Förteckning över arkivfilmer - Visa filer

Förteckning över arkivfilmer 

Götebot-gs universitetsbibliotek. Mikrofilinade handskrifter 

i .andra bibliotek och arkiv samt i privat ägo. 

Förteckningen redovisar ett urval av Göteborgs universitetsbiblioteks 

samling av mikrofilmade arkiv(alier) och handskrifter. Utelämnade 

äro mikrofilmer av arkiv(alier) och handskrifter. vilka 

förvaras i original i Göteborgs universitetsbibliotek. ett par mikrofilmer 

av handskrifter, vilkas proveniens är okänd, samt en förseglad 

mikrofilm. 1 

Förteckningen är uppställd på följande sätt. Arkiv(alier). handskrifter 

och samlingar äro i regel förtecknade under arkivbildarens, 

handskriftens eller samlingens namn. Brevväxling mellan 

namngivna personer återfinnes alltså under brevmottagarens 

namn. Från brevskrivarens namn korshånvisas till brevmottagaren. 

Undantagna från denna huvudregel äro ett par äldre samlingar 

(t.ex. det svenska riksarkivets samling av svenska medeltidscodices) 

och en samling brev av konung Gustaf III (1746-1792) i original 

och avskrift, vilken förvaras i privat ägo. Dessa ha förtecknats 

under den institution (motsvarande). som förvarar samlingen 

ifråga. 

Förteckningar och kataloger över hela bestånd eller delar därav 

äro också antecknade under respektive institution. 

Dessa undantag från huvudregeln skola emellertid icke vålla 

några besvär, eftersom korshänvisningar gjorts i samtliga dessa 

fall. Ä ven eljest ha korshänvisningar gjorts, och därvid har viss 

hänsyn tagits till de beteckningar, som använts i de tidigare tryckta 

förteckningarna över Kungl. bibliotekets samt Lunds och Uppsala 

universitetsbiblioteks mikrofilmsamlingar. 2 

När annat icke uppges, består mikrofilmen av positiv 35 roms 

l Vad beträffar mikrofilmer av utländska avhandlingar, vilka endast föreligga 

i maskinskrift, har själva mikrofilmningen ansetts motsvara mångfaldigande 

genom tryckning. Dessa mikrofilmer ha därför utelämnats i 

denna framställning. 

2 Arkiv, samhälle och forskning. Svenska arkivsamfundets skriftserie 12, 

Stockholm 1970, s. 66-72; 14, Stockholm 1972, s. 6Q-...

Göteborgs universitetsbibliotek 

rullfilm. Antalet mikrofilmrullar eller askar med microfiches framgår 

av mikrofilmens signum. Sådana signa som Mikrofilm 23 och 

Mikrofilm 238:1 betyda, att arkivalierna, handskriften eller samlingen 

rymmas i en enda mikrofilmrulle. Sådana signa som Mikrofilm 

9:1-37 och Microfiche 4:1-13 upplysa, att de mikrofilmade 

handlingarna äro fördelade på 37 rullar respektive 13 

askar. . 

Uppgifterna om var originalen till de mikrofilmade handlingarna 

förvaras och originalens signa avse förhållandena vid mikrofilmningen. 

Slutligen har i varje särskilt fall anmärkts, om mikrofilmen 

icke tillhör Göteborgs universitetsbibliotek utan endast deponerats 

där. 

Abrahamsdotter, Catharina (1674-_1748). Se Arwedsonska släkten. 

Almquist, Carl Jonas Love (1793-1866). Murnis. Oretuscherad 

handskrift. Renskrift av obekant hand. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(X 251 k 1). Mikrofilm 13:7. 

Andersson, Dan (1888-1920). Se Rosen, Emil. 

Antikvitetsarkivet Se Stockholm, Antikvitetsarkivet 

Antikvitetskollegium. Se Stockholm, Antikvitetsarkivet 

Arfwedson, Carl David (1806-1881). Carl David Arfwedsons 

papper. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 314:2--3. 

Arfwedson, Elias (1775-1821). Ungdomsöfning. 1-2. Orig. i 

privat ägo. Mikrofilm 314:1. 

Arfwedson, John Edvard (1842-1928). John Edvard Arfwedsons 

papper, huvudsakligen rörande mynt samt handlingar rörande 

firma Arfwedson, Sutthoff & Co. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 

314:3. 

Arfwedson, Sutthoff & Co. Se Arfwedson, John Edvard. 

Arfwedsonska släkten. Abraham Perssons (1632-1689) släktbok, 

vilken genom Catharina (Karin) Abrahamsdotters (1674- 

1748) giftermål 1696 med Anders Arfwedson (? -1706) 

övergått i Arfwedsonska släktens ägo och fortsatts av dess 

medlemmar. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 314:1. 

Aschaneus, Martinlis Laurentii (ca 1575-1641). Se Stockholm, 

Antikvitetsarkivet 

Attman, Artur (f. 1910). Se Ryska dokument. 

Beijer, Joachim Christian von (1652- 1705). Allmänna och enskilda 

handlingar 1651-1700 rörande Eric Dahlberg (1625- 

1703) och Joachi!ll Christian von Beijer. Orig. i privat ägo 

(Värnbergs gods). Mikrofilm 188:6-7. 

60


Bellman, Carl Michael (1740-1795). Fredmans epistlar. Första 

och andra delen. Orig. i Stockholm, Kungl. biblioteket (Vf 

22:1-2, den s. k. Björlingssonska handskriften). Mikrofilm 

4:1-2. (Negativ) 

Bellman, Carl Michael (1740-1795). Fredmans epistlar. Första 

tomen och andra delen. Orig. i Stockholm, Kungl. biblioteket 

(Vf 25:1-2, den s. k. Duwallska handskriften). Mikrofilm 

5:1-3. (Negativ) 

Bellman, Carl Michael (1740- 1795). Samling af Bellmans Poesier. 

Första bandet. Orig. i Stockholm, Kungl. biblioteket (Vf 12, 

den s. k. Bergströmska handskriften). Mikrofilm 3. (Negativ) 

Berch, Carl Reinhold (1706--1777). Se Stockholm, Antikvitetsarkivet. 

Berg, Georg Wilhelm (1839-1915). Memoarer. Orig. i privat ägo. 

Mikrofilm 247. (Negativ) 

Bielke, Fredrika Eleonora, f. von Diiben (1738-1808). Se Bielke, 

Nils Adam. 

Bielke, Nils Adam (1724-1792). Brev till Nils Adam Bielke och 

hans hustru Fredrika Eleonora Bielke, f. von Diiben (1738- 

1808) 1762-1784 och odat., huvudsakligen från kronprins 

Gustaf, sedermera konung Gustaf III (1746--1792). Orig. i 

privat ägo (Kristineholms gods). Mikrofi.hn 1:1-3. (Negativ) 

Björkman, Arvid (1875-1960). Brev till Arvid Björkman från 

Birger Sjöberg (1885-1929) 1921-1927. Orig. i privat ägo. 


Björnbergska släktarkivet Se Stockholm, Krigsarkivet. Mannerfeltska 

släktarkivet 

Boivie, Victor (1877-1949). Brev till Victor Boivie från Birger 

Sjöberg (1885__:_1929) 1923-1928. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 

201. (Negativ) 

Bonnier, Albert (1820-1900). Brev till Albert Bonnier från Sven 

Adolf Hedlund (1821-1900) 1866--1896, spridda år. Orig. i 

privat ägo (AB Albert Bonniers förlag). Mikrofilm 190:1-2. 

(Negativ) 

Braad, Christopher Henric (1728-1781). Berättelse om resan 

med skeppet Hoppet, . . . från Götheborg till Canton i China, 

.. . 1748 till ... 1749. - Skeppsjournal under samma resa. 

Renskrift. - Annotationer på de Curieusiteter jag sedt och 

funnit u t i Canton i China . . . år 17 48 . . . samt 17 49 . . . - 

Resebeskrifning ifrån Sverige till Chinesiska staden Canton. 

Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket (X 389-392). Mikrofilm 

13:9. 

61


Ekeblad, Claes Julius (1742-1808). Avskrifter av brev till Claes 

Julius Ekeblad från konung Gustaf III (1746-1792) 1784- 

1791, spridda år. Avskrift i privat ägo (Värnbergs gods). Mikrofilm 

24. (Negativ) 

Ekelöf, Gunnar (1907-1968). Se Hjorthen, Gunnar. 

Erdman, Nikolaj (f. 1902), Mandat [Fullmakten]. Orig. (på ryska) 

i New York, New York public library. Mikrofilm 273. Deposition. 

Estniska kyrkoböcker. Se Helsingfors, Riddarhuset. 

Finska runan. Se Lillja, Johan Wilhelm. 

Gahm Persson, Sigfrid Lorens (1725-1794). S. L. Gahms biografiska 

samlingar. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket (X 206 

-222). Mikrofilm 13:1-7. 

Geijer, Erik Gustaf (1783-1847). Egenhändig anteckningsbok 

från resa i Tyskland 1825. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(X 415 k). Mikrofilm 13:10. 

Geijerstam, Gustaf af (1858-1909). Se Conrad, Michael Georg. 

Granfeldtska (från Dal) släktarkivet Se Stockholm, Krigsarkivet. 

Mannerfeltska släktarkivet 

Grill, Anna Johanna (1753-1809). Dagboksanteckningar under 

resan till England år 1788. - Resan till England år 1788. 

Renskrift. - Bilagor till renskriften. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 

183:1-3. (Negativ) 

Gustavianska samlingen. De av konung Gustaf III (1746-1792) 

genom testamente skänkta handlingarna 1638-1792. Orig. i 

Uppsala, Universitetsbiblioteket (F 410-531). Mikrofilm 

9:1-37. 

Gustaf III(1746-1792), konung av Sverige. Se Bielke, Nils Adam. 

Gustaf III (1746-1792), konung av Sverige. Se Ekeblad, Claes 

d. y., och Ekeblad, Claes Julius. 

Gustaf III (1746-1792), konung av Sverige. Se Gustavianska 

samlingen. 

Gustaf III (1746-1792), konung av Sverige. Se Hessenstein, 

Fredrik Vilhelm von. · 

Gustaf III (1746-1792), konung av Sverige. Se Värnberg. 

Gyldenstolpe, Edvard (1679-1709). Resa genom Frankrike och 

Italien 1700-1702. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(X 369). Mikrofilm 13:9. 

Göteborgs och Bohus län. Se Kyrkoarkivalier för Göteborgs och 

Bohus län respektive Ut.drag ur Göteborgs och Bohus läns 

församlingars födelse-, vigsel- och dödböcker. 

63


Hadorph, Johan (1630-1693). Se Stockholm, Antikvitetsarkivet 

Hamilton, Henning (1814-1886). Brev till Henning Hamilton 

från Ludvig Manderström (1806-1873) 1858, 1861-1865. 

Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket (F 860 i-l) Mikrofilm 

10:1-2. 

Hamilton, .Henning (1814-1886). Se även Manderström,. Ludvig. 

Hardy, Thomas (1840-1928). Manuskript till romanerna Under 

the Greenwood Tree, The Mayor of easterbridge och The 

Woodlanders. Orig. i Dorchester, Darset County Museum. 

Mikrofilm 312:1-3. 

Hedlund, Sven Adolf (1821-1900). Se Bonnier, Albert. 

[Helsingfors, Riddarhuset.] Avskrifter av och utdrag ur kyrkoböcker 

från Narva och Reval 1629-1833(1900). Orig. i Helsingfors, 

Riddarhuset. Mikrofilm 61:1-3. (Negativ) 

[Helsingfors. Universitetsbiblioteket.] Katalog Slavjanskqgo otdela 

Universitetskoj biblioteki v Chel'sinki. [Slaviska avdelningen. 

vid universitetsbiblioteket i Helsingfors. Gamla och nya ryska 

katalogen.] Orig. (på ryska) i Helsingfors, Universitetsbiblioteket. 

Mikrofilm 62:1-18. (16 mm. Negativ) 

Hertig Karls registratur 1568-1592. Orig. i Stockholm, Riksarkivet. 

Mikrofilm 6:1--4. 

Hessenstein, Fredrik Vilhelm von (1735-1808). Avskrifter av 

brev till Fredrik Vilhelm von Hessenstein från kronprins Gustaf, 

sedermera konung Gustaf III (1746-1792) 1769-1789 och 

odat. Avskrift i privat ägo (Värnbergs gods) .. Mikrofilm 24. 

(Negativ) 

Hjorthen, Gunnar (f. 1913). Brev till Gunnar Hjorthen från Gunnar 

Ekelöf (1907-1968) 1934-1947, spridda år. Orig. i privat 

ägo. Mikrofilm 243. (Negativ). 

Hjärne, Urban (1641-1724). Diarium på resan till Mansfe1dska 

bergverken 1689. Renskrift. Orig. i Uppsala, UniversitetSbiblioteket 

(X 364). Mikrofilm 13:8. 

Holberg, Ludvig (1684-1754). Artaxerxes. Ein Heroisches 

Schauspiel in drey Randiungen geschriben von dem Baron 

Ludwig von Holberg. - Die betrogene Betrtiger. Ein Lust 

Spill von 3 Auffztigen. Aus dem Dänischen des Freyherren v: 

Holbergs tibersezt von I W Weiskern 1755. Orig. i Wien, österreichische 

Nationalbibliothek (Cod. ms. Vindt>bon. 13193:1-2). 


Holländska ostindiska kompaniet. Se Toreson, Anders. 

Holm, Korfitz (1872-1942). Brev till Korfitz Holm från Selma 

Lagerlöf (1858-1940) 1912, 1916-1917. Orig. i Mtinchen, 

64


Stadtbiliothek (Bundesrepublik Deutschland). (Mikrofilm 77. 

(Negativ) 

Hoyningen Huene, Woldemar (1854-1925), Ausziige aus den 

Kirchenbiichern des Estländischen Konsistorialbezirks bis zum 

J ahre 1900 . . . Se Helsingfors, Riddarhuset. 

Hiilphers, Abraham Abrahamsson (1734-1798). Hiilphers genealogiska 

samlingar 1-9. Orig. i Västerås, Stifts- och landsbiblioteket. 

Mikrofilm 20:1-4. · 

Hiinemöder, August (1806-1833), Strödda anteckningar under 

en resa genom Sverige och Norrige sommaren 1826. Orig. i 

privat ägo. Mikrofilm 176.:(Negativ) 

Håkansson, Johan (? -1666). Se Rhezelius, Jonas Haquini. 

Iller, Jacob (stadsskrivare i Mariestad 1597). Se Konung Kristofers 

landslag. 

Johansson, Hjalmar (1887-1965). Brev till Hjalmar Johansson 

från Birger Sjöberg (1885-1929) 1923-1926. Orig. i privat 

ägo. Mikrofilm 201. (Negativ) 

Karl IX (1550-1611), konung av Sverige. Se Hertig Karls registratur. 

Keyser, Alban (1861-1956). Brev till Alban Keyser från Hjalmar· 

Söderberg (1869-1941) 1899-1939, spridda år. Orig. i 

privat ägo. Mikrofilm 168. (Negativ) 

Klemming, Gustaf Edvard (1823-1893). Brev till Gustaf Klemming 

från Lars Månsson (1827-1904) i Tranemåla 1890-- 

1891. Orig. i Stockholm, Kungl. biblioteket. Mikrofilm 256. 

(Negativ) 

Klemming, Gustaf Edvard (1823-1893). Brev till Gustaf Klemming 

från Gustaf Steffen (1864-1929) 1883-1892. Orig. i 

Stockholm, Kungl. biblioteket (Ep K. 3:11). Mikrofilm 19. 

(Negativ) 

Konung Kristofers (1418-1448) landslag. Med östgötalagens och 

Upplandslagens kyrkobalkar. Skriven av Jacob Iller eller någon 

av hans skola. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 282. (Negativ) 

Konung Magnus Erikssons (1316-1374) landslag. 'Se Ragvald 

lngemundsson. 

Kristineholm. Gods i Helgona socken i Södermanland (Södermanlands 

län). Se Bielke, Nils Adam, och Bielke, Fredrika Eleonora. 

5 - Arkiv, samhälle ... 65


. Kyrkoarkivaller för Göteborgs och Bohus län 1577-1897(1900).3 

Orig. i Göteborg, Landsarkivet. Mikrofilm 304:1-619. (Negativ)4 

Kyrkoböcker från Narva och Reval. Se Helsingfors, Riddarhuset. 

. 

Lagerlöf, Selma (1858-1940). Se Holm, Korfitz. 

Landskapshandlingar. Se Smålands handlingar respektive Västergötlands 

handlingar. 

Landslag. Se Konung Kristofers landslag respektive Konung 

Magnus Erikssons landslag. 

Lewenhaqpt, Eugene (1849-1927). Se Uppsala, Universitetsbiblioteket. 

Liden, Johan Hinric (1741-1793). Brev till Johan Hinric Liden 

från skilda avsändare 1760-1793 samt avskrifter och kopiQr 

av brev från Johan Hinric Liden till skilda mottagare 1767- 

1793, spridda år. Orig. jämte avskrifter och kopior i Uppsala, 

Universitetsbiblioteket (G 151, G 151 a-s, G 151 ti). Mikrofilm 

11:1-5. 

