Den gemensamma europeiska energi- marknaden - Vattenfall

Den gemensamma 

europeiska energi- 

marknaden 

El, gas och värme

Vattenfall AB (publ) 

162 87 Stockholm, Sverige 

Besökare: Sturegatan 10 

T +46 8 739 50 00 

För mer information, 

besök gärna www.vattenfall.se 

En bok från Vattenfall AB 

Omslag: Paulina Westerlind 

Illustrationer: Svenska Grafikbyrån 

Foto: Paulina Westerlind, Mikael Svensson, Anders Modig, 

Vattenfall, Nuon, iStockphoto, Johnér

Om Vattenfall 

Vattenfall är en av Europas största 

elproducenter, och den största värmeproducenten. 

Vattenfalls huvudsakliga produkter är el, 

värme och gas. Inom el och värme agerar 

Vattenfall i alla delar av värdekedjan – 

produktion, distribution och försäljning. 

Inom gas är Vattenfall främst aktivt inom 

försäljning. Vattenfall bedriver även energihandel 

och brunkolsbrytning. 

Koncernen har ungefär 34 700 anställda. 

Moderbolaget, Vattenfall AB, är helägt av 

svenska staten. Kärnmarknader är 

Sverige, Tyskland och Nederländerna. 

Under 2011 bedrevs även verksamhet 

i Belgien, Danmark, Finland, Frankrike, 

Polen och Storbritannien. 

Nyckeltal och nyckelfakta 2011 

• Nettoomsättning: SEK 181 

miljarder i 

• Rörelseresultat: SEK 28,6 miljarder i 

• Summa tillgångar: SEK 524,6 

miljarder 

• Elproduktion: 166,7 TWh 

• Värmeförsäljning: 41,6 TWh 

• Gasförsäljning: 53,8 TWh 

• Antal anställda: 34 685 ii 

• Antal kunder den 31 december 2011: 

7,7 miljoner elkunder, 

2,2 miljoner naturgaskunder och 

5,7 miljoner elnätkunder 

i) 

ii) 

Exklusive jämförelsestörande poster 

Heltidsekvivalenter

Förord 

Energifrågan griper in i många aspekter av det moderna 

samhället, alltifrån industriell konkurrenskraft 

och privatekonomi till klimatfrågan och andra miljörelaterade 

frågeställningar. Det är därför naturligt att det 

finns ett stort intresse för hur dagens energisystem ser 

ut och hur framtidens energisystem bör vara utformat. 

När Vattenfall tog fram en bok om våra sex energikällor 

– biomassa, kolkraft, kärnkraft, naturgas, vattenkraft 

och vindkraft – blev den snabbt en uppskattad informationskälla. 

Energisystemet i sin helhet består dock av 

en lång värdekedja, från energikälla till slutleverans hos 

konsumenten. För att ge en heltäckande bild krävdes 

därför en kompletterande bok som beskriver vad som 

händer efter produktionsledet. Vi möter nu detta behov 

genom en detaljerad beskrivning av allt från distributionssystemens 

uppbyggnad, via energimarknadernas 

funktion till leverans av el, gas och värme till konsumenterna. 

Allt finns beskrivet här, tillsammans med en 

historisk tillbakablick och en framåtblickande del som 

handlar om framtidens distributionssystem. 

Syftet är att ge läsaren en övergripande förståelse 

för energisystemens funktion, för att på så sätt skapa 

förutsättningar för en vidare diskussion och debatt 

kring energifrågan. 

Utmaningarna på energiområdet är många. Hur får 

vi till stånd de investeringar som behövs för att möta 

förväntningarna på lägre koldioxidutsläpp och fortsatt 

leveranssäkerhet? Hur kan konsumenterna få större 

möjlighet att påverka sin konsumtion och därmed sina 

kostnader? Vilka flaskhalsar finns i överföringskapaciteten 

och hur påverkar det marknadens funktionssätt? 

Alla dessa frågor är relevanta för samhället i stort, 

och för enskilda hushåll. 

Förord 

En central del av detta är den pågående integrationsprocessen 

av de europeiska energimarknaderna. 

Den integrerade och konkurrensutsatta elmarknaden 

i Europa kommer att föra med sig fördelar för alla 

konsumenter genom större kostnadseffektivitet och ett 

bättre resursutnyttjande. Det kommer att vara särskilt 

viktigt när vi nu närmar oss den tidpunkt då en stor del 

av den europeiska produktionskapaciteten för el kommer 

att behöva ersättas. 

För Vattenfall som enskild aktör på energimarknaden är 

det av stor betydelse att följa utvecklingen på nära håll. 

Det förutsätter att vi har en väl fungerande samhällsdialog. 

Det säger sig självt att vi inte kan leverera alla 

svaren på egen hand. Vi behöver utveckla partnerskap 

med alla inblandade aktörer, som alla har en roll att 

spela. De investeringsbeslut vi fattar i dag kommer att 

vara med oss i ett antal decennier framöver. Det gör 

att det är extra viktigt att regelverken underlättar de 

nödvändiga investeringarna. 

Jag hoppas att du finner denna bok intressant. 

Om du vill ha ytterligare information hittar du detta 

på vår hemsida: www.vattenfall.se. 

Øystein Løseth 

Koncernchef och VD, Vattenfall

Introduktion 

Innehållsförteckning 

Energitriangeln ...........................................................................9 

Konkurrenskraft ...........................................................................10 

Leveranssäkerhet och försörjningstrygghet ............... 11 

Klimat och miljö ............................................................................ 12 

Ett energisystem i balans ........................................................ 13 

Sammanfattning .....................................................................14 

Energisystemet – el, gas och värme 

Elmarknaden.............................................................................20 

Gasmarknaden ........................................................................22 

Värmemarknaden ...................................................................24 


Historisk bakgrund – el, gas och fjärrvärme 

Elektricitetens utveckling ....................................................30 

Milstolpar i elektricitetens historia .................................... 30 

Utvecklingen av elnäten ...........................................................32 

Elmarknadens utveckling i Europa ..................................... 34 

Skapandet av en nordisk elmarknad ................................ 36 

Skapandet av en tysk elmarknad ........................................ 38 

Skapandet av en nederländsk elmarknad ...................... 39 

Gasens utveckling ..................................................................40 

Utvecklingen av gas i Norden................................................ 40 

Utvecklingen av gas i Tyskland..............................................41 

Utvecklingen av gas i Nederländerna ................................41 

Fjärrvärmens utveckling ......................................................42 

Utvecklingen av fjärrvärme i Sverige .................................42 

Utvecklingen av fjärrvärme i Tyskland ..............................42 

Utvecklingen av fjärrvärme i Nederländerna .................42 


Från energikälla till konsument 

Energikällor ..............................................................................48 

Biomassa ......................................................................................... 49 

Kolkraft ............................................................................................ 49 

Kärnkraft ......................................................................................... 50 

Naturgas.......................................................................................... 50 

Vattenkraft .................................................................................... 50 

Vindkraft ..........................................................................................51 

Elektricitet ................................................................................52 

Hur överförs och distribueras elektricitet? ....................52 

Kraftledningar genom luften eller i marken ................... 54 

Hur fungerar marknaden för elektricitet? ...................... 56 

Vattenfall och elektricitet ...................................................... 64 

Gas ...............................................................................................66 

Hur distribueras gas? ................................................................ 66 

Hur fungerar gasmarknaden? .............................................. 66 

Vattenfall och gas .......................................................................72 

Fjärrvärme ................................................................................. 74 

Vad är fjärrvärme? .......................................................................74 

Kraftvärmeverk – källa till elektricitet och värme .......74 

Hur fungerar fjärrvärme? .........................................................75 

Vattenfall och fjärrvärme .........................................................78 


Framtidens elnät och marknader 

Framtida utmaningar för energimarknaden ...................84 

Omställning till en hållbar energiförsörjning ................ 86 

Säkrad försörjningstrygghet .................................................87 

Integrerad och sammankopplad marknad ..................... 89 

Ett mer integrerat nät ............................................................... 90 

Hur kan vi minska överföringsförluster? ......................... 90 

Smarta nät .................................................................................92 

Vad är smarta nät? .......................................................................93 

Energilagring – möjligheter i framtiden ........................... 94 

Hur påverkas konsumenterna? ............................................ 95 

Energieffektiviseringar i vardagen ...................................96 

One Tonne Life ................................................................................ 96 


Ordlista ................................................................................... 100

Den gemensamma 

europeiska energimarknaden 

Sida 8 Sida 16 

Sida 28 

Sida 82 

Sida 46 

Informationsplattform 

INFORMATIONSPLATTFORM 

7

Introduktion 

Kraftöverförings- och distributionssystemen 

för energi är centrala för samhällsekonomin. 

En välfungerande energimarknad är en 

förutsättning för ett effektivt resurs- 

utnyttjande med konkurrenskraftiga priser. 

8 

DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA ENERGIMARKNADEN

Energitriangeln 

Introduktion | Energitriangeln 

För att tillgodose samhällets energibehov krävs en balans mellan tre centrala dimensioner: konkurrenskraft, leveranssäkerhet 

och försörjningstrygghet, samt klimat och miljö. Med andra ord: Hur mycket är vi beredda att betala 

för vår energi? Hur mycket energi behöver samhället? Och vilken miljöpåverkan är vi redo att acceptera? Denna 

energitriangel kan användas för att illustrera varje energikällas för- och nackdelar, men kan också användas för att 

visa hur kraftöverförings- och distributionssystem, där energin efter omvandling transporteras till slutanvändare 

och marknader för el, gas och värme, bidrar till de olika dimensionerna. 

Kraftöverförings- och distributionssystemen för olika typer av energi, såsom stam- och elnät samt rörledningar, 

är en av de viktigaste beståndsdelarna för ett samhälles infrastruktur. El, gas och värme flödar i stora ledningar 

eller pipelines och fördelas allteftersom i mindre grenar ända till slutanvändaren, ungefär som när blodet i kroppen 

pumpas från hjärtat till de stora artärerna och vidare till de mindre blodkärlen. 

Klimat och miljö 

Minskad miljö- och klimatpåverkan är en målsättning inom distribution såväl som produktion 

av el, gas och värme. Kraftöverförings- och distributionssystemen påverkar dels närmiljön 

vid utbyggnad av nya ledningar, dels ökar energiförlusterna vid långa avstånd. Distributions- 

systemets utbyggnad är i sin tur en viktig åtgärd för att en ökad andel förnybar produktion 

ska komma konsumenterna till nytta. 

Leveranssäkerhet 

och 

försörjningstrygghet 

Leveranssäkerhet och försörjningstrygghet 

Bristande tillgång till energikällor eller en opålitlig energiförsörjning 

skapar stora problem för samhället och ekonomin. Att upprätthålla 

en hög försörjningstrygghet och leveranssäkerhet i energisystemet 

innebär både att hantera variationer i elproduktion som följer av en 

ökad andel förnybara energikällor och att garantera en säker tillgång 

på el, gas och värme. 

Klimat 

och miljö 

Konkurrenskraft 


Energi är grundläggande för all ekonomisk verksamhet och därmed för 

mänskligt välstånd och utveckling. Kostnaden för att överföra energi 

från produktion till slutanvändare varierar med avstånd, geografiska 

förutsättningar och val av teknik. En väl utvecklad och fungerande energimarknad 

med gränsöverskridande handel är en viktig förutsättning för 

att uppnå konkurrenskraft och därmed prisvärd energi. 

DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA ENERGIMARKNADEN 

9



Energi är grundläggande för all ekonomisk verksamhet 

och därmed för mänskligt välstånd och utveckling. 

Genom historien har energikostnaderna stadigt sjunkit, 

vilket har inneburit att arbete som tidigare utfördes av 

människor har tagits över av maskiner och i allt högre 

utsträckning automatiserats. Konkurrenskraft handlar 

inte enbart om kostnader utan har även ett värde för 

samhället och konsumenterna. Dagens energisystem 

hjälper till att skapa värde för konsumenterna genom 

dess effektivitet och tillförlitlighet. 

Hantering av energikostnader är också en viktig 

konkurrensfråga för näringslivet, särskilt den del som 

är exponerad för internationell konkurrens. Kostnaden 

för el och uppvärmning är ofta även en väsentlig del av 

den totala boendekostnaden. Det är därför viktigt att 

erbjuda konsumenterna överkomliga energipriser. 

Energikostnadernas betydelse ska inte heller under- 

10 


skattas för många offentliga verksamheter, såsom 

vårdinrättningar och kommunala idrottsanläggningar. 

Det är viktigt att de totala energikostnaderna är så 

låga som möjligt, givet de resurser som finns tillgängliga. 

Konkurrensutsatta energimarknader gynnar samhället 

genom att överkapacitet försvinner och drift- och 

underhållskostnader pressas ner. Under de kommande 

årtiondena kommer stora delar av den gamla 

produktionskapaciteten i Europa att behöva ersättas. 

Konkurrensen på marknaden kommer att garantera 

att investeringar i ny kapacitet är kostnadseffektiva. 

Detta kommer att bli till stor fördel för samhället och för 

elkunder, och givetvis också för miljön. Att värna miljön 

kostar pengar och eftersom samhällets resurser inte är 

obegränsade bör åtgärderna vara så kostnadseffektiva 

som möjligt.

Leveranssäkerhet och försörjningstrygghet 

Tillgång till energi är en fundamental förutsättning för 

samhället. Det är svårt att föreställa sig hur våra liv 

skulle te sig om vi inte hade el för att driva våra apparater 

och värme för att hålla temperaturen uppe om 

vintrarna. Distributionssystemen, det vill säga infrastrukturen, 

för el, gas och värme måste därför vara 

pålitliga och utan avbrott kunna leverera energi där 

den efterfrågas, när den efterfrågas. Denna aspekt av 

energisystemet brukar kallas leveranssäkerhet. Att 

kunna garantera tillgången till bränslen som används 

för el- och värmeproduktion, samt leverans av gas, 

brukar kallas för försörjningstrygghet. 

Försörjningstrygghet och leveranssäkerhet för energi 

innebär därför både att garantera tillgången på bränsle 

och att leveransen av energi är pålitlig i stort sett hela 

tiden. Detta är såväl en politisk som en teknisk utmaning. 

Möjligheterna att lagra elektricitet är i dagsläget 

begränsade vilket gör att det hela tiden måste råda 

balans mellan produktion och konsumtion. Vid varje 

given tidpunkt produceras och konsumeras det exakt 

lika mycket el i nätet. Detta ställer höga krav på leveranssäkerheten 

i elproduktionen. Både på kort och lång 

sikt kommer det att krävas investeringar i infrastruktur 

och kraftverk. 

För att täcka upp samhällets grundläggande elbehov 

krävs kraftverk som dels kan producera jämna 

kvantiteter av baskraft och dels kan producera reglerkraft 

som kan justeras vid variationer i efterfrågan på 

kort sikt. Baskraft utgörs i huvudsak av kärnkraft, fossilbaserad 

kraft, biomassa i värmekraftverk och – i viss 

mån – vattenkraft. Många förnybara energikällor, såsom 

vindkraft och solenergi, är intermittenta, det vill säga de 

har en oregelbunden elproduktion. De bidrar till elproduktionsmixen, 

men kan inte fungera som baskraft. 

Solceller och vindkraftverk producerar exempelvis bara 

elektricitet när solen skiner eller när det blåser. För att 

vi ska kunna hantera ökningar och minskningar i efterfrågan 

på el krävs det därför att vi också har tillgång till 

energikällor som snabbt kan ställas om för att produ- 


cera mer eller mindre el. Naturgas och vattenkraft 

tillåter båda en hög grad av flexibilitet i el- och värmeproduktion, 

vilket gör dem lämpliga som reglerkraft. 

Det pågår forskningsprojekt kring hur elnäten kan 

utvecklas och utrustas med mer omfattande 

lagringsmöjligheter samt teknik som kan styra och 

anpassa elkonsumtionen efter svängningar i produktionen 

(smarta nät). Detta skapar, förhoppningsvis, mer 

tillförlitliga nät och minskar beroendet av reglerkraft för 

att kompensera för en ojämn produktion från förnybara 

energikällor. Därmed ökar leveranssäkerheten i 

elsystemet i stort. 


11


Klimat och miljö 

Hänsyn till klimat och miljö är något som energisystemet 

måste kunna leverera på. Två övergripande mål 

måste adresseras – miljömässiga och hållbarhetsmässiga 

mål. Handeln med utsläppsrätter är ett exempel på 

hur marknadsbaserade instrument bidrar till att stimulera 

investeringar i produktion med låga utsläpp av 

koldioxid. Andra metoder innefattar utökad användning 

av kolkraft med CCS (Carbon Capture and Storage). 1 

Elcertifikat, som används i Sverige och Norge, samt 

feed-in tariffer är i sin tur de vanligaste metoderna för 

att stödja utbyggnaden av elproduktion från förnybara 

energikällor. Elcertifikatsystemet är marknadsbaserat 

och innebär att producenter av förnybar elektricitet 

tilldelas ett elcertifikat av staten för varje producerad 

megawattimme (MWh) el. Elhandlare måste i sin 

tur köpa certifikat i proportion till hur mycket el de 

säljer (kvotplikt). Elproducenterna får därmed en extra 

inkomst då de säljer certifikaten till elhandlarna, vilket 

gör det mer attraktivt för dem att investera i nya anläggningar 

för förnybar energi (till exempel vindkraft, 

vissa typer av vattenkraft och biomassa, solenergi, 

geotermisk energi, vågkraft och torvförbränning), och 

12 


kostnaden för dessa energikällor minskar. För slutkonsumenter 

inkluderas avgiften för elcertifikat i det totala 

elpriset, vilket gör det lättare att jämföra priser mellan 

olika företag. 

Inmatningsstöd eller feed-in tariffer, bygger istället på 

att producenter av förnybar elektricitet garanteras en 

viss ersättning för varje MWh förnybar elektricitet de 

matar in i nätet, därav namnet inmatningsstöd. Stödet 

betalas av nätägaren som tar ut denna avgift av konsumenterna. 

För att möta dessa två viktiga mål behöver vi ett väl 

utvecklat distributionsnät. När det gäller distributionssystemen 

för el, gas och värme handlar det dels om 

påverkan på närmiljön, till exempel när man bygger 

kraftledningar och pipelines, men också om att minimera 

överföringsförluster. Förnybar energi produceras 

ofta på avlägsna platser, till exempel ute till havs. Utan 

en utbyggnad av elnäten kommer det inte vara möjligt 

att transportera elektriciteten från dessa platser till 

slutanvändarna.

Ett energisystem i balans 

För att skapa ett energisystem som är konkurrens- 

kraftigt, säkrar tillgången på energi och minimerar klimat- 

och miljöpåverkan krävs att man gör avvägningar 

mellan de olika dimensionerna i energitriangeln. 

Förbättring av en av energisystemets dimensioner innebär 

ofta att en annan försämras. Att förlita sig på 

den billigaste energikällan kan exempelvis leda till att 

ett lands beroende av opålitlig energiimport ökar. För 

att uppnå hög leveranssäkerhet i elsystemet har man 

ofta förlitat sig på fossila bränslen, med den negativa 

miljöpåverkan det innebär. Och att hantera miljö- och 

klimatpåverkan innebär oftast högre kostnader. Det 

finns dock lösningar som ger vinster i alla dimensioner, 

till exempel förbättrad energieffektivitet. Teknikutveckling 

och bättre utformade elnät kan ge ännu mer. Var 

balansen mellan de tre dimensionerna ska ligga är i 

slutändan en samhällelig och politisk fråga. 

Den fysiska tillgången till energi är en viktig aspekt av 

energisystemet, men utan fungerande energimarknader 

kommer konsumenter och industrier inte att kunna 

tillgodogöra sig den energi som behövs, i den form 


som krävs. Fungerande energimarknader skapar också 

förutsättningar för konkurrenskraftiga priser, särskilt i 

tider av ökande resursknapphet. Därför kommer stort 

fokus i denna bok att läggas vid hur marknaderna för el, 

gas och värme (särskilt fjärrvärme) fungerar. 

El, gas och fjärrvärme överlappar varandra på vissa 

områden. Elektricitet går till exempel att använda till 

uppvärmning och i allt högre utsträckning för att driva 

fordon. Gas kan användas till att producera elektri- 

citet och värme, men används också som fordonsdrivmedel 

och direkt som energikälla i hushåll och industrier, 

både för matlagning och industriella processer. 

I en första del av boken förklaras kraftöverförings- och 

distributionssystemen samt marknaderna för el, gas och 

värme kortfattat. Därefter görs en historisk tillbakablick 

och en mer detaljerad genomgång av kedjan som börjar 

vid energikällan och slutar hemma hos konsumenten. 

Avslutningsvis tittar vi närmare på kraftöverförings- och 

distributionssystemen samt energimarknadernas framtida 

utmaningar. 


13

Introduktion | Sammanfattning 

Sammanfattning 

• För att möta samhällets energibehov krävs balans mellan tre nyckeldimensioner: konkurrens, leveranssäkerhet 

och försörjningstrygghet samt klimat och miljö. 

• Energi är fundamentalt för ekonomisk utveckling och därmed även för mänskliga framsteg och välfärd. 

• Kraftöverförings- och distributionssystem för olika typer av energi utgör ett av de mest kritiska elementen i 

samhällets infrastruktur. 

• Konkurrensutsatta energimarknader är en fördel för samhället, eftersom överflödig kapacitet elimineras och 

kostnader för verksamhet och underhåll minskas. 

• Distribution av el, gas och värme måste vara tillförlitlig och ständigt kunna leverera energi när och var det 

behövs. 

• Hänsyn till klimatet och miljön är något som energisystemet måste vara utrustat för att kunna förhålla sig till. 

• Utan fungerande energimarknader kommer konsumenter och industrier inte kunna använda den energi i den 

form de behöver. 

14 

Noter - Energitriangeln 

1 Läs mer om EU:s klimatmål på http://ec.europa.eu/clima/policies/ 




15

Energisystemet 

– el, gas och värme 

På Europas energimarknader är det främst tre 

typer av produkter som är av intresse för slutkonsumenten: 

el, gas och värme. 

16 



17

19 236,0 TWh 

18 

Energikällor 

Kärnkraft 

(14 %) 

Förnybart 

(10 %) 



– el, gas och värme 

Ett modernt energisystem kan ses som en värdekedja 

som inleds med energikällan, till exempel vind, vatten 

eller kol, och avslutas med slutanvändningen. För att vi 

ska kunna tillgodogöra oss energin som finns lagrad i 

de olika energikällorna krävs att de omvandlas till energibärare. 

En energibärare är ett ämne eller en process 

som används för att lagra och/eller transportera energi. 

De vanligaste energibärarna är el, gas och olja, men 

även varmvatten i fjärrvärmenätet. 

Efter omvandlingsprocessen transporteras energibäraren 

genom ett distributionssystem till slut- 

användaren. Slutanvändningen av energin brukar 

delas upp i tre olika sektorer: industri, transport och 

bostäder. En stor del av den energi som tillförs 

kraftverken kan inte tas tillvara och förloras under 

energiomvandling och distribution. Den slutliga konsum- 

Från energikälla till konsument - EU:s energisystem 

Fossila bränslen 

(76 %) 

OOOmvandlin O dlingsförluster 

n er 


tionen i energisystemet är därför lägre än den mängd 

energi som tillfördes från energikällorna i början av 

värdekedjan. Av all energi som tillförs kommer ungefär 

två tredjedelar till användning i slutkonsumtionen. En 

stor del av forskningen inom energisektorn fokuserar på 

att öka effektiviteten för att på så sätt minska energiförlusterna. 

Utöver de fysiska kraftverken och kraftöverförings- och 

distributionssystem som transporterar energi till slutanvändare, 

består energimarknaden även av så kallade 

finansiella institutioner. De olika elhandelsbolagen och 

elbörserna är exempel på finansiella aktörer på 

elmarknaden. Slutanvändare kommer i kontakt med 

både handelsbolag för el, gas och värme samt lokala 

distributionsbolag som äger det fysiska distributionssystemet. 

Energibärare Slutanvändare 

El 

Värme 

Bränsle 

Distributionsförlust 

utio ter 

Industri (22 %) 

Övriga sektorer (50 %) 

Transport (28 %) 

Källa: IEA, World Energy Outlook, 2009 

13 432,7 TWh

El, gas och värmeanvändning 

Illustrationen visar hur slutanvändningen 

av el, gas och värme ser ut i 

Norden, Tyskland samt Neder- 

länderna. Gas används både i slutanvändarledet 

och som bränsle vid 

elproduktion. Den totala gasanvändningen 

är därmed större än vad 

kuberna i illustrationen visar. 

Data anges i TWh. 

Källa: IEA, Statistics, 2009 

El 

Nederländerna (TWh) 

23,9 

Gas 

Värme 


Tyskland (TWh) 

271,9 104,0 

119,1 

740,2 495,6 

Norden (TWh) 

48,6 

129,1 

337,4 


19

Elmarknaden 

20 

Energisystemet | Elmarknaden 

Elmarknaden består av olika delar, och sträcker sig 

från producent till konsument. En viktig del är råkraftsmarknaden, 

som inkluderar elbörserna – Nordpool 1 på 

den nordiska marknaden, EPEX 2 i Tyskland och APX- 

ENDEX 3 i Nederländerna. På elbörsen möter producenter 

leverantörer och konsumenter och här sätts 

marknadspriset på el. En elproducent ansvarar för att 

generera el från energikällan. Energikällan kan exempelvis 

utgöras av kolkraft, kärnkraft eller vattenkraft. 

