. också en av gruppens viktigaste<br />
inkomstkällor. ccclxxvii<br />
9. 2. 2. Kunskapsproduktion. Ovanstående citat om vikten att prata med varandra pekar på den<br />
viktigast formen av kunskapsproduktion i gruppen, nämligen arbetet i de medvetandehöjande<br />
grupperna. Tanken bakom var att man genom erfarenhetsutbyte med andra kvinnor i en grupp<br />
skall kunna sätta in de personliga problemen i större kvinnopolitiskt sammanhang. ccclxxviii Denna<br />
kunskapsproduktion finns inte dokumenterad men jag vill ändå peka på hur man talade om den<br />
och dess betydelse. GV:s lesbisk/feministiska grupp beskriver processen: ”Vår förhoppning är att<br />
vi utifrån våra personliga samtal skall komma fram till en politisk analys av kvinnans förtryck i<br />
samhället.” ccclxxix Här åberopas alltså den egna livserfarenheten som den viktigaste<br />
kunskapskällan, den som ger en insikt som inte kan vinnas på annat sätt. På så sätt blir man<br />
själva ’experterna’ och de som har den sanna kunskapen om lesbiskhet. Britt-Marie Norberg, en<br />
av författarna till uppsatsen Lesbisk kamp – kvinnokamp? och medlem i LF, beskriver hur hon i<br />
samband med uppsatsarbetet studerade en hel del traditionell facklitteratur om homosexualitet.<br />
Hon utrycker lättnad över att inte ha läst dessa texter förrän nu när hon ”har en styrka som<br />
lesbisk och en lesbisk grupp att hämta stöd ifrån” och oro för andra kvinnor som i sin ensamhet<br />
kanske tvingas ”tro på vad som står i dessa böcker”. ccclxxx Hon hänvisar således inte till sina<br />
meriter som akademiker för att vederlägga vad som sägs utan till den insikt som vuxit fram i den<br />
lesbiska gruppen där kvinnor ’pratar med varandra och om sig själva’.<br />
9. 2. 3. Fördomar om lesbiska. Ytterligare en aspekt på kunskap är hur man bemöter det man<br />
uppfattar som falsk kunskap, i detta fall fördomar om lesbiska. Sundberg skriver i sin essä på LF<br />
i Göteborg att när hon ’kom ut’ 1976 hade lesbiska kvinnor till stor del fått slut på ”det riktigt<br />
grova förtrycket” som fanns i början av 1970-talet. ccclxxxi Även GV/LF bekämpade fördomar<br />
genom informationsverksamhet, alltså med motargument i form av ’sannare’ kunskap, genom<br />
drift och ironi och genom att sätta in fördomarna i en könspolitisk kontext.<br />
Informationsarbetet bedrevs med olika medel. Gruppen publicerade informationsbroschyrer,<br />
skrev artiklar och planerade utställningar. Kvinnor från LF var också ute på olika institutioner<br />
och berättade om lesbiskhet. I synnerhet sökte man nå vårdpersonal för att motsäga psykiatrins<br />
bild av homosexualitet som en sjukdom. Arbetet beskrivs som mycket viktigt även för dem som<br />
informerar, det ”stärker vår självkänsla och självkännedom, presenterar oss för allmänheten och<br />
försöker på ett direkt sätt få bort fördomar och mystik omkring lesbiskhet.” ccclxxxii Man menar<br />
också att det är viktigt att tala om lesbiskhet på ett personligt sätt. Det är således återigen den<br />
levda erfarenheten, det ’personliga’, som ställs mot ’fackkunskapen’. Dessutom tillgrep GV/LF<br />
gärna humor och ironi för att förlöjliga homofoba föreställningar. Exempelvis i broschyren<br />
Lesbisk Front använder man greppet med omvända världen där det ’normala’ blir det<br />
’avvikande’ för att visa på det absurda i vanliga (van)föreställningar och för att exponera<br />
98.
processen genom vilken människor etiketteras och förses med egenskaper. I en dialog diskuteras<br />
bl.a. om ”heterofiler” kan känna igen varandra på gatan, om de har någon särskild slags blick och<br />
hur ”gör dom heterofila, egentligen?” ccclxxxiii I den ovannämnda sången ”En äkta lesbian” används<br />
en annorlunda metod, nämligen att lyfta fram existerande fördomar och förstora dem in<br />
absurdum. En viss tveksamhet inför greppet kan dock märkas i kommentaren där det<br />
försiktigtvis understryks att det är ”en mycket ironisk sång”. ccclxxxiv<br />
Den viktigaste strategin mot fördomar var dock att sätta in dem i en större politisk kontext och<br />
förklara dem som en del i det patriarkala förtrycket av kvinnor. Detta uttrycks klart i<br />
åttondemarstalet där gruppen i linje med Radicalesbians analys förklarar att stigmatiseringen av<br />
lesbiska har en politisk funktion då det förstärker den manliga överordningen. Ordet lesbisk<br />
tillgrips som skällsord mot alla kvinnor som söker frihet bortom könsrollerna för att splittra dem<br />
och skrämma dem till mindre grad av militans och således blir ”förtrycket av lesbiska [...] ett<br />
vapen mot alla kvinnor”. ccclxxxv Att bekämpa det blir så en frigörelsehandling för alla kvinnor.<br />
GV/LF fjärmade sig härmed från homorörelsens betoning på sexuellt likaberättigande. Enligt<br />
gruppen riktade sig förtrycket inte primärt mot det förbjudna begäret utan mot lesbiskas uppror<br />
mot könsordningen och med en sådan analys var det inte meningsfullt att som RFSL gjorde hos<br />
myndigheter, lagstiftare och andra företrädare för det mansdominerade samhället argumentera<br />
mot negativa attityder eftersom dessa i själva verket var medvetna maktstrategier för att hålla<br />
kvinnor på plats. En nackdel med denna analys är att den lämnade gruppen utan förståelse av och<br />
argument mot homofobi hos (kvinnorörelse)kvinnor.<br />
9. 3. Sammanfattning.<br />
GV/LF hade närmast en essentiell syn på lesbiskhet som en konstitutionell egenskap, en<br />
’läggning’ och en transhistorisk erfarenhet. Motsatta inslag av upplösning av kategorier fanns<br />
dock i talet om kollektiv kvinnokärlek och i det att man i praktiken inte krävde biologisk<br />
kvinnlighet för att bli accepterad som lesbisk. Ny i förhållande till homorörelsen var den lesbiska<br />
rörelsens politisering av det samkönade begäret. Identitetsskapandet blev en medveten strategi<br />
och man gick över till att tala om att leva lesbiskt istället för att vara lesbisk för att betona<br />
lesbiskhet som subversiv praktik. Med politiseringen följde också en ideologisk åtskillnad<br />
mellan lesbiska och icke-kvinnopolitiskt medvetna homosexuella kvinnor. Argumentet att<br />
lesbiskheten inte bara var ett likaberättigat utan ett överlägset alternativ förstärkte gruppens<br />
genus- och könsanalys. GV/LF sökte formulera en egen förståelse av sexualitet och utmejslade<br />
olika sexuella karaktäristiker för kvinnor och män. Gruppen korrigerade också vad man menade<br />
vara felaktiga framställningar av lesbisk sexualitet, dock utan att producera några egna<br />
motbilder. I kampen mot sexualbrottsutredningen prioriterade man kvinnosolidariteten framför<br />
att upphäva en diskriminering av den egna sexuella praktiken. Öppenhet värdesattes vad gäller<br />
gruppens utåtriktade verksamhet men personlig öppenhet förordades inte direkt och det fanns<br />
även inslag av rädsla för repression.<br />
98.
Kunskap sågs av GV/LF som könskodad och man sökte alternativa kunskapskällor. Man<br />
arrangerade studiecirklar och gjorde genom bokbordet kvinnolitteratur tillgänglig för deltagarna.<br />
I synnerhet riktade man blicken mot ett mytologiserat förflutet där matriarkatet blev idealet och<br />
häxan en allierad. Genom arbetet i medvetandehöjande grupper bearbetade man sina faktiska<br />
livserfarenheter för att producera ’sann’ kunskap. Frågan om lesbiskhetens orsaker ironiserade<br />
gruppen över men den kunde också använda ett politiserat orsaksresonemang i sin<br />
kvinnopolitiska retorik. Falsk kunskap, fördomar mot lesbiska, bemötte man med<br />
informationsverksamhet men den främsta strategin var att framställa negativa attityder som<br />
patriarkala maktinstrument vilket gjorde bekämpandet av dem till en angelägenhet för alla<br />
kvinnor.<br />
10. Gränser. I detta avsnitt diskuteras hur GV/LF formulerade ett vi/dem. Hur uppfattade man<br />
sin skillnad/likhet med de ’dem’ som var ’medkämpar’: homosexuella kvinnor, kvinnorörelsen<br />
och homorörelsen? Vilka var de ’dem’ som var ’fienderna’? ccclxxxvi En intressant fråga som tyvärr<br />
inte kan besvaras eftersom den inte får någon belysning i källmaterialet är hur man uppfattade<br />
sig visavi den skandinaviska lesbiska rörelsen och andra svenska grupper. Inledningsvis skissar<br />
jag på hur GV/LF talade om sitt ’vi’.<br />
10. 1. ’Vi:et’ i Grupp Viktoria och Lesbisk Front.<br />
Det finns givetvis många sätt att analysera det ’vi’ som GV/LF konstruerade. Jag väljer att<br />
belysa det genom diskussion om namnen på gruppen och hur man talade om GV/LF:s betydelse.<br />
Representationer av gruppen diskuterar jag i avsnittet om förhandlingar.<br />
10. 1. 1. Gruppens namn. Namnet Grupp Viktoria hör hemma i en äldre tradition där grupper<br />
valde neutral namn utan hänvisning till lesbiskhet eller homosexualitet, stundtals med dunkla<br />
historiska anknytningar som namnen Klubb Diana eller amerikanska Mattachine Society och<br />
Daughters of Bilitis. ccclxxxvii Det enda beteckningen Grupp Viktoria antydde var att det rörde sig<br />
om en kvinnogrupp eftersom den innehåller ett kvinnonamn och som en arbetsgrupp inom RFSL<br />
var troligen det viktigaste att poängtera just deltagarnas kön. När gruppen bytte namn till Lesbisk<br />
Front innebar det flera saker. För det första var det en symbolisk anslutning till den separata<br />
lesbiska rörelsen där grupperna antog snarlika namn; Lesbisk Front i Sverige, Lesbisk Bevægelse<br />
i Danmark och Lesbisk Bevegelse i Norge. För det andra bryter man anonymiteten och förklarar<br />
sig öppet vara en grupp för lesbiska och namnet i sig blir en del i kampen mot osynliggörandet.<br />
LF skriver själva att namnbytet skedde för att ”understryka vår strävan att öppet kämpa för de<br />
lesbiska”. ccclxxxviii För det tredje antyder ordet Front en militant hållning och en revolutionär, i<br />
motsats till reformistisk, grundinställning. Det har dock ingen direkt kvinnorörelseanknytning<br />
(lesbisk och feminist är trots allt inte synonymer) vilket heller inte gruppen hade vid denna tid.<br />
LF kom under senare delen av 1970-talet att samarbeta alltmer med kvinnorörelsegrupper och<br />
detta närmande markerades som nämnts med ett tredje namnbyte 1980 när ’F:et’ i förkortningen<br />
98.
fick en ny uttydning, Feminister. Gruppen hade i själva verket börjat diskutera att ändra namn<br />
redan 1978 men konstaterade då att det först behövde klargöras ”vad vi står för”. ccclxxxix LF blev<br />
mer splittrat mot slutet av decenniet och som en skämtsam spegling av detta kan de många<br />
förslagen på vad LF står för som åtföljer en inbjudan till fest hos gruppen, ses. ”Lesbisk front”<br />
och ”Lesbiska Feminister” finns med jämte en rad uttolkningar med olika laddningar som<br />
”Lyckliga Fränkor”, ”Leve Feminismen” och ”Lata Flickor”. cccxc Gruppen gick sålunda från en<br />
anonym, opolitisk men i sitt sammanhang särskiljande beteckning till en öppen, kampinriktad<br />
som markerade tillhörighet till den lesbiska rörelsen. Och senare till ett namn som specificerade<br />
gruppens ideologiska grund och hemhörighet i kvinnorörelsen.<br />
10. 1. 2. Talet om ’vi:ets’ betydelse. Att ingå i det ’vi’ GV/LF konstruerade framställdes som<br />
mycket positivt och något som ändrat hela individens liv. Gruppen menade sig utveckla en egen<br />
specifik kultur och att det behövs ”inslussning av de nya, så att de känner gemenskap och förstår<br />
vårt ’språk’”. cccxci Redan i den löst sammansatta GV där ’vi’ bara betydde kvinnliga medlemmar i<br />
RFSL talades det om hur viktig grupptillhörigheten var. cccxcii I LF där ’vi’ fått en mer politisk<br />
innebörd beskrivs den inåtriktade verksamheten som att man arbetar ”för att höja vårt<br />
medvetande om vår situation och stärka vår självkänsla för att bekämpa förtrycket”. cccxciii Den<br />
kollektiva och den personliga utvecklingen skildras även i flera sånger som oupplösligt förenade;<br />
i exempelvis ”Odöpt kampsång” sägs det att gruppens gemenskap är varm och ”tillsammans blir<br />
vi starka, starkare blir också du med dem/som vill krossa alla fördomar, så kom”. cccxciv Denna syn<br />
att kollektivet stärker individen och att gruppen gemensamt skapar möjligheter för de enskilda<br />
deltagarna återkommer i många typer av utsagor. I en artikel i Kvinnobulletinen skriver några<br />
kvinnor från LF om gruppens värde för dem. Den var politiskt betydelsefull då man i<br />
gemenskapen kunde analysera ursprunget till sitt förtryck men minst lika viktigt var gruppen för<br />
den personliga frigörelsen: ”Att få träffa likasinnade kvinnor innebar upptäckten av<br />
förutsättningarna för vår frigörelse, en medvetandehöjningsprocess som växte från det stöd vi<br />
gav varandra och våra gemensamma aktiviteter. [ ---] I Lesbisk Front fann vi värme, stöd och en<br />
vilja att ifrågasätta det heterosexuella samhällets arv.” cccxcv Och liknande upplevelser beskrivs i<br />
olika intervjuer med deltagare. ”Jag mår bra av att kunna vara ärlig och får mycket stöd av<br />
kompisarna i Lesbisk Front”, säger exempelvis en av kvinnorna i Bohms bok. cccxcvi I tillgången<br />
till denna intellektuella och emotionella kraftkälla framstår lesbiska som i det närmaste<br />
privilegierade jämförts med heterosexuella kvinnor. Det förefaller sålunda funnits en god<br />
överensstämmelse mellan gruppens tal om ’vi’ och enskilda deltagares. Bilden av ett enstämmigt<br />
och konfliktfritt ’vi’ framträder, ett ’vi’ där alla reagerar på samma sätt, har samma behov och<br />
frågor och når samma svar. Denna harmoniska samstämmighet (om den någonsin existerat)<br />
splittrades dock mot slutet av decenniet. En kvinna från LF ställer 1980 i internbulletinen<br />
Lesbeth så grundläggande frågor om LF:s ’vi’ - vad är ’vi’? vad tycker ’vi’? - att detta framstår<br />
som i det närmaste okänt. cccxcvii I denna och andra samtida texter är ’vi:et’ inte längre en<br />
98.
vänskaplig sfär utan en stridsplats. GV:s diffusa ’vi’ övergick således till det tidiga LF:s klart<br />
utmejslade, positiva och politiserade och sedan till det sena 1970-talets omtvistade ’vi’.<br />
10. 2. Gränsen mot ’dem’<br />
10. 2. 1. Homosexuella kvinnor. GV/LF drog som nämnts en tydlig gräns mot homosexuella<br />
kvinnor (med detta uttryck menas här kvinnor som har sexuella relationer med andra kvinnor och<br />
inte är deltagare i den lesbiska rörelsen) och talade stundtals om dem nästan som motståndare.<br />
Serien ”Kvinno-fötter” drog gränsen efter ’medvetenhet’, ’de’ homosexuella kvinnorna lever i<br />
heterosexuellt kodade relationer utan kvinnosolidaritet medan ’vi’ har insikt om patriarkala<br />
strukturer och deras destruktiva inverkan på kvinnoindividen. Motsättningarna mellan GV/LF<br />
och homosexuella kvinnor var också reella. Den politiska vinkling GV/LF gav kvinnolördagarna<br />
på Timmy uppskattades inte av alla. ”Tjejer, vill ni bli matade med socialism när ni går ut på<br />
lördagarna för att roa er?” frågar insändaren Tjej i opposition retoriskt i På Gång. cccxcviii Och LF<br />
konstaterade ogillande att många besökare hellre ville dansa, dricka och ’jaga’ cccxcix och att det<br />
skett en uppdelning i ”dels de vi har emot oss d.v.s (sic.) disko-tjejerna dels de som jobbar<br />
aktivt”. cd LF menade således att ’disko-tjejerna’ var emot dem och upplevde att de inte ville ha<br />
det man ville erbjuda, nämligen alternativ till ”den hårda, kommersiella diskoteksmiljön” som<br />
bara främjar ”jakt i enlighet med heterosexuella värderingar”. cdi GV/LF såg sin skillnad från<br />
’disko-tjejerna’ främst i sexuell praktik; ’de’ jagade varandra d.v.s. betraktade varandra som<br />
sexobjekt vilket för GV/LF var liktydigt med att de uppförde sig manligt. Det finns också en mer<br />
generell, generationsbaserad gräns. Äldre kvinnor kunde tillskrivas oönskade egenskaper och<br />
vanor inklusive genuspolariserade relationer. På tal om den större öppenheten i samhället runt<br />
lesbiskhet säger en kvinna: ”De äldre homosexuella kvinnorna borde egentligen också ställa upp<br />
och tala ut om sin homosexualitet, öppet erkänna den lesbiskhet de i hemlighet levt med hela<br />
livet. Men det är kanske väldigt svårt för dem att göra det...” cdii De äldre borde göra vad yngre<br />
gör och deras bristande entusiasm för yngre generationers strategier antyds bero på bristande<br />
vilja eller mod. Äldre kvinnors situation framstår som väsensskild från den talandes och okänd.<br />
Det eventuellt svåra för ’dem’ hänger som en öppen fråga genom att meningen lämnas oavslutad.<br />
Visavi dessa kvinnor blir ’vi:et’ ungt, modigt och i takt med tiden.<br />
Ytterligare ett potentiellt ’de’ utgjorde kvinnor som arbetade inom homorörelsen. Det finns<br />
inga direkta uttalande om hur GV/LF betraktade dessa men när GV sammanställde det nordiska<br />
internbladet 1975 gjorde gruppen vad jag menar vara en tydlig distansering från dessa kvinnor.<br />
Man saxade ett längre inlägg från en av homorörelsens tidningar i vilket en kvinna ondgör sig<br />
över att lesbiska grupper har vänsterpolitisk inriktning, vildvuxen humor och närmar sig<br />
kvinnorörelsen istället för att samarbeta med bögar. cdiii Att GV valde att okommenterat publicera<br />
en text vars åsikter går stick i stäv med den radikala lesbiska rörelsens tolkar jag som ett sätt att<br />
exponera homorörelsens kvinnors ideologiska tillkortakommanden.<br />
I övrigt finns i materialet från senare delen av undersökningsperioden knappt några referenser<br />
till homosexuella kvinnor men troligen pågick ’odokumenterade’ diskussioner. I ett personligt<br />
98.
inlägg från 1980 ställs frågan hur ’vi’ skall förhålla ’oss’ till kvinnor utanför LF. Skall man<br />
uppmuntra, strunta i eller förakta dem? Och får ’vi’ dem med ’oss’ eller blir de bortstötta av att<br />
bli kallade doldisar, som inte törs gå med? cdiv Dessa retoriska frågor tyder på att man också börjat<br />
urskilja ett ’de’ utifrån ’deras’ förhållningssätt till den egna lesbiskheten. ’De’ är räddhågsna,<br />
fyllda av självförtryck, ’vi’ är däremot politiskt medvetna och personligt utvecklade.<br />
I talet om ’de’ homosexuella kvinnorna skilde man alltså ’dem’ från ’vi:et’ genom sexuell<br />
praktik, relationsmönster, generationstillhörighet, grad av medvetenhet och personlig utveckling.<br />
10. 2. 2. Kvinnorörelsen. Diskussionen om förhållandet till den nya kvinnorörelsen följde<br />
GV/LF under hela 1970-talet. En intressant aspekt är att gruppen inte självklart satte<br />
likhetstecken mellan den mer abstrakta kvinnokampen och den samtida kvinnorörelsen.<br />
Kvinnokampen betraktades positivt under i princip hela perioden men attityderna till<br />
kvinnorörelsen förändrades och gruppen gick från distans till mycket nära identifikation till<br />
förnyad distans. Till skillnad mot gränsen mot gruppen homosexuella kvinnor som förblev intakt<br />
under hela undersökningsperioden förefaller gränsen till kvinnorörelsen stundtals helt upplösas.<br />
Synen på lesbiskhet inom kvinnorörelsen ligger utanför ramen för denna uppsats men jag vill<br />
ändå peka på att även om det fanns de t.ex. inom Grupp 8 i Stockholm som tidigt stödde<br />
lesbiskas krav förekom det också en del negativa reaktioner från kvinnorörelsekvinnor.<br />
Exempelvis rasade en inflammerad debatt om lesbiskhet i Kvinnobulletinen under 1977 sedan ett<br />
par artiklar gett en positiv bild av den lesbiska rörelsen. Det somliga vände sig emot var<br />
framförallt påståendet att lesbisk kamp är lika med kvinnokamp. Ruth Bohman menade t.o.m. att<br />
”Kvinnobulletinen borde klart ha deklarerat att parollen ’rätt till egen sexualitet’ inte betyder<br />
lesbianism”. cdv Detta påstående är särskilt provokativt då Grupp 8 året innan antagit ett<br />
handlingsprogram där det fastslogs att kravet ”Allas rätt till egen sexualitet” även omfattar ”valet<br />
att vara lesbisk”. cdvi Redaktionen tror att det skett en splittring mellan Stockholmskvinnorna och<br />
kvinnorna i övriga landet och tillägger att lesbisk kamp är ett ”känsligt kapitel” men också något<br />
som heterosexuella kvinnor kan lära sig av. cdvii Inte bara inom Grupp 8 angreps lesbiska av<br />
framträdande kvinnorörelsekvinnor; Eva Moberg gick ut och hävdade att lesbiskhet inte har ett<br />
skvatt med kvinnorörelsen att göra utan är snarast ett skadligt fenomen som i likhet med manlig<br />
homosexualitet bidrar till främlingskap mellan könen, ett tema som även utvecklades av Kerstin<br />
Vinterhed. Vinterhed uttryckte förståelse för högerkristna hetskampanjer mot homosexuella i<br />
USA som hon kallade en ”kulturell kamp” för familjen då ”homosexualitet fjärmar könen från<br />
varandra och skapar en oberoendets klyfta” mellan dem. Hon varnar för att acceptans mot<br />
homosexualitet får allvarliga konsekvenser för kvinnor; i länder där homosexualitet ”delvis<br />
dominerar över heterosexualitet[...] är kvinnans ställning oerhört mycket svagare än i våra<br />
samhällen”, försäkrar hon. cdviii GV/LF konfronterades således med varierande attityder.<br />
GV såg sig vid bildandet enbart som en del i homorörelsen. Den feministiska gruppen<br />
diskuterade visserligen samhällets kvinnoförtryck men nämner inte kvinnorörelsen, vare sig som<br />
allierad eller motståndare. cdix Inför Oslo-seminariet 1974 skrev GV i sin gruppresentationen att<br />
98.
man visserligen planerat ett möte med Grupp 8 men att det än så länge inte var aktuellt med<br />
någon närmare anknytning till kvinnorörelsen. cdx Trots intresse för kvinnofrågor hade gruppen<br />
tydligtvis reservationer mot kvinnorörelsen. En förklaring till detta kan vara att man var kritisk<br />
till dess ideologi. På en direkt fråga under Oslo-seminariet om varför lesbiska i Sverige inte är<br />
med i kvinnorörelsen, svarar en kvinna att det beror på att den svenska kvinnorörelsen inte är<br />
feministisk. cdxi Vid denna tid var det framförallt andra lesbiska grupper inom och utanför Sverige<br />
som GV samarbetade med och i skrifterna fanns inslag av separatism (d.v.s. i detta fallet att<br />
lesbiska enbart arbetar med och för andra lesbiska) även om själva ordet inte användes. I<br />
rapporteringen från mötet i Göteborg i december 1974 sägs exempelvis: ”Vi lesbianer har<br />
antingen försökt identifiera oss med kvinnorollen i samhället eller också har vi identifierat oss<br />
med homosexuella män. [...] Vi måste frigöra oss från samhällets roller och värderingar, skapa<br />
egna alternativ, en egen kultur.” cdxii Det är alltså en specifikt lesbisk kultur man eftersträvade.<br />
Under 1975 skedde dock som nämnts ett närmande till kvinnorörelsen och GV deltog för första<br />
gången i demonstrationen på 8 mars under paroller som direkt associerade lesbisk kamp till<br />
kvinnokamp. I samband med demonstrationen gör man ett flygblad där man presenterar sig som<br />
”en grupp lesbiska tjejer, som träffas för att analysera vårt förtryck som kvinnor och lesbiska.<br />
Genom solidaritet mellan kvinnor bryter vi mansdominansen och undergräver könsrollerna i<br />
samhället. Lesbianism är en väg till systerskap!” Man avslutar med uppmaningen att kontakta<br />
gruppen och diskutera. cdxiii Texten visar på flera saker, dels poängteras kvinnokampens prioritet<br />
genom att ”kvinnor” skrivs före ”lesbiska” i presentationen, dels att gruppen börjat formulera ett<br />
’större’ kvinnorörelse ’vi’ (det kan ju knappast vara enbart GV ensamt man menar skall besegra<br />
manssamhället), dels att man undviker att provocera genom att säga att lesbiskhet är en väg till<br />
systerskap, inte den enda eller ens den bästa. Dessutom inbjuder gruppen till debatt om sina<br />
påståenden, en inbjudan som f.ö. verkar rikta sig främst till icke-lesbiska kvinnorörelsekvinnor -<br />
det är åsiktsutbyte, inte lesbisk samvaro man erbjuder. Tonen mot kvinnorörelsen fortsätter att<br />
vara försonande och genomgående betonas likheter i inställning och ambition. Exempelvis<br />
beskrevs lesbiska i talet på åttondemarsfesten som goda kvinnokampskämpar som arbetar<br />
politiskt i kvinnokampen med andra kvinnor. cdxiv Samarbetet kom också att intensifieras, inte<br />
minst i kampanjen mot sexualbrottsutredningen och arbetet med att skaffa ett kvinnohus. Under<br />
denna period inkluderades kvinnorörelsen i ’vi:et’ huvudsakligen genom praktik och genom att<br />
många deltagare var ’dubbelorganiserade’ t.ex. i Kvinnohusgruppen. Även om LF inte var med i<br />
den som organisation associerar man ändå sig helt med den; ”Vi arbetar just nu (bl.a. med grupp<br />
[sic.] 8 och många ’oorganiserade’ kvinnor) intensivt med ett kvinnohus” berättade exempelvis<br />
LF i Kvinder-Kvinder. cdxv I sångboken, Sånger för oss, som LF sammanställde inkluderades flera<br />
allmänna kvinnorörelsesånger som ”Vi är många” och ”Vi måste höja våra röster”. cdxvi Det kan<br />
förefalla som LF inte hade behov av att upprätthålla någon gräns mot kvinnorörelsen och i ett<br />
protokoll från en av de gemensamma projektgrupperna, Kvinnohögskolegruppen, påstås att<br />
Stockholm är den enda stad i Skandinavien där det inte är konflikt mellan den lesbiska rörelsen<br />
och andra kvinnoorganisationer. cdxvii En av anledningarna till detta var säkert att GV/LF inte<br />
98.
