Den uthålliga staden

Kunskapsöversikt 

Den uthålliga staden 

Ett sexårigt FoU–program

Den uthålliga staden - en kunskapsöversikt över 

ett sexårigt forsknings- och utvecklingsprogram. 

Rapport 1:2007 

ISBN 978-91-540-5982-9 

ISSN 1653-3003 

Redaktör: Katarina Lindgren 

Grafisk design: Lupo design 

Omslagsbild: Ola Ericson/Stockholmsfoto 

Bilder i inlagan: sid 2 Anders Tukler/GREATSHOTS; sid 4 Pernilla Hed/Etsabild; sid 6 Ola Ericson/ 

Stockholmsfoto; sid 10 Ola Ericson/Stockholmsfoto; sid 14 Dejan Antonijevic/Etsabild; sid 28 Magnus 

Wahman/IMS; sid 30 Lars Thulin/Johnér; sid 31 Torbjörn Arvidson/TIOFOTO; sid 32 Jeppe Wikström/ 

Johnér; sid 33 Susanne Kronholm/Johnér; sid 38 Kentaroo Tryman/Naturbild; sid 48 Ola Ericson/ 

Stockholmsfoto; sid 60–61 Jeppe Wikström/Johnér; sid 62 Elliot Elliot/Johnér 

Tryck: februari, 2008. Edita Västra Aros

Kunskapsöversikt 


Ett sexårigt FoU–program

Innehåll 

Om forskningsprogrammet 7 

Några slutsatser och tankar 9 

Stadens hållbara utveckling och urbana strukturer 17 

(SUUS-projektet), Chalmers, Arkitektur – Byggd miljö 

och hållbar utveckling 

Lokala omställningsprocesser inriktade på hållbar utveckling 31 

Örebro universitet, Statsvetenskap – Novemus 

Kommunen och territoriet 43 

Kungl. Tekniska högskolan (KTH), Arkitektur och 

samhällsbyggnad 

Hushåll och urbana strukturer i uthålliga städer 51 

(HUSUS-projektet), Stockholms universitet & KTH 

Uthållighetsresurser och social acceptans i tre av 65 

stadens lokalområden 

Sveriges lantbruksuniversitet, Stad och land 

Den uthålliga staden 5

Om forskningsprogrammet 

Insatsområdet Den uthålliga staden (DUST) startades år 1997 av dåvarande 

Byggforskningsrådet (BFR), med avsikt att säkerställa en långsiktig kompetens- 

och kunskapsuppbyggnad i Sverige kring uthållighet och stadsutveckling. 

Från och med år 2003 har Formas, forskningsrådet för miljö, 

areella näringar och samhällsbyggande tagit över programansvaret. 

Satsningen uppgår för BFRs/Formas del till 73 miljoner kronor 

och syftade till att skapa flervetenskapliga forskningsmiljöer 

kring stadsutveckling. Konkret innebar det stöd till fem forskargrupper 

i Stockholm (2), Göteborg (1), Örebro (1) och 

Uppsala (1), samt till några enskilda forskningsprojekt. 

Forskningsprogrammets idé är att belysa vad visionen om 

uthållig utveckling kan innebära för städer och stadsregioner. 

Inom programmet identifieras och analyseras problem och 

frågeställningar med avsikt att utveckla idéer för uthållig stadsutveckling, 

samt hur dessa idéer kan realiseras: 

• Vad kan visionen om uthållig utveckling innebära för städer 

och stadsregioner? 

• Vilka idéer om uthållig stadsutveckling har utvecklats under 

programperioden och hur kan dessa realiseras? Vilka problem 

och frågeställningar är förknippade med dessa idéer? 

• Vad kan vi lära av förändringsarbete för uthållig stadsutveckling 

hittills? 

Frågorna har belysts i ett stort antal forskningsrapporter och 

artiklar under de gångna åren. De fem forskarmiljöerna har 

även presenterat var sin syntesrapport eller antologi som slutredovisning 

av programmet. 

Formas är angeläget om att resultaten kommer till praktikens 

kännedom. 

Den 8-9 maj 2006 anordnades därför ett seminarium med samverkan 

mellan forskare och planerare kring Borås kommuns 


översiktplan. De fem forskarmiljöerna var företrädda och kunde 

relatera sina erfarenheter och resultat till de frågeställningar som 

deltagarna hade. Vid seminariet deltog fyra kommuner - Borås, 

Ulricehamn, Solna och Örnsköldsvik. Seminariet arrangerades 

gemensamt av Formas, Energimyndigheten och Borås kommun. 

Program och anteckningar från seminariet finns att läsa på 

www.stem.se under ”Uthållig kommun”. 

Denna kunskapsöversikt är ytterligare ett inslag i Formas samordnings- 

och informationsverksamhet.

Några slutsatser och tankar 

Forskarna visar att visionen om hållbar utveckling inte fått tillräckligt 

genomslag i Sverige. I alla fall inte på det sätt som Brundtlandkommissionen 

och många politiker hoppats på sedan år 1987. Miljödimensionen märks 

visserligen mer än tidigare. Dessutom finns sociala och ekonomiska aspekter 

ofta med i planer och åtgärder för att främja goda livsmiljöer för människor 

och företag. 

I resultaten från de fem forskarmiljöerna lyfts flera svårigheter 

fram, vilka hittills inte har uppmärksammats. Det räcker 

exempelvis inte att behandla det miljömässiga, det ekonomiska 

och det sociala i städernas utveckling var för sig. Det är samspelet 

mellan dessa dimensioner, i bredare perspektiv på en stads 

eller en orts utveckling, som är centralt. Även andra faktorer 

- såsom de globala och lokala - måste vägas in och föras samman 

till en helhet. En svårighet är exempelvis att synliggöra globala 

problem som är förknippade med den lokala vardagen på en viss 

plats eller med lokala beslut och handlingar. 

Svårigheterna att hantera dessa frågor och arbeta för en hållbar 

stadsutveckling har i hög grad med arbetsprocessen och de 

inblandade aktörerna att göra. Detta framgår tydligt av resultaten 

från de fem forskarmiljöerna. 

Här följer de viktigaste slutsatserna och tankarna utifrån de 

forskningsresultat som kommit fram. Längre fram i denna översikt 

presenteras varje forskarmiljö för sig, med en beskrivning 

av forskningsproblem, resultat och tillvägagångssätt. Där 

finns även uppgifter för den som vill läsa mer eller ta kontakt 

med forskarna. 

I en uthållig stad måste samverkan få ta tid 

Vad menas med en uthållig stad eller ort? 

Forskarna ”svar” på frågan är att det finns en rad konkurrerande 

uppfattningar om hur hållbar utveckling ska tolkas. Det finns 

heller inget facit för vad som är den rätta tolkningen och inte 


10 


heller några enkla måttstockar. Vad som bedöms vara hållbart 

i en stad, stadsdel eller ort måste klaras ut lokalt, i varje enskild 

situation. 

Men hur får man då igång ”det goda lokala samtalet” om vad 

uthållig utveckling kan innebära? 

Forskarnas ”svar” är att det finns många förhållningssätt till hur 

frågan ska behandlas. De olika synsätten går ofta att överbrygga, 

men samverkan om detta och om vad hållbar utveckling innebär 

måste få ta tid. Det framgår av forskarnas erfarenheter och 

goda exempel. 

Genom bra arbetsformer för samordning och sektorsövergripande 

kommunikation och samverkan ökas förståelsen för att en 

kunskaps- och lärprocess nästan alltid är nödvändig. Genom 

att finna tid och ett lämpligt arbetssätt skapas möjligheter till 

reell samverkan mellan sektorer, professioner och andra 

intressenter. 

Nya former för samverkan mellan politiker 

och tjänstemän 

Den etablerade rollfördelningen är att politikerna står för 

politiken och tjänstemännen är neutrala och lämnar beslutsunderlag. 

Politikernas ambitioner är ofta att gå snabbt till 

beslut. De förväntar sig att underlagen ska vara väl underbyggda. 

Det är strävan att strikt hålla sig till denna rollfördelning som 

är ett av hindren i arbetet för hållbar stadsutveckling.Traditionell 

kommunalpolitik har helt enkelt visat sig bli alltför problematisk 

när hållbarhetsfrågorna hanteras. 

En rad framgångsrika exempel finns ändå hos kommuner och 

andra institutioner. Det finns intressanta försök där man kunnat 

enas om genomförbara strategier för hållbar stadsutveckling. 

Oftast har det då varit vissa eldsjälar - tjänstemän och enstaka 

politiker - som drivit på. Dessa har varit ”bärare av tänkandet” om 

hållbar stadsutveckling. De har dessutom lyckats få med sig 

andra tjänstemän och politiker. 

Genom att lära av de goda exemplen kan vi dra slutsatser om 

hur samspelet mellan politiker och tjänstemän skulle behöva 

utvecklas för att komma längre i genomförandet av hållbar 

stadsutveckling. 

Ett framgångsrikt samspel mellan politiker och tjänstemän 

karaktäriseras av en öppen och sökande process, till skillnad från 

arbetet i de flesta nämnder och utskott. Framgångsrikt är att ge

utrymme för breda samtal vid beredningen av besluten. Genom 

att avsätta tid för särskilda möten om hållbarhetsfrågor ges 

möjlighet till en djupare samverkan mellan politiker och 

tjänstemän. 

En förklaring till detta är att aktörer som är inställda på att 

söka kunskap för hållbar stadsutveckling steg för steg kan förvärva 

en allt högre grad av konkretisering. En annan förklaring 

är att förståelse och värderingar har stor betydelse i arbetet för 

hållbar stadsutveckling. 

För att samverkan ska fungera bra behövs dessutom en processledare 

som kan hålla i de öppna och breda samtalen. Detta kan 

ge exempelvis planerare ytterligare en roll att utveckla och leva upp 

till, utöver deras mer etablerade expert- och koordinatorsroll. 

Yrkes- och förvaltningskulturerna spelar in 

Sverige har starka professioner som sinsemellan konkurrerar om 

rätten att formulera problem och hur de ska angripas. I denna 

konkurrens är näringslivsföreträdare och ekonomer starka. 

Även planerare har ofta en framträdande roll genom sina 

mandat att avgränsa ämnet och förståelse främst för andra 

som kan uttrycka sig i planeringstermer. 

De starka professionernas agerande bidrar starkt till att andra 

grupper, såsom miljöföreträdare, ofta blir mer eller mindre 

bortstötta eller marginaliserade i arbetet. Miljövärdena görs 

synliga främst när de är möjliga att uttrycka i ekonomiska termer. 

Samtidigt behandlas ofta etiska aspekter och krav på långsiktighet 

som underordnade de ekonomiska och kortsiktiga värdena. 

Helhetsgrepp om hållbar stadsutveckling hindras även av 

etablerade organisationsstrukturer. Dessa är uppbyggda efter 

industrisamhällets krav och har ofta en stark sektorsuppdelning. 

Arbetet med hållbarhetsfrågor passar dåligt in i sådana 

organisationsstrukturer. De medför att besluten oftast måste 

fattas på många olika ställen och med många ansvariga. Hållbarhetsfrågorna 

blir fragmenterade. 

Hur får man då människor med sig och inte emot sig? 

Arbete i nätverk över sektorsgränserna har visat sig vara framgångsrikt 

för samspelet mellan aktörerna och förståelsen hos respektive 

aktör. En lyckad samverkan är ofta personbunden och inte strikt 

knuten till organisation eller parti. 


12 


Dessutom krävs tid för kommunikation och kunskapsöverföring 

i flera steg, för att strategier och åtgärder för hållbar stadsutveckling 

ska kunna konkretiseras och härledas till den övergripande 

visionen. 

Samtidigt finns starka krav på effektivisering och optimering 

av resurser hos kommuner och andra institutioner. På kort sikt 

är detta paradoxalt för arbetet med hållbar stadsutveckling. 

Det finns ofta anledning att se över rådande arbetssätt och 

rollfördelning. 

Det är även nödvändigt att fler aktörer förlänger sitt tidsperspektiv 

i förändringsarbetet. En grundläggande fråga för 

hållbar stadsutveckling är exempelvis vilka stora investeringar 

som binder resurser för kommande generationer. Med ett mer 

långsiktigt perspektiv förändras ofta synen på vad som är 

effektivt och optimalt. En annan möjlighet ligger i att planerare 

inte ensamma ges mandat att avgränsa ämnet, till exempel för 

en kommunal översiktsplanering. Genom en större öppenhet 

till uppgiften kan deltagandet breddas till fler. 

Nyckeln till att arbetsformer, organisation och kommunikation 

har så stor betydelse för arbetet med hållbar stadsutveckling 

ligger dold under myten om den värderingsfrie tjänstemannen. 

Det visar flera av forskningsresultaten. Att ifrågasätta 

objektivitet och oberoende är i de flesta fallen tabubelagt. 

Denna myt och dessa tabun utgör hinder för hållbarhetsarbetet 

i stort och för aktörerna att ta vara på sina erfarenheter. 

Den lokala arenan har stor betydelse 

Det lokala sammanhanget har avgörande betydelse för hur 

hållbarhetstänkandet tas upp och anammas. Även de flesta 

kännetecknen för en uthållig stad eller stadsdel är beroende av

sitt aktuella sammanhang. Det finns inga enkla måttstockar. 

Hänsyn måste tas till den geografiska plats som är aktuell och 

till förutsättningarna hos de aktörer som verkar lokalt. Hållbar 

stadsutveckling får därför delvis olika innebörd hos olika 

kommuner, men också för olika stadsdelar och orter. 

Stadsutveckling och stadsbyggande handlar således inte längre 

om teknisk ingenjörskonst där generella lösningar är gångbara. 

Att det lokala sammanhanget har avgörande betydelse för hur 

hållbarhetstänkandet tas upp och anammas bäddar för ett underifrånperspektiv. 

Där får förståelse, arbetssätt och rollfördelning 

stor betydelse för om boende, medborgare och andra intressenter 

ska få möjlighet att knyta an till sina erfarenheter och upplevelser 

i diskussioner om förändringar. 

En viktig komponent i arbetet är underifrånperspektivet, där 

tjänstemännen måste acceptera att boende och allmänhet har 

andra utgångspunkter för förändringar än vad tjänstemännen 

själva har. Den lokala situationen behöver analyseras på ett 

mer nyanserat sätt än vad kommuner har erbjudit hittills, 

bland annat med en inventering av de lokala resurserna som 

utgångspunkt. 

Viktigt ge utrymme för kunskaps- och lärprocess 

För att kunna bli mer enhetlig i sitt hållbarhetstänkande i en 

kommun eller organisation krävs bland annat 

• ökad medvetenhet 

• bredare kunskap 

• öppenhet för lärande 

Med ett sådant öppet förhållningssätt till samverkan finns 

goda förutsättningar för att tankegångarna om vad hållbar 

stadsutveckling innebär ska kunna bli omsatta lokalt och 

institutionaliserade hos de flesta som är berörda. 

Alla aktörer behöver bli medvetna om att det inte finns något facit 

och inga enkla måttstockar för vad som menas med en uthållig 

stad. Men de undrar kanske vilka uthållighetsaspekter som är 

viktigare än andra. Forskarnas ”svar” här är att lyfta fram 

aspekter eller dimensioner som måste vara med. Men vilka som 

är viktigare än andra måste klaras ut genom samverkan lokalt. 

Det enskilda sammanhanget har således stor betydelse för hur 

hållbarhetstänkandet tas upp och anammas och vilka aspekter 

som bedöms vara viktigare än andra. Att hantera och konkretisera 

frågan i en viss situation kräver tid för kunskapsöverföring och 


14 


kommunikation. Även detta måste flertalet aktörer bli medvetna 

om. Behovet av kunskapsöverföring och kommunikation gäller 

inte enbart mellan tjänstemän från olika yrkes- och förvaltningskulturer. 

Även mellan tjänstemän och politiker, boende eller 

verksamma behövs kunskapsöverföring och kommunikation. 

För många är det självklart att kunskaper om stadens förutsättningar 

och om effekterna av eventuella åtgärder och förändringar 

är viktiga. Det är dem man bör utforska och skaffa sig 

kunskap om. Men aktörerna tänker på olika sätt och detta styr 

vilken kunskap de söker och hur de prioriterar. En gemensam 

syn på kunskap om hållbar stadsutveckling måste därför till stor 

del konstrueras genom samtal och samverkan. Dessutom måste 

varje enskild aktör förstå hur de egna frågorna och argumenten 

påverkar andra aktörer och omvänt. Aktören får därigenom 

hjälp att se hållbar utveckling i flera dimensioner. Även erfarenheter 

och kunskaper hos boende och verksamma är avgörande 

för att åstadkomma en förståelse för vilken väg mot hållbar 

utveckling av ett lokalsamhälle som är lämplig. 

Det lokala samtalet främjas om det finns en öppenhet för lärande 

hos dem som deltar. Med ett dynamiskt och flexibelt förhållningssätt 

kan uppfattningar om stadens uthållighet förändras allteftersom 

perspektiven vidgas. Aktörerna är då beredda att förändra 

sina etablerade och invanda tankemodeller. De lär sig 

leva med att begreppet kan tolkas på olika sätt och skaffar sig 

en beredskap för att dess betydelse kan behöva justeras. 