Elnätsföretag äger ett visst regionalt eller lokalt nät och 

ansvarar för att transportera elen från producent till 

slutkonsument. De tar alltså betalt för transporten och 

ansvarar för att den sker driftsäkert och så effektivt 

som möjligt. 


Elhandelsföretagen köper elektricitet från producenten 

via antingen elbörsen eller direkt från producenten och 

säljer den vidare till slutkonsumenten. Elhandelsföretag 

kan ibland också vara ägare av produktionsanlägg- 

ningar och spelar då en större roll i kedjan. 

Konsumenter kan välja elleverantör på samma sätt som 

de kan välja bilmärke. Men precis som man inte kan 

välja vägleverantör kan man heller inte välja elnätsföretag. 

Den främsta anledningen till detta är att det 

av praktiska och kostnadsmässiga skäl bara finns ett 

elnät, liksom det bara finns ett vägnät.

Energisystemet | Elmarknaden 

Elproducent – Producerar elektricitet i sitt eller sina kraftverk, såsom kol-, kärn-, vind- och vattenkraftverk och säljer sedan 

denna på elmarknaden. 

Elbörs – Producenter, leverantörer och konsumenter möts och marknadspriset för elektricitet sätts. 

Elhandelsföretag – Köper elektricitet från elproducenter via elbörsen för att sedan sälja denna vidare till slutkonsumenter. 

Stamnätsoperatör – Stamnätsoperatörer, även kallade transmission system operators (TSO:s), ansvarar för att transportera 

elektricitet på nationell eller regional nivå. I stamnätet överförs stora volymer elektricitet under hög spänning (220 - 400 kV) 

och över långa avstånd. 

Elnätsföretag – Äger ett visst regionalt eller lokalt nät, med en låg eller medium spänning, och ansvarar därmed för att 

elektriciteten distribueras från producent till slutkonsument. Elnätsföretag skulle kunna liknas vid ett fraktföretag. 

Stamnätet förgrenar sig i regionala (70 - 150 kV) och lokala (lägre än 50 kV) elnät som distribuerar elektriciteten vidare 

till slutkonsument. Elnätets spänningsnivåer varierar mellan olika länder och spannet ovan täcker in Sverige, Tyskland 

och Nederländerna. 

Elräkning – Består dels av elförbrukningen och dels av distributionskostnaden. Därutöver kan räkningen även innehålla 

kostnaden för stöd till förnybar elproduktion, moms och skatter. 

Översikt av elmarknaden 

Elproducent 

Elproduktion 

Stamnät 

Elbörsen 

Råkraftsmarknad Slutkundsmarknad 

Stamnätsoperatör 

Elnätsföretag 

Kraftöverföring verföring 

Distribution 

≤≤ 11 55 00 

k V 

Elhandelsföretag 

≤ 4 0 0 k V ≤ 1 5 0 kk VV 

< 5 0 k V 

Regionnät 

Bildens övre flöde illustrerar elmarknadens avtalskedja, 

det vill säga försäljningen av elektricitet från producent 

till konsument. Bildens undre flöde illustrerar i sin tur den 

fysiska överföringen och distributionen av elektricitet, 

från producent till konsument. 

Lokalnät 

Enskilda hushåll 

Elanvändare 

Elräkning 

Elpris 

Elnätsavgift 

Energiskatt 

och moms 


Kommersiella 

fastigheter 

21 

Industrier

Energisystemet | Gasmarknaden 

Gasmarknaden 

Gas kan vara både naturgas och biogas, även om 

naturgas fortfarande dominerar stort. Naturgasfyndigheter 

bildas i jordskorpan där gasen stängts inne. 

Naturgas bildas under samma förutsättningar som olja 

och återfinns därför ofta på samma ställen. Biogas å 

andra sidan är en gas som bildas vid nedbrytning av 

organiskt material i syrefri miljö. Skiffergas är en form 

av naturgas som utvinns från skiffer och kallas för 

okonventionell naturgas. Fyndigheter med skiffergas 

återfinns oftast ett par kilometer under jordytan. Gasen 

utvinns genom att man under högt tryck pumpar 

ner vatten, sand och kemikalier i skifferformationerna 

och gasen pressas ut genom de sprickor som bildas i 

marken. Tekniken kallas även för “fracking”. En ökad 

användning av skiffergas skulle innebära att 

Europa minskar sitt importberoende från andra delar 

av världen då det finns stora fyndigheter av skiffergas 

i Europa. I dag befinner sig utvinningen fortfarande i 

ett experimentellt stadium. 

Gas produceras av gasproducenter runt om i världen. 

Gasen transporteras vanligen från utvinningsplatsen 

22 


till distributionsnäten och därefter till slutanvändaren 

via stora rörledningar, pipelines. Om utvinningsplatsen 

för gas är för långt bort från användarna, eller om det 

av andra anledningar är för komplicerat att bygga ett 

rörsystem, omvandlas gasen till flytande form, 

Liquefied Natural Gas (LNG), och transporteras 

sedan med båt. Gas som transporteras i pipelines är 

en förhållandevis regional produkt medan LNG är en 

internationell råvara. 

Nätägaren ansvarar för transporten av gas genom 

ledningsnätet från källa till konsument. Detta är en 

viktig funktion - nätägaren ansvarar för att ledningssystemet 

är säkert, tillförlitligt och effektivt. 

Lagerägare äger en anläggning som lagrar naturgas 

åt aktörer på marknaden och den som är system- 

ansvarig har det övergripande ansvaret för att bal- 

ansen mellan inmatning och uttag av gas upprätthålls. 

Gaskonsumenter kan vara allt från industrier till 

privata hushåll. Dessa konsumenter sluter avtal med 

leverantörer och nätägare. Då handeln med gas är 

konkurrensutsatt kan konsumenten själv välja gas-

leverantör (gashandelsbolag). Gasleverantören handlar 

med gas, säljer och levererar denna till användaren. 

Precis som på elmarknaden så regleras nätverksamheten 

på gasmarknaden genom ett naturligt monopol. 

Gasnätsföretagen har därmed ensamrätt inom sitt 

geografiska område vilket gör att de kan få stordriftsfördelar. 

Nätföretagen måste ge alla gasleverantörer 

tillträde till sina respektive nätverk. Produktion av el är 

ett av de främsta användningsområdena för gas. 

Översikt av naturgasens värdekedja 

Borrigg 

Borrigg 

Bearbetningsanläggning 

Lagring 

Gasexport 

Borrigg 

Naturgas utvinns från oljefyndigheter eller gasfyndigheter. 

Innan gasen kan användas för energiändamål 

måste den passera en bearbetningsanläggning där oönskade 

ämnen avskiljs. Efter bearbetningen transporteras 

gasen i rörledningar, alternativt omvandlas till flytande 

form och transporteras med tankfartyg, innan den når 

slutanvändaren. 

Energisystemet | Gasmarknaden 

Ett annat viktigt användningsområde är produktion 

av fjärrvärme. Naturgas används som bränsle i fjärrvärmeverk 

för att värma vattnet som används i fjärrvärmenätverken. 

Kraftvärmeverk har visat sig vara 

användbara i kommersiella, industriella och till och 

med hushållssituationer. 

Kraftvärmeverk utnyttjar en större andel av energin i 

naturgas än en vanlig gasturbin för elproduktion och 

förbättrar på så sätt energieffektiviteten genom att 

mindre energi behövs från början. 

Transport 

Transport 

Enskilda 

hushåll 

Lagring 

Kommersiella 

fastigheter 

Industrier 


23

Energisystemet | Värmemarknaden 

Värmemarknaden 

Konsumenter kan välja mellan olika typer av värme- 

källor. Alternativ för uppvärmning av bostäder och 

lokaler inkluderar gas, elektricitet, olja, värmepumpar, 

pelletsbrännare och geotermisk energi. Fjärrvärme är 

ytterligare ett alternativ och lämpar sig väl för områden 

med tätare bebyggelse. Fjärrvärme är ett system för 

att distribuera värme som genererats i en central för 

att möta privata och kommersiella värmebehov. En 

förutsättning för att kunna använda fjärrvärme för 

uppvärmning av sin bostad eller lokal är att den är 

ansluten till ett fjärrvärmenät. Traditionellt sett har 

fjärrvärmenäten i första hand försett storstadsområden 

med värme. I takt med att fjärrvärme blivit ett 

24 


allt mer attraktivt uppvärmningsalternativ har näten 

även byggts ut i mindre städer. Genom denna expansion 

kan även öveskottsvärme från industrier och 

värme som uppstår i kraftvärmeverk utnyttjas mer 

effektivt. Att producera värme och el samtidigt är det 

mest effektiva sättet att omvandla energi till värme. 

Kraftvärmeverk kräver runt 30 procent mindre energi 

jämfört med separat produktion av el och värme. 

Fjärrvärmeverksamhet skiljer sig från många andra 

energimarknader. Den största skillnaden är att fjärrvärme 

nästan alltid bedrivs inom väldefinierade lokala 

gränser. Till följd av det begränsade geografiska om-

ådet bedrivs fjärrvärmen som ett monopol där distribution, 

handel och oftast även produktion sker integrerat. 

Inom ett fjärrvärmenät finns det endast en leverantör, 

vilket innebär att en fjärrvärmekonsument inte har 

möjlighet att byta leverantör. Om konsumenten vill byta 

fjärrvärmeleverantör är alternativet att flytta och ansluta 

sig till ett annat nät eller byta till en annan värmekälla. 

På senare år har det talats mycket om möjligheten att 

öppna upp fjärrvärmenäten för andra aktörer än fjärr- 

Fjärrvärmedistribution – från energikälla till konsument 

Biomassa transporteras 

till ett värmeverk 

Fjärrvärmeverk 

Spillvärme 

Uppvärmt U vatten 

Det D varma vattnet leds från 

värmeverket till husen via 

ett slutet rörsystem 

En rad olika energikällor kan användas som bränsle i ett 

fjärrvärmeverk, exempelvis biomassa, avfall eller naturgas. 

I illustrationen har biomassa använts som exempel. 

Avkylt A vatten 

Det avkylda vattnet går 

tillbaka till värmeverket för att 

värmas upp på nytt 

Enskilda 

hushåll 


värmeföretag, så att konkurrens kan uppstå lokalt. 

Detta för att konsumenterna fritt ska kunna välja 

bland olika leverantörer. Ett införande av så kallat 

tredjepartstillträde i fjärrvärmenäten skulle exempelvis 

kunna innebära att en leverantör av spillvärme kan 

sälja värme direkt till konsumenten genom att få tillträde 

till nätet för själva distributionen. 

Industrier 

Kommersiella 

fastigheter 


25

Energisystemet | Sammanfattning 


• Ett modernt energisystem kan ses som en värdekedja som startar vid energikällan och slutar med slutkonsumenten. 

• För att kunna utnyttja den lagrade energin i olika energikällor måste den omvandlas till en energibärare exempelvis 

el, gas, olja och varmvatten. 

• Elmarknaden består av olika delar, och sträcker sig från producent till konsument. En viktig del är råkraftsmarkanden 

som inkluderar elbörserna. På elbörserna möter producenter leverantörer och konsumenter och 

marknadspriset på el etableras. 

• Gas innefattar både natur- och biogas, även om naturgas fortfarande dominerar stort. Precis som på elmarknaden 

regleras nätverksamheten genom ett naturligt monopol. 

• Olika sätt att värma upp hem och kontor inkluderar gas, elektricitet, olja, värmepumpar, pelletsbrännare och 

geotermisk energi. Konsumenter kan välja mellan olika värmekällor. Fjärrvärme är ett alternativ som lämpar sig 

väl för områden med tät bebyggelse. 

• Till följd av dess geografiska begränsningar bedrivs fjärrvärme som ett monopol med integrerad distribution, 

handel och i många fall produktion. 

26 

Noter - Energisystemet 

1 Läs mer om elbörsen på www.nordpoolspot.com 

2 Läs mer om elbörsen på www.epexspot.com/en/ 

3 Läs mer om elbörsen på www.apxendex.com 




27

Historisk bakgrund 

– el, gas och fjärrvärme 

Genom mänsklighetens historia har energi 

varit en knapp resurs. Jakten på leveranssäkra, 

konkurrenskraftiga och miljömässigt effektiva 

energikällor och energibärare har varit i 

ständigt fokus. 

28 



29

Historisk bakgrund | Elektricitetens utveckling 

Historisk bakgrund 

– el, gas och fjärrvärme 

Elektricitetens utveckling 

Många innovationer har förändrat samhället, men få så 

mycket som elektriciteten. Tekniska genombrott har 

under de senaste 200 åren förändrat och förbättrat 

vårt sätt att använda energi inom industrin, transporter 

och samhället i allmänhet. Utvecklingen tog fart under 

1800-talets slut då elektricitet började kunna användas 

i industriella processer för belysning och uppvärm- 

ning. Elektricitet är i dag en grundförutsättning för det 

moderna samhället och de allra flesta ser elektriciteten 

som en självklarhet. 

Elektricitetens framfart, den ekonomiska utvecklingen 

och tekniska innovationer har historiskt sett drivit på 

varandra i en lång kedja. Från att elektrifieringen under 

början av förra århundradet var beroende av stora 

ekonomiska investeringar, till att konkurrenskraftig och 

leveranssäker elektricitet i dag är en förutsättning för 

ekonomisk tillväxt. 

Elektrifieringen påverkade industrin och arbetsvillkoren 

på arbetsplatserna. När elektriskt ljus infördes var det 

möjligt att lägga om arbetspassen och utnyttja hela 

dygnet istället för att, som tidigare, vara begränsad 

till dygnets ljusa timmar. Produktionstakten ökade och 

skapade fler arbetstillfällen, om än på mer påfrestande 

tider. 

Det blev därtill lättare och mer effektivt att transportera 

energi då industrier som tidigare drevs meka- 

niskt av vattenkraft nu kunde flytta längre från energikällan. 

Även tunga och långsamma arbeten kunde 

effektiviseras. Elektrifieringen blev på så sätt en stark 

drivkraft i den ekonomiska och tekniska utvecklingen. 

30 


I och med dessa framsteg blev det också mera lönsamt 

att framställa elektricitet. Samtidigt ökade behovet av 

överföringskapacitet och högspänningsledningar i och 

med att det fysiska avståndet mellan energikälla och 

industrier ökade. 

Utvecklingen har stegvis gått emot allt större och mer 

integrerade elsystem. Från att varje byggnad hade ett 

kraftverk, till att varje stad byggde ett begränsat antal, 

till att den nationella elproduktionen kopplades samman 

i ett stort system. Nästa stora steg är att integrera 

hela den europeiska elmarknaden och anpassa elnäten 

för småskalig produktion för att distribuera förnybar 

elektrisk energi. 

Milstolpar i elektricitetens historia 

Tekniska genombrott i ett tidigt skede 

Innan den industriella användningen av elektricitet 

kunde ta fart skedde först ett antal tekniska genombrott. 

År 1752 påvisade Benjamin Franklin förhållandet 

mellan blixtoväder och elektricitet genom ett experiment 

med en drake. Blixtnedslag var en vanlig källa till 

husbränder vid denna tid, vilket Franklin löste genom 

att uppfinna åskledaren. 

En av de viktigaste upptäckterna i elektricitetens 

historia var det första batteriet. Den galvaniska cellen, 

även kallad Voltas stapel, konstruerades år 1800 av 

den italienska fysikern Alessandro Volta. Enheten för 

elektrisk spänning, volt, som anger energi per laddningsenhet, 

är uppkallad efter just Volta. År 1820 konstaterade 

dansken H.C. Ørsted att elektrisk ström

Viktiga årtal i elektricitetens utveckling 

1752 

Benjamin Franklin 

uppfinner åskledaren 

1800 

Det första batteriet konstrueras 

av Alessandro Volta 

genererade magnetfält. Michael Faraday definierade i 

sin tur induktionslagen, som säger att om en elektrisk 

ström kan ge upphov till magnetism borde även det 

omvända gälla. År 1821 uppfann Faraday den elektriska 

motorn, ett av historiens främsta tekniska genombrott. 

Den första glödlampan presenterades 1879 av Thomas 

Edison och samma år togs den första kommersiella 

kraftstationen i bruk i San Fransisco, USA. 

När den tekniska utvecklingen väl kommit igång följde 

flera framsteg tätt på varandra. Under 1890-talet 

började elektriciteten nå de privata hemmen, oftast 

välbärgade sådana, där det fanns pengar att satsa på 

den senaste tekniken. Det var främst den ekonomiska 

utvecklingen som drev elektrifieringen framåt. Samtidigt 

var motståndet och skepsisen gentemot den nya tekniken 

hård på många orter och det tog flera år att bygga 

redan planerade kraftverk. Det var fortfarande ovanligt 

att transportera el längre sträckor än några kilometer, 

vilket också begränsade utbyggnaden. 


1820 

Elektromagnetismen 

upptäcks av H.C. Ørsted 

1821 

Den elektromagnetiska 

telegrafen uppfinns 

Belysning var vid den här tiden det enda egentliga 

användningsområdet för elektricitet. Samtidigt var 

konkurrensen från gasljuset och fotogenlampan hård. 

Även i Sverige, Tyskland och Nederländerna började 

elektriskt ljus att användas i begränsad skala. Första 

gången som elektrisk belysning användes i praktiskt 

syfte i Sverige var år 1876. Båglampan var den första 

kommersiellt framgångsrika formen av en elektrisk 

lampa och installerades vid sågverk för att underlätta 

timmersortering när dagsljuset svek. Några år senare, 

år 1881, installerades ett belysningssystem i en nederländsk 

fabrik. Detta väckte stor uppmärksamhet bland 

andra företag som också ville ha elektriskt ljus och 

på så sätt föddes idén om ett gemensamt kraftverk. 

Amsterdam blev så småningom den första kommunen i 

Nederländerna med egen elförsörjning. 

Glödlampan introducerades först under 1880-talet i 

Sverige och den nya tekniken spreds då till de stora 

städerna och utvalda industrier. Utvecklingen i Tyskland 

gick på många håll snabbare. År 1882 installerades 

utomhusbelysning i Berlin på Leipziger Strasse och 

Potsdamer Platz. Två år senare, år 1884, grundades 

det första kommersiella elbolaget av den tyska Edisonföreningen. 

Thomas Edison, uppfinnaren av glödlampan. 


31

32 

1821 

Faraday uppfinner den 

elektriska motorn 


Utvecklingen av elnäten 

1879 

Glödlampan uppfinns 

av Thomas Edison 

Under slutet av 1800-talet fanns inget utbrett nät för 

att transportera elektricitet. De som ville dra nytta 

av den nya tekniken skaffade sig ett eget småskaligt 

kraftverk, oftast ångdrivet. En del större industrier använde 

vatten- eller kolkraft. Ett sådant kraftverk kunde 

belysa en kortare gatsträcka eller en industrilokal. 

Framsteg gjordes även inom överföring av el och successivt 

kunde elen transporteras längre sträckor utan 

alltför stora förluster. De första transformatorerna 

installerades och trefassystemet utvecklades, som blev 

lösningen för långväga elförsörjning och sedermera 

det helt dominerande systemet. Utvecklingen fortsatte 

under början av 1900-talet och elnäten förgrenade sig 

i allt större system, i takt med att kraftverken blev allt 

större runtom i Europa. 


1881 

Första fabriksbelysningen 

installeras i Nederländerna 

1882 

Utomhusbelysning 

installeras i Berlin 

Generatorer vid Porjus vattenkraftverk i norra Sverige. 

År 1921 fanns ett sammanhängande elnät som 

sträckte sig från Nancy i Frankrike, via Schweiz till 

Milano i Italien – en sträcka på ungefär 700 kilometer. 

Överföringstekniken hade börjat utvecklas på allvar, 

dock inte utan utmaningar. Ett kontrollorgan för överföringsledningarna 

behövdes och därför bildades år 

1925 the International Union of Producers and Distributors 

of Electrical Energy (UNIPEDE). Organisationen 

bestod av representanter från kraftindustrin i Italien, 

Frankrike och Belgien. 

Tekniska innovationer såsom kablar för kraftöverföring 

över långa avstånd och sammankoppling av kraftnät 

med olika spänningsnivåer utvecklades. Vattenfall var 

först i världen med att införa 380 kilovolt (kV) AC på

1884 

Det första kommersiella 

elbolaget i Tyskland grundas 

1929 

Tanken om ett europeiskt 

nätverk väcks 

1950-talet, på sträckan Harsprånget-Hallsberg. Den 

första kommersiella HVDC-installationen (High Voltage 

Direct Current, likström vid hög spänning som ger 

lägre förluster jämfört med traditionell växelströmsteknik) 

byggdes i Sverige 1954. Teknologin fick ett 

enormt genomslag på kraftöverföringsområdet över 

hela världen och möjliggjorde en ökad och mer effektiv 

överföringskapacitet. Ett stort antal överföringar med 

HVDC-kablar togs i drift mellan de nordiska länderna 

och senare mellan Norden och övriga Europa. HVDCförbindelserna 

Baltic Cable mellan Sverige och Tyskland 

samt SwePol Link mellan Sverige och Polen är två 

exempel. 

Synkroniserat elnät 

En integrerad elmarknad innebar en del tekniska utmaningar, 

i första hand till följd av behovet att synkronisera 

frekvensen inom elnätet. Till en början byggdes de 

gränsöverskridande näten anpassade för växelström, 

vilket innebar att frekvensen var konstant över nätet. 

Frekvens mäts i svängningar per sekund och den fysiska 

enheten är hertz (Hz). I Europa är standardfrekvensen 

för växelström 50 Hz medan den i USA är 60 Hz. 

Frekvensen används som styrparameter för att reglera 

den fysiska balansen inom elsystemet, detta så att det 

hela tiden råder jämvikt mellan utbud och efterfrågan 

på en geografiskt avgränsad elmarknad. På grund av 

elens fysiska särart och de ständiga förändringarna i 

produktions- och konsumtionsmönstren är det svårt att 

exakt förutspå flödena vid en viss tidpunkt i nätet. Nätoperatörerna 

hanterar denna osäkerhet med hjälp av 

regler som ser till att nätet har tillräckligt mycket ledig 

kapacitet och därför säkert kan fungera under extrema 

förhållanden av olika slag. 


1954 

Den första kommersiella 

HVDC-ledningen invigs 

1963 

Ågestaverket, Sveriges 

första kärnkraftverk invigs 

Elnäten i Sverige, Norge, Finland och den danska regionen 

Själland är synkrona, det vill säga, de har samma 

frekvens i varje ögonblick. Detsamma gäller för den 

danska regionen Jylland, Tyskland, Nederländerna och 

alla andra länder i Kontinentaleuropa. Senare gränsöverskridande 

nät är byggda för likström, vilket gör det 

möjligt att koppla ihop två asynkrona nät. 

Likström (DC) och växelström (AC) 

Elektrisk ström är elektriska laddningar som rör sig. 

Strömmen rör sig antingen i samma riktning, och kallas 

då för likström (DC), eller ändrar konstant riktning, 

och kallas då för växelström (AC). Batterier drivs med 

likström medan vanliga eluttag drivs med växelström. 

Riktningsändringarna i växelström sker så snabbt att 

vi inte märker av dem. Vi kan inte se svängningarna 

när vi tittar på exempelvis en glödlampa eftersom de 

har så hög frekvens, kring 50 svängningar per sekund 

(vilket motsvarar 50 Hz). En hertz är en svängning per 

sekund. Inom ett synkroniserat system är frekvensen 

densamma. I dag levereras elektricitet till slutkonsumenten 

med växelström. Samtidigt produceras en allt 

större andel elektriska komponenter med likström. 

Eluttag behöver därför en transformator som kan 

omvandla ström från växelström till likström. 


33

34 

1987 

Fri rörlighet införs för handel 

av el och gas i EU 


1996 

Svenska elmarknaden 

liberaliseras 

Elmarknadens utveckling i Europa 

På europeisk nivå har politiker under flera år haft som 

mål att öka integrationen av energimarknaderna. Idén 

om en integrerad europeisk elmarknad lanserades 

redan 1929. Det var George Viel, direktör för ”Compagnie 

électrique de la Loire et du Centre” som förde fram 

förslaget under en branschmässa i Frankrike. Förslaget 

förverkligades aldrig även om tanken hade väckts. 

Kopplingen mellan elektrifieringen av Europa och den 

ekonomiska utvecklingen stärktes ytterligare efter 

andra världskriget. Existerande kraftverk och distributionssystem 

hade skadats allvarligt under krigsåren 

och underhållet var eftersatt. Nu krävdes en effektiv 

omstrukturering av energiförsörjningen för att få igång 

den ekonomiska tillväxten i samtliga krigsdrabbade 

länder. Den överföringskapacitet som fanns behövde 

rustas upp, utökas och effektiviseras. 

År 1951 bildades the Organisation for European 

Economic Co-operation (OEEC) som ett led i denna 

process. En viktig undergrupp till OEEC var the Union 

for the Coordination of Production and Transmission 

of Electricity (UCPTE). Organisationens huvudsyfte var 

att verka för ett effektivt nyttjande och utbyggnad av 

energi- och överföringskapaciteten i regionen. Därigenom 

skulle den ekonomiska utvecklingen främjas. 

