nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

som.nu

nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

nedsatt immunförsvar, efter långvarig behandling

med antibiotika, steroider, cytostatika. Patienter

med diabetes och drogmissbrukare har också

ökad risk. Dödligheten till följd av C. krusei sepsis

(blodförgiftning) är mycket högre än vid sepsis

på grund av Candida albicans. Svampen har också

nedsatt känslighet för flukonazol, itrakonazol och

flucytosin.

Patientfall

63-årig man sökte sjukvården och diagnostiserades

år 2007 med ett nasalt NK/T-cellslymfom. Vid

debut av sjukdomen hade patienten endast diskreta

symtom i form av ensidig nästäppa och värk i

höger öra som behandlades med antibiotika. Vid

utredning på Öron-Näsa-Hals-klinik två månader

senare fann man med fiberoptik adenoidliknande

förändring bakom koanen som biopserades. Från

PAD samt vidare utredning diagnostiserades EBVpositivt

NK/T-cellslymfom utan benmärgsengagemang

Behandling insattes med cytostatika samt

lokal strålbehandling, 40 Gy, mot nasopharynx.

Patienten fick ett recidiv av lymfomet i slutet av

2008. Patienten erhöll då fyra cytostatikakurer med

skörd av celler och autolog stamcellstransplantation

genomfördes. Därefter fick patienten ytterligare

strålning, 30 Gy, samt lokal brachyterapi. Under

hela tiden hade patienten enbart diskreta symtom

som illaluktande sekret från näsan, krustabildning

samt nästäppa.

Nytt recidiv inträffade i slutet av 2009. Patienten

inkom då akut med orkeslöshet, infektionstecken

och symtom från höger öga och öra. CT-röntgen

samt nytt PAD visade ett utbrett lokalt recidiv.

Cytostatikabehandling insattes omgående. I

näshålan hade nekroser bildats och vid klinisk

undersökning av munhålan noterades en nekrotisk

vävnad i gomtaket (Fig. 1). Tänderna 13 – 23 var

nonvitala. Svampodling från nekrosen i munhålan

visade positiv växt av Candida krusei varvid

patienten insattes på V-fend® (Voriconazol).

Resistensbestämning visade dock att svampen var

resistent mot Voriconazol. Nekrosen rengjordes

regelbundet med tork och Oral Cleaner ATL för

att förhindra uttorkning och minska beläggningar.

På grund av tilltagande oklar feber samt långvarig

neutropeni efter cytostatikakurerna beslutades att

skjuta på följande planerade kurer så att patienten

fick en chans att återhämta sig. Efter ett par veckor

i hemmet kom patienten åter in akut med kraftig

värk samt hörselnedsättning från höger öra, svullet

höger öga samt hög feber. Dessutom besvärades

patienten av läckage av mat och dryck genom näsan.

Klinisk undersökning av munhålan visade nu en

extensiv svampväxt över hela maxillan och ned i

svalget. Hur stor del av vävnaden som var nekrotisk

var svårt att avgöra på grund av svampinfektionen.

I mjuka gommen noterades en kommunikation

upp mot näsan ca 5 mm i diameter. Svamp- och

bakterieodlingar togs från gommen. Gommen

och övriga munslemhinnor rengjordes regelbundet

och lös nekrotisk vävnad avlägsnades.

Svampodlingen från gommen visade växt

av C. krusei och C. tropicalis.

Inom kort utvecklade patienten en ethmoidalsinuit

orsakad av svampinfektionen

och insattes omgående på såväl antibiotika

Meronem® (Meropeneme) liksom antifugal

behandling med AmBisome® (Amfotericin

B). Trots viss förbättring vad gällde

allmäntillståndet bröt, efter ca två veckors

behandling, nekrosen/svampinfektionen

Fig. 1 Nekrotisk vävnad i

gomtaket

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING NR 2 2010 ÅRGÅNG 35 43

More magazines by this user
Similar magazines