Inte enkelt att ge stöd till framtida teknik ¨ 

och livsstilar 

Går det att göra staden uthållig eller är det dumt att försöka? 

Och om det går, hur går det att göra staden bättre och bättre? 

Forskarnas ”svar” är huvudinställningen att det går att göra en 

stad mer uthållig, men att det är många fler företeelser i staden 

än man först tänker sig, som måste fås att samspela. 

Det är väl känt att den fysiska strukturen har stor betydelse för 

bland annat energianvändning och miljöbelastning i en uthållig 

stad. Det gäller exempelvis lokalisering och utformning av 

bebyggelse, verksamheter och sammanbindande försörjnings- 

& trafiksystem. Viktigt är hur transportapparaten är uppbyggd, 

i vilken utsträckning som olika funktioner som behöver eller 

stöder varandra är samlokaliserade och hur tät bebyggelsen är. 

För att minska miljöbelastningen i uthålliga städer är även 

utveckling av tekniken viktig. Men teknikutvecklingen borde

ändra inriktning och inte fortsätta på samma sätt som hittills. 

De effektivitetsvinster som uppstår när tekniken utvecklas måste 

människor kunna dra nytta av i form av minskad användning 

av tid och resurser. Hittills har vinsterna använts främst till att 

producera fler saker och göra det möjligt för människor att 

bedriva fler aktiviteter. Detta tenderar i sin tur att öka energianvändningen 

och miljöbelastningen. 

Människors handlingsmönster hänger även samman med den 

fysiska strukturen. Den kan ses som en ”strukturerande scen” 

på vilken aktiviteterna i staden pågår. Vad som är uthålligt 

bestäms av hur människorna använder sin stad, stadsdel eller 

ort och hur stadens struktur påverkar användningen och tvärtom. 

En förutsättning för hållbar utveckling är inte enbart den 

fysiska strukturen i sig, utan en struktur som ”matchar” teknikutvecklingen 

och hushållens handlingsmönster i riktning mot 

resurseffektivisering och minskad användning av energi och 

miljöbelastning. 

Önskvärt är även att de institutionella förhållandena ger bra 

förutsättningar för uthålliga städer. Ovan ges exempel på behovet 

av förändringar hos kommuner och andra institutioner. Viktiga 

arrangemang och ordningar kan även gälla regelverk, skatteoch 

avgiftspolitik samt offentliga tjänster. I en uthållig stad bör 

dessa utformas så att utvecklingen mot minskad miljöbelastning 

stöds. Den politiska ambitionen bör vara att påverka marknaden 

så att företag och organisationer erbjuder varor, tjänster och systemlösningar 

som underlättar hushållens handlande i uthållig 

riktning. 

Således har såväl fysisk struktur och teknikutveckling samt livsstilar 

och institutionella förhållanden betydelse för utvecklingen 

av hållbara städer. Dessa olika områden måste dessutom samspela 

med varandra i ömsesidigt stödjande processer. Det bör 

skapas möjligheter för interaktioner mellan dessa att kunna 

växa fram och utvecklas i självförstärkande riktning. 

Dessa förutsättningar är komplexa och består av många processer 

som påverkar varandra. Detta medför att ingen enskild instans 

eller aktör kan kontrollera eller styra övergången. Många aktörer 

måste vidta åtgärder och dessa åtgärder måste samspela för att 

en stad ska kunna förändras i riktning mot ökad uthållighet. 

Det behövs strategier som underlättar att följa vad som händer 

och att parera och justera pågående dynamik snarare än traditionell 

styrning och kontroll. 


Stadens hållbara utveckling och 

urbana strukturer - SUUS-projektet 

Chalmers, Arkitektur - Byggd miljö och 

hållbar utveckling 

Forskningsprojektet Stadens hållbara utveckling och urbana strukturer 

(SUUS) har genomförts vid Chalmers Arkitektur, forskargruppen Byggd 

miljö och hållbar utveckling. Det är en fortsättning av ett tidigare projekt 

vid f.d. institutionen för stadsbyggnad; Design, planering och management 

för hållbar stadsutveckling. Forskningen har varit inriktad på att producera 

kunskap för att möta utmaningen om hållbar stadsutveckling i forskning, 

utbildning och stadsbyggandets praktik. 

Studerade praktikfall är Tidaholm, Trollhättan, Göteborg, 

stadsdelen Bergsjön, Östra Uggledal och Lärjeåns dalgång. I ett 

anknytande EU-projekt ingår även fallstudier i Aarhus, Cergy- 

Pontoise, Helsingfors, Houten, Tammerfors och Utrecht. 

Forskarnas ämnesmässiga utgångspunkt är stadens tekniska och 

rumsliga planering och gestaltning. Den övergripande frågeställningen 

är hur den mångdimensionella och globala politiska 

visionen om hållbar utveckling kan omsättas i beslut och 

handlingar rörande lokal bebyggelse- och samhällsutveckling. 

Hållbar utveckling är en stor utmaning, inte bara tekniskt, utan 

även kulturellt. Det rör vårt sätt att leva och tänka i vid mening. 

Därför belyser forskarna hur såväl handlingsmönster som attityder 

och värderingar behöver omprövas. 

Forskarnas resultat gäller bland annat teknikanvändning och 

social organisation samt de utmaningar och potentialer som 

finns invävda i dessa. Naturen betraktas inte som den mest 

begränsande faktorn. Begränsningarna ligger snarare i etablerade 

ekonomiska, sociala och tekniska strukturer. Dessa är ofta så 

”hållbara” att de snarare hindrar än stödjer nödvändiga sociala 

och tekniska innovationer för hållbar utveckling. 


18 


Svagt genomslag för visionen om hållbar 

stadsutveckling 

Chalmersforskarna konstaterar att visionen om hållbar utveckling 

ännu inte har fått tillräckligt genomslag. Idag, drygt 15 år efter 

Brundtlandkommissionen, är den globala utvecklingen fortfarande 

att betrakta som ohållbar. När det gäller stadsutvecklingen 

finns brister framförallt i visionens praktiska genomförande. 

Tillräckliga insikter, medel, metoder och kunskaper saknas 

i stor utsträckning. 

Visionen om hållbar stadsutveckling hanteras vanligen som 

allmän policy och då bäst i översiktsplanen. Planer med rättsverkan, 

som avser att stödja och reglera samhällsförändringar 

på en mer detaljerad nivå, har alltid ett annat huvudsyfte än 

hållbar utveckling. Detta huvudsyfte bestämmer vilka aktörer 

och myndigheter som anses berörda och ansvariga för planens 

utformning och genomförande. Det blir i huvudsak denna 

aktörskrets som avgör om - och i så fall hur - visionen om hållbar 

utveckling kan omsättas i det aktuella projektet. Även när höga 

ambitioner finns, får andra situationsrelaterade aspekter alltid 

större genomslag. Det saknas både uthålliga sociala förändringsprocesser 

och bärkraftiga relationer till natursystemen. Men 

det saknas framförallt synliggjord kunskap om olika typer av 

samband, exempelvis mellan de sociala och tekniska systemen och 

deras beroenden av natursystemen eller mellan globala problem 

och lokala förhållanden. Den urbana miljön är ett stadslandskap 

av olika förutsättningsskapande, sociotekniska strukturer, vilka 

under lång tid påverkar människors val och handlingsmöjligheter. 

Så länge sambanden inte synliggörs har denna kunskap begränsade 

möjligheter att ge utgångspunkt för människors beslut 

och handlingar. 

Fem uppmaningar för att synliggöra grönstrukturen 

Grönstrukturen har en mångfunktionell betydelse för en hållbar 

stadsutveckling. Den engagerar och berör många människor 

och utgör en viktig, reell eller potentiell, länk mellan stadsinvånarna 

och naturen. Det gröna kan mobilisera lokala aktörer 

till att medverka i stadsutvecklingen. 

Grönstrukturen kan fungera som en katalysator för medborgarnas 

delaktighet i lokala planeringsprocesser. För detta krävs dock 

förändringar i planeringspraxis. Dagens starka bevarandeargumentation 

måste ersättas av ett nyanserat perspektiv mer 

inriktat på utveckling av konkreta gröna kvaliteter, vilka kan 

utgöra hela eller delar av stadsmiljön. Planeringens aktörer bör 

därför i konkreta planeringssituationer frångå den traditionella

sektoriserade kunskapsindelningen till förmån för ett bredare 

resonemang om kvaliteterna på platsen. På så sätt kan man skifta 

från ett försvarande av ytor till att hantera rumsliga sammanhang 

och utmaningar i den samtida stadsutvecklingen. 

Fem uppmaningar för grönplaneringen har utkristalliserats som 

en syntes av studier och erfarenheter. De gäller olika aspekter 

på hur gröna kunskaper och kvaliteter kan synliggöras och tas 

till vara. 

(1) Öppna upp för nya nivåer i planeringen 

(2) Ta ett helhetsgrepp på grönstrukturen och se bortom 

ägandegränser 

(3) Fastna inte i ett bevarandeinriktat sektorsintresse utan 

koppla samman olika stadsbyggnadsfrågor i en sektorsövergripande 

planering 

(4) Ta tillvara erfarenhetsbaserad kunskap från olika aktörer 

(5) Se till de kulturella faktorer som påverkar hur människor 

använder grönstrukturen. 

Avfallshantering i Bergsjön, Göteborgs stad 

Hur kan planering av system för lokal infrastruktur för avfallshantering 

utföras inom ramen för breda och lokalt förankrade 

arbetsprocesser? I studien samverkande forskare från Chalmers 

Arkitektur med Kretsloppskontoret i Göteborg, Bergsjöns 

stadsdelsförvaltning och fastighetsförvaltare med olika inriktning. 

Mosaik av överlappande domäner 

Avfallshanteringen i stadsdelen Bergsjön är av sammansatt 

och komplex natur med en mängd berörda parter. Hanteringen 

blir alltmer uppdelad och förändras ständigt, såväl praktiskt som 

i fråga om lagstiftning och taxesättning. Allt fler avfallsfraktioner 

lyfts ut från det kommunala ansvaret. Avregleringen gör ansvarsfördelningen 

oklar och kretsloppskontorets planerings- och 

informationsinsatser riskerar att bli allt mer underfinansierade, 

eftersom kostnaderna ska täckas av avgifter som tas ut på ett 

krympande taxeunderlag. Kraven på hållbar utveckling möts 

i ökad grad av en verklighet av marknadsstyrda verksamheter 

med betydligt snävare och mer kortsiktiga mål. 

Planeringen av infrastrukturen - och därmed stadslandskapet som 

helhet - förefaller att allt mer gå från centralstyrda utvecklingsprocesser 

inom tydligt avgränsade stadsdelar och grannskap till 

att utvecklas inom en mosaik av överlappande domäner. Inom 

denna mosaik sammanfaller inte längre fysiska, sociala och 

ekonomiska gränslinjer, vilket ökar behovet av lokala lösningar 

samt flexibla och kreativa aktörer. Den kunskap som är nöd- 


20 


vändig för att bedriva planeringsarbete blir därför sammansatt, 

mångfasetterad och ofta motstridig. 

Hos fastighets- och stadsdelsförvaltare är det största bekymret 

att överhuvudtaget uppnå en dräglig avfallshantering. En bristfällig 

avfallssortering medför även höjda taxor och behandlingskostnader. 

Till detta kommer att taxesättning, rekommendationer 

och regelverk ständigt förändras, vilket innebär stora svårigheter 

att upprätthålla och följa en långsiktig plan för avfallshanteringen. 

Från ett brukarperspektiv kan sophantering och sopsortering vara 

ett sätt att på ett individuellt plan bidra till det globala målet 

”hållbar utveckling”. Å andra sidan kan avfallssystemen upplevas 

som arbetskrävande, komplicerade och svårbegripliga. Man får 

göra sig mycket mera besvär, men man får ändå betala mycket 

mer pengar för avfallshanteringen. 

Jämförelse mellan tre alternativ för varje avfallsfraktion 

En jämförelse mellan tre alternativ för kompostavfall visade att 

en kvarterslösning har fördelar som är märkbara i jämförelse 

med en centraliserad systemlösning, där avfallet körs till 

Göteborgs centrala anläggning. Kvarterslösningens fördelar 

i förhållande till ett alternativ, med stadsdelsvisa avfallsanläggningar, 

visade en marginell fördel för kvarterslösningen. Men 

bedömningen kan bli den omvända om den stadsdelsvisa 

anläggningen även skulle hantera andra avfallsfraktioner. Ett 

undantag i den positiva synen på kvarterskompostering var 

i båda jämförelserna de långa gångavstånden till och bristen 

på plats för kvarterskomposterna. 

När två alternativ för återvinning av grovavfall jämfördes blev 

resultatet tydliga fördelar för en återvinningsgård i stadsdelen, 

i stället för det nuvarande systemet med transport till Göteborgs 

centrala sorteringsanläggning. De ”mjuka” utvärderingskriterierna 

pedagogik, trivsamhet och socialt gör stadsdelsanläggningen 

mest fördelaktig. 

För avfall enligt producentansvaret - förpackningsavfall - jämfördes 

tre alternativ. Mest fördelaktig var fastighetsnära hämtning 

till en återvinningsgård i stadsdelen, framförallt att det skulle 

innebära korta gångavstånd för de boende. De övriga alternativen 

var fastighetsnära hämtning med transport till plats utanför 

stadsdelen och dagens system med 14 återvinningsplatser 

i stadsdelen. Osäkerheterna i bedömningen var emellertid 

stora. Dels krävs en bättre grad av utsortering jämfört med idag, 

för att utfallet ska bli positivt, dels måste lämpliga utrymmen

finnas i fastigheterna. Bedömningen är också beroende av 

kommande - och delvis motstridiga - nationella och europeiska 

direktiv. 

På motsvarande sätt bedömdes hanteringen av farligt avfall efter 

tre alternativ och den grundläggande frågan om integrerad kontra 

separerad avfallshantering utvärderades, till den sistnämndas 

fördel. 

Konsekvenser och möjligheter 

Att planering av lokal infrastruktur för avfallshantering kan utföras 

inom ramen för breda och lokalt förankrade arbetsprocesser 

förefaller bli alltmer relevant, då visionen om hållbar stadsutveckling 

ska omsättas i praktiskt. Behovet av lokala lösningar 

samt flexibla och kreativa aktörer ökar. Åtta olika utvärderingsområden 

befanns vara väsentliga i samband med ett lokalt och 

brett perspektiv på avfallshanteringen: miljö, företagsekonomi, 

lokalekonomi, rumslighet, robusthet, pedagogik, trivsamhet och 

social potential. En modell för avfallsplanering utvecklades, där 

olika kategorier av kunskap om fysiska strukturer, organisationer 

och normer, miljöpåverkan och människors olika uppfattningar 

om sin omvärld bearbetas samt görs begriplig och möjlig att 

tillämpa. 

Källa: LOKOMOTIV (Kain & Söderberg 2002). 

Praktikfallet Lärjeåns dalgång, Göteborgs stad 

Frågeställningen gällde hävd av kulturmark i stadens randzon 

med avsikt att hålla den tillgänglig för stadens invånare och öka 

insikten om naturens funktioner och upplevelsevärden. Marken 

ägs av kommunen och ingår i ett större område (Angered- 

Bergum) som ursprungligen köptes för att säkerställa mark för 

stadens framtida utbyggnad och är endast delvis taget i anspråk. 

Syn på uthållig stadsutveckling 

I fallstudien skulle främst samverkan studeras, mellan staden 

och de bönder som idag hävdar kulturmarken. Studien kom 

dock att hamna mitt i en het politisk konflikt om utbyggnad 

av bostadsbebyggelse och vägar i området. I konflikten blev olika 

synsätt på hållbar utveckling synliga, där både förespråkare 

och motståndare till utbyggnadsplanerna använde hållbarhetsargument. 

Företrädarna betonade sociala aspekter kopplade 

till utbyggnaden och möjligheterna att förstärka en segregerad 

och socialt problematisk stadsdel. De omtvistade miljövärdena 

blev viktiga för att locka en mer resursstark befolkning till stads- 


22 


delen. Motståndarna betonade de miljömässiga aspekterna 

och pekade på områdets omistliga kvaliteter för rekreation, 

lärande och sinnliga upplevelser. 

Områdets naturvärden särskilt intressanta 

Stadens kontrakt med bönderna gör det möjligt att hävda kulturmarken 

och hålla den tillgänglig för allmänheten. Bönderna 

ges rimliga ekonomiska förutsättningar att driva verksamheten 

utan större kostnad för staden. Mindre enheter har avsatts till 

attraktiva hästgårdar (med relativt hög hyra) och större enheter 

(med relativt låg hyra) har avsatts till hävdande djurhållning. 

Att synliggöra och hävda områdets naturvärden har skapat ett 

stort intresse bland invånarna, uttryckt i en vilja att bevara och 

utveckla områdets gröna resurser. Här har en insiktsfull och 

lättläst landskapsinventering (Gibson 1967) haft stor betydelse 

för efterföljande inventeringar och ställningstaganden. 

Källa: Hävd av kulturmark och naturvärden i Lärjeåns dalgång 

(GREENSCOM WP7 report, 2002). 