År 1963 bildades organisationen Nordel för att främja 

samarbetet mellan systemoperatörer som verkar på den 

nordiska elmarknaden. Syftet med organisationen var 

att skapa förutsättningar för en vidare utveckling av 

en effektiv och harmoniserad nordisk elmarknad. När 

ENTSO-E bildades lades Nordel ned och dess ansvar 

överläts på ENTSO-E. 

Under den senare delen av 1960-talet började den 

positiva trenden avta och Europa tappade konkurrenskraft 

i jämförelse med framförallt USA. Den definitiva 

slutpunkten för den europeiska ekonomins blomstring 

under efterkrigstiden kom i och med oljekrisen 1973. 


1996 

Den nordiska elbörsen 

Nord Pool bildas 

1997 

EU:s elmarknadsdirektiv 

träder i kraft 

Det blev därmed uppenbart för många länder att energifrågan 

var central för den egna konkurrenskraften. 

År 1985 tog utvecklingen för fri handel över gränserna 

inom Europa ny fart. EU-kommissionen identifierade 

300 åtgärdsförslag för att öka den europeiska integrationen. 

Detta ledde till att de europeiska länderna 

började arbeta för att riva ner tekniska handelshinder 

och tullar. Samtidigt pekades ett antal sektorer ut som 

överdrivet skyddade och som onödiga bromsklossar 

för den ekonomiska utvecklingen. Dessa sektorer var 

telekommunikationer, post, järnvägar, bank- och finansmarknaden 

samt el och gas. 

I och med den europeiska enhetsakten 1987 bestämdes 

det att det skulle råda fri rörlighet för handel med 

el och gas över nationsgränserna. Denna ambition 

förstärktes ytterligare i och med Maastrichtfördraget 

1992. 1 

Det finns några grundläggande principer som måste 

vara på plats för att en avreglerad elmarknad ska 

fungera på ett bra sätt: 

• Lagstiftare och tillsynsmyndigheter med ansvar 

för det legala ramverket respektive tillsyn av elmarknaden. 

• Stamnätsoperatörer med monopol på stamnätsverksamheten 

i ett geografiskt avgränsat område samt 

ansvar för att det alltid råder balans mellan utbud och 

efterfrågan. 

• Regionala och lokala elnätsföretag med ansvar för 

drift och underhåll av ett distributionssystem inom ett 

angivet område. 

• Marknadsplatser (elbörser) på råkraftsmarknaden, för 

producenter, leverantörer och konsumenter, där prissättningen 

är transparant och baseras på utbud och 

efterfrågan.

1998 

Liberalisering av de tyska och 

nederländska elmarknaderna 

2000 

Tysklands första elbörs 

LPX öppnas 

I februari 1997 trädde EU:s el- och gasmarknadsdirektiv 

i kraft och reglerade ett gradvis öppnande av marknaden 

för energihandeln inom Europa. Dessa direktiv har uppdaterats 

vid ett flertal tillfällen sedan dess. 

Det så kallade inre marknadspaketet för energi, som 

antogs den 26 juni 2003 av Europaparlamentet och det 

Europeiska rådet, den institution inom EU som består 

av medlemsstaternas stats- och regeringschefer, var en 

vidareutveckling av el- och gasmarknadsdirektiven från 

1997. Paketet bestod av två direktiv och en förordning. De 

syftade till en gemensam energimarknad för EU-länderna 

samt till att skapa likvärdiga konkurrens- och marknadsvillkor 

inom el- och naturgassektorn. För att göra detta 

möjligt är det viktigt att strukturen för ländernas enskilda 

elmarknader överensstämmer med varandra. I dag återstår 

dock fortfarande en del hinder innan marknaderna kan bli 

helt integrerade. 

Den 13 juli 2009 antog Europaparlamentet och det Europeiska 

rådet det tredje inre marknadspaketet för el och 

naturgas. 2 Paketet utgjorde en revidering av det lagstiftningspaket 

som antogs 2003 och innehåller fem olika 

direktiv för en fördjupad integration av den gemensamma 

energimarknaden i Europa. Storbritannien och Norge var 

de första europeiska länderna att liberalisera sina respektive 

marknader för el. Liberaliseringen av elmarknaden var, 

och är fortfarande, en viktig del av EU:s gemensamma ambitioner 

att underlätta ett fritt flöde av varor och tjänster 

på den inre marknaden. Den integrerade konkurrensutsatta 

elmarknaden i Europa kommer på längre sikt att gynna 

alla konsumenter genom ett bättre resursutnyttjande och 

högre kostnadseffektivitet. 

EU:s energipolitik bygger i dag på de energi- och klimatmål 

för år 2020 som Europeiska rådet antog i mars 2007. 

Målen kallas ibland för 20-20-20 eftersom växthusgasutsläppen 

ska minska med 20 procent jämfört med 1990 års 

nivåer, andelen förnybar energi ska öka till 20 procent och 

energieffektiviteten ska förbättras med 20 procent. 3 


2003 

Utökat inre marknadspaket 

för el och gas antas i EU 

Europeiska rådet har dessutom 

ställt sig bakom 

målet om att ytterligare minska 

koldioxidutsläppen med 

80 till 95 procent till 2050. 

Den långsiktiga planen är 

ambitiös, men mycket av den 

infrastruktur som byggs i dag 

2005 

Systemet för utsläppshandel 

införs i EU 

2007 

EU antar klimatmålen 

20-20-20 

2009 

kommer att användas fram till 2050. 4 

Det är därför viktigt att arbeta långsiktigt. 

Det tredje inre marknadspaketet 

för el och naturgas antas 

Inom ramen för det Europeiska rådets ambition att minska 

koldioxidutsläppen lanserades 2005 ett system för 

utsläppshandel inom EU. 

Utsläppshandel – ett sätt att minska koldioxidutsläpp 

EU:s system för handel av utsläppsrätter är världens första 

storskaliga handelssystem för utsläpp av växthusgaser. 

Systemet innebär att varje medlemsland sätter ett tak för 

den totala mängden koldioxid som får släppas ut. Detta 

utsläppstak bestäms genom ett gemensamt avtal mellan 

medlemsländerna. 

För att taket inte ska överskridas distribueras ett begränsat 

antal utsläppsrätter - gratis eller via auktion - till de industrier 

och energibolag som står bakom utsläppen. Om ett 

företag släpper ut mindre koldioxid kan de spara utsläppsrätterna 

till nästa period eller sälja överskottet till andra 

företag som behöver släppa ut mer. Systemet resulterar i 

att företag som reducerar sina utsläpp gynnas genom att 

de inte behöver köpa fler utsläppsrätter. 

Nästa handelsperiod i utsläppssystemet inleds 2013 och till 

dess har man planerat ett antal förändringar. Flygsektorn 

kommer att inkluderas i systemet och det kommer att sättas 

ett gemensamt tak på EU-nivå för den totala mängden 

koldioxid som får släppas ut. Man planerar även att successivt 

öka andelen utsläppsrätter som auktioneras ut. Planen 

är att alla utsläppsrätter ska säljas genom auktion år 2030. 


35


Skapandet av en nordisk elmarknad 

Skapandet av en gemensam nordisk elmarknad, med 

undantag för Island, följde av liberaliseringar på respektive 

nationell marknad och innebar att ett antal mindre 

geografiska monopol bröts upp. All handel med el skulle 

från och med nu ske på en konkurrensutsatt marknad 

där vilket företag som helst hade rätt att agera. Inget 

företag kunde hindras från att nyttja elnäten och 

företag och privatpersoner kunde fritt välja sin el- 

leverantör och byta när det passade dem. 

I och med liberaliseringen skildes nätverksamheten, det 

vill säga distributionen, från produktion av el och förblev 

statligt reglerad. Nätägarna blev i och med detta 

skyldiga att upplåta sina nät till alla elleverantörer till en 

skälig kostnad. De nordiska elanvändarna var därmed 

fria att själva välja elleverantör inom respektive land. I 

samma process som elmarknaderna i Sverige, Norge, 

Finland och Danmark samordnades, bildades också 

den nordiska elbörsen Nord Pool 1996. Nord Pool har 

expanderat gradvis; den hade sin början i Norge 1991, 

och följdes sedan av Sverige, Finland och Danmark. 

36 

Den svenska elmarknaden före liberaliseringen 


Reformerna bygger på en ambition om att skapa 

förutsättningar för en effektiv prisbildning och därmed 

öka konkurrensen och marknadens långsiktiga effektivitet. 

En gemensam elmarknad gör sammantaget att elsystemet 

blir mer robust, och mer kostnadseffektivt. 

Skälen till att de nordiska länderna har en gemensam 

elmarknad är både geografiska och tekniska. För Norge 

och Sverige faller det sig till exempel naturligt att med 

en så lång gemensam landgräns också ha ett stort 

utbyte av elektricitet. Länderna har också mycket vattenkraft 

som passar väl ihop med övrig kraft i Norden. 

När det är torrår, med begränsad nederbörd, kan vat- 

tenkraften ersättas genom att andra kraftverk ökar 

produktionen, vilket ofta innebär fossilkraft. 

Efter liberaliseringen, strömmade det inledningsvis in 

nya bolag på elmarknaden då många hoppades på höga 

vinster. De flesta blev dock kortlivade allt eftersom 

konkurrensen hårdnade. Till en början gick många nya 

Sverige anslöt sig till liberaliseringstrenden 1996, men förberedelserna hade pågått betydligt längre. Bland annat omvandlades 

det statliga Vattenfall till ett aktiebolag 1992. I samband med detta avskildes stamnätet från Vattenfall och 

överfördes till ett statligt verk, Svenska Kraftnät. 

Fram till år 1996 styrdes den svenska elmarknaden i huvudsak av 1902 års svenska elektricitetslag. 5 Lagen innebar att 

alla avgifter som togs ut av företagen skulle vara kostnadsbaserade. Det krävdes också ett särskilt tillstånd från staten 

för att verka på elmarknaden, så kallad koncession. Tillståndet gällde inom ett specifikt geografiskt område och företaget 

i fråga behövde visa upp finansiell stabilitet samt specifik kunskap på elområdet. 

Det har alltid funnits många privata och kommunala elföretag även i Sverige. Konsumenterna kunde emellertid inte byta 

elleverantör utan var bundna till den leverantör som verkade i deras geografiska område. Det fanns därför ingen konkurrens 

mellan bolagen, istället präglades marknaden av samarbete där företagen utbytte kraft mellan varandra. Detta 

syftade till att optimera elproduktionen på nationell nivå, både på lång och kort sikt. Det förekom även samarbete 

kring teknikutveckling och utbildning. 

Samtidigt som den kostnadsbaserade avgiftsstrukturen och de lokala monopolen främjade samarbete gjorde de också 

att systemet ständigt drogs mot överproduktion. Det var inte utbud och efterfrågan som styrde priset utan producenternas 

totala kostnad.

Interiör från tillverkning av statorn till Olidans vattenkraftverk i Trollhättan. Bilden är tagen strax före 1910. 


aktörer ut med en aggressiv prissättning och sänkte priset så lågt att de inte kunde täcka sina kostnader. 

Det skulle dock dröja innan den nyvunna konkurrensen började gynna hushållen. För att kunna byta leverantör var 

de till en början tvungna att installera en timmätare till en avsevärd kostnad. Först år 1999 avskaffades kravet 

på mätare. Ändå dröjde det till vintern 2002/2003 innan hushållen aktivt började byta mellan leverantörer, detta 

eftersom den vinterns höga elpriser för första gången gjorde det möjligt för hushållen att spara större summor på 

att teckna nya avtal. 6 

År 2015 kommer hela den nordiska slutkundsmarknaden för elektricitet att bli gemensam, vilket innebär att 

kunderna fritt kan välja leverantör över gränserna. 


37


Skapandet av en tysk elmarknad 

Liberaliseringen av den tyska elmarknaden genomfördes 

1998. Förändringarna skedde i början långsamt, 

delvis på grund av att industrin tilläts reglera sig själv 

och att nätverksamheten inte avskiljdes från produktion 

och försäljning. Efter det att marknaden avreglerades 

har det tillkommit ett flertal nya aktörer på marknaden. 

Flera av företagen har utländska ägare. Därtill har små 

och medelstora elhandelsföretag gått samman och bildat 

strategiska allianser i syfte att stärka sin marknadsposition. 

I dag är Tyskland den mest konkurrensutsatta 

marknaden i Kontinentaleuropa och bildar tillsammans 

med Österrike ett gemensamt prisområde. 

Direkt efter liberaliseringen rasade priset på el, men 

därefter har priset återhämtat sig och är nu högre än 

prisnivån 1998. Både skatter och energikostnader har 

38 

Den tyska elmarknaden före liberaliseringen 

I Tyskland har det aldrig funnits något statligt monopol 

eller något statligt dominerande företag såsom i Sverige. 

Marknaden karaktäriserades istället av en blandning av privata, 

kommunala och halvkommunala bolag. Lokala monopol var 

vanligt förekommande som en konsekvens av en marknadsuppdelning 

bland energibolagen som skedde efter första världskriget. 

Gränsdragningen innebar att företagen förpliktigades 

till att inte vara aktiva på marknader utanför sin egen zon. En 

energireform som genomfördes 1935 förstärkte systemet med 

lokala monopol ytterligare, vilket ledde till ökat samarbete mellan 

kommuner och energibolag. 

Innan liberaliseringen trädde i kraft var marknaden fragmenterad 

och bestod av ett antal regionala monopol. Företagen 

hade hand om värdekedjans samtliga delar – produktion och 

distribution av el, samt drift av högspänningsnät. År 1997, 

före liberaliseringen, producerades 79 procent av all elektricitet 

i Tyskland av åtta energibolag som var verksamma i flera 

regioner. På regional nivå fanns det runt 80 energibolag som 

producerade runt tio procent av all el. Därtill fanns det cirka 

900 lokala aktörer som stod för elva procent av den totala 

elproduktionen. 7 


ökat. Den första tyska elbörsen, LPX, öppnade i Leipzig 

2000. En andra börs, EEX, öppnade i Frankfurt senare 

samma år. År 2002 slogs börserna samman till en 

gemensam börs, den nya European Energy Exchange 

(EEX), belägen i Leipzig. Sammanslagningen av den 

franska och tyska elbörsen - Powernext SA respektive 

EEX - resulterade i en ny elbörs, EPEX. Detta innebar en 

ytterligare integration av den europeiska energimarknaden. 

Den tyska energimarknaden är i dag en av de största i 

Europa och börjar nu mogna efter tio år av fri konkurrens. 

Till en början var intresset för att byta leverantör 

begränsat men 2006 och 2007 bytte 690 000 respektive 

1 300 000 hushåll elhandlare. Totalt har runt tio 

procent av konsumenterna bytt elhandelsföretag.

Skapandet av en nederländsk elmarknad 

År 1998 avreglerades den nederländska elmarknaden 

i linje med EU:s ambitioner för en mer integrerad 

europeisk elmarknad. Den kostnadsbaserade modellen 

avskaffades i och med liberaliseringen. Syftet med 

liberaliseringen var att öppna upp för fler aktörer, med 

förhoppning om lägre konsumentpriser och en effektivare 

marknad. 

Liberaliseringen av den nederländska elmarknaden gick 

i flera avseenden snabbare än vad som krävdes av EU. 

Bland annat krävdes ägarskapsåtskillnad istället för 

särredovisning och möjligheterna till tredjepartstillträde 

ökade. De 350 största elkonsumenterna med en årlig 

konsumtion om minst 100 gigawattimmar (GWh) fick 

möjlighet att välja sin egen elleverantör omedelbart. 

Mellanstora elkonsumenter fick samma möjlighet i 

januari 2002 och vanliga hushåll den 1 juli 2004. 8 


Sedan 2011 kan inte längre nätverksoperatörer tillhöra 

ett företag som också producerar el. Ägandet måste 

överföras till de publika aktieägarna i företaget. Syftet 

är att nätverksoperatörerna ska ha en helt fristående 

roll på den nederländska elmarknaden. 

Före 2009 var 15 till 20 procent av all el som konsumerades 

i Nederländerna importerad. Den siffran hade 

sjunkit till 2,5 procent 2010. Handeln med elektricitet 

har även ökat på den nederländska marknaden, 2010 

handlades 31 procent av all el på elbörsen. Resterande 

del handlades direkt i avtal mellan två parter. 

Den nederländska elmarknaden före liberaliseringen 

Historiskt sett karaktäriserades den nederländska elmarknaden av 

ett fåtal aktörer som ansvarade för hela värdekedjan, från kraftverk 

till konsument. Mellan år 1900 och år 1920 började många nederländska 

kommuner ta ansvar för elförsörjningen i sitt område. Fram 

till 1980-talet kontrollerades all elförsörjning i Nederländerna av 

kommunala företag. En rad sammanslagningar av sådana bolag skapade 

regionala företag som med åren också gick samman till ännu 

större enheter. 

År 1949 gick de kommunala elhandelsbolagen ihop och skapade 

”The Association of Electricity Producing Companies” (SEP). Denna 

organisation behandlade frågor som rörde produktion och kraftöverföring 

av el. Organisationen blev så småningom ansvarig för den nationella 

sammankopplingen av elnätet och bestämde hur kraftverken 

skulle optimeras ekonomiskt. 


39

Historisk bakgrund | Gasens utveckling 

Gasens utveckling 

Sett till gasens utveckling måste gasen som energikälla 

och dess distribution skiljas åt. Distributionen, som 

ofta sker i stora rörledningar, kan ses som naturliga 

monopol, medan själva gasen kan handlas på en öppen 

marknad. Den vanligaste typen av gas är naturgas, som 

är ett fossilt bränsle. En snabbt växande typ av gas är 

biogas, som uppstår genom rötning av biomassa. Biogas 

kan omvandlas till biometan och få samma kemiska 

uppbyggnad som naturgas och kan därmed blandas i 

samma rörledningar. 

Fram till 1960-talet var naturgasen ett ovanligt inslag 

på den europeiska energimarknaden. År 1959 upptäcktes 

ett stort gasfält i den nederländska provinsen 

Groningen. Tack vare denna fyndighet började det 

europeiska nätverket för naturgas att byggas ut. Nya 

fynd i Storbritannien och Nordsjön resulterade i att 

naturgas blev en naturlig del av de europeiska ländernas 

energimix. Men efterfrågan på naturgas blev snabbt 

så stor att den började importeras från allt längre bort. 

På 1970-talet tecknade Tyskland avtal om att köpa 

naturgas från Ryssland och en rörledning byggdes ända 

från Jamal i Sibirien. 

Intresset för naturgas som energikälla ökade under 

oljekrisen på 1970-talet. Olika faktorer ledde fram till 

att naturgasen nu kunde inleda en stark expansion. 

Oljekrisen visade tydligt beroendet av olja och de ekonomiska 

konsekvenserna till följd av en fyrfaldig ökning 

av oljepriset. En högre självförsörjningsgrad på energi 

eftersträvades och då passade naturgasen väl in. Detta 

resulterade till exempel i storskalig olje- och gasutvinning 

i Nordsjön. Naturgassystemet kunde nu utvecklas 

till en sammanhängande regional marknad i Västeuropa. 

Ökningstakten var mellan 1973 och 2000, 3,7 procent 

per år för OECD-länderna i Västeuropa. 9 

Det europeiska gasnätet sträcker sig från Östersjön till 

Baltikum ned till Medelhavet och från Atlanten till Östeuropa. 

Det består av nät som tillhör olika europeiska 

gasföretag och är ihopkopplade i en del knutpunkter. 

Totalt består det europeiska nätet av 1,5 miljoner kilometer 

gasledning. 

40 


År 1998 antog EU det europeiska gasdirektivet som innebar 

ett första steg mot en inre marknad för naturgas 

inom EU. År 2003 kom ett tilläggsdirektiv som öppnade 

helt för konkurrens och möjliggjorde skapandet av en 

inre marknad fullt ut. Tanken var att öka konkurrensen 

på en marknad som karaktäriserades av naturliga 

monopol och stor statlig inblandning. Man ville också 

öka flexibiliteten för kunderna, samt få en mer effektivt 

fungerande marknad. 

Innan det europeiska gasdirektivet antogs fanns det redan 

kommersiella krafter som hade börjat agera för en 

mer utbredd konkurrenssituation. Det som låg bakom 

denna utveckling var primärt två händelser; den första 

var den stora ökningen av naturgas som energikälla i 

Europa under 1990-talet och den andra var avregleringen 

av den östeuropeiska gasmarknaden i början 

av 1990-talet, vilket innebar en större marknad för de 

stora naturgasaktörerna i Europa. 

Handel med naturgas är, till skillnad från naturgasnätverksamhet, 

numera konkurrensutsatt. Det sista 

steget i marknadsöppningen togs den 1 juli 2007 då 

naturgasmarknaderna i de flesta EU-länder konkurrensutsattes 

fullt ut. Marknadsreformen innebär att man 

fritt kan välja naturgashandlare. Trots det, och till följd 

av begränsad harmonisering av reglering och få aktörer, 

ligger gas efter elektricitet gällande marknadsutveckling. 

Utvecklingen av gas i Norden 

I Norden finns stora gasfyndigheter, med undantag för 

Sverige. Gasen introducerades relativt sent i Sverige 

och marknaden är liten utifrån ett europeiskt perspektiv. 

I Sverige kom naturgas i bruk som energikälla 

på 1980-talet, efter ett importavtal med Danmark. 

Danmark har Nordens mest utbyggda naturgassystem 

och är självförsörjande med naturgas. 10 Norge är en av 

de stora naturgasproducenterna i Europa, men den inhemska 

marknaden är däremot mycket liten.

Utvecklingen av gas i Tyskland 

Fram till sent 1990-tal karaktäriserades den tyska 

gasmarknaden av kommunala och regionala monopol, 

och importen dominerades av Ruhrgas. En första ansats 

till liberalisering av marknaden kom efter införandet av 

EU:s gasdirektiv 1998. Direktivet tillät medlemsländerna 

att välja mellan reglerade eller förhandlingsbara tredjepartstillträden 

på gasmarknaden. Tyskland valde det 

senare och lät marknadens aktörer avtala om villkoren 

för tillträde till gasledningarna. 

Efter förhandlingar kom man år 2000 överens om ett 

första avtal, och ytterligare ett undertecknades 2002. 

Det nya systemet försvårade dock för nya aktörer att 

ta sig in på marknaden och 2005 infördes därför en ny 

energilagstiftning som hade för avsikt att öppna upp 

marknaden helt. I oktober 2006 enades nätverks- 

operatörerna och regulatorerna om ett nytt system för 

distribution som resulterade i att Tyskland delades 

Slochteren 1 testas i Groningen, Nederländerna. Bilden är tagen år 1959. 


upp i 19 marknadsområden. Under 2011 reducerades 

marknadsområdena till tre stycken och under 2013 

reduceras antalet till att endast omfatta två områden. 

Utvecklingen av gas i Nederländerna 

Den nederländska naturgasanvändningen inleddes 

i samband med upptäckten av det stora gasfältet 

Slochteren nära staden Groningen år 1959. Under 

de två föregående decennierna hade endast mindre 

gasfält upptäckts. Slochterenfältet var så stort att man 

bestämde sig för en konvertering av stadsgasnäten till 

naturgas. Vid samma tidpunkt påbörjades bygget av det 

nationella gasnätverket som kopplades till det regionala 

nätverket. Gas från Slochteren exporterades till andra 

länder på den europeiska kontinenten och fältet har 

ekonomiskt varit mycket viktigt för den nederländska 

staten. 


41

Historisk bakgrund | Fjärrvärmens utveckling 

Fjärrvärmens utveckling 

System med fjärrvärme prövades redan i slutet av 

1800-talet i USA och Tyskland. New Yorks fjärrvärmesystem 

försörjer i dag hela Manhattan och togs i bruk 

redan våren 1882. 

Utvecklingen av fjärrvärme i Sverige 

Fjärrvärmens historia i Sverige började på allvar i slutet 

av 1940-talet då de kommunala energibolagen började 

satsa på oprövade metoder för att värma fastigheter. 

Sveriges första kommunala fjärrvärmesystem infördes 

i Karlstad i slutet av 1950-talet. Verket tillhandahöll el 

och värme till ett nybyggt gjuteri. Det dröjde dock inte 

länge förrän fler såg fördelarna och anslöt sig till fjärrvärmesystemet. 

Utvecklingen av fjärrvärmen var inledningsvis 

långsam. Först i mitten av 1960-talet togs flera 

kraftvärmeverk i bruk och försäljningen fördubblades 

på fem år, från fem till tio TWh per år. Sverige blev snart 

ett föregångsland när det gäller fjärrvärme. I dag står 

fjärrvärmen för omkring 50 procent av uppvärmningen 

av bostäder och lokaler i Sverige. 11 

Sedan 1996 är prissättningen av fjärrvärme fri. En ändring 

gjordes i kommunallagen i samband med avregleringen 

av elmarknaden. Det innebär att fjärrvärmeverksamheten 

kan bedrivas på affärsmässiga grunder. Efter 

avregleringen har många kommuner och kommunala 

energibolag sålt sin fjärrvärmeverksamhet. Under åren 

1990 till 2002 skedde det en omfattande koncentration 

av fjärrvärmen i Sverige när tre bolag köpte kommunala 

kraftvärmeverk. De fick på så sätt en betydande del av 

fjärrvärmeproduktionen. År 1990 var cirka 98 procent 

av all fjärrvärmeproduktion i kommunal regi, antingen i 

förvaltning eller eget bolag, för att 2007 ha minskat till 

cirka 60 procent. 12 

42 


Utvecklingen av fjärrvärme i Tyskland 

Fjärrvärme har en lång historia i Tyskland. Det första 

moderna tyska fjärrvärmesystemet byggdes i Hamburg 

1893. Utvecklingen hämmades av två världskrig, men 

satte fart under andra hälften av 1900-talet. Likt 

många andra länder påskyndades utvecklingen av 

oljekrisen under 1970-talet. Liberaliseringen av den 

tyska elmarknaden 1998 resulterade i en stor prissänkning 

på elektricitet vilket drabbade fjärrvärmemarknaden 

särskilt hårt. Marknaden för fjärrvärme är 

fortfarande relativt liten, men har goda framtidsutsikter. 

