På väg mot ett drogfritt liv/3 - Statens Institutionsstyrelse

Positiva effekter 

av Ett kontrakt 

för livet/10 

samordnare 

stöttar stressad 

socialtjänst/14 

1/2007 

På väg mot ett 

drogfritt liv/3 

Han har sett 

LVM-vården 

förändras/8

[ innEhåll ] 

2 sistone nr 1 2007 

Från ord till handling 

ag och mina medarbetare har varit på hälsokontroll. Resultatet ska jag 

Jinte orda om här men jag kan varmt rekommendera alla att göra detsamma. 

Då och då måste man stanna upp och fråga sig om man gör rätt 

saker. Och om de görs på rätt sätt. Det gäller inte bara den personliga hälsan 

utan också de organisationer vi verkar inom. 

Inom SiS har vi ställt oss frågan och tagit ställning till 

svaret. Därför regionaliserar vi nu vår myndighet. Under 

våren är vi inne i ett intensivt skede med att forma fyra 

regioner i praktiken. Till sommaren är det dags för sjö- 

Ewa Persson 

Göransson 

generaldirektör 

sättning. 

Med en regional organisation får vi en mer modern 

och ändamålsenlig styrning av verksamheten. Ordning 

och reda har alltid varit riktmärken inom SiS och den 

ambitionen bidrar de nya regionerna till. 

Minst lika viktig är ambitionen att föra oss närmare kommunernas 

socialtjänst och landstingens psykiatri. Vi är specialister inom respektive 

område och ska verka tillsammans. Här kommer regionerna att spela en 

viktig roll. 

För många framstår det som obegripligt och svårförklarat varför vi inte 

kunnat samarbeta bättre tidigare. Besitter man den minsta självinsikt är 

det bara att hålla med. Nu ser vi fram emot en ordning där de mest kompetenta 

kompletterar varandra och från SiS drar vi vårt strå till stacken. 

Samverkan handlar så klart om att vilja men också om att faktiskt få 

möjligheten. Och att ta möjligheten när den kommer. Det ser vi i de femton 

kommuner som ingår i MVG-projektet. Där söker vi nya former för 

mer intensiv samverkan. Jag tror alla inblandade från den minsta till den 

största kommunen ser möjligheterna som öppnat sig. Den senaste tiden 

har vi haft en ökning av antalet placeringar överlag men från MVG-kommunerna 

har ökningen varit dubbelt så stor. Sedan årsskiftet finns de särskilda 

ungdomssamordnarna på plats och nu lägger vi gemensamt i ytterligare 

en växel. Intresset och viljan finns och nu går vi från ord till handling. 

3 Med missbruket i fokus 

6 sisters hjälper flickor som drogar 

8 Perspektiv på LVM-vården 

10 Framgång för Ett kontrakt för livet 

11 På väg mot regionindelning 

12 Lustfylld läs- och skrivträning 

sistone är en tidskrift från 

statens institutionsstyrelse 

Adress 

sistone 

Box 16363 

103 26 stockholm 

Telefon 

08-453 40 00 

Telefax 

08-453 40 50 

E-post 

sistone@stat-inst.se 

Besöksadress 

drottninggatan 29 

Webbadress 

www.stat-inst.se 

Chefredaktör 

Birgitta Hedman-Lindgren 

08-453 40 11 

Medarbetare i detta nummer 

Åsa Bolmstedt, Ulla-Carin 

Ekblom, Lena garnold, 

Eva Lie, Jacek Paszkowski 

(praktikant), gunno Rask, 

diana Reybekiel, Jessica 

Rydén, Ann-sofi Rosenkvist, 

torbjörn tenfält 

Ansvarig utgivare 

Ewa Persson göransson 

Layout 

Lotta Hedeby 

Omslagsbild 

Ulla-Carin Ekblom 

Tryck 

intellecta tryckindustri, 

solna 2007 

ISSN 

1400-2876 

14 Stressad socialsekreterare får stöd 

17 debatt: Missbruka inte forskningen! 

18 Vårdgaranti utan garanti 

20 Avhandling om unga med uppförandestörning

På granhults behandlingshem och LVU-hemmet Rebecka står 

missbruket i fokus. Här får kemiskt beroende ungdomar hjälp att 

fylla livet med annat än droger. de två ungdomshemmen har 

mycket gemensamt. Båda har hämtat grunden i sin behandling 

från tolvstegsfilosofin, och på båda finns en rädsla för att ungas 

problem med missbruk håller på att glömmas bort. 

Tryggheten på granhult 

leder till förändring 

Missbruk är smutsigt och tröstlöst 

och väcker rädsla och ångest, men 

på granhults behandlingshem 

finns personal som inte väjer 

undan. Här får tungt beroende 

pojkar hjälp att hitta tryggheten. 

– Det här är första gången som jag har varit drogfri 

i ett halvår sedan jag var fjorton. Vad som har 

hänt? Jag har öppnat mig. Jag har släppt ut mina 

känslor och lärt mig att hantera dem. Jag är på 

väg. Jag tar en dag i taget. 

På Granhults behandlingshem i Ramsberg, sju 

mil norr om Örebro, liknar personalen ofta sitt 

arbete vid att de sår frön. Frön av insikt och klokskap 

som ibland behöver lång tid på sig för att gro 

och leda till förändring. 

I Peter har fröna redan fått saker och ting att 

hända, det märks. Allvarligt och engagerat berättar 

den långe nittonåringen om hur långt ner i botten 

han var när behandlingen inom SiS ungdomsvård 

började. Om hur nära döden kändes, och om hur 

rädd han var för vad som kunde hända. Efter fyra 

månader på Granhult finns mer hopp. Men det är 

ett hopp och en trygghet som Peter får jobba för. 

– Det hårdaste är början. De träffar en … inombords 

liksom. Förut har man haft en mask, men här är 

man tvungen att välja. Ska man öppna sig och 

prata om problemen eller inte? Men om man inte 

vill, då går det ju inte. 

Granhults behandlingshem är en öppen SiS- 

institution som tar emot pojkar mellan 16 och 20 

år med allvarliga missbruksproblem. Ungdomshemmet 

jobbar enligt ”Granhultsmodellen” som är 

en modell starkt inspirerad av tolvstegsfilosofin, 

Peter har vågat. nu kan han öppna sig och lägga bort masken. 

i dag pratar han om sina drogproblem och tror på sig 

själv. Foto: Ulla-Carin Ekblom 

sistone nr 1 2007 3

men som också innehåller inslag av kognitiv 

beteendeterapi. Behandlingen är utformad efter 

självhjälpsgrupperna Anonyma Alkoholisters (AA) 

och Anonyma Narkomaners (NA) program, och 

sjukdomsbegreppet är centralt, liksom anhörigarbetet 

och arbetet med att bryta igenom det så 

kallade förnekandet. 

Gruppterapin är något av ett nav som allting 

kretsar kring, men enskilda samtal ingår också, 

precis som skola, kriminalitetsprogram och friskvård. 

På Granhult står missbruket i fokus. Kanske mer än 

på något annat av SiS ungdomshem. 

Under en behandlingstid som på senare år legat 

på 26 veckor ska personalen försöka få pojkar med 

ett oftast långvarigt och tungt kemiskt beroende 

och stor kriminell belastning, att komma till insikt 

om hur destruktiv och farlig deras situation är. 

Men motivation och vilja till förändring räcker 

inte. Veckorna ska också ge pojkarna de redskap 

som behövs för ett fortsatt drogfritt liv. Innan ungdomarna 

lämnar Granhult har de kommit en bra 

bit i behandlingen enligt institutionens variant av 

tolvstegsmodellen. De har deltagit i NA-möten och 

de har fått verktyg att ta till efter utskrivningen. 

Göran Johansson, docent i socialantropologi vid 

Stockholms universitet, kom nyligen med rapporten 

”Att övervinna världen” som handlar om 

Granhults behandlingshem. Johansson har följt 

arbetet på ungdomshemmet på nära håll och inledningen 

i hans rapport är snudd på vacker: ”Trots 

ett nästan hopplöst utgångsläge ägnar institutionschefen 

och hans personal på Granhult varje dag åt 

att – motströms och med maktlöshet som förutsättning 

och centralt tema i behandlingen – övervinna 

elevernas predikament” skriver han och fortsätter: 

”Att med hjälp av tvångslagstiftning försöka hjälpa 

unga män att för egen del övervinna världen – trots 

vetskapen att många av dem kommer att misslyckas 

– är en uppgift för vårt samhälles allra yttersta 

front i försvaret av vår demokratiska solidaritet”. 

Den fråga Göran Johansson ville besvara med sin 

forskning om Granhult var om tolvsteg och tvångsvård 

går att kombinera. Tolvstegsprogram erbjuds 

oftast vuxna personer i frivillig behandling. Här 

handlar det om unga som behandlas med tvång och 

som är allt annat än motiverade när de skrivs in. 

Slutsatsen Göran Johansson drar är att han personligen 

undrar om inte tolvstegsideologins fundamentala 

teori, den som rymmer insikten om maktlöshet 

och accepterandet av att vara i händerna på 

en högre makt, är en grund för allt behandlingsarbete. 

Hängivenhet, helhet, acceptans och en strävan 

att åter förena kropp och själ är ett grundkitt 

som förenar personalen mycket mer än de behandlingsmetoder 

och modeller som också används, 

anser han. Att grundteorin gäller för både behandlare 

och ungdomar ger dessutom en likställighet 

som gör det möjligt att verkligen mötas. 


Den andlighet som finns inom tolvstegsfilosofin 

har Peter inga problem med. 

– Det där får man liksom finna själv, det är olika 

och individuellt. För mig är Gud just nu NA och 

Granhult, säger han, men medger att sättet att 

tänka inte alltid varit lika självklart. 

– Jag tror att det behövs en viss mognad för att 

förstå tolvstegsmodellen. Jag var sexton när jag 

kom i kontakt med den första gången och då var 

det inte rätt tid för mig. Nu är det inte så svårt 

längre. När man förstår blir man intresserad. 

Christer Larsson är behandlingsassistent på Granhult. 

Han tycker att talet om tvångsvård och tolvsteg är 

rätt ointressant. 

– Tvångsvård existerar egentligen inte för jag 

kan inte vårda någon som inte vill. Jag säger alltid 

”Jag kan inte göra jobbet, men vill du ha hjälp så 

har jag en massa kunskap och en verktygsväska”. 

Jag försöker förmedla känslan av att killarna

estämmer över sina egna liv. Placeringen är på 

tvång, men behandlingen är det inte. 

Om pojkarna på Granhult tar till sig kunskapen 

och lyckas nå en insikt kan resultatet bli ett andligt 

uppvaknande, menar Christer Larssons kollega 

Magnus Melin. Särskilt gruppterapin som talar 

mer till hjärtat än till intellektet spelar en viktig 

roll. Att uppvaknandet kommer under tiden på 

Granhult är däremot inte alltid säkert, förklarar 

han. 

– De kan ha gått här sina veckor och varit allmänt 

taggiga, och så kommer effekten efteråt. 

LG Persson, som är chef för Granhult, har en 

imponerande räcka år i ungdoms- och missbrukarvården 

bakom sig. Han brinner för sin verksamhet 

och pojkarna, men skönmålar knappast verkligheten. 