angrep heterosexuella kvinnors homofobi. När gruppen talade om negativa attityder beskrivs de<br />
som rädsla; kvinnorörelsen och enskilda kvinnor har inte sysslat med lesbiska frågor för att de<br />
var rädda att bli kallade lesbiska, o.s.v. cdxviii<br />
Vad jag kunnat finna gick GV/LF alltså inte till motangrepp mot kvinnor och fraktioner med<br />
åsikter som Bohmans, Mobergs och Vinterheds. Reaktionerna kom kanske till uttryck mer<br />
indirekt för det finns trots allt vissa ambivalenser i talet om kvinnorörelsen. Sundberg hävdar att<br />
Göteborgs lesbiska grupper kände besvikelse över vad man såg som kvinnorörelsekvinnors brist<br />
på solidaritet med lesbiska frågor. cdxix Även GV/LF kunde rikta kritik mot en ospecificerad<br />
kvinnorörelse. Serien ”Kvinno-fötter” framställer t.ex. heterosexuella kvinnors systerskap som så<br />
svagt och lätt att splittra att män bara behöver antyda att kvinnorna verkar blivit lesbiska för de<br />
skall bli ”skräckslagna” och pruta av på sina krav. cdxx Sången ”Du lesbiska kvinna” är en direkt<br />
anklagelse mot kvinnorörelsen för att inte stödja lesbiska och den utmynnar närmast i en<br />
uppmaning till separatism: ”Den lesbiska kvinnan har alltid stått främst/i kvinnorörelsens<br />
led./Kämpat för kvinnors frihet och röst/men själv har hon aldrig fått stöd/Så därför måste vi nu<br />
träda fram/och högt föra fram våra krav/[...] gemensamt vi tåga/Fram mot vår egen frihet”. cdxxi I<br />
dessa två texter dras en tydlig gräns mot ’dem’, kvinnorörelsen i gemen. I den första framhålls<br />
’deras’ undfallenhet mot patriarkal utpressning och svek mot lesbiska eftersom ’de’ accepterar<br />
synen att lesbisk är något en kvinna inte bör vara. I den senare hyllas ’vi:ets’ mod att kämpa<br />
’främst i ledet’ och rättspatos som kontrasteras mot ’deras’ brist på stöd. Även enskilda deltagare<br />
uttryckte kritik mot kvinnorörelsen. I intervjuundersökningen Lesbisk kamp – Kvinnokamp? från<br />
1975 tillfrågades kvinnor från GV/LF om de såg något samband mellan kvinnokampen och den<br />
egna lesbiskheten och hur de upplevde den samtida svenska kvinnorörelsen (med vilket avsågs<br />
Grupp 8). I princip alla såg ett samband mellan kvinnokamp och lesbiskhet medan ungefär<br />
hälften var negativa till kvinnorörelsen och även de som sade sig vara positiva hade vissa<br />
reservationer. Tam, svag, oinspirerande, ett gäng ”fegisar” är några av omdömena. De flesta<br />
invändningarna gällde attityden till lesbiska och ’åttornas’ ideologiska svagheter. Denna negativa<br />
attityd menar författarna bottnar i en besvikelse över kvinnorörelsens ofta avståndstagande<br />
attityd till lesbiska. cdxxii Den gräns de tillfrågade drar liknar den som gjordes i ”Kvinno-fötter”.<br />
’De’ bedriver inte mycket till kamp, ’de’ saknar ’vår’ insikt och skärpa, ’de’ är fegisar, ’vi’ är<br />
modiga.<br />
Det intensiva samarbetet med kvinnorörelsen under 1970-talets senare år sanktionerades inte<br />
heller av alla. En grupp inom LF ville dra en tydligare gräns mot heterosexuella kvinnor och<br />
hålla upp lesbisk praktik som kategoriskt politiskt imperativ. De hade bl.a. ett plakat på 1979 års<br />
kvinnohusfestival med texten ”Kvinnorörelsen försvagas av att kvinnor älskar och stödjer sin<br />
förtryckare”, d.v.s. lever heterosexuellt, och de spraymålade ”Lev lesbiskt” på Kvinnohusets<br />
fasad. Bestämt hävdade de att de ”[n]aturligtvis” vill att alla kvinnor blir lesbiska. Gruppen<br />
kritiserade också LF för att ha varit ”väldigt undergivna” mot den övriga kvinnorörelsen och<br />
”smått smickrade” när någon ansett att LF är en del av den. Denna fraktion menar att lesbiska<br />
måste formulera sin feminism utifrån det förtryck man utsätts för som lesbiska, ett förtryck som<br />
98.
även förekommer i den ”heterofila kvinnorörelsen”. cdxxiii Här dras en gräns även inom LF där<br />
olika falanger bildar egna ’vi’. Gränsdragningen i detta skede är alltså främst gruppintern, både<br />
’vi’ och ’de’ finns inom LF. Den mer kritiska fraktionen tycks f.ö. ha dominerat under det tidiga<br />
1980-talet när tonen visavi heterosexuella feminister skärptes ytterligare. cdxxiv<br />
Det ’vi’, man konstruerar mot ’de’, kvinnorörelsen, är föränderligt. I GV:s början när främst<br />
(homo)sexualitet definierade gruppen nämndes kvinnokamp men inte kvinnorörelsen. Men med<br />
ett ökat kvinnopolitiskt intresse skedde ett närmande som resulterade i att det gemensamma<br />
könet och det kvinnopolitiska engagemanget betonades och att man undvek att konfrontera<br />
heterosexuella aktivisters homofobi. Stundtals förfaller det rent av som om gruppens ’vi’<br />
utsträcks till en identifikation med hela den nya kvinnorörelsen, exempelvis i initiativet till och<br />
arbetet med att skaffa och driva ett kvinnohus. Det fanns dock inslag av kritik och besvikelse.<br />
Och den försonliga attityden väckte också irritation hos vissa i gruppen som ville dra en tydlig<br />
gräns mellan lesbiska och inte lesbiska eftersom de ansåg att heterosexuella relationer är<br />
patriarkatets själva grundstenar.<br />
10. 2. 3. Homorörelsen. GV/LF skilde sig på flera sätt från RFSL. RFSL var som en blandad<br />
organisation mån om att framhålla homosexuella kvinnors och mäns gemensamma intressen<br />
medan GV/LF:s grundtes var att förhållandet mellan könen var ojämlikt och att kvinnor hade<br />
intressen skilda från mäns. GV/LF strävade efter att krossa patriarkatet och kapitalismen medan<br />
RFSL arbetade för assimilering i det existerande samhället med etablerade metoder, GV/LF gav<br />
lesbiskhet politisk signifikans och höll upp den som ett bättre alternativ än heterosexualitet,<br />
medan RFSL inriktade sig på att få homosexualitet accepterad som ett likvärdigt alternativ och<br />
att motarbeta diskriminering. Gruppen talade dessutom om homorörelsen som om den enbart<br />
bestod av homosexuella män. Kvinnor från GV förklarar i artikeln till Grupp 8:s internbulletin<br />
att gruppen är med i RFSL av taktiska och ideologiska skäl. RFSL bedriver informationsarbete<br />
och är remissinstans, något som inte bör överlåtas enbart till ”manliga homofiler” och GV vill<br />
även ”föra in en kvinnosyn i den homosexuella befrielsekampen”. cdxxv De menade alltså att bögar<br />
inte kunde anförtros att föra alla homosexuellas talan samt att ’kampen’ som den nu bedrevs<br />
saknade ett viktigt perspektiv. Misstron förefaller ha varit ömsesidig och GV/LF:s tid i RFSL var<br />
konfliktfylld. Inom föreningen fanns ett motstånd mot kvinnlig separat organisering cdxxvi och flera<br />
män skrev också kritiska insändare om GV/LF i medlemstidningen På Gång. Tonen i<br />
argumentationen mot kvinnolördagarna har redan nämnts men även gruppens ideologi<br />
kritiserades i mycket grova ordalag. En insändarskribent säger att den ”s k ’lesbiska fronten’ får<br />
en att rysa”, han kallar dem ”dödgrävare” och misstänkliggör deras könsmaktsanalys genom att<br />
dra paralleller till rasism och klassförtryck. cdxxvii En annan fördömer med minst lika grovt<br />
retoriskt artilleri aktionen mot Pussy Cat som han kallar ”virrig politisk extremism och<br />
moralfascism”. cdxxviii GV upplevde sig också vara angripna; i ett protokoll talas om att kolla om<br />
”någon mot Viktoria ’giftig’ artikel inkommit till ’På Gång’. Motto: Bättre stämma i bäcken än i<br />
ån.” cdxxix<br />
98.
GV/LF avgränsade sig mot homorörelsen inte bara genom betoningen på kön, d.v.s. att man<br />
var en kvinnogrupp och politiseringen av identiteten, utan också genom gruppens arbetsformer<br />
som jag menar utgjorde en gränsdragning genom praktik. (Att skapa nya former att arbeta på och<br />
förhålla sig på till varandra är en del av det Taylor och Whittier kallar förhandling, men jag<br />
väljer ändå att diskutera arbetsformer i detta sammanhang). RFSL hade en hierarkisk<br />
uppbyggnad och ett traditionellt arbetssätt med fasta poster i valda styrelser och arbetsgrupper<br />
samt formell protokollföring. I kvinnorörelsen och den lesbiska rörelsen var däremot en icke-<br />
hierarkisk struktur en viktig del i ideologin. Trots det formella tillsättandet av gruppen på RFSL-<br />
kongressen hade GV redan från början ett annorlunda arbetssätt med ”självstyrande” grupper<br />
utan ”direktiv ’från högre ort’” och utan bestämd målsättning cdxxx och man valde att låta<br />
ansvarsposter cirkulera för att alla skulle aktiveras. cdxxxi Redan en snabb genombläddring av<br />
GV/LF:s protokoll visar gruppens alternativa förhållningssätt. Protokollen följer ingen fast mall,<br />
inte ens i vad de kallas, språket är lättsamt och inte sällan inflikar protokollföraren skämtsamma<br />
kommentarer eller utsmyckar dem med dubbla kvinnotecken och liknade. Skillnaden i<br />
byråkratiska ambition blev i sig en (köns)ideologisk markering. I ett illustrativt uttalande ger en<br />
kvinna från GV sina intryck från en RFSL-kongress, där ”var ’protokoll’, ’herr ordförande’,<br />
’stadgar’ och ’yrkanden’. Det var en annan kultur, männens kultur. Jag blev plötsligt medveten<br />
om att vara neger i vit civilisation.” Hon fortsätter med att säga att hon visserligen förstår vad<br />
som sägs ”MEN DET ÄR INTE MITT SPRÅK.” cdxxxii Gränsen dras tydligt mellan ’vår’<br />
kvinnokultur och ’deras’ manskultur, mellan ’vi’ förtryckta ’negrer’ och ’de’ förtryckande ’vita’<br />
och det gemensamma samkönade begäret kan inte överbrygga denna grundläggande differens.<br />
Konflikten med majoriteten av männen över kvinnolördagarna blev som nämnts den utlösande<br />
faktorn som gjorde att LF lämnade RFSL Stockholm. Efteråt, i talet om utträdet, är tonen skarp<br />
och ironisk. I en internbulletin skrev LF: ”Bögarna ställde naturligtvis upp som aldrig förr<br />
eftersom det var kvinnorna som hade ’fräckheten’ att ta deras ragg-kväll ifrån dem.” cdxxxiii Man<br />
antydde således att bögarna reagerade särskilt mycket eftersom det var kvinnor som krävde något<br />
och dessutom understryks att männen ville använda lördagskvällen till just det LF ogillar och vill<br />
skapa ett alternativ till – ’raggning’ och ’jakt’. I en annan text berättas inte utan stolthet hur<br />
männen försökt kompromissa och erbjuda en annan kväll men att gruppen oomkullrunkeligt<br />
hållit fast vid sitt krav och bistert upplyser man om att första lördagen som Timmy skulle vara<br />
öppet för män igen var lokalen stängd p.g.a. personalbrist. cdxxxiv LF visar således på sin egen<br />
principfasthet mot männen och låter antyda att bögarnas intresse egentligen var att kväsa<br />
kvinnorna. I LF:s senare ’historieskrivning’ nämns inte konflikten runt lördagarna utan man<br />
förklarar utträdet i ideologiska termer: ”Med tiden började vi se vår situation som lesbiska i ett<br />
vidare perspektiv, att det var ett uttryck för det kapitalistiska samhällets värderingar i stort: synen<br />
på kärnfamiljen, sexualiteten, könsroller och framför allt synen på kvinnan.” cdxxxv I ett annan<br />
förklaring ironiseras över RFSL:s reformistiska linje: ”Vi kan inte längre ha attityder som:<br />
’Acceptera oss, snälla ni, kram. Och: Vi kan ju också gifta oss.’ Det är fel att jobba med män på<br />
basis av samma känsloliv.” cdxxxvi<br />
98.
GV/LF hade dock ett mer vänskapligt förhållande till en blandad grupp, socialistgruppen inom<br />
RFSL, som många av GV:s deltagare varit medlemmar i. Som GV framställer det var det främst<br />
socialistgruppen som var angelägen om samarbetet. I ett protokoll står att de ”tycktes ha tagit<br />
intryck av aktiviteten inom Viktoria och man kunde skönja en vilja hos en del av dem att mer<br />
aktivt ta itu med sin mansroll.” cdxxxvii Senare samma år rapporterar GV att kvinnokampen och<br />
könsrollsdebatten är viktiga för socialistgruppen och att de anser sig ha mycket att lära om dessa<br />
av GV. cdxxxviii GV förhåller sig tämligen avvaktande och visar ringa intresse för någon form av<br />
kvinnopolitiskt mentorskap. Kontakten tycks också rinna ut i sanden efter LF:s utträde ur RFSL.<br />
Det som gjorde kontakten mer positiv var ’socialistmännens’ vilja av att ansluta sig till GV/LF:s<br />
köns- och maktanalyser, samtidigt som gruppen menar sig inte ha något att lära av dem.<br />
Den grundläggande skillnaden mellan ’vi’ GV/LF och ’de’ homorörelsen var inte förvånade<br />
den betydelse könet gavs. Inte bara var ’de’ homorörelsen mansdominerad utan också präglad av<br />
en manlig kultur. RFSL menade man saknade de större politiska perspektiv GV/LF nått fram till.<br />
’Vi’ är antiauktoritärt och lekfullt, ’de’ ’homomännen’ är auktoritetsbundna och formalistiska.<br />
’Vi’ är kvinnoidentifierat och har en långtgående politisk analys, ’de’ är kvinnofientliga och<br />
reformistiska. ’Vi’ vill inte assimileras i det etablerade samhället, det vill ’de’. Men även mot<br />
män som uppfattades som progressiva var man avvaktande. Det gemensamma samkönade<br />
begäret kunde svårligen utgöra grund för gemenskap då lesbiskhet konstrueras som val av fri<br />
kvinnlighet och begäret bara är en utgångspunkt för vidare engagemang. Tonen är genomgående<br />
väsentligt skarpare än mot kvinnorörelsekvinnor och man visar ingen liknade kompromissvilja.<br />
Heterosexuella kvinnors antilesbiska agerande försökte GV/LF (bort)förklara som rädsla, några<br />
motsvarande försök vad gäller männens antifeministiska agerande gjordes inte.<br />
10. 2. 4. ’Fienderna’. ’Fienderna’ är i GV/LF:s argumentation otydliga och abstrakta. Det är<br />
stora system som kapitalismen, patriarkatet och ’mannen’ som det dominerande könet. Vissa<br />
förändringar sker också under undersökningsperioden. Många av kvinnorna i GV hade i likhet<br />
med lesbiska aktivister i andra länder sina ideologiska rötter i vänstern och 1974 sågs det som så<br />
självklart att hela den skandinaviska lesbiska rörelsen hade en socialistisk grundsyn att detta inte<br />
ens behövde diskuteras. cdxxxix Gruppens antikapitalistiska retorik var dock tidigt könspolitiskt<br />
präglad. I broschyren Vi finns från 1975 skriver man: ”Vi lever i ett kapitalistiskt och patriarkalt<br />
samhälle som förtrycker grupper som är obekväma för systemet och hotar mannens position.” cdxl<br />
Frågor om klass och klasskillnader mellan kvinnor ägnade GV/LF däremot ringa intresse. De två<br />
systemen kan också framstå som fristående enheter. Exempelvis uppmanas deltagarna i LF att<br />
inför diskussionen på konferensen hösten 1975 fundera på vem som är huvudfienden,<br />
patriarkatet eller kapitalismen. cdxli LF:s socialistiska engagemang minskar under de senare åren<br />
på 1970-talet. Vänsterrörelsen var inte alltid positivt inställd till homosexualitet eller lesbiskhet<br />
och ibland rent fientlig cdxlii vilket kan ha bidragit till detta. Gruppen från LF som skrev i<br />
Kvinnobulletinen 1976 berättar att de tidigare arbetat i olika vänstergrupper men lämnat dem<br />
eftersom man där sökte ”förändra en struktur med en annan struktur. Vi arbetade utifrån och där<br />
98.
fanns också det vanliga kvinnoföraktet.” cdxliii Besvikelsen över vänstergrupperna är således<br />
dubbel, dels arbetar man med ’felaktiga’ metoder och mot ’fel’ mål, dels skiljer man sig inte från<br />
det övriga (mans)samhället i sin kvinnosyn.<br />
’Fienden’ antar mer och mer formen av enbart manssamhället och manlig dominans. Särskilt<br />
tydligt är detta i talet om sexualbrottsutredningen där hela retoriken bygger på antagandet om<br />
könens över- och underordning. Man talar t.ex. om ”kastväsende [...] baserat på könstillhörighet”<br />
och ”[m]anssamhällets ekonomiska, politiska och psykologiska övertag” över kvinnor. cdxliv När<br />
kapitalismen omtalas är det som en faktor i förtrycket av lesbiska och kvinnor. Den associeras<br />
till kärnfamiljen, ”basen för kapitalismens produktion och konsumtion” och förklaras bygga på<br />
”mannens överhöghet, heterosexualitet och klasskillnad”. cdxlv I en prosabetraktelse från 1977 i<br />
stenciltidningen Sibylla tas direkt avstånd från alla befintliga politiska system. Det står: ”Jag är<br />
kvinna jag är förtryckt jag blir ideligen slagen av manssamhället: det kapitalistiska fascistiska<br />
imperialistiska socialistiska kommunistiska feodalistiska ’demokratiska’”. cdxlvi Ingen av män<br />
sanktionerad ideologi kan skapa det ideala samhället, det kan bara kvinnor göra tillsammans. I en<br />
vision av hur det blir när ”feministerna har ockuperat Sverige” blir könet avgörande. ”Alla män<br />
har satts i AMS-kurs/- för att lära vårda liv/och kvinnorna går runt på åkrarna/ sår korn och<br />
kärleksblomster/och kysser varandra”. cdxlvii<br />
I talet om ’fienderna’ är dessa således stora och svåradresserade system. Inte ens i<br />
kampsångerna framträder någon tydlig fiende. I exempelvis sången ”Odöpt kampsång” talas det<br />
om att krossa fördomar, att slåss och att kämpa utan att det sägs hur eller mot vem eller vad. cdxlviii<br />
Det närmast man kommer att utpeka ett mål är den lösa formuleringen att man skall ”ge<br />
samhället en spark”. cdxlix Denna svårighet att urskilja mer konkreta ’fiender’ i kombination med<br />
gruppens ickereformistiska grundinställning kan vara en förklaring till att man inte genomförde<br />
aktioner eller bedrev politiskt påtryckningsarbete i någon större omfattning. När det fanns en<br />
urskiljbar motståndare eller man hade konkreta krav utvecklade däremot gruppen stor aktivitet,<br />
som aktionen mot Pussy Cat och i förlängningen det man kallade porrindustrin, cdl kampanjen mot<br />
sexualbrottsutredningens förslag och arbetet för ett kvinnohus visar.<br />
Talet om ’fienderna’ hade funktionen att förstärka gruppens konstruktion av sig själv som en<br />
kampenhet; ’de’ styr och ’vi’ revolterar och hotar med ’vår’ kamp ’deras’ makt. ’Vi:et’ hade<br />
ursprungligen en socialistisk profil som under senare delen av 1970-talet överskuggades av en<br />
allt starkare antipatriarkal komponent och stundtals framstår det antagonistiska ’de’ som alla<br />
män vilket motiverar ’vi:ets’ könsbetingade allianser.<br />
98.
10. 3. Sammanfattning.<br />
GV/LF:s konstruktion av ett ’vi’ speglas i talet om detta och i gränsdragningar mot olika ’de’.<br />
Gruppens namn förändras från en opolitisk markering av deltagarnas kön till en öppen lesbisk<br />
kampenhet och senare till en ideologisk deklaration. Under de aktiva åren i mitten av 1970-talet<br />
framstår ’vi:et’ som enhetligt och givande för individen, dess enhet splittras dock under slutet av<br />
decenniet. De gränsdragningar jag studerat är mot homosexuella kvinnor, kvinnorörelsen,<br />
homorörelsen och mot ’fiender’. Mot homosexuella kvinnor förblev gränsen intakt och drogs vid<br />
bl.a. sexuell praktik, generationstillhörighet och kvinnopolitiskt medvetande. Gränsen mot<br />
kvinnorörelsen var först skarp för att sedan nästan sökas suddas ut i en period av intensivt<br />
samarbete för att sedan återigen, av vissa, dras tydligare. Den drogs framförallt kring frågor om<br />
ideologi och solidaritet med lesbiska. Även om inte gruppen gick till direkta motangrepp mot<br />
enskilda antilesbiska debattörer riktades dock viss kritik mot en ospecificerad kvinnorörelse för<br />
att ha svikit lesbiska. Homorörelsen däremot avgränsar man sig tydligt mot hela perioden och<br />
konstruerar ’dem’ som reformistiska, auktoritära och kvinnofientliga. ’Fienderna’ är stora system<br />
som kapitalism och patriarkatet. Under perioden minskar gruppens socialistiska retorik till<br />
förmån för en könspolitisk. När man kan urskilja mer konkreta ’fiender’ som en porrklubb kunde<br />
man rikta motangrepp mot dem men annars fyllde ’fienderna’ mer funktionen att konstruera<br />
’vi:et’ som en kampenhet i revolt.<br />
11. Förhandlingar. I detta avsnitt diskuteras GV/LF:s förhandlingar runt förståelsen av genus<br />
och kön, heterosexualitet och parrelationer, hur gruppen representerade sin omförhandlade<br />
identitet i bilder och med symboler samt hur gruppen använde kulturell produktion i<br />
förhandlingar med rådande normer.<br />
11. 1. Genus och kön.<br />
I en intervju säger en kvinna från LF: ”Jag tror att för många tjejer som blir lesbiska är det en<br />
könsrollsrevolt.” cdli Och de kanske viktigaste dragen i GV/LF:s genuskonstruktion är just<br />
associationen mellan lesbiskhet och fri femininitet d.v.s. frihet från könsrollsmönster och<br />
sökandet efter maktpolitiska förklaringar till rollernas existens. I den av GV/LF ofta citerade<br />
texten ”Den kvinnoidentifierade kvinnan” hävdas att könsrollssystemet tar ifrån kvinnor deras<br />
mänsklighet genom att definiera dem som ett stödjande och tjänande kast samt att systemet gör<br />
män känslomässigt handikappade. cdlii LF knyter an till detta i sitt tal på åttondemarsfesten och<br />
hävdar att könsrollerna är ”till för att förtrycka kvinnor. Utan detta rolltyranni skulle alla kvinnor<br />
vara starkare.” cdliii Femininitet, med LF:s terminologi kvinnorollen, begränsar och försvagar<br />
kvinnor i patriarkatets intresse. Men trots könsrollens genomgripande verkningar omtalas den<br />
ändå som ytligt liggande i individen. Gruppen såg alltså femininitet som skapad av samhället<br />
men ’under’ denna menade man finns ett autentiskt, genuint sätt att vara kvinna som går att<br />
återerövra. Genus konstrueras i själva verket som bokstavligen relationellt och kvinnorollen<br />
aktiveras i, eller åtminstone intensifieras av, relationen med en man. Mekanismen förefaller<br />
98.
obönhörlig och det enskilda paret oförmöget att upphäva förtryckets lagar. En kvinna hävdar:<br />
”Hur gärna man än i en heterosexuell samlevnad vill behandla varann med ömsesidig respekt så<br />
är det omöjligt att göra det. Man faller in i mönstret och spelar efter de vedertagna reglerna.” cdliv<br />
Även enskilda kvinnor talade om hur det varit ’med killar’. En kvinna säger exempelvis: ”Med<br />
killar blir det lätt att jag tar på mig en typisk tjejroll, eller också försöker jag bryta från den och<br />
blir då istället den stora förförerskan, och det är ju lika dumt det.” cdlv Samtidigt innebär detta att<br />
en kvinna kan undkomma ’mönster’ och att falla in i kvinnorollen genom att upphöra med intima<br />
relationer med män och lesbiska relationer framtonar som frizoner bortom könsrollernas doxa.<br />
En kvinna säger: ”Vad som är skönt är ju att slippa de traditionella könsrollerna, att få vara den<br />
jag själv vill vara istället för att anpassa mig till en given roll.” cdlvi Och en annan hävdar: ”I en<br />
relation med en kvinna kan jag vara fri och hel som människa, jag behöver inte krympa.” cdlvii I<br />
broschyren Lesbisk Front finns uttalanden som: ”Man slipper kvinnorollen, kvinnor förstår<br />
varandra bättre. Kroppen är densamma.” och ”Det förekommer inga regler, inget<br />
dominansmönster när två kvinnor är ihop.” cdlviii Men det var ändå inte främst den lesbiska<br />
tvåsamheten som hölls upp som ideal; som kommer att diskuteras nedan var gruppen mycket<br />
kritisk till traditionella parförhållanden överhuvudtaget, även mellan kvinnor. Det autentiska<br />
(kvinno)jaget menade GV/LF nås framförallt i en kollektiv process med och inom en grupp<br />
kvinnor. Exempelvis signaturen Mio beskriver hur hon och alla andra kvinnor förlossades mot<br />
ett optimalt tillstånd, hur ”skal lossnade”, ”ögon blev klarare” under en vecka på Femö. cdlix Och i<br />
åttondemarstalet riktade LF sig till alla kvinnor och hävdade: ”Tillsammans måste vi finna,<br />
förstärka o[ch] bekräfta våra egna, oberoende jag, känna vår verklighet.” cdlx Att deltagarna i LF<br />
verkligen genomgått denna förändring och med likartat resultat behandlas som axiomatiskt. Ett<br />
särskilt tydligt exempel finns i ett protokoll från 1976; under rubriken ”Kvinnobilder före efter”<br />
står: ”Vi kan leta i våra fotoalbum efter bilder på oss själva som visar vår onaturlighet före och<br />
vår naturlighet efter det att vi valt att vara oss själva. Docka kontra människa.” cdlxi Vad det rent<br />
konkret innebär att gå från ’docka’ till ’människa’ omtalas dock inte. Om det fördes några<br />
diskussioner om rätt eller fel (’naturlig’ eller ’onaturlig’) klädsel, manér, ordval o.s.v. har dessa<br />
inte dokumenterats. Viss vägledning ger dock fotografier på gruppen (se nedan). Talet om<br />
metamorfosen från ’docka’ till ’människa’ antyder också ett ideal av könlöshet eller<br />
androgynitet, att kategorier som ’kvinna’ och ’man’ kan upplösas i en gemensam mänsklighet.<br />
En kvinna säger också: ”Jag tror att könsidentifieringen egentligen är en<br />
könsrollsidentifiering!” cdlxii Och det finns även en del uttalanden om det (teoretiskt) positiva med<br />
bisexualitet och det ytterst sätt önskvärda i att kunna se förbi könet. I broschyren Lesbisk Front<br />
står exempelvis: ”På sätt och vis kan jag se bisexualitet som ett ideal, det borde ju vara så att<br />
man tänder på en människa och inte på vad som finns mellan benen. Men för min del fungerar<br />
det inte idag, mycket tror jag att det beror på rollfördelningen.” cdlxiii I denna typ av utsagor<br />
framstår alltså genus som det väsentliga, det som tillskriver könet olika betydelser. Och som<br />
nämnts var en transsexuell man med i GV/LF och det avgörande för gruppen var att han gick att<br />
uppfatta som kvinna.<br />
98.