Ett antal stödinsatser har genomförts för att stimulera 

expansionen. 

Utvecklingen av fjärrvärme i Nederländerna 

Fjärrvärme som värmekälla har använts länge i Nederländerna. 

Redan 1923 sattes det första fjärrvärmesystemet 

i bruk i Utrecht, dock förhalades utspridningen 

under 1980- och 1990-talen till följd av fallande priser 

på naturgas. I slutet av 1990-talet ökade tillväxten i 

fjärrvärmeanvändning kraftigt, bland annat på grund 

av att marknadsförutsättningarna stabiliserades. År 

1998 kom en ny ellag som slog fast att alla priser 

skulle sättas på en konkurrensutsatt marknad. Så 

småningom blev det uppenbart att de nederländska 

fjärrvärmeföretagen hade svårt att överleva då priset 

på elektricitet sattes av lågkostnadsel från kolkraftverk 

och importerad el. Fjärrvärmeverksamheten hade 

således svårt att konkurrera med elvärmen på den 

nederländska värmemarknaden. År 2001 infördes 

därför en subvention som skulle ge ny energi åt fjärrvärmebranschen. 

Knappt tre procent av hushållen i Nederländerna värmer 

upp sina hus med fjärrvärme. Andelen har dock ökat 

– 1982 var endast en procent av hushållen anslutna 

till fjärrvärmenätet. Skillnaderna är stora geografiskt, i 

Haag är 45 procent av kontorsbyggnaderna, inklusive 

det nederländska parlamentet, uppvärmda med hjälp av 

fjärrvärme.


43

Historisk bakgrund | Sammanfattning 


Elektricitet 

• El, ekonomisk utveckling och teknologiska innovationer har interagerat och över tid gett upphov till en lång 

kedja av framsteg med stor betydelse för dagens samhälle. Viktiga innovationer under elektricitetens 

historia är exempelvis batteriet (1800), elmotorn (1821), glödlampan (1879) och den första kommersiella 

HVDC-installationen (1954). 

• Efter andra världskriget har målet för politiker på europeisk nivå varit att öka integrationen på energimarknaden. 

• Europeiska enhetsakten som infördes 1987 skapade fri rörlighet för handel av el och gas över de nationella 

gränserna. 

• Det finns några grundläggande faktorer som måste vara på plats för att en liberaliserad elmarknad ska 

fungera på ett bra sätt: 

- Lagstiftare och tillsynsmyndigheter 

- Stamnätsoperatörer 

- Regionala eldistributörer 

- Marknadsplatser (elbörser) för återförsäljare av el, producenter, leverantörer och konsumenter 

Gas 

• Fram till 1960-talet var gas en ovanlig komponent på den europeiska energimarknaden, men 1959 års fynd 

av stora gasfält i den nederländska provinsen Groningen ledde till en expansion av det europeiska naturgasnätverket. 

• Intresset för naturgas som energikälla ökade under 1970-talets oljekris. Efterfrågan på naturgas blev då så 

stor att det började importeras från avlägsna platser. 

• Den 1 juli 2007 togs det sista steget för att öppna upp naturgasmarknaden för konkurrens. 

Fjärrvärme 

• Fjärrvärmesystem testades i USA och Tyskland under sent 1800-tal. Under våren 1882 sattes New Yorks 

fjärrvärme i system vilket än i dag förser Manhattan med värme. 

• Ungefär 50 procent av alla svenska hushåll och byggnader värms i dag upp av fjärrvärme. I Nederländerna 

är siffran endast tre procent. 

44 


Noter - Historisk bakgrund 

1 Läs mer om EU:s avtal och fördrag på www.eurotreaties.com 

2 Läs mer om EU:s energipolitik på www.energy.eu 

3 Läs mer om EU:s klimatpolitik på www.energy.eu 

4 Ibid. 

5 Läs mer om ellagen från 1902 på www.svk.se 

6 Näringsdepartementet (2002): Månadsvis avläsning av elmätare 

7 Pique (2006): Liberalisation, privatisation and regulation in the German electricity sector 

8 CentER and TILEC (2005): Liberalizing the Dutch Electricity Market: 1998-2004 

9 Energimyndigheten (2006): Europas naturgasberoende 

10 Danish Energy Authority 

11 Svensk Fjärrvärme, läs mer om svensk fjärrvärme på www.svenskfjarrvarme.se 

12 Svensk Fjärrvärme, 2009 



45

Från energikälla till 

konsument 

Ett fungerande energisystem består dels av 

kraftöverförings- och distributionssystem för 

fysisk överföring och distribution av el, gas och 

fjärrvärme, och dels av energimarknader som 

möjliggör handel med energi. 

46 



47

Från energikälla till konsument | Energikällor 

Från energikälla till 

konsument 

Leveransen av el, gas eller värme till konsument är slutet på en lång kedja av händelser 

och resultatet av många olika aktörers inblandning. Det handlar om såväl infrastrukturen, 

i form av elnät samt gas- och värmeledningar, som de finansiella delarna av 

energimarknaderna. Elektricitet är huvudfokus för genomgången, men också gas och 

värme beskrivs. 

Energikällor 

Tillgången på energi spelar en central roll för 

skapandet av välstånd och ekonomisk utveckling 

i världen. Det moderna energisystemet är 

avgörande för mycket av det vi i dag tar för givet. 

Elektricitet och värme är en förutsättning för våra 

dagliga liv. De senaste decennierna har den globala 

efterfrågan på el vuxit kraftigt. Energiförsörjningens 

centrala roll i samhället har således gett 

energifrågorna en framskjuten plats inom politiken 

världen över. 

Produktionsmixen i EU-ländernas elproduktion 

domineras i huvudsak av fossila energikällor. Olja, 

kol och naturgas står för sammanlagt 53 procent 

av EU:s elproduktion. Därtill används kärnkraft 

(28 procent), vattenkraft (tio procent) biomassa 

och avfall (fyra procent) samt vindkraft (fyra procent). 

48 


EU:s energimix i elproduktionen (2009) 

4 % 

23 % 

Kolkraft 27 % 

Vindkraft 4 % 

28 % 

Vattenkraft 10 % 

Kärnkraft 28 % 

3 % 

Biomassa och avfall 4 % 

Naturgas 23 % 

Olja 3 % 

27 % 

10 % 

4 % 

Källa: IEA, World Energy Outlook, 2011

Biomassa – en möjlighet att sänka koldioxidutsläppen 

Bioenergi är en form av lagrad solenergi, insamlad av 

växter genom fotosyntesen. Biomassa är ett organiskt 

material som innehåller bioenergi och är en förnybar 

energikälla som används till framställning av elektricitet, 

värme och drivmedel. Biomassa och avfall står 

för cirka fyra procent av EU:s elproduktion och har potential 

att spela en nyckelroll när det gäller att sänka 

koldioxidutsläppen från redan befintliga kolkraftverk i 

Europa, till exempel genom sameldning i kolkraftverk. 

Förbränning av biomassa ger förvisso upphov till kol- 

dioxidutsläpp, men när biomassa växer binder den 

koldioxid genom fotosyntesen. Om biomassan hanteras 

på ett hållbart sätt är den därför koldioxidneutral 

över tid. 

Biomassa som används för el- och värmeproduktion 

kommer huvudsakligen från skogsråvara, avfall samt 

olika restprodukter från jordbruks- och skogsindustrin. 

Att använda biomassa för elproduktion är i dagsläget 

dyrare än exempelvis kol-, gas eller kärnkraft. Den 

globala försörjningskedjan för biomassa är fortfarande 

under utveckling, och med tiden väntas tekniska framsteg 

och förbättrad logistik bidra till lägre prisnivåer. 

Biomassans ekonomiska konkurrenskraft kommer 

även att öka i takt med att kostnaden för koldioxidutsläpp 

stiger. 

Kolkraft – en hörnsten i världens 

energisystem 

Som en följd av kolkraftens ekonomiska konkurrenskraft 

och dess stabila elproduktion är kol en hörnsten 

i världens energisystem, och kommer att fortsätta 

vara det under en överskådlig framtid. Många europeiska 

länder är beroende av kolkraft för att klara 

sina energibehov. Kolet har ekonomiska fördelar samt 

egenskaper som möjliggör en stabil och storskalig 

elproduktion. Kolkraft står för omkring 27 procent 

av den totala elproduktionen i EU 1 , samtidigt som 

förbränning av kol står för en stor del av de globala 

koldioxidutsläppen. 

Det finns två sorters kol som används för elproduktion 

– brunkol och stenkol. Brunkol är egentligen torv 

Sex energikällor – 

ett energisystem 

Läs mer om 

energikällor i 

Vattenfalls bok, 

”Sex energikällor 

– ett energisystem”, 

tillgänglig på 

www.vattenfall.se. 

DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA ENERGIMARKNADEN 49


som under högt tryck omvandlats till kol för 15 till 20 

miljoner år sedan. Brunkolet omvandlas i sin tur till 

stenkol, efter att det utsatts för ytterligare värme och 

tryck i jordens inre. Brunkol har lägre energiinnehåll och 

används endast i anläggningar som ligger i anslutning 

till brunkolsbrott. Stenkolseldade kraftverk är något mer 

energieffektiva än brunkolseldade kraftverk, men sett 

till värmevärdet är kostnaden per gigajoule (GJ) lägre för 

brunkol än för stenkol. Kolkraftverk ger upphov till höga 

nivåer av koldioxidutsläpp i atmosfären under förbränningsprocessen, 

vilket påverkar klimatet negativt. Även 

kolbrytning innebär betydande ingrepp i landskapet 

och dagbrott måste återställas efter det att brytningen 

avslutats. 

Kärnkraft – en energikälla som är viktig 

för många länder 

Kärnkraftens ekonomiska konkurrenskraft och höga 

leveranssäkerhet gör att den i dag spelar en viktig roll 

i många europeiska länders energimix. Därtill ger kärnkraft 

upphov till låga koldioxidutsläpp under hela livscykeln 

och inget alls i samband med produktion. Använt 

kärnbränsle och radioaktivt avfall måste lagras på säkra 

förvaringsplatser i upp till 100 000 år. Uranbrytning 

påverkar naturen, men miljön återställs när brytningen 

avslutats. I EU finns i dagsläget 143 kärnkraftsreaktorer 

i drift, samt ytterligare fyra under konstruktion. 2 

Dessa kraftverk omfattar en sammanlagd installerad 

effekt på 130 GW och står för cirka 30 procent av EU:s 

totala elproduktion. 3 

Naturgas – en övergångsteknik mot ett 

hållbart energisystem 

Naturgas är en fossil energikälla som bildats genom 

långsam nedbrytning av biologisk materia under miljontals 

år. I dag är naturgas en växande energikälla i Europa 

och anses av vissa vara ett övergångsbränsle på 

väg mot ett hållbart energisystem. Naturgas ger upphov 

till lägre koldioxidutsläpp vid förbränning än andra fos- 

50 


sila energikällor och är samtidigt ekonomiskt fördelaktig 

samt erbjuder hög flexibilitet vid el- och värmeproduktion. 

Tillgången på naturgas kan dock vara något 

osäker och ett antal viktiga naturgasexporterande 

regioner präglas av politisk instabilitet. 

Naturgas är en växande energikälla i Europa. År 2009 

stod naturgas för omkring 23 procent av EU:s elproduktion. 

EU är nettoimportör av naturgas. 4 Cirka 40 procent 

produceras inom EU och resten importeras, främst 

från Norge, Ryssland och Algeriet. Tack vare stora 

nationella fyndigheter är EU:s största naturgasproducenter 

Storbritannien och Nederländerna. Gaskonsumtionen 

varierar stort mellan EU-länderna. De största 

marknaderna är Tyskland, Storbritannien och Italien som 

tillsammans står för ungefär hälften av EU:s gaskonsumtion. 

5 Även i Nederländerna, Spanien och Frankrike 

spelar naturgas en viktig roll i energimixen. 

Ett användningsområde för naturgas, som har ökat de 

senaste åren, är naturgas som drivmedel. I takt med att 

efterfrågan på alternativa bränslen har ökat, har natur- 

och biogas i komprimerad form blivit ett allt vanligare 

fordonsbränsle. Biogas har samma kemiska sammansättning 

som naturgas och de båda gaserna kan blandas 

och transporteras i samma rörledningar. 

Vattenkraft – en förnybar och 

konkurrenskraftig energikälla 

Vattenkraft är en förnybar energikälla som är ekonomiskt 

attraktiv, har hög leveranssäkerhet och ger 

upphov till låga koldioxidutsläpp. Kraftverken utgör dock 

ett påtagligt intrång i landskapet och påverkar vattendragens 

ekosystem. Ett vattenkraftverk kan också 

påverka djur- och växtlivet i närheten. Vattenkraft är en 

av våra äldsta energikällor och har använts i flera tusen 

år. Det är med bred marginal det främsta förnybara 

energislaget i den europeiska energimixen. År 2009 

svarade vattenkraft, enligt IEA, för omkring tio procent 

av EU:s elproduktion och för drygt hälften av den totala 

elproduktionen från förnybara energikällor. 6

Att utnyttja vattnets naturliga kretslopp genom att 

utvinna energin i floder och strömmar är den vanligaste 

formen av vattenkraft. Generellt sett utnyttjar man 

rörelseenergin i vatten som faller från en nivå till en 

annan och omvandlar energin till elektricitet. Dammar 

skapar vattenmagasin som möjliggör en större fallhöjd, 

men också att energiuttaget kan regleras. Reglering 

av energiuttaget är en viktig förutsättning för att 

produktionen av annan förnybar energi som till exempel 

vindkraft ska kunna utökas. 

Vattenkraft är samtidigt känslig för variationer i nederbörd 

mellan år. Under ett torrår kan till exempel den 

nordiska vattenkraftproduktionen vara 90 TWh lägre 

än under ett våtår, vilket motsvarar nästan en fjärdedel 

av total elproduktion i Norden. Men expansionsmöjligheterna 

är begränsade i många regioner på grund av 

ambitionerna att bevara orörda vattendrag. 

Vindkraft – en energikälla med tillväxtpotential 

Vindkraft har inga bränslekostnader och släpper ut 

väldigt lite koldioxid ur ett livscykelperspektiv, och ingen 


alls under drift. Den totala kostnaden per producerad 

kilowattimme (kWh) är förhållandevis hög på grund av 

stora investeringskostnader. Etableringen av vindkraftparker 

innebär en förändring i landskapsbilden, som 

vissa kan uppleva som störande. Till följd av EU:s mål 

för förnybar energi och höga subventioner, är vindkraft 

den snabbast växande energikällan i EU. År 2009 ökade 

den installerade effekten med 23 procent och stod för 

39 procent av total nyinstallerad elproduktionskapacitet 

i EU 7 . Vindkraft stod 2011 för 6,3% av EU:s totala 

elproduktion. Landbaserade vindkraftverk stod för den 

största delen av nyinstallationerna. 8 

Vindkraftverk producerar i allmänhet el när vindstyrkan 

är mellan 3 och 25 m/s. När det är svag vind eller 

vindstilla står vindkraftverken i vänteläge, och när det 

blåser för mycket måste kraftverken stängas av för att 

undvika skada på kraftverket. Vindkraftverk placeras 

ofta i grupper, så kallade vindkraftparker, antingen 

på land eller till havs. Stora vindkraftparker kan bestå 

av hundratals vindkraftverk som är sammankopplade 

genom ett internt elnät. En särskild utmaning med 

havsbaserade vindkraftverk är att koppla ihop dem med 

elnätet. Att lägga elektriska kablar på havsbotten är 

tekniskt komplicerat och dyrt. 


51

Elektricitet 

52 

Från energikälla till konsument | Elektricitet 

Elektricitet är en energibärare som är effektiv för att 

transportera energi över långa sträckor. Olika energikällor, 

exempelvis forsande vatten, används för att driva 

den mekaniska processen som genererar den elektricitet 

vi använder till vardags. Ett annat exempel på en typ 

av generator är en cykeldynamo (cykelgenerator). När 

dynamons gummihuvud läggs mot cykelhjulet skapas en 

mekanisk rörelse som genererar elektrisk energi som 

leds fram till glödtråden i lampan och skapar ljus. 

Hur överförs och distribueras elektricitet? 

Grundstommen i elnätet kopplar samman elproducerande 

kraftverk med elkonsumerande slutanvändare. 

Kraftverken producerar elektricitet genom att omvandla 

energin i olika energikällor, medan slutanvändarna förbrukar 

elektriciteten genom att till exempel använda 

industriella maskiner eller ha belysningen påslagen i 

hemmet. 

Grundstommen i elnätet kan delas upp i stam nät samt 

regionala och lokala elnät. Ryggraden i elnätet, det 

så kallade stamnätet, kan liknas vid en motorväg som 

transporterar elektricitet med hög spänning över stora 

avstånd. Inte sällan ser den geografiska indelningen i ett 

land ut på ett sådant sätt att elektricitet genereras långt 

bort från tätorter. Det finns därför behov av att kunna 

transportera elektricitet från källa till slutanvändare på 

ett energieffektivt sätt. 

Från stamnätet distribueras elen till större centralorter 

och energitunga industrier via regionala elnät. Innan 

elektriciteten kommer fram till bostadshus och kontor 

förgrenar nätet sig ytterligare en gång till lokala elnät. 

Vid varje förgreningstillfälle passerar elektriciteten transformatorstationer 

som minskar spänningen till en lägre 

nivå. Stamnätet håller den högsta elektriska spänningen, 

som uppgår till omkring 400 kV. Regionnätens spänningsnivåer 

- i Sverige, Tyskland och Nederländerna - varierar 

mellan 70 kV och 150 kV. Den sista biten tar de lokala 

elnäten vid med en spänning som är lägre än 50 kV. När 

elen slutligen når hushållen har den omvandlats till en 

lägre spänning på 230 V. 


Kraftöverföring 

Kraftöverföring sker via så kallade stamnät. Stamnäten i 

Europa är av fundamental betydelse då dagens samhälle 

är beroende av en leveranssäker och trygg elförsörjning. 

Stamnätet är utformat för att transportera el från områden 

med överskott till de med underskott, exempelvis 

från geografiska områden med mycket naturresurser till 

tätorter. Kraftöverföringssystem möjliggör även utjämning 

av under- och överutbud mellan olika regioner. 

Stamnäten spelar även en viktig roll för att nå EU:s mål 

för förnybar energi och reducera utsläppen av växthusgaser. 

I varje land finns en eller flera systemansvariga 

operatörer - även kallade stamnätsoperatörer - som 

driver, underhåller och utvecklar stamnätet. Dessutom 

samarbetar stamnätsoperatörer för att utveckla ett 

integrerat europeiskt stamnät. Systemansvaret innebär 

i huvudsak att operatören säkerställer att det hela tiden 

råder balans mellan produktion och förbrukning av el. 

Elsystemets olika anläggningar övervakas via kontrollrum 

varifrån det även går att styra så att elsystemets 

olika anläggningar samverkar och att det finns tillräckliga 

reserver att använda vid behov. 

Eldistribution 

Från stamnätet leds elektricitet vidare ut i regionala och 

lokala nät som förser hushåll, företag, transportsystem 

och tunga industrier med energi för den dagliga driften. 

De regionala och lokala näten ägs av privata såväl som 

offentliga aktörer. Varje enskild ägare har ensamrätt 

såväl som plikt att tillhandahålla elnätet till konsumenterna 

inom ett geografiskt område och ansvarar därmed 

för att ansluta alla inom detta område till elnätet. Alla 

regionala och lokala elnätsföretag omfattas av samma 

regleringar och är skyldiga att distribuera el på lika villkor 

för alla. Regleringen kontrolleras av nationella myndigheter.

Det tyska elnätet 

Det tyska elnätet består av närmare 1 700 000 kilometer kraftledningar på 

olika spänningsnivåer - från stamnätets höga spänningsnivåer på 220 kV 

eller 380 kV, via det regionala nätet på 110 kV, över till det lokala nätet med 

varierande spänningsnivåer upp till och med 30 kV. Tysklands elnät kan på 

grund av landets centrala läge sägas utgöra navet i hela det nät som EU:s 

inre elmarknad byggs upp kring, vilket medfört att landet blivit ett viktigt 

transitland för den gränsöverskridande europeiska elhandeln. 

Till skillnad från Sverige och Nederländerna ägs det tyska stamnätet av 

enskilda elbolag, nämligen Amprion, TenneT, 50 Hertz och EnBW. Dessa 

fyra systemoperatörer ansvarar för olika geografiska områden i landet. På 

regional och lokal nivå finns det närmare 1 000 olika nätföretag. 

Det nederländska elnätet 

Det nederländska elnätet består av mer än 390 000 kilometer kraftled- 

ningar med varierande spänningsnivåer – från stamnätet på 220 kV eller 

380 kV, till det regionala distributionsnätet som varierar mellan 110 kV och 

150 kV. Normala spänningsnivåer för det lokala nätet är upp till 50 kV. 9 Stamnätet 

ägs av staten. Precis som i de nordiska länderna förgrenar sig regionnäten 

från stamnäten och ut till lokala nät innan elen slutligen når hushållen. 

Ägandet av distributionsnäten är separerat från produktion och leveransverksamhet, 

som ett led i liberaliseringen av elmarknaden. 

Det europeiska 

högspänningsnätet: 

300 000 km 


7,5 varv 

runt jorden 

Det svenska elnätet 

Den totala sträckningen av 

det svenska elnätet uppgår 

till 482 000 kilometer 

kraftledning och omkring 150 

transformator- och kopplingsstationer 

som knyter ihop 

nätet. Det inkluderar även 

förbindelser med utlandet. 

Den statliga myndigheten 

Svenska Kraftnät är både 

systemansvarig och ägare av 

det svenska stamnätet, med 

400 kV som högsta spänningsnivå. 

Regionnätets spänningsnivåer 

varierar mellan 70 kV, 

110 kV och 130 kV, medan 

det lokala nätet går upp till 

50 kV. Både de regionala och 

lokala elnäten ägs till största 

delen av både privata och 

offentliga elnätsföretag. Även 

om näten ägs av större kraftbolag, 

kommuner eller andra 

aktörer så måste de drivas av 

fristående juridiska enheter. 

DEN GEMENSAMMA GEMENSAMMA EUROPEISKA EUROPEISKA ENERGIMARKNADEN 

53

Landkabeln 

grävs ner 

Ytterhölje 

Spänning 300 kV 


Kraftledningar genom luften eller i marken 

Traditionellt har elnätet för lägre spänningsnivåer bestått 

av luftledningar. Från början var ledningarna helt oisolerade 

vilket innebar en hög risk för kortslutning vid 

storm, nedfallande träd eller snöoväder. Allt eftersom vi 

blivit mer beroende av elektricitet har det blivit allt viktigare 

att kunna leverera en säker tillgång på el. De gamla 

ledningarna har därför successivt bytts ut mot nedgrävd 

kabel eller isolerad luftkabel. 

Kraftledningar kopplade till havsbaserade vindkraftsparker 

54 

Ledare av koppar 

eller aluminium 

Vindkraftspark 

Isolering 

Ståltrådsarmering 


Sjökablar används för att koppla ihop öar och havsbase- 

rade vindkraftsparker med fastlandet. Då vissa sjökablar 

är flera hundra kilometer långa är det centralt med 

bra isolering och minimering av förluster. Tvärsnittet av 

kopparledningen är oftast mellan 1400 - 2100 mm 2 för 

långdistans – och högspänningsledningar. 

Transformatorstation 

Sjökabeln läggs på 

ca 1 mete meters djup 

under havsbotten 

hav 

Driftcentral 

på land 

Anslutningskabel

Lägre tolerans för strömavbrott bland konsumen- 

terna har gjort att extremväder blivit en viktig faktor för 

elhandelsföretag att handskas med. Exempelvis efter 

stormen Gudrun i Sverige 2005 har elbolagen ökat sina 

investeringar i jordkabel även på landsbygden. 

Jordkablar utsätts för mindre påfrestningar och är i 

regel mer pålitliga än luftkablar när det gäller extrema 

väderförhållanden som exempelvis storm, orkan 

eller blötsnö. Jordkabeln är dock svårare att komma 

åt än luftkabeln. En annan aspekt är att anläggningskostnaden 

för jordkablar oftast är betydligt högre än 

för luftledningar vilket har minskat investeringstakten. 

Kostnaden varierar också mycket beroende på lokala 

markförhållanden. Det finns områden där det inte är 

ekonomiskt försvarbart att anlägga jordkabel. 