Föräldragrupper som slogs för sina ungar 

har tystnat och bristerna i vårdkedjan efter Granhult 

gör att alldeles för många pojkar tar återfall. 

Just därför måste man fortsätta kämpa. Missbruk 

Ointressant fråga. Behandlingsassistenten 

Christer 

Larsson tycker att talet om 

tvångsvård i relation till 

tolvsteg är ganska ovidkommande 

eftersom man inte 

kan vårda någon som inte 

vill. 

Foto: Ulla-Carin Ekblom 

är smutsigt och jobbigt och kräver engagemang. 

LG Persson är rädd att ny statistik över minskad 

droganvändning bland unga gör att missbruksfrågan 

glöms bort eller sopas under mattan. Ungdomar 

har ju så många andra problem och diagnoser 

som måste prioriteras. Men de pojkar och flickor 

som super och knarkar far 

fruktansvärt illa och behöver 

hjälp, både från SiS och från 

andra. 

– De flesta i missbrukarvärlden 

får aldrig något uppvaknande. 

Vi måste se till att inte 

ungarna hamnar i skiten, och 

gör de det måste vi vara tidigt 

ute och styra bort dem så de 

Magnus Melin 

inte dör. Det finns inga färdiga lösningar och kanske 

är det anledningen till att så många i Vårdsverige 

bävar för missbrukarvården. Man vet någonstans 

att många kommer att dö. 

För en besökare känns LG Perssons ord nästan 

märkliga. Det gnistrande vinterlandskapet utanför 

ungdomshemmets nybyggda flyglar gör att institutionen 

mest påminner om ett trevligt skidpensionat. 

Peter och jämnårige Manuel ser minst av allt ut 

som om de riskerar att dö. Men oron är inte obefogad. 

På frågan vad som brukar följa efter Granhult 

svarar avdelningsföreståndaren Berith Borehed 

”praktikplats, öppenvård och urinprover” medan 

Christer Larsson drar till med ”knark och alkohol”. 

De är eniga om att socialtjänsten gör ett fantastiskt 

jobb med tanke på hur många ärenden 

varje handläggare sitter med, och tycker att socialsekreterarna 

överlag är pålästa och intresserade. 

Trots det är fallgroparna många. Inte minst pengarna 

spelar ofta roll när det gäller att välja fortsättning 

efter Granhult. Fick ungdomshemmen följa 

med även tillbaka ut i samhället skulle risken för 

farliga glapp minska, menar LG Persson som önskar 

sig lagstadgad eftervård i SiS regi. 

Någon sådan blir det inte för Peter och Manuel. 

Kanske ändå delvis för Peter som får det ganska 

”fyrkantigt” i början, bland annat med hjälp av 

personal från Sirius behandlingshem i Uppsala. 

Han börjar skolan i höst och ska dessutom hjälpa 

till att träna småkillar i fotboll. 

För Manuel väntar jobb som snickarlärling hos pappa 

och kontakt med två ungdomsbehandlare. Han 

känner sig trygg med att mycket är planerat inför 

hemkomsten, och tänker precis som Peter gå på 

NA-möten även i framtiden. Fast hittills har han 

mest åkt med för att slippa avdrag på veckolönen, 

erkänner han. 

– När jag kom hit hade jag svårt att släppa in 

folk i mitt liv. Att sitta härnere i gruppen och prata 

och gräva lite i hur det har varit och så, det tar hårt 

på en. I början kändes det väldigt jobbigt, men nu 

vet jag att det har hjälpt mig mycket. 

Peter tror att han behöver mycket stöd i fram- 

sistone nr 1 2007 

>>

tiden. Speciellt som han ska hem till sin gamla 

miljö. Men det går nog att skapa en trygghet där 

också, nu när han lärt sig att skapa den på Granhult. 

– Vill man något så är det här ett perfekt ställe. 

När SiStone berättar för LG Persson om Peters 

tro på framtiden lyser han upp och berättar att 

ingen egentligen trodde på Peter är han kom till 

Granhult. Han var illa däran och prognosen var 

dålig. 

– I dag är han ryggraden bland killarna. Det är 

häftigt att se honom. Häftigt! 


Peter och Manuel har egentligen andra namn. 

sex platser blir låsta 

>> Efterfrågan på Granhults platser har inte varit 

särskilt stor på senare år. Därför gör institutionen 

vissa förändringar i sin verksamhet från och med 

2007. Hittills har alla tio platser varit öppna, men 

under året kommer Granhult att omvandla sex av 

dem till låsta platser. Det innebär troligen fler placeringar 

och också en möjlighet att inrätta en egen 

vårdkedja på institutionen. Vid exempelvis avvikningar 

och återfall behöver inte Granhult längre 

skicka ungdomarna till andra SiS-hem med låsta 

avdelningar. 

Ytterligare en förändring är att behandlingstiden 

kortas från 26 till 16 veckor. Det är en direkt 

konsekvens av att socialtjänsten efterfrågar 

behandling under kortare tid. n 

i sisters room finns plats för samtal 

LVU-hemmet Rebecka hjälper äldre tonårsflickor som fastnat i allvarligt missbruk. 

Minst ett år vill ungdomshemmet att flickorna stannar. 

> I Sisters room är det varmt och tryggt och det 

hänger ljusgirlanger på de röda väggarna. 

Härinne går det bra att berätta det som kanske 

ingen annan fått höra. Öppenhet, ritualer och kärlek 

väver ett nät av förtroende och trygghet som 

gör att kunskaper om missbruk också får fäste. 

Lusten att lära är stor, liksom viljan att peppa varandra. 

LVU-hemmet Rebecka på Färingsö i Stockholm 

är ett ungdomshem för flickor mellan 16 och 20 år 

med allvarliga missbruksproblem. Institutionen 

öppnade för drygt tre år sedan, just för att behovet 

av vård för äldre missbrukande tonårsflickor är så 

stort, och i dag finns en behandling som hittat sin 

form. Två gånger i veckan träffas flickorna i Sisters 

room under ledning av Jessica Rosén. Precis som 

personalen på Granhult har hon valt att jobba tolvstegsinspirerat 

med inslag av bland annat KBT. 

– Vi vet vad vi gör, vi har ett mål och vi blandar 

många inslag i behandlingen. Vi har inte stirrat oss 

blinda på en metod utan varierar oss väldigt mycket. 

Det gemensamma för alla tjejerna är att de har 

sökt någonting, och tomrummet de bär på, det 


LG Persson 


Läs göran Johanssons 

rapport. 

Besök granhults hemsida. 

Läs mer om tolvstegsmodellen. 

Vi vet vad 

vi gör, vi har 

ett mål och 

vi blandar 

många inslag 

i behandlingen. 

Bra resultat enligt aDaD-intervjuer 

[ fakTa ] 

För många pojkar förbättras livet efter granhult. det 

visar AdAd-siffrorna för 2005. då gjordes 17 uppföljningsintervjuer 

med pojkar som skrivits ut ett år 

tidigare. de fick ange vad som blivit bättre, är oförändrat 

eller har försämrats inom olika områden. 

> 10 pojkar ansåg att den fysiska hälsan blivit bättre, 

medan lika många tyckte att den är oförändrad. 

> 13 av 17 pojkar tyckte att den psykiska hälsan förbättrats. 

> 12 av de intervjuade pojkarna ansåg att de drack 

mindre alkohol. 

> 14 pojkar uppgav att de använde mindre narkotika. 

Knappt hälften av pojkarna ansåg att de begick 

färre brott än innan de placerades på granhult. 

Brottsligheten var dock fortfarande hög, narkotikabrott 

och trafikbrott dominerade. 

Ett år efter utskrivningen bodde tio av pojkarna 

hos sina föräldrar eller i eget boende eller utslussningslägenhet, 

medan resten var placerade på institution. 

Elva av sjutton gick i skola, arbetade eller 

arbetstränade. 

i intervjun ingick också frågan vad pojkarna lärt 

sig av tiden på granhult. Bland svaren finns: ”Att ta 

en dag i taget”, ”Hitta mig själv”och ”Erkänna att 

man är beroende och behöver hjälp”. 

svarta hålet, har de fyllt med droger. Målet är att vi 

ska fylla det hålet med sjysta saker i stället. Att vi 

ska få dem att förstå att livet har något bättre att 

erbjuda, förklarar hon. 

Trots att majoriteten av flickorna på LVU-hemmet 

Rebecka redan hunnit fastna i ett tungt injektionsmissbruk 

av amfetamin, heroin eller båda, är stödet 

i Sisters room ofta den första riktiga missbruksbehandling 

de får. Inte minst av den anledningen 

måste den få ta tid. Minst ett år vill ungdomshemmet 

att flickorna stannar. Sedan behövs nästan alltid 

ett långvarigt stöd under frivilliga former, helst 

i ett par år. Inga-Lill Hedqvist som är avdelningsföreståndare 

tycker att socialtjänsten har större 

förståelse för det i dag än för ett par år sedan. 

Något som är betydelsefullt eftersom risken för 

återfall är så överhängande. I fjol gjordes uppföljningsintervjuer 

på fyra flickor ett år efter att de 

lämnat institutionen, och de flesta hade varit tillbaka 

i missbruk. Enligt Inga-Lill Hedqvist hade deras 

problem dock varit något mindre än tidigare. 

– Det är utslussningen och eftervården som

avgör hur det går för flickorna som skrivs ut härifrån. 

Det har vi blivit bättre på att formulera. Vi 

har med åren fått mer pondus och en större förankring 

hos socialtjänsten vilket gör att majoriteten av 

flickorna har en tydlig planering, berättar hon. 

På en av väggarna i Sisters room sitter gruppens 

egna regler, ”Sisters rules”, uppsatta. På en annan 

finns en tavla med de tolv stegen. Jessica Rosén och 

Inga-Lill Hedqvist betonar att flickorna får använda 

sig av det som passar i modellen och välja bort 

resten. De flickor som vill deltar i möten hos självhjälpsgrupper, 

och behandlingen innehåller föreläsningar 

om medberoende och utvecklingen av 

missbrukspersonligheten. 

–Tjejerna är så otroligt kunskapstörstande. 

Många har vuxit upp i familjer där de varit medberoende 

från början för att sedan gå in i ett eget 

missbruk, och de vill förstå varför de är som de är. 

Att tjejerna valt att döva smärtan, ångesten, sorgen 

och rädslan med alkohol och droger är symtom på 

något annat som vi måste gå till botten med, och 

ibland finns det en historia som vi kan hitta. Det är 

jätteviktigt för ungdomarna härinne i Sisters room 

att de får prata om allt. Ju mer hemligheter man 

avlägsnar, desto mer växer man andligt, säger Jessica 

Rosén. 

Till Sisters room kommer också världen utifrån. Det 

kan vara i form av nyktra och drogfria före detta 

missbrukare, eller representanter från Kriminellas 

revansch i samhället (Kris), men också i form av en 

kvinnlig fånge från anstalten i närheten. Ett sådant 

besök kan få stor effekt för diskussionerna om kriminalitet. 

Samtal om våld mot kvinnor, om hur det 

är att vara kvinna i missbrukarvärlden och om 

självkänsla och relationer är andra inslag i behandlingen, 

liksom det KBT-inriktade arbetet med att 

förändra automatiska tankar och destruktiva beteenden. 

Jessica Rosén berättar att gruppen jobbar 

mycket med instinkter och drifter. De förändras 

när man missbrukar. 