Dock fanns framförallt under de senare åren i undersökningsperioden även en stark tendens att<br />
betona könet och könens olika egenskaper. Gruppens könskodning av sexualitet har redan<br />
diskuterats och på olika sätt, t.ex. med en av gruppens favoritsentenser, det internationellt<br />
spridda uttrycket ”En kvinna utan man är som en fisk utan cykel”, cdlxiv framhölls att könen var<br />
inkompatibla på alla plan. Uttryckets effekt ligger i den oväntade jämförelsen och den absurda<br />
kombinationen fisk/cykel, ett exempel på absolut onödighet. Kvinnan utan man är inte befriad,<br />
hon är bara utan något som hon inte ens kan ha behov av. En hel idétradition om könen som<br />
varandras komplement, deras ömsesidiga beroende o.s.v. förkastas och mannen framställs som<br />
något väsensskilt från kvinnan. Också i de under hösten 1977 utgivna stenciltidningarna talas<br />
mycket om hur kvinnor ’är’, exempelvis står i ett upprop mot atomkraft undertecknat av bl.a. LF:<br />
”KVINNOR vänder sig emot konsumtionsfilosofin [...] KVINNOR vill inte riskera framtida liv.<br />
[...] KVINNOR prioriterar livet.” Texten hänvisar till biologiska skillnader mellan könen;<br />
kvinnors ställningstagande och insikter stammar ytterst från förmågan att föda barn. cdlxv Men<br />
även i andra sammanhang betonas könens särart, i t.ex. RFSU-bulletinen hävdar kvinnor: ”Killar<br />
menar ofta någonting annat än de säger” och ”Killar rör sig ofta på ett allmänt plan när de talar,<br />
även om det gäller personliga saker.” cdlxvi De specifika egenskaperna förs t.o.m. över till andra<br />
arter. I en fabelliknade berättelse om två undulater blir honan representant för alla av kvinnokön.<br />
Texten slår fast: ”KVINNOR ÄR NU SÅDANA TILL VÅR NATUR ATT VI INTE VILJA<br />
NÅGON ILLA”. cdlxvii Textens övertydlighet – de stora bokstäverna och det förenklade<br />
’budskapet’ – gör att det ligger nära till hands att läsa den som en ironi om den inte legat så nära<br />
andra mer ’seriösa’ utsagor. Gruppen betonar att samhället passiviserar kvinnor och ser dem som<br />
svaga, underlägsna och beroende. cdlxviii Som motvikt mot det står kampsångernas starka och<br />
beslutsamma kvinnokämpar men i övrigt tenderar de egenskaper gruppen tillskriver kvinnokönet<br />
att vara i linje med allmänna, och sedan länge, spridda uppfattningar; kvinnor är till sin ’natur’<br />
fredliga, inriktade på omvårdnaden om ’det levande’, osjälviska o.s.v.<br />
98.
11. 2. Heterosexualitet och parrelationer.<br />
Om man i viss mån ’naturliggör’ könet, ’onaturliggör’ man heterosexualiteten. Som Sundberg<br />
påpekar var ifrågasättandet av den obligatoriska heterosexualiteten en av den lesbiska rörelsens<br />
viktigaste bidrag till kvinnorörelsens analyser. cdlxix Redan i ”Den kvinnoidentifierade kvinnan”<br />
framhålls att sexuella kategorier inte är annat än patriarkala maktinstrument och att man måste<br />
ifrågasätta ”den grundläggande heterosexuella struktur[en]”. cdlxx Och även GV/LF<br />
problematiserade heterosexualiteten som normerande praktik (en kritik som förefaller ha blivit<br />
alltmer central eftersom man som nämnts 1978 deklarerade att gruppen även vänder sig till<br />
kvinnor som ville ifrågasätta sin heterosexualitet). Heterosexualiteten detroniserades resolut i<br />
LF:s remissvar på sexualbrottsutredningen. Gruppen hävdar att förslaget om ”avkriminalisering<br />
av [...] homosexualitet” bör inskrivas i nuvarande lag direkt, då utredarna tillfredställande<br />
klarlagt att den inte är ”skadlig[ ]”. Stycket är förbryllande i det avseendet att LF inte tidigare<br />
gett några tecken på att anse att det behövs en statlig utrednings kompetens för att<br />
’oskadligförklara’ den egna sexuella praktiken. Ironin blir dock tydlig i nästa stycke: ”Huruvida<br />
heterosexualiteten i de former de [sic.] tagit sig de senaste årtusendena är skadlig eller ej borde<br />
utredarna också förutsättningslöst ha frågat sig.” cdlxxi Heterosexuell praktik har således inte någon<br />
privilegierad ställning, tvärtom får textens förmenta allvar det att låta som den stigmatiserade<br />
homosexualiteten nu med vederhäftig vetenskaplighet konstaterats vara ofarlig medan det<br />
fortfarande får anses outrett om heterosexualiteten också är det.<br />
GV/LF framhåller också att alla kvinnor påverkas av heterosexualiteten som institution. Man<br />
talar i olika sammanhang om ”[h]eterosexuell fostran, som splittrar oss i intellekt, känsla o[ch]<br />
sexualitet och binder oss i parförhållanden med vår förtryckare”. cdlxxii Med detta ofta upprepade<br />
uttalande knyter gruppen an till sin analys av de betydelsefulla ursprungliga banden mellan mor<br />
och dotter som manssamhället tabubelägger som incest. Flickor fostras till heterosexualitet, d.v.s.<br />
till att gå från ett ’naturligt’ samkönat begär till ett ’onaturligt’ olikkönat, som en del i<br />
patriarkatets maktstrategier. Heterosexualiteten strukturerar alltså mänskligheten i förtryckare<br />
och förtryckta. Lite hårddraget kan sägas att gruppen hade en essentiellt präglad syn på<br />
lesbiskhet som något man är och en konstruktivistiskt präglad på heterosexualitet som något man<br />
görs till.<br />
En aspekt på GV/LF:s avståndstagande från det ’heterosexuella mönstret’ var kritiken av<br />
parförhållanden som sådana och gruppens retorik var sällan så skarp som i talet om ”den<br />
isolerade tvåsamheten”. cdlxxiii Gruppens inställning förändrades också radikalt under perioden - på<br />
det flygblad den nybildade GV gjorde 1973 står att man vill få kunna gifta sig cdlxxiv men 1980 sa<br />
sig LF vara ”emot allt vad papper på att 2 människor ’bor ihop’ heter. Vi är alltså emot även<br />
äktenskapet och de privilegier som den ’registreringen’ innebär [...].” cdlxxv När GV närmade sig<br />
andra grupper kom man i kontakt med en livlig diskussion om lesbisk samlevnad cdlxxvi och<br />
kritiska röster hördes redan på det svenska mötet i december 1974; det talades om att ”något<br />
liknande kannibalism” kan utvecklas i lesbiska förhållanden och att det är viktigt ”att också<br />
kunna känna samhörighet med gruppen”. cdlxxvii I LF:s eget material omtalades traditionell<br />
98.
parbildning mycket negativt. Enligt serien ”Kvinno-fötter” lever det lesbiska par efter det<br />
heterosexuella mönstret och i tidskriften Lilith från 1975 publiceras t.ex. en dansk dikt på<br />
samman tema med den olycksbådande titeln ”Til dem som lever i tosomhedens helvede”. cdlxxviii I<br />
LF:s arkiv finns även sångtexter avsedda att ingå i en planerad (men troligen aldrig uppförd)<br />
pjäs. En av dessa sånger, ”Essingetango” var avsedd att visa ”den förrädiska lyckan i ett isolerat<br />
parförhållande”. Texten beskriver ironiskt ett lesbiskt par som ”säger att ni älskar varandra/minst<br />
trehundra gånger varje kväll” och som ”sitter så rart och håller handen/och blundar inför er<br />
verklighet”. cdlxxix I LF:s sångbok ingår också två andra sånger med samma tema, ”Isolering” med<br />
omkvädet ”å, å, å, jag vill gråta, supa/och sen dö” och ”Svartsjuka”, som framställer svartsjuka,<br />
bråk och otrygghet som ofrånkomliga komponenter i parrelationer. cdlxxx Även enskilda deltagare i<br />
LF uttryckte liknade synpunkter. I uppsatsen Den förbjudna frukten talas om parförhållanden<br />
som dels personligt hämmande och ofria, dels politiskt pacificerande medan fria förhållanden ses<br />
som ett svåruppnåeligt ideal. cdlxxxi Som ett långt bättre alternativ än tvåsamheten hålls<br />
gemenskapen i LF och med andra kvinnor upp, sången ”Isolering” slutar t.ex. med orden ”å, å, å,<br />
bryt isoleringen och/åk till Femö”. LF kan beskrivas som en emotionell oas i individens tillvaro.<br />
En kvinna säger: ”Jag behöver inte hänga upp mig så mycket på en människa, och även om en<br />
relation tar slut så finns ju gruppen kvar.” cdlxxxii Även i artikeln i Kvinnobulletinen 1976 där LF<br />
kvinnor presenterade sig prioriteras den kollektiva samvaron: ”För oss var det inte fråga om att<br />
komma i en grupp, få energi och sen gå hem till ett förhållande som splittrade. Utan vi ville<br />
fortsätta vara tillsammans, vi ville väva våra liv med andra kvinnor. Fritt utbyte av idéer,<br />
samhörighet, gensvar och gemensamt skapande, energi och styrka flödande i rörelse, vänskap<br />
och ömhet som vi kunde bära med oss i vardagslivet.” cdlxxxiii Artikeln illustreras med en gruppbild<br />
där alla berör alla i en cirkel av gemenskap (om denna bild, se nedan).<br />
Det heterosexuellt kodade parförhållandet omtalas således som både personligt och politiskt<br />
begränsande medan den gränslösa närheten i gruppen frigör individen. Den lesbiska kampen<br />
försvagas av att kvinnor ’gömmer’ sig i relationer vars själva struktur manar fram destruktiva<br />
’heterosexuella’ beteenden och i LF:s samlevnadsvision har den lesbiska tvåsamheten ersatts av<br />
kvinnlig ’flersamhet’.<br />
98.
11. 3. Representationer.<br />
11. 3. 1. Iscensättningar. En viktig del av (om)förhandlingar är att skapa representationer av<br />
gruppens tolkningar och iscensätta gruppen enligt dessa. Jag väljer att koncentrera mig på den<br />
senare aspekten. Som nämnts talade LF om frihet från könsroller, om att vara ’människa’, inte<br />
’docka’ och de bilder gruppen producerade av sig själva kan ge en vägledning till vad man avsåg<br />
med detta. Jag diskuterar här tre fotografier på kvinnor från LF som finns i RFSU bulletinens<br />
nummer om lesbiskhet. Dessa bilder är särskilt intressanta eftersom fotografen, Laila Strandberg,<br />
också var aktiv inom LF. Fotografierna har ett med Hirdmans terminologi socialt tilltal, alltså att<br />
personerna och miljön tar lika stort utrymme. De är mer stämningsskapande än illustrationer till<br />
texten (bara ett av dem presenteras som föreställande de intervjuade). Samtliga föreställer en<br />
grupp kvinnor som sitter eller ligger i avslappnade och otvungna ställningar. Kameran befinner<br />
sig på samma nivå som de fotograferade men betraktaren släpps ändå inte in. Två av<br />
fotografierna är uppenbarligen tagna vid samma tillfälle. cdlxxxiv De sex kvinnorna på dessa bildar<br />
en obruten kedja av kroppskontakt genom att hålla om och beröra varandra utan synbara<br />
parbildningar och kropparna ’fortsätter’ utanför kortet. Ingen av dem möter betraktarens blick –<br />
de har bara ögon för varandra. (Dessa kort måste f.ö. vara tagna med självutlösare då fotografen<br />
själv är med på dem, en teknik som ytterligare förstärker gruppens gräns utåt). Kvinnorna liknar<br />
varandra på flera sätt; de är likartat klädda i opretentiösa kläder; jeans, snickarbyxor, tröjor,<br />
skjortor, alla har ett ’nordiskt’ utseende och alla är unga. Frånvarande är konventionella<br />
markörer för sexuell attraktion såsom intensiva blickar mellan två eller beröring av erotiskt<br />
kodade kroppsdelar. Istället gestaltas en kollektiv ömhet mellan kvinnor i linje med gruppens<br />
omtolkning av sexualitet som intensiva känslomässiga band mellan kvinnor. Det tredje kortet<br />
föreställer de intervjuade och skiljer sig något från de övriga. cdlxxxv Fem kvinnor sitter på golvet.<br />
Miljön är mer dokumenterad men den största skillnaden ligger i personernas mimik och<br />
gruppering. På de förra korten ler alla brett eller skrattar, på det tredje kortet småler kvinnorna.<br />
På detta är kvinnor grupperade i två par och en ’udda’. Kvinnorna i paren berör varandra men<br />
mellan paren är ett tydligt avstånd, som dock i viss mån överbryggas av att de tittar på varandra<br />
och ler. Kameran är mer distanserad och dokumenterande. Hos ett av paren finns antydan till<br />
intim beröring, den ena kvinnan håller handen på insidan av den andras lår, samtliga beröringar<br />
sker annars på mer ’allmänna’ ställen på kroppen; huvud, händer, axlar, armar och skuldror. Den<br />
femte kvinnan sitter för sig själv och tittar rakt in i kameran utan att le, som om leenden var<br />
reserverade för gruppen och omgivningen betraktas med kyligt analytisk blick. Om de förra<br />
korten förmedlade kroppslighet och värme ger detta kort mer intryck av samtal och intellektuell<br />
enighet. En oförklarad absurd detalj är att en av kvinnorna närmast kameran har en sko på axeln.<br />
Ingen tittar på den eller verka finna det märkligt. Skon kan tolkas på många sätt, den kan ses som<br />
en förtryckssymbol, kanske att man skakat av sig förtryckaren och bara hans sko finns kvar. cdlxxxvi<br />
Den kan ses som en parallell till talet om att stå med hela foten eller ge intryck av spexhumör<br />
mitt i ett intressant samtal. Samtidigt ger balansakten en känsla av orörlighet. Alla tre bilderna är<br />
tagna inomhus och skildrar gruppintern närhet. Det kanske kan ses som en parallell till det<br />
98.
elativt svaga engagemanget för öppenhet att man inte väljer några bilder från aktioner eller<br />
demonstrationer. I talet om gruppen i mitten av 1970-talet framstod den som en kampenhet, men<br />
bilderna från samma tid understryker enbart gruppens sociala aspekt, ’flersamheten’. Gruppen<br />
ger dock samtidigt intryck av att vara sluten, graden av närhet stänger ute. Det är svårt att se hur<br />
någon ny skulle kunna pressa sig in i denna varma enhet eller förbi den femte kvinnans kyliga<br />
blick. Här finns således en ambivalens mellan å ena sidan öppenheten i talet om kvinnor som<br />
älskar kvinnor och å andra sidan slutenheten i gruppens självrepresentation. Sammantaget<br />
förmedlar bilderna gruppens samhörighet och täta gräns mot omgivningen, jämlikhet, trygghet<br />
och givetvis en icke-traditionell femininitet. De kan tjäna som illustrationer till gruppens tal om<br />
återintegration av känsla, intellektualitet och sexualitet. Ser man dessa bilder som<br />
representationer av LF:s alternativa femininitet skulle den kunna innebära kroppslig frihet att<br />
uttrycka känslor och frihet att beröra och beröras av andra kvinnor i kollektiv samvaro. Och<br />
vidare frihet från negativa känslor som svartsjuka och från att anpassa sig till ’mannens blick’,<br />
från att existera som ett konsumerbart, dekorativt objekt.<br />
Det finns även en del ickefotografiska avbildningar som kan tolkas som föreställande gruppen<br />
och jag presenterar några jag finner representativa; omslagen på den första informationsbroschyr<br />
gruppen gjorde och på LF:s sånghäfte samt en teckning på en inbjudan till ett av LF arrangerat<br />
evenemang. Omslaget till broschyren Vi finns från 1975 är en nonfigurativ svart/vit teckning där<br />
man kan skönja två profiler och två händer som sträcks mot varandra i en komposition som<br />
liknar kvinnotecknet. Teckningens abstraktion kontrasterar mot den åtföljande texten ”Vi finns”<br />
och dessa direkta, upplysande budskap kompliceras av att bilden tiger om vad eller vilka det är<br />
som finns. Det ligger givetvis nära till hands att associera till GV:s fortfarande vaga och<br />
svårurskiljbara målsättning. På omslaget till sånghäftet Sånger för oss finns däremot en mycket<br />
tydlig och politiserad bild. Tre unga kvinnor, lika varandra och nästan uniformsmässigt identiskt<br />
klädda i byxor och tröja, avbildas i helfigur. Köns- och genusmarkeringarna är vaga intill<br />
androgynitet. De står tätt, bildar en front, och konfronterar betraktaren. En spelar gitarr och en<br />
höjer en knuten näve, alla tre sjunger. De är inritade i ett stort dubbelt kvinnotecken på vars<br />
horisontlinje är skrivet ”LESBISK FRONT”. Gestalternas individualitet är nästan utraderad i<br />
betoningen av kamp- och gruppsolidaritet och gruppen är bokstavligen inplacerad i en<br />
kvinnopolitisk ram. På en inbjudan från 1977 till ett evenemang på Galleri MedMera på<br />
Södermalm där LF skulle presentera sig finns också en teckning som kan representera<br />
gruppen. cdlxxxvii På den syns överkropparna på åtta leende unga kvinnor med armarna om varandra<br />
i en sluten cirkel. På denna bild betraktar kvinnorna varandra och är mycket mer individuellt<br />
utformade. De är också mer tydligt köns- och genuskodade. I teckningen finns heller inga<br />
kampsymboler. Det är naturligtvis vanskligt att dra några slutsatser av bara ett par<br />
representationer men jag vill ändå peka på det jag menar vara huvudtendensen i dem. Om den<br />
förra bilden signalerar att gruppen är utåtriktade, högljudda kvinnor i uppror – den ’lesbiska<br />
frontens kämpar’, signalerar den senare inåtriktade kvinnor i sluten gemenskap – den ’lesbiska<br />
feminismens systrar’.<br />
98.
11. 3. 2. Symboler. Som nämnts är ett av kännetecknena på moderna sociala rörelser<br />
politiseringen av vardagslivet och rörelser skapar ibland egna symboler som deltagarna använder<br />
för att markera sitt rörelseengagemang. Inom homorörelsen utsåg man t.ex. den grekiska<br />
bokstaven lambda (_) som symbol för homosexuell frigörelse och inom kvinnorörelsen placerade<br />
man en knuten hand inom kvinnotecknet som symbol för kvinnokampen. För homosexuella<br />
fungerade sådana tecken och symboler dessutom som ett sätt att ’hitta’ varandra. cdlxxxviii Jag<br />
redogör här för tre symboler som GV/LF diskuterade eller använde och hur de speglar gruppens<br />
identitetskonstruktion.<br />
Funktionen att hitta andra lesbiska var troligen det väsentliga med den första symbolen. En av<br />
GV:s arbetsgrupper föreslog 1974 lotusblomman (lotus var ett slangord för lesbisk) som symbol<br />
för ”alla lesbiska”. Man tänkte sig göra en plakett som kunde bäras som ring eller<br />
halssmycke. cdlxxxix Denna symbol skiljer sig på flera punkter mot dem som gruppen senare<br />
använde. Till att börja med var den vad jag förstår ’hemgjord’, alla andra var internationella och<br />
förekom i många länder. Den var också relativt hemlig - motivet hade inte en uppenbar koppling<br />
till lesbiskhet (hur många känner ens igen en lotusblomma?) eller var så iögonfallande att<br />
människor skulle lockas fråga om dess innebörd. Som ett smycke i form av en blomma<br />
anpassade det sig närmast till traditionell femininitet. Den fokuserade dessutom på det<br />
samkönade begäret eftersom ’lotus’ främst betecknade en sexuell kategori.<br />
I och med att GV/LF började samarbeta med andra grupper tog man också över internationella<br />
lesbiska symboler, slagord och uttryck. Den mest kända och flitigast använda lesbiska symbolen<br />
är säkerligen det dubbla kvinnotecknet (två sammanlänkade kvinnotecken,<br />
) som förekommer i många sammanhang. Det dekorerade tidningar, banderoller, flygblad<br />
och kvinnor bar det som smycke eller märke. cdxc Denna symbol var givetvis mer öppen;<br />
kvinnotecknet är välkänt och förenade cirklarna en vedertagen symbol för samhörighet t.ex. i<br />
bilder av alliansringar. Den är också politiserad genom associationen till kvinnokampsmärket. Så<br />
småningom började man också använda tre eller flera sammanlänkade kvinnotecken som en<br />
spegling av avståndstagandet från parrelationer. cdxci Det kan också ses som en betoning på<br />
kvinnoidentifikation, i synnerhet som denna symbol också användes för systerskapet i<br />
kvinnorörelsen. cdxcii Den tredje symbolen är en gest med händerna som symboliserar skötet. Den<br />
beskrivs som en protest mot en sexistisk gest och som en hyllning till kvinnokönet. ”Vi lyfter<br />
våra händer över våra huvuden med handflatorna utåt[.] Ett omvänt sköte för oss kvinnor.” cdxciii<br />
Denna symbol är uteslutande fokuserad på det biologiska könet. Skötet är ’allmänkvinnligt’ och<br />
gesten förefaller sakna erotiska konnotationer och betecknar enbart ett feministiskt<br />
uppvärderande av det kvinnliga. cdxciv Genom de symboler GV/LF diskuterade eller använde kan<br />
man skönja gruppens utveckling och allianser; från det homosexuella igenkänningstecknet till<br />
symbolen för kvinnor tillsammans i kamp och kärlek och vidare till en feministisk manifestation<br />
av den biologiska kvinnligheten.<br />
98.
