nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

som.nu

nr 2 2010.pdf - Svensk förening för Orofacial Medicin

Resultat

Avhandlingen visar att de patienter som klarar

bukhåledialys, den så kallade CAPD dialysen, har

avsevärt bättre munhålestatus än den grupp av

patienter som kräver hemodialys. Patienterna med

CAPD kan i stort liknas vid sina friska kontroller i

fråga om tandhälsa. Munvården fungerar ofta bra

och man klarar en vardag så som den såg ut innan

njursvikten. Här fanns frågeställningen om det

kunde vara så att de 3 till 4 liter glucoslösning som

patienterna ständigt bär på i buken skulle kunna

orsaka följdsjukdomar i munhålan? Något som

studien klart kunde avfärda.

Munhälsa

Sämst munhälsa återfanns inte helt oväntat bland

de patienter som fick hemodialys. I denna grupp

fanns en skillnad med högre värden av DMFT,

parodontit och apikala lesioner jämfört med de

ålders- och könsmatchade kontrollpatienterna.

Avhandlingen understryker även risken för att en

uremisk stomatit orsakad av höga serumvärden

av ureametaboliter förväxlas med svampstomatit.

Det bästa sättet att skilja förändringarna åt är en

utvärdering av hur väl patienten är dialyserad och

genom analys av smearlayer prov från munhålan.

Generellt sett är gruppen muntorr och atrofiska

smaklökar gör att patienterna får en sämre aptit.

Dialysbehandlingen ger en kraftig svängning av

vätskebalansen, om man drar vatten ur kroppen,

varje gång patienten dialyseras och detta påverkar

förstås salivkörtlarnas möjlighet att producera

framför allt stimulerad saliv. Hemodialysen tar bort

de slaggprodukter som njurarna skulle ha tagit bort

men dessutom även nödvändiga proteinkomplex så

Uremisk stomatit

på patient

med total

njursvikt

som antikroppar och andra ämnen som finns lösta i

blodplasma. Dialysmaskinen påverkar det humorala

immunsystemet negativt genom att en leukocytskada

uppstår. Skadan minskar leukocyternas förmåga

att fungera normalt i inflammationssvaret. Denna

effekt har blivit mindre påtaglig i takt med att man

utvecklat filter med bättre biokompatibilitet men

problemet kvarstår fortfarande i viss utsträckning.

Det finns många skäl till att patienter med hemodialys

får en försämrad tandhälsa och det kan även

vara så att patientens dialysvård försvåras genom

att munhälsan kräver invasiv tandvård i ett skede

när patienten annars skulle ha fragminbehandlats

och dialyserats.

Munhälsoinformation

Det finns skäl att uppmana tandvårdare att vara så

tidigt ute som möjligt med munhälsoinformation till

patienter som riskerar en dialyskrävande njursvikt.

Vinsterna med en god munhälsa hos patienten är

framförallt en långsammare progress av njursjukdomen

och lägre risk för hjärt-kärl sjukdom. Att som

njursjuk patient ha en frisk mun förbättrar förstås

även möjligheten att kunna nutriera sig vilket leder

till ett bättre liv med njursvikt.

Framtiden

Forskningen understryker också att vi saknar

kunskap om hur intracellulära försvarsmekanismer

aktiveras i ett sekretoriskt organ som salivkörteln när

vätskebalansen sätts ur spel och cirkulatorisk proton

retention gör blodet surare. Kroppens humorala

försvar aktiveras men vad styr denna aktivering och

vilka konsekvenser får detta för munhålan? Många

frågor återstår att besvara men förhoppningen är att

avhandlingen kan ge nya uppslag för forskningen

om oralmedicinska samband med systemsjukdom.

Framtidens njurmedicinska vård strävar förstås efter

att ge patienterna en opåverkad vätskebalans samtidigt

som man blir än mer effektiv i dialysering av

slaggprodukter och dessutom inte avlägsnar ämnen

som är viktiga för kroppen. En viktig reflektion i

avhandlingen är att risken för påverkan av munhålan

tilltar ju längre överlevnad vi kan erbjuda patienterna

med en livshotande kronisk sjukdom. Här kommer

sjukhustandläkarens kunskap att bli ännu viktigare

som en del i vårdteamets arbete runt patienten.

SVENSK SJUKHUSTANDLÄKARTIDNING NR 2 2010 ÅRGÅNG 35 49

More magazines by this user
Similar magazines