– Jag brukar säga till tjejerna att ”Du har en hink 

och i den har du alla dina instinkter. På dem häller 

du alkohol, heroin, amfetamin och benzo. Vad 

händer med dem då? Klart de blir trasiga”. 

I behandlingen på Rebecka ingår även ett eget specialarbete 

som innebär att flickorna samlar in fakta 

om en drog de själva valt. Det inslaget handlar inte 

bara om att lära sig hur man hittar kunskap. 

– Vi har sagt att om de väljer att fortsätta sitt studiebesök 

i träsket så ska de veta vad det är för gifter 

de skjuter i sig. Det är deras skyldighet. Tyvärr 

testar många av våra tjejer igen, men det som de 

har lärt sig här gör att det är mycket svårare att gå 

ut i ett aktivt missbruk. 

Inga-Lill Hedqvist tycker precis som LG Persson 

på Granhult att missbruksbehandlingen borde få 

en mycket mer framträdande plats inom ungdomsvården. 

Hon tror att många behandlare bakar ihop 

missbruket med andra psykosociala problem och 

missar att 15–16-åringar kan vara allvarligt beroende. 

– Så har det varit av hävd och tradition, oavsett 

om du tittar på socialtjänsten eller på institutions- 

vården. Det är en attityd som måste förändras. 

Jessica Rosén hoppas också att missbruksbehandlingen 

ska uppmärksammas mer. Hon känner 

sig privilegierad som får möta flickorna på 

Rebecka och berättar om mycket kärlek och om 

många fina möten. 

– Det här är så otroligt värdefulla, unika och fina 

tjejer. De måste bara själva förstå att de är värda så 

mycket mer än att hamna på en skitig toalett på 

plattan. 


Vill ersätta drogerna. Jessica 

Rosén är ansvarig för 

missbruksbehandlingen på 

LVU-hemmet Rebecka. Hon 

försöker fylla de svarta hål 

flickorna bär på med bra 

innehåll i stället för med 

amfetamin och heroin. 

Foto: Ann-sofi Rosenkvist 

sistone nr 1 2007

kärlek och empati viktiga 

ingredienser i lVM-vården 

det kunde ha handlat om kontroll och inlåsning. Men cheferna på gudhemsgården 

ville något annat. sistone har träffat radarparet som tillsammans har över femtio års 

erfarenhet av missbrukarvård. 

> – Jag blir så upprörd när någon säger 

att klienterna blir allt jobbigare och 

våldsammare, säger Bengt-Göran Andréasson. 

Det är en myt och dessutom stigmatiserar 

man människor som redan är 

väldigt utsatta. 

Bengt-Göran Andréasson är biträdande 

chef på Gudhemsgården utanför Falköping 

och vet vad han talar om. I 37 år har 

han arbetat här, de senaste tolv åren tillsammans 

med institutionschefen Bernard 

Taylor. Nu ska de båda gå i pension och 

SiStone träffar dem för ett samtal om 

LVM-vårdens innehåll och den modell för 

bemötande som utvecklats på institutionen. 

Till Gudhemsgården kommer missbrukare 

som brukar beskrivas som våldsamma 

och som ofta har svåra psykiska problem. 

Trots det är det ord som respekt, och till 

och med kärlek, som återkommer när 

Bernard Taylor och Bengt-Göran Andréasson 

talar om de intagna. 

– Jag har älskat det här jobbet och människorna, 

säger Bengt-Göran Andréasson 

och ser nästan lite generad ut över att 

använda ett så starkt ord. 

Någon flummighet handlar det inte om. 

Snarare om att orka känna empati för 

varje individ, även om de svarar med förolämpningar 

och hot, och oavsett vad 

någon har med sig i bagaget. Att se till 

personlig lämplighet är livsviktigt när 

man anställer behandlare inom LVM- 

vården, konstaterar Bengt-Göran Andréasson. 

Därutöver måste personalen ha 

kunskaper om konflikthantering och 

psykiska sjukdomar. 

Att de kunskaperna nu finns på Gudhemsgården 

är i hög grad Bernard Taylors 

förtjänst. Under sin tid som chef har han 

utarbetat ett program för att förebygga 

hot och våld som numera används inom 

hela LVM-vården. Dessutom har den 

psykiatriska kompetensen höjts väsent- 


ligt, både på Gudhemsgården och generellt 

inom LVM-vården, förklarar han. 

– När SiS inrättades gav inte mentalskötarutbildning 

behörighet som behandlingsassistent. 

Nu har vi många med den 

bakgrunden, och dessutom sjuksköterskor 

med specialisering inom psykiatri. 

Överlag tycker Bernard Taylor att SiS 

personal utvecklat en god kompetens i att 

hantera människor med svåra psykiska 

sjukdomar. Och det är nödvändigt, understryker 

han. Sedan psykiatrins sönderfall 

har LVM-hemmen fått en ny klientgrupp, 

personer som tidigare fanns inom den 

Jag tycker mig ofta se 

hur floskler döljer en 

ovilja att göra något åt 

problemen. 

slutna psykiatrin och vars missbruk 

ibland är ett resultat av att de inte fått tillräcklig 

vård på hemmaplan. 

– De uppfattar sig ofta som udda och 

söker sig därför lätt till andra subgrupper 

i samhället, säger Bernard Taylor. Är man 

väldigt ensam och inte klarar ett eget 

boende, kanske man ger sig ut på stan och 

hamnar med de hemlösa knarkarna. 

Enligt Bernard Taylor och Bengt-Göran 

Andréasson är en av de viktigaste slutsatserna 

efter många år inom LVM-vården att 

vården av psykiskt sjuka missbrukare 

måste förändras radikalt. Och med radikalt 

avses lagändringar. 

– Vad hjälper det att vi har en god omvårdnad 

när vi inte kan tvångsmedicinera, frågar 

Bengt-Göran Andréasson. Det är oerhört 

frustrerande att se människor som 

fungerar ganska bra när de tar sin medicin, 

plötsligt må fruktansvärt dåligt där- 

för att vi inte kan motivera dem att ta 

medicinen. 

– Och väl inne på akutpsykiatrin får klienten 

inte stanna kvar, trots att läkaren 

konstaterat en allvarlig schizofreni, tillägger 

Bernard Taylor. Människor med ett 

stort lidande bollas hit och dit utan den 

kontinuitet i vården som skulle behövas. 

Argumentet att tvångsmedicinering är 

ett alltför stort ingrepp i den enskildes 

integritet, är han hjärtligt trött på. 

– Jag tycker mig ofta se hur floskler döljer 

en ovilja att göra något åt problemen. 

Antingen bör SiS få utökade befogenheter 

inom ramen för LVM-vården, eller också 

bör klienternas rätt till psykiatrisk vård 

regleras i nationella avtal, i stil med vad 

som gjorts inom ungdomsvården. 

Bengt-Göran Andréasson tycker att ett 

tidigare samarbete med psykiatrin i Borås 

kunde tjäna som modell för hela Sverige. 

– Samarbetet innebar att LVM-klienter 

från Borås kunde försökspermitteras till 

Gudhemgården efter att de fått psykiatrisk 

tvångsvård på hemorten. Om det 

var omöjligt att få dem att ta sin medicin 

på Gudhemsgården trädde LPT i kraft 

igen och de hade en garanterad plats inom 

sjukvården. 

Med det menas inte att LVM-vården ska 

förvandlas till en ny slutenpsykiatri med 

långa vårdtider, betonar Bengt-Göran 

Andréasson och Bernard Taylor. Utdragna 

institutionsvistelser bör undvikas så 

inte människor blir institutionaliserade. 

Ett bekymmer är socialsekreterare som 

redan från början aviserar att man vill 

använda LVM som en sex månaders lösning 

för en individ som man för tillfället 

inte orkar arbeta med på hemmaplan. 

– Klienten har då en tendens att se 

LVM-vistelsen som ett fängelse där man 

räknar av dagar, i stället för ett avstamp 

för vidare behandling, säger Bernard Taylor. 

Vårt motivationsarbete försvåras.

Två med stora hjärtan. Bernard taylor och Bengt-göran Andréasson har tillsammans styrt gudhemsgården i flera decennier. de har sett hur LVM-hemmet 

fått allt fler klienter som förut fanns inom psykiatrin, och talar mycket om vikten av respekt. när jobbet är tungt och våldsamt är det extra viktigt att orka 

känna empati. Foto: Lena garnold 

Över huvud taget borde LVM förändras 

för att passa de intagnas behov bättre, 

menar han. Som det är nu finns inte juridiskt 

stöd för den kvalificerade och långsiktiga 

vård som behövs. 

– Antingen borde LVM-tiden förkortas 

till exempelvis två tre månader, och då 

handla om att ge någon en chans att göra 

ett val i nyktert tillstånd, eller också borde 

LVM-tiden förlängas betydligt. Vården i 

öppnare former skulle vara en slags försöksutskrivning 

med möjlighet att återta 

klienten till institutionen om han eller hon 

tar ett svårt återfall. 

En sådan vårdmodell kräver dock kvalificerad 

behandling, fyller Bengt-Göran 

Andréasson i. Annars riskerar man oetisk 

förvaring av människor. Bernard Taylor 

anser att projektet ”Ett kontrakt för livet” 

är bra, men att det inte räcker. 

– Avbryter en person sitt kontrakt, har 

man ingenting att sätta emot rent juridiskt. 

Ett generellt problem inom både LVM-vården 

och socialtjänsten är orealistiska förhoppningar 

hos personalen. Höga ambitioner 

som inte alltid är realistiska risk- 

erar att falla tillbaka på den som vårdas. 

När personalen känner ångest över att en 

person tagit ett återfall eller avbrutit 

behandlingen läggs allt ansvar på klienten, 

som skuldbeläggs och känner sig 

ännu mer avvisad. I stället för att stupa på 

orealistiska förväntningar borde man 

oftare lyfta fram den goda omvårdnaden 

som finns inom LVM, tycker Bernard 

Taylor. Arvet från förr är tungt och fortfarande 

har SiS personal ibland en alltför 

låg självkänsla utifrån sitt uppdrag. 

Men trots de problem som finns i vården, 

har mycket blivit bättre, summerar 

Bengt-Göran Andréasson och Bernard 

Taylor. I dag vågar man arbeta nära de 

intagna, bygga relationer och stötta. Kunskapen 

om behandling är hög och samarbetet 

med socialtjänsten fungerar generellt 

sett bra. 

– När jag åkte på konferens för socialarbetare 

för tjugo år sedan betraktades 

jag som kom från tvångsvården som 

något katten släpat in, säger Bengt-Göran 

Andréasson. Nu finns det en annan respekt 

för att vi har kompetens att bidra 

med. 

Jessica Rydén 

Bernard taylor 

får fortsatt ansvar för 

sis antivåldsutbildning 

>> Bernard Taylor får en ny tjänst inom 

SiS efter pensioneringen från Gudhemsgården. 

Han kommer att på halvtid 

ansvara för SiS utbildning i förebyggande 

av hot och våld. Dessutom kommer han 

att föreläsa om hur man bemöter missbrukare 

med psykiatriska diagnoser. 

På Gudhemsgården har han sett hur 

personal vuxit när de lärt sig att inte 

bemöta våld hos de intagna med kontroll 

och inlåsning, utan genom resonemang 

och avvärjning. 