Praktikfallet Tidaholm 

Hur kan kommunen initiera och driva en process för en lokal 

Agenda 21, som involverar kommunens olika förvaltningar och 

nämnder, externa experter och forskare samt näringsliv och 

kommuninvånare? Som får genomslag i konkreta handlingar? 

Ett avgörande problem i processen var att en enhetlig syn på 

hållbar stadsutveckling saknades i kommunen. Trots att man 

i policydokument kunnat enas om generella mål för hållbar 

utveckling och dess ekologiska, sociala och ekonomiska dimensioner 

är den individuella tolkningen starkt varierande. En 

ytterlighet är eldsjälarnas mer eller mindre utopiska visioner 

och en annan är traditionalisternas skepsis. Situationsgenererade 

förutsättningar avgör vilken tyngd hållbarhetsaspekterna får 

från fall till fall i praktiken. 

Exemplet visar på möjligheter och svårigheter att förändra 

kommunal verksamhet för hållbar utveckling. Möjligheterna 

ligger i nya former för samverkan över sektorsgränser i den 

kommunala förvaltningen och mellan kommunen och samhällets 

lokala aktörer och medborgare. Genom ny och fördjupad 

kunskap om den lokala situationen kunde konkreta strategier och 

mål för hållbar utveckling formuleras och antas. Av särskilt 

intresse kan nämnas:

• Samverkan med skolorna i grönplaneringen. 

• Arbetsgrupper med politiker och gymnasieelever 

om tematiska utvecklingsfrågor 

• Byalagspolitiken 

• Samverkan med externa experter och forskare 

Svårigheterna består främst i de innovativa processernas känslighet 

för omvärldspåverkan (nya problem och prioriteringar) 

och beroende av enskilda individers (eldsjälarnas) uthållighet 

och handlingsutrymme. Problemen att gå från ord till handling 

och att nyttiggöra kunskaper och erfarenheter från experimentella 

processer i den vardagliga praktiken är stora. De är beroende 

av maktrelationer och traditionella sektorsoch ansvarsfördelningar 

inom den kommunala förvaltningen samt den 

ibland diffusa rollfördelningen mellan förtroendevalda och 

tjänstemän. Partnerskap och andra former för deltagarinflytande 

uppfattas av vissa som oförenliga med den representativa 

demokratins principer. 

Källa: Stad och Land i Tidaholm (Malbert 1998). 


24 


Metoder för hållbar stadsutveckling 

Visionen om hållbar utveckling ska enligt forskarna ses som en 

vägvisare - inte en beskrivning av ett framtida statiskt tillstånd. 

Samtidigt är visionen så komplex, att det krävs mer än enkla 

tumregler och standardiserade checklistor. Hållbar utveckling 

är ett diffust eller ideologiskt begrepp, som endast kan ges en 

precis mening i den specifika, lokala situationen och av berörda 

aktörer. Begreppet har en stor räckvidd och kan verka mobiliserande. 

Att detta är möjligt visar exemplet Uggledal i Göteborg. 

Här skapades lokala kommunikativa förutsättningar som kunde 

transformera begreppet ”grönstruktur” i en lokal tolkning. 

Förståelsen av naturen på platsen kunde integreras med den 

kommunala grönstrukturplanen. 

Forskarna har lagt stor vikt vid metoder för att göra kopplingen 

tydlig mellan olika dimensioner av hållbar stadsutveckling. Det 

gäller inte minst samband och samspel mellan de substantiella 

miljö- och utvecklingsproblemen och de övergripande principerna 

om deltagande - det vill säga mellan det breda deltagandet 

av alla berörda medborgare (frivilligorganisationer, lokala 

myndigheter, fackföreningar, affärsliv, industri, jordbrukare, 

vetenskapssamhälle) å ena sidan och ambitionerna att avhjälpa 

exempelvis fattigdom, skadliga utsläpp, ökenspridning samt 

hoten mot biologisk mångfald å den andra. 

Forskarna har undersökt hur beslut och handlingar som berör 

lokal stadsutveckling bör gå till för att på ett bättre sätt än idag 

stödja en hållbar stadsutveckling. De har även utformat nya 

verktyg och även prövat dem i konkreta situationer. Ett av 

praktikfallen gäller avfallshanteringen i stadsdelen Bergsjön 

i Göteborg. 

Hur kan kunskap om försörjningssystemen hanteras i en lokal 

praktik, med hjälp av konkreta modeller för planering, design, 

beslut och genomförande av förändringar i infrastrukturen? 

En kunskap om försörjningssystemen som är mångfasetterad 

och sammanflätad? 

En av metoderna för att göra samband synliga mellan olika 

dimensioner av hållbar stadsutveckling kallas MAIN-tetrat och 

ger stöd för att identifiera vilka förändringar i stadens och 

stadslandskapets strukturer som kan stödja en hållbar utveckling. 

Genom metoden görs olika världsbilder och därtill relaterade 

positioner synliga (individers, gruppers eller nationers). Det 

betyder att även hinder eller potentialer görs synliga, vilka

ehöver hanteras för en hållbar utveckling. Bland annat 

behandlas den ekonomiska dimensionen av hållbar utveckling 

som medel i stället för som resurs. 

MAIN-tetrat 

Tankemodellen visar på sambanden mellan 

olika dimensionerna av hållbar utveckling. 

Tetrat har fyra hörn, där även linjerna och fälten 

mellan är centrala. Det är förståelsen av 

interaktionen mellan dessa fyra hörn som 

utgör utmaningen: 

M = Medvetande, som avser människors individuella 

kunskap och förståelse. 

A = Artefakt, som relaterar till av människor 

producerade materiella resurser. 

I = Institution, som beskriver sociala nätverk, 

politisk kapacitet och kunskapsförmedling. 

N = Natur, som omfattar natursystemen. 

A–N = linje som kan representera flöden av 

resurser och restprodukter som uppstår vid 

produktion och användning av samhällets 

materiella resurser, det vill säga fysiska strukturer 

och grönstrukturer. 

A–N–M = yta som kan representera människors 

olika uppfattningar om vad som är problematiskt 

i utbytet av resurser. Dessa skilda 

uppfattningar beror på existensen av en 

mängd olika världsbilder, till exempel mellan 

företrädare för ”business-as-usual” respektive 

”djup ekologi”. 

A–I = linje som kan representera samhällets 

produktions- och konsumtionsmönster. 

A–I–M = yta som kan representera olika problemsyn 

beroende på världsbild, till exempel 

hos företrädare för fri marknad respektive 

offentlig reglering. 

I–N = linje som kan representera fördelningen 

och rätten till användning av naturens resurser 

där olika uppfattningar (kopplingen till M) 

förekommer, till exempel mellan företrädare 

för enskilt respektive gemensamt ägande. 


26 


Exempel på socioteknisk nätverkskarta tillämpad 

på avfallshantering 

En socioteknisk nätverkskarta har tagits fram över ett stadslandskap, 

där fokus läggs på strukturerna för avfallshantering. 

I centrum av nätverkskartan finns den lokala situationen och 

åt sidorna närmar man sig den globala skalnivån över fyra olika 

institutionella fält: Civilsamhälle (till exempel medborgare och 

föreningsliv), utförare (till exempel avfallshanteringsföretag 

och fastighetsägare/förvaltare), lokala myndigheter (till exempel 

kretsloppsnämnd och stadsbyggnadskontor) samt nationella, 

regionala och globala myndigheter (till exempel finansdepartement, 

EU:s miljökommissionär och FN). Denna nätverkskarta 

har en betoning på det institutionella rummet, men omfattar 

också mer sammansatta svarta lådor, där även Artefakt, Natur 

och Medvetande är sammanvävda. Exempel på sådana - mer eller 

mindre slutna - svarta lådor är de lokala invånarnas individuella 

världsbilder uttryckta i argument och handling; en avfallsförbränningsanläggning; 

samt idén om en avfallshierarki med 

tillhörande beskattningssystem.

Metoden kopplar lokalt - globalt 

Som beskrivningsmetod föreslås en ”socioteknisk nätverkskarta”, 

där stadens strukturer beskrivs utifrån miljömässiga, tekniska 

(rumsliga), institutionella och beteendemässiga aspekter. Detta 

görs enligt MAIN-tetrat fyra dimensioner och sambanden 

mellan dem. Med hjälp av metoden uppmärksammas de ”svarta 

lådorna”, det vill säga sådant som olika aktörer tar för givet och 

vanligtvis inte vill eller kan ifrågasätta. Det gäller exempelvis 

grundläggande begrepp, samhälleliga normer eller system av 

infrastruktur som är väl etablerade. Genom att beskriva sådant 

som aktörerna tar för givet, och genom att bearbeta och öppna 

upp för granskning, kan strategiskt viktiga förändringsområden 

för hållbar stadsutveckling identifieras. På så sätt kan även nya 

metoder och rutiner som främjar hållbar utveckling prövas. 

Metoden beskriver konsekvenser av 

vardagslivets ageranden 

En del i metoden är att beskriva samband mellan människors 

val och ageranden i vardagslivet och konsekvenserna i tid och rum 

(generativa länkar för hållbar utveckling). Samband kan påvisas 

mellan det globala och det lokala, mellan olika aktörer samt 

mellan människor och natur. Där finns såväl information som 

mening och betydelser. Genom sådana beskrivningar av samband 

kan människans förhållande till naturen och den omgivande 

miljön gestaltas och stödjas, såsom MAN i MAIN-tetrat. 

Gestaltningens roll i hållbar stadsutveckling är en specifik 

inriktning för forskarmiljön vid Chalmers Arkitektur. Att 

gestalta det byggda så att samspelet mellan människor och den 

omgivande miljön konkret sinnliggörs innebär att ge förutsättningar 

för en upplevelse som berör alla sinnen, och som talar 

till såväl tanken som känslan och viljan. Samtidigt kan de vara 

en utgångspunkt för dialog och kommunikation kring miljö 

och hållbar utveckling. Det byggda är bärare av mening och 

betydelser. Den byggda miljön ges en mer aktiv, stödjande och 

omställningsbefrämjande roll då initiativ för hållbar utveckling 

kan upplevas i vardagsmiljön. Här kan olika aspekter av relationer 

mellan människor och natur sinnliggöras genom att natur och 

kretslopp blir närvarande och påtagliga i vardagsmiljön. Det 

handlar också om att sinnliggöra de kretslopp där människor 

och de olika tekniska försörjningssystemen är medaktörer. 

Processbaserat arbetssätt som innefattar 

kommunikation och lärande 

En etisk grundprincip i visionen om hållbar utveckling är ett 

breddat deltagande i samhällets planerings- och beslutsprocesser. 

Denna princip kan också motiveras av samhällsbyggets komplexi- 


28 

Den uthålliga Staden 

tet där makt och ansvar för genomförande av planeringens 

intentioner är delad mellan en mängd olika aktörer. För att få 

praktisk betydelse behöver planer och program för förändring 

förstås och accepteras av dem som ska genomföra dem. 

Metoder för kunskapsinhämtning och kommunikation i olika 

planeringssituationer har utvecklats. Exempelvis kan man utifrån 

MAIN-tetrat bygga upp ett ”språk” som gör det möjligt att 

kommunicera kring hållbar utveckling och transformera den 

politiska visionen till konkreta stadsbyggnadselement. Ett 

processbaserat arbetssätt erbjuds (kallat SoTeK) genom vilket 

komplex kunskap samlas in och bearbetas samt omsätts till 

beslut och handlingar. Genom att göra synligt och kommunicera 

ska olika perspektiv, kunskaper och aspekter kunna integreras 

och omvandlas till handling. Där måste planerarna kunna fungera 

såväl som experter som koordinatorer och processtödjare. 

Deltagande forskare 

Björn Malbert, professor arkitektur, har varit projektledare. 

Seniorforskargrupp 

Lisbeth Birgersson, docent arkitektur. 

Lena Falkheden, lektor arkitektur. 

Knut Strömberg, professor arkitektur. 

Henriette Söderberg, fil. dr. statsvetenskap, docent arkitektur. 

Disputerade inom programmet 

Elisabeth Lundgren Alm, landskapsarkitekt. 

Jaan-Henrik Kain, arkitekt, forskarassistent. 

Övriga medverkande 

Pernilla Korhonen, doktorand arkitektur. 

Pål Castell, landskapsarkitekt, doktorand arkitektur. 

Jonas Tornberg, civilingenjör. 

Avhandlingar 

Malbert, Björn (1998). Urban Planning Participation: Linking 

Practice and Theory. Chalmers University of Technology 

(SUD). 

Falkheden, Lena (1999). Lokalområdet som strategi för en hållbar 

stadsutveckling: Fallstudier av tre danska exempel. Chalmers 

University of Technology (SUD). 

Elisabet Lundgren Alm, 2001: Stadslandskapets obrukade 

resurs: Om grönstrukturens potential och synliggörande i en hållbar 

stadsutveckling. Chalmers University of Technology (SUUS).

Jaan-Henrik Kain, 2003: Sociotechnical Knowledge: An 

Operationalised Approach to Localised Infrastructure Planning 

and Sustainable Development. Chalmers University of Technology 

(SUUS). 

Rapporter 

Birgersson, Lisbeth, Björn Malbert och Knut Strömberg 

(2001). Governance and Communication, Report to the EU 5th 

Framework Project Communicating Urban Growth and Green 

(GREENSCOM). Göteborg, Chalmers University of 

Technology. 

Falkheden, Lena och Björn Malbert (2004). Kunskap möter 

kunskap: Arenor för samverkan mellan forskning och praktik - 

Slutrapport från delprojektet ”Den praktiska tolkningen”. 

Göteborg, Byggd miljö och hållbar utveckling, Chalmers 

Arkitektur. 

Kain, Jaan-Henrik och Henriette Söderberg (2002). LOKO- 

MOTIV - Motiv för lokalt organiserade kretslopp i Bergsjön: En 

studie om avfallshantering. Göteborg, Byggd miljö och hållbar 

utveckling, Chalmers Arkitektur. 

Lundgren Alm, Elisabet, Pål Castell, Pernilla Korhonen, Björn 

Malbert och Jonas Tornberg (2004). Grönstrukturens synliggörande: 

En förutsättning för integration av kunskaper om grönstrukturen 

i stadsplaneringen. Göteborg, Byggd miljö och hållbar 

utveckling, Chalmers Arkitektur. 

Lundgren Alm, Elisabet, Björn Malbert och Pernilla 

Korhonen (2002). Sweden: Case Studies Gothenburg, Report to 

the EU 5th Framework Project Communicating Urban Growth 

and Green (GREENSCOM). Göteborg, Chalmers University 

of Technology. 

Malbert, Björn, Lisbeth Birgersson, Lena Falkheden, Jaan-Henrik 

Kain, Elisabet Lundgren Alm, Knut Strömberg och Henriette 

Söderberg (2004) SUUS - Stadens hållbara utveckling och 

urbana strukturer: En syntes av ett forskningsprogram. 

Göteborg: Chalmers Arkitektur. 

Hävd av kulturmark och naturvärden i Lärjeåns dalgång 

(GREENSCOM WP7 report, 2002). 

Den uthålliga Staden 29

Lokala omställningsprocesser inriktade 

på hållbar utveckling 

Örebro universitet, Statsvetenskap – Novemus 

En forskargrupp inom Novemus vid Statsvetenskapliga institutionen, 

Örebro universitet har gjort fallstudier i kommunerna Hällefors, 

Karlskoga, Lekeberg och Örebro. Projektets syfte har varit att undersöka 

lokala omställningsprocesser, både på idé- och handlingsnivå, som är inriktade 

på hållbar utveckling. 

Forskarna har analyserat vad omställningsprocesserna kännetecknas 

av, vilka som driver fram dem samt vilka hinder och 

problem som finns. Ett normativt-konstruktivt bidrag är en skiss 

till hållbar utveckling som en underifrånetik, i syfte att kunna 

stödja lokala aktörer i deras förändringsarbete. 

Hållbarhet har olika innebörd i olika kommuner och 

lokalsamhällen 

Forskarna visar att hållbar utveckling i flera avseenden har 

institutionaliserats, med stora variationer mellan de fyra undersökningskommunerna 

- Örebro, Hällefors, Karlskoga och 

Lekeberg. Institutionaliseringen har skett genom en gradvis 

idéspridning, där det lokala mottagandet och institutionaliseringen 

i hög grad har bestämts av det lokala sammanhanget. 

Det kan gälla en viss kommun, ett visst lokalsamhälle eller ett 

visst projekt. Hållbar utveckling har därför kommit att innebära 

delvis olika saker i olika kommuner och olika lokalsamhällen. 

Hållbarhetsbegreppet varierar även mellan olika typer av politikområden. 

Ett tydligt exempel är skillnaden mellan näringspolitik 

och områden såsom miljö, bostäder och folkhälsa. I samtliga 

studerade kommuner genomsyras näringspolitiken av ett ganska 

traditionellt tillväxt- och exploateringstänkande, samtidigt som 

kunskap och intresse i miljöfrågor i flera fall är begränsade. Hos 

tjänstemän som arbetar med näringslivsutveckling ingår sällan 


32 


hållbar utveckling och Agenda 21 i språkbruket. Mål och insatser 

förekommer som ligger i linje med så kallad ekologisk modernisering, 

exempelvis satsningar på ”gröna” företag och produkter. 

