Sirenen nr 3 2006 sidan 1 - Tjugofyra7

tjugofyra7.se

Sirenen nr 3 2006 sidan 1 - Tjugofyra7

3 ordet fritt

Sirenen Nr 3 April 006

Brandsäkerheten och byggreglerna

Kvalitetskontrollen måste b

Byggnaden fick evakueras

på grund av rökspridning

till intilliggande

lokaler. Känns kommentaren

igen? Denna beskrivning

kan man mycket ofta läsa i

tidningar i samband med att

det har varit en brand i någon

fastighet. Detta oavsett typ av

lokal som eldhärjas och trots

att det finns en uppdelning av

brandceller vilka ska hindra

”brand- och rökgasspridning”.

Johan Lundin intervjuades

i Sirenen nr 1/2006 om problemen

med de funktionsbaserade

byggreglerna och den

godtycklighet som råder inom

konsultbranschen. När det

gäller det totala brandskyddet

i byggnader så ska man

ha framför ögonen att denna

del, projekteringen, endast är

en, men ack så viktig, del av

byggprocessen och förvaltningsprocessen.

Måste bli mer kraftfullt

Det står också att läsa i

artikeln att ”marknaden hittar

Att vi skulle kunna vara

samhällets skyddsombud

är en roll som

tidigare har används för att

beskriva framtiden. Mycket

av det finns med i Lagen om

skydd mot olyckor (LSO) som

trygg och säker och systematiskt

brandskyddsarbete ska

läggas till som ett liknande

arbete till det systematiska

arbetsmiljöarbetet.

Men vad hände under resans

gång egentligen? Det frågar

sig många. Hur hamnade vi

här och vem styrde ner denna

kärra i diket? I dag handlar det

inte om att vi ska bli bättre i

alla våra färdigheter utan om

en enda stor nedrustning/besparing

och ändrade prioriteringar.

Vad är det som har blivit så

annorlunda i dag mot i går?

Jag har ännu inte sett ett svar,

Också du kan tycka till

på de här sidorna

Alla är lika välkomna att delta

i debatten (skriv max 40 rader

eller 3 500 tecken på datorn,

inklusive mellanslag).

Adress: ”Ordet fritt”, Sirenen,

L 257, 651 80 Karlstad

Skicka gärna på e-post:

stig.dahlen@srv.se

Manusstopp för nr 4/06 är

29 maj. Välkommen!

Foto: BO NYSTRAND

Projekteringen är viktig men många gånger godtycklig, skriver Lars-Gunnar Strandberg och håller med Johan Lundin om brister i brandskyddet

vid dagens byggande, bland annat gallerior och andra moderna byggnader.

andra lösningar”, vilka ofta är

dåligt verifierade. Alltså pågår

det ett ständigt utvecklingsar-

trots upprepade frågor.

Det känns som om verksamheten

har blivit smygkontoriserad

med nya roller som inte

har funnits inom räddningstjänsten

tidigare och det har

skapats nya titlar utan dess

like. Finns behovet av denna

utveckling?

Ta de nymyntade och

lika märkliga namnen som

styrkeledare och insatsledare.

Vad nytt under solen som inte

kan heta brandförman eller

brandmästare?

Vilka scheman som helst

Man går med på vilka arbetsscheman

som helst bara det

sker under namnet ledare.

Arbetstider på upp till 58 timmar

i veckan, men blir det mer

gjort?

Det finns heller ingen uppfattning

om vad som ligger i

rollernas uppgifter utan det

handlar mycket om att ”plocka

russinen” ur kakan så att man

bygger det som blir bäst för

en själv. Vad skapar en sådan

utveckling egentligen? Eller

brandchefer som åker diverse

jourer i stället för att jobba

med verksamhetsfrågorna?

Vid sidan om de förändringar

som kommer står Räddningsverket

och påskiner att

det finns en marknad för deras

utbildningar och som syftar

till att alla ska ta ansvar för sin

egen kompetensutveckling

bete inom byggbranschen.

