I foajén på Friskis & Svettis - Pernilla Lindblom

Pernilla Lindblom Reportage 1
Journalistik 091120
Karlstad Universitet
I foajén på Friskis & Svettis
Klockan slår halv fem och dörrarna till lilla hallen öppnas. Foajén töms på folk i samma takt
som den träningssugna skaran flödar in i lokalen. De ska försöka öka på sin muskelmassa
under ett styrkepass av medelkaraktär. När dörrarna stängs om hallen lägger sig lugnet över
foajén. Lenny Kravitz’s sjunger ”I want to get away”. Ett litet tag till, under en kvart eller så,
kommer det vara stiltje. Sedan kommer nästa skock av totalt nästan 478 000 träningssugna
Friskis-­‐medlemmar att anlända. Men när Friskis & Svettis en gång startade var intresset
initialt mycket lägre.
Till det allra första jympapasset på Friskis & Svettis 1978 i Stockholm kom det bara en ensam
motionär. Enda trösten var kanske att det inte behövde komma fler än två till nästkommande
pass för att beläggningen genast skulle ha fördubblats. Men det gick bättre än så och idag har
Friskis & Svettis medlemmar i tio länder. De allra flesta bor dock i Sverige.
Det som skiljer Friskis & Svettis från andra gym är att träningsanläggningen är en förening
som ägs av sina medlemmar. Det ideella engagemanget är stort, och en nödvändighet för att
organisationen ska fungera så som den gör idag. En av de som jobbar ideellt är Frida
Matsdotter, 21 år. En torsdagseftermiddag i veckan funkar hon som gympavärd på
medelpasset. Frida flyttade från Borlänge för att studera byggingenjör på Linköpings
universitet, campus Norrköping. Hennes uppgift är att finnas till hands för träningsledaren,
att byta ut de skyltar som sitter utanför träningshallen så att rätt pass utannonseras och att
hoppa in för någon annan om det skulle behövas.
– Jag gör det här för att träffa nytt folk. Och för att det är kul att träna och ger bra
erfarenheter, och så är det kul att vara med i en förening.
I foajén har det åter blivit en ökad mängd människor som väntar på att nästa pass ska dra
igång. En av dem är Eero Pusa, 62 år. Tankarna som går genom hans huvud då handlar minst
av allt om stress.
– Jag bara kopplar av. Tänker att det är skönt att sitta här.
När dörrarna snart öppnas är det bara finfint för då vet Eero att han kommer att komma
bort ifrån foajén där det är ”kallt och jävligt”. Istället får han bli svettig och varm i
träningshallen. Han säger att han brukar ha så mycket energi efter passet att det känns som
att han kan påbörja en ny arbetsdag på stört.
– Då kan jag åka tillbaks till jobbet igen!
Klockan tickar. I receptionen står Leif Sandqvist och köper gymmedlemskap till sin 20-­‐årige
son. På Friskis & Svettis kan man välja om man vill ha tillgång till gym, pass och spinning, eller
bara ett eller två av alternativen. Det är praktiskt för den som vet att han eller hon bara är
intresserad av en av valmöjligheterna, som i Leif och hans sons fall.
Visarna på uret pekar nu på arton minuter över fem. Eero gympar på inne i stora hallen. Fler
och fler har anlänt till foajén och sitter och väntar på att nästa pass klockan halv sex ska börja.
En del har redan suttit ett tag. Emma Lago i receptionen säger att det är ganska vanligt att
medlemmarna kommer i god tid och sedan bara sitter ett tag, tar det lugnt och kopplar av.
– Det finns ju inget annat man kan göra. Men det blir väldigt socialt också och det är nog
därför många kommer hit.
När klockan äntligen slår halv sex har samtliga som ska delta i aerobicspasset ställt sig upp.
Kvinnodominansen är total. Som en stilla men stark flod försvinner alla in i lilla hallens
träningslokal. Endast några enstaka sitter kvar i foajén, väntandespå starten av sina pass. En

Pernilla Lindblom Reportage 1
Journalistik 091120
Karlstad Universitet
av dem är Margareta Möller, 71 år. Hon visar sig vara en riktig krutgumma som har deltagit i
samtliga vårrusen i Norrköping de senaste 21 åren. Bästa tiden låg på 27 minuter.
– Men det är inte alltid man kommer fram så fort som man vill. Det finns de som går i
grupp och tar upp hela vägen så man inte kommer förbi.
Minst sagt irriterande, men det bästa kommer ändå efteråt, säger Margareta, med
picknicken som deklarerar att loppet är genomfört. Då kan de som deltagit sitta ner och fika
gott och småprata om ditten och datten. Efter förmiddagarnas seniorpass på Friskis & Svettis
brukar det också bli fika och härliga samtal. Deltagarna stannar kvar när passet slutat och
samlas och har det trevligt.
– Då är det fart på pratet!
Nu sitter Margareta och väntar på att baspasset i styrka ska starta. Men klockan har bara med
nöd och näppe passerat halv sex. Det är nästan en halvtimme kvar innan det är dags att
aktivera sig, så vad gör hon här så tidigt?
– Jag gick på stan, men det tar bara en kvart att gå igenom varuhusen. Så då tänkte jag att
jag lika gärna kunde sätta mig här. Det brukar alltid vara någon här som man kan prata med,
jag sprang faktiskt på en bekant redan i trappan!
Efter ytterligare tio minuter har foajén börjat fyllas med ett litet äldre klientel. I hörnet där
Margareta förut satt ensam, sitter nu ett par damer som hon pratar och skrattar med. Den
sociala biten verkar onekligen vara en av de viktigaste ingredienserna för medlemmar i
Friskis & Svettis. Inte minst Margareta måste vara ett bevis på det.