Sjökabel är ett tredje alternativ till luftkabel eller 

nedgrävd kabel. Sjökabel kan i regel läggas direkt på 

botten utan övertäckning. I grunda områden, med djup 

på mindre än tolv meter, måste kabeln dock grävas 

ner, alternativt täckas över. Miljöpåverkan från sjökabel 

äger främst rum under byggtiden. När kabeln väl är på 

plats har den en marginell inverkan på miljön. Sjökabel 

blir dock mer och mer intressant som alternativ i och 

med att elnätet blir alltmer integrerat och elektriciteten 

transporteras över allt längre sträckor. Även utbygg- 

naden av havsbaserad vindkraft liksom forskning kring 

olika typer av marin vattenkraft (såsom vågkraft och 

tidvattenkraft) gör sjökabeln mer aktuell. 


55


Hur fungerar marknaden för elektricitet? 

En marknad i balans 

För att elsystemet ska fungera måste det alltid råda 

balans mellan elproduktion och elförbrukning. Detta 

är en unik egenskap för elmarknaden. Olika energikällor 

har olika egenskaper, och inte alla energikällor kan 

snabbt ställa om produktionen för att hantera tillfälliga 

toppar eller dalar i efterfrågan på elektricitet. Nya 

förnybara energikällor, såsom vind- och solkraft, har en 

oregelbunden elproduktion och kan enbart producera 

elektricitet när förhållandena är de rätta (intermittent 

kraft). Baskraft - som exempelvis kärnkraftverk, fossilbaserade 

kraftverk och vattenkraftverk - kan däremot 

producera stora och jämna kvantiteter elektricitet över 

tid. Det krävs därför att vi också har tillgång till energikällor 

som snabbt kan ställas om för att producera 

mer eller mindre el, så kallad reglerkraft. Vattenkraft 

fungerar väl som reglerkraft eftersom det på mycket 

kort tid går att öka eller minska flödet från dammarna 

och på så sätt reglera elproduktionen och anpassa 

denna till efterfrågan vid en viss tidpunkt. Även i gaskraftverk 

kan man justera effekten relativt snabbt för 

att möta variationer i efterfrågan. 

Hur sätts priset på el? 

Elpriset består i huvudsak av tre delar. Dels priset för 

själva elen, det så kallade elhandelspriset, dels priset 

för anslutningen till nätet, också kallat elens ”fraktpris”. 

Därtill tillkommer skatt och avgifter (energiskatt och 

moms). 

• Elhandelspriset 

• Elnätspriset 

• Skatter och avgifter 

56 


Elbörsen är navet i elmarknaden och det är på elbörsens 

spotmarknad som marknadspriset på elektricitet 

avgörs. Aktörer på spotmarknaden är producenter, 

återförsäljare och handlare som väljer att handla på 

elbörsen. Därtill handlar många stora slutkonsumenter 

på elbörserna. 

De flesta producenter säljer elektricitet på elbörsen 

där kortsiktig handel sker via auktioner med el som 

konsumeras nästkommande dygn. Processen fungerar 

så att elproducenterna lägger in bud före klockan 12 

om hur mycket elektricitet de är beredda att leverera 

för olika priser nästkommande dygns 24 timmar. 

Elhandlarna lägger in bud (som motsvarar den mängd 

elektricitet de tror att kunderna kommer att förbruka 

nästkommande dygns 24 timmar), samt hur mycket de 

är villiga att betala för elektriciteten. De företag som 

handlar med el använder sedan marknadspriset för att 

bestämma ett slutpris till elkonsumenterna. 

Säljbuden läggs samman till en aggregerad utbudskurva, 

på samma sätt som köpbuden skapar en 

aggregerad efterfrågekurva. Skärningspunkten mellan 

de två kurvorna ger spotpriset på el för varje enskild 

timme. Det faktiska marknadspriset kan sedan variera 

något mellan olika regioner av marknaden, beroende 

på fysiska begränsningar i överföringen som ibland 

inträffar. 

Tack vare konkurrens pressas marknadspriset ner till 

marginalkostnaden, så kallad marknadsprissättning, 

för den elektricitet som krävs för att möta efterfrågan 

varje timme. Denna marginalkostnad är ofta i nivå 

med kostnaden att producera elektricitet med kol eller 

naturgas. Det innebär att elpriset ofta är beroende 

av kostnaden för fossila bränslen och utsläppsrätter. 

Kolkraft och naturgas är de dominerande energikällorna 

på den europeiska kontinenten och kommer under lång 

tid framöver påverka elpriserna i hela Europa och även i 

Norden under vissa av årets timmar.

Översikt - så här sätts priset på el 


Ett flertal faktorer påverkar elpriset. Det rörliga elpriset sätts på elbörsen beroende på utbud och efterfrågan 

på el. Priset beror alltså på hur mycket el som finns och hur mycket som behövs. En elanvändare 

kan välja mellan rörligt och fast elpris. Det fasta priset sätts av elhandelsföretag utifrån en bedömning av 

elprisets utveckling på den lokala kraftbörsen under avtalsperioden. 

Hur elen produceras påverkar priset. Utbudet på elbörsen består av el från bland annat vattenkraft, kärnkraft, 

vindkraft, kolkraft och el från gaseldad kolkraft. 

Tillgången på el från vattenkraft varierar med mängden vatten i vattenmagasinen. Finns det mycket vatten, 

är priset lägre. Produktionen och kostnaden av kärnkraftsel beror på kärnkraftverkens kapacitet. El från 

kolkraft, framförallt gaseldad kolkraft, är oftast dyrast att framställa. Den tas därför i bruk endast när övrig 

kraft inte räcker till. Att kolkraften är dyr beror bland annat på kostnaden för utsläppsrätter som belastar 

all elproduktion som ger upphov till koldioxidutsläpp. 

Spotpriset på elbörsen bestäms av den senast inkopplade produktionskällan. En ökad integration av 

marknaden gör att det nationella elpriset påverkas av de internationella priserna. Elmarknaderna kopplas 

alltmer samman med varandra och handeln mellan länderna ökar. De nordiska priserna påverkas därför av 

de centraleuropeiska och omvänt. Som slutkonsument är det viktigt att vara aktiv på elmarknaden, men 

också att undersöka möjligheterna att energieffektivisera ytterligare. 

Marknadsprissättning är den gängse 

prismodellen på alla konkurrens- 

utsatta marknader. 

Det måste alltid råda balans mellan 

utbud och efterfrågan. Ett viktigt sätt 

att skapa balans är att använda den 

reglerbara delen av vattenkraften, 

som är mycket flexibel och har en hög 

alternativkostnad (kostnaden för att 

använda vattenkraften i dag snarare 

än att vänta till dess att priset stiger). 

Det innebär att vattnet kan sparas för 

produktion när marknaden behöver 

elen som bäst, det vill säga vid höga 

elpriser. Den reglerbara vattenkraften 

bidrar därför till en dämpande effekt 

Principfigur, i verkligheten är köpbudskurvan (efterfrågan) mer vertikal. 


57


på marknadspriset på elektricitet både på lång och kort 

sikt. För att kunna ställa om det europeiska elproduktionssystemet 

mot ett mer förnybart kan vattenkraften 

i Norden få ett ökat värde just på grund av sin flexibla 

produktion. 

Vattenkraften är även en värdefull resurs som håller 

kostnaden för driften av elsystemet så låg som möjligt, 

genom att den kan användas för frekvens- och balansreglering 

i driftsfasen. I utvalda kraftstationer – främst 

vattenkraft – ökar produktionen automatiskt när fre- 

58 

Debatten om den nordiska elmarknaden 


kvensen sjunker och minskar när frekvensen stiger. Om 

frekvensen sjunker till den nedre tillåtna gränsen är det 

ett tecken på att balansen enbart kan upprätt- 

hållas genom att primärregleringen (snabb reglering 

inom några sekunder) utnyttjas maximalt. När frekvensen 

närmar sig de övre eller nedre gränserna är det 

därför nödvändigt att fördela om produktionen så att 

primärregleringen avlastas. Det sker genom att nät- 

operatören aktiverar större regleråtgärder, främst 

genom att starta eller stoppa vattenkraftaggregat. 

Efter de senaste vintrarnas höga elpriser i Norden, som under korta perioder var extremt höga, har den nordiska elmarknaden 

fått kritik. 

Forskare och experter på elmarknaden har genom ett stort antal undersökningar och forskningsrapporter, konstaterat 

att elmarknaden fungerar. Utbud och efterfrågan bestämmer marknadspriset på elmarknaden, som på alla andra konkurrensutsatta 

marknader, och ingen otillbörlig marknadspåverkan förekommer. 

När en konkurrensutsatt marknad levererar ett marknadspris som överensstämmer med det totala systemets marginalkostnad 

benämner man det som full konkurrens. Elmarknaden är ett bra exempel på en konkurrensutsatt marknad 

där marknadspriset blir lika med det totala systemets marginalkostnad. Effekterna av konkurrens är att överkapacitet 

försvinner och drift- och underhållskostnader pressas ner. Under kommande decennier när stora delar av den gamla 

produktionskapaciteten i Europa ersätts kommer konkurrensen på marknaden att garantera kostnadseffektivitet. Trots 

detta sviktar förtroendet för elmarknaden betydligt. 

Varför betalar konsumenterna ett högre elpris i dag än före liberaliseringen? Det är framförallt tre faktorer som har legat 

till grund för högre elpriser: 

1. Elskatt. Innan elmarknaden avreglerades betalade de mindre elkonsumenterna 9 öre/kWh i elskatt. 2011 betalade de 

28,3 öre/kWh i elskatt. 10 

2. Elcertifikat. År 2004 infördes ett speciellt stöd till förnybar elproduktion. Alla elkonsumenter får betala en elcertifikatavgift 

som i dag är cirka 3-4 öre/kWh och ingår i elpriset som betalas till elleverantören. 11 

3. Utsläppsrätter. Från och med 2005 tilldelas alla som i dag använder sig av fossila bränslen utsläppsrätter. Elpriset 

motsvaras oftast av marginalkostnaden för att producera elektricitet i fossileldade kraftverk, och blir därmed beroende 

av priset på fossila bränslen och utsläppsrätter. I dag medför handel med utsläppsrätter en elprishöjning på drygt 

11 öre/kWh. 12 

En elkonsument med elvärme som förbrukar 20 000 kWh per år och som i oktober 2011 köpte elektricitet från Vattenfall 

och valde ett fast treårsavtal fick betala 54,4 öre/kWh plus elskatt och moms, vilket blir totalt 103,4 öre/kWh. Cirka 

hälften av priset utgörs av elskatt, elcertifikatkostnad och merkostnad på grund av utsläppshandeln. 13



59


Reglering av flaskhalsar i nätet 

Det skulle innebära stora kostnader för samhället 

att bygga upp ett stamnät som klarar av att hantera 

ett fritt flöde av el, oavsett vilka förhållanden 

som råder (exempelvis naturliga variationer i 

inflödet från vattenkraft). Önskade transportnivåer 

överstiger därför ibland vad som är fysiskt 

möjligt – vilket medför att en flaskhals uppstår. 

Begränsningar i överföringen av el (flaskhalsar) 

hanteras främst med hjälp av två metoder; 

genom att dela upp marknaden i olika elområden 

och genom så kallad mothandel. En tredje metod, 

minskad gränsöverskridande handel, är i konflikt 

med EU-lagstiftningen. Uppdelning av marknaden 

i olika elområden resulterar i olika marknadspriser 

i de olika områdena och på så sätt balanseras 

marknadens efterfrågan på transport av el. 

Mothandel innebär att stamnätsoperatören betalar 

för neddragning av elproduktion på ena sidan 

av flaskhalsen och för att dra upp den på andra 

sidan. Elpriset är detsamma i hela regionen. 

Båda metoderna är marknadsbaserade och 

resulterar, i teorin, i att samma effektivitetsnivåer 

uppnås. Prisområden skapar en områdesspecifik 

prissignal som når alla marknadsaktörer. Med 

mothandel behöver återförsäljarna av el endast 

använda ett pris. Detta innebär att slutkonsumenterna 

varken stimuleras till minskad eller 

ökad elförbrukning i förhållande till elpriset. 

Kostnader för trängsel i systemet belastar istället 

nätavgifterna. Nätoperatörerna måste därför 

överväga vilken prisnivå man långsiktigt vill 

signalera, liksom vilken del i värdekedjan som ska 

beläggas med kostnaden för flaskhalsar. 

Den långsikta lösningen för att motverka ofta 

förekommande och stora flaskhalsar, är att 

investera i nya ledningar i stamnätet. I Sverige 

har stamnätsoperatören fyra elområden för att 

hantera flaskhalsproblematiken. Dessutom finns 

det planer på att investera i ytterligare kraftöverföringskapacitet, 

vilket är viktigt för att kunna 

uppnå klimatmålen och målen om förnybar energi. 

60 


Elområdesindelning i Sverige 

ÖVERSKOTT PÅ EL 

Elområde Sundsvall (SE2) 

UNDERSKOTT PÅ EL 

Elområde Stockholm (SE3) 

UNDERSKOTT 

PÅ EL 

Elområde Malmö (SE4) 

Källa: Svenska Kraftnät 

Elområde Luleå (SE1) 

ÖVERSKOTT PÅ EL 

BEGRÄNSNING 

I ELNÄTET

De svenska elområdena 


Den 1 november 2011 delade Svenska Kraftnät in Sverige i fyra elområden. Syftet med denna indelning var att öka 

tydligheten om var det finns ett behov att bygga ut stamnätet och samtidigt utnyttja befintlig nätkapacitet på ett optimalt 

sätt. 

Eftersom de nordiska länderna är glest befolkade, är det inte sällan elektriciteten transporteras långa sträckor och 

genom svår terräng för att nå slutanvändaren. I norra Sverige finns ett överskott av elproduktion jämfört med efterfrågan 

på el. I södra Sverige råder motsatt förhållande. Man talar om olika flaskhalsar i stamnätet som gör att överföringskapaciteten 

under vissa tider på dygnet inte alltid räcker till. Det är dessa flaskhalsar man vill hantera genom en 

indelning i olika elområden. När det uppstår flaskhalsar mellan områden så uppstår även prisskillnader. Områden med 

större efterfrågan och mindre utbud får högre pris. Områden med mindre efterfrågan och större utbud får lägre pris. 

Elområdena skapar på så sätt ekonomiska incitament att investera i nät och ny produktionskapacitet. 

Kostnaden för elnät 

Konsumenter kan i dag fritt välja vilket företag de vill 

köpa sin elektricitet från. Däremot har elnätsföretagen 

monopol - som konsument kan man inte byta elnätsföretag 

- och är därför reglerade. I Sverige är det 

Energimarknadsinspektionen (EI) som är tillsynsmyndighet 

och har ansvaret för att granska elnätsföretagen. 

I Tyskland är det motsvarande Bundesnetzagentur 

(BNetzA) och i Nederländerna Nederlandse Mededingingsautoriteit 

(NMa) som ansvarar för regleringen. 

Ett av de statliga myndigheternas uppdrag är att se till 

så att elnätsföretag inte sätter för höga eller oskäliga 

priser för konsumenterna. Det är också viktigt att 

skapa förutsättningar för elnätsföretagen att kunna 

tillhandahålla ett långsiktigt hållbart elnät. Det betyder 

att näten ska hålla en hög kvalitet för att undvika avbrott, 

och att elnätsföretagen ska anpassa sina nät till 

kraven på ökad andel förnybar elektricitet, till exempel 

vindkraft. 

Alla elnätsföretag har olika förutsättningar för att bedriva 

sin verksamhet. Ibland är det långt mellan elnätskonsumenterna 

och ibland ligger de nära varandra. Olika 

typer av terräng innebär också olika typer av kostnader 

för elnätsföretagen. Avgifterna varierar därför beroende 

på var i landet konsumenterna finns. De senaste åren 

har även kraven på elnätsföretagen ökat när det hand- 

lar om elavbrott. Det har resulterat i att elnätsföretagen 

gjort stora investeringar för att minska avbrotten och 

därmed ökat kvaliteten vad gäller elleveranserna. 


61


Målsättningen med reglering av elnätsföretagen är att 

skapa långsiktigt stabila avgifter samtidigt som elnätet 

kan förnyas, byggas ut och anpassas för en ökad andel 

förnybar elproduktion. 

Elnäten över hela Europa genomgår ett omfattande 

moderniseringsarbete, både för att höja kvaliteten i 

leveranserna (färre avbrott genom nedfallsskyddade 

kablar och nedgrävning av kablar) och för att förenkla 

anslutning av fler kraftverk, särskilt vindkraftverk som 

är geografiskt utspridda. Elnäten behöver även utvecklas 

och byggas om för att kunna möta kravet på ökad 

flexibilitet både vad gäller uttag och inmatning och 

möjliggöra decentraliserad elproduktion. Expansion av 

elnäten är också en förutsättning för att framtidens 

smarta nät ska kunna fungera. 

Kund- och samhällsnytta sätter ramarna för nätbolagen 

62 

Bättre nät 

• Stormskyddade nät 

• Ökad möjlighet till inmatning 

av vindkraft på näten 

Kundbehov och samhällskrav 

• Hög kvalitet på elleveranserna 

• Möjlighet att mata in förnybar el 

på näten 


Elnätsföretag är skyldiga att ansluta den som vill till sitt 

elnät. Kostnaden för en nyanslutning belastar konsumenten 

och ska motsvara den merkostnad som det 

innebär för elnätsföretaget att tillhandahålla nyanslutningen. 

För konsumenten består elnätstariffen av en fast och 

en rörlig del. Den rörliga delen kan var och en påverka 

genom att anpassa sin elförbrukning, och tarifferna 

varierar mellan olika elnätsföretag. Den nättariff som 

elabonnenten betalar till sitt lokala elnätsföretag täcker 

kostnader som uppstår i stamnätet, regionnätet och det 

lokala nätet. Detta omfattar bland annat överföring av 

elektricitet, förvaltning, drift, nätunderhåll, mätning och 

rapportering. 

Beslut om intäktsram 

• Myndigheten granskar ansökan 

och gör en bedömning 

Investeringsbehov 

• För att säkerställa kvalitet i leveranserna 

• För att mata in mer el (ofta vindkraft) 

på näten 

Ansökan om intäktsram 

• Nätbolaget lämnar in förslag till myndig- 

heten baserat på investeringsbehov


63


Vattenfall och elektricitet 

Vattenfalls elproduktion 

Vattenfall är Europas sjätte största elproducent. År 

2011 producerade Vattenfall 166,7 TWh el från sex 

olika energikällor – biomassa, kolkraft, kärnkraft, 

naturgas, vattenkraft och vindkraft. 

Vattenfalls elnät 

Vattenfall har totalt nästan 4,5 miljoner nätkunder. I 

Sverige är Vattenfall den största eldistributören, 

i Tyskland är Vattenfall den tredje största och i 

Nederländerna den tredje största eldistributören. 

Avbrottsfri elförsörjning är det viktigaste kravet från 

nätkunderna och Vattenfall investerar årligen stora 

belopp för att förbättra leveranssäkerheten. Den 

växande vindkraftproduktionen och användningen av 

elbilar skapar ett ökande behov av intelligenta, flexibla 

och tillförlitliga nät. Detta har, tillsammans med 

utvecklingen av samhället i stort och i synnerhet inom 

energianvändning och energipolitik, lett till utvecklingen 

av så kallade smarta nät. Vattenfall arbetar bland annat 

med ett pilotprojekt för smarta nät på Gotland. Läs 

mer om detta i det sista kapitlet: Framtidens elnät och 

marknader. 

Under 2011 investerade Vattenfall sammanlagt 

SEK 5 miljarder i elnätverksamheten för att förbättra 

leveranssäkerheten och uppfylla ökade myndighetskrav. 

Ett resultat av investeringarna är att antalet strömavbrott 

i samband med storm och snöfall har minskat 

markant. 

64 


Vattenfalls elproduktionsmix 

Källa: Vattenfall, 2011

Vattenfalls elhandel 

Vattenfall har ett stort antal kunder i flera länder och 

stark marknadsposition främst i Sverige och Nederländerna. 

Förutom att sälja el tillhandahåller Vattenfall 

många olika energilösningar för att hjälpa kunderna att 

effektivt hantera sina individuella energibehov. Vattenfall 

har totalt nästan 7,7 miljoner privata elkunder. 

Under 2011 sålde Vattenfall totalt 34 TWh el till sina 

privatkunder, 28,7 TWh till andra elhandlare, och 

74,8 TWh till företagskunder. 

Energy Watch: www.vattenfall.se/energywatch 


Energieffektivisering har blivit en allt viktigare del av 

elbolagens produkterbjudanden, så också för Vattenfall. 

I Sverige, Finland och Nederländerna erbjuder Vattenfall 

internetbaserade energiguider där konsumenterna 

själva kan beräkna sin energianvändning, få individuell 

energirådgivning samt hitta allmän information om användning 

av energi i hemmet. I Nederländerna erbjuder 

Vattenfall så kallade tilläggstjänster som inkluderar energirådgivning, 

isolering av hus, installation av tvåglasfönster 

och installation av effektiva värmesystem och 

solpaneler. 

E-manager: www.nuon.nl/energie-besparen/ 


65

Gas 

66 

Från energikälla till konsument | Gas 

Hur distribueras gas? 

Effektiv transport av gas från producent till konsument 

kräver ett väl utbyggt distributionsnätverk, med 

ett komplext nät av rörledningar, så kallade pipelines. 

Transport och lagring av naturgas är också nära sammankopplat: 

om den naturgas som transporteras inte 

behövs omedelbart kan den lagras till dess att den 

behövs. 

Gasen transporteras från utvinningsplatsen till distributionsnäten 

i så kallade överföringsledningar. 

Ledningarna är normalt cirka en meter i diameter och 

placeras antingen på havs botten eller på land, då oftast 

nedgrävda. Gasen transporteras i rörledningar med ett 

övertryck på mellan 40 och 100 bar. Slutligen transporteras 

gasen genom ett distribu tionsnät av mindre 

rör till reglerstationer där trycket sänks igen innan den 

transporteras vidare till konsumenterna. Trycket är i 

det här skedet cirka fyra bar, ungefär som i ett pumpat 

cykel däck. Om gasen ska användas av små användare, 

såsom enskilda hushåll, sänks gastrycket ytterligare. 

Om gasfyndigheten ligger långt bort från användarna, 

eller om det av andra anledningar är svårt att bygga 

rörsystem, omvand las gasen till flytande form, LNG 

(Liquified Natural Gas), och kan därefter transporteras 

med tankfartyg. Tankbåtarna går till hamnar som har 

förbindelse med överförings- och distributionsnät. 

Marknaden för handel och distribution av naturgas regleras 

centralt i EU. I likhet med elmarknaden är syftet 

med centralregleringen av gasmarknaden att skapa 

goda förutsättningar för handel mellan länder och en 

gemensam gasmarknad i Europa. Precis som med 

elnäten råder det på gasmarknaden fri konkurrens 

mellan gasleverantörer. 


Själva transporten av gas ägs däremot av praktiska 

skäl av enskilda bolag inom varje geografiskt område. 

Detta är ett mer kostnadseffektivt alternativ än att 

varje enskilt bolag skulle bygga sina egna ledningar och 

innebär bättre möjligheter för underhåll och utveckling. 

Den som är nätägare inom ett geografiskt område 

ansvarar för att gasen når slutkonsumenten. Nätägaren 

ansvarar därmed också för att nätet är säkert, tillförlitligt 

och effektivt. Nätägaren är därtill ansvarig för att 

mäta och rapportera nivåer av gas som förs in och tas 

ut från nätet samt att förse gasleverantörer, balans- 

ansvariga och systemansvarig med denna information. 

Uppgifterna är viktiga för att dessa instanser ska kunna 

avräkna leveranser och reglera balansen i naturgassystemet. 

Hur fungerar gasmarknaden? 

Till en början sågs naturgas mest som en biprodukt vid 

oljeutvinning, men sedan dess har naturgasens värde 

för energiproduktion lett till att omfattande rörnät 

byggts ut för distribution i större marknadsområden 

som USA, OECD-länderna i Västeuropa, Ryssland och 

de före detta öststaterna samt i Asien. 

Den europeiska gasmarknaden kommer sannolikt att 

förändras på grund av faktorer som påverkar både 

utbud och efterfrågan, inklusive en minskad inhemsk 

tillgång på gas och effekter av internationella miljöåtaganden. 

Att utveckla regionala gasmarknader är ett viktigt 

steg mot att nå målet med en integrerad europeisk 

gasmarknad. Fokusfrågor är bland annat marknadsbarriärer, 

så kallade andrahandsmarknader och investeringar. 

Även transparens gällande infrastruktur för 

rörledningar är föremål för granskning på europanivå. 

I Europa är naturgas den dominerande energigasen, 

men biogasmarknaden har stor potential. Dock krävs 

det större ansträngningar för att bättre matcha biogasens 

produktion med efterfrågan.

En effektivare biogasproduktion skulle innebära att 

transportsektorn i Norden, som har ett stort behov 

av biogas, bättre kan möta sina behov. Utmaningarna 

ligger främst i att skapa incitament för uppbyggnad av 

infrastruktur och tankställen, då enskilda aktörer på 

biogasmarknaden saknar resurser att göra det på egen 

hand. 

I Tyskland har lagförändringar gjorts för att förenkla 

biogasens tillträde till naturgasnätet, med målet att tio 

procent av naturgasen ska vara ersatt med biogas år 


2030. 14 Lagen medför ett stort ansvar för nätägaren att 

denne ansluter biogasanläggningar till nätet, vilket även 

medför stora kostnader för nätägaren. På så sätt ska 

man kunna sänka de normalt sett höga inträdesbarriärer 

till gasnäten, något som hittills har hämmat konkurrensen. 