Detta utvecklingsarbete

måste på ett mer kraftfullt sätt

med att läsa enstaka kurser på

verkets skolor. Hur ska den/de

som läst enstaka kurser med

egentillträde kunna verka med

sina kunskaper i den egna

organisationen? Vem ska ta

ansvar för hur organisationen

förändras så att detta blir möjligt

om det nu kan bli det och

vem tar kostnaderna för detta?

Repetitionsutbildningar

Om alla ska kunna hänga

med i det nya måste man ta

större hänsyn till verkligheten

och de medarbetare som

finns där och som redan är

utbildade efter ”dåtidens”

utbildningskrav. Tänk om man

hade lyssnat och vågat införa

repetitionsutbildningar efter

mottot ”en vecka vart femte år”

så hade man varit ett attraktivt

utbildningsverk.

Brandmästare och insatsledare

har sex veckors scheman

med utökad arbetstid för 3 500

kronor (ob enligt avtal 2 650)

en skillnad på 850 kronor för

att jobba 17 dagpass och sju

nattpass, med alla sorters arbetstider.

Hur kan man acceptera

en tillbakagång i arbetstidens

längd med en antydan om

utveckling av verksamheten?

Hur ska man tolka utvecklingen

av de prisade småbilarna,

typ Södertörn med flera

om det handlar om att gå 60

år tillbaka i tiden? Varför

frångick man den sortens bilar

underkastas någon form av

kvalitetskontroll. Jag förmodar

att Johan syftar till någon

Hur hamnade vi här och vem

styrde ner kärran i diket?

egentligen? Fundera på det i

stället!

Förslag som att brandmän

ska hyra säng hos arbetsgivaren

för att kunna uppfylla arbetstidsmåttet

beredskap med

en inriktning av jourverksamhet

– vad är det för märkligt

sätt att betrakta arbete på av

arbetsgivarna? Skulle brandchefen

hyra skrivbord och sitt

arbetsrum av kommunen och

ska organisationen betala hyra

för brandbilarna vid larm?

Vart är vi på väg? Vilka ”galna”

idéer ska styra framtiden?

Var går lågvattenmärket?

Räddningsverkets skolor

utbildar nu SMO-elever

(SMO=utbildning skydd mot

olyckor) med en bred kompetens

och chefer fortsätter att

rekrytera RIB (deltidsbrandmän)

till heltiden. Var går

lågvattenmärket för de chefer

som samtidigt har skrikit sig

blåa över kostnaden för 15

veckors utbildning? Det var en

förmån att få betald utbildning.

Jag tycker det är för j….t att

man jobbar på det här sättet,

samtidigt som Räddningsverket

utbildar stora kullar av

den framtid som chefer har

påtvingat verket som idé, så

använder man inte själva SMOelever

till rekrytering av heltid.

I Sirenen nr 8/2005 (sidan

30) läser jag en bra artikel om

form av ”typgodkännande”,

vilket naturligtvis är bra, men

fungerar tyvärr inte fullt ut ef-

hur eleverna är skeptiska till

den nya utbildningen. Rikta i

stället frågan till Sveriges kommuner

och Landsting och de

brandchefer som kämpat för

att utbildningen skulle bli som

den blev. Vi i Kommunal hade

en annan uppfattning, att

skolan skulle vara på samma

sätt som polisutbildningen,

där man kopplar ihop anställningskrav

och en anställning

i slutändan på utbildningen.

Hur blev det egentligen? Jo

”jag-kan-själv- syndromet” har

segrat.

Garanten för kvalitet

I Sirenen nr 1/2006 (sidan

32) finns frågan med om

skolan igen. Vad handlar det

då om? Jo, stora förändringar

i stället för mindre justeringar

som över tiden leder till

utveckling. Det sades något

klokt för flera år sedan på en

konferens, ”det är bättre att

förändra 10 procent varje år

än 100 procent var tionde år”.

Denna devis gäller ännu mer i

dag än när den uttalades.

Stå på er Arbetsmiljöverket

– ni är garanten för kvalitén i

verksamheten!

Matts Jangerstad

brandman och facklig

företrädare Kommunal

More magazines by this user
Similar magazines