Liden, Johan Hinric (1741-1793). Dagbok under utrikes resor 

genom Danmark, Tyskland, Holland, England och Frankrike 

1768-1770. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket (X 396- 

399). Mikrofilm 13:9-10. 

Liden, Johan Hinric (1741-1793). Se även Schönberg, Anders. 

Lillja, Johan Wilhelm (1817-1878). Brev till Johan Wilhelm 

Lillja från Carl Gustaf Zetterquist (1816-1902) 1856-1859 

rörande Finska runan. Orig. i Helsingfors, Finska litteratursällskapets 

litteraturarkiv (kat. nr 6312.) Mikrofilm 257. 

Linne, Carl von d. y. (1741-1783). Se Linne, Carl von. 

Linne, Carl von (1707-1778). Brev till Carl von Linne (Correspondence 

of Linnreus. "Letters on Natural History"). Häri även 

ett antal brev till Carl von Linne d. y. (1741---.1783). Orig. i 

London, Linnean Society. Microfiche 4:1-13. (De mikrofilmade 

breven motsvara i stort avdelningarna l B och 2 B i 

Ewald Ährlings (1837-1888) skrift Carl von Linnes brefvexling. 

Stockholm 1885.) 

Uibecker Pfundzollrechnungen 1398-1400. Orig. i Potsdam, 

3 Begynnelseåret gäller Fässbergs församlings kyrkoräkenskaper. Sintåret 

gäller husförhörslängderna. Ministerialböckerna äro i regel filmade 

till och med år l RllO /1 !!Il l. 

4 En duplicerad förteckning över kyrkaarkivalierna har av Göteborgs universitetsbibliotek 

gratis tillställts vissa arkiv och bibliotek. (Förteckning 

över mikrofilmade kyrkaarkivalier för Göteborgs och Bohus län. Göt.&borg 

1972.) 

66


Deutsches Zentralarchiv (Deutsche Demokratische Republik). 


Manderström, Ludvig (1806-1873). Brev till Ludvig Manderström 

från Heniling Hamilton (1814-1886) 1846--1865. Orig. 

i Uppsala, Universitetsbiblioteket (F: 860 n - p). Mikrofilm 

10:1-2. 

Manderström, Ludvig (1806--1873). Se även Hamilton, Henning. 

Mannerfeltska släktarkivet Se Stockholrn, Krigsarkivet. 

Medeltidscodices. Se Stockholrn, Riksarkivet. 

Medeltidscodices med svensk proveniens. Se Uppsala, Universitetsbiblioteket. 

Michal, Emil (1854-1917). Se Stockholrn, Drottningholms teatermuseum. 

Murray; Adolph (1751:----1803). Egenhändig dagbok under en 

resa till Tyskland 1772, Frankrike, Schweitz, Italien, Österrike, 

Ungern och Tyskland 1773-i775 samt hans under samma tid 

nedskrivna medicinska anteckningar. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(X 400 b). Mikrofilm 13:10. 

Månsson, Lars (1827-1904), i Tranemåla. Se Klemming, Gustaf 

Edvard. 

Narva. Kyrkoböcker. Se Helsingfors, Riddarhuset. 

Nilsson, Per (1816--1879), i Espö. Dagbok 1853-1879. Orig. i 

Lund, Universitetsbiblioteket. Mikrofilm 158. (Negativ) 

Nordinska samlingen. Se Uppsala, Universitetsbiblioteket. 

Norström, Vitalis (1856--1916). Brev till Vitalis Norström från 

Nathan Söderblom (1866--1931) 1905-1916. Orig. i Uppsala, 

Universitetsbiblioteket. Mikrofilm 162. (Negativ) 

Norström, Vitalis (1856--1916). Se även Söderblom, Nathan. 

Olsson, Edwin (1883-1933). Brev till Edwin Olsson från: Birgoc 

Sjöberg (1885-1929) 1908-1909, 1923. Orig. i privat ägo. 


Oxenstierna (af Korsholm och Wasa), Johan Gabriel (1750- 

1818). Johan Gabriel Oxenstiernas papper 1761-1818. Orig. i 

privat ägo (Värnbergs gods). Mikrofilm 188:1-5. 

Pelliot, Paul (1878-1945). Se Rom, Biblioteca apostolica Vaticana. 

Peringskiöld, J o han (1654-1720). Se Stockholm, Antikvitetsarkivet 

Peringskiöld, Johan Fredrik (1688-1725). Se Stockholrn, Antikvitetsarkivet 

Persson, Abraham (1632-1689). Se Arfwedsonska släkten . 

. 67


Pfundzollrechnungen. Se Liibecker Pfundzollrechnungen. 

Pontin, Samuel (1658-1712), Iter per Belgium Argentoratum 

usque. Iter Anglicum. lter Basiiiense 1681. Orig. i Uppsala, 

Universitetsbiblioteket (X 360). Mikrofihn 13:8. 

Pound, Ezra (1885-1972). Broadcasts in Federal communications 

commission. Transcripts of short wave broadcasts. Rome 1941 

-1943. Orig. i Washington, Library of congress. Mikrofihn 49 • 

• 

Ragvald Ingemundsson (? -1515). Latinsk översättning av 

Konung Magnus Erikssons (1316-1374) landslag jämte Upplandslagens 

kyrkobalk. Avskrift 1595. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(B 46). Mikrofilm 174. (Negativ) 

Reese, Johan Håkansson (? -1666). Se Rhezelius, Jonas Haquini. 

Register till Riksregistraturet (1219)1547-1728. Orig. i Stockholm, 

Riksarkivet. Mikrofilm 286:1-50. Deposition. 

Registratur. Se Hertig Karls registratur respektive Riksregistraturet. 

[Reseanteckningar] av okänd person under en resa 1773 genom 

Holland och Belgien till Paris. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(X 400 c). Mikrofilm 13:10. 

Reval. Kyrkoböcker. Se Helsingfors, Riddarhuset. 

Rhezelius.- Jonas Haquini (Johan Håkansson Reese) (/ -1666). 

Se Stockholm, Antikvitetsarkivet 

Riksregistraturet 1561-1718. Orig. i Stockholm, Riksarkivet. 

Mikrofilm 7:1-358. 

Riksregistraturet. Se även Register till Riksregistraturet. 

[Rom. Biblioteca apostolica Vaticana.] Pelliot, Paul (1878-1945), 

Inventaire sommaire des manuscrits et imprimes chinois de la 

bibliotheque Vaticane. [Maskinskrift] 1922. Orig. i Rom, Bibliteca 

apostolica Vaticana. Mikrofilm 43. 

Rosen, Emil (1875-1940). Brev till Emil Rosen från Dan Andersson 

(1888-1920) 1917-1918 och odat. Orig. i privat ägo. 


Rydberg, Viktor (1828-1895). Se Stockholm, Nordiska museet. 

Ryska dokument. I ryska arkiv och samlingar förvarade handlingar, 

vilka röra svenska förhållanden (1510)1513-1917. (Ett 

urval av de handlingar, vilka redovisas i Attman, Artur, & Carlgren, 

Wilhelm, Preliminär förteckning över ryska dokument. 

I-11. Duplikat [1958-1959].) Orig. i skilda arkiv i De socialistiska 

rådsrepublikernas union (Sovjetunionen). Mikrofihn 285: 

1-149. 

68


Schefferus, Johannes (1621-1679). Brev till Johannes Schefferus 

från skilda avsändare 1639-1678. Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket 

(G 260, G 260 a-e). Mikrofilm 11:5-7. 

Schlittgen, Hermann (1859-1930). Brev till Hermann Schlittgen 

från August Strindberg (1849-1912) 1895 (originalet är feldaterat 

1897). Orig. i Mtinchen, Stadtbibliothek (Bundesrepublik 

Deutschland). Mikrofilm 77. (Negativ) 

von Schwartzenhoffska släktarkivet Se Stockholm, Krigsarkivet. 

Mannerfeltska släktarkivet 

Schönberg, Anders (1737-1811). Brev till Anders Schönberg från 

Johan Hinric Liden (1741-1793) 1764-1793. Orig. i Uppsala, 

Universitetsbiblioteket (G 151 t). Mikrofilm 11:5. 

Sekreta utskottets protokoll1719-1772. Orig. i Stockholm, Riksarkivet. 

Mikrofilm 315:1-36. Deposition. 

Sjöberg, Birger (1885-1929). Se Björkman, Arvid; Boivie, Victor; 

Johansson, Hjalmar, och Olsson, Edwin. 

Smålands handlingar. saköreslängd m. m. samt årlig ränta ocl:! 

räkenskap för östra och Uppvidinge härader 1544. Orig. i 

Stockholm, Riksarkivet (Kammararkivet) (Smålands handlingar 

1544:7:1-2). Mikrofilm 82. (Negativ) 

Steffen, Gustaf Fredrik (1864-1929). Se Klemming, Gustaf Edvard. 

Stiernhielm, Georg (1598-1672). Se Stockholm, Antikvitets- 

arkivet. 

[Stockholm, Antikvitetsarkivet J Samlingar till svensk fornhistoria. 

Carl Reinhold Berch (1706-1777), Förteckning öfver Antiquitets 

Archivi handskrifter samt anteckningar och avskrifter 

av Martirrus Laurentii Aschaneus (ca 1575-1641), Johannes 

Thomre Bureus (1568-1652), Johan Hadorph (1630-1693), 

Johan Peringskiöld (1654-1720), Johan Fredrik Peringskiöld 

(1688-1725), Jonas Haquini Rhezelius (Johan Håkansson 

Reese) ( ? -1666) och Georg Stiernhielm (1598-1672). 

Orig. i Stockholm, Kungl. biblioteket (Fornkunskap. F-samlingen). 

Mikrofilm 2:1--47. 

[Stockholm, Drottningholms teatermuseum.] Michal, Emil(1854- 

1917), Tal- och sångpjeser uppförda å Stockholms samtliga 

teatrar och öfriga lokaler spelåren 1863-1913. 1916. Orig. i 

Stockholm, Drottningholms teatermuseum. Mikrofilm 165. 

(Negativ) 

Stockholm, Kammararkivet. Se Stockholm, Riksarkivet. 

[Stockholm, Krigsarkivet.] Förteckning över Mannerfeltska släktarkivet. 

(Omfattar även von Schwartzenhoffska, Björnbergska 

69


och Granfeldtska (från Dal) släktarkiven.) 1960. Orig. i Stockholm, 

Krigsarkivet. Mikrofilm 180. (Negativ) 

Stockholm, Kungl. biblioteket. Fornkunskap. F-samlingen. Se 

Stockholm, Antikvitetsarkivet 

[Stockholm, Nordiska museet.] Viktor Rydbergs (1828-1895) 

bibliotek. Förteckning öfver den enligt gåfvobrev af den 26 

september 1902 till Nordiska Museet öfverlämnade boksamling. 

Orig. i Stockholm, Nordiska museet. Mikrofilm 161. (Negativ) 

[Stockholm, Riksarkivet.] Förteckning över Diplomatica Danica. 

Orig. i Stockholm, Riksarkivet. Mikrofilm 73. (Negativ) 

[Stockholm, Riksarkivet.] Medeltidscodices. Serie A-D. Orig i 

Stockholm, Riksarkivet (A 1-23; B 5-7, 9, 11, 14--16; C l- 

55; D 1-15 m. fl.). Mikromm 8:1-7. 

Strindberg, August (1849-1912). Se Schlittgen, Hermann. 

Ström, Carl Christian (1767-1842). Carl Christian Ströms papper, 

huvudsakligen rörande svenska ostindiska kompaniet 

1792-1811 och odat. Orig. i privat ägo. Mikrofilm 25:1-2. 

(Negativ) 

Svenska ostindiska kompaniet. Se Ekeberg, Carl Gustaf; Ström, 

Carl Christian, och Tham, Christian. 

Säve, Carl (1812-1876). Anteckningar, ordlistor och samlingar 

rörande gotländska dialekter, Hälsingemålet och Dalmålet. 

Orig. i Uppsala, Universitetsbiblioteket (R 629-635). Mikrofilm 

12:1-3. 

Säve, Per Arvid (1811-1887), Gotländska samlingar 1-6. Orig. 

i Uppsala, Universitetsbiblioteket (R 623:1-6). Mikrofilm 

14:1--8. 

Söderberg, Hjalmar (1869-1941). Brev till Hjalmar Söderberg 

från Tom Söderberg (f. 1900) 1920-1940, spridda år. Orig. 

i privat ägo. Mikrofilm 70. (Negativ) 

Söderberg, Hjalmar (1869-1941). Se även Keyser, Alban. 

Söderberg, Tom (f. 1900). Se Söderberg, Hjalmar. 

Söderblom, Nathan (1866-1931). Brev till Nathan Söderblom 

från Vitalis Norström (1856--1916) 1904--1916. Orig. i Uppsala, 

Universitetsbiblioteket. Mikrofilm 162. (Negativ) 

Söderblom, Nathan (1866--1931). Se även Norström, Vitalis. 

Tallinn. Se Reval. 

Tham, Christian (1720-1782). Christian Thams på öijared papper. 

Handlingar rörande Svenska ostindiska kompaniet 1732- 

1764 och öijared 1779. Orig. i Göteborg, Landsarkivet (A 406). 

Mikrofilm 21:1-13. (Negativ) 

70


odat. (avskrift). Orig. och avskrift i privat ägo. Mikrofilm 24. 

(Negativ) 

Värnberg. Gods i Roslags-Bro socken i Uppland (Stockholms län). 

Se även Beijer, Joachim Christian; Dahlberg, Eric; Ekeblad, 

Claes d. y.; Ekeblad, Claes Julius; Hessenstein, Fredrik Vilhelm 

von, och Oxenstierna (af Korsholm och Wasa), Johan Gabriel. 

Västergötlands handlingar 1539-1600. Orig. i Stockholm, Riksarkivet 

(Kammararkivet). Mikrofilm 284:1-91. (Negativ) Delvis 

deposition. 

rVäxjö, Stifts- och landsbiblioteket.] Collin, Andreas Haraldus 

(1774-1817), Catalogue på Kongl. Gymnasii Bibliotequets i 

Wexiö handskrifter (Catalogus manuscriptorum in Bibliotheca 

Regii Gymnasii Vexionensis). 1805. Orig. i Växjö, Stifts- och 

landsbiblioteket. Mikrofilm 166. 

Zetterquist, Carl Gustaf (1816-1902). Se Lillja, Johan Wilhelm. 

Åkermark, Alma (1853'-1933). Se Brandes, Georg. 

Ährling, Ewald (1837-1888). Se Linne, Carl von. 

öijared. Gods i Stora Lundby socken i Västergötland (Älvsborgs 

län). Se Tham, Christian. 

östgötalagens kyrkobalk. Se Konung Kristofers landslag. 

72 

Ola Christensson

Översikter och granskningar 

Teaterarkiven 

1773 är ett märkesår i svensk teaterhistoria såtillvida att vi från 

denna tidpunkt får en fast teaterscen av tveklöst institutionell och 

offentlig karaktär, Gustav III:s nationella operascen Kungliga 

teatern. Vid sidan av tillfälliga hovspektakel förekom givetvis 

även före 1770-talet offentliga professionella teaterframföranden, 

dock knappast i fullgånget institutionaliserad form, även om man 

här kommer in på definitionsfrågor. Mer eller mindre atphuterande 

inhemska och utländska - särskilt franska, holländska och 

tyska - teatersällskap kunde spela i den s k lejonkulan i gamla 

slottet och från 1697 i bollhuset vid slottsbacken. Kungliga svenska 

skådeplatsen i bollhuset 1737-1753 och skådespelaren Petter 

stenborgs teaterverksamhet under frihetstidens sista decennier 

kan dock ses som exempel på svenska försök av en viss varaktighet. 

1788 tillkom också Kungliga dramatiska teatern, varefter man 

alltså har att räkna med två kungliga teatrar, även om de 1825- 

1863 var tvingade att bo under samma tak. Som jämförelse kan 

nämnas att Göteborgs första fasta teaterscen, den s k Sillgateteatern, 

tillkom strax efter Kungliga teatern eller 1780. I Stockholm 

upprätthölls 1799-1842 ett faktiskt monopol för de kungliga 

teatrarna, som bröts först av den kände oppositionspolitikern 

Anders Lindeberg med den kortlivade Nya teatern. Därefter uppväxte 

gradvis ett stort antal enskilda teatrar parallellt med att de 

ambulerande teatersällskapen i landsorten fortlevde. stadsteatrarna 

med kommunalt intressentskap började tillkomma först under 

mellankrigstiden. Den lösare organiserade teatergruppens återkomst 

i större skala är i sin tur att betrakta som en sextiotalsföreteelse 

liksom nyskapade distributionsformer som Riksteatern. 

Sveriges radio har också börjat fylla en allt viktigare teaterdistribuerande 

funktion. 

Det är mot denna bakgrund av en åtminstone före 1920-talet 

rapsodisk och splittrad institutionsteater, som man har att se de 

båda nationalscenernas helt dominerande betydelse som fonder 

för i varje fall det otryckta äldre, teatermaterialet Var och en 

som sökt efter historiskt källmaterial i någon form torde ha insett 

betydelsen av en organisatorisk fasthet och kontinuitet hos 

73

6versikter och granskningar 

objektet. Detta sägs ur ren dokumentationssynpunkt - utifrån 

konstnärliga aspekter kan givetvis hävdas andra värderingar. 