Miljö, bostäder och demokrati är i flera fall politikområden, 

som kommunerna försöker samordna och integrera i sina 

ambitioner att skapa en helhetssyn kring hållbar utveckling. 

Hållbar utveckling varierar även mellan den offentliga politiska 

arenan och mer kunskapssökande sammanhang, exempelvis hos 

grupper av besjälade experter och tjänstemän. 

På politikens officiella arenor används begreppet ”hållbar 

utveckling” i regel retoriskt, när mål och planer formuleras eller 

offentliga tal och debatter hålls. Man låter hållbarhetsbegreppets 

värden förknippas med den egna politiken. Mer positivt används 

begreppet även i syfte att peka ut en övergripande politisk 

inriktning. Hållbar utveckling framställs därmed positivt och 

oproblematiskt, med en låg konkretiseringsgrad. 

I samhällsvetenskapliga forskningssammanhang och i mindre 

grupperingar av experter och tjänstemän, som arbetar med 

hållbarhetsfrågor, framträder en mer problematiserande och 

argumenterande hållning. Här blir hållbar utveckling ett mångdimensionellt 

och i grunden omtvistat begrepp. Graden av 

konkretisering blir också högre, till exempel när tjänstemän från 

olika verksamhetsfält inom en stadsplaneringsförvaltning vid 

sex tillfällen fick fritt diskutera hållbar utveckling. Argumenten 

kom allt mer att ligga nära den enskilda individens situation 

och handla om medvetenhet, ansvar, välmående och tid. 

Samtalen utmynnade i den enskildes ansvar att handla etiskt, 

såväl professionellt som privat. 

Hällefors kommun - fallstudie 

Hällefors har en stark profil mot hållbar utveckling, vilken kan 

förstås mot bakgrund av kommunens omvandling och identitetskris 

under senare decennier. Hällefors tradition som en framgångsrik 

”1900-tals-modern” industrikommun är underminerad 

av näringsstrukturella och demografiska förändringar. Kommunen 

lider av en kontinuerlig utflyttning och andelen äldre i befolkningen 

är mycket hög. Industrins betydelse för sysselsättningen 

har minskat successivt, i synnerhet hos det stora företaget/bruket. 

Det sker en kontinuerlig förskjutning från manligt dominerat 

industriarbete och bruksanda till aktiviteter med inriktning på 

kultur, design, rekreation och utbildning. Förhoppningarna om 

nya sysselsättningsmöjligheter knyts främst till aktiviteter och 

verksamheter såsom naturturism, restauranghögskola och

konferensverksamhet. Dessa verksamheter uppfattas passa väl in 

i hållbar utveckling som en ”ny” framväxande tanketradition. 

Kommunledningen har begränsade resurser till förfogande och 

försöker bygga en samordnad politik på basis av de nya aktiviteter 

som växer fram. Kommunen är påfallande utåtriktad och 

sökande, dels för att det numera finns en genuin nyfikenhet på 

framtidsalternativ, dels för att det finns ett kontinuerligt 

behov av extern mobilisering av resurser. 

Institutionalisering av hållbar utveckling 

Ett brett samarbete finns med oppositionspartierna på temat 

hållbar utveckling. För Hällefors handlar det i hög grad om 

Faktor 10 i enlighet med Wuppertalinstitutets idéer. Kommunens 

hållbarhetspolitik riskerar att fungera som en fasad i två olika 

avseenden. Kommunen har dels stora ambitioner, som är 

spännande men svåra att förverkliga, dels anknyts dessa ambitioner 

till pågående verksamheter, vilket i huvudsak är att betrakta 

som ett meningsskapande i efterhand. 

Örebro stad - fallstudie 

Örebro har en stark profil mot hållbar utveckling. Staden är ett 

stabilt regioncenter med omfattande handel sedan hundratals 

år. Örebro har också på ett tydligt sätt lämnat den moderna 

industriepoken bakom sig. Istället förstärktes Örebros roll som 

regionalt handelscenter (grossistverksamhet, omfattande detaljhandel) 

och servicekommun, företrädesvis offentlig. Örebro har 

profilerat sig som en kommun öppen för förnyelse när det gäller 

välfärdspolitik, bostäder, decentralism och demokrati samt 

miljö; politikområden som på ett relativt enkelt sätt låter sig 

förenas med hållbar utveckling. Kommunens storlek ger också 

goda förutsättningar genom omfattande budget och kompetent 

personal, även om kommunens ekonomi är återkommande 

ansträngd. 


Örebros profilering mot hållbar utveckling kan förstås mot bakgrund 

av den spridda uppfattningen att hållbar utveckling 

i hög grad är stadsrelaterat. Politiken kan delvis förstås i förhållande 

till likartade kommuner. I exempelvis cykelstadssamarbetet 

profilerar sig kommunen starkt och vill gärna vara 

ledande i samarbetet med en lång rad mellanstora kommuner. 

Örebros problem hänger ihop med att kommunen är relativt 

stor med många olika intressen och identiteter. Exempelvis har 

Örebro sedan länge haft som mål att utnyttja kommunens 


34 


goda läge mellan E18 och E20 i syfte att bli en ”transportstad” 

(storlager, omlastning, grossistverksamhet etc.). Denna vision kan 

uppfattas strida mot kommunens ambitioner att vara en ekokommun 

och cykelstad, men motiveras ofta utifrån ett nationellt 

perspektiv. Någonstans i Mellansverige bör transportrelaterade 

aktiviteter av detta slag äga rum och då är Örebro en lämplig ort, 

hävdas det. I ett mer kritiskt perspektiv framhålls det olämpliga 

att göra sig ekonomiskt beroende av transportsektorn, i synnerhet 

när kommunen profilerar sig mot hållbar utveckling. 

En annan identitetskonflikt har att göra med synen på stadens 

utveckling och storlek. Å ena sidan marknadsförs Örebro som 

en lagom stor stad; ett storstadsalternativ som ger välfärdsvinster 

i form av mindre trafikstockningar och stress, bra miljö och välfärdspolitik 

samt färre sociala problem. Detta resonemang ligger 

väl i linje med kommunens idéer om hållbar utveckling. 

Samtidigt använder flera kommunala företrädare en växande 

folkmängd som en viktig, positiv indikator på framgång. Dessa 

motstridande bilder finns bland ledande politiska företrädare 

inom socialdemokratin. 

Intresse- och identitetskonflikterna innebär att det i Örebro 

finns helt olika översättningar av hållbar utveckling. Inom 

näringspolitiken finns mål och strategier som för tankarna till 

ekologisk modernisering ”grön tillväxt”. Bland miljökompetenta 

tjänstemän på Stadsbyggnadskontoret finns ett betydligt tuffare 

budskap om behovet av förändrade livsstilar och konsumtionsvanor. 

Ledande politiker har att försöka avväga dessa föreställningar 

mot varandra. 

Karlskoga kommun - fallstudie 

I över hundra år har Karlskogas utveckling påverkats mycket 

starkt av den industriella utbyggnad och utveckling som ägt 

rum inom Bofors-koncernen. Industritraditionen är stark, 

stolt och långvarig. Det är svårt att se hur ett radikalt trendbrott 

skulle se ut, även om kontinuerliga försök har gjorts för att 

bredda näringsverksamheten. På kort sikt har inte Karlskoga 

alternativa förutsättningar och möjligheter såsom Örebro 

(regional handel, offentlig service) eller Hällefors (natur, rekreation 

etc.). Dessutom finns betydande värden i Karlskogas 

industritradition som man gärna vill ta vara på: nära samarbete 

mellan kommun och näringsliv, hög teknisk kompetensnivå, 

nära relation till staten och inte minst en lojal och välutbildad 

arbetskraft. Denna tradition och identitet är naturligtvis på 

gott och ont. En rimlig tolkning är att det inte blir någon riktig 

öppning för nytänkande så länge som traditionen lever. I Vision

Karlskoga 2010 ligger en sådan tolkning nära. Visionsdokumentet 

handlar mycket om ekonomisk tillväxt, nya arbetstillfällen, 

näringslivsanknuten forskning och utbildning samt välfärd och 

jämställdhet. I hög grad är det frågan om att vidareförädla 

mycket av det som Karlskoga länge har stått för. 


Däremot ingår inte hållbar utveckling som en framträdande del 

i kommunens vision. Miljöbegreppet används i betydelsen god 

livsmiljö för människor och företag, i synnerhet vill kommunen 

göra livsmiljön attraktiv så att flyttningsnettot vänder och blir 

positivt. Näringspolitiken är mycket viktig för Karlskoga. Den 

framstår som tämligen traditionell. Det är här och nu som 

gäller och det är ekonomisk och social välfärd som prioriteras. 

Vidare tas ekologiska och miljömässiga hänsyn sektoriserat. 

Likaså framstår agenda 21-arbetet som lågprioriterat. I samband 

med konfliktfyllda exploateringsärenden prioriteras 

attraktiva bostäder i naturskön miljö på bekostnad av en mer 

ekologiskt inriktad naturvård. 

Lekebergs kommun - fallstudie 

Lekebergs utveckling kännetecknas i huvudsak av stabilitet, 

bortsett från ”dramatiken” att åter bli en egen kommun år 1995. 

Kommunen har inte genomgått någon industriell strukturomvandling 

att tala om. Näringsstrukturen utmärks av jordoch 

skogsbruk, omfattande småföretagande och ett begränsat 

antal mindre industriföretag. Största arbetsgivare är kommunen 

själv. Arbetspendlingen är betydande, inte minst till Örebro. 

I folkomröstningskampanjen om Lekeberg skulle bryta sig ur 

Örebro och bilda en egen kommun, framkom tre viktiga 

argument från Ja-kommittén. Det första handlade om att 

Lekebergsborna betalade stora summor skatt till storkommunen, 

samtidigt som ekonomin ändå var dålig. Det andra argumentet 

gick ut på att demokratin skulle förbättras för Lekebergsborna 

om kommundelen blev en egen kommun igen. Den upplevdes 

bli endast perifert behandlad av Örebro kommun. Det tredje 

argumentet gick ut på att Lekeberg hade en utvecklingspotential 

med positiv befolkningstillväxt m.m. Sammanfattningsvis 

handlade det i hög grad om att återknyta till värden som förknippas 

med den gamla tiden som småkommun på 1960-talet. 

Den ”moderna epoken” var och är en mer levande och positiv 

tradition i Lekeberg jämfört med Hällefors och Örebro. 


Kommunens relativt låga profil när det gäller hållbar utveckling 


36 


kan förstås i relation till tre faktorer. För det första finns en 

tämligen spridd uppfattning, åtminstone bland kommunens 

ledande företrädare, att den nya småkommunen fungerar bra. 

Den nya kommunbildningen var i sig en god lösning i olika 

avseenden; inte minst ekonomiskt, socialt och demokratiskt. 

Därmed ansågs viktiga lokala problem och utmaningar bli väl 

hanterade med påföljd att det inte fanns ett påträngande behov 

av en profilering mot hållbar utveckling. För det andra har 

kommunen en slimmad organisation med förhållandevis 

begränsad personalstyrka och budget. Det finns tid för det allra 

mest nödvändiga; den dagsaktuella verksamheten, medan mer 

framtidsorienterade aktiviteter som planer, policydokument 

och hållbar utveckling prioriteras lägre. För det tredje finns en 

medveten strategi att inte bygga upp egen kompetens och 

resurser inom alla områden. Det gäller, som liten och slimmad 

kommunorganisation, att samarbeta med andra och att ibland 

köpa in tjänster. Detta gjordes när kommunens översiktsplan togs 

fram. Planen växte fram genom ett relativt brett medborgardeltagande 

och strukturerades efter hållbarhetsbegreppets tre 

dimensioner (social, ekonomisk och ekologisk hållbarhet). 

Globalt perspektiv saknas 

Generellt för Novemusforskarnas undersökningskommuner 

är att de etiska principer som ligger till grund för den globala 

dimensionen av hållbar utveckling sällan görs tydliga och 

explicita. Det talas i allmänna ordalag om hållbar utveckling. 

Det tycks vara tilltalande och naturligt att försöka utveckla ett 

direkt medborgerligt deltagande lokalt, medan dimensionen 

global rättvisa är svårare att hantera eller knappast alls förekommer. 

Frågan är hur ansvaret att beakta det globala perspektivet kan 

utkrävas av kommunerna. Svenska kommuner får i princip inte 

ägna sig åt globala rättvisefrågor, även om de under senare år 

blivit alltmer internationellt orienterade. Det globala samtalet 

- med dess etiska principer - bär därför kunna ”översättas” och 

förstås i ett underifrånperspektiv för att bli särskilt meningsfullt 

och fruktbart för lokala aktörer. 

Komplicerad politikerroll 

Politikerrollen i förhållande till hållbar utveckling är komplicerad. 

I Novemusprojektets samtliga fyra undersökningskommuner 

finns återkommande exempel på att ledande politiker försöker 

balansera mellan flera olika intressen. De anpassar sig i många 

fall till politiska realiteter och får därmed svårt att tillmötesgå 

hållbarhetsbegreppets principer på ett tillfredsställande sätt.

De situationsberoende uppfattningarna om vad hållbar utveckling 

står för får konsekvenser för politisk styrning, demokrati 

och lärande. Innebörden varierar till exempel mellan projekt och 

politikområden, och beroendet av sammanhanget har en likartad 

karaktär i projektets undersökningskommuner. Det innebär 

att det finns en inomkommunal fragmentering eller mångfald som 

bidrar till identitetskonflikter och särkopplingar, vilket i sin tur 

innebär en betydande risk för att underminera diskussionsoch 

lärprocesser samt politisk-demokratisk styrning. Förutsättningarna 

är dåliga för en samordnad och initierad politik 

för hållbar utveckling. 

Tjänstemännen har tagit ”hållbarhetsbollen” 

Det är i stor utsträckning tjänstemän och enstaka politiker som 

är bärare av hållbarhetsidéer och som driver dessa i planeringsprocesser 

eller mer konkreta projekt. Det är fråga om ett 

begränsat antal tjänstemän, spridda på olika förvaltningar och 

enheter. 

Det tycks även vara fråga om nätverk av likasinnade aktörer 

som gör gemensam sak i ett brett, lokalt utvecklingsarbete. Dessa 

aktörer tenderar att stödja och förstärka varandra, på ett sätt som 

är mer personbundet än partibundet. Konstellationerna av 

viktiga bärare av hållbarhetsidéer varierar alltså i viss grad mellan 

olika typer av kommuner, även om grundläggande mönster känns 

igen så som betydelsen av tjänstemän och att det är fråga om 

nätverk av personer snarare än organisationer. 

I ett av Novemusprojektets praktikfall, Rynningeviken i Örebro, 

lyckades ett sådant nätverk mycket snabbt initiera, mobilisera 

och organisera aktörer, som sedan bidrog till att avstyra ett 

exploateringsprojekt i ett miljökänsligt område. 

Kampen om makten 

Novemus belyser även maktkampen mellan beslutsnivåer samt 

mellan politiker och tjänstemän. 

I alla fyra kommuner som Novemusforskarna samarbetat med 

finns betydande institutionaliseringsproblem, oavsett hur 

profilerade de är mot hållbar utveckling. Dessa handlar bland 

annat om konkurrerande tolkningar och uppfattningar, att de 

etiska principerna sällans görs explicita och konkreta samt att 

det finns tendenser till särkopplingar och bortstötning. Detta 

gäller även mellan olika delar av kommunerna. 

I exemplet Rynningeviken i Örebro kan miljökoalitionens 

makt ses ur tre aspekter. Nätverket arbetade effektivt när det 


38 Den uthålliga staden 

gäller att mobilisera andra med samma intressen och få upp 

frågan på dagordningen. Detta tog sig uttryck i att ornitologer 

i flera olika myndigheter och organisationer samverkade (t.ex. 

kommunen, länsstyrelsen och den lokala tidningen). Nätverket 

hade en välformulerad policy baserad på uttalade värderingar 

inom ramen för hållbarhetsbegreppet samt betydande miljökunskaper. 

Nätverket arbetade dessutom utåtriktat och integrerade 

strategiskt viktiga aktörer och organisationer. En särskilt 

viktig aktör i detta ”nätverkande” var en ledande miljöaktivist 

och ornitolog som nyligen hade blivit anställd som kommunbiolog. 

Tjänstemannen drev ornitologernas idéer om hur området 

borde omvandlas inom ramen för sin tjänst som kommunbiolog. 

Hållbarhet byggs upp underifrån 

Mångfaldens innebörder av hållbar utveckling är inget hot, 

möjligen en förutsättning, för att långsiktigt säkerställa en hållbar 

utveckling lokalt och globalt. Samma lust, kreativitet och pluralism 

som kringgärdar begrepp som demokrati, frihet och 

mänskliga rättigheter bör känneteckna tänkandet om hållbar 

utveckling. Det gör att hållbarhet kommer att ha många ansikten 

världen över, utan att flyta ut i en ”låt-gå-mentalitet”. Samordning 

på och mellan olika nivåer i samhället är av yttersta vikt för att 

hålla omtvistbarheten vital. 