11. 4. Kulturproduktion.<br />
Att skapa en alternativ kultur är en viktig strategi för eftersatta grupper. Inom kvinnorörelsen<br />
använde man musik, teater, konst, poesi och dans m.m. för att förmedla sitt budskap och stärka<br />
gemenskapen. Somliga började också intressera sig för det man kallade kvinnokultur, t.ex.<br />
traditionella kvinnliga sysslor som sömnad och matlagning. En viktig aspekt av kultur är<br />
bildandet av alternativa institutioner som kvinnohus och kvinnohögskolor, men då dessa projekt<br />
inte drevs av LF som grupp lämnar jag dem åt sidan.<br />
Också inom den lesbiska rörelsen fanns tidigt en medveten om kulturens betydelse. På Oslo-<br />
seminariet och det efterföljande svenska mötet i Göteborg 1974 talades om att bygga upp sin<br />
egen kultur. I synnerhet kvinnorna i Göteborg var mycket kulturellt aktiva och den konferens de<br />
arrangerade i mars 1975 präglades av en ambition att använda kulturella medel för att stärka<br />
gruppgemenskapen. Det upplevdes som mycket lyckat av deltagarna och en kvinna från GV<br />
rapporterar att man glatt ’gjort bort sig’ inför varandra med små sketcher i anslutning till ämnet<br />
för diskussionen. De var ”inte ett dugg strålande” skriver hon förnöjt. Hon fortsätter: ”Nästa dag<br />
kom att bli den bästa. DEMONSTRATIONEN. KULTURELLA AKTIVITETER, vi målade<br />
tillsammans, vi spelade teater tillsammans, vi författade tillsammans, vi sjöng tillsammans, vi<br />
filmade tillsammans.” cdxcv I citatet skymtar flera av de principer Dahlerup urskiljer i<br />
rödstrumpornas kulturella aktiviteter: anti-professionalism, idealet om det kollektiva skapandet<br />
och upphävandet av skiljelinjen mellan konst och politik. cdxcvi GV/LF ville också skapa ett eget<br />
kulturbegrepp och de intervjuade i RFSU-bulletin för in det i gruppens köns(skillnads)analys.<br />
”Manskulturen är en elitkultur” där det ”rör sig om att ’stå på scen’, synas och vara duktig”,<br />
säger en kvinna och andra inflikar att kvinnokulturen ännu bara är en tanke, en ”vardagskultur”,<br />
en ”osignerad kultur”. cdxcvii<br />
Man kan urskilja två ambitioner i GV/LF:s kulturproduktion: att skapa autenticitet och att med<br />
satiriska omskrivningar och formexperiment formulera alternativa förståelser. Behovet av<br />
autentiska skildringar av lesbiskhet kunde uttryckas mycket klart. LF hade reagerat starkt på ett<br />
par aktuella pjäsers, Petra von Kants bittra tårar och den ovannämnda Tribadernas natt,<br />
gestaltning av lesbiska cdxcviii och tanken väcktes att gruppen skulle skriva ett eget teaterstycke ”för<br />
att ge en riktig bild av oss själva till skillnad från de pjäser som nu finns”. cdxcix Något senare<br />
förtydligar förslagsställaren tanken och föreslår att man bildar en teatergrupp och försöker<br />
”samla ihop meningar och upplevelser” från deltagarna för att sedan utgå från dessa och bygga<br />
upp en pjäs kollektivt. d Pjäsen skulle vara ett korrektiv till befintliga framställningar, den skulle<br />
vara ’riktig’ i den mening att den speglar deltagarnas faktiska erfarenheter. Autenticitet innebar<br />
åtminstone i detta fall en omedelbar förmedling av det redan kända och en bekräftelse på gjorda<br />
tolkningar, d.v.s. deltagarnas egna presentationer av sina erfarenheter.<br />
Att ta den dominanta kulturens verk och ’skriva om’ dem för sina egna syften är en annan<br />
oppositionell strategi. En speciell förkärlek hade GV/LF och andra skandinaviska grupper för att<br />
förse kända sånger med nya texter. Jag diskuterar här tre, som jag anser belysande,<br />
omskrivningar där gruppen för sina syften vänder originalets tema i sin motsats. Norska LB hade<br />
98.
som nämnts försett landets nationalsång med ny text och LF gjorde samma sak med den svenska.<br />
Inledningsraderna lyder: ”Du gamla, du unga, du lesbiska mö/du stolta, du glädjerika böna” och<br />
sången avslutas storståtligt: ”Ja, jag vill leva, jag vill dö som lesbisk”. di Nationalsången och dess<br />
panegyrik är givetvis överlastad med betydelser och bland mycket annat en given symbol för<br />
fäderneslandet, patriarkatet. LF driver glatt med dess högstämda ton och den bakomliggande<br />
kung och fosterland-retoriken och ersätter denna med en hyllning till den lesbiska ’bönan’ och en<br />
huld trohetsed till lesbiskheten. Förhållningssättet understryker den egna antiauktoritära<br />
positionen och att man står, och vill stå, utanför det etablerade. Kritiken mot heterosexualiteten<br />
antar en satirisk form när den heterosexuella kärlekssången ”Det var på Capri” förvandlas till<br />
”Det var på Lesbos” och får berätta hur det kvinnliga samkönade begäret först blev besjunget<br />
och var ”dom bröt illusionen/om mannens kärleksmonopol”. dii I samband med anti-<br />
Luciademonstrationen 1976 ändrade LF också texten på den traditionella Lucia-sången. Den<br />
välkända refrängen blir: ”Uti vårt mörka land/stiger nu häxor fram/kämpande starka fria/kom<br />
med oss Lucia”. Traditionell femininitet, gestaltad av Lucia-figuren ersätts av det alternativa<br />
idealet, häxan vars ljus är kampens. Textbladet illustreras med en fryntlig kvinnokampslucia med<br />
’ljus i hår’ formade som kvinnotecken och händerna höjda i den ovan diskuterade<br />
’skötesgesten’. diii Att ta välkända och betydelseladdade melodier med konnotationer till<br />
företeelser gruppen bekämpade var ett sätt att s.a.s. ge igen med samma mynt och förstärka<br />
budskapet.<br />
Ytterligare ett sätt att protestera mot ’manskulturens’ normer var att söka nya uttryck. Det kan<br />
ske genom att man prövar nya former och stilexperiment eller tar upp tidigare ’obesjungna’<br />
ämnen. Att bryta mot vedertagna stil- och grammatiska regler är ett sätt att skapa nya kulturella<br />
uttrycksformer. En enkel variant av detta var att man gjorde stilen egalitär genom att inte<br />
använda stora bokstäver. div Men det fanns även mer långtgående experiment, som den<br />
substantivspäckade betraktelsen ”Olisbos” i Lilith, dv en febrig vision av den androcentriska erans<br />
undergång. Texten bryter mot det realistiska berättandets konventioner men också mot den<br />
fallocentriska modernismens. Särskilt i de stenciltidningar kvinnor från LF gav ut märks strävan<br />
efter en annorlunda form. Redan själva tidningens utformning – hophäftade maskinskrivna<br />
stencilblad som byter namn från nummer till nummer – visar på en distansering till gängse<br />
föreställningar om vad en tidning är. Avståndstagandet understryks ytterligare av en text i<br />
numret som kallas häxringar. Texten följer vad ett jag läser i kvällstidningen. dvi Den är i det<br />
närmaste oläslig; den betäcker sidan med versaler med tätt radavstånd och utan skiljetecken.<br />
Lösryckta fraser och ord packas på varandra till en grafisk illustration av mediabrus; obegripligt<br />
och föga eftersträvansvärt. Stenciltidningarna innehåller också mycket poesi och prosastycken<br />
och få egentliga artiklar. De första åtta numren har nästan inga illustrationer men istället används<br />
skrivmaskinen till att göra dekorationer. Nollor och punkter sprids över sidorna och<br />
textproduktion går över i bildskapande. Julia, det nionde och sista numret, liknar mer en ’vanlig’<br />
tidning och skiljer sig markant innehållsmässigt och grafiskt från de andra med en hel del<br />
’riktiga’ artiklar, professionellt utförda teckningar och ett sådant typiskt tidningsinslag som<br />
98.
korsord. Tidningen upphörde efter detta nummer; om det berodde på missnöje med den nya<br />
utformningen eller något annat är oklart.<br />
Den nya kvinnorörelsens uttryck ”det privata är det politiska” dvii gjorde nya frågor aktuella och<br />
ett tidigare ’onämnbart’ ämne som togs upp var menstruation. LF:s musikgrupp skrev en sång,<br />
”Vampyren”, både i protest mot höga priser på bindor och tamponger och mot<br />
orenhetsföreställningar. ”Tycker du att jag är äcklig/törs du dra i min röda tråd/Jag byter inte<br />
varje timme/för så ofta har jag inte råd/[...] Dom säger: Mens är äckligt, orent och fult/Dom<br />
säger att jag luktar skit/bara för att få sin profit”. dviii Den provokativa tonen blir en protest mot<br />
hemlighållandet och den väluppfostrade tystnaden om kvinnokroppens funktioner. Att sjunga om<br />
mens och kroppslukt var att bryta ett tabu och Dahlerup går så långt som att kalla förändringen i<br />
attityden till menstruation för en kulturrevolution. dix Jag vill hävda att en minst lika stor<br />
revolution skedde vad gäller litterära framställningar av lesbiskhet som grovt uttryckt gick från<br />
skildringar av avvikelsens problematik till kvinnokärlekens förlösande kraft. Även om det inte<br />
går att jämföra med situationen i USA där det uppstod lesbiska bokförlag, tidskrifter och andra<br />
medier som för första gången möjliggjorde ett skrivande oberoende av ickelesbiska hänsyn, dx<br />
började också kvinnor i Sverige litterärt gestalta en syn på lesbiskhet som källa till lycka och<br />
glädje. Detta är ett mycket omfattande ämne som det tyvärr inte finns utrymme för att diskutera<br />
här, men jag vill ändå understryka att även GV/LF hade del i denna förändring. I LF:s sångbok<br />
finns exempelvis kärlekssångerna ”Hej, jag gillar dig” och ”Anne”. dxi Det är enkla och<br />
anspråkslösa texter om längtan och lyckan i att älska och vara älskad. Men detta att en kvinna<br />
sjöng ”HEJ, jag gillar dig får jag krama dig resten av dan/OJ, va’ du tänder mig på ett sätt som<br />
jag inte är van” till en annan kvinna var ett radikalt brott mot kulturellt osynliggörande och<br />
likhetstecknen mellan heterosexualitet och hjärta, homosexualitet och smärta.<br />
Ytterligare en kulturell motståndsstrategi kan vara att forska i det förflutna efter gömda,<br />
glömda eller ’feltolkade’ verk och konstnärer. Denna strategi verkar inte ha haft så stor betydelse<br />
på 1970-talet som den senare fick när t.ex. Lila Perspektiv presenterar ”lesbiska anmödrar”,<br />
d.v.s. författare, målare, filmare o.s.v. från olika tider. dxii Under 1970-talet var det mer grupper<br />
som häxor eller amasoner man intresserade sig för men ett exempel på denna strategi finns i<br />
stenciltidningen Elisabet där läsarna uppmanas att ge svensk språkdräkt åt en dikt i engelsk<br />
översättning av Sapfo om hur guld är starkare än mannens hjärta dxiii (vid denna tid fanns ingen<br />
fullständig svensk utgåva av Sapfos verk). Ett av förslagen är en fri tolkning som hävdar att<br />
Sapfo i dikten protesterar mot ordspråket ”tala är silver men tiga är guld” och att det gäller låta<br />
sina ord ”knäck[a] den patriarkala munkaveln”. dxiv Sapfo ges således rollen som kvinnoupprorets<br />
taleskvinna. Men på det hela taget var man inte över hövan intresserad av det förflutnas röster<br />
och gruppen publicerade bara dikter och prosastycken av kvinnor från den lesbiska rörelsen. Det<br />
var nuets röst, den historia som skrevs av ögonblicket som stod i centrum för kulturproduktionen<br />
inom GV/LF.<br />
11. 5. Sammanfattning.<br />
98.
Det kanske mest framträdande draget i GV/LF:s konstruktion av lesbiskhet är associationen till<br />
frihet från könsrollsmönster. Man var kritisk till rådande genusnormer, kvinnorollen, som man<br />
såg som begränsanden och destruktiv. Genus förstods som bokstavligen relationellt d.v.s.<br />
kvinnorollen aktiverades i relationen till en man och lesbiska relationer kunde således framställas<br />
som frizoner från sådana roller. I synnerhet i slutet av undersökningsperioden fokuserar LF dock<br />
på skillnader mellan könen, och då särskilt vad gäller sexualiteten. På olika sätt kritiserades<br />
också<br />
heterosexualitet som samhällsinstitution och patriarkal maktstrategi och gruppen talade om hur<br />
’heterosexuell fostran’ påverkar alla kvinnor. En aspekt av kritiken mot heterosexualiteten var<br />
gruppens avståndstagande till traditionella parförhållanden även mellan kvinnor som man<br />
menade var strukturerade efter heterosexuellt mönster. Som ett personligt och politiskt<br />
frigörande alternativ framhölls gruppgemenskap, kvinnlig ’flersamhet’. Den fria femininitet<br />
gruppen menade kunde uppnås i lesbiska relationer kan studeras i gruppens bilder av sig själv.<br />
Dessa bilder framhåller bl.a. gruppens kollektiva ömhet, glädjen i samvaron med andra kvinnor<br />
och kroppslig frihet från traditionellt feminina kläder, hållningar och objektsstatus. Lesbiska<br />
rörelser i olika länder lånade symboler, slagord, uttryck av varandra. Genom att bära vissa<br />
symboler, ha en viss klädstil o.s.v. kunde enskilda deltagare iscensätta sig som lesbiska<br />
aktivister. Symbolerna varierar i viss mån över tiden och speglar gruppens förändringar. GV/LF<br />
skilde mellan kvinnokultur och manskultur och inom kulturproduktionen betonades det<br />
kollektiva skapandet. Två ambitioner kan urskiljas, att skapa autenticitet och formulera<br />
alternativa förståelser. Med autenticitet menades närmast ett troget återgivande av deltagarnas<br />
redan gjorda tolkningar. Ny förståelse sökte man med hjälp av satiriska omskrivningar och<br />
formexperiment som sprängde gängse förståelsers ramar.<br />
12. Slutord.<br />
GV/LF framstår som en god representant för den nya typ av sociala rörelser som fokuserade på<br />
frågor runt identitet och politisering av vardagslivet. Lesbiska var i en mening avvikare även<br />
inom större etablerade rörelser, de hade ett avvikande kön i den av homosexuella män<br />
dominerade homorörelsen och en avvikande sexualitet inom den av heterosexuella kvinnor<br />
dominerade kvinnorörelsen och att formulera en egen lesbisk identitet blev ett viktigt mål och en<br />
strategi i sig. Avslutningsvis vill jag söka ge en sammanfattande bild av huvuddragen i den<br />
kollektiva identiteten lesbisk i GV/LF, av vad det med gruppens terminologi innebar att stå med<br />
hela foten i manssamhället.<br />
GV/LF gav begreppet lesbisk en ny innebörd och under undersökningsperioden skedde en<br />
förflyttning av tyngdpunkten mellan lesbiskhetens två ’komponenter’, kvinnligt kön och<br />
homosexualitet. Från att ha benämnt sig homosexuella av kvinnligt kön övergick man till att se<br />
sig som kvinnor som känner en feministiskt präglad attraktion till kvinnor och i beskrivningen av<br />
begärets mål tycks detta vidgades från enskilda kvinnor till hela kvinnosläktet. Den gamla frågan<br />
varför någon blir lesbisk gick gruppen s.a.s. vid sidan om och framhöll istället praktikens<br />
98.
etydelse, vad det innebar att leva lesbiskt. För GV/LF var det att ansluta sig till en könspolitisk<br />
ideologi, att se sin valda livsstil som ett uppror i sig. I gruppens förståelse blev lesbisk ett<br />
honnörsord och en lesbisk kvinna inte det samma som en homosexuell kvinna; hon är en<br />
kvinnoidentifierad kvinna som älskar kvinnor medan den homosexuella kvinnan är<br />
mansidentifierad och strukturerar sina kvinnorelationer enligt heterosexuellt mönster, hon älskar<br />
(läs: vill äga) en kvinna och saknar kvinnosolidaritet. I gruppens konstruktion blir lesbiskhet<br />
närmast en syntes av biologiskt kön, samkönat begär och ideologiskt präglad homosocialitet.<br />
Och att bli kvinnoidentifierad och kvinnomedvetenheten, att ’sätta ner hela foten’, ses som en<br />
djupgående process som helar jaget, som återintegrerar intellekt, känsla och sexualitet. ’Lesbisk’<br />
är således slutpunkten på en lång evolutionskedja som startade med begär till andra kvinnor.<br />
Gruppen formulerade också egna förståelser av sexualitet och kärlek i linje med sin<br />
övergripande könsmaktsanalys. Sexualiteten strukturerades efter kön och dess genitala aspekter<br />
fick i mycket manliga (negativa) associationer medan den ’kvinnliga’ (positiva) sexualiteten<br />
präglades av sensualitet, känsloengagemang och solitära möten med den egna kroppen. Men om<br />
gruppen kunde uppfattas som traditionalistisk i sin syn på sexualitet var den snarast radikal i<br />
synen på kärlek. Kärlek var inte en affär mellan två för gruppen utan en allomfattande känsla för<br />
kvinnokollektivet som inte borde låta sig bestämmas av parförhållandets parametrar. Det<br />
lesbiska paret kunde rent av framstå som kvinnoidentifikationens antites.<br />
Central för ’nedsättandet av foten’ menar jag också analysen av genus och heterosexualitet<br />
vara och den därmed sammanhängande konstruktionen av lesbiskhet som frizon från<br />
könsrollernas hegemoni. En intressant aspekt är att när gruppen var som störst och som mest<br />
aktiv i mitten av 1970-talet var det främst det föränderliga genus som diskuterades, men när<br />
gruppen minskade och inre svårigheter uppstod kom det (relativt) oföränderliga könet att<br />
betonas. Förenklat kan sägas att gruppen gick från att kritisera rigida könsroller till att prisa<br />
kvinnokönets inneboende egenskaper. Senare tiders queer teori har med begrepp som<br />
heteronormativitet sökt analysera hur normalitet och avvikelse produceras men även 1970-talets<br />
lesbiska rörelse ifrågasatte heterosexualitetens naturlighet och man diskuterades dess<br />
könspolitiska funktion. I synnerhet talades om hur stigmatiseringen av lesbiskhet tjänade<br />
patriarkatet genom att splittra kvinnor och skrämma dem till lydnad. Hur negativa attityder mot<br />
manlig homosexualitet, ’män som älskar män’, bör förstås i detta schema förblir dock oklart.<br />
För gruppen kom den väsentligaste skiljelinjen i samhället således att gå mellan kvinnor och<br />
män och man lade ett könspolitiskt raster även över en rad ’okroppsliga’ företeelser som kunskap<br />
och kultur. I grunden för gruppens omförhandlingar och kunskapsanspråk låg den egna och<br />
andra kvinnors livserfarenheter och det var i den medvetandehöjande processen som det man såg<br />
som sann kunskap och förmåga att genomskåda patriarkala strukturer producerades.<br />
Könssolidaritetens primat märks inte minst i hur gruppen formulerade sina ’vi’ visavi olika ’de’.<br />
Mot grupper som kunde varit potentiella allierade men som uppfattades som manliga eller<br />
mansidentifierade var tonen skarp och gränslinjen tydligt dragen medan man mot<br />
98.
kvinnorörelsegrupper höll ett försonligt tonfall och uppluckrade gränserna. Mäns antifeminism<br />
angreps hårt men kvinnlig homofobi förblev okommenterad.<br />
Jag har också pekat på vissa inkonsekvenser och ambivalenser, den mest markanta är kanske<br />
mellan talet om den öppna kvinnokärleken och gruppens relativa slutenhet representerad av<br />
ointresset för att ’missionera’ bland homosexuella kvinnor och nyrekrytera samt gestaltningar av<br />
gruppen som en inåtblickande, i allt helgjuten enhet.<br />
Slutligen kan jag bara konstatera att denna uppsats enbart är en första undersökning av vissa<br />
aspekter av lesbisk identitetsbildning och organisering. Bland annat bör GV/LF:s konstruktioner<br />
sättas in i en kontext av samtida rörelser - den nationella och internationella lesbiska rörelsen,<br />
den nya kvinnorörelsen, alternativkulturella och vänsterrörelser samt homorörelsen – för att<br />
kunna se vilka analyser som stammade från gruppen och vilka den lånade av andra, hur den<br />
influerades och influerade, t.ex. har jag inte stött på symboliken ’stå med hela foten’ hos någon<br />
annan grupp medan gruppens syn på kultur och kunskap också fanns i kvinnorörelsen och säkert<br />
i andra alternativrörelser. Och inte minst bör studeras hur GV/LF och andra lesbiska grupper<br />
påverkade den samhälleliga diskursen om lesbiskhet, hur de bidrog till det synliggörande som<br />
Sundberg beskriver: ”Från att ha varit ett tabubelagt alternativt icke-existerande område blev<br />
lesbisk kärlek på bara några få år något som existerade för den stora allmänheten.” dxv<br />
98.
Noter.<br />
i<br />
”Tre flickor besvarar frågor”, Viking, nr. 5, 1970.<br />
ii<br />
RFSU-bulletin. Med kvinnor känner jag mig hel. Om lesbianism och feminism, nr. 5, 1977.<br />
iii<br />
Verta Taylor, Leila J. Rupp, “Women’s Culture and Lesbian Feminist Activism: A Reconsideration of Cultural<br />
Feminism”, Signs, Autumn 1993, vol. 19, no. 1, s. 33.<br />
iv<br />
För en översikt av debatten, se Jane Freedman, Feminism (Open University Press, Buckingham and Philadelphia,<br />
2001), s. 12-18.<br />
v Däremot har lesbiska kvinnor länge varit aktiva inom kvinnorörelsen utan att deklarera sin lesbiskhet, se t.ex.<br />
Lillian Faderman, Birgitte Eriksson (eds.), Lesbian-Feminism in Turn-of-the-Century Germany, (Naiad Press,<br />
Weatherby Lake, Missouri, 1980) och Lillian Faderman, To Believe in Women. What Lesbians Have Done for<br />
America – A History (Mariner Books, Boston and New York, 1999).<br />
vi “Introduction”, Alison M. Jaggar, Susan R. Bordo (eds.), Gender/Body/Knowledge. Feminist Reconstructions of<br />
Being and Knowing, (Rutgers University Press, New Brunswick and London, 1989), s. 6.<br />
vii Karin Lindeqvist, ”Den smärtsamma gåvan. Annakarin Svedbergs Din egen, Eva Alexandersons Kontradans och<br />
talet om homosexualiteten på 1960-talet”, D-uppsats i litteraturvetenskap med genusinriktning, VT 2000, Södertörns<br />
högskola, och d. s. ”En underbar förmåga. Identitet och ideologi i homosexuell organisering 1966-1969” C-uppsats i<br />
samtidshistoria, HT 2001, Södertörns högskola.<br />
viii Citerad i Elspeth Probyn, “Michel Foucault and the Uses of Sexuality”, i Lesbian and Gay Studies. A Critical<br />
Introduction, Andy Medhurst, Sally R. Munt (eds.) (Cassell, London and Washington, 1997), s. 136.<br />
ix Pia Lundahl, Intimitetens villkor. Kön, sexualitet och berättelser om jaget (avhandling vid Lunds universitet,<br />
Lund, 2001),<br />
s. 9.<br />
x Lundahl (2001), s. 16.<br />
xi Om detta motiv, se Kathy Lavezzo, ”Sobs and Sighs Between Women. The Homoerotics of Compassion in The<br />
Book of Margery Kempe” i Premodern Sexualities, Louise Fradenburg, Carla Freccero (eds.) (Routledge, New York<br />
and London, 1996), s. 182 samt illustrationer på s. 183 och s. 184. Lavezzo menar att gesten även på medeltiden kan<br />
ha haft en erotisk komponent.<br />
xii Pia Lundahl, Lesbisk identitet (Carlssons, Stockholm, 1998), s. 121.<br />
xiii Lundahl (1998), s. 20.<br />
xiv Shane Phelan “(Be)coming Out: Lesbian Identity and Politics”, Signs, 1993, vol. 18, no. 4, s.777.<br />
xv Lundahl (1998), 19f. Det har även förts en omfattande debatt både bland aktivister och akademiker om de<br />
politiska implikationerna av olika uppfattningar om identitet. Om detta vad gäller homosexuella identiteter, se t.ex.<br />
Christel Stormhøj, ”Identitets- eller postidentitetspolitik? Homoseksuelle, pluralistiske velfærdssamfund og<br />
demokratisk seksualpolitik”, Lambda Nordica, nr. 4, 2001, s. 6-21.<br />
xvi För en översikt, se Stevi Jackson, Sue Scott, “Sexual Skirmishes and Feminist Factions” i Feminism and<br />
Sexuality. A Reader, Stevi Jackson, Sue Scott (eds.) (Columbia University Press, New York, 1996), s. 6-12.<br />
xvii Alison M. Jaggar, “Love and Knowledge: Emotion in Feminist Epistemology” i Jaggar och Bordo (eds.),<br />
s. 145-171.<br />
xviii Om judiskhet som konstruktion, se Linda Nochlin, Tamar Garb (eds.), The Jew in the Text. Modernity and the<br />
Construction of Identity (Thames and Hudson, London, 1995).<br />
xix Alan Sinfield, Cultural Politics – Queer Reading (Routledge, London, 1994), s. 25-26.<br />
xx Sinfield, s. 29.<br />
xxi Sinfield, s. 36f.<br />
xxii Sinfield, s. 38.<br />
xxiii Sinfield, s. 29.<br />
xxiv Biddy Martin, ”Feminism, Criticism and Foucault” i Knowing Women. Feminism and Knowledge, Helen<br />
Crowley, Susan Himmelweit (eds.) (Polity Press, Cambridge, 1992), s. 283.<br />
xxv Stephen M. Engel ger i sin bok, The Unfinished Revolution. Social Movement Theory and the Gay and Lesbian<br />
Movement (Cambridge University Press, Cambridge, 2001) en kortfattad översikt över olika teorier och<br />
analysnivåer, s. 11-18. Se också Drude Dahlerup, Rødstrømperne. Den danske Rødstrømpebevægelses udvikling,<br />
nytænkning og gennemslag 1970-1985, (Gyldendal, Köpenhamn, 1998), Band 1, s. 54-68.<br />
xxvi Dahlerup, Band 1, s. 35.<br />
98.
xxvii Verta Taylor, Nancy Whittier, “Analytical Approaches to Social Movement Culture: The Culture of the<br />
Women’s Movement”, i Social Movements and Culture, Hank Johnston, Bert Klandermans (eds.) (University of<br />
Minnesota Press, Minneapolis, 1995), s. 166.<br />
xxviii Verta Taylor, Nancy E. Whittier, “Collective Identity in Social Movement Communities: Lesbian Feminist<br />
Mobilization” i Frontiers of Social Movement Theory, Aldon D. Morris, Carol McClurg Mueller (eds.) (Yale<br />
University Press, New Haven and London, 1992), s. 107.<br />
xxix Taylor, Whittier (1992), s. 107.<br />
xxx Taylor, Whittier (1995), s. 181.<br />
xxxi En annan sak är, som Barry D Adam och de andra redaktörerna påpekar i boken The Global Emergence of Gay<br />
and Lesbian Politics. National Imprints of a Worldwide Movement, Barry D Adam, Jan Willem Duyvendak, André<br />
Krouwel (eds.) (Temple University Press, Philadelphia, 1999) att mycket av den generella karaktäristiken för nya<br />
sociala rörelser; att man söker dekolonisera livsvärlden från intrång av den ekonomiska och politiska sfären, att<br />
mobiliseringen skett framförallt bland medelklassen, att inriktningen snarast är på identitet och rättigheter än<br />
ekonomiska frågor samt att organiseringen ofta är löslig inte helt stämmer på den sammantagna, globala<br />
homorörelsen. Inom denna söker man även påverka staten att ändra repressiva lagar och man har en bredare<br />
mobiliseringsbas än bara medelklassen. Det finns stora variationer vad gäller organisationsformen från formella<br />
föreningar till löst sammansatta aktionsgrupper och ett engagemang inom de flesta samhällsområden, s. 3f.<br />
xxxii Debra Friedman, Doug McAdam, “Collective Identity and Activism: Networks, Choices, and the Life of a Social<br />
Movement” i Frontiers of Social Movement Theory, Aldon D. Morris, Carol McClurg Mueller (eds.) (Yale<br />
University Press, New Haven and London, 1992), s. 156f, n. 1.<br />
xxxiii Taylor, Whittier (1995), s. 172.<br />
xxxiv Taylor, Whittier (1992), s. 122f.<br />
xxxv För en diskussion om valet att ’komma ut’ som jude, se t.ex. Bertil Neuman, Någonting försvann på vägen. En<br />
judisk familj – historia, humor och kultur (Legenda, Stockholm, 1989).<br />
xxxvi En god vän till mig som varit aktiv inom Unga Synskadade berättade att när de var ute och informerade om<br />
situationen för synskadade barn och ungdomar började de med att berätta några riktigt råa skämt om blinda för att<br />
ruska om åhörarna och nå dem bortom ett välvilligt, infantiliserande medlidande.<br />
xxxvii Taylor, Whittier (1995), s. 173.<br />
xxxviii Taylor, Whittier (1992), s. 111f.<br />
xxxix Taylor, Whittier (1992), s. 113.<br />
xl Taylor, Whittier (1992), s. 111.<br />
xli Taylor, Whittier (1992), s. 115f.<br />
xlii Taylor, Whittier (1992), s. 111.<br />
xliii Taylor, Whittier (1992), s. 118.<br />
xliv Taylor, Whittier (1992), s. 121.<br />
xlv Abby Peterson, Women as Collective Actors. A Case Study of the Swedish Women’s Peace Movement, 1898-1990<br />
(Research report from the Department of Sociology, University of Gothenburg, Göteborg, 1992), s. 80f.<br />
xlvi William A. Gamson, “Constructing Social Protest”, i Social Movements and Culture, Hank Johnston, Bert<br />
Klandermans (eds.)(University of Minnesota Press, Minneapolis, 1995), s. 101.<br />
xlvii Joshua Gamson, “Must Identity Movements Self-Destruct? A Queer Dilemma”, Social Problems, 1995, vol. 42,<br />
no. 3, s. 392f.<br />
xlviii<br />
J. Gamson, s. 402f.<br />
xlix<br />
J. Gamson, s. 396, n. 13.<br />
l<br />
Leila J. Rupp, Verta Taylor, “Forging Feminist Identity in an International Movement. A Collective Identity<br />
Approach to Twentieth Century Feminism”, Signs, Winter 1999, vol. 24. no. 2, s. 365f.<br />
li<br />
Dahlerup, Band 1, s. 40-42.<br />
lii<br />
Taylor, Whittier (1992), s. 106.<br />
liii<br />
Kerstin Sandell, ”Normalitet, sex och makt” i Sociologisk kvinnoforskning, Åsa Lundqvist, Diana Mulinari (red.)<br />
(Studentlitteratur, Lund, 1997), 146-149.<br />
liv Michael Billing, “Rhetorical Psychology, Ideological Thinking, and Imagining Nationhood” i Social Movements<br />
and Culture, Hank Johnston, Bert Klandermans (eds.) (University of Minnesota Press, Minneapolis, 1995), s. 64-81.<br />
lv Håkan Thörn, Rörelser i det moderna. Politik, modernitet och kollektiv identitet i Europa 1789-1989, (Tiden,<br />
Stockholm, 1997), s. 37. En alternativ metod hade kunnat vara det sociologen Hank Johnston kallar<br />
mikrodiskursanalys i essän “A Methodology for Frame Analysis: From Discourse to Cognitive Schemata”, i Social<br />
Movements and Culture, Hank Johnston, Bert Klandermans (eds.) (University of Minnesota Press, Minneapolis,<br />
1995). Med det menar han en lingvistiskt baserad metod som ”takes a specific example of written text or bounded<br />
speech and seeks to explain why the words, sentences, and concepts are put together the way they are”(s. 219). Det<br />
98.
