Intervjun som PDF - ProCenter

procenter.se

Intervjun som PDF - ProCenter

HELÉN PE

Intervju av HANS MALM Fotografi av HELÉN PE

NK GLAS OCH PORSLIN

Helén Pe går oa till jobbet barfota, även på vintern. Det kan man nämligen göra om man har studion

som en del av sin egen bostad. Helén är mat- och inredningsfotografen som också startat e bokförlag. Och

som gillar när en kokbok inte bara visar upp studioplåtad mat utan också gärna följer med jaktlaget ut i

knädjup snö på jakt eer det som snart ska tillagas.


Mina ngrar är stela som isglassar när jag

försöker trycka fram adress, telefonnummer

och portkod på mobilen. Hiar inte! Vintertullen

är kall men vacker där den ligger som

en semla pudrad med e ugt lager snö.

I en liten lugn avstickare från Ringvägen

nere på östra Söder i Stockholm har

fotograf Helén Pe sin kombinerade studio

och bostad i e hus som Stadsmuseet

har gulmärkt, för a det har ”en positiv

betydelse för stadsbilden eller e visst

kulturhistoriskt värde”. Till slut får jag tag

på numret och Helén ger mig portkoden.

Från gården bakom Orionteatern kliver man

direkt in i det stora köket. En smal gång leder

fram till studiodelen och ovanför svävar

familjens lägenhet.

Du har rä nära till jobbet.

– Ja, jag tycker det är jäeskönt. Man vinner

ju så mycket tid. Och i och med a det är så

mycket bildbearbetning nu för tiden är det

bra a kunna jobba på kvällarna om man vill,

eller gå upp tidigare på morgonen och hinna

med lite.

Kan det vara svårt a sluta jobba på kvällen?

– Nej, om man har småbarn så måste

man sova. Man kan inte sia uppe hur länge

som helst.

– Förut hade jag studio en halvtimme bort

vid St Eriks-terrassen och då ck man ju hämta

på dagis, gå hem, äta middag och sen oa

åka tillbaka till studion för a leverera bilder

innan nästa dag då det var plåtning igen. Men

det blev bara stressigt. Samtidigt blir nog

den här lösningen jobbigare när mina barn

blir större. Då kan jag tänka mig a ya ut

studion. Jag har spanat in lite industrilokaler

här runt omkring …

Studiodelen har stora fönster som veer

mot norr.

– Jag jobbar helst med naturligt ljus, men vi

bor ju i e mörkt land, så jag brukar oa ställa

lampor ute på gatan som jag riktar in genom

fönstret. Det kan man ju göra när man har

studion i markplan som jag har. Jag skulle

gärna vara högst upp i något hus och bara få

in dagsljus, men det är samtidigt skönt a inte

vara så beroende av vad det är för väder ute.

– De esta matplåtningarna gör jag här

hemma. Så fort det blir lite vår håller jag till här

utanför på gården. Jag brukar hjälpa till med

annat ljus där också om det skulle behövas.

Eer a ha stå för bildmaterialet till era

olika kokböcker och en bok om Choklad-

fabriken har Helén Pe och formgivaren

Helena Ullstrand startat eget förlag – Tree

Publishing – och blivit sina egna uppdragsgivare.

– Det var mycket svårare än vi trodde,

säger hon och skraar. Vi har hiills ge ut

två böcker: Bondens Marknad och Maten

jag älskar och vi håller nu på med Choklad-

fabrikens Desserter som kommer ut till hösten.

Jag fotograferar också för tre andra bok-

projekt på andra förlag som ska vara klara innan

sommaren. Alla uppdrag är väldigt olika och

det är just blandningen som jag gillar. Det blir

både reportage och ljussaa bilder i studio och

det gör a man aldrig stagnerar.

Det nns ju en hel del kokböcker på

marknaden …

– Ja, och därför gäller det a hia e eget

uryck. Jag gillar till exempel a följa med ut

och jaga, ska, gå ut i skogen och leta svamp.

Då får man bilder som kompleerar de matbilder

man oa gör i studiomiljö. Kockarna

jobbar en tid innan med förberedelser och när

jag säer igång tar det cirka en vecka a plåta

själva receptbilderna. Sedan är vi också ute

på olika locations. När jag fotograferade till

boken Laga vilt ån skog och sjö var jag uppe

i Vindelgransele i Västerboen i tre dagar

och sedan med på jakt ute i Öster-Malma i

Katrineholmstrakten vid två tillfällen.