– Hot triggar igång primitiva känslor 

hos vem som helst, och att som personal 

klara av att hantera det gör att självkänslan 

och yrkesstoltheten växer. I stället för 

en destruktiv spiral där våld föder våld, 

öppnar man för respektfulla relationer. n 


Läs mer om antivåldsutbildningen. 

sistone nr 1 2007

Många blir drogfria med 

hjälp av garanterad eftervård 

Projektet Ett kontrakt för livet har gett resultat över förväntan. Fler missbrukare får 

vård och många blir drogfria. Men det är inte rabatten som ökat intresset för LVM 

hävdar socialtjänsten. 

> – Effekterna av Ett kontrakt för livet 

har varit väldigt positiva ur flera 

aspekter, säger Martha Kesthely, utredningssekreterare 

vid SiS huvudkontor. 

Dels har många fler missbrukare fått 

chansen till en ny start i livet, dels är 

behandlingsresultaten överraskande bra. 

Martha Kesthely har studerat hur Ett 

kontrakt för livet utvecklats under 2005 

och 2006. Förutom att ta fram statistik 

över beläggning och behandlingsutfall har 

hon samlat in synpunkter från socialtjänsten.Erfarenhe- 

terna är nästa uteslutande 

goda. Klient- 

erna tar vården på 

större allvar, samarbetet 

mellan SiS och 

socialtjänsten har 

förbättrats och utfallet 

av behandlingen 

är gott. 

Av de 269 missbrukare som hittills kunnat 

följas upp var 40 procent drogfria sex 

månader efter avslutad LVM-vård. Det 

uppger deras socialsekreterare. Räknar 

man in även dem som hade minskat sitt 

missbruk, kommer man upp i 70 procent. 

– Det gäller nu att fortsätta stötta de 

här människorna om de goda resultaten 

ska hålla i sig, påpekar Martha Kesthely. 

Forskning visar att det inte är så ovanligt 

med goda resultat på kort sikt. 

Ett kontrakt för livet innebär bland annat 

att klienten, socialtjänsten och SiS gemensamt 

skriver under ett kontrakt för hur 

vården ska se ut ett år framåt i tiden. I utbyte 

mot garanterade eftervårdsinsatser 

får kommunen rabatt på § 27-placeringen, 

det vill säga den del av LVM-tiden som 

klienten prövar vård i öppnare former. 

Under den tid Ett kontrakt för livet funnits 

har efterfrågan på LVM-platser ökat 

markant. År 2006 var i genomsnitt 418 

personer intagna på SiS LVM-hem, jäm- 


fört med 347 året före. Inom SiS finns farhågan 

att efterfrågan kommer att sjunka 

drastiskt när rabatten försvinner vid årsskiftet. 

Något som dock inte bekräftas när 

SiStone ringer runt till några kommuner. 

I stället talar man om förhoppningen att 

bättre öppenvård ska leda till färre institutionsplaceringar 

på sikt. Ingen SiStone 

talat med uppger att reducerade kostnader 

lett till fler LVM-placeringar. Inte ens i 

Göteborg, där placeringarna nästan fördubblats 

mellan 2004 och 2006. 

Det gäller nu att fortsätta stötta de här människorna 

om de goda resultaten ska hålla i sig. forskning 

visar att det inte är så ovanligt med goda resultat 

på kort sikt. 

– Det här är en alldeles för allvarlig 

fråga för att det skulle handla om någon 

rabatt, säger Birgitta Nyzell vid stadskansliet 

i Göteborg. Som planeringsledare 

vid enheten för välfärd har hon regelbunden 

kontakt med stadens socialchefer. Ett 

kontrakt för livet är inget som varit uppe 

till diskussion, påpekar hon. I stället kommer 

larmrapporter om fler unga människor 

med ett avancerat missbruk. Att vården 

brister på hemmaplan kan vara en 

annan orsak till ökningen, resonerar hon. 

– Fortfarande är det mycket långa väntetider 

för de heroinister som önskar substitutionsbehandling 

med metadon eller 

subutex. Det är inte omöjligt att det förklarar 

varför en del missbrukare hinner gå 

ner sig så pass att ett LVM-omhändertagande 

blir nödvändigt. 

Bortsett från i Göteborg har ökningen 

av placeringar skett relativt jämnt över 

landet, men även kommuner som Eskilstuna, 

Karlstad och Solna sticker ut i statistiken. 

Här hörs förklaringar liknande dem 

i Göteborg. 

– Att vi omhändertagit fler personer 

sedan förra sommaren beror på att vi 

upptäckte en grupp unga människor som 

redan hunnit utveckla ett väldigt avancerat 

missbruk, säger Pia Sahlin-Brunzell, 

chef för arbetsmarknads- och socialförvaltningen 

i Karlstad. Om det beror på att 

vi varit för dåliga på att fånga upp dem 

tidigare, eller på att de haft en väldigt 

snabb missbrukskarriär vet vi inte. 

Pia Sahlin-Brunzell berättar att LVMansökningarna 

fortsatt att öka i Karlstad 

under januari, men 

att man på sikt strävar 

efter färre institutionsplaceringar. 

Genom just Ett kontrakt 

för livet har 

man fått pengar att 

bygga upp bättre 

öppenvårdsinsatser. 

Till hösten öppnar en ny verksamhet för 

missbrukare på hemmaplan med sysselsättning 

och särskilda boenden. 

Även i Eskilstuna betonar man hur vårdkedjetänkandet 

lett till bättre eftervård 

och därmed också bättre förebyggande 

vård i kommunen, något som framöver 

ska minska behovet av tvångsvård. Här är 

det Vårdkedjeprojektet, ett annat projekt 

med förstärkt vårdkedja, som bidragit till 

fler LVM-omhändertaganden, berättar 

Kerstin Eriksson, områdeschef för de 

sociala frågorna inom arbetsmarknads- 

och familjeförvaltningen i Eskilstuna. 

– Tack vare det projektet har vi fått 

inspiration till att etablera bättre vård i 

kommunen. Inte minst de med SiS gemensamma 

utbildningsinsatserna i MI och 

återfallsprevention har varit värdefulla. 

Jessica Rydén 


Läs mer om Ett kontrakt för livet och Vårdkedjeprojektet.

Bättre kommunkontakter 

när sis inför regional nivå 

den 1 juli får sis fyra regioner med egna chefer. Förändringen ska förenkla och 

förbättra kontakterna med socialtjänsten och stärka sis som varumärke. Men 

sis är fortfarande en sammanhållen myndighet. 

> Ett huvudkontor i Stockholm och 47 

ungdomshem och LVM-hem runt om 

i landet. Så ser SiS organisation ut i dag. 

Från och med den 1 juli blir bilden en 

annan. Då inför myndigheten en ny, 

regional, nivå som ska ge bättre stöd åt 

institutionerna och hjälpa till att styra 

verksamheten. SiS delas in i fyra regioner 

– Södra regionen, Västra regionen, Norra 

regionen och Mälardalsregionen – som 

får egna kontor och egna chefer. 

Regionkontoren tar över vissa arbetsuppgifter 

från huvudkontoret, bland annat när 

det gäller verksamhetsplanering, budgetarbete, 

utvecklingsprojekt och utbildningsverksamhet, 

men en av de största 

vinsterna med den nya nivån är att den 

bättre knyter ihop SiS ledning med institutionerna. 

Regioncheferna, som var och 

en får ansvar för ett drygt tiotal institutioner, 

får större möjlighet att vara tillgängliga 

för ”sina” institutionschefer. 

I och med att regioncheferna ingår i SiS 

centrala ledningsgrupp, kan de både fungera 

som röst åt institutionerna och föra 

ner beslut och direktiv från ledningen. 

SiS administrative direktör Per Wallin 

tror på den nya organisationen. Han 

betonar att SiS även i framtiden kommer 

att vara en myndighet, inte fyra. Den 

detaljerade lagstiftningen och SiS egna 

anvisningar och råd- och riktlinjer borgar 

för det. För socialtjänsten kommer myndigheten 

nog tvärtom att bli ännu tydligare 

och mer greppbar än i dag. 

– Målet och förhoppningen är att regionerna 

ska stärka SiS som varumärke. Ute i landet 

finns ibland en reserverad hållning 

gentemot det Stockholmsstationerade. 

Den reservationen minskar naturligtvis 

om man i stället har kontakt med före- 

trädare som sitter i till exempel Malmö 

eller Göteborg. 

Per Wallin beskriver regioncheferna 

som spindlar i nätet som ska närma sig 

viktiga aktörer i sina regioner. När det 

gäller kontakterna med socialtjänsten är 

det kanske inte främst socialsekreterare 

som är målgruppen, utan socialchefer 

och chefer för individ- och 

familjeomsorgen. På den nivån 

behöver samarbetet bli tätare. 

Det håller Tomas Fjellvind, in- 

stitutionschef på Johannisbergs 

ungdomshem i Kalix, med om. 

Han har själv tidigare arbetat 

som både socialsekreterare, 

chef för individ- och 

familjeomsorgen och socialchef 

och vet hur viktigt 

det är med kontaktnät på 

chefsnivå. Placerande 

socialsekreterare har ett 

mycket enklare jobb 

om de som ska fatta 

besluten vet vad en 

placering innebär. 

Det är inte alltid 

pengarna som är 

bromsklossen, 

förklarar Tomas 

Fjellvind. Ibland vet 

chefer inom socialtjänsten 

för lite om 

SiS verksamhet. 

– Om vi med hjälp 

av regionchefer kan 

skapa de viktiga kontakter 

som behövs, 

tror jag att arbetet 

underlättas på alla 

nivåer. 

Birgitta 

Hedman-Lindgren 

Från och med första juli är sis uppdelat i fyra regioner. de leds av regionchefer som var och 

en ansvarar för ett drygt tiotal institutioner. Vill du veta vilka institutioner som ingår i de olika 

regionerna och var regionkontoren ska ligga? gå in på sis webbplats www.stat-inst.se. 

illustration: diana Reybekiel 

sistone nr 1 2007 11

Med rätt program knäcker 

simon läs- och skrivkoden 

På Åbygården har pojkar med och läs- och skrivsvårigheter börjat gilla skolan. 

Med datorns hjälp kan simon få svåra texter upplästa, och det går äntligen 

att förstå det han skriver. 

Kul i skolan. Med hjälp av datorprogram som gör det lättare att läsa och skriva har simon äntligen 

fått kontroll på bokstäverna. Anders nilsson, pedagogisk ledare på Åbygården, tycker att fler sisinstitutioner 

borde använda programmen. Foto: Eva Lie 


> – Har man en skola ska man ha tillgång 

till det här. Elever som behöver 

sådan här hjälp finns på alla våra institutioner. 

Anders Nilsson, pedagogisk ledare på 

Åbygården i Anderslöv, tvekar inte en 

sekund. De särskilda datorprogram som 

används av ungdomshemmets pojkar har 

inneburit en enorm förbättring. Nu tycker 

elever med stora läs- och skrivsvårigheter 

att det är kul att gå i skolan. Nästan så kul 

att de slåss om att få göra läxorna på 

kvällen. 

Bakgrunden till förändringen är att Åbygården 

i januari i fjol gick med i ett projekt 

lett av forskaren Idor Svensson som bland 

annat ville undersöka om IT-baserade 

hjälpmedel ger effekter på läsförmåga och 

läsintresse. Projektet är formellt avslutat 

men på Åbygården lever innehållet fortfarande 

kvar, nu som en del av skolarbetet. 