När teaterhistorikern professor Agne Beijer i början på 1920talet 

"återupptäckte" och framför allt återuppväckte Adelcrantz' 

slottsteater på Drottningholm, som - ur antikvarisk synpunkt 

lyckligtvis - varit nästan helt ur bruk sedan bakslaget efter Gustav 

III:s död, tillkom samtidigt ett svenskt centralt teatermuseum. 

Det insamlingsarbete av teaterhistorisk dokumentation i alla dess 

former, som sedan dess pågått inom Drottningholms teatermuseum, 

har omfattat bildmaterial som grafik, handteckningar och 

fotografier, tryck som affischer, program och klipp samt t ex 

scenmodeller och pjästexter. Dessutom förfogar museet över ett 

omfattande bibliotek. Intresset har numera vidgats även tillljudoch 

videobandet. 

Drottningholms teatermuseums starka och självständiga ställning 

inom den teatervetenskapliga forskningen måste också förstås 

utifrån den nära koppling mellan museet och teaterhistoriska 

institutionen i Stockholm, som rått sedan Agne Beijers 

tid. Museet, som är ensamt med riksambition, blev 1945 en statlig 

stiftelse och kunde 1970 flytta in i det då färdigställda Filmhuset 

i Stockholm. Teaterhistoriska museet i Göteborg tillkom 

1949 på enskilt initiativ men inskränker sin verksamhet till Göteborgsområdet. 

Numera teater- och filmvetenskapliga institutionen 

i Stockholm är också ensam i sitt slag, låt vara att angränsande 

drama- och musikforskning bedrivs i Lund och Göteborg 

respektive Uppsala. Andra museer med intresse för teaterverksamhet 

är Dansmuseet och Musikhistoriska museet, båda i Stockholm. 

Redan på 1940-talet började Drottningholms teatermuseum 

som deposition ta emot Operans äldre arkiv, där vissa serier av 

korrespondens och liggare går tillbaka till 1773 medan merparten 

tar vid under 1800-talets första decennier. Även från Dramaten 

har senare avlämnats smärre bestånd. Sammanlagt ligger depositionerna 

mellan 300 och 400 hyllmeter, vilka numera inryms 

i ett modernt tätpackningsarkiv i Filmhuset 

· Att från de upphörda enskilda teatrarna skulle föreligga annat 

än fragmentariskt bevarat otryckt material - vilket kan påträffas 

i en rad olika institutioner - hade inte varit att vänta. Mutatis 

mutandis framstår det som mer överraskande att Operans och 

Dramatens arkiv trots den tidvis ytterst svaga statliga kontrollen 

ändå har en anmärkningsvärd bredd och fullständighet. Fragment 

ur Operans arkiv har dock tidigare via enskilda händer hamnat 

i Musikhistoriska museet och Kungliga biblioteket. 

74

ö versikter och granskningar 

En inventering av bevarade teaterarkivalier ger ett splittrat intryck 

men visar samtidigt klara tendenser till ett mer systematiskt 

utnyttjande. av arkivinstitutionernas tjänster. Inte minst gäller 

detta teatrar och teaterorganisationer med statlig eller kommunal 

anknytning, där initiativ från arkivbildarna själva inte saknats eller 

incitamentet legat i en organisatorisk förändring. Riksteatern, 

Stora teatern i Göteborg, Operan och Dramaten är aktuella exempel 

på detta. På samtliga stadsteaterorter finns dessutom numera 

kommunala arkivinstitutioner med antingen egen kvalificerad 

personal eller regelmässig tillgång till konsulthjälp. Från de helt 

enskilda teatrarnas sida synes ihtresset för arkivkontakter tills 

vidare vara svagare. 

Under 1972 och våren 1973 bedrevs i riksarkivet ett utredningsarbete 

om teatrarnas arkivfrågor. vars resultat avlämnades 

till utbildningsdepartementet i juni 1973. Utredningens frågeställningar 

och de konkreta förslagen presenterades mycket kortfattat 

i Nordisk Arkivnyt 1973:2. Bakgrund och slutsatser skall 

emellertid här redovisas något utförligare med koncentration till 

arkivaspekterna. A v naturliga skäl tangerades också biblioteksoch 

museisektorerna. 

De omedelbara initiativen härrör från 1969. Svensk teaterunion 

ansökte då om statsbidrag för upprättandet av ett centralt teaterarkiv. 

Ungefär samtidigt ingav Kungliga biblioteket och statskontoret 

ett gemensamt utredningsförslag till Kungl Maj:t rörande 

den teater- och filmvetenskapliga biblioteksverksamheten i 

. Stockholm. Detta skulle innebära bildandet av en riksomfattande 

dokumentationsenhet i Filmhuset, personellt och administrativt 

knuten till Kungliga biblioteket samt öppen även för permanenta 

depositioner av teaterarkiv. Kungliga bibliotekets förslag utmynnade 

emellertid enbart i ett samarbetsorgan, sannolikt huvudsakligen 

som en följd av att Drottningholms teatermuseum känt sin 

självständiga existens hotad genom en organisatorisk överflyttning 

av den tyngsta delen av sin verksamhet. 

Däremot ställde sig museet, i likhet med utredningen, mte 

främmande för tanken att ta emot ordnade och förtecknade teaterarkiv 

som permanenta depositioner från arkivinstitutioner. 

Riksarkivet framhöll emellertid i sina båda remissyttranden 1969 

att frånvaron av såväl arkivutbildad personal som avgörande 

praktiska fördelar talade mot depositionstanken. Samtidigt avstyrktes 

av ekonomiska skäl tillskapandet av en fristående och till 

omfattningen mycket begränsad arkivinstitution. 

I december 1971 fick riksarkivet uppdraget a_tt utreda teatrarnas 

arkivfråga efter samråd med ett antal intressentorgan inom 

75

översikter och granskningar 

teaterområdet - det statliga teater- och musikrådet, teater- och 

filmvetenskapliga institutionen i Stockholm, Kungliga biblioteket, 

Drottningholms teatermuseum. Dansmuseet, Svensk teaterunion, 

Teatrarnas riksförbund och Svenska kommunförbundet. Ett senare 

tilläggsdirektiv kom att föra in även Sveriges dramatikerförbund. 

Direktivens väsentliga inskränkning låg i att ansvaret för 

de statliga och statsunderstödda teatrarnas arkivvård principiellt 

borde ligga på det statliga arkivväsendet, vilket uteslöt alternativet 

med en ny institution. Detta var sålunda i linje med riksarkivets 

tidigare uppfattning, som fått stöd också av teater- och 

musikrådet 

En grundläggande fråga bedömdes inledningsvis vara arkivproblemets 

kvantitativa storleksordning, då ställningstaganden från 

teaterorganisations- och museihåll uppenbarligen grundats på de 

hittills institutionellt förvarade teaterarkivaliernas trots allt gripbara 

omfattning. Vidare ansågs information om arten av teatrarnas 

nuvarande arkivvård liksom befintliga kontakter med arkivinstitutioner 

och museer vara en nödvändig förutsättning för arbetet. 

Därför besöktes under 1972 ett flertal teatrar och museer. Samtidigt 

distribuerades två enkäter, den ena till ett stort antal teatrar, 

den andra till arkivinstitutioner. Utifrån denna inledande insamling 

av information tog arbetet i första hand sikte på att lägga 

förslag på i direktiven uttryckligt angivna punkter - huvudmannaskapsfrågan, 

gränsdragningen för arkivväsendets uppgifter samt 

uppkommande samordningsfrågor. Därtill togs på ett tidigt stadium 

upp olika möjligheter att utforma ett stöd. 

Utgångspunkterna var då i mycket korta drag följande. Praktiskt 

taget samtliga teatrar av mer permanent karaktär har f n 

bolags-, stiftelse- eller föreningsform. Detta gäller även de båda 

kungliga teatrarna, som formellt är aktiebolag. Att teatrarna genomgående 

vore att betrakta som enskilda arkivbildare, framhölls 

också 1969 av riksarkivet. Att t ex Operan, Dramaten och 

Riksteatern mottar driftsanslag direkt över statsbudgeten, har 

styrelser som helt eller delvis är utsedda av Kungl Maj:t och även 

i övrigt är bundna av statliga bestämmelser saknar därvid betydelse 

liksom även intressentskapens fördelning. Också de kommunala 

stadsteatrarna liksom ett antal fria teatergrupperingar åtnjuter 

betydande statsbidrag. 

stadgade kontakter mellan teatrarna och på olika sätt teaterdokumenterande 

institutioner har knappast - intill de allra sista 

åren - förekommit annat än mellan Operan och Drottningholms 

teatermuseum. Vad gäller de båda kungliga teatrarna har på senare 

år även riksarkivet kommit in i bilden. På stadsteatersidan 

76


kunde förmärkas mer eller mindre framskridna försök till kontakter 

med stadsarkiven. Vid besöken på teatrarna lades stor vikt 

vid att klarlägga vad teatrarna själva uppfattade som sin naturliga 

förbindelse, en nog så viktig sak på de lokala och regionala 

planen. 

Arkivbegreppet är ofta svårt att avgränsa i fall, där verksamheten 

avsätter en så varierad form av dokumentation som på 

teatrarna. I den mån dessa själva gjort prioriteringar har tveklöst 

"pjäsarkivet" - d v s samlingen av pjästexter - satts i första 

rummet, darefter samlingar av informationskaraktär som affischer, 

klipp och fotografier och först i sista hand det administrativa 

arkivet. I teatrarnas arbetssituation måste naturligen underlaget 

för den konstnärliga liksom informativa verksamheten te 

sig helt centralt och i störst behov av ordentlig förvaring och registrering. 

Samtidigt förelåg 1972 inte i något fall hos de besökta 

teatrarna en i alla väsentliga avseenden godtagbar central arkivlokal, 

även om de då etablerade kontakterna möjligen därefter 

utövat en allmän påverkan i positiv riktning. I normalfallet åvilar 

arkivansvaret, eller snarare förvaringsansvaret, respektive funktioner, 

sålun.da för bildmaterial och klipp informations- eller 

pressavdelning, för pjäsarkivet inspicient eller bibliotekarie, för 

administrativa .arkivalier kamrer eller ekonomichef. Förvaringen 

blir av dessa skäl, liksom lokalbrist i allmänhet, splittrad och re-· 

lativt slumpartad utan önskvärd kontinuitet. 

Det kan slutligen nämnas att 2 000 hyllmeter befintliga administrativa 

arkivalier - varav ca 75 proc ute på teatrarna - betraktats 

som en realistisk bruttosiffra. 

I de slutligt utformade utredningsförslagen .ingår såväl allmänna 

rekommendationer som direkta förslag till åtgärder. 

I gränsdragningsfrågan har utredningen lämnat eii rekommendation 

till uppdelning av teatermaterial mellan arkiv och museer. 

Riksarkivet ansåg sig därvid ha anledning att definiera begreppet 

arkivinstitutioner som institutioner inom det statliga arkivväsendet 

samt kommunala och andra institutioner av fristående 

karaktär, vilka har till huvuduppgift att vårda arkivalier samt ge 

råd och anvisningar i arkivfrågor. Denna rekommendation, som 

givetvis måste tillämpas i form av överenskommelser från fall till 

fall, har givits formen av en exemplifiering av vad riksarkivet anser 

kunna komma ifråga för förvaring i teatermuseum eller motsvarande 

institution. 

Tryck Affischer, program. Om möjligt bör en arkivserie 

föras till arkivet. Pressklipp rörande teaterverksamhet 

i allmänhet. 

77


Manuskript Otryckta pjästexter och rollhäften, libretton, 

musikalier. Vad gäller pjästexter torde också 

vetenskapliga bibliotek kunna komma ifråga. 

Bildmaterial- Handteckningar (t ex dekor- och dräktskisser, 

porträtt), grafik, fotografiska avbildningar (t ex 

scenbilder, porträtt, teaterlokaler och publik), 

spelfilm, videoband, tekniska ritningar som avser 

enskild uppsättning. 

Ljudmaterial Ljudband (t ex föreställningar, intervjuer, effekter), 

grammofonskivor. Reservation görs för 

DAK:s ställningstaganden i de tekniska förvaringsfrågorna. 

Fördelningen i efterhand av befintliga bestånd hänger delvis 

ihop med vad som kan dokumenteras löpande. Riksarkivet föreslår 

här att till mottagande av statsbidrag för teaterverksamhet 

knyts skyldigheten att insända ett exemplar av massreproducerat 

material i form av program, affischer, verksamhetsberättelser, 

pjästexter och fotografiska avbildningar till Drottningholms teatermuseum 

och i förekommande fall även till Dansmuseet Någon 

reproduktionsverksamhet utöver den redan existerande förutsätts 

sålunda inte. En motsvarande skyldighet föreslås åläggas mottagare 

av det statliga s k dramatikerstödet med ett exemplar av det 

framställda manuskriptet. Material av denna typ insänds sedan 

tidigare till teatermuseet och några lokala museer av vissa teatrar, 

men det är ändå uppenbart att ett obligatorium kan ge ökad fasthet 

åt dessa rutiner liksom det givetvis lägger en ökad börda på 

teatermuseet 

Utredningen överlåter åt museet att självt bedöma frågan om 

behövliga resursförstärkningar men anser sig böra redovisa denna 

indirekta ekonomiska konsekVens av att Drottningholms teatermuseums 

roll som central dokumentationsenhet även för den löpande 

teaterverksamheten förstärks. På det lokala planet fungerar. 

såvitt kan bedömas, de mer informella kontakterna tillfredsställande. 

Utredningen har överhuvud betraktat det som en praktisk 

fördel att så långt som möjligt kunna skilja den långsiktiga 

förvaringen av originalmaterialet från det omedelbara dokumentationsbehovet 

·utanför teatrarna. 

Vad gäller samordningsfrdgan har riksarkivet helt inskränkt sig 

till rekommendationer. Särskilt från Drottningholms teatermuseums 

sida har hävdats ett intresse av permanenta depositioner av 

arkivalier. medan man samtidigt pekat på värdet av att riksarkivet 

får en ökad tillsyn över arkivbildarna. I utredningen har riksarkivet 

på samma sätt som 1969 principiellt avvisat tanken. Sam- 

78

slag på 50 000 kr ställs till teater- och musikrådets - eventuellt 

sedermera kulturrådets - förfogande för utdelning efter ansökan 

till teatrar. Ändamålen exemplifieras som arkivutrustning, förbättring 

av arkivlokalernas tekniska standard eller arvodering av tidsbegränsade 

insatser för arkivet, t ex ordnings- och förteckningsuppgifter, 

registrerings- eller gallringsarbeten. Tanken att ge löpande 

avlöningsbidrag till arkivvårdartjänster på teatrarnas ordinarie 

stater fördes också på tal men fick vika för den föreslagna 

formen med bidrag till avgränsade punktinsatser som sannolikt 

effektivare. Denna bedömning torde underbyggas av att de belopp, 

som kan bli aktuella, under alla förhållanden kommer att 

bli begränsade. Meningen är att utdelning av bidrag skall ske 

efter ansökan - varvid riksarkivet bör fungera som remissinstans 

- och mot redovisning i efterhand. 

slutligen pekar utredningen på några frågor som bör tas upp 

i annan ordning - eventuellt som praktiska problem mellan berörda 

institutioner - och där riksarkivet inte har ansett sig vara 

rätt instans att framföra direkta förslag. Hit hör t ex representationen 

även för den levande teaterverksamheten i Drottningholms 

teatermuseums styrelse, frågan om en central förvaring av arbetsuppsättningar 

av pjästexter som en ersättning för den låneverksamhet 

som pågår mellan teatrarna samt frågan om tillkomsten av 

ljud- och videobandinspelningar av teaterföreställningar för forskningsbruk. 

Det kan också nämnas att texten granskats ur juridiskt 

upphovsrättslig synpunkt. 

Eftersom riksarkivet fick uppdraget att utreda teaterarkivfrågan 

- låt vara efter samråd med ett antal instanser -, framstod 

det som väsentligt att dels i rimlig grad balansera arkivsynpunkterna 

mot övriga framförda intressen, dels i något fall avstå från 

de i princip önskvärda förslagen och åtgärderna till förmån för en 

etablerad praxis. De förslag som lagts kan inte uppfattas som vittgående, 

vilket direktiven inte medgav, eller starkt kontroversiella. 

Som de olika delarna inte är omedelbart avhängiga av varandra, 

behöver förslagen inte heller nödvändigtvis genomföras sammanhängande. 

En möjlighet är att teaterarkivfrågan kommer att beröras 

i den samlade proposition om den statliga kulturpolitiken, 

som förbereds till vårriksdagen 1974 . . 

Leif ·Gidlöf 

80

Föreskrifter och anvisningar rörande räkenskapsmaterialet 

, i system S 

Riksrevisionsverket lade hösten 1966 fram principförslag beträffande 

omläggning av den statliga redovisnings- och revisionsverksamheten. 