Liknande problem upplever man i Nederländ- 

erna, som är en viktig gasproducent med export till 

stora delar av Europa. Även om marknaden är avreglerad 

sedan 2004, har konkurrensen inte utvecklats lika 

väl på gasmarknaden som på elmarknaden. 


67

68 


Den globala naturgasmarknaden 

(miljarder kubikmeter) 

Nordamerika 

De tio största importländerna 

(miljarder kubikmeter) 

114,4 

USA 

114,4 

OECD Europa 

Ce Central- ent och Syda damerika 


9 

83 

11 1 

AAfrika Afri a 

154 

Euroasien 

Mellanö ööste ternn 

9 

Indien en 

Kina 

166 

Övriga Asien sien 

Sy Sydk ydkorea dko 

4 

41 4 

60 6 

Stillahavsområdet 

10,0 92,1 87,1 75,3 1,6 36,7 12,6 10,9 28,7 32,3 5,3 36,6 35,4 1,0 18,3 2,5 

JAPAN 

92,1 

TYSKLAND 

87,1 

ITALIEN 

76,9 

FRANKRIKE 

49,3 

SPANIEN 

39,6 

TURKIET 

37,6 

LNG 

SYDKOREA 

36,6 

Pipeline 

STORBR. 

36,4 

18 

Japan 

11 

BELGIEN 

20,8 

Källa: IEA, World Energy Outlook, 2010

Hur sätts priset på gas? 

Prissättningen på gas sker ungefär på samma sätt som 

prissättningen på elektricitet. Priset på gas är en funktion 

av utbud och efterfrågan på råvaran. Till det tillkommer 

kostnader för bearbetning, distribution och reglering. 

Företag köper gasen direkt när den pumpas upp 

ur marken och betalar ett så kallat borrhålspris. Gasen 

har i detta skede varken förädlats eller transporterats. 

Konsumenter betalar för behandlad gas som levereras 

direkt till hemmet efter transport genom omfattande 

distributionsnätverk. Konsumentpriset påverkas bland 

annat av produktionskostnad, leverans, mätning, fakturering, 

underhåll av nät och andra faktorer. Precis som 

på elmarknaden äger olika aktörer olika delar av kedjan. 

Medan utvinningsbolag ansvarar för råvaran, så ansvarar 

handelsbolag för leveransen till slutkonsument. 

Det svenska gasnätet 

Den naturgas som används i Sverige transporteras via en ledning från 

Danmark. Ledningen går från Dragör strax söder om Köpenhamn till 

Limhamn i Malmö och har varit i bruk sedan 1985. Svenska Kraftnät är 

systemansvarig myndighet för de svenska gasnäten och ska därmed 

övervaka balansen mellan inmatning och uttag av gas, samt garantera att 

det råder balans. Energimarknadsinspektionen utövar i sin tur tillsyn över 

den svenska naturgasmarknaden och har ansvar för att överföringen av 

naturgas bedrivs effektivt. 

Det tyska gasnätet 


Priset på gas sätts i fri konkurrens och enligt naturgaslagen 

ska de nätavgifter som tas ut vara skäliga, 

icke-diskriminerande och kostnadsreflekterande. Statliga 

myndigheter granskar nätbolagen för att säkerställa 

att så också sker. 

Även om konsumentpriset på gas sätts i fri konkurrens 

på en spotmarknad har många gasleverantörer 

ofta långa kontrakt med de stora gasproducenterna, 

där gaspriset är indexerat efter oljeprisutvecklingen. 

När spotpriserna på gas föll kraftigt i samband med 

finanskrisen 2008-2009 innebar det att många gasleverantörer 

tvingades köpa gas till ett ibland 50 procent 

högre pris än vad de kunde sälja den för på spotmarknaden. 

Situationen var ett resultat av att det bara 

finns ett fåtal stora gasproducenter, däribland Statoil i 

Norge och Gazprom i Ryssland. 

Det nederländska gasnätet 

I Nederländerna är det GTS (Gas 

Transport Service B.V.) som ansvarar för 

driften av gasnätet. Huvudleverantören 

av gas till nätet är det statliga NAM 

(Nederlandse Aardolie Maatschappij) 

som driver klustret av gaskällor i Groningenfältet. 

Gasnätet har en total längd 

på cirka 11 000 kilometer. 

Tyskland har det mest utbyggda gasnätet i Europa med en total längd på 380 000 kilometer. Det tyska naturgasnätet är 

uppdelat i två nät för distribution av naturgas, beroende på gasens värmevärde. 


69

Pipeline 

befintliga 

Importvägar för naturgas in till EU 

Transport 

av LNG 

Pipeline 

befintliga LNG-terminal 

import 

Transport 

av LNG 

LNG-terminal 

export 

LNG-terminal 

import 

EU-länder 

Från Nigeria 

och Trinidad 


Källa: The European Natural Gas Network, 2009 

LNG-terminal 

http://ec.europa.eu/energy/ 

export 

EU-länder 

Källa: The European Natural Gas Network, 2009 

http://ec.europa.eu/energy/ 

Nordafrika 

Paris 

Norge 

Mila Milano 

ila 

Frankfurt 

Wien 

Nord Nord Nord SS 

Stream 

Illustrationen ger en överblick över importvägar 

för naturgas in till EU. En fjärdedel av all energi 

som konsumeras i EU har genererats genom 

gas, varav 60 procent har importerats från 

platser såsom Ryssland, Norge och Algeriet. 15 

St. Petersburg 

Minsk 

It Istanbul Istan 

Moskva 

Ryssland

Gasnätens politiska dimension 

Naturgaskällor återfinns på olika platser inom och utanför 

Europa. Från källorna går gasledningar som transporterar 

gasen till slutanvändarna. En sådan gasledning 

som debatterats flitigt i Norden de senaste åren är 

Nord Stream som ska gå genom Östersjön och länka 

samman naturgaskällor i Ryssland med den europeiska 

marknaden. Tanken är att stabilisera den europeiska 

energiförsörjningen och underlätta för EU att uppnå 

målen för minskade utsläpp av växthusgaser. Projektet 

består egentligen av två rörledningar där den första 

färdigställdes under hösten 2011. Mot slutet av 2012 

beräknas båda vara i drift och ska då kunna transportera 

55 miljarder kubikmeter gas per år under minst 

50 år. 16 

Naturgas i Sverige 

I Sverige används naturgas som energikälla sedan 1985. Naturgasens andel av 

den svenska energiförbrukningen är dock begränsad och stod år 2009 endast 

för två procent av landets totala energiförbrukning. Genomsnittet i EU är 

omkring 23 procent av den totala energiförbrukningen. 17 Den svenska konsumtionen 

av naturgas uppgick år 2010 till 1,63 miljarder kubikmeter. Naturgasnätet 

är inte utbyggt i hela landet utan sträcker sig från Trelleborg till Stenungsund 

med östliga förgreningar mot Gnosjö i Småland. Förbrukningen skiljer sig därför 

kraftigt åt mellan olika regioner i landet. 

Naturgas i Tyskland 

Tysklands totala användning av naturgas uppgick år 2009 till cirka 26 procent 

av hela landets energiförbrukning. 18 Den tyska konsumtionen av naturgas uppgick 

år 2010 till 99,5 miljarder kubikmeter. 19 Landet täcker cirka 20 procent av 

sitt naturgasbehov och importerar en stor andel främst från Ryssland, Norge 

och Nederländerna. Den tyska gasmarknaden domineras i dagsläget av en stor 

aktör som säljer runt 50 procent av den tyska gasen och äger runt 30 procent 

av aktierna i de regionala aktörerna. 


De internationella gasledningarna är dock föremål 

för politiska diskussioner. Ryssland har exempelvis på 

senare tid strypt gasleveranserna till Ukraina efter 

havererade prisförhandlingar. När gasleveranserna som 

passerar genom Ukraina stoppas får det konsekvenser 

för stora delar av övriga Europa vilket har resulterat i 

att gasfrågan är en prioriterad fråga inom EU. 

Att använda energikällor som politiska påtryckningsmedel 

är ett ökande hot mot världsekonomin i takt med 

att behovet av energi växer, energiresurserna tunnas ut 

och kraven på klimatneutrala lösningar ökar. 

Naturgas i Nederländerna 

I Nederländerna utgör naturgasen 

en betydande del av 

landets energiförsörjning – 

hela 45 procent av landets 

totala energiförbrukning. 20 En 

viktig anledning till den höga 

andelen är att Nederländerna 

har betydande fyndigheter av 

naturgas. Under 2010 utvanns 

24,4 biljoner kubikmeter och 

det exporteras årligen mer 

gas än vad som importeras. 21 

Närmare 96 procent av hushållen 

i Nederländerna är i dag 

kopplade till naturgasnätet för 

sin uppvärmning. Marknadsandelen 

för naturgas som 

uppvärmningsmetod är med 

andra ord exceptionellt hög. 


71


Vattenfall och gas 

Vattenfalls engagemang på gasmarknaden ökade 

betydligt genom förvärvet av det nederländska energibolaget 

N.V. Nuon Energy 2009. Naturgas ger Vattenfall 

en mer balanserad portfölj som bättre reflekterar den 

europeiska energimixen. År 2011 stod naturgas för åtta 

procent av Vattenfalls elproduktion. 

Vattenfall är främst verksamt inom handel med gas. 

År 2011 hade Vattenfall 2,2 miljoner gaskunder och 

levererade 53,8 TWh gas. Gasverksamheten är koncentrerad 

till Nederländerna där Vattenfall är marknadsledande. 

Naturgas är ett prioriterat investeringsområde för Vattenfall 

under de närmaste åren, bland annat eftersom 

72 


naturgas har lägre koldioxidutsläpp än andra fossila 

bränslen och därmed är ett övergångsbränsle till ett 

miljömässigt hållbart energisystem. Nära 15 procent av 

Vattenfalls totala investeringsprogram för femårs- 

perioden 2012-2016 kommer att investeras i naturgas. 

Investeringarna kommer främst att riktas mot verksamheter 

i Nederländerna, där de kommer innebära en 

ökning av produktionskapacitet och förbättrad leve- 

ranssäkerhet. Dessutom är naturgas ett flexibelt 

bränsle som gör det lämpligt som balanskraft för att 

balansera oregelbunden elproduktion från förnybara 

energikällor som vindkraft och solenergi. 

En gasturbin lyfts på plats vid kraftverket Magnum i Nederländerna.

Underjordiska lagringsmöjligheter för gas 

Genom sin nederländska verksamhet Nuon utökar Vattenfall 

lagringsmöjligheterna för gas i den tyska staden 

Epe. Utvidgningen ger större flexibilitet i hanteringen 

av den dagliga variationen av utbud och efterfrågan på 

gasmarknaden. Beslutet om utökad lagringskapacitet 

togs i slutet av 2011 och lagringsmöjligheterna förväntas 

öka till totalt 280 m 3 . Naturgas lagras i underjordiska 

Underjordisk lagring av gas 

0 

200 

400 

600 

800 

1 000 

1 200 

1 400 

Gasledningar används 

för att transportera 

gasen in och ut från 

grottorna 

400– 

600 m 

Komprimerad 

koldioxid 

SALTLAGER 

SALTLAGER 


saltgrottor. Endast mycket små mängder gas kan sippra 

ut från fickorna, förutsatt att inte gasen extraheras. 

När en lämplig saltdepå upptäckts och godkänts för 

ändamålet, utformas en saltgrotta. En saltgrotta skapas 

genom att vatten används för att lösa upp och utvinna 

saltet, vilket sedan lämnar kvar ett stort tomt utrymme. 

50–100 m 

Djup: cirka 

1 200 m 

100–200 m 

Gasvolym: 

cirka 

140 000 000 m 3 

Jämförelse 

Big Ben 

96 m 


73

Fjärrvärme 

1. Ångpanna 

kan eldas med 

t ex biomassa 

eller naturgas 

74 

Från energikälla till konsument | Fjärrvärme 

Vad är fjärrvärme? 

Fjärrvärme är en storskalig metod för produktion och 

distribution av värme. Värmen produceras i en eller flera 

centrala produktionsanläggningar och distribueras till 

olika fastigheter genom rörledningar i marken. Fjärrvärmevattnets 

temperatur varierar mellan 65 och 120 

grader beroende på årstid och väderförhållande. 

Namnet fjärrvärme kommer från att värmekällan ligger 

en bit bort istället för att varje enskilt hus har sin egen. 

Ett välbyggt fjärrvärmenät kan ha en livslängd på upp 

emot 100 år. 

Så här fungerar fjärrvärme 

2. Ånga leds till 

och driver turbinen 

Turbin 

Kondensor sor 

Avkylt vatten 

Turbinen 

ger elkraft 

Uppvärmt vatten 


3. Ångan från turbinen 

kondenseras och överförs 

till ett fjärrvärmenät 

Fjärrvärmenät 

Fjärrvärmecentral 

Kraftvärmeverk – en källa för både 

elektricitet och värme 

En vidareutveckling av ett fjärrvärmeverk är ett så 

kallat kraftvärmeverk som används för att generera 

både elektricitet och värme. Det förekommer flera 

typer av kraftvärmeanläggningar. Dessa kan drivas 

med de allra flesta typer av bränslen, såsom naturgas, 

kol, olja, biomassa och avfall. I den vanligaste typen av 

kraftvärmeverk sker elproduktion med upphettad ånga 

som passerar en turbin. Den överblivna ångan värmer 

sedan kallt fjärrvärmevatten och istället för att gå till 

spillo förs värmen över till fjärrvärmenätet. 

Vattnet transporteras i välisolerade rör under marken 

till en fjärrvärmecentral i den byggnad som ska värmas 

upp. I fjärrvärmecentralen finns en värmeväxlare 

där värmen (men inte vattnet) överförs till husets eget 

värmesystem med värmeelement och tappvarmvatten. 

Det avkylda fjärrvärmevattnet leds tillbaka till fjärrvärmeverket 

för att värmas upp och pumpas ut i fjärrvärmesystemet 

igen.

I de modernaste kraftvärmeverken används naturgas 

som bränsle. Vid produktion baserad på naturgas 

kan ångturbinen kombineras med en gasturbin, vilket 

ökar effektiviteten än mer. En annan vanlig typ av 

kraftvärmeverk är mindre anläggningar vid soptippar 

där skadliga metangaser förbränns och omvandlas till 

värme, istället för att spridas i atmosfären och bidra till 

växthuseffekten. 

Kraftvärmeverk är ett energieffektivt sätt utvinna 

värme och el. Oberoende av vilket bränsle som används 

tas ungefär 90 procent av energin till vara. 22 I ett kondenskraftverk 

utnyttjas däremot endast elektriciteten 

och 33-50 procent av energiinnehållet. 23 


Hur fungerar fjärrvärme? 

Fjärrvärmeverksamhet 

De europeiska länderna ska enligt CHP-direktivet 

(Combined Heat and Power) verka för att öka effek- 

tiviteten på energimarknaden genom att i så hög grad 

som möjligt använda kraftvärmeverk som både genererar 

elektricitet och värme. 

En fjärrvärmekonsument kan i regel bara köpa fjärrvärme 

från en leverantör, vilket gör att fjärrvärme i 

många länder betraktas som ett naturligt monopol. 

Lokala fjärrvärmemarknader regleras ofta från statligt 

håll och fjärrvärmeföretagen tillåts inte göra vinst. 

Oavsett den faktiska prisnivån har det hittills inneburit 

att producenter och leverantörer av fjärrvärme inte 

misstänkts för att tjäna oskäligt mycket pengar. I vissa 

länder kan fjärrvärmeföretag tillåtas göra vinst, men 

storleken på denna och även de priser fjärrvärmeföretagen 

tar ut måste ofta godkännas av en myndighet. 


75


I delar av norra och östra Europa, värms i dagsläget 

närmare hälften av hushållen upp av fjärrvärme. 

Fjärrvärme är den dominerande uppvärmningsmetoden i 

Norden (med undantag för Norge). Där fjärrvärme är tillgängligt 

på den lokala värmemarknaden har den oftast 

en marknadsandel som uppgår till minst 90 procent. 24 

Fjärrvärmens position på uppvärmningsmarknaden 

skiljer sig åt mellan olika länder. Detta beror både på 

skilda traditioner och skillnader i hur styrmedel har 

utformats. I Norden och östra Europa finns det en stark 

tradition av att bygga fjärrvärmenät, på statlig såväl 

som kommunal nivå. Detta har fått till följd att fjärrvärmen 

i princip har utvecklats utan konkurrens. I de 

nordiska länderna förekommer det även höga skattar 

på småskaliga koldioxidutsläpp, exempelvis gas- och 

oljeeldning i hushåll, vilket saknas på de flesta håll i 

övriga Europa. I västra delen av Kontinentaleuropa saknas 

det däremot politisk styrning för att främja utbyggnaden 

av fjärrvärmenätet. Samtidigt betalar storskalig 

värmeproduktion koldioxidavgifter via EU:s system med 

utsläppsrätter (EU-ETS) och får generellt sett avsevärt 

76 

Tredjepartstillträde 

I länder som Sverige, Finland, Tyskland och Österrike regleras fjärrvärme endast av nationell konkurrenslag. Möjligheten 

att öppna upp för tredjepartstillträde på marknaden undersöks just nu som ett sätt att skapa konkurrens. Huruvida 

tredjepartstillträde kommer att lyckas med att stärka konkurrensen och uppmuntra till innovation på värmemarknader 

beror på lokala förhållanden. I vissa länder, såsom Sverige, är fjärrvärme den dominerade metoden för att möta efterfrågan 

på värme. Stora distributionsnät sammankopplar flera olika värmekällor och konkurrensen sker främst mellan olika 

leverantörer i samma nät. På andra marknader, såsom Tyskland och Nederländerna, är fjärrvärmenätens utbredning inte 

lika dominerande. På dessa marknader konkurrerar exempelvis fjärrvärmen med andra tekniker och infrastruktursystem. 

Tredjepartstillträde kan vara användbart när det gäller att öka konkurrensen på marknader där konkurrensen sker inom 

samma distributionsnät. Men på marknader där inget särskilt system är dominerande, kan tredjepartstillträde avskräcka 

investeringar och hindra en fortsatt utveckling av konkurrensen på värmemarknaden. 

Möjligheten att ansluta tredjepartsproduktion till fjärrvärmemarknaden kan utformas enligt två fundamentalt olika förhållningssätt. 

Antingen ges tredjepartsproducenten till träde att leverera in på nätet, men ges inte tillträde till slutkunderna, 

en så kallad ”single buyer-modell”. Eller så ges tredjepartsproducenten tillträde till både näten och till slutkunderna, vilket 

ibland benämns som ett fullt öppnande av fjärrvärmenäten. I den senaste svenska statliga utredningen diskuterades den 

modell som rör fullt öppnande av fjärrvärmenätet. 

I Sverige har fri prissättning tillämpats sedan el marknaden avreglerades 1996. För några år sedan, 2003-2005, genomfördes 

en statlig utredning av fjärrvärmens roll på värmemarknaden, vilket resulterade i en ny fjärrvärmelag som trädde i 

kraft den 1 juli 2008 för att stärka kundens rättigheter och ställning. 


lägre stödnivåer för nyinvesteringar i jämförelse med 

småskaliga alternativ. Detta innebär att fjärrvärmens 

konkurrenskraft alltjämt är relativt svag på uppvärmningsmarknaden. 

Även konkurrensen från naturgas har 

gjort det svårt för fjärrvärme att expandera. 

Prissättning av fjärrvärme 

Priset på fjärrvärme kan skilja sig åt beroende på en 

rad olika faktorer. Nätets omfattning är en viktig aspekt 

då större leveransvolymer med många kunder som bor 

nära varandra leder till en mer fördelaktig kostnadsbild. 

Här utmärker sig exempelvis Sverige i internationella 

mått mätt genom ett väl utbyggt nät. Företagsspecifika 

förhållanden spelar också en viktig roll och då i synnerhet 

vilket bränsle som primärt används till uppvärmning, 

redan genomförda och planerade investeringar samt 

framtida underhållsbehov av nät och anläggningar. Även 

föregens egna syn på prissättning påverkar det slutliga 

priset som konsumenten betalar.

Externa faktorer, utöver de företagsspecifika, påverkar 

även priset på fjärrvärme. Bränsleprisernas utveckling, 

skatter och ekonomiska styrmedel (exempelvis utsläppsrätter, 

elcertifikat och feed-in tariffer) samt regulatoriska 

krav på företagen påverkar slutpriset. Fjärrvärmeproducenter 

är därför i hög utsträckning beroende av 

politiska initiativ. 

För aktörer på fjärrvärmemarknaden finns det två 

primära prissättningsmodeller att välja mellan; alternativprissättning 

och kostnadsprissättning. Den första, 

alternativprissättning, fokuserar på vilka andra alternativ 

konsumenterna har. Utgångspunkten är att sätta ett pris 

som är längre än konkurrenternas och fortfarande gå 

med vinst. Den andra metoden, kostnadsprissättning, 

utgår från att priset ska täcka kostnaderna. 

Eftersom fjärrvärmen är lokal till sin natur är det 

de lokala förutsättningarna som i stor utsträckning 

påverkar priset och därmed också skiljer sig åt från ort 

till ort. Den lokala anpassningen är också fjärrvärmens 

stora fördel, men innebär också att det är svårt göra 

rättvisa prisjämförelser mellan olika regioner. 

För att kunna producera fjärrvärme krävs stora fasta 

tillgångar, främst i form av produktionsanläggningar och 

fjärrvärmenät. Underhållet av anläggningarna och näten 

kräver i sin tur stora investeringar, inte minst i takt 

med att tekniken utvecklas, efterfrågan på förnybara 

bränslen samt utbyggnaden av kraft- och fjärrvärme 

ökar. Det går dock att se att tidigare investeringar har 

gett resultat. Under perioden 1996 till 2008 minskade 

exempelvis den svenska fjärrvärmebranschen sina koldioxidutsläpp 

med 4,5 miljoner ton. 25 

Fjärrvärmebranschen kan beskrivas som mycket kapitalintensiv 

givet stora och regelbundet återkommande 

investeringsbehov. Genom att kostnaden för dessa 

investeringar kan fördelas över en stor grupp slutkunder 

blir priset per kilowattimme ändå relativt lågt. Fjärrvärmeföretag 

med stora leveransvolymer (större än 0,5 

TWh/år) har därmed i genomsnitt lägre priser än andra. 



77


Vattenfall och fjärrvärme 

På värmemarknaden är Vattenfall den största leverantören 

i Europa. Totalt sålde Vattenfall 41,6 TWh 

värme under 2011. I Sverige uppgick värmeförsälj- 

ningen till 3,9 TWh, i Tyskland 15,2 TWh, i Nederländerna 

4,5 TWh och i Danmark 5,8 TWh. 

Inom värme är Vattenfall främst verksamt inom fjärr- 

värme och i mindre utsträckning inom så kallad 

”contract heating”. Huvudsakligen leveras värme till 

bostadslägenheter, byggnader och mindre företag. 

Eftersom fokus på energieffektivisering ökar förväntas 

efterfrågan på värme minska i framtiden. Utöver fjärrvärme 

har Vattenfall börjat leverera fjärrkyla i Sverige. 

Fjärrkylan möjliggör ett behagligt inomhusklimat utan 

stor energiåtgång även under sommarhalvåret och i 

miljöer där tillverkningsprocesser eller dylikt ger upphov 

till stor värmeutveckling. 

Vattenfall använder naturgas, kol (brun- och stenkol), 

biomassa och avfall, samt i mycket liten utsträckning 

olja, för att producera värme. Fördelningen varierar 

mellan de olika marknaderna och återspeglar därmed 

78 


de olika förutsättningar som finns. I Sverige är 95 

procent av värmeproduktionen baserad på biobränsle 

och avfall, i Nederländerna är det istället 100 procent 

naturgas, och i Tyskland 62 procent kol, 33 procent 

naturgas samt fem procent biomassa och avfall. 

Användningen av biomassa ökar stadigt. Av den biomassa 

Vattenfall använder består 60 procent av hus- 

hålls- och industriavfall som annars inte skulle komma 

till nytta. Biprodukter och rester från skogsindustrin 

står för 30 procent och resten är huvudsakligen biprodukter 

från jordbruket. 

Vattenfall har även börjat med inblandning av biobränsle 

i koleldade kraftverk för att på så sätt sänka 

koldioxidutsläppen. I Tyskland planeras två kraftverk 

drivna med biobränsle i Berlin och Hamburg. I Neder- 

länderna planeras projekt för att öka mängden biobränsle 

som samförbränns med kol i kraftverken i 

Amsterdam och Buggenum. Sammanlagt använder 

Vattenfall mer än en miljon ton biomassa varje år. 

Del av fjärrvärmenätet i Berlin. Förbindelse mellan värmekraftverket Mitte och värmeverket Treptow.

Inköp av hållbar biomassa – gummiträd från Liberia 

För att säkerställa tillgången på biomassa investerar 

Vattenfall i hela värdekedjan. Vattenfall och Swedfund, 

en statlig svensk institution för utvecklingsfinansiering 

som fokuserar på investeringar i utvecklingsländer, 

förvärvade tillsammans 30 procent av aktierna i Buchanan 

Renewables Fuel i Liberia. Företaget producerar 

biomassa från uttjänta gummiträd från gummiplantager. 

Liberia är ett land med stora naturtillgångar av gummiträd. 