är dock inte en dekonstruktiv läsning han föreslår utan snarast en återskapande som också söker stöd i utomtextuella<br />
element som biografiska uppgifter. Avsikten tycks vara att rekonstruera de mentala tolkningsramarna hos faktiska<br />
deltagare i sociala rörelser. För Johnston är författarintentionen både en avgörande tolkningsnyckel och det som<br />
eftersöks. I en textförståelse som min är den varken det ena eller det andra. Johnston konstaterar själv att metoden<br />
har en starkt empirisk och positivistisk inriktning (s. 221) och när han talar om t.ex. ”invalid interpretations” (s. 227)<br />
och “outright misinterpretation” (s. 242) framgår att han menar att en text har en inneboende sanning som kan tolkas<br />
rätt eller fel. Min avsikt är inte att göra ett slags kollektiv psykologisk undersökning av hur de faktiska deltagarna i<br />
GV/LF förstod begreppet lesbisk utan resultatet är närmast en skiss på produkterna av upprepade förhandlingar om<br />
innehållet i detta begrepp som de faktiska deltagarna kan ha anslutit sig till i olika grader.<br />
lvi Sidney Tarrow, “Mentalities, Political Cultures, and Collective Action Frames: Constructing Meaning through<br />
Action” i Frontiers of Social Movement Theory, Aldon D. Morris, Carol McClurg Mueller (eds.) (Yale University<br />
Press, New Haven and London, 1992), s. 197.<br />
lvii Anja Hirdman, Tilltalande bilder. Genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt. (Atlas,<br />
Stockholm, 2002).<br />
lviii Hirdman, s. 48.<br />
lix Hirdman, s. 49f.<br />
lx Hirdman, s. 50ff.<br />
lxi Mängden av perspektiv och olika minnesbilder kommenteras av Inga Lisa Sangregorio i essän ”’Befrielsen är<br />
nära...’ Om den radikala kvinnorörelsen under 1970-talet och framåt” i Den osynliga historien. Kvinnornas historia,<br />
Lise Sjöstedt (red.) ( Forskningsrådsnämnden, Stockholm, 1993), s. 135.<br />
lxii Kri Bohm, Öppet brev om lesbisk kärlek (Forum, Stockholm, 1977).<br />
lxiii Margareta Lindholm, Arne Nilsson, En annan stad. Kvinnligt och manligt homoliv 1950-1980<br />
(AlfabetaAnamma, Göteborg, 2002), s. 283-285.<br />
lxiv Lindholm, Nilsson, s. 253.<br />
lxv Stina Sundberg, ”Lesbisk kamp och kvinnofrigörelse” i Kärlek, makt & systerskap. 30 år av kvinnokamp, Lena<br />
Olson (red.) (Göteborgs Stadsmuseum, Göteborg, 2002), s. 38-43.<br />
lxvi Inger Ehn Knobblock, ”Lesbisk kärlek – längtan eller val? Politik och lesbiskt motstånd”, Kulturella Perspektiv,<br />
nr. 1, 1998, s. 13.<br />
lxvii Knobblock, s. 14, s. 16 resp. s. 18. Hon påstår dessutom att i talet om erotiken framskymtar ett dualistiskt<br />
tänkande hos de intervjuade. Detta manifesteras tydligen i att de känner till någon myt om hur avundsjuka gudar i<br />
tidernas begynnelse delade människor mitt itu och att människor allt sedan dess letar efter sin andra hälft. Hon slår<br />
fast: ”Denna myt har en heterosexuell innebörd.”(s. 16) Jag kan emellertid inte hitta några referenser till en sådan<br />
myt i den aktuella intervjun och undrar dessutom vad det är för myt hon avser. Om det är Platons välkända<br />
skapelseberättelse har den definitivt inte en heterosexuell innebörd. Tvärtom jämställer den kvinnlig och manlig<br />
homosexualitet med heterosexualitet. Den humoristiska berättelsen återfinns i Symposion och handlar om hur<br />
människan en gång bestod av fyrbenta, fyrarmade klot. Dessa klot var av tre sorter; ett kvinnligt, ett manligt och ett<br />
hermafroditiskt. När sedan gudarna i ilska över deras färdigheter delade dem i två tvingades de därefter ständigt<br />
söka sin ’äkta hälft’. Halvan av ett kvinnoklot sökte en kvinna, halvan av ett mansklot en man och halvan av ett<br />
tvekönat klot en partner av det andra könet. Plato, The Symposium (Penguin Books, Harmondsworth, 1980), s. 59-<br />
65.<br />
lxviii Eva Ahlberg, ”Homo-Sverige utanför RFSL. En historisk exposé” i Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i<br />
Sverige 1950-2000, Martin Andreasson (red.) (Anamma, Göteborg, 2000), s. 76-81.<br />
lxix För en kortare diskussion om olika inställningar till 1970-talets lesbiska feminism, se Arlene Stein, Sex and<br />
Sensibility. Stories of a Lesbian Generation (University of California Press, Berkley, etc., 1997), s. 1-4. Påståendena<br />
om sexualfientlighet har stundtals mycket vaga grunder. Det kanske tydligaste exemplet på detta jag stött på är essän<br />
”Sex Debates” av Judith Halberstam i Lesbian and Gay Studies. A Critical Introduction, Andy Medhurst, Sally R.<br />
Munt (eds.) (Cassell, London and Washington, 1997), s. 327-340, i vilken hon anser sig kunna slå fast att 1970- och<br />
1980-talets lesbiska feminism var moralistisk och sexualfientlig genom att presentera en (1!) erotisk novell ur en<br />
lesbisk feministisk tidning från början av 1980-talet hon tycker är ”cloying, sterile and generally unappealing”(s.<br />
336), och därigenom bevisar tesen.<br />
lxx Ahlberg, s. 77.<br />
lxxi Becki L. Ross, Catharina Landström, ”Normalization versus Diversity: Lesbian Identity and Organizing in<br />
Sweden and Canada” i Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden, Linda Briskin, Mona<br />
Eliasson (McGill-Queen’s University Press, Montreal and Kingston, etc., 1999), s. 314-316.<br />
lxxii Ross, Landström, s. 334.<br />
lxxiii ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R. Homosex. Om könsroller, samlevnad och sexuellt förtryck, nr. 3, 1976, s.<br />
122-125.<br />
98.
lxxiv ”Historik om LF i Göteborg”, Götas kanal. Internbulletin för Lesbiska Feminister, Göteborg, våren 1981, s.3-7.<br />
lxxv Vibeke Nissen, Inge-Lise Paulsen, ”Handling gi’r forvandling. Klip af homobevægelsens historie i Danmark”,<br />
Lambda Nordica, nr. 2-3, 2000, s. 20f, 24-29.<br />
lxxvi Karen-Christine Friele, ”Med regnbuen som våpen. Fragmenter av norsk homohistorie gjennom 50 år”, Lambda<br />
Nordica, nr. 2-3, 2000, s. 53.<br />
lxxvii Se t.ex. ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 122.<br />
lxxviii Karin Lützen, ”Lesbisk Bevægelse” i Kvindfolk. En danmarkshistorie fra 1600 til 1980, Anne Margrete Berg,<br />
m.fl. (red.), Vol. 2 1900-1980 (Gyldendal, Köpenhamn, 1984), s. 333-345.<br />
lxxix Karin Lützen, Hvad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder 1825-1985 (Tiderne Skifter, Köpenhamn,<br />
1986).<br />
lxxx Karin Lützen, At prøve lykken. 25 lesbiske livshistorier (Tiderne Skifter, Köpenhamn, 1988).<br />
lxxxi Dahlerup, Band 1, s. 406.<br />
lxxxii Se t.ex. Dahlerup, Band 1, s. 266, s. 274 och s. 290.<br />
lxxxiii Se t.ex. Kvinnorörelsen och ’68 – aspekter och vittnesbörd, Elisabeth Elgán (red.) (Samtidshistoriska institutet,<br />
Södertörns högskola, Huddinge, 2001), Ulla Wikander, ”Kvinnokultur, skillnader och sociobiologi. Kvinnorörelsen<br />
från 1960- till 90-tal ur ett personligt perspektiv” i Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter, Christina<br />
Florin, Lena Sommestad, Ulla Wikander (red.) (Norstedts, Stockholm, 1999), s. 216-247 och Sangregorio i Sjöstedt<br />
(red.).<br />
lxxxiv ”Hej systrar”, Kvinnobulletinen, nr. 3-4, 1981, s. 2.<br />
lxxxv Thörn, kap. 6, s. 287-318. Radicalesbians text omnämns på s. 288.<br />
lxxxvi Dahlerup, Band 1, s. 289.<br />
lxxxvii Barry D Adam, Jan Willem Duyvendak, André Krouwel, “Introduction” i Adam, Duyvendak och Krouwel<br />
(eds.), s. 2. Under tidigt 1900-tal fanns dock i Tyskland en homosexuell rättighetsrörelse som krossades vid<br />
nazisternas maktövertagande. I vad mån efterkrigstidens rörelser kan ses som arvtagare till denna idémässigt och<br />
organisatoriskt är en öppen fråga.<br />
lxxxviii Martha Shelly, ”Notes of a Radical Lesbian” (1969) i Sisterhood is Powerful. An Anthology of Writings from<br />
the Women’s Liberation Movement, Robin Morgan (ed.) (Vintage Books, New York, 1970), s. 306.<br />
lxxxix För en historik av den amerikanska lesbiska rörelsen på 1970-talet, se t.ex. Stein, Lillian Faderman, Odd Girls<br />
and Twilight Lovers. A History of Lesbian Life in Twentieth-Century America (Columbia University Press, New<br />
York, 1991), kap. 8 och 9. Margaret Cruikshank, The Gay and Lesbian Liberation Movement (Routledge, New York<br />
and London, 1992), kap. 6 och Barry D Adam, The Rise of a Gay and Lesbian Movement (Twayne Publishers,<br />
Boston, 1987), kap. 5. En samtida översikt ger antologin Our Right to Love. A Lesbian Resource Book, Ginny Vida<br />
(ed.) (Prentice Hall, Inc., Englewood Cliffs, New Jersey, 1978).<br />
xc Om denna process, se Rose Weitz, “From Accommodation to Rebellion: The Politicization of Lesbianism” i<br />
Women-Identified Women, Trudy Darty, Sandee Potter (eds.) (Mayfield Publishing Company, u.å.), s. 242-247.<br />
xci Om den tidiga Gay Liberation och det s.k. Stonewallupproret (ett flera dagar långt upplopp i New York sommaren<br />
1969 som började när en grupp homosexuella gäster på gaybaren Stonewall Inn slog tillbaka mot polisens<br />
trakasserier), se t.ex. John D’Emilio, Sexual Politics, Sexual Communities. The Making of a Homosexual Minority in<br />
the United States, 1940-1970, 2nd. ed. (The University of Chicago Press, Chicago and London, 1998), s. 231-239.<br />
xcii Adam (1987), s. 90f.<br />
xciii Radicalesbians, ”The Woman-Identified Woman” (1970) i We Are Everywhere. A Historical Sourcebook of Gay<br />
and Lesbian Politics, Mark Blasius, Shane Phelan (eds.) (Routledge, New York and London, 1997), s. 396-399.<br />
Manifestet finns även publicerat i andra antologier.<br />
xciv Översättningen ”Den kvinnoidentifierade kvinnan” publicerades i två avsnitt i På Gång, nr. 10, 1974, s. 19-21<br />
och nr. 11, 1974, s. 23-26, RFSLa.<br />
xcv Radicalesbians, s. 396.<br />
xcvi Charlotte Bunch, ”Lesbian-Feminist Theory” i Our Right to Love. A Lesbian Resource Book, Ginny Vida (ed.)<br />
(Prentice Hall, Inc., Englewood Cliffs, New Jersey, 1978), s. 180-182, citat s. 182.<br />
xcvii Faderman (1991), s. 236.<br />
xcviii Faderman (1991), s. 243f.<br />
xcix Emily Hamer, Britannia’s Glory. A History of Twentieth-Century Lesbians (Cassell, London and New York,<br />
1996),<br />
s. 166-168.<br />
c Hamer, s. 179f.<br />
ci Hamer, s. 170-172.<br />
cii Lisa Power ger i sin bok No Bath But Plenty of Bubbles. An Oral History of the Gay Liberation Front 1970-73<br />
(Cassell, London and New York, 1995) en detaljerad bild av denna kortlivade men inflytelserika organisation.<br />
98.
ciii<br />
Gay Liberation Front Manifesto – London, 1970. Återgivet i Power, s. 316-330.<br />
civ<br />
Hamer, s. 197f. Se också Power, kap. 17, s. 231-246 och Janet Dixon, ”Separatism: a look back at anger” i<br />
Radical Records. Thirty Years of Lesbian and Gay History, Bob Cant, Susan Hemmings (eds.) (Routledge, London<br />
& New York, 1988), s. 69-84.<br />
cv<br />
Om Lesbian Line, se Helen Bishop, “Dial-A-Dyke”, Trouble & Strife, no. 25, Winter 1992, s. 45-52.<br />
cvi<br />
Adam (1987), s. 92.<br />
cvii<br />
Frédéric Martel, The Pink and the Black. Homosexuals in France Since 1968 (Stanford University Press,<br />
Stanford, California, 1999), s. 19.<br />
cviii<br />
Martel, s. 46f.<br />
cix<br />
Michael Holm, ”Gay is twice as good as straight!”, Tidskrift för RFSL, nr. 2, 1974, s. 3-5, RFSLa.<br />
cx<br />
Nissen, Paulsen, s. 17-18.<br />
cxi<br />
”PAN:s debattweekend”, Följeslagaren, officiellt organ för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande, nr 2,<br />
1971, s. 16, RFSLa.<br />
cxii Om Rödstrumpornas tidiga aktioner, se Dahlerup, Band 1, s. 170-185.<br />
cxiii Lützen (1988), s. 59.<br />
cxiv Upplägget finns återgivet i häftet Lesbiske fra isolation til bevægelse. En serie af grundhæfter til brug i<br />
kvindekampen, hæfte nr. 2 (utgivet av Rødstrømperne och Lesbisk Bevægelse, Köpenhamn, u.å), s. 11-15. Lützen<br />
(1984) hävdar att orsaken till att LB bildades var missnöje med Rödstrumpornas brist på engagemang för lesbiska<br />
frågor och rädsla för att synliga lesbiska skulle skada rörelsen, s. 337f. Även om många lesbiska upplevde det så,<br />
nämns inte kvinnorörelsen i upplägget.<br />
cxv Dahlerup, Band 1, s. 287f.<br />
cxvi ”Lesbisk Bevægelse”, Kvinder, nr. 11, jan. feb. 1977, s. 22.<br />
cxvii Dahlerup, Band 1, s. 326f. Se även ”8 marts –77”, Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, för en utförlig beskrivning<br />
av förloppet, s. 27-29.<br />
cxviii Om Kvindekaravanen och reaktionen på den, se ”Kvindekaravanen sommeren 1975”, Kvinder-Kvinder, nr. 5,<br />
marts 1976, s. 7-11.<br />
cxix ”Historisk oversigt. Fra København.” Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 19f, s. 24.<br />
cxx Dahlerup, Band 1, s. 203-205, 306-318.<br />
cxxi ”Prinsessegade 7 – OCKUPERAT!”, Kvinnobulletinen, nr. 1, 1976, s. 24, 38.<br />
cxxii Nissen, Paulsen, s. 27.<br />
cxxiii Informationsmaterial från lägerarrangörerna, Sejerö, 1977 och 1978, SLa.<br />
cxxiv ”Sejerø”, Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 35. Det rapporterades om deltagare från Skandinavien,<br />
Frankrike, Tyskland, England, Holland, Belgien, Israel, Mexico, USA och Australien, s. 36.<br />
cxxv En av kvinnorna i Lützen (1988) berättar om livet på Kvindelandet, s. 186-194.<br />
cxxvi Dahlerup, Band 1, s. 583-589. Se även t.ex. ”Kvinnohögskolan. ’Ett socialistiskt-feministiskt Utopia”,<br />
Kvinnobulletinen, nr. 6, 1980, s. 22-25.<br />
cxxvii Friele (2000), s. 46-49. Kriminaliseringen kvarstod till 1972.<br />
cxxviii Friele (2000), s. 53.<br />
cxxix Karen-Christine Friele, Fra undertrykkelse til opprør (Gyldendal Norsk Forlag, Oslo, 1975), s. 147.<br />
cxxx ”Udlandet. Oslo”, Kvinder-Kvinder, nr. 5, marts 1976, s. 17.<br />
cxxxi ”Referat fra Skandinavisk lesbisk seminar”, Internt blad for lesbiske i Norden, nr. 1, 1974 (stencil), s. 3, 4f,<br />
ELBa.<br />
cxxxii<br />
“Det hellige og det profane”, Fritt Fram. Utgitt av det Norske Forbundet av 1948, nr. 3, 1975, s. 18f.<br />
cxxxiii<br />
Friele (2000), s. 51f.<br />
cxxxiv<br />
”Rapport fra Oslo”, Nordisk lesbisk internt blad,.[nr. 5] Skrevet i København juli 1975 (stencil, ej paginerad [s.<br />
6]), SLa.<br />
cxxxv ”Lesbisk seminar på Tjøme – Dannelse av Lesbisk Bevegelse i Oslo”, Lesbisk Skandinavisk internblad, nr. 6.<br />
Oslo 1975, s. 3f, (stencil), SLa.<br />
cxxxvi Utan rubrik [Rapport från Oslo], Lesbisk Front. Nordiskt internblad. København, maj 1976 (stencil, ej<br />
paginerad [s. 6-8]), LFaKh.<br />
cxxxvii ”Lesbiske truer 80-åra”, Lavendelexpressen, nr. 4, 1980, s. 3f, LFaKh.<br />
cxxxviii I Lesbisk Internavis, utgiven av Lesbisk Rørsle i Telemark, nr. 2, juni 1980 finns en förteckning över lesbiska<br />
och homosexuella grupper, s. 32, LFaKh.<br />
cxxxix I Internbulletin Lesbisk Front, oktober 1979, berättar svenska kvinnor om sin vistelse på det första lägret<br />
sommaren 1979, s. 9-12, SLa.<br />
cxl Ett par nummer av Lavendelexpressen finns i LFaKh.<br />
98.
cxli<br />
Gerd Brantenberg, Opp alle jordens homofile (Gyldendal Norsk Forlag, Oslo, 1973), d. s. Egalias døtre (Pax,<br />
Oslo, 1977). Den senare översattes 1978 till svenska som Egalias döttrar (Prisma, Stockholm), den förra blev inte<br />
översatt förrän 1981 och fick den sällsynt illa valda titeln Jag är väl inte sån, heller! (Prisma, Stockholm).<br />
cxlii<br />
Om bildandet av RFSL, se Göran Söderström, ”Bildandet av RFSL” i Fredrik Silverstolpe m.fl., Sympatiens<br />
hemlighetsfulla makt. Stockholms homosexuella 1860-1960 (Stockholmia förlag, Stockholm, 1999), s. 630-647.<br />
cxliii<br />
Söderström, ”Föreningsliv” i Silverstolpe m.fl., s. 648-651.<br />
cxliv<br />
Lundahl (1998), s. 224.<br />
cxlv<br />
”Redan för 15 år sedan...”, RFSL Stockholm (Timoberta), nr. 4, 1973, s. 4f, RFSLa.<br />
cxlvi<br />
”Insänt”, Timoberta, nr. 1, 1973, s. 9, RFSLa.<br />
cxlvii<br />
”Lesbiska grupper i Stockholm. Historik”, u.å. [1974] (stencil, ej paginerad [s. 1], skriven inför Oslo-seminariet<br />
1974), ELBa.<br />
cxlviii<br />
Om denna process, se Söderström, ”Föreningsliv”, s. 665-671.<br />
cxlix<br />
Jfr. t.ex. målsättningen angiven i Följeslagaren, nr. 3, 1971, baksidan med Följeslagaren, nr. 4, 1971, baksidan,<br />
RFSLa.<br />
cl Eva Schmitz, ”Den nya kvinnorörelsens uppkomst i Sverige från 1968” i Elgán (red.), s. 18f.<br />
cli ”1968 och den nya kvinnoradikaliseringen. Vittnesseminarium” i Elgán (red.), s. 86.<br />
clii<br />
Sangregorio, s. 135.<br />
cliii<br />
Schmitz, s. 10f.<br />
cliv<br />
Schmitz, s. 21f. Jag menar att det är mycket troligt att även den skandinaviska lesbiska rörelsens analyser bidrog<br />
till denna breddning. Frågan ligger dock utanför denna uppsats ramar.<br />
clv<br />
Schmitz, s. 32-40.<br />
clvi<br />
Schmitz, s. 37. Om kvinnodagens historia och utveckling, se Gunnel Atlestam, Arbete, Bröd och Fred. Historien<br />
om 8 mars, Internationella Kvinnodagen, klasskamp och kvinnokamp (Svenska Kvinnors Vänsterförbund och<br />
Föreningen kvinnokultur, Göteborg, 1996).<br />
clvii<br />
I t.ex. Kvinnobulletinens adresslista nr. 3, 1977 finns 26 lokala Grupp 8 förtecknade plus ett antal andra lokala<br />
kvinnogrupper, s. 40 (baksidan).<br />
clviii<br />
”PAN:s debattweekend”, Följeslagaren, nr. 2, 1971, s. 16.<br />
clix<br />
”Insänt”, Timoberta , nr. 1, 1973, s. 9.<br />
clx<br />
Carina Höfding, ”Funderingar över de homosexuella kvinnornas situation i Sverige”, Viking, nr. 1, 1970, s. 35-38.<br />
Om pseudonymen Carina Höfding, se Lindeqvist (HT 2001).<br />
clxi Eva Nyh, ”Rapport från kvinnolägret på Femö”, Revolt, nr. 9, 1972.<br />
clxii Wikander, s. 227-232.<br />
clxiii ”Bristfällig ideologi”, På Gång, nr. 7, 1975, s. 18. Se också t.ex. ”Homosex. Lagar. Attityder”, På Gång, nr. 8,<br />
1975, s. 14-16; ”Med det etablerade samhället – mot de homosexuellas intressen”, På Gång, nr. 10, 1975, s. 19-21;<br />
”RFSL:s upptaktskonferens”, På Gång, nr. 11, 1975, s. 9f; ”Största motståndet”, På Gång, nr. 3-4, 1977, s. 4,<br />
samtliga RFSLa. Se också Söderström, s. 668f. RFSL är ett riksförbund som består av olika lokalavdelningar, t.ex.<br />
RFSL Stockholm. Förbundet har emellertid en egen styrelse och en helt egen verksamhet på riksnivå, t.ex. kontakter<br />
med statliga myndigheter.<br />
clxiv ”Insändare”, På Gång, nr. 2, 1974, s. 1, RFSLa.<br />
clxv Om Röda Bögar och bögfeminism, se Greger Eman, ”Klänningens betydelse för mänsklighetens frigörelse. Om<br />
den socialistiska gruppen Röda bögar i Göteborg 1976-78” i Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i Sverige<br />
1950-2000, Martin Andreasson (red.) (Anamma, Göteborg, 2000), s. 155-175.<br />
clxvi RFSL, Kongressprotokoll 1973-04-19, §§ 82, 83. Se också §§ 95 och 142, RFSLa.<br />
clxvii ”Grupp Viktoria”, RFSL Stockholm (Timoberta), nr. 4, 1973, s. 6f, RFSLa. Jag har inte hittat något material från<br />
eller uppgifter om Uppsala-gruppen.<br />
clxviii ”__ Viktoria”, På Gång, mars, 1974, s. 11, RFSLa.<br />
clxix ”Rapport från Grupp 1”, På Gång, mars, 1974, s. 13, RFSLa.<br />
clxx ”Rapport från Grupp 2”, På Gång, april, 1974, s. 15, RFSLa. Lägerplanerna förverkligades inte.<br />
clxxi ”Rapport från den lesbisk/feministiska gruppen (Grupp 3)”, På Gång, april, 1974, s. 16f, RFSLa.<br />
clxxii ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 122.<br />
clxxiii ”Lesbiska grupper i Stockholm. Historik”, u.å. [1974] (stencil, ej paginerad [s. 3]), ELBa.<br />
clxxiv ”Grupp Viktoria har stormöte [...]”, På Gång, nr. 10, 1974, s. 22, RFSLa.<br />
clxxv ”Samarbete över gränserna”, På Gång, nr. 12, 1974, s. 7, RFSLa.<br />
clxxvi ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 122.<br />
clxxvii ”Samarbete över gränserna”, På Gång, nr. 12, 1974, s. 7, RFSLa.<br />
clxxviii ”Historik om LF i Göteborg”, Götas kanal, s. 3.<br />
clxxix Sundberg, s. 39.<br />
98.