Förslaget vann statsmakternas bifall. Ämbetsverket har 

enligt Kungl Maj:ts beslut den 25 maj 1967 i uppdrag att successivt 

framlägga förslag till ny redovisnings- och revisionsorganisation 

(SEA) för den civila statliga förvaltningen. SEA-projektet utgör 

ett led i arbetet med att effektivisera den ekonomisk-administrativa 

verksamheten inom .>tatsförvaltningen. Omläggningen 

enligt SEA-principerna är en uppgift av stor omfattning och betydelse, 

därför att den berör större delen av förvaltningen. sEAprojektet 

innebär bl a att ett datoriserat system för redovisning 

- system S - skall införas. Genom beslut den 26 februari 1971 

har Kungl Maj:t förordnat, att system S skall införas vid samtliga 

myndigheter inom försvarsdepartementets verksamhetsområde. 

Undantagna är f n endast de affärsdrivande verken. 

Omläggningsarbetet påbörjades med försöksverksamhet vid 

fyra pionjärmyndigheter den l juli 1968, nämligen skolöverstyrelsen, 

arbetsmarknadsstyrelsen, riksrevisionsverket och karolinska 

sjukhuset. Totalt genomfört beräknas systemet nu vara vid 

mitten av 1970-talet. Detta innebär en försening i jämförelse med 

tidigare kalkyler men omständigheter såsom vissa myndigheters 

utflyttning ochfeller omorganisation har nödvändiggjort en ändring 

av tidsplaneringen. Arbetet med organisationer och rutiner 

kommer självfallet inte att vara slutfört vid denna tidpunkt utan 

skall fortsättas men själva grundomläggningen beräknas då vara 

genomförd. 

Systemet är uppbyggt på ett antal redovisningsgrupper (RG), 

som beräknas bli ca 30 till antalet. I var och en av dessa grupper 

finns enligt särskilda grunder ett varierande antal myndigheter 

och i varje grupp finns en serviceenhet kallad redovisningscentral 

(RC), som inom redovisningsgruppen knutits organisatoriskt och 

administrativt till en lämplig myndighet, vilken kallas värdmyndighet. 

Hösten 1973 finns det 22 fungerande redovisningsgrupper. 

Riksarkivet tillsatte den 6 oktober 1970 efter överläggningar 

med riksrevisionsverket en arbetsgrupp för att studera redovisningscentralernas 

arkivproblem. Riksarkivet gav därvid följande 

direktiv: 

6 - Arkiv, samhälle . .. 81


datacentralen sker normalt datorbehandlingen två gånger i veckan 

för varje redovisningsgrupp. 

Vid denna datorbehandling konverteras den inkomna hålremsan 

till magnetband, som sedan begagnas vid datorbehandlingen. 

Vid datacentralen produceras de olika utdatalistorna. DAFA sänder 

sedan dessa utdatalistor och hålremsorna tillbaka till RC. Vid 

RC kontrollerar man resultatet och rättar fellistorna. Utdatalistorna 

sänds sedan ut till de olika myndigheterna i gruppen. 

Det visade sig vid besöken hos de olika redovisningscentralerna 

att dessa när det gällde arkivbildningen arbetade i stort sett 

likformigt. Vad som främst skilde dem åt var sammansättningen 

av gruppen, där de enheter, som ingick i grupperna Sö och AMS, 

hade en Vi$s samhörighet inom respektive grupp. Däremot hade 

de olika myndigheter, som ingick i RG statskontoret, ofta inte 

någon funktionell anknytning sinsemellan. 

Uppskattningar av materialets omfång gjordes och fick för 

budgetåret 1970/71 följande resultat: 

Verifikationer 

Hålremsa 

stansjournaler 

Kopior av utbetalningshandlingar 

Utdatalistor 

RG/Sö RG/AMS 

ca 50 hm ca 228 hm 

ca 8,5 hm ca 47,7 hm 

ca 7,5 hm ca 14,2 hm 

ca 6 hm ca 13,6 hm 

ca 13,4 hm 

(ca 200 vol) 

ca 21,3 hm 

(318 vol) 

RG/JBH 

ca 22 hm 

ca 2-3 hm 

ca 2-3 hm 

ca 5 hm 

(ca 93 vol) 

Då man betraktar dessa siffror, som angående den årliga tillväxten 

av t ex verifikationer kan synas höga för RG l AMS, bör 

man ha i minnet, att denna grupp förmodligen producerar och 

kommer att producera mest räkenskapshandlingar. Förfaringssättet 

stansning med hålremsa håller nu på att ersättas med magnetbandsinkodning. 

Dessa magnetband i kassetter kan återanvändas, 

sedan informationen på dessa utgallrats. Vid magnetbandsinkodning 

produceras ej längre någon stansjournaL 

Utöver denna information, som finns förmedlad via pappershandlingar, 

lagras en del data även på elektromagnetiska databärare 

hos DAFA. Man begagnar sig här främst av magnetband. 

När utredningen färdigställdes förvarades ca 2.000 magnetband 

hos DAF A, vilka tillhörde system S. 

Arbetsgruppens förslag kan delas in i tre avdelningar, förvaringen 

av informationen, gallringen och beständighetsproblematiken. 

Vad beträffar förvaringen ansåg arbetsgruppen, att informatio- 

83


nen proveniensmässigt tillhörde den enskilda myndigheten i gruppen 

och således borde förvaras hos denna. Den enskilda myndigheten 

skall förteckna all information, som tillhör den och vara ansvarig 

för materialet bl a ur gallringssynpunkt Den skall inte tillhöra 

DAFA eller värdmyndigheten för RC. Man kan dock tilllåta, 

att vissa handlingar temporärt förvaras ochfeller utgallras 

hos RC, då revisionskontoren, som ofta är placerade vid samma 

myndighet som RC, behöver ha tillgång till viss information. Vidare 

ansåg arbetsgruppen, att information lagrad på magnetband 

tills vidare borde förvaras hos DAFA, som har den tekniska utrustningen 

att förvara och använda detta slag av informationsbärare. 

Ä ven dessa databärare bör förtecknas i respektive myndighets 

arkivförteckning. 

Beträffande gallring ansåg arbetsgruppen att generella gallringsbestämmelser 

skulle kunna utfärdas, då det rörde sig om ett 

generellt system. Vidare menade arbetsgruppen att de gallringsföreskrifter, 

som gällde för myndighetens räkenskapsmaterial, innan 

den gick in i system S, ej var giltiga för handlingarna i system 

S. Nya gallringsregler måste utfärdas. 

Arbetsgruppen har vid utarbetandet av gallringsförslagen i så 

stor utsträckning som möjligt försökt bevara unik information. 

Denna finns främst bevarad vad gäller kassabokföringen i tre 

utdatalistor: inkomst/utgiftsjournalen, kontospecifikationen och 

den periodiska utbetalningsrapporten. Med hjälp av dessa listor 

kan man rekonstruera praktiskt taget alla övriga utdatalistor i 

kassabokföringsrutinen. Även kostnadsredovisningsrutinens utdatalistor 

kan rekonstrueras med hjälp av ovan nämnda listor, även 

om detta skulle vara mycket tidskrävande. Av denna anledning 

och på grund av att denna rutin är ny och ej helt utprövad, ansåg 

arbetsgruppen, att man borde vara försiktig med gallring av kostnadsredovisningsrutinens 

utdatalistor. Hålremsor, stansjournaler, 

kopior av utbetalningshandlingar m m torde dock kunna utgallras 

med kort frist. Angående verifikationer intog arbetsgruppen 

den ståndpunkten, att huvuddelen av verifikationerna borde kunna 

utgallras då ovan nämnda listor ger en relativt god bild av 

vad som skett. Beträffande informationen lagrad på magnetbanden 

föreslog arbetsgruppen att de s k månadskörningarna och årskörningarna 

skulle bevaras, då dessa innehåller alla väsentliga individualdata. 

Arbetsgruppen kom också in på beständighetsfrågan. Det visade 

sig nämligen att endast huvudboken var framställd på arkivbeständigt 

papper (svenskt arkiv 80). övriga utdatalistor framställdes 

på brukspapper. Under arbetet framkom att det skulle 

84


medföra svårigheter ur teknisk synpunkt att på arkivbeständigt 

papper ta fram de tre listor. som arbetsgruppen ansåg borde bevaras. 

Dessutom skulle det medföra en inte ringa merkostnad. 

Arbetsgruppen menade med anledning härav att man borde överväga 

om inte denna information kunde tas ut på mikrofilm via 

COM (Computer Output Microfilm). Mikrofilm är dock ej godkänd 

som bärare av information enligt skrivmaterielkungörelsen. 

Detta alternativ förordades emellertid kraftigt vid remissbehandlingen 

av flera myndigheter och har även andra fördelar som t ex 

snabbare informationsåtervinning. Dataarkiveringskommittens och 

provningsanstaltens undersökningar ger anledning till förmodan 

att riksarkivet framdeles skall kunna medge att mikrofilm i föreliggande 

fall kan användas i stället för papper. om vissa förutsättningar 

uppfylls. Riksarkivet har därför senare i en skrivelse till 

riksrevisionsverket meddelat att riksrevisionsverket i samarbete 

med riksarkivet kan börja försöksverksamhet med COM-tekniken. 

Arbetsgruppen ansåg också att generella anvisningar om förtecknande 

borde kunna utfärdas då materialet är likartat för 

samtliga myndigheter. Det största problemet visade sig emellertid 

vara att det inte finns några klara anvisningar om hur material 

tillhörande ADB-teknik och COM-teknik skulle förtecknas. Arbetsgruppen 

berörde detta problem och pekade på vissa alternativa 

lösningar. Riksarkivet tillsatte den 26 januari 1973 en arbetsgrupp 

för att utreda bl a dessa problem. 

Ovan refererade förslag sändes ut på remiss till bl a samtliga 

RC. olika arkivmyndigheter och även till ett drygt tiotal forskningsinstitutioner 

för att få forskningsvärdet belyst. Ett 45-tal 

myndigheter inkom med svar. Under vintern 1972/73 överarbetades 

förslaget inom riksarkivet i samarbete med riksrevisionsverket 

med hänsyn till remissvaren och förändringar i rutinerna. 

Den 17 juli 1973 utfärdade riksarkivet Allmänna anvisningar om 

arkivvården för myndigheter som till arkivmyndighet har riksarkivet. 

landsarkiven. Stockholms stadsarkiv eller starsarkivet i 

Malmö. Riksarkivet utfärdade vidare samma dag efter samråd 

med riksrevisionsverket nya gallringsbestämmelser genom sitt gallringsbeslut 

nr 381 samt i samråd med riksrevisionsverket en arkivbildningsplan 

för ovan nämnda myndigheter. Dessa allmänna 

anvisningar. gallringsbestämmelser och arkivbildningsplan har 

sammanförts i Föreskrifter och anvisningar rörande räkenskapsmaterialet 

i system S (RA stencil 39-1973). För de myndigheter. 

som till arkivmyndighet har krigsarkivet kommer särskilda anvisningar 

och gallringsbestämmelser att utfärdas senare. 

Claes Gränström 

85

Arkivkunskap - synpunkter på en nyutkommen lärobok 

Hösten 1973 började i Stockholm den första uruversitetskursen i 

Arkivkunskap. För undervisningen i ämnet har arkivrådet Nils 

Nilsson författat en lärobok, Arkivkunskap (Studentlitteratur, 

Malmö 1973. I sept 1973 ännu ej utkommen; recensenten har 

läst boken i korrektur). 1 

Sambandet arkiv-samhälle-forskning är något för svenskt arkivväsen 

karakteristiskt. Detta samband framhävs starkt av arkivrådet 

Nilsson i boken Arkivkunskap. Nilsson utgår från att 

arkivtjänstens målsättning är att handha och vårda arkiv, oavsett 

på vilket .stadium dessa befinner sig, och att främja den servicefunktion 

arkiven har att fylla i praktiskt förvaltningsarbete och 

forskning. Författaren definierar sin bok såsom en metodlära, 

som avser att "belysa olika moment i den moderna arkivtjänsten, 

sådan den i detta nu gestaltar sig i Sverige". 

I enlighet med denna sin målsättning har författaren undvikit 

en disposition efter modellen teoretisk del - praktisk del. Teorimetodik-praktiskt 

förfarande går hand i hand genom boken. Författaren 

offrar heller inte utrymme på att definiera eller avgränsa 

termen "arkivvetenskap", men kärnan däri ser han såsom "teoribildningen 

om arkivens natur, om systematiseringen och ordningsprinciperna", 

vars innebörd han närmare förklarar.- Även 

om arkivteorin sålunda får underordna sig författarens målsättning, 

är författarens framställning om arkivteorin en stimulerande 

läsning, med formuleringar som har utsikt att bli klassiska. 

Författaren är angelägen att betona skillnaden mellan teorin, 

som fastslår arkivens egenart, och de normer och den metodik, 

som härleds ur den. Normerna, synes det mig, blir på detta sätt 

mindre respektingivande. Det är möjligt att jag misstar mig, men 

ur detta synsätt vill jag härleda författarens odogmatiska attityd 

och varsamma handlag med arkiven såsom utgångspunkt för ordningsarbete. 

Denna inställning är grundad på erfarenheter av 

skiftande slag; till sist den "att arkivmannen i praktiken har begränsade 

möjligheter att omordna handlingarna i ett arkiv". Både 

principiellt och praktiskt (i kap Ordnande och redovisning av 

arkiv) manar författaren till varsamhet, och recensenten vill gärna 

ge honom en eloge för detta. Som arkivman har man mött alltför 

många arkiv, där ordningsarbetet, utfört av mera intresserade än 

l Boken utkom i november samma är .(red:s anm). 

86


kunniga, personer, haft rent destruktiv effekt. I sådana fall har 

man ibland önskat att termen "ordna arkiv" aldrig lanserats. 

Författaren försvarar övertygande den innebörd av arkivbegreppet, 

som vunnit burskap i Sverige: det appliceras på arkivhandlingarna 

i alla de stadier, som de har att passera, från skrivbordet 

till "slutarkivet". Detta gäller det offentliga arkivväsendet; 

inom den enskilda sektorn gäller som regel beteckningen "arkivet" 

för de handlingar, som via skrivbord och närarkiv nått sin 

slutstation. Man använder också termen "historiska arkivet" i 

samma bemärkelse eller som beteckning för den rest av handlingar, 

som återstår efter en hård gallring. 

Arkivterminologin, detta sorgebarn inom svensk (skillnad mellan 

den offentliga och enskilda sektorn), nordisk och internationell 

arkivkommunicering, behandlas i en av författaren definierad, 

inskränkt bemärkelse. Här skall bara framläggas några· spridda 

reflexioner, som läsningen av kapitlet föranlett. Ordet. "arkiv" 

har fått den hävdvunna definitionen, men man noterar, att författaren 

i det arkivteoretiska avsnittet prövar ett tillägg: [handlingar, 

som växt fram hos en arkivbildare] . . . "och lagts till förvaring 

hos denne". - Den som är road av hårklyverier kan jämföra 

"arkiv", som uppkommer, växer fram, med termerna "arkivbildare" 

och "arkiv bildning", som enligt författaren förutsätter 

en viss ordning i framväxandet. - Författaren har "bandarkiv", 

"närarkiv", men inte motsatsen ("centralarkiv" är tvetydigt) . . 

Vågar man föreslå "närarkiv" - "fjärrarkiv"? - Ordet "förteckna" 

är inte upptaget. I annat sammanhang har författaren 

"'ordnande och redovisning". "Redovisning" är ett bra ord, som 

nästan skulle kunna stå ensamt; det inbegriper ju ett iordningställande 

eller åtminstone tillrättaläggande. · 

I två koncentrerade kapitel (3 och 4) redogör författaren för 

arkiven inom vårt samhälles olika sektorer och för de författningar, 

som reglerar den offentliga arkivvården. Femte kapitlet 

handlar om Arkivbildning, diarieföring och registrering. Det är 

inte så länge sedan författaren gav ut en bok i ämnet (broschyr 

nr 9 i riksarkivets serie). Sedan dess har ny, väsentlig litteratur 

tillkommit, liksom också nya problem att ta ställning till, framfÖr 

allt ADB-teknikens användning inom registreringsområdet 

En illustration till en snabb utveckling, där det gäller för arkivmannen 

att hänga med. 

Nyssnämnda tre kapitel handlar i stor utsträckning om eller 

hämtar exempel från den offentliga, framförallt den statliga arkivvården, 

något som också gäller andra delar av boken. Det är helt 

naturligt. Det är inom den statliga arkivvården, som arkivalisk 

87

Översikter och granskningar 

teori och metodik fått sin praktiska tillämpning. Arkivteorin har, 

om man så vill, kodifierats i statliga författningar. 

Kapitlet Ordnande och redovisning av arkiv domineras, som 

redan nämnts, av författarens varsamma handlag med arkiven. 

Det behandlar på ett uttömmande sätt de hänsyn, som bör tagas, 

svårigheter man ställs inför och olika vägar att övervinna dessa. 

Intressant är författarens karakteristik av arkivförteckningen. I 

egenskap av en systematiskt' uppställd inventarieförteckning är 

den dels ett kontrollmedel, dels och framförallt ett sökmedeL Som 

sådant ger den en allsidig ingång till arkivet just i dettas egenskap 

av ett sammanhörande bestånd av handlingar. Däremot ger den 

normalt inga direkta tematiska ingångar i materialet. 

För lekmannen, den som haft föga beröring med handlingar 

på något stadium, kan gallringen te sig som en perverterad arkivvård. 