Export av gummi är central i planerna för hur 

Vattenfalls värmeförsäljning 

36 % 

Tyskland 

Nederländerna 

2 % 

15,2 TWh 

26 % 

5 % 

4,5 TWh 

100 % 

Sverige 

3,9 TWh 

95 % 

Bilden visar Vattenfalls värmeförsäljning i Sverige, Tyskland och 

Nederländerna under 2011, samt vilka bränslen som användes. 

Källa: Vattenfall, 2011 

3 % 

33 % 



Liberias ekonomi ska återhämta sig. Kultiverade gummiträd 

producerar latex när de är mellan sju och 30 

år gamla. Därefter skördas de och ersätts av nyplanterade 

träd. När träden skördas är det vanligt att de 

låts ruttna eller brännas ned på plats, med undantag för 

en liten del trävirke som används för att producera kol. 

Genom att göra bränsleflis av de skördade träden får 

lantbrukarna betalt och träden kommer till nytta. Målet 

för Vattenfall är att säkerställa en långsiktig tillgång på 

biomassa. 

Biomassa och avfall 

Tyskland 

Naturgas 

Sverige 

Brunkol 

Stenkol 

Olja 


79

Från energikälla till konsument | Sammanfattning 


Elektricitet 

• Den globala efterfrågan på energi har stigit de senaste decennierna, vilket också har gjort energiutbudet till 

en prioriterad politisk fråga. 

• EU:s elproduktionsmix domineras av fossila bränslen. Olja, kol och naturgas står tillsammans för 53 procent av 

EU:s elproduktion. 

• Elnäten delas upp i tre nivåer: stamnät, regionala nät och lokala nät. Stamnätet är likt en motorväg som transporterar 

elektriciteten långa sträckor under hög spänning. 

• Elektriciteten distribueras från stamnätet till tätbebyggda områden och energiintensiva industrier via regionala 

nätverk. Nätet förgrenas i lokala nätverk, innan elektriciteten når hushåll och kontor. 

• I varje land finns en, eller flera, systemansvariga stamnätsoperatörer - även kallade transmission system 

operators (TSOs) - som driver, underhåller och utvecklar stamnätet i sitt egna land. 

• För att elsystemet ska fungera måste det finnas en balans mellan produktion och konsumtion av el. Nät i hela 

Europa genomgår omfattande uppgraderingar, dels för att förbättra leveranskvalitet men också för att underlätta 

för fler kraftverk att ansluta sig. 

Gas 

• Naturgas är en växande energikälla i Europa och står för omkring 23 procent av den totala elproduktionen 

inom EU. 

• Det mest ekonomiskt fördelaktiva sättet att transportera naturgas från utvinningsplatsen till distributionsnäten 

är via så kallade överföringsledningar. Ledningarna är normalt cirka en meter i diameter och placeras 

antingen på havsbotten eller på land, då oftast nedgrävda. 

• En allt större mängd naturgas transporteras i flytande form LNG (Liquefied Natural Gas) som distribueras i 

tankbåtar från gasfält som saknar ledningsförbindelser till platser med hög konsumtion. 

• Marknaden för biogas har stor potential men det krävs åtgärder för att bättre matcha produktionen med 

efterfrågan. 

80 


Fjärrvärme 


• Fjärrvärme är en storskalig metod för att producera och distribuera värme. Ett välkonstruerat fjärrvärmenät 

har en livstid på ungefär 100 år. 

• Vatten värms centralt i ett fjärrvärmekraftverk och transporteras sedan genom välisolerade ledningar till byggnader 

som behövs värmas upp. När vattnet kommer fram når det en värmeväxlare som använder vattnet till 

element och varmt kranvatten. 

• Regeln säger att fjärrvärmekonsumenter endast kan köpa fjärrvärme från en leverantör och i många länder ser 

man på fjärrvärme som ett naturligt monopol. 

• I delar av norra och östa Europa värms runt 50 procent av alla hushåll upp av fjärrvärme. Fjärrvärme är den 

dominerande uppvärmningsmetoden i alla de Nordiska länderna (med undantag för Norge). 

Noter - Från energikälla till konsument 

1 IEA, World Energy Outlook, 2011 

2 SETIS European Commission, to read more please visit setis.ec.europa.eu 

3 World Nucelar Industry Status Report 2010-2011, World Watch Institute, 2011 


5 IEA, 2009. op.cit. 

6 IEA, 2011. op.cit. 

7 IEA, 2010. op.cit. 

8 EWEA, 2012 

9 http://www.tennet.org/english/transmission_system_services/technical_publications/netkaart.aspx 

10 Svensk Energi, www.svenskenergi.se 

11 Ibid. 

12 Ibid. 

13 Ibid. 

14 DENA (2010): Biogaspartner - a joint initiative 

15 Eurostat 

16 Nord Stream, läs mer på www.nord-stream.com 

17 IEA, 2011. op.cit. 

18 www.cfr.org 

19 World CIA Factbook, 2010 

20 www.iea.org 

21 World CIA Factbook, 2010 

22 www.iea.org 

23 Svensk Energigas, 2010 

24 Svensk Fjärrvärme 

25 Ibid. 


81

Framtidens elnät 

och marknader 

Hur ser framtidens lösningar för överföring 

och lagring av el ut? Vilka problem kan vi lösa 

genom satsningar på högre överförings- 

kapacitet? Och vad är egentligen smarta nät? 

82 



83

Framtidens elnät och marknader | Framtida utmaningar för energimarknaden 

Framtidens elnät 

och marknader 

I denna del fokuserar vi på en rad olika utmaningar, både på kort och på lång sikt, som 

energimarknaden står inför. På kort sikt handlar problem ofta om leveranssäkerhet. Kan 

elkonsumenterna räkna med att få levererat den el de behöver? På längre sikt handlar 

det om att hitta nya lösningar för att kunna leva upp till samhällets förväntningar på 

energitriangelns olika dimensioner. 

Framtida utmaningar för energimarknaden 

Energiförsörjningens centrala roll i samhället har gett 

energifrågorna en framskjuten plats inom politiken 

världen över. Den globala efterfrågan på energi har 

vuxit kraftigt de senaste decennierna och dagens befolkningsökning 

med 80 miljoner människor per år tyder 

på att utvecklingen även fortsatt kommer att hålla i sig. 

Det finns ett tydligt positivt samband mellan ekonomisk 

utveckling och energikonsumtion. Och efterfrågan på 

elektricitet kan väntas öka snabbare än någon annan 

form av energi då en fjärdedel av världens befolkning 

ännu saknar tillgång till elektricitet. Även om den 

finansiella oron dämpar utvecklingen på kort sikt, kommer 

den ekonomiska utvecklingen i kombination med 

en fortsatt befolkningstillväxt att dominera. Dagens elanvändning 

väntas stiga med drygt 63 procent fram till 

2035. 1 Fossila energikällor kommer ha en fortsatt betydande 

roll i EU:s energimix och 2030 väntas hälften av 

EU:s elproduktion komma från fossila energikällor givet 

den politik som drivs i dag. 2 Även kärnkraften kommer 

84 


sannolikt att ha en betydande roll inom elproduktionen. 

Den förnybara elproduktionen kommer att växa i snabb 

takt, dock från låga nivåer. 

EU:s 20-20-20-mål är att minska koldioxidutsläppen 

med 20 procent jämfört med 1990 års nivåer, öka andelen 

förnybara energikällor i energimixen till 20 procent 

och öka energieffektiviteten med 20 procent. Till 2050 

är målsättningen att koldioxidutsläppen ska minska med 

80 till 90 procent. För att nå dessa mål krävs ett antal 

åtgärder. 

Samtidigt börjar en stor andel av de europeiska 

kraftverken bli relativt gamla. Runt 2020 beräknas det 

därför ha uppstått en effektbrist motsvarande 300 000 

MW om inga nyinvesteringar görs. De största kärnkraftverken 

som byggs i dag har en effekt på 1600 

MW. Kapacitetsbehovet motsvarar därmed cirka 190 

kärnkraftverk av den största storleken. I nuläget finns

Vattenkraft 

det en total installerad effekt på cirka 750 000 MW 

i EU-länderna. Behovet av ny kapacitet har lett till 

att många aktörer på den europeiska elmarknaden 

planerar stora byggprojekt. 

En genomgång av de europeiska elbolagen, genomförd 

av VGB PowerTech, visar att det mellan 2007 

och 2020 finns planer på investeringar i ny kapacitet 

på ungefär 278 000 MW. Fördelningen av dessa 

investeringar är 33 procent förnybar, 16 procent 

kärnkraft, och 51 procent fossila bränslen. 3 

Energimarknaden står inför stora utmaningar i 

framtiden. Hur ställer vi om till en mer hållbar energiförsörjning? 

Hur säkrar och stärker vi försörjningstryggheten? 

Hur integrerar och sammankopplar 

vi olika elmarknader? Och hur förstärker vi 

elnäten samt ökar förbindelser mellan länder? 

Projekterade och utannonserade investeringar i 

ny elproduktionskapacitet i Europa, 2007-2020 

Vindkraft 

1,3 % 

Biomassa och avfall, samt övrigt förnybart 

4,5 % 

27,3 % 

Kärnkraft 

16,3 % 

Totalt: 

277 884 MW 


15 % 

32,7 % 

Kolkraft 

2,7 % 

Brunkol och torv 

Naturgas 

0,2 % 

Olja 

Källa: VGB POWERTECH, 2011 

Energitriangeln 

Den europeiska energimarknaden står inför 

konkreta utmaningar – både när det gäller 

att minska utsläpp av växthusgaser, säkra 

en trygg energiförsörjning genom minskat 

importberoende, men också beträffande 

konkurrenskraften och implementeringen av 

en gemensam energimarknad. 

EU:s gemensamma energipolitik är just 

därför inriktad på att långsiktigt trygga 

energiförsörjningen inom Europa, stoppa klimatförändringen 

och skapa en stabil grund 

för en konkurrenskraftig energisektor. Detta 

görs bland annat genom att harmonisera den 

europeiska elmarknaden för att underlätta 

elhandeln mellan länderna, en handel som 

i dag kompliceras av olika tekniska standarder 

och marknadsregleringar. En gemensam 

europeisk elmarknad är även nödvändig 

för att effektivt utnyttja gemensamma 

produktionsresurser. Försörjningstrygghet 

är särskilt viktig då EU i dag importerar över 

hälften av sitt energibehov. 

Leverans- 

säkerhet och 

försörjningstrygghet 

Klimat 

och miljö 



85


Omställning till en mer hållbar energiförsörjning 

De nuvarande politiska målen, både på europeisk och 

nationell nivå, medför att produktionsmixen på Europas 

elmarknad förändras successivt. En kraftig ökning av 

förnybara energikällor i elproduktionen medför större 

prisvariationer, men också att det kommer att krävas 

reservkraft och en generell utbyggnad av överföringsförbindelser 

för att kunna hantera större inslag av 

förnybar elproduktion. 

Minskad klimatpåverkan påverkar utformning 

En minskad klimatpåverkan från energisystemet kommer 

att leda till kraftiga förändringar av systemet, hela 

vägen från producent till konsument. Effektiv energianvändning, 

förnybar energi, kärnkraft och CCS är alternativ 

som är centrala i diskussionen om ett klimatneutralt 

energisystem. 

Framtidens energisystem kan innefatta både ökad lokal 

produktion av förnybar energi men också nya globala 

flöden av till exempel bioenergi, solbaserad el och 

vätgas. Omvandlingen kommer att förändra existerande 

energiberoenden av fossila bränslen och därmed påverka 

förutsättningarna för en trygg energiförsörjning. 

Ökat importberoende 

Samtidigt fortsätter den långsiktiga trenden i EU mot 

en allt lägre grad av självförsörjning av energi. Fram till 

2030 förväntas exempelvis EU:s importberoende av olja 

stiga till över 90 procent. 4 Naturgasen kommer att spela 

en viktig roll i Europas framtida energimix som balanskraft 

i elproduktionen allteftersom andelen intermittenta 

energikällor, det vill säga förnybara energikällor med 

oregelbunden produktion, ökar. Västeuropas importberoende 

av gas förväntas stiga till runt 70 procent år 

2030. 5 För att trygga en stabil energiförsörjning behövs 

tydliga strategier. Strategierna inkluderar diversifierad 

import, lagerhållning och säkrade leveranser genom 

86 


terminshandel på råvarubörserna. Energieffektivisering 

och ett ökat användande av förnybara energikällor är 

två andra sätt att stärka försörjningstryggheten. 

Effektivt resursutnyttjande 

Ett led i arbetet mot en klimatneutral framtid och en 

trygg energiförsörjning är att effektivisera användningen 

av energi och resurser. Elektricitet är i sig en 

effektiv energibärare. Dessutom är utsläppskällorna för 

elförsörjningen färre än inom många andra sektorer, 

och elektricitet är därmed mer lättkontrollerad. Förutsatt 

att elproduktionen görs klimatneutral är därför en 

ökad elanvändning, relativt andra energibärare, ett sätt 

att använda resurser mer effektivt. Elektricitet kan till 

exempel användas som ett sätt att minska koldioxidutsläppen 

från transportsektorn. 

Förutsättningar för minskade koldioxidutsläpp 

Europa har redan i dag kraftfulla marknadsbaserade 

incitament för att ställa om till ett samhälle med 

minskade koldioxidutsläpp. Långsiktigt bör det finnas 

något slags globalt pris på koldioxid, för att säkerställa 

konkurrensneutralitet mellan världens länder 

och marknader. Dessutom bör alla teknikalternativ 

för elproduktion få konkurrera på marknadens villkor. 

Infrastrukturen måste också förbättras – nätförbindelser 

måste byggas ut i den takt som ny produktion växer 

fram inom Europa och andra länder och existerande 

flaskhalsar måste byggas bort. Att reformera tillståndsprocesser 

är därmed en viktig fråga på många håll i 

Europa. Minst lika viktigt är det att verka för forskning, 

utveckling och demonstration avseende till exempel 

infrastruktur för elfordon, CCS och stöd till utveckling 

av nya energikällor, såsom våg- och solenergi.

Säkrad försörjningstrygghet 

Omvandlingen av det europeiska energisystemet mot 

en ökad användning av förnybara energikällor är inte 

enbart en klimatfråga. Ett viktigt mål för EU är att 

upprätthålla en trygg och säker energiförsörjning. 

Det ökade importbehovet består delvis av ett ökat 

beroende av naturgas. Ökningen kommer sig av en 

stigande efterfrågan i kombination med en minskad 

produktionskapacitet. De största källorna i dag för 

import av naturgas till EU är Ryssland och Norge. Den 

importandel som de tillsammans står för i dag kommer 

att öka kraftigt. 6 Dessutom kommer konkurrensen om 

råvarukällorna österut öka allteftersom snabbväxande 

länder som Kina ökar sin energikonsumtion. Naturgasimporten 

behöver alltså kompletteras med nya 

energikällor. 

Elnätet kommer att behöva anpassas till förnybara energislag. 


Också andra dimensioner av försörjningstryggheten 

är viktig utifrån ett europeiskt perspektiv och målsättningen 

om en gemensam marknad. Allt eftersom 

medlemsstaternas energimarknader utvecklas och 

överföringsförbindelser byggs ut kan de länder som 

i dag energimässigt fungerar som ”öar” få tillträde till 

den inre elmarknaden, och därmed minska sitt beroende 

av importerad fossil energi. 

Utbyggnaden av förnybar elproduktion stärker försörjningstryggheten 

eftersom sådana energikällor inte är 

beroende av importerade bränslen. 


87


Utvecklingen av elnäten i Europa 

88 

Illustrationen visar överföringsförbindelser 

till havs mellan de 

olika länderna i Europa. Länder är 

grupperade efter områden med 

synkroniserade frekvenser - 

Norden (exkl. Island och Jylland, 

en del av Danmark) utgör 

exempelvis ett sådant område. 

Irland 

Storbritannien 

Norden 

Storbritannien Nederländerna 

Öppnade: 2011 

Kapacitet: 1 000 MW 

(kapaciteten motsvarande 

ett kärnkraftverk) 

Längd: 260 km 


Befintliga Under uppbyggnad Planerade 

Baltikum Kontinentaleuropa Irland Storbritannien 

Norden 

Norge Nederländerna 

Sverige Tyskland 


Kapacitet: 600 MW 

Längd: 250 km 

Kontinentaleuropa 


Kapacitet: 700 MW 

Längd: 580 km (världens längsta HVDC-kabel) 

Baltikum

En integrerad och sammankopplad 

marknad 

Den inre marknaden för energi är i grund och botten 

beroende av energihandel över gränserna inom EU. 

Handeln är dock ofta komplicerad eftersom ländernas 

marknader regleras olika. 

Gemensam marknad för elhandel 

Utvecklingen av en gemensam europeisk marknad för 

återförsäljning av el är en förutsättning för visionen om 

en gemensam slutkundsmarknad. Med gemensam slutkundsmarknad 

menas möjligheten för Europas elkonsumenter 

att välja elleverantörer inom hela EU. Elproducenter 

säljer el på råkraftsmarknaden och elhandlare 

och konsumenter köper el till det pris där utbud och 

efterfrågan möts på slutkundsmarknaden. Att länka 

samman spotmarknader och integrera ”intraday” och 

balansmarknader är två sätt att integrera nationella 

marknader till större regionala marknader och till 2014 

en gemensam europeisk marknad, i enlighet med 

Europas övergripande mål. 

En grundförutsättning för att skapa en gemensam 

europeisk elmarknad är byggandet av ny överföringskapacitet. 

Marknadsintegrationen kräver en snabb 

expansion av stamnätet, men även ett effektivt 

samarbete mellan elnätsoperatörer, tydliga regler och 

god koordination för att öka sammankopplingen. Detta 

kräver i sin tur omfattande investeringar i stamnäten 

såväl som utökad överföringskapacitet mellan 

exempelvis Norden och Kontinentaleuropa, såväl som 

inom Tyskland mellan de norra och södra delarna. 

Vidare sker den största tillväxten av elproduktionen på 

platser långt ifrån där den konsumeras. En stor andel 

av ökningen kommer att bestå av vindkraft, solkraft 

från södra Europa och biomassaanläggningar i centrala 

och östra Europa. Tolv procent av Europas förnybara 

energiproduktion 2020 beräknas exempelvis komma 

från vindkraftsparker i Nordsjön. 7 


Vattenfall är involverade i utbyggnaden av ny kapacitet 

genom sitt medlemskap i ”Friends of the Supergrid” 

8 (för att koppla ihop Nordsjöns vindparker) och 

”NorthConnect”. 2011 skickades en ansökan in från 

NorthConnect (ett kraftnätsföretag som delvis ägs av 

Vattenfall) för att koppla ihop näten i Storbritannien och 

Norge. Om den förbindelsen byggs så kommer det vara 

den första ledningen som kopplar ihop Skottland med 

den europeiska kontinenten. NorthConnect – som 

grundades i februari 2011 av sina fem aktieägare – 

lämnade in en ansökan till National Grid Transmission 

(stamnätsoperatör i Storbritannien) för att koppla ihop 

landbaserade ledningar med stamnätet med en 570 

kilometer lång ledning med en kapacitet på 1400 MW 

mellan Storbritannien och Norge. 

Behov av tydliga regler 

En annan typ av problematik som skapar hinder för 

en gemensam energimarknad, är krångliga lagar och 

regler. För att fler projekt ska genomföras krävs att det 

blir lättare att bygga ny nätkapacitet. EU har nyligen 

föreslagit sätt för att uppnå kortare licensieringsprocedurer 

liksom harmonisering av förfarandet för utbyggnad 

av infrastrukturen på elmarknaden. 


89


Ett mer integrerat nät 

Elnäten måste framöver kunna hantera större flöden 

av förnybar energi, såväl inom som mellan länder, dels 

till följd av EU:s mål om en ökad andel förnybar energi, 

dels på grund av utvecklingen mot en gemensam europeisk 

elmarknad. Detta kräver att elnäten inom länder 

förstärks och förbindelser mellan länder ökar. 

På kontinenten kommer den nya kraften ersätta 

kolkraft och andra fossila energikällor. I Norden kommer 

den förnybara energin däremot i högre utsträckning 

fungera som komplement till befintlig kärnkraft och vattenkraft. 

Norden producerar redan i dag ett överskott 

av el och det kommer sannolikt öka i takt med nya 

investeringar. Beräkningar visar att efterfrågan på el i 

de nordiska länderna sannolikt inte kommer matcha den 

ökade produktionen. Överskottet kan distribueras till 

andra delar av Europa, framförallt till Storbritannien och 

Östeuropa. Detta reducerar kostnaderna för minskade 

koldioxidutsläpp, förutsatt att tillräcklig överföringskapacitet 

finns på plats. 

Förnybar el från exempelvis vindkraft produceras mer 

oregelbundet än traditionell el från vatten- eller kärnkraft. 

Detta ställer också krav på elnätet. Vind- eller 

solbaserad el kommer produceras i många, små och 

utspridda anläggningar vid varierande tidpunkter. 

Överföringskapaciteten behöver öka och integrationen 

förbättras för att kunna hantera detta. Näten kommer 

också behöva styras mer i detalj för att distribuera el 

från producent till konsument (se avsnittet om smarta 

nät). Genom ett utbyggt, mer integrerat nät kan effektiviteten 

i energisystemet öka. 

För att skapa ett stabilt system som också ger möjlighet 

till omfattande utbyggnad av de mer fluktuerande 

förnybara energikällorna behövs större nät med större 

överföringskapacitet. Nät som kan balansera utbud och 

efterfrågan över större geografiska regioner. Det handlar 

alltså inte om att leda el från exempelvis norra 

90 


Sverige till södra Tyskland utan om att koppla 

samman hela nätet däremellan för att möjliggöra att 

olika områden som ligger närmare varandra kan samarbeta 

i flera led för att jämna ut utbud och efterfrågan. 

Investeringar i den här typen av kapacitetsutbyggnad 

är samtidigt inte problemfria. Dels är investeringskostnaderna 

höga, och dels är tillståndsprocesserna komplicerade. 

Det är också vanligt att nya ledningar hotar 

eller upplevs hota naturvärden i de områden där de ska 

förläggas. Lokala protester från miljö- eller naturvårds- 

organisationer och allmänheten i området utgör ofta 

en av de största utmaningarna vid en utbyggnad av 

överföringskapaciteten. 

Hur kan vi minska överföringsförluster? 

Vid överföring av el uppstår förluster och i storleksordningen 

fem procent av den producerade elkraften 

försvinner i elnäten. Förlusterna orsakas av ledningens: 

• Tjocklek – ju tjockare ledning desto mindre förluster 

• Material – vissa material har bättre ledningsförmåga 

än andra 

• Temperatur – ju lägre temperatur desto mindre 

förluster 

• Spänningsnivå - högre spänning leder till lägre 

flöde och mindre förluster 

• Likström - likström har lägre energiförluster 

Ett sätt att reducera förlusterna är att minska avståndet 

mellan produktion och konsumtion. Vid dimensionering 

av elnät görs ekonomiska optimeringar av nätet, 

där hänsyn tas till nätförluster. Exempelvis har transformatorerna 

i elnätet utvecklats de senaste åren för 

att åstadkomma mindre förluster. Moderna transformatorer 

har lägre värmeutveckling och är samtidigt mindre

Nettoexport av elektricitet 

TWh 

6 

4 

2 

0 

-2 

-4 

-6 

NL 

5,4 

NOR 

2,0 

NOR 

1,5 

DE 

5,4 

Tyskland Nederländerna Norden 


1,5 

NL 

2,0 

DE 

Grafen visar den totala nettoexporten av el mellan 

Tyskland, Nederländerna och Norden. Mängden el 

som redovisas för varje land är den faktiska mängd 

elektricitet som utbyttes mellan länderna under 2009. 

Om exporten för ett land var högre än importen, är 

nettoexporten positiv. Om importen var högre, kommer 

nettoexporten vara negativ. 

Källa: ENTSO-E, 2009 

känsliga för så kallade tomgångsförluster. Eftersom 

transformatorerna alltid är i gång uppstår förluster när 

de inte utnyttjas till fullo. 

Ett annat sätt att minska förlusterna är att minska 

avståndet mellan elproduktionen och elkonsumtionen, 

exempelvis genom att ha ett mindre vindkraftverk 

eller solpaneler i anslutning till huset. Detta är dock 

en förhållandevis dyr lösning för att minska förluster 

jämfört med att förstärka och rusta upp nätet. 

Ytterligare en metod för minskade förluster är att 

använda sig av HVDC-kablar. HVDC står för högspänd 

likström (av engelskans high voltage direct current) 

och är en teknik för att transportera el långa sträckor 

via sjö- eller luftkabel. Likström ger mindre överföringsförluster 

än traditionell växelström. 


464,7 MW 

Tyskland 

1413,0 MW 

Norden 

1361,6 MW 

Kartan visar flödet av elektricitet mellan Tyskland, 

Nederländerna och Norden samt dessa länders totala 

import och export av elektricitet under 2009. 

Källa: ENTSO-E, 2009 


91

92 

Framtidens elnät och marknader | Smarta nät 

Smarta nät – framtidens distributionsnät 

Ändrad elproduktion 

När elproduktion från t.ex. 

vindkraft ökar balanseras det 

genom minskning i annan produktion, 

ökad konsumtion eller lagring 

Vindkraft 

Vattenkraft 

Annan 

energikälla 

Störningar i näten 

Den nätansvarige kan isolera områden 

om störningar i nätet upptäcks. 

