nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

som.nu

nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

Faktaruta - Målbeskrivning

Målbeskrivning för ämnesområdet Orofacial Medicin, uppställt enligt samma modell som för de av

Socialstyrelsen angivna riktlinjerna för befintliga specialiteter (Socialstyrelsens föreskrifter och allmänna

råd(SOSFS 1993:4) om tandläkarnas specialiseringstjänstgöring)

I. Avgränsning och allmän målsättning

Utbildning på specialistnivå i Orofacial medicin skall leda fram till särskilda kunskaper och färdigheter

i prevention, diagnostik och behandling av sådana orala tillstånd som har samband med allmänsjukdom

eller funktionshinder. Det inkluderar särskilt stora kunskaper och färdigheter i omhändertagande av

personer med allvarlig sjukdom eller med grava fysiska eller psykiska funktionshinder, utvecklingsstörning,

beteendestörning eller tandvårdsrädsla som påtagligt försämrar möjligheter till egenvård och god

oral hälsa och försvårar omhändertagandet i tandvårdssituationen. Utbildningen skall också ge särskilda

kunskaper och färdigheter i omhändertagande av patienter med svårdiagnostiserade eller svårbehandlade

orala slemhinnesjukdomar, både lokala och sådana som har samband med allvarliga akuta och kroniska

somatiska sjukdomar, samt oralmotorisk dysfunktion.

Utbildningen skall leda fram till nödvändiga kunskaper i bl.a. invärtesmedicin, infektionslära, farmakologi,

onkologi, öron-, näs- och halssjukdomar, habilitering och rehabilitering, geriatrik, hälsopsykologi, psykiatri

och neuropsykiatri liksom god kännedom om behandling inom käkkirurgi, parodontologi, odontologisk

radiologi, oral protetik, bettfysiologi, ortodonti och pedodonti.

Liksom inom alla specialiteter finns det inom ämnesområdet Orofacial medicin specialinriktningar/

profilområden som representerar spetskompetens inom området och inom vilka forskning och utveckling

bedrivs. Exempel på spetskompetensområden är orala slemhinnesjukdomar, odontologisk beteendevetenskap,

gerodonti, orala problem hos små och mindre kända handikappgrupper (SMKH) och oralmotorisk

dysfunktion. Tandläkare som genomgått den treåriga utbildningen i Orofacial medicin kan, om han eller

hon så önskar, i sin fortsatta utveckling profilera sig mot något av dessa eller andra spetskompetensområden

inom vårdområdet.

II. Diagnostik och behandling i tandsjukvårdande verksamhet

A. Självständigt och rutinerat kunna utföra:

- diagnostik och behandling av omfattande och svårbedömt tandvårdsbehov på grund av nedsatt allmäntillstånd,

sjukdom eller funktionshinder och därvid anpassa tandvården

- diagnostik och behandling av förändringar i munhåla, käkar och omgivande vävnader som har samband

med allmänsjukdom och deras behandling och kunna bedöma sambanden

- adekvata åtgärder vid behandlingssvårigheter på grund av olika funktionshinder och beteendestörningar,

liksom vid åldrande, förstå och rätt bemöta patienten

- etiska ställningstagande och diskutera vårdproblematik

- diagnostik och behandling av slemhinnesjukdomar i munhålan

- differentialdiagnostik och behandling vid grav muntorrhet

- diagnostik och behandling av tandvårdsrädsla/fobi

- olika former av sedering och behandling under generell anestesi

- diagnostik och behandling av ätstörningsinducerade orala förändringar

- infektionsutredningar

- diagnostik och behandling av cytostatika- och strålningsinducerade orala förändringar

- utprovning av hjälpmedel för munvård och tandbehandling, för stimulering av oral motorik och för

att äta och dricka i samarbete med logoped och arbetsterapeut

- planering av förebyggande insatser till patienter med sjukdom och funktionshinder

- kirurgiska ingrepp och de speciella hänsyn som måste tas vid ingrepp på försvagade, immunosupprimerade

och blödningsbenägna patienter

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING NR 2 2010 ÅRGÅNG 35 15

More magazines by this user
Similar magazines