Arkivmannen, handlingars vårdare, har blivit handlingars 

förstörare. Författaren förklarar gallringens nödvändighet i sin 

redogörelse för massproblemet, med häpnadsväckande siffror för 

"arkivalieproduktionen", och det ekonomiska tryck, som detta 

lett till. Författaren kunde ha förstärkt garden ytterligare genom 

att betona gallringens positiva sida: förstöring av oviktiga eller 

mindre viktiga handlingar för att möjliggöra förvaring av de mera 

viktiga. Satsen kan illustreras med exempel framför allt från 

den enskilda sektorn, där brist på planmässig gallring lett till 

alltför stor anhopning, vilket i sin tur avhjälpts genom plötsliga, 

desperata utgallringar, som drabbat även värdefullt material. 

Utom de tre klassiska bedömningsgrunderna vid gallring: handlingarnas 

betydelse för forskningen, för rättssäkerheten och för 

förvaltningen (de sistnämnda sammanfattade under beteckningen 

praktisk -samhällelig betydelse) tar författaren fram gallringens 

arkivmässiga konsekvenser, en synpunkt som man hittills ej så 

hårt betonat eller behövt betona. Författaren avser därmed frågan, 

huruvida utgallring av handlingar kan minska informationsvärdet 

av de bevarade, försvåra bedömningen av dessas källvärde 

eller eliminera sökmöjligheter. 

Författaren gör tillfullo klart, vilken oerhört komplicerad 

fråga gallringen är på grund av de många synpunkterna att ta 

hänsyn till, olika metoder att tillämpa, etc. Framtagandet av alla 

komplikationer förenas med en redogörelse för, hur man sökt 

bemästra dem eller göra det bästa möjliga av situationen. 

Man vill gärna instämma med författarens önskan om en arkivvetenskaplig 

bearbetning av det otryckta material, som ligger till 

grund för gallringsbesluten. Det skulle säkert bidra till det vidgade 

perspektiv, som är så viktigt vid gallringsarbeten. Men sam- 

88


tidigt, det måste betonas, ligger det i gallringens natur, att perspektivet 

bakåt och vunna erfarenheter måste kombineras med en 

ständig prövning och omprövning. 

Efter en uttömmande redogörelse för arkivvården i teknisk 

bemärkelse (förvaringsfrågor, skrivmateriel) kommer författaren 

fram till moderna databärande media, mikrofilm och ADB. Många 

problem dras upp och ventileras noggrant men med den försiktighet 

i slutsatser och framåtblickar, som den snabba utvecklingen 

betingar. En rad problem hänför sig enbart till den offentliga 

sektorn: handlingsbegreppet, offentlighet, insyn, sekretess och 

därmed sammanhängande problem vid arkivens redovisning. 

(Exempel på ett intrikat problem: arkivhandlingsbegreppets applicerande 

vid konvertering med COM-teknik!). 

I kapitlet Återvinning av information, återknyter författaren till 

arkivteorin med en utsökt karakterisering av arkivhandlingen såsom 

informationsbärare. Därefter behandlas de olika momenten i 

återsökningsprocessen: informationens lokalisering till visst arkiv 

och inom detta samt hjälpmedel vid sökningen. I den nog så viktiga 

frågan "att hitta rätt arkiv" har författaren måst begränsa 

sig till en kort orientering med en exemplifierande litteraturförteckning. 

Kännetecknande för litteraturen är att verken är geografiskt 

eller tematiskt begränsade eller bådadera. Här finns plats 

för en diger bok i "arkivkunskap". . 

Författarens skiss av formerna för arkivinstitutionernas kontaktarbete 

pekar mot en betydligt bredare "marknadsföring" av 

arkivmaterial än utställningsverksamheten, som får ett särskilt avsnitt. 

I kontakterna med avnämarna, forskning, undervisning, bildningsverksamhet 

återstår mycket att göra. 

Ett kortfattat kapitel om arkivinstitutioner avslutar boken. Man 

får hoppas, att de planerade arbetena om olika arkivinstitutioner, 

som författaren nämner i bokens inledning, kan förverkligas. Att 

skriva en bok om sin institution och dess arkivmaterial torde vara 

varje institutionschefs dröm, en dröm som hittills alltför sällan 

besannats. 

En behandling av "hjälpvetenskaperna" (paleografi, diplomatik, 

etc) ligger utanför såväl författarens program som bokens 

rimliga omfång. Om man ändå önskat en mycket kort orientering 

härom, är det mera för att man då fått in i litteraturförteckningen 

de väsentliga verken på området. 

Ett annat önskemål, som förmodligen tidsbrist gjort omöjligt att 

förverkliga, är en resonerande litteraturförteckning. Både för den 

som skall börja lära sig något om arkiv och för den som sedan 

länge är sysselsatt med arkivvård hade en sådan varit av största 

89

Oversikter och granskningar 

värde. Man beklagar att en sådan inte kunnat åstadkommas, 

framför allt därför att författaren med sin stora beläsenhet varit 

rätt man att skapa den. 

Den första läroboken i arkivkunskap är ett faktu:q1 och en 

stor händelse i svensk arkivvård. Boken är rik på fakta. Genom 

den gräns som dragits för bokens omfång, har arkivkunskapen 

kommit att meddelas i en ganska komprimerad form; som kursbok 

torde den få assimileras ganska långsamt. Men även den som 

anser sig behärska arkivkunskapens grunder, har anledning att 

ta sig igenom boken långsamt och under begrundan. Ha.nd i hand 

med förmedlingen av kunskapsstoffet löper en ständig aktualisering 

och diskussion av problem, som inte kan undgå att aktivera 

läsare på alla stadier. 

Författarens beläsenhet och överblick, förenad med ett rikt mått 

av praktisk erfarenhet, präglar boken Arkivkunskap. Den helhetssyn, 

som arkivvården kräver och den övergripande karaktären 

av arkivmannens arbete har fått ett starkt uttryck i boken. 

90 

Lars Nilsson

Arkivfrågor i nyare utländsk litteratur 

CONSEIL INTERNA TIO NAL DES ARCHIVES 

Tidskriften ARCHIVUM har nu fullbordat sin presentation av 

arkivlagstiftningen i olika länder. Tre volymer avseende Europa, 

Afrika och Asien utkom 1971-1972 och i år publiceras voL XXI 

1971, som omfattar Nordamerika, Sydamerika, Australien och 

Oceanien. Det avslutande sakregistret hör även till vol. XX 1970 

(Afrika, Asien). Beträffande uppläggningen hänvisas till anmälan 

av de tidigare utkomna volymerna i ASF nr 15 (s 108 ff). 

I den nya volymen är särskilt kapitlet om USA av intresse. Records 

management är ju ett välkänt begrepp, som spelar en stor 

roll i debatten om moderna arkiv, och här kan man sätta sig in 

i hur det amerikanska systemet är uppbyggt. Utmärkande för detta 

är ju den skarpa åtskillnad som görs mellan "historisk" arkivvård 

och förvaltningens arkivvård. Om man ser på den federala 

förvaltningen, så har National Archives till uppgift att ta emot 

och förvara handlingar med historiskt värde. Leveransfristen är i 

regel 50 år. De federala myndigheternas arkivvård regleras av särskilda 

bestämmelser om records management. Det direkta ansvaret 

faller på myndigheterna själva, men det krävs att de har ett 

aktivt program för dessa frågor, och kontrollen av arkivbildningen 

är därför oftast långt driven. Kontrollen över myndigheterna 

i detta avseende och över records centers utövas av the Administrator 

of General Services, som även utser chefen för National 

Archives. I gallringsfrågor har han dock inte beslutanderätt. Han 

granskar förvaltningens förslag, som sedan underställs kongressen, 

där ett särskilt utskott sysslar med gallringsfrågor. 

Det är Ernst Posner som har ställt samman lagtexterna; Utom 

den federala lagstiftningen presenterar han texter från fyra delstater, 

som representerar olika typer av arkivorganisation. Han 

har också skrivit en klargörande inledning, där han betonar den 

stora variationen mellan de olika staterna. De återspeglar, säger 

han med ett citat från en gammal kommitterapport, "the proverbia! 

reluctance of American Commonwealths to profit by example". 

På senare år kan man emellertid spåra en viss utveckling 

mot större likformighet, särskilt när det gäller records management. 

SiV Sandberg 

91

DANMARK OCH NORGE 

Arkivarioreningens seminar V, Sostrup slot 12-14 april 1973 

har arbetat med utbildning inom arkivväsendet Som vanligt har 

föredrag och diskussioner sammanställts och utgivits, denna gång 

under titeln Uddannelse i arkivvresenet, Rigsarkivet, Köpenhamn 

1973, 100 s. Som utgivare står Sigurd Ramhusch och arkivarierna 

M Hertz, H Kargaard och H W orsrpe. Nytt för detta arkivseminarium 

var, att svenska och danska deltagare hade kallats. Arkivpersonal 

av alla kategorier deltog för övrigt i detta viktiga ämne. 

Problemen tycks vara ungefär desamma för samtliga nordiskil 

länder, varför bl a frågan om en gemensam nordisk utbildning 

diskuterades. Den alltför knappa tillgången till och rekryteringen 

av personal tillsammans med ökade arbetsuppgifter gör utbildningsfrågan 

alltmer påträngande och väsentlig. Särskilt svårt tycks 

problemet med mellankategoriernas utbildning vara. 

I rapporten ingår huvudavsnitten Undervisningsmidler og 

-metoder, Arkivaremes uddannelse, Arkivsekretrerernesjmellemteknikernes 

uddannelse, Arkivbetjentenes uddannelse, Konservatorpersonalets 

uddannelse, Arkivuddannelse i Sverige och Kontorspersonalets 

uddannelse. Utom frågan om gemensamma nordiska 

utbildningsområden (tekniska frågor m m) diskuterades ett 

gemensamt arbete med en arkivterminologi, vilken fråga hade 

väckts tidigare på ett nordiskt riksarkivariemöte. 

Nämnas kan i sammanhanget, att Harald /rprgensen i Der Archivar, 

26 Jahrgang Mai 1973 Heft 2 s 199 ff skriver om Die 

Ausbildung des Archivpersonals in den skandinavischen Ländern. 

I Arkiv 4 Bind Nr 2, 1972 intresserar bl a Hans Kargaard 

Thomsen, Oprettelsen af Landsarkivet for de s0nderjyske landsdele, 

en långvarig och ganska segsliten historia om ett landsarkivs 

tillkomst, medan Niels Petersen, Sponeck af junigrundloven, Wilhelm 

von Rosen, Breve til embedsmaend och Hans Sode-Madsen, 

Amtsmandsinberetningerne 1735, landbrugskrisen og folkemanglen 

kanske har ett mera specifikt danskt intresse. 

I arkiv 4 Bind Nr 3, 1973 finns något mer av allmänt intresse, 

t ex Egil Skall, Fors0g med accelereret aeldning af papir og restaureringsfolier. 

Uppsatsen beskriver försök utförda av Atomenergikommissionens 

Fors0gsanlaeg, Ris0. Försöken omfattade 

skilda konstfiberfolier eller japanpapper med plastlim. De med 

skilda folietyper behandlade handlingarna behandlades sedan med 

olika konstlade åldringsmetoder, som visade hur pass brukbara 

folierna är i arkivsammanhang. 

Wilhelm von Rosens uppsats, Om indsamling af historiske beretninger 

i et administrativt system beskriver Rigsarkivets försök 

att insamla intervjumaterial för att belysa en administrativ pro- 

92

Danmark och Norge 

cess i samband med omorganisation inom förvaltningen. Intervjumaterialet 

skall då tjäna både som introduktion och supplement 

till officiellt och enskilt arkivmaterial. Försöket skedde 1972 

och avsåg det under 1971 tillkomna ministerium for forureningsbekempelse. 

Som referensram för ämbetsmäns faktiska handlande 

anses nämligen de offentliga arkiven otillräckliga att tjäna som 

källor för administrativ historia. Materialet finns nu förvarat hos 

Rigsarkivet men är sekretessbelagt under 80 år, den vanliga gränsen 

för enskilda arkiv. Materialet får dock utnyttjas med tillstånd 

av riksarkivarien och de intervjuade som är i livet. 

Kirsten Utaaker, Opbygningen av et norsk sj0fartshistorisk 

kildearkiv har också ett intresse. Det rör sig om ett projekt vid 

Bergens Sjöfartsmuseum och går ut på samlingar av källmaterial, 

såväl original som kopior med olika registertyper. 

Paul G (/)rberg, Af Viborgs landstingsarkivs historie skall också 

nämnas liksom Brigitte Dedenroth-Schon, Island, Faer0erne og 

Gr0nland. Et eksempel fra Thorkelios arkivregistraturer. Thorkelin 

var föreståndare för Gehejmearkivet 1791-1829. 

En hel del arkivförteckningar och översikter har utgivits. Så 

t ex Forel0bige Arkivregistraturer, Ny serie Nr 4, Oversigt over 

Rigsarkivets nyere arkiver I, omfattande justitieministeriet, ministeriet 

for kirke- og undervisningsvresendet, kirkerninisteriet, undervisningsrninisteriet, 

ministeriet for kulturelle anliggender och 

till dessa hörande institutioner (Rigsarkivet, Köpenhamn 1972). 

Arkivarie C Rise Hansen står för översikten, som är den första i 

en planerad serie avseende Rigsarkivets arkivbestånd efter 1848 

för ministerierna samt även tiden före för deras institutioner. 

I serien Forel0bige Arkivregistraturer utgivna av Landsarkivet 

for Sjaelland m m föreligger Sjaellandske retsbetjentarkiver indtil 

1919, Sorö amt I, Köpenhamn 1972. Landsarkivet for Sjaelland 

har även i serien Embedsetater utgivit Anklagermyndighet og politi 

på Sjaelland, Lolland-Falster og Bornholm 1919-72, Köpenhamn 

1972. 

Erhvervsarkivet har utgivit Landhusholdningsselskabets arkiv: 

Registratur og journalregistre I 17 69-1807: l och 2 genom Ole 

Hegn, Arhus 1971. Sällskapet grundades 1769 och hade en god 

arkivvård redan från början. Föreliggande namnregister anses 

nödvändigt för att tränga in i det omfattande arkivbeståndet 

Två ytterligare delar planeras. Registret ger inte endast upplysning 

om person utan är även geografiskt indelat (t ex även Norge, 

Grönland och Västindien), varför det även torde kunna vara 

t ex ortnamnsforskningen till glädje. Arbetet är försett med en 

kort inledning över sällskapets historia. 

Nämnas skall utgivningen av Helsing0r stadsbog 1549-1556 

93

Arkivfrågor i nyare utländsk Iiiieratur 

Rådstueprotokoll og bytingbog genom Erik Kroman för Selskabet 

for udgivelse af kilder til dansk historie, Köpenhamn 1971 

samt Svenskagent ved Sundet, tullkommissariens och agentens 

Anders Svenssons (ödell) depescher till Gustav II Adolf och 

Axel Oxenstierna 1621-1626. Detta arbete är utgivet med inledning 

och kommentar av Leo Tandrup, Århus 1971 (Skrifter udgivet 

af Jysh Selskab for Historie: nr 26). Därtill kommer Danmarks 

Riges breve R 3 Bind 7 1364-1366 utgivna av C A Christensen, 

1972 samt Diplomatarium Danicum R 3 Bind 1364- 

1366 med samme utgivare. 

Statens rasjonaliseringsdirektorat i Norge utgav 1965 en reviderad 

utgåva av ett gemensamt klassifikationssystem (arkivnyckel) 

för gemensamma administrativa ärenden inom statsförvaltningen. 

Departement och institutioner, som tillämpade systemet ombads 

yttra sig och ev utvidga förslaget. Sådana tillägg och förbättringar 

har inarbetats i arkivnycklar som 1970 utgivits av Riksarkivet. 

Detta har nu till uppgift att utge nycklar samt att aktualisera och 

koordinera sådana klassificeringssystem. 

Norge har alltså ett slags allmän statlig diadeplan dit även gallringsfrågor 

har knutits. Huvudgrupperna i denna allmänna plan 

är organisation och administration, ekonomi och personal, medan 

individuella klassificeringar givetvis måste tillkomma för myndighetsspecifika 

ärenden. 

Norska utrikesdepartementet har genom lan H O/stad och 

Gunvald Bf/Je utgivit (3:e uppl 1971) How to trace your ancestors 

in Norway. 

Statsarkivar Kj Helland-Bansen har utgivit statsarkivet i Kristiansand- 

dets funksion i kulturlivet, Kristiansand 1971. Arbetet 

var ursprungligen ett föredrag i Agder Akademi (1969). Skriften 

inte endast presenterar. Kristiansandsarkivet utan ger också en 

samlad framställning över arkivinstitutioners strävan och problem 

l allmänhet. 

Här skall också erinras om den i danska Arkiv 4 Bind 3 förekommande 

uppsatsen Opbygningen av et norsk sj0fartshistorisk 

kildearkiv av Kirsten Utaaker. 