Sedan i höstas använder ungdomshemmets 

pojkar datorprogrammen som 

självklara verktyg i undervisningen. Vissa 

för att överhuvud taget få ordning på 

orden och deras betydelse, andra som 

rolig överkurs som utvecklar inlärningen 

ännu mer. 

Simon, som är femton år, hör definitivt 

till den förra gruppen. 

– Ska jag vara ärlig så har det inte gått 

särskilt bra för mig i skolan, men här på 

Åbygården kan jag göra nästan allting. 

Jag är säkrare vid datorn än när jag skriver 

för hand, berättar han. 

Anders Nilsson bekräftar att Simon har 

stora problem. När han kom till Åbygården 

och som ett test skrev 40 ord var 32 

felstavade. Av de ord han stavade fel var 

hälften så tokigt skrivna att det vanliga 

rättstavningsprogrammet i datorn misslyckades 

med att hitta några korrekta för-

slag. Det kände inte igen orden. 

I dag är det där historia. När Simon 

skriver använder han numera ett särskilt 

program för rättstavning som inte ger sig i 

första taget. Skriver han fel markerar programmet 

det felaktiga ordet och kommer 

med förslag till korrekt stavning. Men 

eftersom även de rätta förslagen kan 

verka förvirrande för en person med stora 

läs- och skrivsvårigheter sätter programmet 

in dem i olika sammanhang. Skriver 

Simon något som påminner om ”jul” kan 

han läsa förklarande meningar om de 

olika alternativen. Som till exempel ”hjulen 

på vagnen snurrar fort” eller ”med 

julen kommer tomten”. 

Men inte nog med det. Med hjälp av programmet 

med talsyntes, som också används 

mycket på Åbygården, kan Simon 

får förklaringarna upplästa av datorn. 

Vill han, kan datorn läsa upp allt han 

skriver så att han genast hör när, och på 

vilket sätt, det blir tokigt. Simon bestämmer 

själv hur fort datorn ska läsa. Den 

kan läsa allt från snabbt och flytande till 

stavelse för stavelse. 

Simon visar en snyggt uppställd och 

rättstavad sida om judendomen som bevis 

på resultatet. Anders Nilsson säger att 

skillnaden mot hur en sådan uppgift 

kunde se ut tidigare är otrolig. Simon själv 

är nöjd. 

– Förut hade det tagit mycket längre tid, 

och problemet hade varit att ingen annan 

hade förstått vad det stod. 

Att kunna läsa och skriva är en förutsättning 

för att man ska ta till sig kunskap i 

olika skolämnen. Något som gjort att 

flera av Åbygårdens pojkar har en gemensam 

historia av misslyckanden i skolan. 

Programmet med talsyntesen underlättar 

inlärningen på ett enkelt sätt. Med hjälp 

av en särskild skanner går det till exempel 

lätt att skanna in en svår sida ur läroboken 

och låta datorn stå för uppläsningen. 

– Pojkarna kan sitta med sina böcker 

och följa med samtidigt som de hör texten. 

På det sättet förstår de innehållet. I 

vanliga fall går en stor del av pojkarnas 

kraft åt till avkodningen och det gör att de 

tappar möjligheten att följa med. 

Talsyntesen och det utvidgade rättstavningsprogrammet 

hör till de mest använda 

programmen på Åbygården. Typing 

master, som påminner om ett program 

för träning i fingersättning, är också 

populärt. Eleverna övar sig i att hitta bok- 

stäverna och placera dem rätt, vilket gör 

att förmågan att känna igen ord ökar. Att 

mycket i programmet påminner om roliga 

spel där man kan samla poäng underlättar 

förstås. Åbygården har två bärbara datorer 

som pojkarna får turas om att låna in 

på sina rum, och det har gjort läxläsningen 

betydligt mer attraktiv. Inte minst som 

när simon skriver använder han numera ett 

särskilt program för rättstavning som inte ger sig 

i första taget ... Men eftersom även de rätta förslagen 

kan verka förvirrande ... sätter programmet in dem 

i olika sammanhang. 

det finns möjlighet att jobba med egna 

projekt, som till exempel musikprogram, 

när skoluppgifterna är klara. Det här 

betyder mycket på flera plan, tycker 

Anders Nilsson. 

– Tänk att du jobbar på kvällen och 

kommer in till en kille och frågar ”Vad 

gör du, kan du visa mig? Wow, har du 

gjort det själv?” Bättre behandling än så 

kan det väl inte bli? I början var vi tveksamma 

eftersom projektet innehöll så 

dyrbar utrustning. Vi var rädda att datorerna 

skulle slängas i väggarna och fördärvas. 

Nu har vi haft dem i över ett år och 

det enda som har strulat är mjukvaran, 

och det är inte vårt fel. Allt har skötts 

exemplariskt. 

För Simon har datorprogrammen inneburit 

att orden har blivit begripliga och att skolan 

har blivit rolig. Till sommaren flyttar 

han hem igen och i höst väntar studier i en 

vanlig gymnasieskola. Hur ska han klara 

det? 

– Man kan köpa programmen. Jag får 

säga till skolan att de skaffar en dator till 

mig så att jag kan lägga in dem, säger 

Simon och låter lite orolig. 

Anders Nilsson lugnar men är realist. 

– Det där är svårt, Simon. Jag kan inte 

lova vad din skola eller kommun kommer 

att göra. Däremot ska jag berätta om dina 

problem. Sedan är det upp till dem. 


simon heter egentligen någonting annat. 

nödvändigt 

utbilda personalen 

>> Ett tiotal särskilda ungdomshem har 

ingått i försöket med hjälpmedel som gör 

det lättare att läsa och skriva. Projektet, 

som är finansierat av SiS, har letts av Idor 

Svensson, verksam vid institutionen för 

pedagogik vid Växjö universitet. Åbygården 

har kommit längst när det gäller att 

använda hjälpmedlen. Ytterligare ett par 

institutioner är på väg att bli lika framgångsrika, 

men på många håll har det gått 

betydligt trögare. Framför allt beroende 

på att personalen inte skaffat sig de tekniska 

kunskaper som behövs. De vet inte 

hur de ska handskas med exempelvis 

datorprogrammen. 

– Vi utbildade alla vid två tillfällen och 

betonade hur viktigt det var att de lärde 

sig hjälpmedlem. I efterhand kan man 

konstatera att vi borde ha lagt ner ännu 

mer tid på utbildningen. 

Idor Svenssons projekt innehöll två 

paket som delades ut till institutionerna. 

Det ena bestod bland annat av en boksamling, 

en särskild cd-spelare för uppläsning 

i olika hastigheter och instruktioner 

om hur högläsning i grupp och på sängkanten 

skulle gå till. Det andra paketet 

innehöll datorprogram och översättningspennor. 

Enligt Idor Svensson har inte 

minst talsyntesen (som gör det möjligt för 

datorn att läsa upp skriven text) varit 

mycket populär. Hur hjälpmedlen påverkat 

ungdomarnas läs- och skrivutveckling 

är dock för tidigt att säga. Först behövs 

grundligare test på individnivå. n 

sistone nr 1 2007 13

MVg-samordnare stöttar 

stressad socialsekreterare 

Projektet Vårdkedja Ungdom – MVg börjar hitta sin form. samordnarna har kommit 

på plats, och för en stressad socialsekreterare är Anders Lindh en förstärkning. Han 

har tid att skapa samarbeten som håller. 

> Anders Lindh och Anneli Österberg 

har rest till Vemyra ungdomshem 

utanför Sollefteå. Han är samordnare i SiS 

vårdkedja för ungdomar från särskilt 

utsatta storstadsområden, och arbetar i 

Stockholms läns södra del. Hon är socialsekreterare 

i Södertälje, en av de femton 

kommuner som deltar i projektet Vårdkedja 

Ungdom – MVG (Motverka våld 

och gäng). Ett projekt som dels innehåller 

vårdsamordnare och dels en subventionering 

av vårdavgiften med 40 procent för 

de kommuner som ingår. 

Under en promenad mellan snödrivorna 

planerar de eftermiddagens möte. Tillsammans 

med institutionschefen Stefan 

Hasselborg och biträdande avdelningsföreståndare 

Wenche Hammar ska de 

träffa en flicka som behandlas på ungdomshemmet 

på uppdrag av socialtjänsten 

i Södertälje. 

– Anders är en viktig resursperson. Han 

fångar upp de delar jag inte hinner med 

eller inte ser, säger Anneli Österberg. 


Det tvååriga projektet Vårdkedja Ungdom 

– MVG startade i höstas och har nätt 

och jämt kommit igång med det praktiska 

arbetet. De 25 samordnarna är ännu 

nyanställda och ägnar sig i början åt att 

bygga upp relationer med såväl ungdomarna 

som personal inom socialtjänsten 

och på SiS institutioner. Tanken är att 

varje samordnare ska följa ett 20-tal ungdomar, 

men antalet hör till det som kan 

ändras beroende på hur projektet utvecklar 

sig. Samordnarna ska se till att det 

finns behandling efter institutionsvistelsen 

och fungera som en brygga till skolan, 

familjen, socialtjänsten och andra samhällsinsatser. 

När Anders Lindh beskriver 

sin roll använder han ord som ”katalysator”. 

Han ska inte sköta behandlingen, 

men däremot ska han stötta, finnas i när- 

heten och se till att samarbeten fungerar, 

oavsett om de finns inom skola, öppenvård 

eller psykiatri. 

– Ju längre tiden går desto fler människor 

kommer att vara med. Det gäller att 

bygga upp ett nätverk som finns kvar runt 

ungdomarna när de inte längre har hjälp 

Vi som arbetar inom socialtjänsten har för 

mycket att göra på alldeles för lite tid. 

drivande men inte oumbärlig 

>> För några år sedan ledde Marianne 

Larsson Lindahl ett eftervårdsprojekt för 

vuxna missbrukare i SiS södra region. 

I dag är hon utvecklingsledare inom socialtjänsten 

i Helsingborgs kommun. Hon 

ser många paralleller mellan eftervårdsprojektet 

och Vårdkedja Ungdom – 

MVG, inte minst när det gäller samordnarnas 

roll. De får inte göra sig oumbärliga 

och måste veta när det är dags att 

kliva av, säger hon. 

– En samordnare måste vara drivande, 

men alla stödkontakter tar slut och successivt 

måste klienten själv ta ett större 

ansvar. 

Marianne Larsson Lindahl konstaterar 

att de första veckorna efter vistelsen på 

institutionen är avgörande. Eftervårds- 

projektet hade en fördel i att samordnarna 

var tillgängliga dygnet runt. 

– Det var en stor tillgång, särskilt i kontakten 

med anhöriga och psykiatrin, som 

ofta ringde på kvällstid. För en klient som 

ska anpassa sig till samhället igen är det 

långt från fredag kväll till måndag morgon. 

Förutom att vara en bra lyssnare och finnas 

till hands, är det viktigt att samordnaren 

kan se till att de planer SiS och socialtjänsten 

upprättar tillsammans med klienten 

verkligen går att genomföra, betonar 

Marianne Larsson Lindahl. Det är också 

viktigt att en samordnare kan fungera 

som ett ”stödjag”, ett stärkande jag som 

har förmåga att hjälpa ungdomar eller 

vuxna missbrukare att hantera skuldkänslor 

och inte falla tillbaka i missbruk. n 

av socialtjänsten. Fram till den punkten 

ska samordnaren vara med, säger Anders 

Lindh. 