Novemusforskarna har utvecklat ett särskilt etiskt förhållningssätt 

som syftar till att anpassa de globala hållbarhetsprinciperna 

till lokal nivå och låta etiska och lokalpolitiska samtal korsbefrukta 

varandra. Förhållningssättet kallas hållbar utveckling 

som underifrånetik och innefattar följande fyra principer: 

- Ett ekologiskt-etiskt förhållningssätt, som till exempel handlar 

om en skyldighet att skaffa sig kunskap om särskilt skyddsvärda 

biotoper och arter samt att seriöst beakta denna kunskap 

i samband med planeringsprocesser där dessa naturvärden 

berörs. 

- En framtidsetik, som exempelvis är viktig i översiktsplanering, 

men blir särskilt viktig när det är fråga om stora investeringar 

som låser resurser för lång tid. 

- En kommunal omvärldsetik, som kan handla om att ta hänsyn 

till grannkommuner som berörs av ett planerat beslut. 

- En demokratietik, som ligger nära de andra principerna och 

innebär att de närmast berörda av ett beslut också ska ha 

inflytande över dess avgörande.

Underifrånetiken är en metod att systematisera analyser och 

diskussioner i konkreta sammanhang och eventuellt bidra till att 

handlingsalternativen kan rangordnas. De fyra etiska principerna 

bör beaktas på ett sådant sätt att de inte motverkar 

varandra. De bör snarast ges förutsättningar att vara ömsesidigt 

förstärkande. 

Hållbar utveckling som underifrånetik skulle i Rynningeviken 

kunna fungera som en modell för att systematisera en sådan 

bred samtalsdemokrati kring specifika utvecklingsfrågor. 

Vad kännetecknar en vidsynt hållbarhetskommun? 

Lokala strukturer och aktörer har betydelse för hur hållbarhetstänkandet 

tas upp och anammas i en kommun. 

Exempelvis förefaller hållbarhetstänkandet att bli relevant och 

angeläget i större kommuner med betydande stadsmiljö och 

för kommuner som sedan länge befinner sig i omvandling och 

identitetskris. 

Tabell. Sammanfattande analys av tre utvecklingsstrategier utifrån hållbar utveckling som 

en underifrånetik 

Etiska principer Traditionell Ornitologisk Bevarandeexploatering 

restaurering strategin 

Ekologisk etik? Nej! Det finns ingen Genom återskapande Genom att området får 

”ledig” mark. av historiska miljöer utvecklas utan mänskliga 

Ev. minskad citytrafik och kulturlandskap ingrepp 

Omvärldsetik? Nej, inte som explicit Genom att återskapa Genom att bevara 

begränsning eller en biotop som en skyddsvärd biotop 

hänsyn i har minskat i med några rödlistade 

planeringen omvärlden arter 

Framtidsetik? Nutida mänskliga behov Vissa naturintressen Existerande miljöer 

prioriteras strukturellt prioriteras strukturellt bevaras och alternativen 

förblir öppna 

Demokratietik? Exploatering för snarare Arbetslösa ungdomar Ekocentrism i praktiken 

än med människor genomför färdiga med människan på 

visioner distans 


39


Rynningeviken i Örebro 

I ett unikt och miljökänsligt område ligger stadens nedlagda 

soptipp. Lakvattnet tas om hand lokalt i ett system av dammar. 

Tre konkurrerande utvecklingsstrategier fanns för området. 

Exploateringsstrategin handlade om väg- och bostadsinvesteringar; 

restaureringsstrategin syftade till att återställa ett historiskt 

landskap med öppna strandängar; och bevarandestrategin 

ville behålla den existerande strand- och sumpskogen. 

Ett nätverk av ornitologer initierade, mobiliserade och organiserade 

aktörer in i en relativt bred miljökoalition, som sedan bidrog 

till att avstyra exploateringsstrategin. Resultatet blev att ett 

naturreservat bildades. 

I praktikfallet fanns kunskapsproblem av olika slag. Kunskaperna 

var begränsade om hur nedlagda soptippar förändras över tid. 

Det var svårt att hävda att lokal hantering var det självklart 

riktiga. Praktikerna tvingades att agera trots ett otillfredsställande 

kunskapsläge. Ett kontrollprogram infördes, men osäkerheter 

finns om vad man ska analysera och hur analyserna ska 

genomföras och tolkas. Även detta hänger ihop med empiriska 

kunskapsbrister. Det beror också på att teorier om vilka kemiska 

och biologiska processer som bidrar till en lokal rening av lakvatten 

antingen går isär eller saknas. 

Till en del hänger det lokala hållbarhetstänkandet samman med 

politiska och kulturella traditioner. I kommuner där strukturella 

förutsättningar och lokala traditioner ”samverkar” blir det lokala 

sammanhanget särskilt gynnsamt för omställningsprocesser med 

hållbarhetskaraktär. Örebro och Hällefors är två kommuner 

som kan hävdas ha sådana lokala sammanhang och som bedriver 

en offensiv politik för hållbar utveckling. Kännetecken är: 

- Ledande politiker har ett stort intresse av och engagemang 

i hållbarhetsfrågor. 

- Personbaserat snarare än partibaserat. 

- Ett nätverk av aktiva aktörer. 

- Kommuner med omfattande tankeproduktion om hållbar 

utveckling har också fler initiativ och projekt på detta tema.

Vilket förhållningssätt bör en tjänsteman ha? 

Novemusforskarna förordar ett förhållningssätt som innebär 

att neutraliteten i kommunala berednings- och planeringsprocesser 

utmanas. Begreppet politisering kan få en annan roll och 

innebörd genom att dels vidgas till den förvaltningspolitiska 

arenan (till tjänstemännens arena), dels bidra till en mer öppen 

och sökande process. Politik och etik kan på detta sätt förenas. 

Tjänstemän och inhyrda processledare kan få i uppdrag att 

arrangera breda samtal med utgångspunkt i hållbar utveckling 

i ett underifrånperspektiv. Att komplettera partidemokratin med 

underifrånetikens starka demokratisyn ses som strategiskt viktigt 

för framtiden, inte bara för demokratins värden, utan för 

underifrånetiken i stort. 

Viktigt med kunskapssökning och lärande 

Vid samtal om hållbar utveckling finns ofta en variation av 

argument att ta ställning till. Genom att försöka förstå hur de 

egna argumenten påverkar den andres och omvänt får den 

enskilde hjälpen att förstå hållbar utveckling på flera sätt. Det 

handlar om att blicka utöver det egna perspektivet för att verkligen 

lyssna till och vilja förstå varandras argument. Även om en 

person håller fast vid den egna åsikten gör han eller hon det 

på en annan grund än tidigare. På detta sätt kan deltagande i 

hållbar utveckling enligt samtalsdemokratiska idéer utgöra en 

grund för lärande om hållbar utveckling. 


Jan Olsson, docent statsvetenskap, projektledare 


Anders Bro, fil.dr. statsvetenskap 

Michelle Benaymine, fil.dr. miljövetenskap 

Conny Pettersson, fil.lic. offentlig förvaltning, doktorsdisputation 

statskunskap 2007 

Martin Lundberg, fil.lic. pedagogik 


Gunnar Persson, doktorand i bebyggelseanalys, KTH 


41


Publikationer 

Benyamine, Michelle (2002), Theoretical disputes and practical 

environmental dilemmas. Örebro: Örebro Studies in 

Environmental Science 3 (doktorsavhandling). 

Bro, Anders (2000), Från hälsovård till miljöskydd. En historisk 

institutionell analys av kommunal ansvarsutveckling. Örebro: 

Örebro Studies in Political Science 1 (doktorsavhandling). 

Lundberg, Martin (2003), Om överläggande samtal och hållbar 

utveckling. En studie av deliberativ demokrati. Linköping: 

Linköpings universitet (fil. lic. avhandling). 

Olsson, Jan (red) (2005), Hållbar utveckling underifrån. Nora: 

Nya Doxa. 

Pettersson, Conny (2002), Från global idé till lokal praktik. 

Om näringspolitik för hållbar utveckling. Förvaltningshögskolans 

rappoter. Rapport 38. Göteborg: Göteborgs universitet (fil. lic. 

avhandling). 

Pettersson, Conny (2007), Glokal institutionalisering: mötet 

mellan globala och lokala idéer i kommunal näringspolitik för 

hållbar utveckling. Örebro: Örebro universitet (doktorsavhandling).

Kommunen och territoriet 

KTH, Arkitektur och samhällsbyggnad 

Projektet Kommunen och territoriet har genomförts vid skolan för 

Arkitektur och samhällsbyggnad, institutionen för Samhällsplanering och 

miljö, KTH, Stockholm (före den senaste omorganiseringen institutionen 

för Infrastruktur). Efterhand har forskare från från Nordregio i Stockholm, 

Pedagogiska institutionen vid Stockholms universitet, F-sektionen vid 

Handelshögskolan i Stockholm och tema Teknik och social förändring vid 

Linköpings universitet knutits till projektet. Forskarna har studerat kommunernas 

förmåga att bidra till en hållbar samhällsutveckling och den kommunala 

planeringens potential och konkreta roll i det sammanhanget. 

Planeringens praktik ligger i fokus. Projektet bidrar till kunskap 

om vad integrering av miljöfrågan (som del av att omsätta 

hållbar utveckling) innebär i praktiken, en fråga som är mycket 

aktuell, inte bara inom kommunal fysisk planering utan 

även till exempel i regional tillväxt- och utvecklingsplanering. 

Forskarna har studerat de professionella aktörerna och de planerings- 

och interaktionsprocesser de deltar i. De har analyserat 

de strukturella villkoren för det kommunala arbetet med hållbar 

utveckling, särskilt miljöfrågornas integrering i planeringsverksamheten. 

Indelningen i sektorer/ansvarsområden, rollfördelning, 

maktrelationer, språk, yrkeskulturer och lokala kulturer är 

exempel på villkor som påverkar olika aktörsgruppers agerande 

och interaktion i planprocessen. 

Syftet med projektet har varit att fästa uppmärksamheten på de 

strukturellt betingade villkoren som betydelsefulla för sättet att 

hantera hållbar utveckling i fysisk planering och att förmedla 

en djupare insikt, som kan öppna för reflektion och nytänkande 

när det gäller utformningen av planeringsprocessen. 

Samtalet politiker - tjänstemän utvecklas 

När det gäller relationen mellan politik och planering framgår 

att makt ofta lämnas över från politikerna till planerarna. Båda 

grupperna är samtidigt mycket angelägna om att upprätthålla 

en tydlig skiljelinje mellan sina respektive ansvarsområden. 


44 


Hållbarhetsarbetet leder i praktiken ofta till svåra avvägningsoch 

prioriteringssituationer. Därför framstår aktiviteterna i 

gränslandet mellan politik och planering som viktiga för hur 

målet om hållbar utveckling omsätts i konkreta beslut. Tydligt 

är att det normativa idealet om värderingsfrihet i planerarnas 

uppdrag står i stark kontrast mot det som är deras vardagliga 

yrkesutövning. Att förekomsten av värderingar i yrkesutövningen 

samtidigt tycks vara närmast tabubelagt, framstår som ett hinder 

både för planerarna att ta vara på sina erfarenheter (och därmed 

utveckla yrkesrollen) och för det kommunala hållbarhetsarbetet 

i stort. 

Konkurrensen mellan yrkesgrupper 

uppmärksammas 

Miljö- och hållbarhetsfrågan ses politiskt främst som en retorisk 

fråga. Alla pratar miljö, men i många fall finns inga större skillnader 

i det som görs och de beslut som tas. Miljöfrågan och dess 

företrädare i många kommuner representerar idag en självklar 

sektor, men i mötet med andra sektorer och dess företrädare har 

det ofta tufft, även om undantag finns. 

Potential i form av kompetens finns i allmänhet på kommunernas 

olika förvaltningar, men förmågan eller viljan att samverka 

över sektorsgränserna varierar. Svårigheterna eller hindren hade 

till stor del sin grund i skillnader mellan olika yrkeskulturer 

och i den lokala kulturen i kommunalhuset. 

Skillnaderna i professionella kulturer är stora till exempel när det 

gäller synen på hur långt en tjänsteman ska vara beredd att gå 

i fråga om avvägningar och avkall på sektorns intressen. Denna 

skillnad kopplar också till skilda synsätt på vad som ingår i den 

professionella rollen. 

Miljöföreträdarna ser i vissa fall andra tjänstemän i kommunen 

som de stora bromsklossarna för förändring när det gäller 

integrering av miljöfrågor och att politikerna är mer positiva. 

Den kommunikation som förekommer mellan miljötjänstemän 

och planerare uppfattas i flera fall som skenprocesser. 

Kommunala tjänstemän med ansvar för miljöfrågor representerar 

ett ekologiskt perspektiv, medan tjänstemän med ansvar för 

näringslivsfrågor representerar ett ekonomiskt perspektiv 

i planeringen för hållbar utveckling. Båda grupperna beskriver 

planeringsprocessen i tävlings- och kamptermer, vilket försvårar 

möten mellan yrkesperspektiven och möjligheterna att utveckla 

nya perspektiv. Maktkampen är särskilt tuff mellan närings-

livsföreträdare och miljötjänstemän. Det gäller hur problem 

definieras och vilka lösningar som är möjliga. Miljöföreträdarna 

är ofta i underläge. Näringslivstjänstemännen ser de som arbetar 

med miljöfrågor som nödvändiga, men besvärliga. 

I situationer där miljöfrågan ska vägas mot andra sektorsoch 

samhällsfrågor - samverkanssituationer - är den kommunala 

kompetensen till stora delar outvecklad. Då är frågan 

fortfarande ”laddad”, trots att både politik och lagstiftning 

gett stort stöd för integrering. Trögheterna för förändring är 

mycket stora. 

De perspektiv som de olika aktörerna i planeringsprocessen 

representerar bärs av enskilda tjänstemän. De olika kulturerna, 

med sina respektive perspektiv, språk och föreställningsvärldar 

möts i planeringssammanhang och förväntas samverka, i detta fall 

kring miljö- och hållbarhetsfrågor. De roller tjänstemännen 

har i planeringsprocessen har betydelse för resultatet av denna 

samverkan, och påverkas av hur de uppfattar sin egen respektive 

andras roll. 

Den professionella kompetensen ligger inbäddad i yrkeskulturer 

med sina speciella perspektiv, metoder och språk, vilket bidrar 

till kommunikationssvårigheter. Samverkan mellan olika 

kompetensområden måste även ses mot bakgrund av att olika 

yrkeskulturer och/eller förvaltningar konkurrerar om det nya 

mandatet. Det gäller att nå delvis nya mål, vilka är vagt 

formulerade och möjliga att tolka på olika sätt i de olika kulturerna. 

Stora skillnader i inflytande 

Arbetet för hållbar utveckling leder ständigt till nya situationer 

där avvägningar och prioriteringar görs mellan ekologiska, 

ekonomiska och sociala mål eller mellan andra värden som 

hamnar i konflikt med varandra då konkreta projekt skall genomföras. 

Detta är uppenbart inte minst rörande markanvändning 

och fysisk planering på kommunal nivå. I dessa prioriterings- och 

avvägningssituationer är två aktörsgrupper särskilt centrala på 

den kommunala arenan: dels politiska beslutsfattare, dels 

tjänstemän som har ett övergripande ansvar för kommunens 

fysiska planering - vilka hädanefter kommer att benämnas 

”planerarna”. 

Den lokala kulturen kan ses dels som en förvaltningskultur, dels 

som en politisk kultur. Ju närmare en förvaltningskultur ligger 

den politiska kulturen, desto större är utsikterna att få politiskt 


46 


gehör för de åsikter som framförs. Skillnaderna mellan professionerna 

är också tydliga när det gäller relationen till de ledande 

politikerna i kommunen. 

Tjänstemän inom näringsliv respektive miljö, har stora skillnader 

i inflytande och status i planeringen, där oskrivna regler och 

normer styr. Exempelvis kommunekologerna menar att de har 

relativt låg status även om den har höjts i kommunerna under 

senare år. För näringslivsansvariga är ekonomiska intressen 

överordnade ekologiska värden och har ett starkt politiskt stöd. 

Perspektiven kan jämkas främst i ”vinna-vinna” situationer. 

Miljötjänstemännen däremot betonar trögheter i sin yrkesutövning. 

De kämpar för att göra sin röst hörd och blir emellanåt 

marginaliserade. 

Tjänstemän med ansvar för näringslivsfrågor ser sig som nyckelpersoner 

för tillväxt och utveckling. De har en mellanställning, 

mellan det privata och det offentliga. Näringslivsfrågorna har hög 

status i kommunen och tjänstemännen har vanligtvis daglig 

kontakt med ledande politiker. Denna grupp av tjänstemän 

önskar snabba beslut och planeringsprocessen uppfattas många 

gånger som onödigt tidskrävande. 

Den dominerande bilden är att miljöfrågor kräver uppoffringar 

och begränsar utveckling/ekonomiskt välstånd i kommunerna. 

Undantag finns, men är just undantag. Oftast vinner andra mer 

”akuta” och kortsiktigt viktiga frågor gehör i konkurrensen. 