Hade du någon skiss, någon plan, med dig

för vilka bilder du skulle ta då?

BOK – LAGA VILT FRÅN SKOG OCH SJÖ

– Nej, man får helt enkelt gå ut och se vad

man hiar. Man vet ju aldrig hur vädret är,

vad det är för förutsäningar, om det kommer

a hända något, om de skjuter något djur. Jag

hade ju hoppats a de skulle skjuta något när

vi var med, det hade ju varit så snyggt med

blod i snön och allting sånt, men det blev

bilder med e annat jaktlag istället som hade

få e djur. Ute på location får man helt andra

stämningar i bilderna. Ljuset studsar på andra

sä när det inte är vita väggar. Även om man

kan fuska med ljussäningar och så i studio

så blir det inte samma sak. Man får så mycket

mer gratis där ute.

– Den här typen av uppdrag är generellt

en av de bästa sakerna med a fotografera,

man får en anledning a ta kontakt med folk

och får vara med om sånt man är nyken på.

Människor är oa väldigt intresserade av a

beräa om vad de gör och de vill visa upp

allt det bästa. Just nu gör jag ju många väldigt

arrade studiobilder och jag skulle vilja utöka

reportagebiten. A man under några dagars

tid får vara med någonstans och fota. Det

gillar jag!

– Jag försöker få in reportageidén i mina

andra jobb också. Med väskföretaget Ceannis

har vi precis börjat spåna på nästa katalog och

har tänkt a vi förutom studiobilderna av produkterna

ska ha med mycket mer människor.

Kanske åker vi till Hong Kong och tar bilder

på fabriken och runt omkring. Vi får se vad

som händer …

Redan i nian hade Helén bestämt sig

för a bli fotograf. Hon gick en kurs på

Folkuniversitetet och läste sedan foto

på gymnasiet i Riddarärdsskolan. Hon

PO:ade hos Maias Edwall och lärde då

känna Stellan Herner som gör mycket mat

och inredning. När han sedan behövde en

assistent ck Helén jobbet och hon har sedan

själv fortsa jobba med den typen av bilder.

I portfolion hos agenten Choice sticker e

jobb ut från de andra. Det är bilder av en ljus

modell i sagoliknande miljöer. Det är mörkt,

fåglar, glassplier, mystiskt och dramatiskt och

ser väldigt eerbearbetat ut med era lager

och detaljer.

– Jag ck en förfrågan om a vara med

och göra bilder för NK Glas och Porslin

tillsammans med en curator som heter

Alexander Lervik som också är möbelformgivare.

Det var en jäekul utmaning. Det var

länge sedan jag var så uppstressad! Det var

väldigt inspirerande a jobba helt utifrån egna

idéer och häigt när man sedan är klar och

ser a det verkligen funkar.

– Vi var på Norrvikens Trädgårdar i Båstad

och tog bilderna på modellen i olika miljöer.

Bland annat på en plats vid havet där de hade

spelat in Ingmar Bergmans Sjunde inseglet.

Det regnade konstant hela tiden men eersom

det var i maj blommade blåregnet och

det var otroligt vackert. Sedan var vi på Kosta

Boda glasbruk också och slängde glas som vi

monterade in tillsammans med fåglarna och

papegojan som jag fotat här hemma i studion.

Bilderna drogs bland annat upp till tre gånger

två meter för a användas i skyltningen.

Hur är uppdragsgivarna i allmänhet? Är de

så här modiga?

– Nja, de esta är väl ganska konservativa.

Det har ju varit en trend e tag nu a det

ska kännas äkta, ekologiskt, närodlat, det ska

vara en person bakom produkterna, det ska

kännas genuint och rustikt. Och då blir det

oa de tankarna som styr. Ibland plåtar jag

bilder till förpackningar, och då är ju också

allting väldigt bestämt. Då får jag e InDesigndokument

där jag kan ploppa in bilden direkt

så jag ser var rubriker och allt ska vara. Då tillför

man inte så mycket kreativt, man blir mer

en hantverkare.