Anneli Österberg gläds över att ha fått en 

utomstående person att bolla idéer med. 

Hon har redan märkt en viss lättnad i sitt 

arbete. 

– Vi som arbetar inom socialtjänsten 

har för mycket att göra på alldeles för lite 

tid. Vi hinner sällan ta de där ytterligare 

stegen som behövs för att konkretisera det 

vi ofta vet behöver göras, säger hon. 

Personalen på Vemyra brukar ägna 

mycket tid och kraft åt att hitta personer 

som kan vara kontaktpersoner och ingå i 

nätverken kring de ungdomar som 

behandlas på institutionen. Samordnarna 

i vårdkedjeprojektet behöver de inte leta 

efter. 

– Nu kan vi prata om en person som 

ungdomen redan har träffat och hunnit 

skaffa sig en bild av, säger Stefan Hasselborg. 

Alla runt bordet är noga med att skilja mellan 

akuta utredningar och behandlingsuppdrag. 

Handlar det om en mer långvarig 

behandling knyts relationen till 

behandlingsstället. Då kanske samordnaren 

kommer in på slutet för att underlätta 

övergången från institutionen till 

öppenvård och hemmiljö. I akuta ärenden, 

när pojken eller flickan ska vidare till 

en annan institution eller ett privat behandlingshem, 

är det viktigt att etablera

Fyra som samarbetar. Avdelningsföreståndaren Wenche Hammar, institutionschefen stefan Hasselborg, samordnaren Anders Lindh och socialsekreteraren 

Anneli Österberg på en promenad inför eftermiddagens möte på Vemyra ungdomshem. genom Vårdkedja Ungdom – MVg har de fått ett nytt sätt att 

arbeta tillsammans. Foto: gunno Rask 

kontakt redan från början och bygga upp 

ett bra samarbete med socialtjänsten. 

– Är man stressad är det lätt att glömma 

bort saker och kanske blir inte kontakten 

med föräldrar och skola så intensiv eller 

omfattande som man skulle vilja, medger 

Anneli Österberg. 

Till samordnarens uppgifter hör att samla 

information om tidigare vårdinsatser, 

sammanfatta behovet av fortsatt behandling 

och upprätta en plan för hur vården 

ska gå till. Inför varje möte är det största 

möjliga öppenhet som gäller. Wenche 

Hammar som är avdelningsföreståndare 

och följer flickorna på Vemyra på nära 

håll vet hur de kan reagera i pressade situationer. 

De är viktigt att de känner sig 

informerade och förberedda, förklarar 

hon. 

– Relationerna måste byggas upp långsamt 

och försiktigt. Ungdomarna behöver 

träning, både i att vara med på ett möte, 

och i att gå från mötet till fortsatt behandling. 

”Kommunen kan aldrig 

ha samma bredd som sis” 

Inger Leite, chef för individ- och familjeomsorgen 

i Rosengård, är rädd att inte 

platserna ska räcka till. Hon vill inte att 

kommunerna ska tvingas bygga egna institutioner. 

Malmö hör till de kommuner som kraftigt 

ökat antalet placeringar på SiS ungdomshem 

sedan Vårdkedja Ungdom – MVG 

startade förra sommaren. Under 2006 såg 

socialtjänsten i Rosengård att missbruket 

av framför allt cannabis ökade och började 

krypa allt längre ner i åldrarna. Stadsdelen 

hade också stora problem med personrån 

och annan grov kriminalitet bland 

ungdomar. 

– Visst är det en stor lättnad att subventionerna 

finns, men vi hade ändå tvingats 

köpa fler platser under hösten, säger Inger 

Leite som är chef för individ-och familjeomsorgen 

i Rosengård. Hon tror att projektet 

kan bidra till att underlätta återanpassningen 

från institution till hemmiljö. 

– Men det är viktigt att inte bara titta 

på tillgången till samordnare och att kostnaderna 

minskar. Det handlar också om 

vilken grundorganisation man har i kommunen, 

säger hon. 

För att möta utvecklingen startade Rosengård 

för en tid sedan ett eget öppenvårdsprogram. 

Förvaltningen har samlat alla 

ungdomsärenden på fyra personer som 

håller kontakten med skola och närpolis, 

och som har byggt upp en stor egen kunskapsbank. 

– Samordnarna spelar störst roll i mindre 

kommuner med få placeringar. Vi stör- 

Torbjörn Tenfält >> 

sistone nr 1 2007 1

re kommuner med många kriminella ungdomar 

är redan vana vid att samarbeta 

med SiS, säger Inger Leite. 

På sex månader har de femton kommuner 

som ingår i vårdkedjeprojektet 

ökat antalet placeringar med 33 procent. 

Men även bland övriga kommuner är det 

allt fler som vänder sig till SiS. Om den 

ökade efterfrågan svarar mot det verkliga 

behovet, och inte bara är en följd av det 

subventionerade priset, måste SiS bygga 

ut antalet platser, anser Inger Leite. 

– Jag vill inte se en utveckling där de 

stora kommunerna bygger upp egna institutioner. 

Vi kan aldrig ha samma bredd 

på verksamheten som SiS har. 

Torbjörn Tenfält 

[ nya raPPorTEr ] 

Att övervinna världen 

om verksamhet och ideologi vid granhult – 

ett särskilt ungdomshem. 

AV GÖRAN JOHANSSON 

socialantropologen göran Johansson följde 

under några veckor i februari 2006 verksamheten 

vid granhults behandlingshem. Rapporten 

beskriver och analyserar innehållet i 

den behandling som bedrivs där. granhult har 

funnits som behandlingshem i närmare ett 

kvartssekel och byggde först sin behandling 

på medlevarskap, men övergick 1991 till 

tolvstegsbehandling. de ungdomar som kommer 

till granhult kommer inte frivilligt. Få av 

dem är vid sin ankomst medvetna om att de 

har ett beroende av alkohol och/eller droger. 

Här ingår därför ett extra moment, motivationsbehandling. 

På granhult tonar man också 

ned talet om maktlöshet och en högre makt 

som är grundläggande faktorer inom traditionell 

tolvstegsbehandling. 

Forskningsprojekt finansierade av 

statens institutionsstyrelse 

statens institutionsstyrelse har, efter behandling 

i sis Vetenskapliga råd, delat ut knappt 

100 miljoner kronor vid 13 ansökningstillfällen 

till forskning med relevans för tvångsvården 

av ungdomar och vuxna missbrukare. 

inför år 2007 beviljades tre nya forskningsprojekt 

medel. största anslagsmottagarna är 

stockholms universitet och Lunds universitet, 

som fått 29,6 respektive 25,7 miljoner 

kronor sedan 1995/96. disciplinmässigt är 

socialt arbete och psykologi de största mottagarna 

av anslag. 


Köp eller ladda ner rapporterna. 

> Tips till redaktionen? 

Kontakta oss! 08-453 40 11 

sistone@stat-inst.se 


subventionerad avgift 

sparar miljoner åt 

kommunerna i projektet 

De femton kommuner som ingår i MVG 

placerar nu betydligt fler ungdomar hos 

SiS än tidigare. Nästan 20 miljoner kronor 

har betalats ut i subventioner. 

Under första halvåret med Vårdkedja 

Ungdom – MVG (juli–december 2006), 

ökade kommunerna som ingår i projektet 

sina placeringar hos SiS med 32 procent, 

jämfört med samma period 2005. I övriga 

kommuner var ökningen 16 procent. 

Kommunerna i projektet är Stockholm, 

Botkyrka, Haninge, Huddinge, Södertälje, 

Borlänge, Falun, Gävle, Göteborg, 

Bjuv, Burlöv, Helsingborg, Landskrona, 

Malmö och Trelleborg. 

Göteborg hade flest placeringar under perioden, 

55 stycken, följt av Stockholm med 

47 och Malmö med 35 placeringar. 

Att avgiften subventioneras med 40 

procent gör att kommunerna i projektet 

tillsammans sparat nästan 20 miljoner 

kronor. Göteborg som kvitterat ut en fjärdedel 

av den summan har fått den största 

andelen. 

Vårdkedja Ungdom – MVG omfattar 

samtliga ungdomar som de femton kommunerna 

placerar på SiS institutioner, 

oavsett om det handlar om pojkar som 

riskerar att dras in i kriminalitet eller om 

flickor med psykiatriska behov. 

– Vi vill inte hamna i 

en situation där vi ska 

ställa det ena behovet 

mot det andra, säger 

Ola Panzar Karlsson, 

som är informationsansvarig 

i projektet. 

Även om tanken 

med subventionerna ola Panzar Karlsson 

är att de ska frigöra 

medel till bra fortsatt vård på hemmaplan, 

avkrävs inte kommunerna på någon 

redovisning av hur de sparade pengarna 

används. 

– Vi förutsätter att socialtjänsten ser till 

att inte gatuchefen köper asfalt för pengarna. 

Två forskargrupper följer arbetet. Socialhögskolan 

i Stockholm studerar vilken 

effekt institutionsvistelsen har för ungdomarna, 

och forskare i Lund ska ta reda 

på om projektet leder till att institutioner 

och socialtjänst arbetar på ett annorlunda 

sätt. Rapporter från forskarna blir så 

småningom en del i beslutsunderlaget när 

regeringen ska ta ställning till om arbetssättet 

bör permanentas. 

Torbjörn Tenfält 


Läs mer om MVg-projektet. 

läser du någon annans tidning? 

Vill du ha en egen kostnadsfri prenumeration på sistone? 

skicka eller faxa kupongen till oss: 

sistone, Box 163 63, 103 26 stockholm. Fax 08-453 40 50. 

Ja, jag vill ha en egen sistone! 

skicka också en förteckning över de 

forskningsrapporter som sis givit ut. 

namn . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Utdelningsadress . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

. . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . 

Min arbetsplats (frivillig uppgift) . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . . .

[ DEBaTT ] 

Forskningen får inte missbrukas 

Låt inte smittorisken leda till för korta 

institutionsplaceringar. Risken att smittas 

av brottslighet är ännu större på hemmaplan, 

påpekar Tomas Erlingsson, chef på 

Björkbackens skol- och behandlingshem. 

>> När jag började som ung socialarbetare 

i mitten av 1970-talet var den så kallade 

stigmatiseringsteorin mycket populär. 

Vissa radikala socialarbetare tog den som 

intäkt för att inte göra någonting alls när 

det till exempel kom in polisrapporter om 

unga pojkar som varit ute och stulit bilar. 

Tala inte med dem om att de stulit bilar 

för då blir de biltjuvar, hette det. Hur tusan 

man lyckades tänka bort att pojkarna 

redan var biltjuvar förstår jag inte, men 

det gick tydligen. 

Tyvärr tycker jag mig se exempel på likadana 

stolligheter i dag. Tore Andreassen lyfter 

i sin forskningsöversikt ”Institutionsbehandling 

av ungdomar – vad säger 

forskningen?” fram smittorisken vid institutionsplaceringar 

och rekommenderar 

att man inte placerar längre än nödvändigt. 

Tore Andreassen pekar på något 

viktigt, men vad han inte berör utan överlämnar 

till läsarens omdöme är smitto- 

risken vid alternativen. Eller är hemmaplanslösningar 

alltid utan smittorisk? 