Nämnas skall, att Norsk Arkivråd utger ett medlemsblad med 

titeln "Arkivråd". 

slutligen kan tilläggas att Norsk lokalhistorisk institutt utgivit 

Skattematrikkelen 1647 V Buskerud Fylke, redigerad av Rolf 

Fladby och Steinar lmsen, Oslo 1971. Arbetet torde vara värdefullt 

främst för ekonom- och socialhistoriker, då en stor skattereform 

genomfördes i Norge 1644 innebärande noggrannare klassindelningar 

och mera noggrant förda matriklar. Britt Hedberg 

94

FINLAND 

Ett glädjande tidens tecken inom det finländska arkivväsendet 

är att språkmuren mot det övriga Norden har börjat vittra sönder. 

En pådrivande faktor till detta utgörs av den officiella tvåspråkigheten, 

som påbjuder att skrifter av officiell karaktär skall vara 

tillgängliga på de bägge inhemska språken. Den av arkivarie 

Markku lärvinen författade forskarhandledningen för besökare i 

riksarkivet har nyligen utkommit på svenska under titeln Riksarkivet. 

En handledning (översättning av Max Engman. Helsingfors 

1973. 53 s. +illustrationer). Den svenska versionen är vad beträffar 

innehållet identisk med den tidigare utgivna finska, varför det 

räcker att hänvisa tiii föregående översikt i Arkiv, Samhälle och 

Forskning (nr 15, s. 103-104). Parallellt med de på finska författade 

årsredogörelserna för riksarkivets verksamhet som utkommer 

i Historiallinen Aikakauskirja har motsvarande verksamhetsberättelser 

börjat införas på svenska i Historisk Tidskrift för Finland, 

varigenom en nordisk läsekrets kan erhålla en inblick i aktiviteterna 

i det finländska nationalarkivet (med början från HT 

för Finland 4/1971 s. 177-183). 

Den intressantaste skriften i fjolårets skörd av finländska arkivpublikationer 

är utan tvivel kongresstrycket Suomen neljännet 

liikearkistopäivät (Fjärde arkivmötet för näringslivet i Finland. 

Näringslivets arkivförenings publikation nr 4. Helsingfors 1973. 

111 s.). Föredragen- som koncentrerar sig kring ADB och mikrofilmning 

- är från en konferens för näringslivets arkivfolk 

1970. Bland framföranden märks arkivrådet Alpo Salmelas föreläsning 

om hur arkivet kan utvecklas till en effektivt fungerande • 

informationsbas för hela företaget. Ordnaodet av arkivhandlingarna 

efter ett av finländska riksarkivet rekommenderat arkivschema 

för företagsarkiv utgör grunden för kunskapsåtervinning. I 

den ifrågavarande förteckningsplanen har även bild- och ljudmaterialet, 

mikrofilmen och ADB-informationsbärarna försetts 

med egna bokstavssigna (huvudavdelningarna S, T och U). För 

en effektivare informationsåtervinning är emellertid en mera ingående 

registrering av nöden. Att registrera person-, ort- och 

företagsnamn i de olika serierna, som ingår i arkivet, är i regel 

inte svårt, men givetvis tidskrävande. Att definiera själva ärendena 

ter sig betydligt mera komplicerat, speciellt som de befintliga 

klassifikationssystemen lämpar sig dåligt för informationsåtervinning 

ur arkiven. Ett av den finländska träförädlingsindustrin 

använt system, kallat RP-klassificering har dock framgångsrikt 

tillämpats. 

Mikrofilm som informationsbärare behandlas i skriften av 

95


fil.mag. Teemu Aalto. En rekommendation i hans föredrag som 

man gärna ansluter sig till är att bruksfilmning av arkivhandlingar 

för tjänsteändamål bör sättas i gång på så tidigt stadium 

som möjligt. Handlingarna används nämligen mest frekvent då 

de är aktuella. Ett exempel på denna typ av bruksfilmning ges 

av ADB-chefen hos folkpensionsanstalten R. J. Lumento. Myndigheten 

arbetar vid utbetalning av pensioner och kontroll av att 

beloppen har utkvitterats uteslutande med mikrofilm. Utbetalningsblanketterna 

samt de av postverket returnerade kvittona filmas 

på löpande rullfilm och filmen förvaras i kassetter i motoriserade 

läsapparater intill den telefonväxel, som fungerar som 

anstaltens "klagomur" gentemot pensionärerna. Återsökning av 

en utbetalningsblankett - varvid filmningsprotokollet fungerar 

som register - tar 20-40 sekunder, när det är fråga om den 

aktuella månadens blanketter. Enligt de finländska gallringsföreskrifterna 

sparas filmmaterialet i tre år. 

Av övriga skrifter rörande arkiven kan arkivarie Markku lärvinens 

presentation av riksarkivet i tidskriften Valtionhallinnon 

R-muistio (nr 8/1972 s. 57-63) nämnas. Tidskriften distribueras 

till myndigheter och är närmast en motsvarighet till den svenska 

publikationen "Från departement och nämnder". I artikeln lägger 

författaren - helt naturligt med tanke på läsekretsen - tonvikten 

på arkivväsendets myndighetsfunktioner. Ett centralt spörsmål 

i finländsk arkivhistoria tas upp till behandling av förre riksarkivarien 

Martti Kerkkonen i studien "Arkistoaineksen pesänjako 

Haminan rauhan jälkeen" (Boskillnaden mellan svenskt och finländskt 

arkivmaterial efter freden i Fredrikshamn. Historialimen 

Aikakauskirja 1/1973 s. 5-18). Den invecklade boGfeJningsproceduren 

belyses ingående av författaren, som tar avstånd från uppfattningen 

att den arkivkommission, som från finländsk sida deltog 

i arbetet, skulle ha handlat alltför kortsiktigt. Ordalydelsen i 

fredsfördraget gav ett begränsat utrymme till tolkningar och man 

kan inte förutsätta, att ledamöterna i kommissionen skulle ha haft 

intresse att utöver handlingar av uppenbar administrativ och juridisk 

betydelse också kräva annat material för en kommande 

historisk forskning, vars behov inte kunde förutses. - På tal om 

de i Sverige förvarade arkivalierna med finländsk anknytning bör 

en rättelse till den föregående översikten göras. På sid. 105 var 

det fråga om kammarkollegiets tredje provinskontor, vars arkiv 

innehåller ett större antal oskadade volymer från tiden 1802- 

1809; det skadade materialet härrör givetvis från tiden före 

eldsvådan 1802. 

Några resultat av den i Finland ganska livliga verksamheten att 

utge förteckningar i tryck kan i detta sammanhang nämnas. Den 

96

Finland 

övergripande samkatalogen över handskriftssamlingar i biblioteken 

växte härom året med ett tilläggsband kallat Komplettering 

till samkatalog över handskriftssamlingar i vetenskapliga bibliotek 

i Finland (Helsingfors universitetsbiblioteks stencilserie 6. 1972. 

51 s.). En presentation över handskriftsbeståndet i Abo finska 

universitetsbibliotek är Turun yliopiston kirjaston käsikirjoituskokoelman 

luettelo (Utg. av Veikko Laakso 1972. 100 s.). 

Det andra åboensiska vetenskapliga biblioteket, Abo Akademis 

bibliotek, har börjat utge en stencilserie, som upptar förteckningar 

över olika arkivsamlingar. Som första nummer i serien har 

utkommit Pressarkivet vid Åbo Akademis bibliotek (Sammanställd 

av Olof Mustelin 1972. 8 s.). Andra häftet innehåller en redogörelse 

för Finska Hushållningssällskapets arkiv (Sammanställd 

av Svea Wiitanen 1972. 23 s.) och det fjärde upptar en 

summarisk förteckning över Handskriftsavdelningens vid Åbo 

Akademis bibliotek Biographicasamling (Uppgjord av Olof Mustelin 

1973. 52 s.). 

Kari Tarkiainen 

FRANKRIKE 

La GAZETTE DES ARCHIVES no 77 1972 inleds med en artikel 

om gallring av Michel Duchein, Les proeectures de tri dans 

les Archives departementales s 75 ff (rapport till franska arkivkongressen 

7 /lO 1971). Bakgrunden till artikeln är svårigheten att 

klara av de moderna arkivmassorna med den traditionella franska 

gallringsmetoden, som innebär att arkiven efter leverans till arkivdepåerna 

gås igenom av arkivarier, som väljer ut de handlingar 

som anses ha historiskt intresse och skall bevaras. Från många 

departementsarkiv har man krävt gallringsplaner och även förteckningsplaner. 

· 

Ducheins artikel bygger på en enkät om hur sådana gallringsplaner 

skulle upprättas och hur de skulle se ut. En fråga, som 

även diskuterats i Sverige, är den, om forskare skall knytas till 

arbetet med upprättande av gallringsplaner. Det tycker majoriteten 

av de tillfrågade arkivarierna, men de som avvisar tanken 

hävdar, att forskarna ser alltför snävt utifrån sin specialitet, att 

de alltid vill bevara allt och att de är okunniga om arkivens arbetsvillkor. 

I enkäten frågades också om vilken gallringsmetod som var den 

bästa. Det visar sig, att den traditionella urvalsmetoden är populärast 

trots svårigheterna: det anses så viktigt, att man i gallrings- 

7 - Arkiv, samhälle . .. 97

Arkivfrågor i nyare utländsk litleralur 

arbetet kan ta hänsyn till speciella ·omständigheter. Den statistiska 

urvalsmetoden har också många förespråkare. För den talar, att 

ekonomiska historiker och statistiker använder metoden i sina 

forskningar, att den tar bort godtyckligheten och att gallringen 

kan utföras av okvalificerad personal. Det framhålles emellertid, 

att det är viktigt, att procenttalet för bevarade handlingar väljs så 

- högt, att det blir verkligt representativt. Åtskilliga arkivarier talar 

för att man skulle utgallra lokala myndigheters arkiv i vissa depåer, 

och bevara dem fullständigt i andra. Arkivdepåerna skulle 

i samarbete med universiteten specialisera sig på vissa förvaltningsgrenar. 

Metoden har ej tillämpats i Frankrike och det finns 

tungt vägande invändningar. Den viktigaste är att departementen 

inte är alldeles lika: det föreslagna systemet skulle offra lokalhistorien. 

I La GAZETTE DES ARCIDVES no 78 1972 gör 

Jean Waquet ett inlägg (s 163 ff) just i frågan om det subjektiva 

urvalet kontra objektiva gallringsmetoder. Han påpekar, att de 

som svarat på enkäten och föredragit olika metoder inte har samma 

erfarenheter, de har inte ordnat samma slags arkiv. Man 

måste, skriver Waquet så klokt, ha det särskilda arkivet som utgångspunkt, 

när man studerar de olika operationerna (gallring, 

ordnande etc). Samma regler kan inte gälla alla arkiv. Det finns 

inget motsatsförhållande mellan subjektiva och objektiva metoder, 

i stället kompletterar de varandra. 

Ducheins egen slutanmärkning om gallringen är att ett arkivs 

uppbyggnad inte får förstöras vid gallring: en handling har bara 

betydelse i sitt sammanhang. 

J:>et verkligt intressanta i Ducheins artikel kommer till sist. Han 

pekar på en ny faktor, som kan underlätta upprättandet av gallringsplaner. 

Myndigheterna har i allt större utsträckning börjat 

klassificera sina egna handlingar. Dessa ordningssystem är i regel 

inte arkivmässiga, men Duchein menar ändå att de bör utnyttjas 

som grund för gallringsplaner. Om man på det sättet så att säga 

beger sig in i förvaltningen tar man ett steg mot kontroll av arkivbildningen, 

mot records management, och det är dit man måste 

komma för att klara de moderna arkiven, skriver Duchein. Det 

är nödvändigt att arkivmyndigheterna blir ansvariga för kontrollen. 

Detta kräver en ny lagstiftning. Det kräver också att arkivarieutbildningen 

inriktas mot dokumentation och administration. 

Ducheins .ställningstagande innebär en viktig förändring i arkivdirektionens 

policy. Ännu i samband med publiceringen av le 

Manuel d'archivistique 1970 hävdade direktionen genom Duchein, 

att arkivmyndigheterna måste nöja sig med att kontrollera prearchivage-depåerna 

och lämna ansvaret för arkivbildningen åt 

98

Frankrike 

myndigheterna själva. Duchein var positiv till ett utsträckt inflytande, 

men betraktade det som orealistiskt med hänsyn till resurserna 

och till arkivariernas utbildning. Den förändrade inställningen 

får ses i sammanhang med att förvaltningens interna arkivproblem 

växer för varje år och därmed behovet av arkivservice. 

Ett uttryck för detta är förberedelserna för en ny arkivlag inom 

kulturministeriet och den pågående utredningen om Ecole des 

Chartes, där utbildningen enligt uttalande från högsta ort skall 

inriktas mer på moderna arkiv (se ASF nr 15 s 117 f). 

Vid universitetet i Dakar har man nyligen inrättat en tvåårig 

arkivutbildning. Den hör organisatoriskt samman med utbildningen 

av bibliotekarier och dokumentalister. Chefen för denna 

institution, Amadou Bousso, skriver om arkivkursen i La GA 

ZETTE DES ARCHIVES nr 78 1972 s 153 ff. Han redogör för 

tillkomsten och organisationen och presenterar läroplanen. 

I ADB-frågor har l' Association des archivistes fran9


revolution archivistique: le defi des archives modernes a rarehiviste 

s 11 ff. Duchein gör en generalinventering av de förändringar 

som sker i allt snabbare takt och av möjliga lösningar. Han 

kommer in på records management och när det gäller utnyttjandet 

av arkiven pekar han främst på forskningens intresse för 

massfenomen, vilket kräver genomgång av arkiv i mycket stor 

skala. Artikeln har sitt värde främst genom det stora greppet och 

katalogiseringen av problemen. 

Siv Sandberg 

ITALIEN 

Arkivarien Vittorio Stella redogör i sin artikel om historiografin 

och arkivvetenskapen (La storiografia e l'archivistica, il lavoro 

d'archivio e l'archivista, RASSEGNA DEGLI ARCHIVI DI 

STATO, XXXII/2 maj-augusti 1972, ss 269-284) för de ideer 

och teorier rörande arkiv och arkivbildning som framkommit i 

Italien under de sista 30-40 åren. Författaren citerar speciellt de 

'fyra stora italienska teoretikerna: Cencetti, Sandri, Pavone och 

Cassese. Det har sagts- och framförallt av Cencetti- att arkivvetenskapen 

är ett resultat av historiografin, och att arkivarien är 

"historieforskningens tekniker". Alltså, ett arkivs framväxt skulle 

vara detsamma som ett historiskt verks utveckling. Till detta kan 

man invända att den information handlingarna ger kan tydas på 

många sätt, likaså att handlingarna inte ger svar på alla de frågor 

som historikern ställer. Mot denna bakgrund skall teorin om "den 

strukturella ordningen" (l'ordinamento strutturaleJ ses, vilken 

av Pavone beskrivs på följande sätt: "Att ordna ett arkiv innebär 

att sätta alla enstaka handlingar i relation till varandra och förena 

dem till en betydelse. Denna beror av själva ordningen och lägger 

till arkivens formella str'uktur bilden i förteckningen och inte 

i innehållet av varje enstaka dokument." Om arkivariens arbete 

anser Stella att, även om det ofta innebär historisk forskning, det 

inte är lika fritt som historikerns. Man måste komma ihåg att 

forskningen inte är dogmatisk och att den inte enbart utnyttjar 

arkiv som källa för att beskriva en historisk händelse. 

Att en guide om de statliga arkiven är på väg i Italien kan man 

läsa i samma nummer av RdeAS (Piero d' Angiolini och Claudio 

Pavone: La guida generale deg/i Archivi di Stato, ss 285-305). 

Förf. berättar om normerna som skall användas för dess innehåll 

och att "ett stort antal beskrivningar av arkiv har inkommit". så 

att en tusensidors guide så småningom skall komma ut från tryckeriet. 

100

Italien 

Förra året samlades i Spoleto den 23-25 maj representanter 

från USA, Canada, Belgien, Västtyskland, England, Israel, Italien 

och Sverige samt Conseil International des archives och UNESCO 

för att diskutera databehandling av arkivmaterial. Den tekniska 

utvecklingen inom data har skapat akuta problem som berör dokument 

skrivna på "dataspråk" (linguaggio-macchina) och som 

gäller både användningen och vården. Bägge kräver stora ekonomiska 

resurser som för närvarande saknas i de flesta länder. Om 

detta handlar en artikel skriven av dr Enrica Ormanni (Gli arehivi 

e le teeniehe automatiehe della doeumentazione, ss 306-314). 

Detta möte var det första i sitt slag och man kan kanske tycka 

att det verkligen är på tiden att man börjar diskutera problematiken 

kring dataarkiv. "Mötets målsättning var ett internationellt 

samarbete och man granskade också möjligheterna och vägarna 

för ett ständigt utbyte av information rörande forskningar och 

studier i varje land" - skriver fru Ormanni och fortsätter - 

"likaså ett sätt att skaffa en gemensam utbildning för arkivarier 

rörande problem ang. databehandling ... ". Deltagarna i mötet 

fick tillfälle att se ett experiment med "software" ansluten till video 

för att söka dokumentation från två klosterarkiv som databehandlats. 

Från Sverige deltog le arkivarien Sven G. Haverling. 