clxxx ”Historik om LF i Göteborg”, Götas kanal, s. 3. Särskilt diskuterad blev LL:s nya text på den andliga sången<br />
”Blott en dag, ett ögonblick i sänder” som blev ”Blott ett bett med våra vassa tänder/ska vi göra slut på mannens<br />
kraft”. Texten finns återgiven i sånghäftet utgivet av Lesbisk Front, Sånger för oss (stencil, u.å.), s. 10, LFaKh.<br />
clxxxi Sundberg, s. 39. Pjäsen spelades bl. a. på RFSL:s kongress 1974. Se också t.ex. ”Bejublad föreställning [...]”,<br />
På Gång, april 1974, s.14.<br />
clxxxii Lindholm, Nilsson, s. 259.<br />
clxxxiii ”Kort om vad som har hänt i Malmö senaste tiden”, Lesbisk mordisk [sic.] internblad, nr. 4 från Malmö, u.å.<br />
[1975] (stencil, ej paginerad [s. 3]), LFaKh.<br />
clxxxiv Om Malmö-gruppen vid denna tid, se dessutom ”Vad har hänt i Malmö?”, Internt blad för lesbiska i Norden,<br />
nr. 2, 1975 (ej paginerad [s. 20f]); ”Malmö - Lund jan - febr 1975”, Lesbiskt nordiskt internblad, nr. 3, u.å. [1975]<br />
(ej paginerad [s. 7]); ”Malmö – Lund”, Nordisk lesbisk internt blad, juli 1975 (ej paginerad [s. 2-4]) samt ”Käraste<br />
systrar”, Lesbisk Skandinavisk internblad, nr. 6, Oslo 1975 (ej paginerad [s. 6]), samtliga SLa. ”Udlandet. Sverige”,<br />
Kvinder-Kvinder, nr. 4, marts 1975, 24f.<br />
clxxxv ”Rapport från mötet i Göteborg den 6.12 – 7.12 1974”, Internt blad för lesbiska i Norden, nr 2, 1975 (stencil, ej<br />
paginerad [s. 8-11, citat s. 10]), SLa.<br />
clxxxvi ”Viktoriamöten varje söndag!”, På Gång, nr. 4, 1975, s. 7, RFSLa.<br />
clxxxvii Om detta, se Anteckningar vid stormöte den 25 maj 1975, s. 1, LFaKh.<br />
clxxxviii Se t.ex. Anteckningar vid stormöte den 25 maj 1975, LFaKh, och ”Tjejerna måste få ta itu med sig själva!”<br />
och På Gång, nr. 7, 1975, s. 6, RFSLa.<br />
clxxxix ”Succé!”, På Gång, nr. 1, 1975, s. 25, RFSLa.<br />
cxc Britt-Marie Norberg, Mari Melin, Marie Niskanen, ”Lesbisk kamp – Kvinnokamp?” (stencil) (Pedagogiska<br />
institutionen, Stockholms universitet, HT 1975).<br />
cxci På Gång, nr. 1, 1975: ”Rapport från det lesbiska veckoslutsmötet”, s. 7f; ”Lesbisk tidning i antågande”, s. 11;<br />
”Julhälsning från Viktoria” s. 16; ”25 januari: Tjejfest på Timmy”, s. 17 och ”Succé!”, s. 25, RFSLa.<br />
cxcii ”Dag två” och ”Svenskt lesbiskt möte i Stockholm 15-16 feb.”, Lesbiskt nordiskt internblad, nr. 3, u.å. [1975]<br />
(stencil, ej paginerad, [s. 9, 10]), SLa. Om utställningen ”Kvinnfolk”, se Louise Waldén, ”Kvinnokultur – inte<br />
kvinnonatur” i Kärlek, makt & systerskap. 30 år av kvinnokamp, Lena Olson (red.) (Göteborgs Stadsmuseum,<br />
Göteborg, 2002), s. 69f.<br />
cxciii Deltagarförteckning i Lesbisk mordisk [sic.] interblad, nr. 4 från Malmö, u.å. [1975] (stencil, ej paginerad [s.<br />
18]), LFaKh.<br />
cxciv ”Intryck från tjejträffen i Göteborg”, På Gång, nr. 5, 1975, s. 10-12, RFSLa. Denna påskhelg i Göteborg hade<br />
dessutom RFSL kongress och 25-årsjubileum, homosexuella socialister ordnade en demonstration som många<br />
kvinnor deltog i och SLM (Scandinavian Leather Men) hade sammankomst, Lindholm, Nilsson, s. 229 och s. 233.<br />
cxcv ”Kvinnofest i Stockholm”, På Gång, nr. 3, 1975, s. 16f, citat s. 17, RFSLa.<br />
cxcvi ”Internationella kvinnodagen”, På Gång, nr. 4, 1975, s. 5f, RFSLa.<br />
cxcvii ”Kära Viktoriamedlem!”, utskick till deltagarna i Grupp Viktoria, 1975-03-03 (stencil), SLa.<br />
cxcviii ”Viktoria möter Grupp 8”, På Gång, nr. 5, 1975, s. 14f, RFSLa.<br />
cxcix Anteckningar vid stormöte den 25 maj 1975, s. 2, LFaKh.<br />
cc Protokoll från Lesbisk Fronts möte 18.1 1976, LFaKh.<br />
cci Lesbisk Front möte 1 feb. 76, s. 1 resp. s. 2, LFaKh.<br />
ccii ”Aktion Pussycat” och kopia på Aftonbladets artikel, Lesbiskt nordiskt internblad, nr. 3, u.å. [1975] (stencil, ej<br />
paginerad [s. 8f. resp. s. 19]), SLa. ”Viktoria till aktion mot porrklubb”, På Gång, nr. 3, 1975, s. 4f, RFSLa.<br />
cciii Protokoll från Lesbisk Fronts möte 18.1.1976, LFaKh. Pjäsen Tribadernas natt bygger på August Strindbergs<br />
blodsprängda porträtt av Marie David och hennes relation till Siri von Essen, Strindbergs första hustru , i boken En<br />
dåres försvarstal.<br />
cciv Information från möte 13/4 1975, SLa.<br />
ccv ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 123-124.<br />
ccvi Sammanfattande protokoll från 6/4, 13/4, 20/4, 1975, och Information från möte 13/4 1975, båda SLa.<br />
ccvii ”Kvinnorna på Timmy flyr männen”, På Gång, nr. 6, 1975, s. 18, RFSLa.<br />
ccviii ”Tjejkvällar; Lokalfrågan”, På Gång, nr. 6, 1975, s. 6, RFSLa.<br />
ccix ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 122.<br />
ccx Protokoll RFSL Stockholm medlemsmöte 1975-08-21, § 5, RFSLa.<br />
ccxi Protokoll Viktoriamötet 23/8 [1975], LFaKh.<br />
ccxii Se t.ex. Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte 4.10 Kvinnoåret 1975, LFaKh.<br />
ccxiii Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte 20/9 1975, LFaKh.<br />
ccxiv ”Tjejer!”, På Gång, nr. 9, 1975 s. 7, RFSLa.<br />
ccxv Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte den 11/10 1975, LFaKh.<br />
98.
ccxvi ”Egoistiska tjejer, skenradikala socialister och flata bögar”, På Gång, nr. 9, 1975 s. 5f, RFSLa. (Ordet flata är ett<br />
slanguttryck för lesbisk).<br />
ccxvii<br />
”Bottennapp!”, På Gång, nr. 10, 1975 s. 12, RFSLa.<br />
ccxviii<br />
”Extraårsmöte, en fråga om information”, På Gång, nr. 10, 1975 s. 3-5, RFSLa.<br />
ccxix<br />
”Extra årsmötet gick emot styrelsen”, På Gång, nr. 11, 1975 s. 3f, RFSLa.<br />
ccxx<br />
”Samarbete kvinnor och män på vems villkor?”, På Gång, nr. 11, 1975 s. 7, RFSLa.<br />
ccxxi<br />
Anteckningar från mötet hos Helen den 6.9.75, LFaKh.<br />
ccxxii<br />
Protokoll fört vid sista Viktoriamötet 13.9.1975, LFaKh.<br />
ccxxiii<br />
Anteckningar vid möte den 26 juli 1975 i Lorensbergsstugan, LFaKh.<br />
ccxxiv<br />
Lesbiskt Stockholmsmöte. Program 30/10 – 2/11 1975, SLa. Se också grupprapporter i Lesbiska Nordiska<br />
Internbladet, nr. 6, Stockholm, jan. 1976, (stencil, ej paginerad [s. 10, 12-15]), LFaKh.<br />
ccxxv<br />
”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 124.<br />
ccxxvi<br />
Protokoll från Lesbisk Fronts möte 18.1.1976, LFaKh.<br />
ccxxvii<br />
Brevet finns som bilaga 10 till RFSL Stockholms årsmötesprotokoll 1976-01-26, RFSLa.<br />
ccxxviii<br />
”Rapport från Lesbisk Front – Stockholm”, Lesbiska nordiska internbladet, nr. 6, Stockholm, jan. 1976,<br />
(stencil, ej paginerad [s. 1]), LFaKh.<br />
ccxxix<br />
”Några anteckningar från årsmötet”, På Gång, nr. 2, 1976, s. 3f, RFSLa.<br />
ccxxx<br />
Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”, Kvinder-Kvinder, nr. 5, marts 1976, s. 20.<br />
ccxxxi<br />
”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 124.<br />
ccxxxii<br />
Ulrika Thomsson, ”’Rätten till våra kroppar’. Kvinnorörelsen och våldtäktsdebatten”, Kvinnovetenskaplig<br />
Tidskrift, nr. 4, 2000.<br />
ccxxxiii<br />
Thomsson, s. 52, s. 53f och s. 60 n. 2.<br />
ccxxxiv<br />
Lesbisk Fronts möte 29.2. 1976, YLa.<br />
ccxxxv<br />
Lesbisk Front möte 1 feb. 76., LFaKh.<br />
ccxxxvi<br />
”Vi är feminister, socialister, lesbiska”, Kvinnobulletinen, nr. 2-3, 1976, s. 28. (Artikeln finns även återgiven i<br />
artikelsamlingen Gråt inte, kämpa! 10 år med kvinnorörelsen (Kvinnobulletinen och Hammarström & Åberg,<br />
Stockholm, 1982), s. 102.)<br />
ccxxxvii<br />
LF-möte 15 feb 1976, SLa.<br />
ccxxxviii Ahlberg, s. 78.<br />
ccxxxix Flygblad ”Livskraftens gudinna har förslavats till tjänarinna”, u.å. [1976], SLa. Om denna demonstration, se<br />
Ahlberg, s. 78f.<br />
ccxl Protokoll Lesbisk Front 28/3 1976, LFaKh.<br />
ccxli LF-stormöte 760425 protokoll, LFaKh.<br />
ccxlii Lesbisk Front. Söndagen 4 jan 1975 [feldaterat, skall vara 1976], SLa.<br />
ccxliii Programblad ”Bokcafé – Diskussion”, u.å. [1976] (blåkopia), ELBa.<br />
ccxliv Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”, Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 42.<br />
ccxlv Utskick till kvinnogrupper, ”Behövs Kvinnohus? Kom till diskussion lördagen den 9/10-76”, YLa. Se också<br />
Thomsson, s. 56.<br />
ccxlvi ”Historik om LF i Göteborg”, Götas kanal, s. 4.<br />
ccxlvii Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”, Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 43.<br />
ccxlviii ”Svenskt lesbiskt seminarium i Göteborg 21-22 maj”, Lesbiskt nordiskt internblad, Malmö, september 1977<br />
(stencil, ej paginerad [s. 4]), LFaKh. Enligt f.d. deltagare i LF Stockholm gjordes också en film, men jag har<br />
dessvärre inte lyckats lokalisera någon kopia av den.<br />
ccxlix Lesbisk Fronts möte 29.2 1976, s. 2, YLa.<br />
ccl Mottagna brev, 1977-1986, Kvinnohuset i Stockolm, Kvhistsam.<br />
ccli Britta Stövling, Återtagandet. Feminismens andra våg ur kvinnorörelsen i USA (Författarförlaget, Stockholm,<br />
1977). Om reaktionen, se t.ex. intervjun med Britta Stövling i Kvinnobulletinen, nr. 2, 1977, s. 30-33, och den med<br />
Barbro Werkmäster i Kvinnobulletinen, nr. 3, 1977, s. 20-22, 39. Se också Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”,<br />
Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 42.<br />
cclii ”Ut ur buskarna in i samhället!”, Tidskrift för RFSL, nr. 3, 1977, s. 8-11, citat s. 10, RFSLa.<br />
ccliii LF – Stormöte 790826, s. 1, LFaKh.<br />
ccliv Stormöte 2/9-79, s. 3, LFaKh.<br />
cclv Tidningen kom ut med sammanlagt 9 nummer. Den första hade inget namn och de övriga bytte namn från<br />
nummer till nummer. De är nr. 1 (utan titel), nr. 2 häxringar, nr. 3 Amanda, nr. 4 Ingrid, nr. 5 Sibylla, nr. 6 Edit, nr.<br />
7 Vendela, nr. 8 Elisabet och nr. 9 Julia. Samtliga i LFaKh.<br />
cclvi Sundberg, s. 41.<br />
98.
cclvii Lesbisk Fronts Ekonomiska Rapport för Året 1978; Utskick till deltagarna, ”Hej, det här går inte längre!!!”, u.å.<br />
[1979], LFaKh.<br />
cclviii ”Resultat av LF-Seminariet, juni 1978” (stencil), LFaKh.<br />
cclix Stormöte 4/8 –78, LFaKh.<br />
cclx ”LFs loggbok”, Dagbok 1979-1984, Kvhistsam.<br />
cclxi ”LFs loggbok”, Dagbok 1979-1984, notering lördagen den 10/11 1979, Kvhistsam.<br />
cclxii ”LFs loggbok”, Dagbok 1979-1984, noteringar 8/12 1979 resp. 26/1 1980, Kvhistsam.<br />
cclxiii Om festivalen, se AnnMari Langemar, Ebba Witt-Brattström, ”Kvinnofestival”, Kvinnobulletinen, nr. 3, 1978,<br />
s. 3-9.<br />
cclxiv ”Kära systrar! Kära lesbianer! Kära tveksamma!”, stencil från lägergruppen i Lesbisk Front Stockholm, 1979,<br />
LFaKh.<br />
cclxv Liliths öronfröjd, beställningskatalog, u.å. LFaKh.<br />
cclxvi Om dessa grupper, se ”Lesbiska kvinnor och alkohol” och ”Ny grupp bildad inom LF”, Internbulletin Lesbisk<br />
Front, oktober 1979, (stencil,), s.16f resp. 14f, SLa.<br />
cclxvii ”Separata – en grupp inom LF i Stockholm”, Internbulletin Lesbisk Front, oktober 1979 (stencil), s. 15, SLa.<br />
cclxviii Wettergren citerad i ”Kvinnobulletinens stora journalistpris”, Kvinnobulletinen nr. 1, 1979, s. 24. Om<br />
Kvinnohusgruppen och konflikten i övrigt, se t.ex. samma nummer s. 22-26 och ”Stockholms kvinnor fick nej” m.fl.<br />
artiklar i Kvinnobulletinen, nr. 2, 1979 s. 9-16.<br />
cclxix LF:s stormöte 21 oktober 1979, LFaKh.<br />
cclxx ”Kärlek”, utställningsprogram, KulturHuset, 1 – 23 april 1978, SLa.<br />
cclxxi Inbjudan till kvinnogrupper till möte om demonstration, ”Kvinnor – vi tar natten tillbaka”, u.å. [1978], LFaKh.<br />
cclxxii Lesbisk Front, (Lesbisk Front, Stockholm, 1978).<br />
cclxxiii Kopia av brev till utredningen om de homosexuellas situation i samhället, 20/1 1980, LFaKh.<br />
cclxxiv ”Har LF-Stockholm konflikt?”, Lesbeth, LF:s internbulle, okt. 80 (stencil), s. 11, LFaKh.<br />
cclxxv Ahlberg, s. 79.<br />
cclxxvi LF:s Kalendaria, Mars & April 1983, s. 1, LFaKh.<br />
cclxxvii LF:s Månadsblad, Maj 1983, s. 1, LFaKh.<br />
cclxxviii Lila perspektiv, Lesbiskt Feministiskt Magasin, nr. 1, 1981; nr. 2, 1982; nr.3, 1984.<br />
cclxxix Ahlberg, s. 79.<br />
cclxxx ”LF har återuppstått!”, Kvinnohusbladet, nov/dec 2002, s. 20f.<br />
cclxxxi Sammanfattande protokoll från 6/4, 13/4, 20/4, 1975, SLa.<br />
cclxxxii Lesbisk Fronts verksamhetsberättelse. December 1975, LFaKh<br />
cclxxxiii ”Adresslista hösten-76”, LFaKh.<br />
cclxxxiv Lesbisk Fronts Ekonomiska Rapport för Året 1978, LFaKh.<br />
cclxxxv Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte den 25/10 1975, s. 1, LFaKh.<br />
cclxxxvi Om synen på homosexualitet inom RFSL på 1960-talet, se Karin Lindeqvist, ”Den anpassade avvikelsen. En<br />
studie av homosexualitetsbegreppet i Följeslagaren – Svensk homofil tidskrift, 1960-1966” B-uppsats VT. 2001,<br />
Historiska institutionen, Södertörns högskola.<br />
cclxxxvii ”Rapport från mötet i Göteborg den 6.12 – 7.12 1974”, Internt blad för lesbiska i Norden, nr. 2, 1975 (stencil,<br />
ej paginerad [s. 11]), SLa.<br />
cclxxxviii Manuskript ”Lesbisk politik och kvinnorörelsen”, u.å. [1975], s. 2, SLa.<br />
cclxxxix ”Tjejerna måste få ta itu med sig själva!”, På Gång, nr 7, 1975, s. 4, RFSLa.<br />
ccxc<br />
Lesbisk Front (1978), s. 4-8.<br />
ccxci<br />
Lesbisk Front (1978), s. 3.<br />
ccxcii<br />
Det typiserade draget i s.k. komma ut-berättelser diskuteras också i Lundahl (1998).<br />
ccxciii<br />
Irma Johansson, Majlill Persson, Gunilla Sallander, Kvinnor som älskar kvinnor. En deskriptivstudie av nio<br />
lesbiska kvinnor, Två betyg psykologi, Socialhögskolan i Örebro, VT 1977, s. 20. Uppsatsen finns i LFaKh.<br />
ccxciv<br />
Monica Sjöö, ”De lesbiska kvinnorna och urtidshistorien”, Lilith. Kulturmagasin för kvinnor, nr. 1-2 1975, s.<br />
33-35.<br />
ccxcv<br />
”Det var på Lesbos”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 2 (stencil), LFaKh.<br />
ccxcvi<br />
Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 1976”, s. 1 (stencil), LFaKh.<br />
ccxcvii<br />
Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 3 (stencil),<br />
LFaKh.<br />
ccxcviii häxringar [nr. 2], u.å. [1977], (stencil, ej paginerad [s. 1]), LFaKh.<br />
ccxcix ”RFHL enkät, förslag på svar på allmänna frågor”, 16/3 1978. Lesbisk Fronts svar på enkät från RFHL<br />
(Riksförbundet för hjälp åt läkemedelsmissbrukare), SLa.<br />
98.
ccc Personen ifråga presenterade sig och sin livssituation på ett arrangemang om bl.a. transsexualitet på Klubb Albert<br />
1972 (en förening för homosexuella associerad till RFSL). Mötet refererades i artikeln ”Bruno Kaplan gäst på<br />
KLUBB Albert” i föreningstidningen Alberta, nr. 3, 1972, s. 4f (stencil), RFSLa.<br />
ccci Lesbisk Front möte 1 feb. 76, s. 2, LFaKh.<br />
cccii LF-möte 15 feb 1976, SLa.<br />
ccciii Lützen (1986), s. 294.<br />
ccciv Manuskript ”Lesbisk politik och kvinnorörelsen”, u.å. [1975], s. 1, SLa.<br />
cccv Lesbisk Front (1978), s. 15.<br />
cccvi Det har emellertid funnits tendenser att glorifiera homosexuella män och framställa dem som bättre män än<br />
heterosexuella, så skrev t.ex. lord Alfred Douglas år 1896 i försvar för Oscar Wilde att ”sodomites, [...], are<br />
intellectually superior to other men”, citerad i Douglas Murray, Bosie. A Biography of Lord Alfred Douglas<br />
(Sceptre, London, 2000), s. 95. I Tyskland under det tidiga 1900-talet hävdade Benedict Friedländer, Adolf Brand<br />
och andra kring organisationen Gemeinschaft der Eigenen att s.k. fysiologisk vänskap mellan män, och då i<br />
synnerhet mellan en vuxen man och en yngling, var grund för all ’maskulin’, d.v.s. högre, civilisation och kultur. I<br />
synnerhet Friedländers skrifter var starkt nationalistiska och rasistiska och han fördömde jämlikhet mellan könen<br />
och hävdade med biologiskt orienterade argument att män var överlägsna kvinnor. Friedländer menade också att de<br />
män som begärde andra män var de främsta, de mest maskulina av sitt kön, se Harry Oosterhuis, Hubert Kennedy<br />
(eds.), Homosexuality and Male Bonding in Pre-Nazi Germany (Harrington Park Press, New York and London,<br />
1991). ”Bögfeminister” som gruppen Röda Bögar fokuserad snarare på genusöverskridande, på det revolutionära i<br />
manlig femininitet, se Eman,<br />
s. 164-170.<br />
cccvii ”Vi är feminister. socialister, lesbiska”, Kvinnobulletinen, nr. 2-3, 1976, s. 28.<br />
cccviii Flygblad ”Till dig medmänniska”, Grupp Viktoria, 1973, ELBa.<br />
cccix ”Rapport från den lesbisk/feministiska gruppen (Grupp 3)”, På Gång, april, 1974, s. 16, RFSLa.<br />
cccx ”Referat fra Skandiavisk lesbisk seminar”, Internt blad for lesbiske i Norden, nr. 1, 1974, s. 1 (stencil), ELBa.<br />
cccxi ”Rapport från det lesbiska veckoslutsmötet”, På Gång, nr. 1, 1975, s. 8, RFSLa.<br />
cccxii Vi finns (Stockholm, 1975), s. 3.<br />
cccxiii Lesbisk Front (1978), s.16f.<br />
cccxiv ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 125.<br />
cccxv Remissvar över sexualbrottsutredningen SOU 1976:9 från Lesbisk Front till Justitiedepartementet, 30 juni 1976,<br />
s. 5, SLa.<br />
cccxvi Se t.ex. RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 4.<br />
cccxvii Lesbisk Front (1978), s. 21.<br />
cccxviii ”Å, Karin”, ”Herrarna i hagen”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 14 resp. s. 7 (stencil), LFaKh.<br />
cccxix Freedman, s. 61-63.<br />
cccxx ”En kvinna utan man är som en fisk utan cykel”, Kvinnobulletinen, nr. 1, 1977, s. 23.<br />
cccxxi Lesbisk Front (1978), s. 15.<br />
cccxxii Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 3, LFaKh.<br />
cccxxiii Norberg, m.fl. (1975), s. 45.<br />
cccxxiv Britta Stövling, ”Rapport från den nordiska lesbiska kvinnorörelsens konferens”, A – för Amazon, nr. 1, 1976,<br />
s. 12.<br />
cccxxv<br />
Stövling, ”Rapport från den nordiska lesbiska kvinnorörelsens konferens”, A – för Amazon, nr. 1, 1976, s. 12.<br />
Om detta resonemang, se också ”Fritt efter incestgruppens samtal”, Lesbiska nordiska internbladet, nr. 6,<br />
Stockholm, jan. 1976 (stencil, ej paginerad [s.14f, sista sidan saknas i originalet]), LFaKh.<br />
cccxxvi<br />
”Vad som hände på Femø...”, På Gång, nr. 10, 1975, s. 11, RFSLa.<br />
cccxxvii<br />
Britt-Marie Norberg, Mari Melin, Marie Niskanen, ”Den förbjudna frukten”, uppsats Pedagogiska<br />
institutionen, Stockholms universitet, HT 1976, s. 149.<br />
cccxxviii<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 4.<br />
cccxxix<br />
I just denna fråga överensstämmer deras syn med kvinnornas i den i inledningen omtalade intervjun i Viking.<br />
Med likartade uttryck förklarar sig båda grupperna övertygade om att det är stor skillnad mellan kvinnors och mäns<br />
sexuella ’natur’, ”Tre flickor besvarar frågor”, Viking, nr. 5, 1970, s. 10.<br />
cccxxx<br />
Remissvar över sexualbrottsutredningen SOU 1976:9 från Lesbisk Front till Justitiedepartementet, 30 juni<br />
1976,<br />
s. 2, SLa.<br />
cccxxxi Remissvar över sexualbrottsutredningen SOU 1976:9 från Lesbisk Front till Justitiedepartementet, 30 juni<br />
1976,<br />
s. 5, SLa.<br />
98.
cccxxxii<br />
”Hej grabben!”, ”Våldtäkt”, u.å., stencilblad, LFaKh.<br />
cccxxxiii<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 6.<br />
cccxxxiv<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 13.<br />
cccxxxv<br />
Johansson m.fl. (1977), s. 36, s. 57 resp. s. 95. I kritiken mot bögars sexuella praktik nämndes dock aldrig<br />
pedofili trots att RFSL Stockholm sedan hösten 1975 hade en under hela 1970-talet mycket aktiv pedofil<br />
arbetsgrupp (PAG). Denna tystnad står i skarp kontrast mot kvinnorörelsens senare engagemang mot sexuella<br />
övergrepp på barn. PAG skrev artiklar i På Gång, ordnade sommarläger för deltagarna och bedrev opinionsbildande<br />
verksamhet, inte minst vad gällde lagstiftning. Om PAG, se På Gång, nr. 9, 1975, s. 17f; nr. 2, 1977, s. 24f; nr. 9-10,<br />
1977, s. 10f; nr. 11-12, 1977, s. 8; nr. 6, 1978, s. 16 och nr. 8, 1978, s. 7 och 14, RFSLa.<br />
cccxxxvi<br />
Dahlerup, Band 1, s. 514-516.<br />
cccxxxvii<br />
Stövling, ”Rapport från den nordiska lesbiska kvinnorörelsens konferens”, A – för Amazon, nr. 1, 1976, s. 12.<br />
cccxxxviii<br />
”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 124.<br />
cccxxxix<br />
Elisabet, nr. 8, u.å. [1977], s. 3, LFaKh.<br />
cccxl<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 5.<br />
cccxli<br />
Lesbisk Front, (1978), s. 8.<br />
cccxlii<br />
”En äkta lesbian”, u.å., löst stencilblad, LFaKh.<br />
cccxliii<br />
Lesbisk Front, (1978), s. 13.<br />
cccxliv<br />
Aftonbladet, 16 februari 1975, artikeln finns i kopia i Lesbiskt nordiskt internblad, nr. 3 u.å. [1975] (stencil, ej<br />
paginerad [ s. 19]), SLa.<br />
cccxlv<br />
Teckningen användes flera gånger, troligen var den först publicerad i Lilith (1975), s. 48.<br />
cccxlvi Vi finns (1975), s. 3.<br />
cccxlvii ”Stockholms rapport”, Lesbiskt nordiskt internblad, nr. 3 u.å. [1975] (stencil, ej paginerad [s.13]), SLa.<br />
cccxlviii ”Lesbisk Front”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 1 (stencil), LFaKh.<br />
cccxlix Lesbisk Front (1978), s. 24-27.<br />
cccl ”Underviser du?” Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 4-6. Texten hade också publicerats med namn i RFSL<br />
Stockholms medlemstidning På Gång, nr. 3-4, 1977, s. 5-7 men däremot anonymt i stenciltidningen Sibylla utgiven<br />
av kvinnor från LF, nr. 5, u.å. [1977]s. 11-14.<br />
cccli D’Emilio, s. 235.<br />
ccclii Anteckningar vid möte den 26 juli 1975 i Lorensbergsstugan, LFaKh.<br />
cccliii Lesbisk Fronts möte 29.2.1976, YLa.<br />
cccliv Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 2 (stencil),<br />
LFaKh.<br />
ccclv Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte den 25/10 1975, LFaKh.<br />
ccclvi Lesbisk Fronts möte 29.2.1976, YLa.<br />
ccclvii ”Datamaskinen”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 18 (stencil), LFaKh.<br />
ccclviii ”Lite om hvordan Lavendelexpressen ble til”, Lavendelexpressen, nr. 1, u.å. [1976] (stencil, ej paginerad [ s.<br />
1]), LFaKh.<br />
ccclix Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte 4.10 Kvinnoåret 1975, s. 2, LFaKh.<br />
ccclx RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 8.<br />
ccclxi Elisabet, nr. 8, u.å. [1977], s. 9, LFaKh.<br />
ccclxii ”Varför är jag lesbisk?”, Viking, nr. 4, 1970, s. 21.<br />
ccclxiii Lesbisk Front (1978), s. 19f. LF gjorde några år senare också en serie humoristiska foton som föreställde de<br />
olika familjekonstellationerna. Bilderna publicerades i Kvinnobulletinen nr. 3-4, 1981, omslaget, s.7 och 12f.<br />
ccclxiv Lesbisk Front (1978), s. 20.<br />
ccclxv Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 1, LFaKh.<br />
ccclxvi Johansson, m.fl., (1977), s. 93, LFaKh.<br />
ccclxvii RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 4.<br />
ccclxviii Lesbisk Front (1978), s. 11.<br />
ccclxix Litteraturlista och studieplan till studiecirkeln ”Kvinnans utveckling”, 1975, SLa.<br />
ccclxx Ingrid, nr. 4, u.å. [1977], s. 4 (stencil), LFaKh.<br />
ccclxxi Elisabet, nr. 8, u.å. [1977], s. 17 (stencil), LFaKh.<br />
ccclxxii Lesbisk Front (1987), s. 11.<br />
ccclxxiii Julia, nr. 9, u.å. [1977], s. 2 (stencil), LFaKh.<br />
ccclxxiv Sibylla, nr. 5, s. 4, Edit, nr. 6, s. 1 resp. Elisabet, nr. 8, s. 1, samtliga u.å. [1977], LFaKh. Sofie Sager blev känd<br />
som den första kvinnan i Sverige som anmälde en man för våldtäkt, Olympe de Gouges var engagerad i franska<br />
revolutionen och för kvinnors rätt men blev själv avrättad för sina feministiska idéer, Elisabeth Grundtvig deltog i<br />
den danska s.k. sedlighetsfejden i slutet av 1800-talet och framförde krav bl.a. på mannens sedlighet.<br />
98.