Personligen behöver jag inget forskningsstöd 

för att påstå att en kriminell kompiskrets 

eller dysfunktionella hemförhållanden 

utgör smittorisker. Vår skola på 

Björkbacken är bättre för våra ungdomar 

än de flesta skolor i Göteborg. 

Vi som jobbar på institution har ofta små 

möjligheter att jobba med kamratkretsen 

hemmavid. Vi försöker med varierande 

framgång att arbeta med familjen, men 

den påverkansfaktor som vi har överlägset 

störst möjlighet att påverka är avdelningsmiljön. 

Att målmedvetet arbeta för 

ett positivt behandlingsklimat med pla- 

sätt fokus på miljön 

Ska SiS nå framgång i sitt miljöarbete 

krävs pengar och stöd från ledningen. Det 

anser Oscar Hernandez som är miljöansvarig 

på Fagared. 

>> Att det går trögt att införa miljöledningssystem 

på Sveriges arbetsplatser är 

ett välkänt faktum. Flera rapporter från 

näringsliv, länsstyrelser och kommuner 

har belyst problemets storlek. Men ska 

SiS egna verksamheter successivt minska 

sin påverkan på miljön är någon form av 

miljöledningssystem en god hjälp. Det 

gäller att komma åt de vardagliga rutinernas 

miljöpåverkan och hitta systemfel 

som behöver åtgärdas. Resultaten bör 

spridas till fler än till den krets tjänstemän 

inom SiS som arbetar med miljöfrågor. 

Miljömålsuppföljningen bör utformas på 

ett pedagogiskt sätt som visar vilka framsteg 

som görs, vilka bakslag man stöter på 

och hur långt man har kvar till målen. 

För åtgärderna som behövs krävs ekonomiska 

resurser på HK. De eldsjälar som 

finns, i första hand på institutionerna, bör 

fångas upp och stöttas. Ledning och 

avdelningsföreståndare behöver grundläggande 

kunskaper om vad hållbar 

utveckling innebär och om vilka hot och 

möjligheter det finns i arbetet för att nå 

dit. Medarbetarna på institutionerna bör 

få återkommande information om hur de 

kan bidra till att minska sin miljöpåverkan. 

Ett gott exempel är Fagareds miljöblad 

som går ut till alla medarbetare fyra 

gånger per år. Ett annat sätt att sprida 

information är att arrangera utbildningar 

och studiebesök på till exempel soptippar, 

avfallshanteringsstationer eller reningsverk. 

Ett sätt att stärka miljöarbetet inom SiS är 

att inrätta undervisning i hållbar utveckling 

i skolan och låta eleverna upptäcka 

närmiljöns små och stora under. Lärarna 

bör bjudas fortbildning i miljöundervisningens 

metodik. 

Min erfarenhet av fyra års miljöarbete 

på Fagareds ungdomshem är att det för 

framgång krävs ledningens stöd och avdelade 

resurser. En samordnad utveckling 

inom SiS är önskvärd. Ett väl utvecklat 

miljöarbetet är kunskapsbaserat, praktiskt 

och säkert. Detta faktum avspeglas 

dock inte i de årliga verksamhetsberättelserna, 

som fortfarande fokuserar på ekonomi 

och organisation. 

Oscar Hernandez, miljöansvarig 

Fagareds ungdomshem 

ceringsmatchning, strukturerad behandling, 

och engagerad, närvarande och 

kunnig personal är grunden för institut- 

ionsarbetet. Tores Andreassens forskningsöversikt 

visar på vikten av att vi 

lyckas med arbetet att vända en risk till en 

möjlighet. 

Socialtjänsten har rätt att, och ska, ställa 

krav på institutionerna och vi ska ställa 

krav på oss själva. Det är att missbruka 

forskningsöversikten om den används 

som argument för att kasta tillbaka ungdomar 

i den miljö som orsakat placeringen. 

Även om vi kan hänvisa till fina forskningsrapporter 

eller evidensbaserade 

metoder är vi inte befriade från att ha ett 

eget, gott omdöme. Det var nog bland 

annat det Gud tänkte på då han gav oss 

hjärnan, annars hade det räckt med en 

omkopplingsstation. 

Thomas Erlingson, institutionschef 

Björkbackens skol- och behandlingshem 

tack! 

>> I morgon är det 11 veckor sedan jag 

blev omhändertagen. Polisen hämtade 

mig hos en kompis. Åkte till Täppan sluten. 

Gjorde pisseprov, visade positivt på 

amfetamin och THC. Jag skulle ha lyssnat 

på min kompis och skitit i att ta skiten. 

Men jag var full och tänkte inte klart. På 

sätt och vis tycker jag att det var bra att 

jag blev omhändertagen. Annars hade jag 

väl fortsatt med andra saker. 

Efter fyra dagar blev jag flyttad till Täppan 

öppen. I början var jag sur. Men 

genom tiden mognade jag. Men en dag 

drog jag. Men efter två timmar frågade 

jag mig själv, vad håller jag på med? Så jag 

drog tillbaka. Och personalen tyckte att 

det var bra att jag kom tillbaka. 

Efter den dagen så har livet fått en ny 

väg och jag känner själv att jag har mognat. 

Jag får ofta beröm av personalen för 

att jag sköter mig. Livet här har varit det 

bästa som har hänt på flera år. Jag trodde 

att stället var skit, men det var tvärtom. 

Så jag vill tacka all personal som har ställt 

upp för mig. Och så vill jag tacka min 

socialsekreterare för att hon hjälpt mig. 

Jag hoppas att fler ungdomar som kommer 

hit har det lika bra som jag har haft 

det. Tack än en gång. 

Skrivet av en pojke på Margretelunds 

utrednings- och behandlingshem i Lidköping 

sistone nr 1 2007 1

[ akTUEllT ] 

Vårdgaranti fungerar dåligt 

Bara hälften av sveriges landsting lever upp till vårdgarantin för missbrukare. 

i Örebro har man lyckats. där är väntetiden max två veckor. 

> En heroinist som vill sluta missbruka 

har rätt till behandling med subutex 

eller metadon. Sedan den nationella vårdgarantin 

infördes 1 november 2005 ska 

ett första bedömningssamtal ske inom tre 

månader och behandling starta efter ytterligare 

tre. Men så fungerar det bara i elva 

av landets 21 landsting, enligt en rapport 

från Mobilisering mot narkotika. 

− Det är ett tecken på hur lågt man 

prioriterar den här gruppen och deras 

behov. Tre månader till första kontakt är 

ganska generöst. När man inte klarar det 

är det allvarligt, säger Björn Fries, regeringens 

narkotikasamordnare. 

Flera landsting varken behandlar eller 

remitterar vårdsökande till andra delar av 

landet. Andra har antingen subutex- eller 

metadonbehandling, inte båda. Bland 

dem som erbjuder behandling är det inte 

ovanligt att väntetiden överstiger sex 

månader. 

Forskarna har identifierat tre orsaker 

till problemen: ideologiskt motstånd 

Klarälvsgården testar ett nytt sätt att telefonera. 

Växelsystemet vet till vem och hur 

länge man kan ringa. 

Ungdomshemmet Klarälvsgården testkör 

kriminalvårdens modell för telefonerande. 

Alla ungdomar har fått en egen sifferkombination 

som telefonidentifikation, 

och för att komma ut på linjen krävs att 

de först slår dessa siffror. Sedan går det att 

ringa till de telefonnummer som är registrerade 

som godkända i det automatiska 

växelsystemet. Pojkarna har sin egen 

inprogrammerade lista på tillåtna nummer, 

motsvarande den telefonlista personalen 

tidigare hade hand om, och det är 

bara till de numren det fungerar att ringa. 

– En av de största vinsterna är att vi 

höjer säkerheten. Nu sköter pojkarna 

dessutom allting själva och vi vet att de 

inte ringer mer än de har rätt till, säger 

Johan Rosengren som är it-ansvarig på 

Klarälvsgården. 

Växeln håller reda på den telefontid 

som pojkarna tilldelats. När tiden är slut 


bland behandlare och politiker, dåligt 

samarbete mellan landsting och kommuner, 

och stora avstånd i glesbygden. 

− Jag tror att det framför allt handlar 

om bristande kunskap och insikt, snarare 

än om dåliga ekonomiska resurser, säger 

Björn Fries. 

Örebro läns landsting följer garantin. Där 

erbjuds behandling med metadon, subutex 

och det nya medlet suboxone. Väntetiden 

för bedömningssamtal är en till två 

veckor och behandlingen påbörjas sedan 

omedelbart. Just nu är 39 personer 

inskrivna och fyra är på väg in. Totalt 

finns 55 platser. 

− När programmet startade tog pol- 

itikerna ett beslut att satsa och att inte ha 

några väntetider. Det synsättet har man 

haft hela tiden, säger Tommy Strandberg, 

verksamhetschef vid Beroendecentrum i 

Örebro. Enligt honom har landstingspolitikernas 

positiva inställning varit avgörande, 

även om extra lokala vårdgarantipengar 

också haft betydelse. Det 

går det inte att ringa. Hur mycket samtalstid 

ungdomarna har bestäms precis 

som tidigare av behandlarna på avdelningen, 

och för den som vill finns möjlighet 

att köpa extra tid. Eftersom kontakten 

med familjen är viktig kan föräldrar ringa 

in till avdelningen hur mycket de vill. Den 

telefontiden ligger utanför systemet. 

Johan Rosengren ser en fördel i att 

växelsystemet öppnas och stängs automatiskt 

på dagarna. Liksom att det inte 

längre är personalen som måste sätta 

stopp när en pojke vill ringa utan att ha 

tid kvar. Det är svårare att bli arg på en 

telefon än på en människa. 

– Säger någon att ”Ledsen Kalle, men 

du har ringt upp din telefontid” kan det 

uppstå en hotfull situation. Nu vet pojkarna 

att systemet inte går att lura. Är 

tiden slut så är den. 

Växelsystemet har prövats på Klarälvsgården 

och en av Sundbo ungdomshems 

avdelningar sedan i december. I vår ska 

försöket avslutas och utvärderas. 


psykosociala stödet från den kommunala 

socialtjänsten har också fungerat bra. Det 

finns till exempel ingen i programmet som 

inte har eget boende. 

Beroendecentrum har varit noga med 

att följa upp och analysera värdet av 

behandlingen. Det har blivit tydligt för 

politikerna att satsningen gett resultat. I 

år ska man undersöka om antalet omhändertaganden 

enligt LVM har påverkats. 

− Jag har en väl grundad uppfattning 

om att behovet av LVM har reducerats 

kraftigt. Men jag vill ha det dokumenterat 

i en objektiv utredning, säger Tommy 

Strandberg. 

Även Björn Fries menar att landstingens 

förmåga att leva upp till garantin i förlängningen 

påverkar SiS verksamhet. 

− Kan landsting och kommuner kliva in 

och stötta i tid så minskar trycket på SiS. 

Men låter de skadorna gå längre så är ju 

risken för tvång större. Det kan leda till 

ökade krav på SiS som får ta emot ännu 

fler trasiga människor. 

Åsa Bolmstedt 

ny växel höjer säkerheten Biologisk risk 

med cannabis 

>> Att röka hasch eller marijuana ökar 

den biologiska risken för tyngre drogmissbruk. 