Miljövärden synliggörs i den mån de är möjliga att uttrycka i 

ekonomiska termer och begränsar en professionell hantering av 

miljöfrågorna. Även etiska aspekter och krav på långsiktighet 

underordnas ekonomiska, kortsiktiga värderingar. Att hitta 

vägar att förena dessa perspektiv framstår som en utmaning 

och nödvändighet enligt kommunpolitikerna. 

Helhetssyn och långsiktighet 

Förmågan till ”helhetssyn” handlar om att utifrån en mängd 

intressen och perspektiv urskilja och beakta det gemensamma 

bästa i avvägningar och beslut. Dessa avvägningar görs i slutändan 

oundvikligen mot bakgrund av vissa intressen, bedömningar 

och prioriteringsordningar, där frågor antingen får 

genomslag eller åsidosätts. Det är därför viktigt att synliggöra 

de grunder på vilka beslut som rör markanvändning och 

fysisk planering fattas samt de mer eller mindre medvetna 

prioriteringsordningar som etableras i kommunal politik 

och planering.

Både politiker och planerare framhåller som en central del av 

sitt uppdrag att driva de strategiska och långsiktiga frågorna, som 

för kommunen i en önskvärd riktning. I praktiken visar det sig 

att den kommunalpolitiska verksamheten ofta blir budgetfokuserad 

och inriktad på frågor och ärenden av ”akut” karaktär eller 

koncentrerade till det som är aktuellt inom den föreliggande 

mandatperioden. Utan tvekan är detta ett problem och en 

utmaning i arbetet för hållbar utveckling. 

Att åstadkomma en bättre balans mellan de långsiktiga och kortsiktiga 

frågorna i det vardagliga kommunala arbetet, förutsätter 

därför att förändringar sker när det gäller kommunpolitikens 

och planeringens villkor och arbetsmetoder. Förändringar behövs 

även i fråga om förståelsen av miljö- och hållbarhetsfrågornas 

konkreta innebörd. 

Tillfällen och utrymme för kompetensutveckling 

och konkretisering 

Forskarna belyser villkoren för utveckling och reformering av 

planeringsverksamheter där hållbar utveckling utgör ett viktigt 

mål. Särskilt interaktionen mellan aktörer och yrkesgrupper visar 

sig vara avgörande för hur hållbar utveckling omsätts i praktiken. 

Hur hållbar utveckling tolkas, formas och förverkligas - vare sig 

det är i en kommun eller i en region - växer fram genom en 

interaktion mellan olika företrädare för samhällssektorer och 

professioner. 

Viktigt i det kommunala arbetet är att lyfta fram miljö- och hållbarhetsfrågornas 

konkreta innebörd, att definiera deras betydelse 

”här och nu”. För att åstadkomma detta måste politiker och 

tjänstemän skapa tillfällen och utrymme för diskussion, 

reflektion och lärande om vad hållbar utveckling kan handla 

om och innebära i praktiken - för detta är ingalunda självklart. 

Möjligheterna till förändring av den kommunala planeringsverksamheten 

finns där deltagare kommit in i nya konstellationer 

och sammanhang, så att en perspektivmedvetenhet 

utvecklats. Att aktörer upptäcker egna och andras perspektiv, 

till exempel att den egna kompetensen också baseras på ett 

perspektiv, och inte på någon absolut kunskap över alla andra 

är en förutsättning för en äkta dialog. En utvecklad perspektivmedvetenhet 

skapar förutsättningar för att lyssna och kommunicera 

kring nytt samt att utveckla det egna perspektivet. 

Möjligheterna hänger även samman med att aktörerna upptäcker 

och utnyttjar handlingsutrymmen eller erbjudanden 

i de sammanhang de ingår. 


48 


Kommunekologerna beskriver olika villkor som påverkar deras 

arbete. Bättre möjligheter för ekologerna skapas genom att 

- det finns en demokratisk och öppen organisation med 

klara arbetsrutiner 

- olika aktörer ges möjlighet att göra sin röst hörd 

- det finns respekt för olika sorters kunskap 

- aktörerna kan lyssna, reflektera och lära. 

Arbetet är svårare i en förändringströg, sektoruppdelad organisation 

med otydliga arbetsrutiner där organisationen accepterar 

marginalisering av kunskap och aktörer samt där det 

förekommer revirstrider och maktspel. 

Det senare är en relativt vanlig arbetssituation för ekologerna. 

Forskarna pekar på behovet av ett ”pedagogiskt utrymme” inom 

planeringsprocessen, där möjlighet ges att kritiskt granska och 

utveckla både etablerade strukturella förhållanden på den 

kommunala nivån (organisation, relationer, positioner, diskurser, 

regler, rutiner) och yrkesprofessionella och individuella mönster 

(interaktionssätt, föreställningar, roller, tankemodeller, identitet). 

Möjligheterna är särskilt goda hos organisationer med öppna 

och demokratiska arbetsformer samt engagerade chefstjänstemän 

och politiker, förutsättningar som bland annat miljötjänstemännens 

anser underlätta deras arbete. 


Eva Asplund, arkitekt och planerare, projektledare 1997-2003 

Tuija Hilding-Rydevik, docent kulturteknik, projektledare 

2000-2003. 

Lars Orrskog, docent regional planering, projektledare 1997-99. 

Seniorforskare 

Ann Skantze, docent pedagogik 

Karolina Isaksson, fil.dr. statsvetenskap 

Sofie Storbjörk, fil.dr. statsvetenskap 

Karin Fernler, ekon. dr. 


Sylvia Dovlén, tekn.dr. 

Maria Håkansson, tekn. dr. 

Kristina Nilsson, tekn. dr. 


Ernst Hollander, tekn.dr. industriell ekonomi 

Magnus Hultegård (f.d. Johansson), tekn. lic.

Publikationer 

Asplund E & Hilding-Rydevik T (red) (2001), Arena för hållbar 

utveckling - aktörer och processer. TRITA-IP FR 01-88, 

KTH: Stockholm. 

Asplund E & Skantze A (red) (2005), Hållbar utveckling i 

praktiken - möten, gränser, perspektiv. TRITA-INFRA 05-011, 


Dovlén S (2004), Communicating Professional Perspectives - 

Local Government and Spatial Planning for Sustainability. 

TRITA-INFRA 04-040, KTH: Stockholm. 

Håkansson M (2005), Kompetens för hållbar utveckling - professionella 

roller i kommunal planering. TRITA-INFRA 05- 

015, KTH: Stockholm. 

Nilsson K (2001), Planering för hållbar utveckling - dilemman 

för kommunala översiktsplanerare. TRITA-IP FR 01-87, 


Johansson (Hultegård) M (2000), Ökar samråden miljöhänsynen? 

- en studie av detaljplaneprocesser. TRITA-IP FR 00-75, 


Isaksson K (2004), Hållbarhet - avvägningar, prioriteringar, 

utmaningar. Planerares erfarenheter av de tre hållbarhetsdimensionerna. 

TRITA-INFRA 04-003, KTH: Stockholm. 

Orrskog L (1999), There is no Such Thing as a Sustainable City. 

I Sustainable Communities Review, Volume 3 no 1. Spring 

1999. University of North Texas. 

Skantze A & Asplund E (1999), Om relationen mellan forskning 

och praktik. TRITA-IP FR 99-61, KTH: Stockholm. 

Skantze A (2000), Den levda miljön - miljö och kommunal planering 

ur boendes perspektiv. TRITA-IP FR 00-78, KTH: 

Stockholm. 

Storbjörk S (2004), Att prioritera miljöfrågor? - kommunpolitikerna 

och det lokala miljöarbetets villkor. TRITA-INFRA 04-015, 



Hushåll och urbana strukturer i uthålliga 

städer - HUSUS-projektet 

Stockholms universitet & Kungl. Tekniska högskolan 

Projektet Hushåll och urbana strukturer i uthålliga städer har utförts i en 

forskningsmiljö med tidigare hemvist inom Totalförsvarets forskningsinstitut, 

FOI, Stockholms universitet (Systemekologi, Sociologi, Ekonomisk historia 

och Vetenskapshistoria) och Kungl. Tekniska högskolan, KTH, (Infrasystem 

samt Teknik- och vetenskapshistoria). Hur kan en region som Storstockholm 

utformas och på vilket sätt skulle invånarna kunna leva för att man ska 

uppnå en hållbar utveckling med avseende på energianvändningen? Detta 

har varit forskarnas huvudfråga. 

Ambitionen har varit att operationalisera hållbarhet genom att 

identifiera egenskaper hos staden som skulle kunna stödja en 

utveckling mot hållbarhet. Arbetet har bedrivits med metoden 

”backcasting”, där utgångspunkt i detta fall tas i sex alternativa 

framtidscenarier över en hållbar stad. 

HUSUS-projektets angreppssätt är visionärt och genom att ta 

fram bilder och beskriva konkreta egenskaper är avsikten att göra 

uthållighetsfrågorna tydliga för politiker och praktiker. 

Tyngdpunkten i forskarnas förståelse av hållbar stadsutveckling 

ligger på hushållens resursanvändning och på hur stadens 

struktur, institutioner och livsmönster kan bringas att samspela 

så att resursanvändningen kan hållas inom acceptabla gränser. 

Framtidsbilder för Stockholmsregionen 2050 

Metoden backcasting går ut på att formulera framtidsbilder som 

tillgodoser uppställda kriterier, i detta fall gäller det användningen 

av energi. Med utgångspunkt från framtidsbilderna analyseras 

vilka förändringar som fordras för att nå dit. Poängen med 

framtidsbilderna är att tydligt visa olika alternativ till hur 

energianvändningen kan minska och alternativen jämföras. 


52 


Sex olika framtidsbilder presenteras för staden och livet i staden 

vid det tjugoförsta århundradets mitt (2050), alla med energianvändningen 

per person minskad till två femtedelar av dagens 

och alla med Storstockholm som exempel. Bilderna skiljer sig 

från varandra i fråga om rum respektive tid. Tre olika stadsstrukturer 

och sätt att bygga ut staden har kombinerats med två 

olika sätt för människor och hushåll att disponera sin tid - för 

arbete, omsorg, nöjen, resor med mera. Rumsligt varierar 

alternativen i fråga om bebyggelsens höjd, täthet, lokalisering 

och centrumbildningar, trafiksystem och rekreationsytor. Tidsdimensionen 

i alternativen innebär två olika sätt att uppnå 

tidsmässig välfärd i framtiden. Å ena sidan att jobba hårt och 

köpa tjänster för att få dagsschemat att gå ihop eller å den 

andra sidan att förkorta arbetstiden, själv ta hand om mer av de 

nödvändiga kringsysslorna och ägna mer tid åt sociala kontakter 

och rekreation. Med befolkningen huvudsakligen orienterad 

mot det ena eller andra sättet att hantera arbete och fritid beskrivs 

två alternativ med olika sociala och samhälleliga konsekvenser. 

Forskarna värderar de sex framtidsbilderna för Storstockholm 

från etnologisk, sociologisk och nationalekonomisk synpunkt. 

Framtidsbilderna granskas även samlat och effekter på andra 

faktorer än energianvändningen diskuteras. Även bildernas 

realiserbarhet skärskådas. 

Sex framtidsbilder för Storstockholm 2050 

I sex framtidsbilder uppfylls målet om låg energianvändning 

på principiellt olika sätt, genom att variera faktorer som är knutna 

till stadens struktur och hushållens handlingsmönster. Tre 

alternativ för stadens struktur har kombinerats med två alternativ 

för tidsanvändning och innebär sex olika framtidsbilder. 

Tre alternativ för stadens struktur - flerkärnighet, 

enkärnighet och glest 

Framtidsbilderna skiljer sig i fråga om lokalisering och dimensionering 

av bebyggelse, funktioner och sammanbindande 

försörjnings- och kommunikationssystem såsom vägar och 

spår. Ny bebyggelse behövs i alla delar av regionen, men kan 

i varierande grad koncentreras mot särskilda punkter, områden 

och sträckor. Det är så de nya bebyggelser och trafikinvesteringar 

som kan förväntas i Stockholmsregionen under de närmaste femtio 

åren hypotetiskt har lagts ut i de tre alternativen, där plats 

ska beredas för bostäder åt ytterligare 700 000 personer och 

arbetsplatser för 300 000 tillkommande förvärvsarbetande. 

Merparten av den nya bebyggelsen har förlagts så att den entydigt

förstärker någon av tre aktuella tendenser: en polycentrisk 

stadsstruktur, en huvudsakligen monocentrisk struktur med 

några delregionala och många lokala centra samt en glesare 

struktur genom decentralisering av ny låghusbebyggelse utan 

större nya centra. 

Den som är särskilt intresserad av kvantitativa specifikationer av 

energianvändning och exploateringstal hänvisas till gruppens 

huvudrapport. Där presenteras även en ny beräkning av svenskarnas 

energianvändning, data som inte tidigare publicerats. Se 

avsnittet framtidsbilderna i siffror i del III. 

Två alternativ för stadsbornas tidsanvändning - puls och lugn 

I alternativen Puls är arbetsdagen i genomsnitt ungefär lika 

lång som idag. Fortsatt ekonomisk tillväxt har medfört en 

avsevärd ökning av hushållens inkomster, som används för att 

betala hushålls- och omvårdnadsarbete och tjänster relaterade 

till utbildning, personligt välbefinnande, kultur och resor. 

Arbetsplatsernas ytor har minskat något trots den fortsatt relativt 

långa arbetstiden. De flesta äter ett eller flera mål ute eller i 

form av färdiglagat och ägnar mindre tid åt hushållsarbetet. 

En stor del av den tid som är fri från hushållssysslor och arbete 

ägnas verksamheter som bedrivs på kommersiell basis. Genom 

hushållens köp av tjänster har denna tid blivit längre än idag. 

Bostäderna är i genomsnitt mindre per person än idag, men 

tekniskt mer välutrustade. Konsumtionen är orienterad mot 

tekniskt avancerade och ”energisnåla” livsstilsvaror samt personliga 

tjänster och rådgivning. Utvecklingen svarar mot flexibel 

års- och livsarbetstid, längre öppettider för institutioner och 

butiker, tätare kollektivtrafik på dygnet-runt basis. Det långväga 

fritidsresandet är något större än idag, med en förskjutning 

mot tåg och bil på flygets bekostnad. Pendlingsresorna per person 

har minskat kraftigt och i synnerhet med bil, medan cykeln 

påtagligt stärkt sin ställning. 

I alternativen Lugn har de flesta betydligt kortare arbetsdagar än 

idag och den materiella standarden är i stort sett oförändrad. 

Arbetsplatserna är mindre spatiösa. Fritiden ägnas åt hobbies, 

vidareutbildning, föreningsliv, utflykter, nöjen samt tid i hemmet 

ensam eller med barn, anhöriga och vänner. Bostädernas yta 

är något mindre per person och arbetsplatserna är klart mindre 

per arbetande än idag. Allehanda egenverksamheter - till 

exempel omsorg, hantverk och hemmafixande - drygar ut 

hushållsbudgeten och innebär samtidigt personlig tillfredsställelse. 

Sammantaget är tidspressen mildare än idag. 

Pendlingsresorna per person minskar både med bil och kol- 


54 

Den uthålliga Staden 

lektivt, medan det kollektiva fritidsresandet inom regionen 

ökar något. Cykeln ökar kraftigt i attraktivitet och användning. 

Det långväga fritidsresandet ökar också, men med en 

kraftig minskning för flygets del och desto större ökning för 

bil och tåg. 

Energikriterier för en uthållig stad 

I ett globalt perspektiv är en radikal minskning av energi- och 

materialomsättningen viktigast för Sverige och andra rika länder. 

Därmed minskar belastningen på natursystemen och ett större 

miljöutrymme kan skapas för utvecklingsländer, vilka behöver 

resursanvändningen för att kunna tillgodose grundläggande 

behov av rent vatten, mat och bostäder. 

Forskningsarbetet koncentrerades på energianvändningen, 

som för Stor-Stockholm i grova drag behöver minska med 60 % 

per person, för att nå en långsiktigt och globalt hållbar nivå 

omkring år 2050. Den valda nivån på energianvändningen är 

inte en prognos eller en bedömning av vad som är möjligt att 

uppnå. Den är istället ett led i backcastinganalysen, vilken syftar 

till att finna lösningar på ett stort strukturellt samhällsproblem. 

De kriterier som väljs för denna typ av analys kan 

med fördel vara utmanande. De ska med vissa säkerhetsmarginaler 

leda till att det behandlade problemet får en lösning. 

Kriterier för institutioner och företag 

Framtidsbilderna innehåller var och en sina speciella svårigheter 

och utmaningar när det gäller möjligheterna att närma dagens 

verklighet till den cirka femtio år avlägsna framtiden. 

Gemensamt för bilderna är förutsättningen att institutionella 

arrangemang som regelverk, skatteoch avgiftspolitik samt 

offentliga tjänster utformas så att förändringar i riktning mot 

respektive framtidsbild stöds. En förutsättning är också att 

företag och organisationer erbjuder varor, tjänster och systemlösningar 

som underlättar hushållens handlande i linje med 

respektive framtidsbild. Medverkan krävs från såväl offentliga 

som privata nyckelaktörer. 