I RdeAS :XX:XII/3 sept-december 1972 beskrivs de spanska 

arkivens organisation· (Pietro Brugarelia och Giuseppe Scarazzini: 

Gli arehivi di Spagna, ss 508-520). I Spanien skiljer man mellan 

historiska arkiv (med handlingar fram till 1900) och administrativa 

arkiv (med handlingar som är från våra dagar och ännu i 

bruk på förvaltningarna). Beroende av vilken sorts material som 

förvaras i arkiven uppdelas dessa på följande sätt: 

(a) historiska arkiv: allmänna historiska arkiv (t. ex. Simancas 

eller Archivo General de Indias) •. regionala eller distriktarkiv 

(alltså de olika gamla rikens arkiv) samt provinsiella arkiv. 

(b) administrativa arkiv: arkiv från den centrala förvaltningen, 

de provinsiella styrelsearkiven och den lokala administrationens 

arkiv. 

Alla arkiv lyder under la Direecian General· de Arehivos. Denna 

myndighet anordnar periodvis en examen för att välja ut arkivarier 

(la oposici6n kallas det). För att kunna delta i "la oposici6n" 

måste man vara minst 21 år och utexaminerad från universitet 

som Licenciado en Ciencias y Letras (motsvarar svensk fil. 

kand.). Provet innehåller sju moment: 

l. översättning av en klassisk-latinsk text 

2. översättning av två texter på främmande språk (franska eller 

italienska, engelska eller tyska) 

101


3. paleografin omfattar övningar i visigotisk, gotisk och "procesal'' 

handstil 

4. historisk-juridisk analys av tre dokument 

5. katalogisering av fyra dokument 

6. katalogisering av två handlingar . 

7. skriva en uppsats på ett tema som väljes bland ett åttiotal 

och som behandlar följande ämnen: arkivvetenskap, dokumentation, 

de spanska myndigheternas historia, källor och bibliografi. 

A propos arkivutbildning: Professor Elio Lodolini berättar i 

samma nummer av RdeAs om L'Ecole des Bibliotbecaires, Archivistes 

et Documentalistes (EBAD), vilken verkar i Senegal för 

att utbilda personal för de forna franska kolonierna i Afrika (Una 

scuola per archivisti a Dakar, ss 596-604). Skolan började sitt 

arbete 1962 som ett UNESCO regionalt centrum för de fransktalande 

afrikaner som valde bibliotekskunskap och dokumentation. 

Arkivarieutbildning startade 1971-72 och den pågår i två 

år. Det första året arbetar man 264 timmar med praktiska övningar 

och 70 timmar allmän kultur. Det andra året innebär en 

teoretisk och praktisk arkivutbildning på 352 timmar. En detaljerad 

studieplan för EBAD medföljer artikeln. 

RdeAS organiserade 1972.10.06 en table ronde om företagsarkiv 

och deras problem (RdeAS XXXIII/l januari-maj 1973, 

Una tavola rotonda sugli archivi delle imprese industriali, ss 10--- 

7(j). Däri deltog representanter från det statliga arkivväsendet, forskare 

i ekonomisk historia och - i någon mån - representanter 

för industrin och bankerna. Inledningsvis talade dr Franco Bonelli, 

professor i ekonomisk historia vid Universita di Siena, om det 

statliga arkivväsendets roll och handicap visavi företagsarkiven. 

Bland svårigheterna nämndes att de statliga arkiven inte kan 

upptäcka och peka på vilka företag som måste göra något för att 

rädda sitt viktiga arkivmaterial. Det beror på att de italienska arkivarierna 

hålles fastklistrade vid det statliga pappersflödet och 

att ordnaodet av ekonomiska handlingar befinner sig långt från 

nutida arkivariers erfarenhet i fråga om gallring och arkivläggningsplaner 

säger dr Bonelli. Dessutom tillägger han: "Det 

är otänkbart att de styrande i den offentliga arkivförvaltningen 

skulle sätta sig in i de problem som den ekonomiska historiografin, 

den administrativa teorin, den industriella sociologin 

och andra sociala vetenskapsgrenar konfronteras med för närvarande." 

Denna kritik besvarades med det sedvanliga argumentet: 

det finns varken fysiska eller ekonomiska möjligheter. Sam- · 

arbete mellan företag och staten i arkivfrågor skulle kunna leda 

102

Italien 

till avsevärda förbättringar, säger professor Bonelli och kallar sitt 

recept för "un programrna utopistico?". Enligt hans åsikter är 

knutpunkten till problematiken: "Ekonomisk-historiker utför inte 

sina forskningar grundade på företagskällor eller med därtill 

lämpad metodologi; arkivarierna förstår inte betydelsen av den 

här typen av dokumentation och de 'luktar sig' inte till dess existens 

och betydelse; företagsarkiv förintas och denna onda cirkel 

har lett till dagens situation, där det inte ens finns en allmän 

kunskap om företagsarkivens bestånd och arkivarierna tar begränsade 

initiativ för att möta de speciella arkivproblem som 

den här sektorn har på alla nivåer". Diskussionen kring professor 

Bonellis argument var positiv, men det är knappast troligt att 

något kommer att hända i Italien inom den närmaste tiden. 

L' Association des archivistes franrais gav 1970 ut sin arkivhandbok. 

I samma nummer gör arkivarien Filippo Valenti (ss 77 

-104) en jämförelse, kapitel för kapitel, mellan den franska 

Ma.nuel d'archivistique och den italienska arkivtraditionen och 

professor Elio Lodolini redogör bland utländska nyheter om The 

Lyndon Baines Johnson Library (ss 210-213) och dess material 

som blev tillgängligt för forskning 1972. Professor Lodolini 

berättar att the Presidenfial Libraries ingenting har att göra med 

bibliotek, utan att de är presidenternas egna arkiv och lyder under 

the National Archives andRecords Service. Lyndon B. Johnson 

arkiv befinner sig i Austin, delstaten Texas huvudstad, vid 

det statliga universitet, där man byggt en speciell byggnad, som 

invigdes i maj 1971. Arkivet innehåller 43.000 handlingar härrödande 

från Johnson politiska karriär. 

J Ulate-Segura 

STORBRITANNIEN 

JOURNAL OF THE SOCIETY OF ARCHIVISTS (JSA) vol. 

4 nr 7, april 1973, innehåller bl. a. en längre översikt av "Prearchival 

records control" (PARC) i East Sussex. De citerade orden 

speglar den anglo-saxiska terminologin som skiljer mellan 

"archives" och "records" och PARC är, säger County archivist 

of East Sussex S. C. Newton, ett program som East Sussex Record 

Office utvecklat för att möta de lokala myndigheternas arkivproblem. 

Programmet har bl. a. influerats av MBO, d.v.s. Management 

By Objectives, ett relativt välkänt begrepp i modern administrationslära. 

En av hörnstenarna i programmet är den aktiva roll 

103

Arkivfrågor i nyare utländsk litleratur 

som arkivarien måste spela i fråga om arkivbildning och värdering 

av dokumentflödet hos myndigheterna. Det allra senaste 

materialet tas om hand i ett slags mellanarkiv (jfr tyskarnas 

Zwischenarchive) där det gås igenom och datorregistreras. Efter 

fem år kontrolleras materialet och för den kontrollen är arkivmannen 

inom PARC ansvarig. Han utarbetar ett slags värderingsprotokoll 

i vilket han anger vilket värde han anser att materialet 

har och vad man bör göra med det. Det upprättade protokollet 

sänds till den ursprunglige arkivbildaren som får lämna sina synpunkter 

och på grundval av dessa båda värderingar fattar sedan 

East Sussex Record Office beslut angående åtgärd. Materialet 

kvarstannar i mellanarkivet ytterligare omkring 25 år innan det 

blir föremål för slutligt omhändertagande. 

I JSA vol. 4 nr 8, oktober 1973, tar G. L. Fisher upp frågan 

om begreppet "record group" och anknyter därvid till en uppsats 

i JSA 1972 av M. Roper (presenterad i Arkiv, Samhälle och 

Forskning 1973). Fisher är en vann anhängare av proveniensprincipen 

och är relativt kritisk mot dagens aktiviteter vad avser "records 

management". Han säger att ett dammkorn knappast hinner 

lägga sig till ro på en handling förrän denna blir undersökt, 

levererad till något arkiv och kontrollerad från arkivsynpunkt 

Detta jäkt hindrar det så att säga naturliga urvalet av arkivhandlingar. 

Denna arkivdarwinistiska synpunkt kompletteras med att 

författaren påpekar att de omfattande administrativa förändringar 

som vi upplever i dag kanske kommer att ses på ett helt annat 

sätt om femtio eller hundra år än de ses i dag. 

I samma nummer av JSA finns en läsvärd, bitvis ganska elak 

recension av de italienska arkivmännen S. Carbones och R. Guezes 

bok Draft Model Law on Archives: Description and Text, en 

bok som utkom år 1972 under UNESCO:s egid. Recensenten, 

S. C. Newton, synes väl skickad att behandla ifrågavarande verk; 

han är själv sammanhållande i en forskargrupp inom the Society 

of Archivists som skall undersöka gällande arkivlagstiftning i 

Storbritannien. 

I ARCHIVES vol. XI nr 49, våren 1973, presenterar J. lmray 

från Mercer's Company i London den VII internationella arkivkongressen 

i Moskva år 1972. Imray påpekar att de språkliga 

svårigheterna var stora och bäddade .för missförstånd och han 

kritiserar även det förhål1andet att de förberedande rapporterna 

utsändes mycket sent till kongressdeltagarna. Han stäl1er slutligen 

frågan om det är meningsfullt att anordna jättekongresser i stil 

med Moskvakongressen och besvarar den genom att peka på betydelsen 

av möjligheterna till personliga kontakter mellan kolleger. 

104

Väst- _och Ösllyskland 

Västtyskland: Der Arehivar (DA) 1972:4, 1973:1-3. Archivalische 

Zeitschrift (AZ)68.1972. 

I en brett upplagd arkivteoretisk uppsats med· titeln "Gesellschaftsordnung 

und Ueberlieferungsbildung. Zur Theorie archivarischer 

Quellenbewertung" (AZ 68, s. 3-40) undersÖker den 

nyutnämnde presidenten för Bundesarchiv, Hans Booms, frågan, 

vilka kriterier som måste läggas till grund för arkivens framtida 

gallringsverksamhet, som kommer att leda till en allt hårdare nedbantning 

av den arkivvärdiga dokumentationen. Han menar att 

de tyska arkivens gallringspolitik - såväl den gamla preussiska 

kassationen som den moderna främst i . östtyskland bedrivna 

"Wertauslese" - i alltför hög grad präglats av provenienstänkande. 

Gallringsverksamheten har därigenom kopplats till den 

offentliga förvaltningens institutionaliserade dokumentation, utan 

att arkivmaterialets informationsvärde systematiskt prövats. Ett 

arkivs informationsvärde måste bedömas inom ett avgränsat ämnesområde, 

alltså enligt pertinensprincipen. Värderingarna, som 

skall styra gallringsverksamheten, måste enligt Booms vinnas genom 

en analys av samhällsprocessen och redovisas i form av 

ämnesmässigt begränsade "dokumentationsplaner", vilka skall 

utarbetas (och efter ett antal år omarbetas) av arkiven i samarbete 

med fackrepresentanter för resp. ämnesområde. 

DA innehåller många rapporter från delstatsarkiv samt kommunala 

och andra icke-statliga arkiv. Här skall endast omnämnas 

en rad bidrag om näringslivets arkivväsen av G. Milkereit 

(1973: l, s. 81 ff. om företagsfusioners och organisationsändringars 

inverkan på företagsarkiv; 1973:3, s. 401 ff. om mellanarkiv i industriförvaltningen) 

och L. Hatzfeld (1973:3, s. 483 ff. om företagsarkiven 

och näringslivets organisationshistoria). 

I ett temanummer av DA (Archivausbildung im Wandel, DA 

1973:2), som utkom med anledning av arkivskolans i Marburg 

25-årsjubileum, behandlas utbijdningsfrågor. F. Wolff (s. 157 ff.), 

E. G. Franz (s. 167 ff.) och V. Wagner (s. 173 ff.) sicriver om 

arkivskolans utveckling och nuvarande utbildningsprogram, som 

bl. a. omfattar en "stage" vid Bundesarchiv i Koblenz samt deltagande 

i ett ADB-utbildningsprojekt, det s. k. HETRINA-projektet 

(se ASF 15, s. 121; se även DA 1973:2, s. 233 ff.). B. Zittel 

presenterar den särskilda bayerska arkivutbildningen (s. 191 ff.), 

O. Dascher den sedan 1961 pågående utbildningen av företagsarkivarier 

(s. 183 ff . ). Flera bidrag behandlar arkivutbildningen 

i andra länder (s. 197 ff.): Frankrike (R. Marquant), de skandinaviska 

länderna (H. J 0rgensen), Belgien (C. Wyffels) samt de 

fransk- och engelstalande afrikanska staterna (Ch. Kecskemeti 

107


och M. Rieger). I ett senare nummer ger G. Engelbert en översikt 

över utbildningsplaner och examensföreskrifter i Västtyskland 

(DA 1973:3, s. 461 ff.). 

En västtysk regeringskommission lade 1971 och 1972 fram förslag 

till planering av ett koordinerat informationssystem (Informationsbankensystem), 

som skall sammankoppla alla f. n. fristående 

databanker och som i framtiden även skall omfatta det 

statliga arkivväsendet Kommissionens principförslag till normalisering 

av datainsamlingen (Allgemeiner Datenerhebungskatalog 

ADEK) presenteras av U. Krischker (DA 1973:2, s. 259 ff.), medan 

H. Boberach (s. 267 ff.) redogör för den försöksverksamhet 

med ADEK, som Bundesarchiv sedan 1972 bedrivit vid vissa förteckningsarbeten 

(f. ö. inom ramen för arkivskolans i Marburg 

kursprogram). Systemförslagens betydelse för arkivväsendet diskuteras 

även av F. P. Kahlenberg i AZ 68, s. 125 ff. 

Helmut Backhaus 

SOVJETUNIONEN OCH POLEN 

I de sista numren av SOVETSKIE ARCHIVY för 1972 har publicerats 

flera artiklar och dokument med anknytning till femtioårsminnet 

av Sovjetunionens grundande. Nr 4 innehåller sålunda 

bl. a. källmaterial till belysningen av samarbetet mellan sovjetrepublikerna 

1920-22. I övrigt kan ur detta nummer särskilt nämnas 

artiklar om arkiven och historievetenskapen, om arkivmaterial 

till Moskvas byggnadshistoria och om vissa gallringsfrågor. 

Den förstnämnda artikeln innehåller en diskussion om arkivens 

betydelse för den historiska forskningen. Arkivmaterialet till 

Moskvas byggnadshistoria före napoleonkrigen förvaras i skilda 

arkiv (bl.a. i det centrala statliga arkivet för gamla akter i Moskva). 

För tiden därefter har det samlats i Moskvas stadshistoriska 

vetenskapligt-tekniska arkiv. Frågan hur man skall undvika 

dubbellagring av information tas upp i en artikel av T. F. Avramenko, 

N. N. Konnova och N. M . Sepukova. 

Sovetskie archivy 1972, nr 5 inleds med en kortfattad rapport 

från förhandlingarna vid den sjunde internationella arkivkongressen 

i Moskva. Rapporten följs av ett antal dokument belysande 

industrialiseringen och kollektiviseringen av det sovjetiska 

jordbruket 1925-40. Det sovjetiska intresset för vetenskapligtteknisk 

dokumentation avspeglas i en artikel av A. A. Kuzin 

under rubriken "Källor till vetenskapens och teknikens historia 

samt arkiv med vetenskapligt-teknisk dokumentation". Insamlan- 

108

Sovjetunionen och Polen 

det av sådan dokumentation handhas av det centrala statliga 

arkivet för vetenskapligt-teknisk dokumentation och en rad lokalarkiv. 

Nämnas kan också artiklar om de lokala partiarkivens 

verksamhet 1971 och om studiet av pappershantering och dokumentflöde. 

Hela sista numret av Sovetskie archivy 1972 ägnas åt femtioårsminnet 

av Sovjetunionens tillkomst. Korresponderande ledamoten 

i sovjetiska vetenskapsakademien M. P. Kim inleder med en 

tiosirlig hyllning av Sovjetunionen, "den första multinationella socialistiska 

staten i världen". Tillkomsten av denna statsbildning 

utgjorde enligt Kim en seger för den proletära internationalismen 

och ett fruktbart resultat av kommunistiska partiets strävan 

att genomföra Lenins tankar. Dokument till belysningen 

av sovjetstatens historia har i detta nummer publicerats under 

bl. a. följande rubriker: "Dokument om sovjetrepublikernas hjälp 

till Leningrads försvarare", "Dokument om folkhushållningens 

utveckling i Sovjetunionen 1945-70", "Dokument om undervisningens, 

kulturens och vetenskapens utveckling i Sovjetunionen 

1945-71". I en särskild avdelning redogörs för arbeten vid sovjetiska 

arkiv med anledning av femtioårsjubileet Sovetskie arehivy 

1972, nr 6 innehåller också en avdelning ägnad åt den sjunde 

internationella arkivkongressen. Bl. a. redogörs för ett seminarium 

under kongressen med deltagande av arkivchefer från utvecklingsländerna. 