Elnätet använder avancerad 

teknologi för att utföra speciella 

skyddsåtgärder på några mikrosekunder 

Förnybara energikällor 

Huvudsaklig energikälla 

Solceller 

Transformatorstationer 

Kan kommunicera 

med varandra 


Småskalig produktion 

Överbliven egenproducerad 

el kan säljas 

Tanka elbil 

Nätansvarig 

Bevakar nätet för att säkerställa 

stabilitet och effektivitet 

Smart elmätare 

Smart apparatur 

Elektronisk utrustning som 

kan stänga av sig vid 

variationer i frekvens 

Kommunikationsnät 

K 

Communication network 

Lagring 

Energi som genereras då 

konsumtionen är lägre kan 

lagras och användas senare 

Reservkraftverk 

Producerar el vid behov

Smarta nät 

I takt med att en större andel av elektriciteten kommer 

från förnybara och andra småskaliga energikällor blir 

de elproducerande enheterna väsentligt fler till antalet. 

Framtidens energisystem kommer i högre utsträck- 

ning att bygga på principen om många bäckar små. 

För att kunna samla upp all denna produktion och föra 

den till konsumenterna måste elnätet ha en annorlunda 

struktur. 

Utvecklingen på energiområdet kan faktiskt jämföras 

med IT-utvecklingen. På 1960-talet trodde många att 

ett fåtal stordatorer var framtiden. Istället visade det 

sig att det blev miljontals små enheter sammankopplade 

i ett stort nätverk – internet – som tog över. Denna 

utveckling drevs, som vi alla vet, av fallande kostnader 

för mikrochip och att allt mindre datorer blev allt mer 

kraftfulla. Denna utveckling börjar nu ta fart även på 

energiområdet. 

Vad är smarta nät? 

Det finns i dag ingen tydlig och allmänt accepterad 

definition av smarta nät och olika personer och organisationer 

använder olika definitioner. I allmänhet identifierar 

man två olika typer av smarta nät. 

Den första typen av definitioner ger en beskrivning av 

vilken teknik som räknas till intelligenta nät, exempelvis 

kraftelektronik (omvandlar elektrisk energi med hjälp av 

elektroniska kretsar ex. FACTS – Flexible AC Transmission 

System - och HVDC), energilagring, avancerade 

nätautomations- och skyddssystem, samt möjligheten 

att lägga driftreserver på förbrukningssidan och hos 

mindre produktionsenheter för att nämna några. Den 

andra typen av definitioner utgår från problem som är 

i behov av en lösning. Att underlätta en ökad introduktion 

av förnybar elproduktion; att reducera effekttoppar; 

att förbättra incitamenten till effektivare elanvänd- 

ning och att skapa mer fördelaktiga förutsättningar 

för aktivare elkonsumenter. 


Genom att integrera IT-baserade kontroll- och kommunikationssystem 

i elsystemets olika delar och sedan 

länka samman dessa i realtid kan man styra och fatta 

beslut över produktion och konsumtion, baserat på 

realtidsinformation om utbud och efterfrågan. Informationen 

kan också användas för att göra prognoser 

och förbättra planeringen. På detta sätt kan utbud och 

efterfrågan på el mötas på ett bättre sätt än i dag, med 

en mer effektiv elanvändning som resultat. ”Smartheten” 

består i ett bättre användande av teknologier 

och lösningar för att bättre kunna planera och driva 

befintliga elnät. På så sätt går det att på ett intelligent 

sätt kontrollera produktionen, vilket möjliggör nya 

energitjänster och energieffektivisering. 

Förverkligandet av ett mer avancerat kraftöverförings- 

och distributionssystem i form av smarta elnät är en 

prioriterad insats på såväl nationell som europeisk 

nivå. Elnätet är dock komplext och berör många olika 

aktörer. Knäckfrågorna är många när det gäller smarta 

elnät. Det handlar både om juridiska, tekniska och 

ekonomiska utmaningar. Behovet av en systemsyn och 

en gemensam inriktning är stor. 

EU-kommissionen har arbetat fram en policy på området, 

samtidigt som de föreslår aktiviteter för att ta de 

smarta elnäten från innovation via demonstrationsfaser 

till kommersiell tillämpning. För det första föreslår de att 

en gemensam teknisk standard på EU-nivå införs för 

att olika system ska kunna fungera med varandra. Vem 

som helst som kopplar in sig på elnätet ska ha möjlighet 

att ha tillgång till, kommunicera och tolka tillgänglig 

data för att kunna optimera sin egen konsumtion och 

produktion. För det andra vill man justera existerande 

EU-regelverk, för att skapa incitament för nätinvesterare 

att öka tempot i arbetet med ökad energieffektivitet 

och kvalitet i sina tjänster. 

Tekniska alternativ att lagra elektricitet skulle också 

hjälpa till att överbrygga gapet mellan elproduktion och 

elkonsumtion, både i anslutning till elproduktionen och 

hos konsumenten. 


93


Energilagring – möjligheter i framtiden 

Tillgången på energi är egentligen i det närmaste obegränsad. 

Utmaningen är att den måste finnas tillgänglig 

på rätt plats vid rätt tidpunkt. En typisk egenskap hos 

elektricitet är att mängden el som produceras vid en 

viss tidpunkt också mer eller mindre måste konsumeras 

vid samma tidpunkt. Samtidigt varierar efterfrågan på 

elektricitet under dagen och året. 

Klimatförändringarna och därmed den ökade efterfrågan 

på förnybar, intermittent elproduktion har lett till ett 

ökat intresse för storskalig energilagring, men också 

korttidslagring i själva elnätet. Det senare kan till exempel 

handla om batterier i anslutning till en vindkraftspark 

där de bidrar till att jämna ut vindtoppar. Ska den 

förnybara elproduktionen fortsätta öka sin andel är det 

mer eller mindre nödvändigt att också möjligheterna att 

lagra energin förbättras. Enligt beräkningar från Boston 

Consulting Group behövs det i Europa ytterligare 

lagringskapacitet på 150 TWh till år 2025 för att parera 

de obalanser som uppstår i elnätet på grund av en 

94 

Nedan följer några olika varianter för lagring 


större andel el från sol- och vindkraft. 9 Elenergilagring 

definieras som omvandling av elektrisk energi från 

ett elnät till en form i vilken den kan lagras tills den 

åter omvandlas till elektrisk energi. Ett initialt problem 

handlar om att elnätet arbetar med växelström, medan 

batterier kräver likström. Med modern teknik kan dock 

detta problem överbryggas. Branschen arbetar med att 

batterierna ska bli lättare och billigare men det finns 

mycket som talar för att vikt och kostnad kommer 

fortsätta vara minusposter för batteritekniken under 

lång tid framöver. 

Varje teknik har sina inneboende begränsningar och 

nackdelar, vilket gör att varje teknik är praktisk och 

ekonomiskt fördelaktig att använda endast under vissa 

förhållanden som lämpar sig just för den enskilda lagringstekniken. 

En generisk lagringsteknik som är funktionellt 

gångbar och som kan användas i alla situationer 

saknas. I dagsläget är vattenpumpkraftverk den enda 

fullt utvecklade tekniken på området. Batteritekniken 

Pumpkraftverk – Vatten pumpas upp från en lägre reservoar till en högre. Detta sker när elpriset är lågt. När elpriset är 

högt får vattnet i stället forsa ner igen och passerar då en turbin. Detta är en gammal teknik som tillämpas på många 

håll i Europa. 

Batterier – Det finns en mängd olika batterier. I kategorin flödesbatterier ingår polysulfid bromid-, vanadium redox- och 

zinkbromidbatteri. Till de mer konventionella batterierna hör natriumsulfid-, litium-jon-, bly-syra- och metall-luft-batterier. 

Lagringstekniken är högaktuell också inom bilindustrin där efterfrågan på alternativa drivmedel är stor. I huvudsak 

handlar det om batterier med litiumjoner, av samma typ som redan i dag finns i mobiltelefoner och bärbara datorer. 

Vätgas – Kan tillverkas av vindkraftverk genom elektrolys. Vätgasen kan omvandlas till rörelseenergi i en förbränningsmotor. 

Tryckluft (Compressed Air Energy Storage) – Elström från till exempel ett vind- eller kolkraftverk driver pumpar som 

pressar ner luft i lager under marken. Denna luft kan sedan tryckas upp samtidigt som den passerar en turbin. 

Svänghjul (Flywheel Energy Storage) – Överskottsenergi i elnätet används för att med hjälp av en elmotor sätta små 

cylindrar i rotation i friktionsfritt vakuum. Denna rotation kan senare omvandlas till elektrisk energi genom att driva en 

generator. 

Lagra energi hos slutanvändaren – Det har genomförts ett flertal försök att lagra el hos slutanvändaren, då det i dag är 

svårt att effektivt lagra energi hos producenten. En variant är att lagra den el som ska användas i form av värme eller 

kyla. När elpriset är lågt lagrar man mer energi, exempelvis genom att låta temperaturen sjunka mer än vad som egentligen 

behövs i ett frysrum, för att när priset sedan stiger utnyttja den lagrade kylan.

har utvecklats under lång tid, men kräver ytterligare 

forskning för att förbättra verkningsgraden och få 

ner kostnader. Andra tekniker för kortsiktig lagring är 

svänghjul och de så kallade superkondensatorerna, men 

mängden energi som lagras är och kommer att vara 

ganska liten. Även tekniken vad gäller tryckluft måste 

utvecklas då den, på grund av höga förluster, är dyr och 

kräver särskilda geografiska förutsättningar. 

Hur påverkas konsumenterna? 

En egenskap hos de smarta elnäten är just att elkonsumenten 

förväntas vara mer aktiv och engagerad i 

realtid när det gäller sin elkonsumtion. Precis som att 

man kan bestämma sina bilresor och lägga dessa då 

trängseln är som minst ska man som elkonsument 

Läs mer om: 


kunna styra sin elförbrukning så att man undviker 

trängseln, och därmed höga kostnader i elnäten. 

Smarta elmätare kommer att ge slutkonsumenten 

tydliga incitament att spara energi och därmed pengar. 

Så kallade aktivhus med lösningar för att styra både 

värme, ventilation och belysning kan sänka elkostnaderna 

med upp till 50 procent. Detta sker genom att 

elkonsumtionen styrs om efter tidpunkter på dygnet då 

priset på el är lägre. Exempelvis kan disk- och tvättmaskinen 

användas på natten då vindkraften generellt 

genererar mer el. Ett annat exempel är elbilar som av 

samma anledning kan laddas på natten. Vidare möjliggör 

smarta elnät att traditionella elkonsumenter kan 

övergå till att helt eller delvis bli nettoproducenter av el, 

till exempel genom att installera solfångare på taket. 

• Utvecklingen på den europeiska energimarknaden på Europeiska kommissionens hemsida 

www.ec.europa.eu/news 

• Energikällor i Vattenfalls bok ”Sex energikällor – ett energisystem” som finns tillgänglig på 

www.vattenfall.se. 

• Projektet One Tonne Life och vad som krävs för att sänka koldioxidutsläpp i vardagen på 

www.onetonnelife.com 


95

”Vad krävs egentligen för att sänka individens 

koldioxidutsläpp och leva klimatneutralt?” 

. 

1. Volvo C30 Electric - 

Familjens bil är lika säker, 

bekväm och rymlig som en 

standardbil. Skillnaden är 

att Volvo C30 Electric drivs 

helt och hållet med el. Bilen 

får sin kraft från ett litiumjonbatteripaket 

som laddas via 

ett vanligt hushållseluttag. En 

full laddning tar omkring åtta 

timmar. Räckvidden på en full 

laddning är upp till 15 mil. 

www.onetonnelife.com 

Läs mer på 

Framtidens elnät och marknader | One Tonne Life 

1 

Energieffektiviseringar i vardagen – One Tonne Life 

Energieffektiviseringar är en viktig aspekt för att nå 

målet om klimatneutralitet. Varje individ bidrar i dag till 

växthuseffekten med mellan sex och åtta ton koldioxid 

per år. Enligt expertis på området måste denna siffra 

sjunka till ett ton per person och år, annars kommer 

växthuseffekten göra så att jordens medeltemperatur 

höjs med mer än två grader. Men vad krävs egentligen 

för att sänka individens koldioxidutsläpp och leva 

klimatsmart? 

I projektet One Tonne Life har Vattenfall tillsammans 

med A-hus, Volvo Personvagnar, ICA och Siemens skapat 

ett klimatsmart hushåll. Syftet var att testa om det 

överhuvudtaget är möjligt för en familj att leva så att 

utsläppen per person är förenliga med ett stabilt klimat 

96 DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA ENERGIMARKNADEN 

2 

7 

3 

4 

2. Solceller och solfångare - 

Solcellspaneler finns både på taket 

och på husets södra fasad. Solcellerna 

är inbyggda i husets konstruktion 

och genererar den energi 

som krävs för tillskottsuppvärmning, 

ventilation, el till kyl och frys och så 

vidare. Överskottskraften används 

för att ladda familjens eldrivna 

Volvo. Solfångarna på carporttaket 

ger varmvatten och bidrar också till 

den lilla uppvärmning som behövs. 

6. Väggar - Husets väggar är byggda i tre 

lager med en unik isoleringsförmåga och 

minsta möjliga luftläckage. Plastfolien som 

håller klimatskalet intakt är noga placerat 

för att minska luftläckaget ytterligare. 

på lång sikt, vilket grovt uppskattat innebär ett ton 

koldioxidekvivalenter per person och år. 

Företagen har bidragit med det allra senaste inom sina 

områden med målsättningen att minimera koldioxidutsläppen 

i ett vanligt hushåll. Mycket av den teknik och 

de lösningar som familjen använt är tillgängliga redan 

nu eller inom kort. 

Under projektet delades hushållet upp i områdena 

Transport, Mat, Boende och Övrigt. För att säkerställa 

tillförlitligheten i mätningarna av familjens koldioxidutsläpp 

medverkade även experter från Chalmers 

tekniska högskola i Göteborg i projektet. 

5 

6

3. Klimatskal - Tack vare det väliso- 

lerade och täta klimatskalet för- 

brukar huset väldigt lite energi. Klimatskalet 

består av husets fönster, dörrar, 

väggar, golv och tak. Energiförbrukningen 

kan minimeras genom bättre 

isolering i väggar, tak och husgrund 

och genom att man sätter in energieffektiva 

fönster och dörrar. 

5. Sollådor - De karakteristiska 

kuberna kring 

fönstren ger huset ett 

spännande utseende, men 

de har också en viktig 

funktion. Deras uppgift är 

att stänga ute den högtstående 

sommarsolen och 

släppa in den lågt stående 

vintersolen 

7. Vindfång - Vindfånget vid entrén 

har samma funktion som de klassiska 

farstukvistar som byggdes på torpen i 

Sverige förr. Vindfångets dubbla dörrar 

hindrar att husvärmen läcker ut och att 

den kalla utomhusluften kommer in i huset. 

Under sex månader i One Tonne Lifehuset 

lyckades den svenska familjen 

Lindell sänka sina koldioxidutsläpp till 

som lägst 1,5 ton. Även om inte målet 

på ett ton nåddes så var prestationen 

häpnadsväckande och visar att det är 

möjligt för vanliga familjer att göra en 

stor insats för klimatet. 

Familjens utsläpp från privat konsumtion 

innan projektet uppskattades till 

ungefär sju ton koldioxid per person 

och år. Utöver detta tillkom ytterligare 

knappt två ton från offentlig konsumtion, 

som familjen dock inte har haft 

möjlighet att själva påverka. 

4. Fönster - Jämfört med konventionella fönster 

med ett U-värde (mått på isoleringsförmåga) 

på omkring 1,2 är U-värdet så lågt som 0,7 i de 

fasta fönstren och 0,8 i de öppningsbara. 

Framtidens elnät och marknader | One Tonne Life 

Inomhus - För att se till att det välisolerade huset får tillräckligt med frisk luft inomhus 

finns ett ventilationssystem som drar ut luften från badrum, klädkammare och kök 

och blåser in frisk, uppvärmd luft till sovrum, vardagsrum och andra gemensamma 

familjeutrymmen. Värmen i den luft som sugs ut återvinns. Husets uppvärmningsbehov 

fylls av den inkommande luften, de boendes kroppsvärme och värmegenererande 

vitvaror och köksmaskiner. På nedervåningen är golvvärme installerad. 

Sett per kategori lyckades familjen minska utsläppen från transporter 

med 90 procent, mat med 80 procent, boende med 60 procent och 

övrigt med 50 procent. 

Totalt sett sänkte familjen Lindell sina utsläpp med 75 procent på 

bara sex månader. Även om de offentliga utsläppen, som står utanför 

familjens kontroll, skulle räknats med så minskade utsläppen till 3,3 

ton koldioxid per person och år. En sänkning med totalt 60 procent. 

Ton CO 2 -ekv/person och år 

2,5 

2 

1,5 

1 

0,5 

0 

Mat Boende & Energi Transport Övrigt 

■ Innan projektet ■ Komfortnivå (v.12) ■ Mininivå (v.20) 


Framtidens elnät och marknader | Sammanfattning 


• Det finns ett tydligt positivt samband mellan ekonomisk utveckling och konsumtion av energi. 

• Den globala efterfrågan på el har exploderat under de senaste årtiondena och denna trend kommer bestå 

med tanke på dagens befolkningstillväxt om 80 miljoner människor om året. 

• Efterfrågan på elektricitet kan förväntas öka snabbare än andra former av energi – en fjärdedel av jordens 

befolkning saknar fortfarande tillgång till el. Fram till år 2035 förväntas elkonsumtionen öka med mer än 

63 procent mot dagens nivåer. 

• Fossila bränslen kommer fortsätta att spela en viktig roll i EU:s energimix, med nuvarande politik förväntas 

hälften av EU:s elproduktion baseras på fossila bränslen år 2035. 

• EU:s 20–20–20 mål är att reducera koldioxidutsläppen med 20 procent jämfört med 1990 års nivåer, öka 

andelen förnyelsebara energikällor till 20 procent och förbättra energieffektiviteten med 20 procent. 

• Många europeiska kraftverk är relativt gamla. Om inga nya investeringar görs väntas ett kraftunderskott på 

300 000 MW runt 2020. 

• En undersökning bland Europeiska elbolags investeringsplaner visar på att investeringar om 278 000 MW 

planeras mellan 2007 och 2020, fördelat mellan förnybar energi (33 procent), kärnkraft (16 procent) och 

fossila bränslen (51 procent). 

• Alternativ såsom effektiv energikonsumtion, förnybar energi, kärnkraft och CCS är i centrum för diskussionen 

om klimatneutrala energisystem. 

• Framtidens energisystem kan i större utsträckning komma att innehålla lokalt producerad förnybar energi, 

men också nya globala flöden av till exempel bioenergi, solenergi och vätgas. 

98 


Noter - Framtidens elnät och marknader 


2 Ibid. 

3 VGB Powertecch (2011), Electricity Generation 2011/2012 

4 www.euractiv.com 

5 Ibid. 

6 Belkin, P. (2008), The European Union´s Energy Security Challenges, CRS 

7 www.ewea.org 

8 Läs mer om Friends of the Supergrid på www.friendsofthesupergrid.eu/ 

9 BCG. (2003), Keeping the Lights On – Navigating Choices in European Power Generation 



99

Ordlista 

Ord Förklaring 

APX Den nederländska elbörsen (Anglo-Dutch Energy Exchange) 

Baskraft 

Biomassa 

CCS 

EEX 

Effekt 

Elbörs 

Energikällor (till exempel kärnkraft) som används för att säkra energitillförsel från intermittenta energikällor 

Förnybar energikälla som består av materia från jord- och skogsbruk ur vilken energi utvinns, till exempel genom förbränning 

Carbon Capture and Storage - Teknik som avlägsnar koldioxid vid förbränning av kol. Koldixoiden lagras därefter under jord eller i havet för att 

minska utsläppet i atmosfären 

European Energy Exchange - Europeiska energibörsen 

Detsamma som energi per tidsenhet, alltså den kraft som krävs för att utföra något under en viss tid. Mäts i watt 

En marknad för återförsäljning av el för producenter, leverantörer och kunder där prissättningen är transparent och baseras på utbud och 

efterfrågan 

Elcertifikat Subventionering av förnybar energiproduktion. En certifieringsavgift betalas av konsumenten till elproducenten 

Elhandelsföretag Företag som säljer el på slutkundsmarknaden 

Elnätsföretag Transporterar el till slutkundsmarknaden, ansvarar för ett visst regionalt eller lokalt nät 

Energibärare Ett ämne eller process som används för att lagra och/eller transportera energi 

Energimix Fördelningen av respektive energislag i till exempel ett lands energiförbrukning 

EPEX European Power Exchange - Energibörs för Frankrike, Tyskland, Österrike och Schweiz 

EREC European Renewable Energy Council 

FACTS Flexible AC Transmission System - förbättrar graden av kontroll, kvalitet och effektivitet av överföring av växelström 

Feed-in tariff Styrmedel för att främja förnybar elproduktion genom att minska priset per producerad kilowattimme (kWh) eller höja slutkundspriset 

Fjärrvärme Uppvärmningsmetod där värme produceras långt bort från slutkonsument. Varmt vatten cirkuleras i ett rörsystem under jord 

Fossila bränslen Ändliga energikällor till exempel olja, stenkol, brunkol, naturgas och torv 

Fracking Sprickbildning, metod som används vid extrahering av skiffergas 

Frekvens Mäter elektriska svängningar per sekund. Mäts i hertz (Hz). EU-standard för växelström är 50 Hz 

Flaskhals En begränsning i elproduktionen/nätet som gör att det bildas uppehåll eller att kapaciteten inte kan utnyttjas maximalt 

Förnybar energikälla En icke ändlig resurs som solenergi, vind- och vattenkraft 

GW Gigawatt - Detsamma som en miljard watt 

GWh Gigawattimmar - Mäter antal gigawatt som förbrukas per timme 

HVDC High Voltage Direct Current 

IEA 

Intermittent kraft 

Kapacitet 

International Energy Agency 

Energikällor med varierande energiproduktion, till exempel solenergi och vindkraft 

Den maximala förmågan hos ett kraftverk att producera eller för ett nät att transportera elektricitet 

100 DEN GEMENSAMMA EUROPEISKA ENERGIMARKNADEN

Ord Förklaring 

Koldioxid (CO 2 ) 

Kraftvärme 

kWh 

Liberalisering 

Likström 

Ordlista 

Ett färglöst, icke brännbart vid rumstemperatur gasformigt ämne. Ämnet tas upp av växter vid fotosyntesen. Koldioxid är, jämte vatten, slut- 

produkten vid förbränning av ved, kol och olja 

Produceras i ett kraftvärmeverk som producerar både värme och elektricitet 

Kilowattimmar - Mäter antal kilowatt som förbrukas per timme 

Avskaffandet av monopol i syfte att öppna upp för konkurrens. 

Elektriskt laddning som hela tiden har samma riktning 

LNG Liquified Natural Gas - Naturgas som kylts ner till - 162° C och övergått i flytande form 

Lokala nät Lokala nät, som förgrenas från det regionala nätet, med en spänning under 50 kV 

MW 

MWh 

Megawatt - Detsamma som en miljon watt 

Nord Pool Den nordiska elbörsen 

OECD 

Regionala nät 

Råkraftsmarknad 

Skiffergas 

Megawattimmar - Mäter antal megawatt som förbrukas per timme 

En organisation för ekonomiskt samarbete och utveckling 

Regionala nät, som förgrenas från stamnätet, med en spänning som varierar mellan 70 - 150 kV (i Sverige, Tyskland och Nederländerna) 

En elmarknad för producent, leverantör och konsument där priset bestäms efter utbud och efterfrågan, kallas även grossistmarknad. 

Marknaden är gransöverskridande, i Norden kallad Nord Pool 

En typ av naturgas som utvinns ur skiffer, s.k. okonventionell gas 

Slutkundsmarknad Nationell, icke gränsöverskridande, marknad där regionala eller lokala elhandelsföretag levererar el till konsumenten 

Smarta nät Samlingsbegrepp för framtidens elnät, benämns även som Smart Grids 

Spotmarknad Elmarknad med omedelbar leverans, utan bindning i långa kontrakt, till exempel Nord Pool 

Stamnät Det nät som transporterar stora volymer elektricitet med hög spänning (220 - 400 kV) över långa sträckor 

Stamnätsoperatör 

Har monopol på stamnätsverksamheten i ett geografiskt avgränsat område samt ansvarar för att det alltid råder balans mellan utbud och 

efterfrågan 

Synkroniserade nät Nät som alltid använder sig av samma frekvens 

TSO Transmission System Operator - ansvarar för underhåll och drift av stamnätet 

TWh Terawattimme - Mäter antal terawatt som förbrukas per timme 

Utsläppshandel Storskaligt handelssystem för utsläpp av växthusgaser 

V Volt - enheten för elektrisk potential 

W Watt - Den fysikaliska storheten för effekt, dvs. energi per tidsenhet. 1 watt=1 joule per sekund 

Verkningsgrad Verkningsgraden är kvoten mellan tillförd och genererad energi 

Växelström En elektrisk laddning som ständigt ändrar riktning 

Växthusgas Samlingsbegrepp för gaser som påverkar klimatet 


Vattenfall AB (publ) 

162 87 Stockholm, Sverige 

Besökare: Sturegatan 10 

T +46 8 739 50 00 

info@vattenfall.se 

www.vattenfall.se

Den gemensamma europeiska energi- marknaden - Vattenfall

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?