Kriterier för individ och samhälle 

- kultur och identitet 

Forskarna anlägger ett tydligt hushålls- och konsumentperspektiv 

på den hållbara staden och visar att en uthållig stad 

också behöver uthålliga livsstilar. Vad den rumsliga strukturen 

betyder, beror således på hur den används.

Ett ökat miljömedvetande hos hushållen kommer sannolikt 

att behövas. Hållbar utveckling förutsätter att en majoritet av 

medborgarna har en idealistisk eller ansvarsfullt realistisk 

inställning till ”det allmännas bästa”. Annars måste lösningar 

sökas där egennytta och allmännytta sammanfaller hos individen, 

till exempel att vad som är hälsosamt för individen även 

kan vara bra för miljön. 

Miljömedvetandet hos hushållen behöver även bli mer operationellt 

inriktat. Hos stadsborna i Europa har det hittills varit 

vanligt att fokusera på sopsortering, energisparande och andra 

aspekter av det dagliga livet. Annat som är viktigt för miljöbelastningen, 

till exempel att äta mindre kött eller använda 

saker längre har hittills ignorerats. 

En förändrad syn på tiden och ett levnadssätt som korresponderar 

med denna är viktigt i en uthållig stad. En övergång 

krävs från att använda ökad produktivitet till att göra och 

konsumera mera prylar till att i stället förkorta arbetstiden. 

Det är dock inte i den riktningen som samhället rört sig hittills. 

Livsmedelskonsumtionen är en viktig faktor när det gäller 

uthållig energianvändning. Stadsbornas livsmedelskonsumtion 

måste bli mer miljöanpassad, med mer inomproduktion, ökad 

konsumentkunskap och mindre inslag av förädlad mat. 

Bilen bör enbart utnyttjas när den är klart överlägsen andra 

alternativa färdmedel. Detta kan bli möjligt om något annat 

objekt tar över bilens roll som konsumtionsobjekt, till exempel 

datorn och mobiltelefonen. Ett annat alternativ är att värden 

och symboler av icke-teknologisk art blir så viktiga för individ 

och samhälle att de tar över bilens roll som identitetsskapande 

och statusladdad tillgång. 

En större flexibilitet vad gäller arbets- och semestertider kombinerat 

med en mindre jäktad livsstil kan ge förutsättningar för 

långsammare och därmed avsevärt resurssnålare fritidsresande. 

Kortare arbetstid kan dock samtidigt locka till ökat resande. 

Behovet av förändringar handlar således inte bara om det 

funktionella i staden, utan även om identitet, mening och 

position i det sociala rummet. Konsumtionsvaror och privata 

tjänster har även symboliska innebörder som måste analyseras 

och beaktas i förhållande till stadens struktur. 


56 


Naturens kapacitet får inte överskridas 

Hållbar utveckling är ett komplex av processer som sammantagna 

resulterar i minskad resursanvändning och miljöbelastning. 

Förändringarna måste vara så stora att de nivåer som nås inte 

överskrider naturens kapacitet på lång sikt. Ett framtida samhällstillstånd 

som uppfyller detta krav är därför också ett givet 

inslag i definitionen av hållbar utveckling. Det handlar då inte 

om en statisk situationsbeskrivning, utan om ett dynamiskt 

samhällstillstånd som kännetecknas av utvecklingsmekanismer 

som medför att resursanvändning och miljöbelastning håller 

sig inom angivna ramar. 

Utmaningar för konsumtion, planering och välfärd 

På tre områden blir stora utmaningar tydliga. Det gäller att gynna 

hållbara beteendemönster och hålla tillbaka energitörstiga 

alternativ. Utmaningarna gäller främst alternativskapande och 

dämpande åtgärder i fråga om: 

- Konsumtionen, som behöver styras över till en radikalt 

annorlunda energimix, till exempel genom bättre information 

om energianvändning för olika hushållsfunktioner och 

apparater, stimulans till stora leverantörer och föregångare 

samt stöd från myndigheter. 

- Arbetets organisering i tid och rum, som behöver anpassas 

till betydligt energisnålare arbetsresor och lösa frågan om hur 

en tidsmässig välfärd ska kunna uppnås i staden. 

- Stads- och trafikplaneringen, för en höjd standard på kollektivtrafiken 

samt en lokal och regional politik för trafik och 

markanvändning som bygger på klara mål om minskad 

energianvändning. 

Skillnaderna mellan framtidsalternativen är att ombyggnad 

och kompletteringsbebyggelse kommer att se olika ut i de tre 

fallen, men framförallt att bebyggelsetillskotten influerar livet i 

befintliga områden på olika sätt. En stor minskning av energiförbrukningen 

antas kunna åstadkommas genom förändringar 

inom fem olika hushållsfunktioner, vilka benämns Personligt, 

Bostad, Mat, Omvårdnad och Försörjning. 

Hushåll i Stockholm 

Hur varierar hushållens energianvändning och miljöinriktning? 

Vilken roll spelar vardagslivets praktik och mening 

i hushåll jämfört med urbanstrukturen? I två studier undersöktes 

storstockholmares syn på tänkbara konsekvenser av

ökad inkomst/minskad arbetstid samt av nya stadsstrukturer. 

De visar att hushållens energianvändning och miljöinriktning 

har mångfasetterade samband med vardagslivet och stadens 

struktur: 

Genusordningen ett hinder 

Kvinnorna har en större del i källsortering och konsumtion av 

kravmärkta livsmedel och de har en lägre grad av miljöbelastning 

i form av bil- och flygresande. Männen har en tydligare smak 

för energikrävande sporter. Minskad miljöbelastning kräver 

således främst att männens vardagspraktik förändras, samtidigt 

som männen bjuder större motstånd. 

Materiellt välstånd ett ytterligare hinder 

Välbeställda hushåll har en högre miljöbelastning, mätt som 

bil- och flygresande, än hushåll med små ekonomiska resurser. 

Det innebär klara problem när det gäller att förena materiellt 

välstånd med minskad miljöbelastning. Här hjälper en återhållande 

inställning till resursutnyttjande och ett starkt miljöengagemang 

en bit på vägen. För att nå dem som är miljöindifferenta 

krävs andra mått och steg. 

Mer tid bättre än mer pengar i framtiden 

I valet mellan de två tidsdimensionerna i framtidsbilderna 

önskas minskad arbetstid klart oftare än ökad inkomst: mer tid 

för att ta det lugnt, för sig själv och för arbete med hus och hem. 

Det fåtal som hellre skulle välja mer pengar är främst män. 

Nuvarande levnadsnivå påverkar inte valet mellan pengar och 

fritid. 

Mer fritidsresor och umgänge ett vanligt önskemål 

Nästan alla önskar sig fler och långvariga fritidsresor. Mer 

samvaro med släkt och vänner är också ett vanligt önskemål. 

Intressant är att både mer fritidsresande och intensivare umgänge 

underlättas av såväl mer pengar som mer fritid, såsom intervjupersonerna 

ser det. 

Småstadskänsla och omväxling önskas 

Av stadsstrukturerna är mellanstora centra de mest attraktiva: 

”mysigt”, med ”småstadskänsla”. Stora centra upplevs av de 

flesta som alltför anonyma; av en del kvinnor till och med som 

riskfyllda. Det är främst män som tilltalas av stora centra. 

Många vill kunna röra sig mellan olika delar av storstadsområdena 

och omväxling behövs. 


58 


Teknikutvecklingen viktigast, fokus på hur 

den tas till vara 

Det mest slående resultatet är att tekniken har en stor betydelse 

när det gäller att åstadkomma förändringar. I alla framtidsbilderna 

svarar olika tekniska förändringar för merparten av 

energiminskningarna, till exempel när det gäller energisnåla 

hus och mer energieffektiva motorer. Även människors användning 

av tekniken är viktig i framtidsbilderna. För att energianvändningen 

totalt sett ska minska genom teknikeffektiviseringen, 

måste ”vinsterna” tas ut på annat sätt än som ökad teknisk 

prestanda, ökat nyttjande eller ökad omfattning av människors 

aktiviteter. Effektiviseringen får inte medföra ökat resande, större 

uppvärmda ytor, mer tvätt av kläder eller kylning av mat. Ett 

omvälvande trendbrott i teknikanvändningen behövs därför 

jämfört med vad som varit fallet hittills. 

Största möjligheterna till energieffektivisering gäller bostadsuppvärmningen. 

En annan tung faktor är effektivisering av 

fordon. Även en minskning av fritidsresor med flyg och 

minskning av bostadsytan är viktiga. 

Förändringspotentialer för den uthålliga staden 

HUSUS-forskarna anvisar inte direkt några strategier, men 

undersöker utvecklingstendenser och förändringspotentialer 

när det gäller stadens struktur, hushållens handlingsmönster 

och tidsanvändning samt effektiviteten i olika sätt att använda 

energi - det vill säga tekniken. 

I alla framtidsbilderna är den springande punkten frågan om 

hur samspelet mellan hushållens handlingsmönster, de organisatoriska 

arrangemangen och stadsstrukturens långsamma 

förändring ska kunna fås att fungera självförstärkande i riktning 

mot en långt driven effektivisering och minskad energianvändning. 

Uppgiften att utveckla en hållbar stad består i att åstadkomma 

en (energi)effektiv stadsstruktur, institutioner som 

verkar i denna anda samt beredskap hos hushållen att anamma 

ett miljömedvetet (hållbart) levnadssätt, på ett sådant sätt att de 

olika sfärerna hakar i varandra i ömsesidigt stödjande spiralprocesser. 

Stadens struktur spelar en betydelsefull men begränsad roll genom 

sin inverkan på resandets omfattning och möjligheterna för 

olika typer av trafiksystem att kunna fungera. Det är genom en 

interaktion mellan den fysiska strukturen, de institutionella 

förhållandena och stadshushållens vardagliga handlingsrutiner 

och tempo som vi har anledning att förvänta oss att en hållbar

utveckling av städer ska kunna uppstå. Den stora utmaningen 

är att finna sådana institutionella arrangemang och ordningar 

som gör det möjligt för sådana interaktioner att växa fram och 

stärkas, trots att utvecklingen hittills snarare har gått i riktning 

mot individualisering och kortsiktig nytto-, status- och 

bekvämlighetsmaximering. 

Forskarna menar att det är de upprepade och enträgna försökens 

metod som måste tillämpas. Några tydliga recept finns inte. 

Om den tekniska nivå som beskrivs i framtidsbilderna inte går 

att uppnå krävs än större förändringar av människors handlingsmönster, 

för att nå en minskad energianvändning av den 

storleksordning som satts upp. 

Synergier mellan infrasystem 

och sociala innovationer 

Nyckeln till en framgångsrik utveckling av till exempel hållbara 

infrasystem ligger i att skapa synergier mellan systemen 

och framförallt sociala innovationer. Med detta menas att inte 

effektivisera ett system åt gången, inte bara justera förhållandet 

mellan priser för olika energislag och inte bara tillämpa IT. 

Systemens funktionssätt och möjligheterna att förändra dem 

beror i hög grad på sociala processer, till exempel maktutövning 

och främjande av ekonomiska intressen. Forskarnas arbete 

visar att den tekniska utvecklingen inte sällan har öppnat 

nya möjligheter, vilka kunnat exploateras först efter det att nya 

organisatoriska lösningar och nya konstellationer av aktörer 

utvecklats. 

Kan Stockholmsresultaten användas 

för andra städer och kommuner? 

Effektivisering av motorer, industriella processer och metoder 

för isolering av byggnader gynnar en hållbar utveckling generellt 

sett, utan att vara särskilt kopplade till egenskaper i olika städer 

eller bosättningstyper. Vissa typer av regelförändringar behöver 

inte heller vara förankrade i någon speciell ortsstruktur, som 

till exempel sopsortering och återvinning, även om de kan 

vara lättare att efterleva i vissa ortstyper. Inte heller hushållens 

konsumtion av dagligvaror eller tidsanvändning behöver i alla 

delar vara kopplade till ortstypen, till exempel köttkonsumtionens 

och tv-tittandets omfattning. 

Utöver detta finns en rad verksamheter och aktiviteter, som på 

grund av orters egenskaper såsom täthet, interna lokaliseringsmönster 

och mikromiljöernas utformning, kan arrangeras 


60 


eller bedrivas på varierande sätt med konsekvenser för resursanvändningen. 

Det gäller bland annat det interna resandet 

och transporterna, möjligheterna att nå olika utbud på korta tider 

och avstånd. 

Städer har stora möjligheter att klara omställningen till ett 

hållbart samhälle. Det beror bland annat på stadens koncentration 

av människor och verksamheter som öppnar för storskaliga 

och effektiva lösningar samt möjlighet att genom stadsboende 

bevara stora landområden för t.ex. effektivt jordoch skogsbruk 

liksom för biologisk mångfald. Det material som finns 

upplagrat i staden kan återanvändas och/eller återvinnas och 

det är även möjligt att utnyttja material- och energieffektiva 

storskaliga infrasystem såsom kollektivtrafik, fjärrvärme och 

IT-nätverk. 

I den täta staden är det enklare att leva utan bil och förutsättningarna 

för kollektiv trafik- och värmeförsörjning ökar med 

tätheten. Generellt sett ökar möjligheterna till kollektiva lösningar 

tack vare det stora och geografiskt koncentrerade underlaget 

i staden. Att stadslivet inte är direkt beroende av naturen ökar 

riskerna för överexploatering, men öppnar också möjligheter. 

Koncentrationen och ansamlingen av människor och verksamheter 

i staden ökar underlaget för storskaliga och effektiva 

lösningar samt för kollektiva nyttigheter, till exempel en 

attraktiv stadsmiljö. 

Dessa möjliga fördelar hos städer, och särskilt täta städer, växer 

i betydelse i takt med att livet i alla ortstyper urbaniseras. 

Samtidigt innebär den pågående utglesningen och utspridningen 

av staden, att denna fördel tenderar att minska. 

Särdrag och skillnader i städers strukturer av olika slag måste 

förstås utifrån en kombination av motsatser i följande avseenden: 

• Centrumstruktur (d.v.s. strukturen eller mönstret av centrumbildningar): 

mono/polycentrisk, enkärnig/mång- eller 

flerkärnig, hierarkisk/jämbördiga centra, centraliserad/ 

decentraliserad. 

• Trafiksystem: centraliserat (t.ex. stjärn- och spindelnätsformat)/ 

nätverk (distribuerande), bandstad. 

• Bebyggelsemönster (oftast olika för olika stadsdelar): kompakt/glest, 

koncentration/spridning, högt/lågt, allt med 

åtföljande inte helt precisa former (skyskrapestad, megastruktur, 

kvartersstad, villa- eller trädgårdsstad, hus i park, o.s.v.). 

• Verksamhetsmönster (rumsligt och funktionellt): zonerat/ 

blandat, differentierat och specialiserat/homogent, standardiserat, 

likformigt.


Arne Kaijser, professor teknikhistoria KTH, projektledare 

2000-2005 

Peter Steen, [US21]Forskningsgruppen för miljöstrategiska 

studier, projektledare 1997-2000 

Seniorforskare 

Anders Gullberg, docent sociologi, teknik- och vetenskapshistoria 

KTH 

Bosse Bergman, fil.dr. arkitekturhistoria KTH 

Mona Mårtensson, docent sociologi, Stockholms universitet 

Ronny Pettersson, fil.dr. ekonomisk historia 


Mattias Höjer, tekn.dr. regional planering KTH 

Sven Hunhammar, fil.dr. systemekologi Stockholms universitet 


Karl-Henrik Dreborg, fil.lic. regional planering, doktorand 

Leif Hedberg, nationalekonom, Totalförsvarets forskningsinstitut, 

FOI 

Paul Fuehrer, sociologiska institutionen Stockholms universitet, 

doktorand 

Per Bolund, Forskningsgruppen för miljöstrategiska studier, 

doktorand 

Björn Granberg, doktorand Stockholms universitet 

Greger Henriksson, Totalförsvarets forskningsinstitut, FOI, 

doktorand 

Per Lundin, teknik- och vetenskapshistoria KTH, doktorand 

Annika Carlsson-Kanyama, Totalförsvarets forskningsinstitut, 

FOI 

Christine Wallgren, Forskningsgruppen för miljöstrategiska 

studier, Stockholms universitet 

Eklundh, Anna-Klara, teknik- och vetenskapshistoria, KTH 

Garnert, Jan, teknik- och vetenskapshistoria, KTH 

Jakobsson, Eva, teknik- och vetenskapshistoria, KTH 

Jungmar, Marie, Forskningsgruppen för miljöstrategiska 

studier, FOI 

Kanyama, Ahmad, KTH 

Wadeskog, Anders, SCB 

Johnsson, Daniel 

Åkerman, Jonas 


62 


Publikationer 

Gullberg, Anders, Pettersson, Ronny och Höjer Mattias 

(2006), Bilder av framtidsstaden Tid och rum för hållbar utveckling. 

Symposion, 2006. Kortversion i ”Den hållbara staden 

Stockholm som exempel”. Sankt Eriks årsbok 2005, Stockholm. 

Henriksson, Greger (2000), Organisationsformer för hushållens 

tvätt i Stockholm under 1900-talet. Fms-rapport 121, KTH. 

Bergman, Bosse et al (2002), Hot eller bot? Stadens roll i en 

hållbar utveckling. Fms-rapport 174, KTH, Stockholm. 