Det har ju kommit en del utländska tidningar,

som Apartamento, där man hälsar på

hemma hos folk och tiar hur de verkligen

har det. Märks det av här hemma också?

– Nej, här handlar det mer om a xa till det


för a visa lägenheten eller huset från sin bästa

sida. Man vill mer a folk ska drömma sig bort

till hur de skulle vilja ha det.

Helén Pe har också jobbat en del med

bilder till IKEA:s kataloger – en gigantisk

produktionsapparat där fotograer mer och

mer börjar ersäas med 3D-renderade bilder.

Känns det som e hot?

– Nej det är mer som utvecklingen från

analogt till digitalt foto som också gav nya

möjligheter. För mig känns det snarare

spännande och intressant. I framtiden

kommer vi nog a få se er och er bilder som

är hybrider mellan fotogra och delar som är

konstruerade i 3D.

Retuscheras det mycket på tidnings-

redaktionerna eer a du lämnat ifrån dig

bilderna?

– Jag började ju plåta analogt. Och när man

då gjorde printar sa man ju och skrapade,

och det är ju manipulation det också. Om det

är extremt tröa rynkor och så tar jag bort

lite. Men jag tycker personligen inte om a

man ska se a det är för retuschat. Jag kan ju

tycka a det, speciellt på reklambilder, kan

vara snyggt gjort – som en eekt. Men då har

man medvetet tagit i så mycket a det syns.

Med tidningen Vi som jag jobbar en del åt

kan jag gilla a det känns väldigt oretuschat –

genuina svartvita porträ, det är lite den gamla

skolan. Det kan se ut som a det är plåtat på

lm, fast det inte är det. Men det känns äkta,

och det rimmar ju också med hur de vill a hela

tidningen ska upplevas.

EGNA BILDER – ASIEN 2012

Helén Pe fotograferar uteslutande digitalt nu.

Fanns det något med det analoga arbetssäet

som var bäre?

– Det var enklare a fota på lm tycker jag.

Jag gjorde mycket på dia när jag fotograferade

mat. Jag mäe ljuset, jag ltrerade direkt så

a det blev exakt som jag ville ha det, sedan

lämnade jag bilderna och så var det klart! Nu

ska jag istället sia med varenda bild och bearbeta

dem. Jag har ju hållit på så länge a jag få

rutin och vet hur mycket man behöver göra,

men jag kan tycka a det tar lite för mycket

tid från själva fotograferandet som är det jag

tycker är roligast.

Inspireras du av andra fotografer?

– Die Isager från Danmark tycker jag om.

Hon fotar mycket mat och inredning. Sedan

gillar jag Paolo Roversi som är mer mode. NKjobbet

var lite inspirerat av honom. Jag gillar

a det är mycket stämning, det nns en viss

känsla i hans bilder, det är inte så perfekt eller

retuschat. Det nns två intressanta kvinnliga

fotografer och konstnärer i Göteborg också

som jobbar tillsammans under namnet SEEK.

Sedan gillar jag Martina Hoogland Ivanows

bilder mycket.

Vad vill du helst göra för typ av jobb

framöver?

– Jag vill som sagt utveckla reportagebiten,

även i de böcker vi själva gör. Det kräver lite

mindre utrustning.

Det blir ändå en hel del saker som måste tas

med ifall det skulle behövas, eller om något

EGNA BILDER – ASIEN 2012

skulle gå sönder.

– I bilen har jag oast med mig datorn,

min handhållna kamera, min mellanformats-

kamera, stativ och reexskärmar. Det har ju

hänt a kameran slutar fungera där ute. Men

då är ju ProCenter klockrent. För då är det

bara a ringa jouren som jag har behövt göra

några gånger. Jag var nere i Valdemarsvik en

gång när en kamera gick sönder. Jag tror det

var Stefan som hade jouren då. Då kunde jag ju

inte få grejorna budade, så då ringde han runt

till olika fotografer som bodde där i närheten

och som jag sedan ck låna av. De löser ju

saker åt en! Vad det än är. Jag har ringt på

helger och kvällar och de ringer alltid tillbaka.

Därför är det ju bra a hålla sig till samma

ställe där man vet a man alltid får bra service.

www.procenter.se

More magazines by this user
Similar magazines