ccclxxv<br />
Sammanfattande protokoll från 6/4, 13/4, 20/4 1975, SLa.<br />
ccclxxvi<br />
Protokoll fört vid stormöte Lesbisk Front 9/1, u.å. [1975], LFaKh.<br />
ccclxxvii<br />
Ekonomisk redovisning för Lesbisk Front i Stockholm 77.12.31, LFaKh.<br />
ccclxxviii<br />
Dahlerup, Band 1, s. 217f.<br />
ccclxxix<br />
”Rapport från den lesbisk/feministiska gruppen (Grupp 3)”, På Gång, april 1974, s. 17, RFSLa.<br />
ccclxxx Norberg m.fl. (1975), s. 57.<br />
ccclxxxi Sundberg, s. 41.<br />
ccclxxxii ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 124f, citat s. 125.<br />
ccclxxxiii Lesbisk Front (1978), s. 3.<br />
ccclxxxiv ”En äkta lesbian” (stencilblad), LFaKh.<br />
ccclxxxv Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 2, LFaKh.<br />
ccclxxxvi Om begreppen medkämpar/fiender, se teoriavsnittet.<br />
ccclxxxvii Mattachine skall ha varit grupper av maskerade manliga musiker på medeltiden och Bilitis är en fiktiv lesbisk<br />
poet, samtida med Sapfo. Om dessa grupper, se D’Emilio, kap. 4-7.<br />
ccclxxxviii Vi finns (1975), s. 1.<br />
ccclxxxix Stormöte 5 nov 1978, s. 2, LFaKh.<br />
cccxc Utskick till deltagarna, ”Härmed har du glädjen att bli inbjuden [...]”, u.å. [1979], LFaKh.<br />
cccxci Anteckningar vid stormöte den 25 maj 1975, s. 2, LFaKh.<br />
cccxcii ”Rapport från Grupp 1”, På Gång, mars 1974, s. 13 resp. ”Rapport från den lesbisk/feministiska gruppen<br />
(Grupp 3)”, april 1974, s. 17, RFSLa.<br />
cccxciii Vi finns (1975), s. 3.<br />
cccxciv ”Odöpt kampsång”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 2 (stencil), LFaKh.<br />
cccxcv ”Vi är feminister, socialister, lesbiska”, Kvinnobulletinen, nr. 2-3, 1976, s. 28.<br />
cccxcvi<br />
Bohm, s. 32. Se också s. 19f och 72.<br />
cccxcvii<br />
”Har LF-Stockholm konflikt?”, Lesbeth, LF:s internbulle, okt. 80, s. 11f, (stencil), LFaKh.<br />
cccxcviii<br />
”Timmy skall ej vara forum för politisk propaganda!”, På Gång, nr. 10, 1975, s. 8f.<br />
cccxcix<br />
Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”, Kvinder-Kvinder, nr. 5, marts 1976, s. 20.<br />
cd<br />
Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte 11/10 1975, s. 3, LFaKh.<br />
cdi<br />
Vi finns (1975), s. 3.<br />
cdii<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 12.<br />
cdiii<br />
”Allt är inte guld som glimmar” (ur Albatross, nr. 8, 1974), Internt blad för lesbiska i Norden, nr. 2, 1975<br />
(stencil, ej paginerad [s. 18f]), SLa.<br />
cdiv ”Har LF-Stockholm konflikt?”, Lesbeth, LF:s Internbulle, okt. 1980, s. 12.<br />
cdv Ruth Boman, ”Kvinnokamp = Lesbisk Kamp?”, Kvinnobulletinen, nr. 2, 1977, s. 36.<br />
cdvi ”Grupp 8:s nya handlingsprogram”, Kvinnobulletinen, nr. 4, 1976, s. 4-5.<br />
cdvii ”Kvinnobulletinen är ingen programförklaring”, Kvinnobulletinen, nr. 3, 1977, s. 25. I samma nummer<br />
publicerar man också en artikel om detta, ”Lesbianismen har mycket att lära oss – bara vi inte är så förbannat<br />
rädda”, s. 26f.<br />
cdviii Om Mobergs artiklar, se ”Mor Major”, På Gång, nr. 11-12, 1977, s. 9. Vinterhed citerad i ”Det heterosexuella<br />
samhällets kris”, På Gång, nr. 7, juli 1977, s. 6, RFSLa. Den intrikata frågan hur kvinnors ställning försämras av<br />
tolerans mot lesbiskhet ger Vinterhed inget svar på. Vinterheds artikel väckte stor vrede i homorörelsen och hon<br />
tilldelades den negativa utmärkelsen Anita Bryant-priset (Bryant var ledaren för den amerikanska antihomosexuella<br />
kampanjen) i samband med 1977 års frigörelsedemonstration, Tidskrift för RFSL, nr. 3, 1977, s. 11.<br />
cdix ”Rapport från den lesbisk/feministiska gruppen (Grupp 3)”, På Gång, april 1974, s. 16f, RFSLa<br />
cdx ”Lesbiska grupper i Stockholm. Historik”, u.å. [1974] (stencil, ej paginerad [s. 3]), ELBa.<br />
cdxi ”Referat fra Skandinavisk lesbisk seminar”, Internt blad for lesbiske i Norden, nr. 1, 1974, s. 9 (stencil), ELBa.<br />
Det fördes en livlig debatt om kvinnorörelsen skulle vara feministisk eller ej. Mycket förenklat kan man säga att<br />
huvudmotsättningen gick mellan dem som ville prioritera arbetarklasskvinnornas situation och feministerna som vill<br />
skapa en rörelse för alla kvinnor som även arbetade med ’privatlivsfrågor’.<br />
cdxii ”Rapport från det lesbiska veckoslutsmötet”, På Gång, nr. 1, 1975, s. 8, RFSLa.<br />
cdxiii Flygblad ”Kvinnokamp – Lesbisk kamp Samma kamp”, u.å. [1975]), LFaKh.<br />
cdxiv Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 1, LFaKh.<br />
cdxv Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”, Kvinder-Kvinder, nr. 6, nov. 1977, s. 42.<br />
cdxvi ”Vi är många”, ”Vi måste höja våra röster”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 5 (stencil), LFaKh. Se även s.<br />
6 och s. 9<br />
cdxvii Kvinnohögskolegruppen 13.11. 1976, Idungatan 14 (mötesanteckningar), ELBa.<br />
cdxviii Se exempelvis ”Samtal om lesbianismen: ’Den angår oss alla’”, Kvinnobulletinen, nr. 1, 1977, s. 36.<br />
98.
cdxix<br />
Sundberg, s. 40f.<br />
cdxx<br />
Lesbisk Front (1978), s. 16.<br />
cdxxi<br />
”Du lesbiska kvinna”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 3 (stencil), LFaKh.<br />
cdxxii<br />
Norberg m. fl. (1975), s. 32-35.<br />
cdxxiii<br />
Debattinlägg: ”Stockholm 18/9 – 80”, Lesbeth, LF:s Internbulle, okt. 80, s. 13, se även s. 14-17, LFaKh.<br />
cdxxiv<br />
Lesbiska Feminister vägrade exempelvis deltaga i ett av Kvinnobulletinen planerat samtal om lesbiska<br />
feminister i kvinnokampen i protest mot vad gruppen såg som ett osynliggörande av lesbiska inom kvinnorörelsen,<br />
se ”Lesbiska Feminister och den övriga kvinnorörelsen”, Kvinnobulletinen, nr. 3-4, 1981, s. 24.<br />
cdxxv<br />
Manuskript ”Lesbisk politik och kvinnorörelsen”, u.å. [1975], s. 2, SLa.<br />
cdxxvi<br />
Detta motstånd fortsatte; när RFSL Stockholm 1977 beslöt att det på torsdagarna skulle vara öppet enbart för<br />
kvinnor på Timmy beklagade man att beslutet var nödvändigt och uttryckte förhoppning om att ”segregeringen så<br />
småningom kan avskaffas” om och när kontakten mellan könen förbättrats, På Gång, nr. 5, 1977, s. 5, RFSLa.<br />
Däremot hördes inga invändningar mot manlig separatism, t.ex. kritiserades inte att gruppen SLM (Scandinavian<br />
Leather Men) var öppen enbart för män. Om SLM, se t.ex. På Gång, nr. 6, 1975, s. 23 och nr. 7, 1975, s. 19-21.<br />
cdxxvii<br />
”Eniga med vem?”, På Gång, nr. 12/1, 1975-1976, s. 30 och 12, RFSLa.<br />
cdxxviii<br />
”Moralreaktionär demonstration av lesbianer”, På Gång, nr. 4, 1975, s. 29f, RFSLa.<br />
cdxxix<br />
Protokoll vid Viktoriamöte 1975.07.19 i Röda stugan, s. 3, LFaKh.<br />
cdxxx<br />
”Vad är Grupp Viktoria och vad gör man där?”, På Gång, mars 1974, s. 12, RFSLa.<br />
cdxxxi<br />
RFSL Stockholm, Verksamhetsberättelse för 1975, 1976-01-25, s. 3, RFSLa.<br />
cdxxxii<br />
”Intryck från tjejträffen i Göteborg”, På Gång, nr. 5, 1975, s. 12, RFSLa.<br />
cdxxxiii<br />
”Rapport från Lesbisk Front – Stockholm”, Lesbiska Nordiska Internbladet, nr. 6., Stockholm, jan. 1976,<br />
(stencil, ej paginerad [s. 1]), LFaKh.<br />
cdxxxiv<br />
Lesbisk Front i Stockholm, ”Stockholm”, Kvinder-Kvinder, nr. 5, marts 1976, s. 20. Föreningslokalen Timmy<br />
hade som nämnts ingen anställd personal utan allt arbete utfördes av medlemmarna själva utan ersättning.<br />
cdxxxv<br />
”Samtal om lesbianismen: ’Den angår oss alla’”, Kvinnobulletinen, nr. 1, 1977, s. 36.<br />
cdxxxvi<br />
Stövling, ”Rapport från den nordiska lesbiska kvinnorörelsens konferens”, A – för Amazon, nr. 1, 1976, s. 12.<br />
cdxxxvii<br />
Anteckningar vid stormöte den 25 maj 1975, s. 1, LFaKh.<br />
cdxxxviii<br />
Viktoriamöte den 14/6 –75, Lorensbergsstugan, LFaKh.<br />
cdxxxix<br />
”Referat fra Skandiavisk lesbisk seminar”, Internt blad för lesbiske i Norden, nr. 1, 1974, s. 12, ELBa.<br />
cdxl Vi finns (1975), s. 2.<br />
cdxli Protokoll fört vid Lesbisk Fronts möte 11/10 1975, s. 1, LFaKH.<br />
cdxlii Vänstergruppers syn på homosexualitet är i princip ett helt outforskat fält. Eman ger dock en kortare<br />
beskrivning, se Eman, s. 161f.<br />
cdxliii ”Vi är feminister, socialister, lesbiska”, Kvinnobulletinen, nr. 2-3, 1976, s. 28.<br />
cdxliv Remissvar över sexualbrottsutredningen SOU 1976:9 från Lesbisk Front till Justitiedepartementet, 30 juni 1976,<br />
s. 2, SLa.<br />
cdxlv<br />
Lesbisk Front (1978), s. 13 resp. s. 14.<br />
cdxlvi<br />
Sibylla, nr. 5, u.å. [1977], s. 2, LFaKh.<br />
cdxlvii<br />
Ingrid, nr. 4, u.å. [1977], s. 7, LFaKh.<br />
cdxlviii<br />
”Odöpt kampsång”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 2 (stencil), LFaKh.<br />
cdxlix<br />
”Å, Karin”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 14 (stencil), LFaKh.<br />
cdl<br />
”Carl!”, På Gång, nr. 4, 1975, s. 31, RFSLa.<br />
cdli<br />
”Vi tycker det är mycket skönare att vara tillsammans med tjejer”, Vecko-Revyn, nr. 1, 1977, s. 20 (kopia på<br />
artikeln i LFaKh).<br />
cdlii<br />
”Den kvinnoidentifierade kvinnan”, På Gång, nr. 10, 1974, s. 19, RFSLa.<br />
cdliii<br />
Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 2, LFaKh.<br />
cdliv<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 8.<br />
cdlv<br />
Lesbisk front (1978), s. 7.<br />
cdlvi<br />
”Samtal om lesbianismen: ’Den angår oss alla’”, Kvinnobulletinen, nr. 1, 1977, s. 36.<br />
cdlvii<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 14.<br />
cdlviii<br />
Lesbisk Front, (1978), s. 21.<br />
cdlix<br />
Edit, nr. 6, u.å. [1977], s. 12f, LFaKh.<br />
cdlx<br />
Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s. 3.<br />
cdlxi<br />
Lesbisk Fronts möte 29.2.1976, s. 1, YLa. Vad fotona skulle användas till framgår inte.<br />
cdlxii RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 12.<br />
cdlxiii Lesbisk Front (1978), s. 7.<br />
98.
cdlxiv Artikeln ”Vi vil ikke bare ha et stykke av kaka...” i den norska tidningen KjerringRåd diskuterar sentensens<br />
ursprung. Enligt tidningen dök den upp första gången på en toalettdörr på ett kvinnoläger i Frankrike i mitten av<br />
1970-talet, nr. 4, 1977, s. 34. LF använde den i flera olika sammanhang, exempelvis på omslaget till<br />
informationsbroschyren Lesbisk Front finns ett foto en kvinna med orden instickade i sin tröja.<br />
cdlxv Sibylla, nr. 5, u.å. [1977], s. 1, LFaKh.<br />
cdlxvi RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 2.<br />
cdlxvii Edit, nr. 6, u.å. [1977], s. 7, LFaKh.<br />
cdlxviii Se exempelvis Lesbisk Front (1978), s. 14.<br />
cdlxix Sundberg, s. 43. Uttrycket ”obligatorisk heterosexualitet” förknippas vanligen med Adrienne Richs<br />
uppmärksammade essä ”Compulsory Heterosexuality and Lesbian Existence”, Signs, vol. 5, no. 4, 1980, (sv. övers.<br />
”Obligatorisk heterosexualitet och lesbisk existens”, u.å.), men heterosexualitet som samhällsinstitution diskuterades<br />
således långt innan.<br />
cdlxx ”Den kvinnoidentifierade kvinnan”, På Gång, nr. 11, 1974, s. 25. Texten föregriper också på ett intressant sätt<br />
senare teoretiska diskussioner om att genus skapar kön och att lesbiska inte är kvinnor eftersom en oberoende<br />
kvinna inte kan vara en ”KVINNA” och ”den väsentliga egenskapen i att vara ’kvinna’ är den att man blir knullad<br />
av män”, På Gång, nr. 10, 1974, s. 20, RFSLa.<br />
cdlxxi Remissvar över sexualbrottsutredningen SOU 1976:9 från Lesbisk Front till Justitiedepartementet, 30 juni 1976,<br />
s. 4f, SLa. LF menade också att incest borde avkriminaliseras. Som påpekats ovan förstod gruppen med incest<br />
framförallt en icke-genital nära relation mellan mor och dotter som man såg som grunden för kvinnosolidaritet.<br />
Uttrycket ”avkriminalisering” var f.ö. oegentligt; den generella avkriminaliseringen av homosexuella handlingar<br />
hade gjorts 1944. Frågan gällde istället vid vilken ålder frivilliga relationer mellan personer av samma kön skulle bli<br />
lagliga.<br />
cdlxxii Manuskript till ”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”, s.1; ”Vi är<br />
feminister, socialister, lesbiska”, Kvinnobulletinen, nr. 2-3, 1976, s. 28; Lesbisk Front (1978), s. 17.<br />
cdlxxiii ”Lesbisk Front”, Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 125.<br />
cdlxxiv Flygblad, ”Till dig medmänniska”, Grupp Viktoria, 1973., ELBa.<br />
cdlxxv Kopia av brev till utredningen om de homosexuella situation i samhället, 20/1-80, LFaKh. Utredningen<br />
diskuterade att föreslå någon typ av äktenskap för homosexuella och det var dessa idéer LF protesterade emot.<br />
cdlxxvi Se t.ex. ”Intryck från tjejträffen i Göteborg”, På Gång, nr. 5, 1975, s. 11, RFSLa och Anteckningar vid<br />
stormöte den 4 maj 1975, LFaKh.<br />
cdlxxvii ”Rapport från mötet i Göteborg den 6.12 – 7.12 1974”, Internt blad för lesbiska i Norden, nr. 2, 1975 (stencil,<br />
ej paginerad [s. 9]), SLa.<br />
cdlxxviii<br />
Lilith (1975), s. 51.<br />
cdlxxix<br />
”Essingetango”, u.å. (stencilblad), LFaKh.<br />
cdlxxx<br />
”Isolering”, ”Svartsjuka”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 11 och 13 (stencil), LFaKh.<br />
cdlxxxi<br />
Norberg, m.fl. (1976), 136-151.<br />
cdlxxxii<br />
Norberg, m.fl. (1976), s. 143.<br />
cdlxxxiii<br />
”Vi är feminister, socialister, lesbiska”, Kvinnobulletinen, nr. 2-3, 1976, s. 28.<br />
cdlxxxiv<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, omslaget och s. 7. Omslagsbilden hade också använts i artikeln i Kvinnobulletinen<br />
1976.<br />
cdlxxxv<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 3.<br />
cdlxxxvi<br />
Tack till min handledare Lena Lennerhed för denna observation.<br />
cdlxxxvii<br />
Flygblad ”Söndagen 8 maj Klockan 19.00. Lesbisk Front presenterar sig”, u.å. [1977], SLa.<br />
cdlxxxviii<br />
Homosexuella har en lång historia av ’hemliga’ igenkänningstecken, som föregår de (relativt) allmänt kända<br />
symboler som följde med Gay Liberation. Tecknen har varierat mycket från tid, plats och samhällsgrupp.<br />
cdlxxxix<br />
”Rapport från Grupp 2”, På Gång, april 1974, s. 16, RFSLa. Det saknas uppgifter om att denna symbol kom<br />
att användas eller om man lät tillverka någon sådan plakett.<br />
cdxc<br />
Se t.ex. omslaget på Norberg m.fl. (1975); Anteckningar vid möte den 26 juli 1975 i Lorensbergsstugan, LFaKh<br />
samt foto i Pockettidningen R, nr. 3, 1976, s. 29.<br />
cdxci Se ex. vis omslaget på Lesbiska nordiska internbladet, Stockholm, jan. 1976 (stencil), LFaKh. Om samma<br />
företeelse i USA, se Faderman, s. 233.<br />
cdxcii Se t.ex. i serien ”Kvinno-fötter”, Lesbisk Front (1978), s. 16.<br />
cdxciii Sibylla, nr. 5, u.å. [1977.], s. 9f, citat s. 10 (stencil), LFaKh.<br />
cdxciv En fjärde internationell symbol är färgen lila som kom att ’utses’ till den lesbiska färgen. När GV gör<br />
rockmärket ”Lesbisk front” väljer man att göra det lila, men på det hela taget tycks färgen inte haft så stor betydelse<br />
på 1970-talet som senare när den förekommer i många sammanhang, t.ex. i tidningsnamnet Lila Perspektiv.<br />
Ursprunget till kopplingen mellan den lila färgen och lesbiskhet är oklart och omdiskuterat men troligen ligger det<br />
98.
elativt långt tillbaka i tiden. Redan 1970 kallades lesbiska ”the lavender menace”[ung. lila faran] av heterosexuella<br />
kvinnor i den amerikanska kvinnorörelsen, se Faderman, s. 212 och s. 329, n. 22.<br />
cdxcv<br />
”Intryck från tjejträffen i Göteborg”, På Gång, nr. 5, 1975, s. 11, RFSLa.<br />
cdxcvi<br />
Dahlerup, Band 1, s. 540-542.<br />
cdxcvii<br />
RFSU-bulletin, nr. 5, 1977, s. 7.<br />
cdxcviii<br />
Protokoll från Lesbisk Fronts möte 18.1.1976, LFkH. Rainer Werner Fassbinders pjäs Petra von Kants bittra<br />
tårar är ett klaustrofobiskt kammarspel om en sönderfallande lesbisk relation.<br />
cdxcix<br />
Lesbisk Front möte 1 feb. 76, LFaKh.<br />
d<br />
LF-möte 15 feb 1976, SLa. Det finns inga uppgifter om man verkligen skrev en pjäs eller ej.<br />
di<br />
”Lesbisk nationalsång”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 4 (stencil), LFaKh, (även i På Gång, nr. 11, 1975, s.<br />
22).<br />
dii ”Det var på Lesbos”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 2 (stencil), LFaKh<br />
diii Flygblad ”Livskraftens gudinna har förslavats till tjänarinna”, u.å. [1976], SLa.<br />
div Se t.ex. häxringar [nr. 2], u.å. [1977], (stencil, ej paginerad [s. 1]), LFaKh.<br />
dv Lilith (1975), s. 37-40.<br />
dvi häxringar [nr. 2], u.å. [1977], (stencil, ej paginerad [s. 8]), LFaKh.<br />
dvii Om detta uttryck, se Dahlerup, Band 1, s. 505-510.<br />
dviii ”Vampyren”, Lesbisk Front (1978), s. 28. Dahlerup diskuterar denna sång, Band 1, s. 520-522. Hon talar om den<br />
som en Rödstrumpesång, men i Lesbisk Front anges LF:s musikgrupp som textförfattare och en kvinna i gruppen<br />
som kompositör. Se även Vendela, nr. 7, u.å. [1977], s. 1 (stencil), LFaKh.<br />
dix Dahlerup, Band 1, s. 523.<br />
dx Om detta, se exempelvis Faderman, s. 224-226<br />
dxi ”Hej, jag gillar dig”, ”Anne”, Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å., s. 12 resp. s. 15, citat s. 12 (stencil), LFaKh.<br />
dxii ”Våra lesbiska anmödrar”, Lila Perspektiv nr. 1, 1981, s. 16f; ”Kvinnofilm” och korsordet, nr. 2, 1982, s. 18f<br />
resp. s. 21 och omslagsbilden samt ”Virginia Woolf”, nr. 3, 1984, s. 16f.<br />
dxiii Elisabet, nr. 8, u.å. [1977], s. 11 (stencil), LFaKh.<br />
dxiv Julia, nr. 9, u.å. [1977], s. 13 (stencil), LFaKh.<br />
520 Sundberg, s. 38.<br />
98.