At den sjunde internationella arkivkongressen ägnas stort utrymme 

även i Sovetskie archivy 1973, nr l. De viktigaste resultaten 

av kongressen summeras i den inledande artikeln. Kongressen 

sägs ha på ett övertygande sätt visat det socialistiska arkivväsendets 

teoretiska och metodologiska överlägsenhet. I detta nummer 

har vidare dokument publicerats under rubriken "En historisk 

seger". Med den historiska segern åsyftas slaget vid Stalingrad. 

Av övriga bidrag nöjer vi oss med att nämna S. T. Beljakov, 

"Efterforskandet av leninhandskrifter i det centrala statliga folkhushållningsarkivet" 

och V. N. Samosenko, "Publiceringen av 

arkivalier i populärvetenskapligt syfte". 

Sovetskie archivy 1973, nr 2 inleds med en artikel av den sovjetiske 

riksarkivarien F. l. Dolgich om de förestående uppgifterna 

för det sovjetiska arkivväsendet Dolgich anser det bl. a. nödvändigt 

att ytterligare höja den vetenskapliga standarden för att framgångsrikt 

kunna uppfylla den löpande femårsplanens mål och de 

uppgifter som uppställts genom besluten vid kommunistiska partiets 

tjugofjärde kongress. T. A. ll'ina skriver om nödvändigheten 

av att genom uppteckningar av olika slag till eftervärlden rädda 

109


personers hågkomster. Om släktforskning och genealogiska källor 

under 1800- och 1900-talen handlar en artikel av O. V. Petrova. 

En särskild artikel har ägnats åt D. V. VZilunovics verksamhet som 

chef för centralarkivet i vitryska SSR. För den kände ryske historikern 

och arkivmannen l. L. Majakovskijs gärning redogörs i en 

påföljande artikel. Av i Sovetskie archivy 1973, nr 2 publicerade 

dokument kan nämnas brev från sovjetiska arbetare till politiska 

fångar i Estland under mellankrigstiden och brev till belysningen 

av M. l. KaliniDs revolutionära verksamhet. 

Den inledande artikeln i Sovetskie archivy 1973, nr 3 har införts 

med anledning av sjuttioårsminnet av det ryska socialdemokratiska 

revolutionära partiets andra kongress 1903, d.v.s. den 

kongress varunder partiet splittrades i en bolsjevikisk och en 

mensjevikisk grupp. G. G. V oro b' ev fäster i en intressant artikel 

uppmärksamheten på behovet av dokumentalister vid de sovjetiska 

arkiven. Han diskuterar också dokumentalistikens förhållande 

till angränsande discipliner. O. M. Medusevskaja skriver om källkritiska 

problem i sovjetisk historiografi. Utgångspunkten för 

hennes inställning till källkritiken är den materialistiska historieuppfattningen. 

Om V. D. Bonc-Bruevics insatser för insamlandet 

av enskilda arkiv handlar ett bidrag av K. G. Meiva. I övrigt innehåller 

Sovetskie archivy 1973, nr 3 bl. a. artiklar om klassifikation 

av vetenskapligt-teknisk dokumentation vid de statliga arkiven 

i Sovjetunionen, om katalogisering av arkivalier och om vilka 

handlingar från den statliga fiskindustrien som bör mottas för förvaring 

i de statliga arkiven samt dokument om den "socialistiska 

kampen" i Sovjetunionen under de första femårsplanerna. 

Sovetskie archivy 1972, nr 4- 1973, nr 3 uppvisar, som ovan 

framgått, ungefår samma ansikte som tidigare nummer av tidskriften. 

Artiklarna är fast förankrade i marxismen-leninismen 

med en nationalistisk påbyggnad, vilket ej hindrar att de ibland 

innehåller även för västerländskt arkivfolk intressanta synpunkter. 

De bär även vittnesbörd om ett stort sovjetiskt intresse för såväl 

äldre som moderna arkivfrågor. 

Under senare år har man på många håll sökt att med hjälp av 

ADB och på annat sätt registrera information i arkiven som ett 

komplement till de sedvanliga förteckningarna och registren. Om 

användandet av s. k. "karty perforowany" skriver S. Nawrocki i 

den polska arkivtidskriften ARCHEION LVII (1972) under avdelningen 

arkivistik. I en intressant artikel av· / . Sandurska vid 

Archiwum Gl6wne Akt Dawnych och R. Kowalik vid Instytut 

110

Sovjetunionen och Polen 

Przemyslu Organicznego tas konserveringsfrågorna upp. Framför 

allt behandlas olika sätt att skydda arkivalierna mot angrepp av 

mikroorganismer. Om privatarkiven handlar en artikel av Z. Kolankowski 

vid den polska vetenskapsakademien. Den stora tillväxttakten 

av arkivalier utgör också i Polen ett stort problem. 

B. Kroll föreslår metoder att komma till rätta härmed. Bl. a. vill 

han åstadkomma en noggrant reglerad gallring. A v artiklarna i 

arkivkunskap kan nämnas E. S§czys' "Arkivmaterial i Archiwum 

Gl6wne Akt Dawnych belysande det kungliga slottets i Warszawa 

historia" och A. Tomczaks "Ryszard Mienicki, den förste innehavaren 

av lärostolen i arkivistik och historiens hjälpvetenskaper 

i Torun". Arkivmaterial, som belyser Warszawaslottets 

byggnadshistoria, används vid rekonstruktionen av slottet. Detta 

tillhörde de kulturskatter, som förstördes under andra världskriget. 

Ryszard Mienicki levde 1886-1956 och blev efter andra 

världskriget professor i Torun. Den polske riksarkivarien L . 

Chajn orienterar om den trettonde rundabordskonferensen i 

Bonn och Bad Godesberg och P. Bankowski om det ungerska 

arkivväsendet "Kronika archiwalna" vittnar som alltid om det 

polska arkivväsendets stora livaktighet. 

Archeion LVIII (1973) innehåller följande artiklar: l Radtke, 

"Metoder att ordna arkivalier från tidigare tyska områden i 

Preussen", F. Pomaraifska, "Källmaterial till belysningen av sockerindustrien 

i Lublin", A. Muszynski, "Arkiven hos myndigheter 

i vojvodskapet Koszalin", L. Turek-Kwiatkowska, "Fältverksamheten 

vid vojvodskapsarkivet i Stettin," Z. Leszczynska, "Rekonstruktion 

av dokument från koncentrationslägret i Majdanek" 

och S. Nawrocki, "De spanska arkiven". I övrigt innehåller numret 

recensioner, den sedvanliga "Kronika archiwalna" och ett antal 

nekrologer. 

Av artiklarna i Archeion LVIII (1973) förtjänar kanske Muszyiiskis 

och Turek-Kwiatkowskas störst uppmärksamhet. De vittnar 

om ett tilltagande intresse i Polen för den utåtriktade verksamhet, 

som under senare tid blivit ett så viktigt inslag i det 

svenska arkivväsendet Beträffande Nawrockis artikel om de 

spanska arkiven bör nämnas, att denna utgör ett sammandrag 

av en guide publicerad 1968 under titeln "Les archives espagnoles. 

Guide Sommaire en honneur des membres du VJe Congres 

International des archives". På recensionsavdelningen uppmärksammas 

bl. a. Harald J 0rgensens "Nordiske arkiver" (Köpenhamn 

1968). 

Axel Norberg 

111


FöRENTA STATERNA 

En redogörelse för innehållet i tre nummer av the American 

Archivist skalllämnas i denna artikel. I det sist utkomna numret, 

nr 2 1973, behandlar fem artiklar kvinnans ställning och hennes 

yrkesverksamhet som arkivtjänsteman, bibliotekarie och lärare 

vid universiteten. Mabel E. Deutrich jämför i "Ms versus Mr 

Archivist" den kvinnliga arkivariens ställning och inflytande med 

den manligas. Inte helt oväntat visar undersökningen, att den 

kvinnliga arkivarien har och har haft färre topptjänster på arkiv 

och i arkivorganisationer såsom SAA (the Society of American 

Archivists). Den kvinnliga arkivarien har också vid lika utbildning 

en lägre tjänsteställning och har svårare att få adekvata jobb 

i förhållande till sin utbildning. Samma slutsatser kommer de 

följande författarna till - Elsie Freeman Freivogel: "The Status 

of Women in the Academic Professions", Joanna Schneider 

Zangrando: "An Historian's View on the Liberation of Clio" och 

Miriam I Crawford: "A Program for Action". 

De är ense om att om en kvinna skall nå samma position som 

en man vid lika utbildning och yrkeskvalifikationer fordras, att 

kvinnan dokumenterar en högre grad av duglighet än mannen. 

Frånsett att de ovan nämnda författarna talar om amerikanska 

förhållanden, som inte i full utsträckning har giltighet i Sverige, 

så finns här analoga förhållanden. Mariam l. Crawford påpekar 

t. ex. att 80 % av de amerikanska bibliotekarierna är kvinnor, 

men topptjänsterna besätts till 90 % av män. Likartade förhållanden 

torde råda i Sverige. Författarna dokumenterar sina synpunkter 

med siffror som jämför männens och kvinnornas procentuella 

andelar beträffande utbildning, högre och lägre tjänsteinnehav. 

Inte helt oväntat visar det sig att kvinnorna sedan 2:a 

världskriget tappat tjänster och inflytande inom arkivväsendet 

och arkivorganisationer. 

I samma nummer redogör Eva Moseley för "Documenting the 

History of Women in America", vilken är en intressant redogörelse 

för de arkiv som tagit hand om dokumentationen avkvinnors 

roll i samhällslivet. Framför allt har tillkomsten av två institutioner 

haft betydelse i detta sammanhang, nämligen The 

Schll;!singer Library (The Arthur and Elisabeth Schlesinger library 

in Harvard) och the Woman's History Research Center in Berkeley. 

Dessa institutioner samlar bl. a. ihop arkivmaterial rörande 

kvinnans insats i Amerikas historia och man har hittills nått goda 

resultat. I Sverige finns något av en motsvarighet i kvinnahistoriskt 

arkiv i Göteborg (jfr Arkiv, Samhälle och Forskning nr 14 

s 41 ff). 

112

Förenta Staterna 

Nr l 1973 inledes med en artikel som handlar om tillfredsställelsen 

av att ha valt arkivbanan. Charles E. Lee utlägger i "The 

Joys of Being an Archivist" sin positiva inställning till arkivarieyrket 

och det är alltid charmerande att höra och läsa om människor, 

som trivs med och njuter av sitt arbete. 

Två artiklar i samma nummer handlar om juridiska arkiv. 

Edward Dumbauld: "Legal Records in English and American 

Courts" och Dorothy Hill Gersack: "Colonial, State and Federal 

Court Records: A Survey" ger en god inblick i det komplicerade 

förhållande som omger både engelska och amerikanska domstolskällor. 

Artiklarna bör vara till stor nytta för dem som är intresserade 

av en redogörelse för engelska och amerikanska domstolsarkiv, 

hur och var de förvaras. Dessa arkiv har mycket stor betydelse 

p g a prejudikatens stora inflytande för domslut i England 

och USA. Dumbauld upplyser också om utgåvor av domböcker 

och om det arkivmaterial som är av stor betydelse för 

kunskaper om det medeltida engelska lagväs.endet, nämligen mållistorna 

(plea rolls) och "Year Books" som finns bevarade från 

1200-talet. Gersack's artikel om de amerikanska domstolarna ger 

en god vägledning om förhållandena där. 

Numret innehåller också en redogörelse för "Regional Archival 

Development in the USSR: Soviet standards and National Documentary 

Legacies" av Patricia Kennedy Grimsted. Artikeln är en 

hyllning till standardiseringen och centraliseringen i det sovjetiska 

systemet och en önskan att USA skall anamma några av de sovjetiska 

ideerna om standardisering och centralisering. Man får 

också en god bild av den utveckling som skett i Sovjet i fråga 

om tillgängligheten av arkivmaterial och tillkomsten av förteckningar. 

Författaren ger en överskådlig men inte särskilt djupgående 

bild av det sovjetiska arkivväsendet både före och efter 

revolutionen. 

I dubbelnumret 3/4 1972 har Hugh A. Taylor skrivit om 

"Archival Materials and the Teaching of History". Han framhåller 

värdet av att använda originalkällor vid undervisning och 

beskriver hur historieundervisningen i skolorna i England vid 

sekelskiftet använde sig av tryckta utdrag av olika dokument. Det 

fanns dock förespråkare för åsikten att skolbarn skulle få tillfälle 

att syssla med originaldokumenten och fler lärare fick upp ögonen 

för att arkivmaterial som undervisningsmedel har stora fördelar 

vid förståelsen av och intresset för historia. Det är dock 

ibland förenat med praktiska svårigheter att använda arkivmaterial 

i skolundervisningen och Taylor föreslår då att man skall 

arbeta med slides. Undervisningen på universitetsnivå vinner också 

på om man redan på tidigare nivåer kan ge elever insikt om 

113


arkivmaterial och stimulera deras intresse för själva originalhandlingarna. 

Risken för arkivmaterialets förslitning underlåter 

dock Taylor att diskutera. 

I samma nummer redogör Robert M. Warner för "Archival 

Training in the United States and Canada", ett ämne som är aktuellt 

just nu i Sverige, när den första YRK-kursen i ämnet arkivkunskap 

påbörjats i Stockholm. Redan 1936 bildades en kommitte 

av SAA (the Society of American Archivists) för att utreda 

utbildningen av arkivarier. Man var alltså tidigt klar över att det 

behövdes en ordentlig utbildning i arkivkunskap. Den första rapporten 

från kommitten underströk vikten av att de blivande arkivarierna 

hade en grundlig historisk utbildning. Kommitten varnade 

för att låta bibliotekarier ta hand om arkiven, eftersom de 

många gånger inte var kunniga i historia. Rapporten påpekade att 

det inte skadade, att den blivande arkivarien genomgick en kurs 

i bibliotekskunskap, men detta var inte något väsentligt för arkivarieyrket 

I den fortsatta diskussionen om arkivarieutbildningen kom 

man tillbaka till vikten av en hög akademisk examen i ämnet 

historia. Under 1940-talet ordnades det också ett flertal kurser 

knutna dels till Columbia Universitet, dels till the American University 

och the National Archives i Washington. Utvecklingen 

under 1950-talet ledde till fler kurser vid fler universitet, men utbildningen 

vid the American University förblev den mest innehållsrika. 

1968-1969 var tiden mogen för en ny· undersökning, hur utbildningen 

av arkivarier skedde och vilka kurser som fanns etc. 

En ny kommitte tillsattes, som skulle utföra denna undersökning 

och resultatet redovisades i en rapport. Vad som kom fram beträffande 

administreringen av kurserna var bl. a. att nästan alla 

kurser, knutna till universiteten, använde sig av gästföreläsare och 

många rekryterade hela lärarkåren utanför universiteten. De flesta 

kurserna hade tillkommit på 1960-talet. Kommitten hade svårt 

att få fram besked om finansiering och avlöning av lärarkrafter, 

vilket enligt Warner tydde på att finansieringen var en ömtålig 

fråga. 

Vad vidare gällde bedömningen av innehållet i de olika kurserna 

menar artikelförfattaren att undersökningen gav ett s.var av 

begränsat värde, eftersom frågeformuläret var illa genomtänkt. 

skillnaderna mellan de olika kurserna berodde till stor del på de 

olika lärarnas olika intressen, utbildning och yrkeskunnande. På 

frågeformuläret skulle också uppges vilka ämnen som ingått i 

resp arkivkurs; ex på föreslagna kursdelar var "history of arehival 

administration, principles of archives". 

114

Förenta Staterna 

Utredningen ville också ha svar på om, och i så fall, vilka 

förkunskaper som fordrades för att deltaga i kurserna. Det visade 

sig att för huvudparten av kurserna behövde man inte visa upp 

några speciella förkunskaper. En annan del av utredningen redovisade 

studenternas inriktning. Av 232 studenter gick 144 kursen i 

arkivkunskap för att få ett högt betyg i bibliotekskunskap, 67 ville 

ha betyg i historia och de kvarvarande 21 flöt omkring mellan 

olika ämnen. 20 av studenterna var redan erfarna arkivarier och 

bara ytterligare 44 förklarade att de skulle ägna sig åt arkivarieyrket 

efter avslutade studier. De flesta av studenterna var övertygade 

att de inte skulle bli arkivarier. 

Kurserna var som regel ledda av en lärare med en gedigen historisk 

bakgrund och dito arkivutbildning. Alla hade en "Masters"-examen 

och mindre än hälften hade en "Ph.D.". 

Warner avslutar artikeln med rekommendationer att SAA 

skall sammankalla och vara huvudman för en konferens för lärarna 

i arkivkurser. SAA skall också ta större aktiv del i arkivarieutbildningen 

och ansvara för dess kvalitet. SAA skall även 

medverka ekonomiskt med stödåtgärder och göra en insats för 

att olika fortbildningskurser regelbundet ordnas. 

I samma nummer beskriver Everett Alldredge i "Inventorying 

Magnetic-Media Records" hur man gått tillväga för att skapa 

en mall för att förteckna magnetisk tape samt göra förteckningar 

för dataarkiv. Med tanke på datateknikens inflytande inom arkivistiken 

är artikeln en nyttig läsning för varje arkivtjänsteman. 

Anna Christina Meurling 

115

Förteckning över arkivfilmer - Visa filer

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?