Det visar en studie från Karolinska 

institutet. Med experiment på råttor har 

forskaren Maria Ellgren lyckats isolera de 

biologiska riskerna av cannabismissbruk. 

Studien visar att unga råttor som matas 

med cannabis får permanenta förändringar 

i hjärnan. De delarna av hjärnan som 

påverkas är kopplade till känslor av 

belöning och välmående. Resultatet blir 

att cannabisråttorna som vuxna har ett 

mycket större sug efter heroin än de råttor 

som bara fått koksaltlösning. 

Det är sedan tidigare känt att missbruk 

av cannabis ökar risken för tyngre missbruk. 

Det som däremot varit oklart är om 

det är de sociala eller biologiska faktorerna 

som avgör. Maria Ellgrens studie visar 

att de biologiska faktorerna spelar en viktigare 

roll än vad man tidigare trott. n 


Läs mer om studien.

socialtjänsten ska få 

bättre kunskap om romer 

socialtjänsten är dålig på att hitta bra vård åt romska barn. det 

anser socialstyrelsen som inte tror att barnen omhändertas för 

ofta. 

> Romska barn tvångsomhändertas 

i större utsträckning 

än tidigare. Det 

hävdar flera romska föreningar. 

Socialstyrelsen, som lyssnat 

på kritiken, kom nyligen med 

en kartläggning över hur 

många barn som omhändertagits. 

Enligt den omhändertogs 

32 barn under 2004 och 39 

barn under 2005. Eftersom 

den undersökta perioden är så 

kort är det svårt att tala om en 

trend. Det går inte heller att 

helt säkert säga att romska 

barn är överrepresenterade 

jämfört med andra grupper. 

– Vår kartläggning har inte 

kunnat visa någon ökning när 

det gäller omhändertagandet 

av romska barn. Socialtjänsten 

har haft ett ordentligt underlag 

när de har ansökt om vård 

enligt LVU, säger Annika 

Öquist som är utredare på 

Socialstyrelsen. 

Något som Socialstyrelsen 

däremot kritiserat är hur arbetet 

gentemot romer bedrivs i 

Kris ungdomsverksamhet ska 

satsa stort på att hjälpa unga 

att lämna brott och kriminalitet. 

Ett treårigt projekt finansieras 

av Allmänna Arvsfonden. 

Kris (Kriminellas revansch i 

samhället) har fått sju miljoner 

kronor av Allmänna Arvsfonden. 

Pengarna ska gå till en 

satsning på att hjälpa ungdomar 

att komma tillbaka till 

drogfria liv utan brott efter 

avtjänade straff. Projektet är 

treårigt och innebär att Kris 

ska bygga ut sin ungdomsverksamhet, 

UngaKris över 

hela landet. 

UngaKris arbetar både pre- 

kommunerna. Framför allt har 

socialtjänstens personal för 

dåliga kunskaper om hur man 

arbetar utifrån ett minoritetsperspektiv. 

Man har inte i tillräckligt 

hög grad övervägt 

andra åtgärder än omhändertaganden 

och har varit dåliga 

på att hitta alternativ som 

bättre tar hänsyn till barnens 

kulturella förutsättningar. 

Socialstyrelsen anser bland 

annat att socialtjänsten oftare 

borde försöka placera ut ungdomarna 

i deras egna nätverk. 

Arbetet med att öka kunskapen 

om romer och innebörden 

av deras officiella minoritetsstatus 

ska fortsätta under 

året, berättar Annika Öquist. 

– Vi kommer att ha konferenser 

för socialtjänstens personal. 

Dessutom har regeringen 

tillsatt en delegation för 

romska frågor. Delegationen 

är en kombination av statlig 

myndighet och utredning, 

säger hon och förklarar att ett 

sådant upplägg gör det möjligt 

ventivt och med eftervård efter 

vistelser på behandlingshem 

och fängelser. De aktiva är 

själva ungdomar som missbrukat 

och levt kriminella liv, 

och deras uppgift är att motivera 

unga människor i åldern 

13–25 till andra och bättre 

alternativ. UngaKris skapar 

nätverk, arrangerar ”muckhämtning” 

och ordnar bland 

annat boende och kultur- och 

fritidsverksamheter. Sedan 

tidigare finns besöksverksamhet 

på Kriminalvårdens anstalter, 

och UngaKris hoppas 

kunna knyta kontakter även 

med intagna på SiS institutioner. 

att snabbare gå från förslag till 

handling. I delegationen ingår 

dessutom en referensgrupp 

bestående av representanter 

från de olika romska föreningarna. 

Inom SiS har ungdomshemmet 

Långnässkolan tidigare 

haft spetskompetens när det 

gäller romska ungdomar. 

Trots färre placeringar på 

senare tid finns mycket av 

kompetensen kvar. 

– Det är viktigt att tänka på 

de kulturella faktorerna som 

till exempel olika seder och 

traditioner. När det gäller 

romer har vi varit måna om att 

ta hänsyn till familjen, släkten 

och klanen. Alla måste känna 

att de är delaktiga för att slutresultatet 

för ungdomen ska 

bli det bästa, säger Långanässkolans 

chef Stig-Arne 

Tengmer. 

Jacek Paszkowski 


Läs socialstyrelsens kartläggning. 

Kris får miljoner till eftervård 

Målet med projektet som 

Allmänna Arvsfonden finansierar 

är att ungdomsverksamheten 

ska finnas på minst fjorton 

platser i landet. Kris 

nationella samordnare, Peter 

Söderlund, är glad över det 

ekonomiska stödet. 

– Det betyder otroligt mycket 

både mänskligt och samhällsekonomiskt. 

Pengarna 

hjälper oss att påverka människor 

i unga åldrar så att de 

inte behöver gå samma långa 

väg som många av oss andra 

har tvingats göra. n 


Läs mer om Kris och UngaKris. 

[ akTUEllT ] 

Vanligt med 

”svart” subutex 

>> Subutex används utanför 

vården, och enligt missbrukarna 

själva räddar det 

liv. Det visar en studie med 

djupintervjuer av missbrukare 

som Mobilisering mot 

narkotika låtit göra i Skåne. 

Bilden som ges är att läkemedlet 

köps på gatan och 

används för självmedicinering. 

Subutex ges vid underhållsbehandling 

mot opiatberoende. 

Socialstyrelsens 

riktlinjer kräver att medicineringen 

kombineras med 

psykosocial behandling. 

Mobilisera mot narkotika 

betonar vikten av att vårdköerna 

kortas så att självmedicineringen 

minskar. n 


Läs studien. 

rättegång svår 

förstå för unga 

>> Rättsprocessen måste bli 

mer begriplig för ungdomar. 

Annars hotas rättssäkerheten. 

Det menar Barnombudsmannen, 

BO, som anser att 

den juridiska processen är 

svår att förstå för barn och 

ungdomar. BO har tagit 

fram skriften ”Förklara vad 

som händer”. Den vänder 

sig till de domare, nämndemän, 

åklagare och advokater 

som kommer i kontakt 

med barn och innehåller tips 

om vad man bör tänka på 

när en ung person deltar i en 

rättegång. n 


Beställ eller ladda ner skriften. 

sis nominerad 

till kvalitetspris 

>> SiS kvalitetssystem, som 

säkerställer att vården är 

enhetlig och håller hög kvalitet, 

har nominerats till 

GötaPriset. Priset delas ut 

till landets bästa förnyelseprojekt 

i offentlig sektor och 

vinnaren presenteras på 

Kvalitetsmässan i Göteborg 

i november. n 


Läs mer om götaPriset. 

sistone nr 1 2007 1

Posttidning B 

Vid adressändring, skicka den nya 

och den gamla adressen till: 

Statens institutionsstyrelse, SiS 

Box 163 63 

103 26 Stockholm 

[ ny forskning ] 

Unga med diagnos 

får tufft som vuxna 

i en ny avhandling har forskare följt ungdomar med 

uppförandestörning i fem år. Många får svårt även 

i vuxen ålder, men studien visar att det trots allt går 

bra för vissa. nu gäller det att ta reda på varför. 

> Det är ont om långtidsuppföljningar 

av ungdomar med beteendestörningar. 

Men socionomen Martin Olsson som 

nyligen disputerat i Lund med avhandlingen 

”Unga vuxna med en historia av 

uppförandestörning” har gjort en sådan. 

Han har under drygt fem år följt en grupp 

ungdomar som i tonåren av psykiatrin 

fått diagnosen uppförandestörning. Studien 

omfattar 290 personer, såväl pojkar 

som flickor. Samtliga ungdomar var i snitt 

15 år gamla när studien påbörjades, och 

följdes upp vid en ålder av cirka 21 år. 

Målet var bland annat att se hur ungdomarna 

klarat sig i tidig vuxen ålder. Studien 

visar att en diagnos om uppförandestörning 

i tonåren inte betyder att personen 

nödvändigtvis kommer att fungera mindre 

bra som vuxen. Däremot är risken för 

det stor. Sammantaget gick det dåligt för 

cirka 70 procent av pojkarna och 

omkring hälften av flickorna som deltog i 

studien. 

– Det går inte så bra för den här gruppen, 

något som kanske inte var helt oväntat. 

Men resultatet är trots det lite bättre 


Här hittar du de länkar som finns under www-vinjetterna 

i den tidning du just läst. Länkarna ger dig enkelt tillgång 

till fördjupningsmaterial. 


än vad vi hade trott, säger Martin Olsson. 

– Utfallet beror på vilka och hur 

många faktorer man väljer att titta på. 

Vissa studier har haft en väldig smal 

definition på vad som menas med att det 

gått bra för någon. Ibland har det räckt 

med att personerna fortfarande lever och 

inte är i kriminalvård eller psykiatrisk 

vård när uppföljningen gjorts. Olika definitioner 

gör det svårt att jämföra olika 

studier med varandra. 

Martin Olsson förklarar att han i 

”Unga vuxna med en historia av uppförandestörning” 

vägt in flera olika faktorer, 

exempelvis känsla av sammanhang, 

utbildningsnivåer, kriminalitet, missbruk 

och tonårsgraviditet. Med fler faktorer 

ökar chansen att få en bättre bild av det 

som studeras. Att bortfallet i studien är 

litet ökar också tillförlitligheten. 

En naturlig fråga är naturligtvis vilka faktorer 

som är gemensamma för ungdomarna 

som det gått bra för. Av flickorna i studien 

handlar det trots allt om hälften. 

Lyckas man hitta de faktorerna blir det 

Unga vuxna med en historia 

av uppförandestörning 

Martin olsson 

socialhögskolan, Lunds universitet 

lättare att komma med förslag på hur vården 

och samhällets stöd för den här gruppen 

kan förbättras. 

Martin Olssons framtida forskning ska 

försöka hitta svaret på den frågan. Han 

betonar hur viktigt det är att inte ge upp 

hoppet om ungdomar med uppförandestörning. 

– Det är nödvändigt med ett helhetsgrepp. 

För de här ungdomarna spelar utbildning 

en nyckelroll. Här måste samhället ta ett 

större ansvar och se till att ungdomarna i 

alla fall får lära sig att läsa, räkna och 

skriva. Om det är något verktyg man bör 

ge dem så är det just det, säger Martin 

Olsson. 

Jacek Paszkowski 


Läs mer om avhandlingen.

På väg mot ett drogfritt liv/3 - Statens Institutionsstyrelse

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?