KÄLLFÖRTECKNING<br />
Otryckta källor<br />
Material ur följande arkiv och privata samlingar:<br />
Kvinnohistoriska samlingarna, Göteborgs universitet (Kvhistsam)<br />
Kvinnohuset i Stockholm B 68 vol. 8 (Lesbisk front /Lesbiska feminister):<br />
Dagbok 1979-1984<br />
Mottagna brev, 1977-1986<br />
Lesbisk Fronts arkiv på Kvinnohuset, Stockholm (LFaKh)<br />
Brev från Lesbisk Front:<br />
Brev till utredningen om de homosexuellas situation i samhället, 20/1 1980.<br />
Flygblad:<br />
”Kvinnokamp – Lesbisk kamp Samma kamp”, u.å.[1975].<br />
Häften:<br />
Lesbisk Front, Sånger för oss, u.å. (stencil).<br />
Internbulletiner:<br />
Lesbisk mordisk internblad, nr. 4 från Malmö, u.å. [1975]:<br />
”Kort om vad som har hänt i Malmö senaste tiden”, Deltagarförteckning.<br />
Lesbiska nordiska internbladet, nr. 6, Stockholm, jan. 1976:<br />
”Rapport från Lesbisk Front – Stockholm”.<br />
Lesbisk Front. Nordiskt internblad, København, maj 1976:<br />
Utan rubrik [Rapport från Oslo].<br />
Lesbiskt nordiskt internblad, Malmö, september 1977:<br />
”Svenskt lesbiskt seminarium i Göteborg 21-22 maj”<br />
Lesbisk Internavis:<br />
Förteckning över lesbiska och homosexuella grupper, nr. 2, juni 1980.<br />
Lesbeth, LF:s internbulle, okt. 1980:<br />
”Har LF-Stockholm konflikt?”, Debattinlägg: ”Stockholm 18/9 – 80”.<br />
Manuskript:<br />
”Tal hållet av Lesbisk Front vid Grupp 8:s kvinnofest, Stockholm, 8 mars 1976”.<br />
Protokoll:<br />
Grupp Viktorias och Lesbisk Fronts för åren 1975, 1976, 1978 och 1979.<br />
Stencilblad (sångtexter):<br />
”En äkta lesbian”, u.å.<br />
”Essingetango”, u.å.<br />
”Hej grabben!”, u.å.<br />
”Våldtäkt”, u.å.<br />
Stenciltidningar<br />
98.
utgivna av Lesbisk Front, Stockholm:<br />
nr. 1 utan titel, nr. 2 häxringar, nr. 3 Amanda, nr. 4 Ingrid, nr. 5 Sibylla, nr. 6 Edit, nr. 7 Vendela,<br />
nr. 8 Elisabet och nr. 9 Julia, samtliga u.å. [1977].<br />
övriga:<br />
Lavendelexpressen: (Norge):<br />
”Lite om hvordan Lavendelexpressen ble til”, nr. 1, u.å. [1976].<br />
Utskick från Lesbisk Front, Stockholm:<br />
Inbjudan till kvinnogrupper till möte om demonstration, ”Kvinnor – vi tar natten tillbaka”,<br />
u.å. [1978].<br />
Utskick till deltagarna, ”Hej, det här går inte längre!!!”, u.å. [1979].<br />
Utskick till deltagarna, ”Härmed har du glädjen att bli inbjuden [...]”, u.å. [1979].<br />
Stencil från lägergruppen i Lesbisk Front, ”Kära systrar! Kära lesbianer! Kära tveksamma!”<br />
Stockholm, 1979.<br />
Årsmöteshandlingar:<br />
Lesbisk Fronts verksamhetsberättelse. December 1975.<br />
Ekonomisk redovisning för Lesbisk Front i Stockholm 77.12.31.<br />
Lesbisk Fronts ekonomiska rapport för året 1978.<br />
Övrigt:<br />
”Adresslista hösten-76”.<br />
”Resultat av LF-Seminariet, juni 1978”.<br />
LF:s Kalendaria, Mars & April 1983.<br />
LF:s Månadsblad, Maj 1983.<br />
Riksförbundets för sexuellt likaberättigande arkiv, Stockholm (RFSLa)<br />
Protokoll och årsmöteshandlingar:<br />
Kongressprotokoll, RFSL 1973.<br />
Protokoll medlemsmöte, RFSL Stockholm 1975-08-21.<br />
RFSL Stockholm, Verksamhetsberättelse för 1975, 1976-01-25.<br />
Protokoll årsmöte, RFSL Stockholm 1976-01-26.<br />
Stenciltidningar:<br />
Alberta. Klubb Alberts tidning:<br />
nr. 3, 1972: ”Bruno Kaplan gäst på KLUBB Albert”.<br />
Följeslagaren, officiellt organ för Riksförbundet för sexuellt likaberättigande:<br />
nr 2, 1971: ”PAN:s debattweekend”.<br />
På Gång (medlemstidning i RFSL Stockholm):<br />
nr. 2, 1974: ”Insändare”, nr. 2, 1974.<br />
mars, 1974: ”__ Viktoria”, ”Vad är Grupp Viktoria och vad gör man där?”, ”Rapport från<br />
Grupp 1”.<br />
april, 1974: ”Rapport från Grupp 2”, ”Rapport från den lesbisk/feministiska gruppen<br />
(Grupp 3)”.<br />
nr. 10, 1974: ”Grupp Viktoria har stormöte”,”Den kvinnoidentifierade kvinnan. Del 1”.<br />
nr. 11, 1974: ”Den kvinnoidentifierade kvinnan. Del 2”.<br />
nr. 12, 1974: ”Samarbete över gränserna”.<br />
nr. 1, 1975: ”Rapport från det lesbiska veckoslutsmötet”, ”Succé!”.<br />
nr. 3, 1975: ”Kvinnofest i Stockholm”, ”Viktoria till aktion mot porrklubb”.<br />
nr. 4, 1975: ”Internationella kvinnodagen”, ”Viktoriamöten varje söndag!”, ”Carl!”,<br />
”Moralreaktionär demonstration av lesbianer”.<br />
nr. 5, 1975: ”Intryck från tjejträffen i Göteborg”, ”Viktoria möter Grupp 8”.<br />
nr. 6, 1975: ”Kvinnorna på Timmy flyr männen”, ”Tjejkvällar; Lokalfrågan”.<br />
nr. 7, 1975: ”Tjejerna måste få ta itu med sig själva!”, ”Bristfällig ideologi”.<br />
nr. 9, 1975: ”Tjejer!”, ”Egoistiska tjejer, skenradikala socialister och flata bögar”.<br />
nr. 10, 1975: ”Vad som hände på Femø...”, ”Extraårsmöte, en fråga om information”,<br />
”Bottennapp!”, ”Timmy skall ej vara forum för politisk propaganda!”<br />
nr. 11, 1975: ”Samarbete kvinnor och män på vems villkor?”, ”Extra årsmötet gick emot<br />
styrelsen”.<br />
nr. 12/1, 1975-1976: ”Eniga med vem?”.<br />
nr. 2, 1976: ”Några anteckningar från årsmötet”.<br />
98.
nr. 7, 1977: ”Det heterosexuella samhällets kris”.<br />
nr. 11-12, 1977: ”Mor Major”,.<br />
RFSL Stockholm (Timoberta) (medlemstidning i Klubb Timmy):<br />
nr. 4, 1973: ”Grupp Viktoria”, ”Redan för 15 år sedan...”.<br />
Tidskrift för RFSL:<br />
nr. 3, 1977: ”Ut ur buskarna in i samhället!”.<br />
Timoberta:<br />
nr. 3, 1973: ”Insänt”.<br />
Eva-Lisa Bengtssons samling (ELBa)<br />
Internbulletiner:<br />
Internt blad for lesbiske i Norden, nr. 1, 1974:<br />
”Referat fra Skandinavisk lesbisk seminar”.<br />
Flygblad:<br />
”Till dig medmänniska”, Grupp Viktoria, 1973.<br />
Protokoll:<br />
Kvinnohögskolegruppen 13.11. 1976, Idungatan 14.<br />
Övrigt:<br />
”Lesbiska grupper i Stockholm. Historik”, u.å. [1974].<br />
Programblad ” Bokcafé – Diskussion” u.å. [1976].<br />
S. L.:s samling (kommer att överlämnas till Kvinnohistoriska samlingarna) (SLa)<br />
Brev:<br />
Remissvar över sexualbrottsutredningen SOU 1976:9 från Lesbisk Front till<br />
Justitiedepartementet, 30 juni 1976.<br />
”RFHL enkät, förslag på svar på allmänna frågor”, 16/3 1978.<br />
Flygblad:<br />
”Livskraftens gudinna har förslavats till tjänarinna”, u.å. [1976].<br />
”Söndagen 8 maj Klockan 19.00. Lesbisk Front presenterar sig”, u.å. [1977].<br />
Internbulletiner:<br />
Internt blad för lesbiska i Norden, nr. 2, 1975:<br />
”Rapport från mötet i Göteborg den 6.12 – 7.12 1974”, ”Allt är inte guld som glimmar”<br />
(ur Albatross, nr. 8, 1974).<br />
Lesbiskt nordiskt internblad, nr. 3, u.å. [1975]:<br />
”Aktion Pussycat”, ”Dag två”, ”Svenskt lesbiskt möte i Stockholm 15-16 feb.”,<br />
”Stockholms rapport”, kopia av Aftonbladet, 16 februari 1975.<br />
Nordisk lesbisk internt blad, [nr. 5], Skrevet i København juli 1975:<br />
”Rapport fra Oslo”.<br />
Lesbisk Skandinavisk internblad, nr. 6, Oslo 1975:<br />
”Lesbisk seminar på Tjøme – Dannelse av Lesbisk Bevegelse i Oslo”<br />
Internbulletin Lesbisk Front, oktober 1979:<br />
”Ny grupp bildad inom LF”, ”Separata – en grupp inom LF i Stockholm”, ”Lesbiska<br />
kvinnor och alkohol”.<br />
Manuskript:<br />
”Lesbisk politik och kvinnorörelsen”, u.å. [1975].<br />
Program:<br />
”Kärlek”, utställningsprogram, KulturHuset 1 – 23 april 1978.<br />
Lesbiskt Stockholmsmöte. Program 30/10 – 2/11 1975.<br />
Protokoll:<br />
Information från möte 13/4 1975.<br />
Sammanfattande protokoll från 6/4, 13/4, 20/4, 1975.<br />
Lesbisk Front. Söndagen 4 jan 197[6].<br />
LF-möte 15 feb 1976.<br />
Utskick:<br />
98.
Utskick till deltagarna, ”Kära Viktoriamedlem!”, Grupp Viktoria, 1975-03-03.<br />
Övrigt:<br />
Litteraturlista och studieplan till studiecirkeln ”Kvinnans utveckling”, 1975.<br />
Informationsmaterial från lägerarrangörerna, Sejerö, 1977 och 1978.<br />
Yvonne Lennartssons samling (kommer att överlämnas till Kvinnohistoriska samlingarna) (YLa)<br />
Protokoll:<br />
Lesbisk Fronts möte 29.2. 1976.<br />
Utskick:<br />
Utskick till kvinnogrupper, ”Behövs Kvinnohus? Kom till diskussion lördagen den 9/10-76”.<br />
Övriga otryckta källor<br />
Johansson, Irma; Persson, Majlill; Sallander, Gunilla: Kvinnor som älskar kvinnor. En deskriptivstudie av nio<br />
lesbiska kvinnor, Två betyg psykologi, Socialhögskolan i Örebro, VT 1977.<br />
Kvinnohusbladet, (medlemsblad för Kvinnohuset, Stockholm), nov/dec 2002.<br />
Norberg, Britt-Marie; Melin, Mari; Niskanen, Marie: ”Lesbisk kamp – Kvinnokamp?”, uppsats Pedagogiska<br />
institutionen, Stockholms Universitet, HT 1975.<br />
Norberg, Britt-Marie; Melin, Mari; Niskanen, Marie: ”Den förbjudna frukten”, uppsats Pedagogiska institutionen,<br />
Stockholms universitet, HT 1976.<br />
Tryckta källor<br />
A – för Amazon. Tidskrift för internationellt systerskap:<br />
nr. 1, 1976: Stövling, Britta: ”Rapport från den nordiska lesbiska kvinnorörelsens konferens”.<br />
Bohm, Kri: Öppet brev om lesbisk kärlek (Forum, Stockholm, 1977).<br />
Friele, Karen-Christine: Fra undertrykkelse til opprør (Gyldendal Norsk Forlag, Oslo, 1975).<br />
Fritt Fram. Utgitt av det Norske Forbundet av 1948 (Norge):<br />
nr. 3, 1975: “Det hellige og det profane”.<br />
Götas kanal. Internbulletin för Lesbiska Feminister, Göteborg, våren 1981.<br />
”Historik om LF i Göteborg”, ”Lesbiska Feminister”.<br />
KjerringRåd (Norge):<br />
nr. 4, 1977: ”Vi vil ikke bare ha et stykke av kaka.”.<br />
Kvinder (Danmark):<br />
nr. 11, jan. feb. 1977: ”Lesbisk Bevægelse”.<br />
Kvinder-Kvinder:<br />
nr. 4, marts 1975: ”Udlandet. Sverige”.<br />
nr. 5, marts 1976: ”Stockholm”, ”Kvindekaravanen sommeren 1975”, ”Udlandet. Oslo”.<br />
nr. 6 nov. 1977: Bohlin, Eva: ”Underviser du?”, ”Stockholm” ”Historisk oversigt. Fra<br />
København.”, ”Sejerø”, ”Matriarkatsgruppen”.<br />
Kvinnobulletinen:<br />
nr. 1, 1976: ”Prinsessegade 7 – OCKUPERAT!”.<br />
nr. 2-3, 1976: ”Vi är feminister, socialister, lesbiska”.<br />
nr. 4, 1976: ”Grupp 8:s nya handlingsprogram”.<br />
nr. 1, 1977: ”Samtal om lesbianismen: ’Den angår oss alla’”, ”En kvinna utan man är som<br />
en fisk utan cykel”.<br />
nr. 2, 1977: Boman, Ruth: ”Kvinnokamp = Lesbisk Kamp?”.<br />
nr. 3, 1977: ”Kvinnobulletinen är ingen programförklaring”.<br />
nr. 3, 1978: Langemar, AnnMari; Witt-Brattström, Ebba: ”Kvinnofestival”.<br />
nr. 1, 1979: ”Kvinnobulletinens stora journalistpris.<br />
nr. 3-4, 1981: ”Hej systrar”, ”Lesbiska Feminister och den övriga kvinnorörelsen”.<br />
Lavendelexpressen (Norge):<br />
nr 4, 1980: ”Lesbiske truer 80-åra”.<br />
Lesbiske fra isolation til bevægelse. En serie af grundhæfter til brug i kvindekampen, hæfte nr. 2 (utgivet av<br />
Rødstrømperne och Lesbisk Bevægelse, Köpenhamn, u.å).<br />
Lesbisk Front (Lesbisk Front, Stockholm, 1978).<br />
98.
Lilith. Kulturmagasin för kvinnor, nr. 1-2 1975.<br />
Lila Perspektiv. Lesbiskt Feministiskt Magasin, nr. 1, 1981; nr.2, 1982; nr. 3, 1984.<br />
Liliths öronfröjd, beställningskatalog, (Stockholm, u.å.).<br />
Pockettidningen R. Tema: Homosex. Om könsroller, samlevnad och sexuellt förtryck, nr. 3, 1976:<br />
”Eva och Joan söker alternativ”, ”Lesbisk Front”.<br />
Revolt mot sexuella fördomar:<br />
nr. 9, 1972: Nyh, Eva: ”Rapport från kvinnoläger på Femö”.<br />
RFSU-bulletin. Med kvinnor känner jag mig hel. Om lesbianism och feminism, nr. 5, 1977.<br />
Tidskrift för RFSL :<br />
nr. 2, 1974: Holm, Michael: ”Gay is twice as good as straight!”.<br />
Vecko-Revyn:<br />
nr. 1, 1977: ”Vi tycker det är mycket skönare att vara tillsammans med tjejer”,<br />
(kopia i LFaKh).<br />
Vi finns (Lesbisk Front, Stockholm, 1975).<br />
Viking:<br />
nr. 1, 1970: Höfding, Carina: ”Funderingar över de homosexuella kvinnornas situation i<br />
Sverige”.<br />
nr. 4, 1970: ”Varför är jag lesbisk?”.<br />
nr. 5, 1970: ”Tre flickor besvarar frågor”.<br />
LITTERATUR<br />
Otryckt<br />
Lindeqvist, Karin: ”Den smärtsamma gåvan. Annakarin Svedbergs Din egen, Eva Alexandersons Kontradans och<br />
talet om homosexualiteten på 1960-talet”, D-uppsats i litteraturvetenskap med genusinriktning, VT 2000, Södertörns<br />
högskola.<br />
Lindeqvist, Karin: ”Den anpassade avvikelsen. En studie av homosexualitetsbegreppet i Följeslagaren – Svensk<br />
homofil tidskrift, 1960-1966” B-uppsats VT. 2001, Historiska institutionen, Södertörns högskola.<br />
Lindeqvist, Karin: ”En underbar förmåga. Identitet och ideologi i homosexuell organisering 1966-1969” C-uppsats i<br />
samtidshistoria, HT 2001, Södertörns högskola.<br />
Tryckt<br />
”1968 och den nya kvinnoradikaliseringen. Vittnesseminarium” i Kvinnorörelsen och ’68 – aspekter och<br />
vittnesbörd, Elgán, Elisabeth (red.) (Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola, Huddinge, 2001).<br />
Adam, Barry D; Duyvendak, Jan Willem; Krouwel, André (eds.): The Global Emergence of Gay and Lesbian<br />
Politics. National Imprints of a Worldwide Movement, (Temple University Press, Philadelphia, 1999).<br />
Ahlberg, Eva: ”Homo-Sverige utanför RFSL. En historik exposé” i Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i<br />
Sverige 1950-2000, Andreasson, Martin (red.) (Anamma, Göteborg, 2000).<br />
Billing, Michael: “Rhetorical Psychology, Ideological Thinking, and Imagining Nationhood” i Social Movements<br />
and Culture, Johnston, Hank; Klandermans, Bert (eds.) (University of Minnesota Press, Minneapolis, 1995).<br />
Bishop, Helen: “Dial-A-Dyke”, Trouble & Strife, no. 25, Winter 1992.<br />
98.
Bunch, Charlotte: ”Lesbian-Feminist Theory” i Our Right to Love. A Lesbian Resource Book, Ginny Vida (ed.)<br />
(Prentice Hall, Inc., Englewood Cliffs, New Jersey, 1978).<br />
Dahlerup, Drude: Rødstrømperne. Den danske Rødstrømpebevægelses udvikling, nytænkning og gennemslag 1970-<br />
1985, Band 1 (Gyldendal, Köpenhamn, 1998).<br />
D’Emilio, John: Sexual Politics, Sexual Communities. The Making of a Homosexual Minority in the United States,<br />
1940-1970, 2nd. ed. (The University of Chicago Press, Chicago and London, 1998).<br />
Eman, Greger: ”Klänningens betydelse för mänsklighetens frigörelse. Om den socialistiska gruppen Röda bögar i<br />
Göteborg 1976-78” i Homo i folkhemmet. Homo- och bisexuella i Sverige 1950-2000, Andreasson, Martin (red.)<br />
(Anamma, Göteborg, 2000).<br />
Engel, Stephen M.: The Unfinished Revolution. Social Movement Theory and the Gay and Lesbian Movement<br />
(Cambridge University Press, Cambridge, 2001).<br />
Faderman, Lillian: Odd Girls and Twilight Lovers. A History of Lesbian Life in Twentieth-Century America<br />
(Columbia University Press, New York, 1991).<br />
Freedman, Jane: Feminism (Open University Press, Buckingham and Philadelphia, 2001).<br />
Friedman, Debra; McAdam, Doug: “Collective Identity and Activism. Networks, Choices, and the Life of a Social<br />
Movement” i Frontiers of Social Movement Theory, Morris, Aldon D.; Mueller, Carol McClurg (eds.) (Yale<br />
University Press, New Haven and London, 1992).<br />
Friele, Karen-Christine: ”Med regnbuen som våpen. Fragmenter av norsk homohistorie gjennom 50 år”, Lambda<br />
Nordica, nr. 2-3, 2000.<br />
Gamson, Joshua: “Must Identity Movements Self-Destruct? A Queer Dilemma”, Social Problems, 1995, vol. 42, no.<br />
3.<br />
Gamson, William A.: “Constructing Social Protest”, i Social Movements and Culture, Johnston, Hank;<br />
Klandermans, Bert (eds.) (University of Minnesota Press, Minneapolis, 1995).<br />
Gay Liberation Front Manifesto (1970), i Power, Lisa: No Bath But Plenty of Bubbles. An Oral History of the Gay<br />
Liberation Front 1970-73 (Cassell, London, 1995).<br />
Hamer, Emily: Britannia’s Glory. A History of Twentieth-Century Lesbians (Cassell, London and New York, 1996).<br />
Hirdman, Anja: Tilltalande bilder. Genus, sexualitet och publiksyn i Veckorevyn och Fib aktuellt. (Atlas,<br />
Stockholm, 2002).<br />
Jackson, Stevi; Scott, Sue: “Sexual Skirmishes and Feminist Factions” i Feminism and Sexuality. A Reader, Jackson,<br />
Stevi; Scott, Sue (eds.) (Columbia University Press, New York, 1996).<br />
Jaggar, Alison M.: “Love and Knowledge: Emotion in Feminist Epistemology” i Gender/Body/Knowledge. Feminist<br />
Reconstructions of Being and Knowing, Jaggar, Alison M.; Bordo, Susan R. (eds.) (Rutgers University Press, New<br />
Brunswick and London, 1989).<br />
Jaggar, Alison M.; Bordo, Susan R.: “Introduction” i Gender/Body/Knowledge. Feminist Reconstructions of Being<br />
and Knowing, Jaggar, Alison M.; Bordo, Susan R.(eds.) (Rutgers University Press, New Brunswick and London,<br />
1989).<br />
Knobblock, Inger Ehn: ”Lesbisk kärlek – längtan eller val? Politik och lesbiskt motstånd”, Kulturella Perspektiv, nr.<br />
1, 1998.<br />
98.
Lavezzo, Kathy: ”Sobs and Sighs Between Women. The Homoerotics of Compassion in The Book of Margery<br />
Kempe” i Premodern Sexualities, Fradenburg, Louise; Freccero, Carla (eds.) (Routledge, New York and London,<br />
1996).<br />
Lindholm, Margareta; Nilsson, Arne: En annan stad. Kvinnligt och manligt homoliv 1950-1980 (AlfabetaAnamma,<br />
Göteborg, 2002).<br />
Lundahl, Pia: Lesbisk identitet (Carlssons, Stockholm, 1998).<br />
Lundahl, Pia: Intimitetens villkor. Kön, sexualitet och berättelser om jaget (avhandling vid Lunds universitet, Lund,<br />
2001).<br />
Lützen, Karin: ”Lesbisk Bevægelse” i Kvindfolk. En danmarkshistorie fra 1600 til 1980, Berg, Anne Margrete; m.fl.<br />
(red.), Vol. 2 1900-1980 (Gyldendal, Köpenhamn, 1984).<br />
Lützen, Karin: Hvad hjertet begærer. Kvinders kærlighed til kvinder 1825-1985 (Tiderne Skifter, Köpenhamn,<br />
1986).<br />
Lützen, Karin: At prøve lykken. 25 lesbiske livshistorier (Tiderne Skifter, Köpenhamn, 1988).<br />
Martel, Frédéric: The Pink and the Black. Homosexuals in France Since 1968 (Stanford University Press, Stanford,<br />
California, 1999).<br />
Martin, Biddy: ”Feminism, Criticism and Foucault” i Knowing Women. Feminism and Knowledge, Helen Crowley;<br />
Susan Himmelweit (eds.) (Polity Press, Cambridge, 1992).<br />
Nissen, Vibeke; Paulsen, Inge-Lise: ”Handling gi’r forvandling. Klip of homobevægelsens historie i Danmark”,<br />
Lambda Nordica, nr. 2-3, 2000.<br />
Peterson, Abby: Women as Collective Actors. A Case Study of the Swedish Women’s Peace Movement, 1898-1990<br />
(Research report from the Department of Sociology, University of Gothenburg, Göteborg, 1992).<br />
Phelan, Shane: “(Be)coming Out: Lesbian Identity and Politics”, Signs, 1993, vol. 18, no. 4.<br />
Power, Lisa: No Bath But Plenty of Bubbles. An Oral History of the Gay Liberation Front 1970-73 (Cassell, London<br />
and New York, 1995).<br />
Probyn, Elspeth: “Michel Foucault and the Uses of Sexuality”, i Lesbian and Gay Studies. A Critical Introduction,<br />
Medhurst, Andy; Munt, Sally R. (eds.) (Cassell, London and Washington, 1997).<br />
Radicalesbians: ”The Woman-Identified Woman” (1970) i We Are Everywhere. A Historical Sourcebook of Gay<br />
and Lesbian Politics, Blasius, Mark; Phelan, Shane (eds.) (Routledge, New York and London, 1997).<br />
Ross, Becki L.; Landström, Catharina: ”Normalization versus Diversity: Lesbian Identity and Organizing in Sweden<br />
and Canada”, i Women’s Organizing and Public Policy in Canada and Sweden, Briskin, Linda; Eliasson, Mona<br />
(eds.) (McGill-Queen’s University Press, Montreal and Kingston, etc., 1999).<br />
Rupp, Leila J.; Taylor, Verta: “Forging Feminist Identity in an International Movement. A Collective Identity<br />
Approach to Twentieth Century Feminism”, Signs, Winter 1999, vol. 24. no. 2.<br />
Sandell, Kerstin: ”Normalitet, sex och makt” i Sociologisk kvinnoforskning, Lundqvist, Åsa; Mulinari, Diana (red.)<br />
(Studentlitteratur, Lund, 1997).<br />
Sangregorio, Inga Lisa: ”’Befrielsen är nära...’ Om den radikala kvinnorörelsen under 1970-talet och framåt” i Den<br />
osynliga historien. Kvinnornas historia, Sjöstedt, Lise (red.) (Forskningsrådsnämnden, Stockholm, 1993).<br />
98.
Schmitz, Eva: ”Den nya kvinnorörelsens uppkomst i Sverige från 1968” i Kvinnorörelsen och ’68 – aspekter och<br />
vittnesbörd, Elgán, Elisabeth (red.) (Samtidshistoriska institutet, Södertörns högskola, Huddinge, 2001).<br />
Sinfield, Alan: Cultural Politics – Queer Reading (Routledge, London, 1994).<br />
Shelly, Martha: ”Notes of a Radical Lesbian” (1969), i Sisterhood is Powerful. An Anthology of Writings from the<br />
Women’s Liberation Movement, Morgan, Robin (ed.) (Vintage Books, New York, 1970).<br />
Stein, Arlene: Sex and Sensibility. Stories of a Lesbian Generation (University of California Press, Berkley, etc.,<br />
1997).<br />
Sundberg, Stina: ”Lesbisk kamp och kvinnofrigörelse” i Kärlek, makt & systerskap. 30 år av kvinnokamp, Olson,<br />
Lena (red.) (Göteborgs Stadsmuseum, Göteborg, 2002), s. 38-43.<br />
Söderström, Göran: ”Bildandet av RFSL”; ”Föreningsliv” i Fredrik Silverstolpe m.fl., Sympatiens hemlighetsfulla<br />
makt. Stockholms homosexuella 1860-1960 (Stockholmia förlag, Stockholm, 1999).<br />
Tarrow, Sidney: “Mentalities, Political Cultures, and Collective Action Frames: Constructing Meaning through<br />
Action” i Frontiers of Social Movement Theory, Morris, Aldon D.; Mueller, Carol McClurg (eds.) (Yale University<br />
Press, New Haven and London, 1992).<br />
Taylor, Verta; Rupp, Leila J., “Women’s Culture and Lesbian Feminist Activism: A Reconsideration of Cultural<br />
Feminism”, Signs, Autumn 1993, vol. 19, no. 1.<br />
Taylor, Verta; Whittier, Nancy E.: “Collective Identity in Social Movement Communities: Lesbian Feminist<br />
Mobilization” i Frontiers of Social Movement Theory, Morris, Aldon D.; Mueller, Carol McClurg (eds.) (Yale<br />
University Press, New Haven and London, 1992).<br />
Taylor, Verta; Whittier, Nancy: “Analytical Approaches to Social Movement Culture: The Culture of the Women’s<br />
Movement” i Social Movements and Culture, Johnston, Hank; Klandermans, Bert (eds.) (University of Minnesota<br />
Press, Minneapolis, 1995).<br />
Thomsson, Ulrika: ”’Rätten till våra kroppar’. Kvinnorörelsen och våldtäktsdebatten”, Kvinnovetenskaplig Tidskrift,<br />
nr. 4, 2000.<br />
Thörn, Håkan: Rörelser i det moderna. Politik, modernitet och kollektiv identitet i Europa 1789-1989 (Tiden,<br />
Stockholm, 1997).<br />
Weitz, Rose: “From Accommodation to Rebellion: The Politicization of Lesbianism” i Women-Identified Women,<br />
Darty, Trudy; Potter, Sandee (eds.) (Mayfield Publishing Company, u.å.).<br />
Wikander, Ulla: ”Kvinnokultur, skillnader och sociobiologi. Kvinnorörelsen från 1960- till 90-tal ur ett personligt<br />
perspektiv” i Kvinnor mot kvinnor. Om systerskapets svårigheter, Florin, Christina; Sommestad, Lena; Wikander,<br />
Ulla (red.) (Norstedts, Stockholm, 1999).<br />
98.