Carlsson-Kanyama, A., Sundkvist, Å och Wallgren, C. (2004), 

Lokala livsmedelsmarknader - en fallstudie. Miljöaspekter på 

transporter och funktion för ökat medvetande om miljövänlig matproduktion. 

TRITA-INFRA-FMS 2004:2, KTH, Stockholm. 

Gullberg, Anders (2001), City Drömmen om ett nytt hjärta. 

Den stora moderniseringen av det centrala Stockholm 1951- 

1979. 2 band. Stockholmia förlag, Stockholm.

Johnson, Daniel (2006), Situations of Opportunity for 

Infrasystems - Understanding and pursuing change towards environmental 

sustainability, Doktorsavhandling, TRITA-SOM 

06-10, KTH, Stockholm. 

Mårtensson, Mona & Pettersson, Ronny (2003), ”Everyday 

life contexts and the environment”, i A Biel, B Hansson & M 

Mårtensson (Eds) Individual and Structural Determinants of 

Environmental Practice, Aldershot 2003. 

Åkerman, Jonas och Höjer, Mattias, (2006), ”How much 

transport can the climate stand? Sweden on a sustainable path 

in 2050”, Energy Policy 34: 1944-1957 


Uthållighetsresurser och social 

acceptans i tre av stadens lokalområden 

Sveriges Lantbruksuniversitet, Stad och land 

I en forskarmiljö vid Sveriges lantbruksuniversitetet, institutionen för Stad 

och land (f.d. Landskapsplanering) i Ultuna, har arbetet inriktats på ett 

uthålligt boende, där medborgarna ges en central roll. Utgångspunkt för 

forskningen är att arbetet med att bygga uthålliga städer måste föras också i 

dess mindre delar – i dess grannskap eller lokalområden. Där bor de människor 

som genom sina val i vardagslivet skulle kunna genomföra de riktigt 

stora förändringarna som behövs i en värld av global förändring. 

Vid sidan om teknikutveckling, utvecklade stadsstrukturer, 

infrastrukturer och en övergång till förnybara resurser skulle 

en radikalt mer resurssnål och miljövänlig livsstil i stadens olika 

lokala grannskap kunna bidra till en mer hållbar stad i en mer 

hållbar värld. Det är den utmaningen forskarnas arbete huvudsakligen 

handlar om. 

Sju aspekter på uthållighet 

Forskarnas hypotes är att deras analysmodell med sju resurser 

kan användas i de typer av grannskap de valt för att förstå hur 

de kan bli mer uthålliga. Med utgångspunkt från FN:s boplatskonferens 

Habitat II, studeras sju aspekter på uthållighet i 

boendet och byggandet. Förutom de ekonomiska, biologiska 

och sociala aspekterna urskiljs även de fysiska, kulturbestämda, 

estetiska och organisatoriska aspekterna. 

Staden är så komplex att det är mycket svårt att förstå dess förutsättningar 

för ett hållbart liv. Forskarna har därför studerat 

några av de vanligaste lokalområdena i staden. Genom observationer, 

enkäter, intervjuer, statistik, historia och kartmaterial 

har de integrerat resultaten för att förstå varje plats. 

Småhus-, folkhems- och miljonprogramskvarter i fyra städer 

studeras - Uppsala, Göteborg, Örebro och Strängnäs. Resultaten 


66 


visar på platsspecifika, stadstypsspecifika och generella egenskaper 

hos de olika lokalområdena. Dessa egenskaper kan läggas till 

grund för en nyanserad strategi för att stärka lokalområdenas 

uthållighet enligt Habitat-agendan - uttryckt som styrkor och 

svagheter med sju grundläggande resurser. 

Praktikfall 

Egnahemsbältet - småhus med storarbetsplatser 

Kungsgärdet vid Ekeby bruk i Uppsala 

Bräcke vid Eriksbergsvarvet i Göteborg 

Hagaby vid SJ:s lokstallar i Örebro 

Sörgärdet vid regementet i Strängnäs 

Folkhemmets kvarter - flerfamiljshus och framtidstro 

Lassebygärde i Uppsala 

Kyrkbyn i Göteborg 

Baronbackarna i Örebro 

Trädgårdsmästaren i Strängnäs 

Miljonprogrammet - ökända områden under omvandling 

Centrala Gottsunda i Uppsala 

Eriksbo i Göteborg 

Brickebacken i Örebro 

Stadsskogen i Strängnäs 

Forskarna har fått en god bild över styrkor och svagheter med 

de olika stadstyperna när det gäller olika aspekter på uthållighet 

- även om de individuella platserna visar upp sina särdrag. 

Intervjuer visar främst vad som bestämmer varför människor 

bosätter sig på olika platser men också vilka samband som 

finns mellan olika resurser. Statistiken visar både på aktuella 

situationer för en rad socioekonomiska variabler men säger 

också något om områdenas utveckling och framtidsutsikter. 

Observationer och studier av kartor och bilder har gett både 

landskapsanalyser och en förståelse av olika värden i de typiska 

bostadsområdena. Intervjuer med planerare och förvaltare ger 

intressanta inblickar i hur det var tänkt och i jämförelse med 

intervjuer av de boende en beskrivning av hur det till slut blev. 

De olika metoderna tillsammans avslöjar ett ofta unikt mönster 

för ”resurstillståndet” på platsen. 

Genom att jämföra samma stadstyper i olika städer har forskarna 

kunnat se hur stadstyperna utvecklas över tiden - eftersom 

samma stadstyp befinner sig i olika utvecklingsstadier. Genom 

att jämföra resultaten blir det möjligt att formulera en strategi

med nyckelhändelser som kan starta en större utveckling och 

även ge en sorts förslag till process för att utveckla området mot 

större fysisk, social och ekonomisk hållbarhet. 

Stadens samtliga värden bidrar till uthålligheten 

på en enskild plats 

Olika resurser i staden bidrar till dess slutgiltiga funktion. Stadens 

samtliga värden - både stadens struktur och funktion i allmänhet 

- men även lokalområdets speciella värden - bidrar till uthålligheten 

på en enskild plats. 

Varje del av staden behöver sin speciella strategi 

för att bli mer uthållig 

SLU:s analys av stadsmönster av olika typ - egnahemsbältet, 

folkhemmets kvarter och miljonprogrammet - visar att varje 

typ fordrar sin egen strategi, inte enbart utifrån dess fysiska 

resurser utan även resurser på högre samhällelig nivå (styrkor 

i socialt, organisatoriskt, biologiskt, kulturellt, estetiskt och 

ekonomiskt avseende). 

Inom ramen för varje stads unika egenskaper finns vägar till 

en hållbar stadsstruktur. Det finns mer eller mindre effektiva 

modeller för hur bostäder, infrastrukturer, grönområden och 

arbetsområden skall organiseras. Sätten att organisera kan 

varieras stort, men grundläggande är att alla oundgängliga system 

och funktioner integreras. Inom ramen för varje karaktäristisk 

stad finns också dess delar som tillsammans bidrar till 

stadens övergripande struktur. 

Vad som är en hållbar infrastruktur beror på lokalområdenas 

behov av försörjning och service med tekniska delsystem såsom 

vägsystem, kommunikationssystem eller rörsystem. En förståelse 

av stadens lokalområden ger därför också förutsättningarna 

för att kunna utforma hållbara nätverk för flöden av människor, 

material, naturresurser, restprodukter och information. 

I ett hållbarhetsperspektiv är landskapet och dess gränssnitt 

mellan bebyggelse och grönytor en nyckelfaktor. Landskapet 

är en integrerad arena där stadsdelars eller landsbygders markanvändande 

komponenter kan ses som ett system. I stadsskalan 

blir området kring staden och i dess gränser mot landet det 

motsvarande gränssnittet. I en ännu större skala blir studierna 

av hela ekonomiska och ekologiska regioner (till exempel 

Mälardalen eller sydvästra Skåne) intressanta för att studera 

uthållighetsfrågor. 


68 


Många förändringar måste ske på kommunal nivå. Genom att 

förstå vad stadens lokalområden behöver för att bli mer hållbara, 

kan kanske även meningsfulla beslut fattas som verkligen leder 

till en större hållbarhet i hela kommunen. 

Allt fler studier pekar också på livsstilens betydelse för en hållbar 

stadsutveckling. Vardagens konsumtionsvanor vad gäller mat, 

resor och boende rymmer en väldig potential att radikalt minska 

trycket på de livsuppehållande systemens primärproduktion och 

förmåga att ta emot våra restprodukter. Vad krävs för att acceptera 

nya miljöriktiga tekniker, transportsystem och vardagsvanor? 

Forskarna har antagit att individer inte kommer att vara 

beredda att handla miljövänligt, såvida de inte ser att det får 

effekt, att det inte blir dyrare eller obekvämare. 

Vägen mot större hållbarhet går genom förståelse 

för platsen och omvärldens förändringar 

Forskarna fångar flera av ovan nämnda dimensioner i sitt 

lokala perspektiv på platsen och faktorer som är knutna till 

den. Man behöver veta mer om platsen styrkor och svagheter 

och de menar att den lokala situationen behöver analyseras på 

ett mer nyanserat sätt, än vad kommuner har erbjudit hittills. 

Det gäller såväl sju resurserna som de olika geografiska dimensionerna 

ovan. 

Samtidigt skapar förändringskrafter i omvärlden ständigt nya 

förutsättningar för uthålligt samhällsbyggande. Vi måste alltså 

hela tiden omvärdera vad som är den uthålliga staden. Det 

gäller ny kunskap som tillämpas i ny teknik. Kunskaper inom 

kommunikationsvetenskap, biologi och fysik ger oss efterhand 

allt mer avancerad IT, ekoteknik och nanoteknik. Omvärlden 

omskapas ständigt i kraft av nya opinioner, som driver fram 

en ständigt föränderlig politik. Värderingar om naturens 

värde, hälsofrågor och mellanmänskliga relationer leder till nya 

program inom miljöpolitiken, samhällets vård och omsorg och 

till nya beslutssystem i stat, företag och civila samhällen. 

Också varje lokalområde förändras över tiden. I folkhemshus 

och miljonprogramsområden kan man följa generationernas 

växling och demografiska cykler. När områdena består av 

unga familjer finns en stor förändringskraft, initiativrikedom 

och social öppenhet bland de boende pionjärerna. Efterhand 

blir områdena mer inåtvända, när de unga flyttar ut och de 

äldre upplever ett ekonomiskt uppsving. När områdena åldras 

blir det både ängsligt och mindre välbärgat. Bostadsområdenas 

naturliga dynamik syns också i det lilla kvarteret, med blandade

åldrar. Där uppstår generationskonflikter och motsättningar 

mellan hushåll med olika ekonomiska möjligheter. Denna 

dynamik är tydlig i forskarnas rapporterade studier. 

Vad betyder uthållig utveckling för människor 

i deras vardagliga liv? 

Detta studeras på bostadsområdesnivå och metoden är att utgå 

från de boendes livsvärld[US26], dels för att få en förståelse för 

hur de upplever sitt boende, dels för att förstå vilka förutsättningar 

de boende upplever att de har i tid, intresse och vilja 

att vara en aktiv medborgare i förändringsarbete där de bor. 

Resultaten visar att småhusområden i Sverige är starka grannskap 

ur social och ekonomisk synvinkel, men att de är förvånansvärt 

svagt organiserade att deras gemensamma resurser idag utnyttjas 

dåligt. Den äldre karaktären förändras nu kraftfullt i samband 

med generationsväxling. Därmed förändras också kostnaderna 

kraftigt, vilket konserverar segregationen i områdena. Det blir 

områden för främst svenska hushåll med goda inkomster. 

Kvarboendet och trivseln är mycket hög. 

Folkhemshusen har idag blivit relativt anonyma svaga grannskap 

- mycket beroende på dess demografiska struktur - det 

finns en överrepresentation av äldre i områdena. Dessa områden 

har betydande estetiska och biologiska värden - speciellt vad 

gäller gemensamma resurser. Folkhemshusen har samtidigt en 

svag lokal servicestruktur och är ofta i stort behov av renovering. 

Dessa områden står inför en mycket snabb generationsväxling 

och samtidigt en privatisering av gemensamma grönytor och de 

stora ytor av gemensamhetslokaler som präglar dessa områden. 

Bland hyreshusområden är trivseln påtaglig. 

Miljonprogramsområden är potentiellt starka grannskap men lider 

fortfarande av ganska stor omsättning och sociala problem. 

Åtminstone första generationen av fyrkantiga gårdar med relativt 

låga flerfamiljshus kan under en renoveringsprocess stärka 

såväl fysiska och ekonomiska som sociala, biologiska, estetiska 

och organisatoriska värden i grannskapet. Sedan tidigare finns 

redan en ram av en rik grönstruktur och ett mycket omfattande 

nät av cykel- och gångvägar. Lokal service som transporter, 

skolor och affärer är välutbyggda. 

Konsumtionspolicyn idag är motsägelsefull 

Dagens situation är motsägelsefull eftersom medborgarna får 

dubbla signaler och inbjudningar. Å ena sidan får samhället 

signaler att konsumera mer för att säkra den ekonomiska 


70 


tillväxten, något som utgör grunden för moderna livsstilar. 

Samtidigt förväntas att medborgarna ska ta ansvar och delta i 

planeringsprocessen. Vid sidan om detta förväntas det att medborgarna 

ska förändra sin livsstil för att göra den mer uthållig. 

Medborgarna får exempelvis rådet att inte konsumera mer än 

de egentligen behöver; sopor ska återvinnas och olika produkter 

ska återanvändas. Det finns således en uppenbar motsägelse i den 

nuvarande konsumtionspolicyn. 

Forskare 

Per G Berg, professor landskapsplanering, uthållig samhällsbyggnad, 

forskningsledare 

Tuula Eriksson, senior sociolog, doktorand landskapsplanering, 

uthållig samhällsbyggnad 

Madeleine Granvik, fil.dr. landskapsplanering, uthållig samhällsbyggnad 

Marlen Tälleklint, assistent, biolog landskapsplanering, uthållig 

samhällsbyggnad 

Referensgrupp 

Per Hedfors. agr.dr. landskapsarkitektur, uthållig samhällsbyggnad 

Clas Florgård, professor landskapsarkitektur 

Torbjörn Sunesson, adj. professor landskapsarkitektur vid 

inst. SOL landskapsarkitektur 

Gunnar Persson, bitr stadsarkitekt Örebro, tidigare NOVE- 

MUS, Örebro Universitet 

Publikationer 

Berg P.G. (2004), Sustainability Resources in Swedish 

Townscape Neighbourhoods. Results from the Model Project 

Hågaby and Comparisons with Three Common Residential 

Areas. Landscape and Urban Planning 68:29-52. 

Berg P.G. (2002), The City as a Sustainable Living System - 

Demonstrating Sustainability in Human Habitats - In: Rydén L 

and Granvik M (eds.) Sustainable Urban Patterns around the 

Baltic Sea - Case Studies 1. Basic Patterns of Sustainability. 

Baltic University Press (Uppsala) pp. 24-38. 

Berg P.G., Eriksson T. & Granvik M., Building the Sustainable 

City from within - Implementing the Habitat Agenda in three 

Swedish Local Townscape Type Areas. Reviderad och återsänd 

till Nordisk Arkitekturforskning (dec 2006).

Berg P.G., Eriksson T. & Granvik M., Från grannskapet till 

världen - om uthållighetsstrategier och livsstilar i stadens lokalområden. 

Slutrapport från ett forskningsprojekt inom BFR:s 

och Formas insatsområde Infrasystem för uthålliga städer. 

Institutionen för Stad och Land SLU (Uppsala) - December 

2006. 

Berg P.G. & Tälleklint M. (2005), Gottsunda och kretsloppen - 

om att införa hållbara spillvattensystem i miljonprogrammets 

bostäder. Forskningsprogrammet Urban Water Rapport 

2005:3 Chalmers tekniska högskola. 

Berg P.G., Cras Saar M. & Saar M. (2002), Living Dreams - om 

ekobyggande och en hållbar livsstil. Scapa förlag (Nyköping). 

Berg P.G. & Florgård C. (2005), En tredje väg? I: From L. 

Tema Uthållighet. Artikel i Arkitektur 6:38-41. 

Berg P.G., Eriksson T., Granvik M. (2005), Uthållighetsresurser 

och social acceptans i tre grannskapstyper - Slutrapport 

till Formas - dnr 1999-0272 (BFR) och 2001 - 0309 

(Formas). Mars 2005 (14 s). 


Formas stödjer grundforskning och behovsstyrd forskning inom 

områdena miljö, areella näringar och samhällsbyggande. Formas 

främjar en ekologiskt hållbar tillväxt och utveckling i samhället. 

Forskningsrådet för miljö, areella näringar och samhällsbyggande, Formas 

The Swedish Research Council for Environment, Agricultural Sciences and 

Spatial Planning 

Box 1206, 111 82 Stockholm. Besöksadress: Kungsbron 21 

Tel: 08 775 40 00, Fax: 08 775 40 10 

E-post: info@formas.se 

www.formas.se 

Rapport 1:2007.

Den uthålliga staden - Formas

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Den uthålliga staden - Formas

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?