Ladda ner pdf-dokument - Sahlinska släktföreningen

More documents

Recommendations

Info

pappa berättade, att Mauritz Sahlin var erbjuden att bli landshövding i Älvsborgs län men avböjde. Han var riksdagsman vid l834 års riksdag, då han höll på att duka under för koleran. Han kallades av Konungen år 1846 att vara ledamot i en kommitté som skulle uppgöra förslag till representationsreform. För detta uppdrag fick han försaka att vara tillsammans med de sina hemma på Kristinedal både julen 1846 och nyårshelgen 1847. Från Stockholm skriver han den 6 januari 1847 till sin 16‐ åriga dotter Wendela, min blivande farmor, bl.a.: ʺTack hjertligt för båda dina bref, att du kom i håg mig både Juhl och nyår; det var mig så kärt att mottaga dessa käre rader från alla mina ömt älskade och saknade Barn. ‐ Från Stockholmslifvet har jag föga att omförtälja, som kan roa dig – huru 15 Gubbar sitta i komite kring ett långt grönt bord och disputera kan jag ej göra för dig så åskådligt att det just skulle förtjusa dig och föga annat, än detta, fäster nu min uppmärksamhet. ‐ Gud välsigna dig min lilla kära Vendela helsar och beder Din hulda Far Maur. Sahlin Bland Mauritz Sahlins övriga uppdrag må nämnas, att han var fullmäktig i Jernkontoret, en institution, som avser att främja den svenska järnhanteringen (där har kanske Ingemar Sahlin hittat något om honom?). I den egenskapen var han år 1847 med om att avgöra ett mycket viktigt ärende, vari starka meningsbrytningar rådde och vid vars avgörande han ‐ enligt vad en efterklok ättling kan konstatera ‐ hamnade på fel sida, Det hade blivit bekant, att kung Oscar I, som ägde Gällivare gruvor och andra stora egendomar i Norrbotten, underhandlade med engelsmän om att sälja egendomarna till dem. Många av Jernkontorets intressenter önskade åt den svenska järnhanteringen rädda vad man anade innebära stora vinstmöjligheter. Fullmäktige i Jernkontoret upptogo därför frågan, om Brukssocieteten, d.v.s. de i Jernkontoret delaktiga brukens ägare, skulle till kungen avge anbud på malmfälten. I brev i juni 1847 från Stockholm skriver Mauritz Sahlin till sin granne och intime vän brukspatron Carl Fredrik Waern på Baldersnäs härom:ʺ ‐‐‐ I Järnkontoret blev en strid på liv och död om att köpa kungens egendomar i Norrbotten för att hindra engelsmännens insteg i Gällivare ‐ man ville köpa genast; men med otroligt gräl och bråk vann jag en månads anstånd i strid med Hugo Hamilton ‐ ordförande ‐‐, de Geer m.fl., som ivrigt yrkade på att genast bjuda 65000 ‐ ‐ ‐ʺ. Mauritz Sahlin hade flera skäl för sin ståndpunkt. Bl. a. ansåg han, att ett sådant köp skulle ʺskaka Järnkontorets kredit och tillvaro i sina grundvalarʺ. Hans mening segrade, och malmfälten såldes så småningom till engelsmännen. ʺBrukssocieteten hade försummat att gripa Fortunas fladdrande lockarʺ
skriver Elisabeth Waern‐Bugge, som skildrat denna dramatiska episod (i En gammal herrgård, 1920, s. 93‐99). Mauritzʹ hustru Stina Sahlin var liksom han en mycket aktningsvärd och uppskattad människa. Om hennes personlighet få vi emellertid höra litet närmare när vi komma till Kristinedal, varför jag inte nu skall uppehålla mig vid den. (Fredrik Dahlgrens berättelse i Lotten Dahlgren, Ur Ransäters familjearkiv, s. 77 ff.) Hemlivet på Kristinedal var mycket lyckligt, och där utövades en mycket stor gästfrihet. Även om denna få vi höra närmare vid vårt besök på Kristinedal (a.a. sid. 92). Såsom ett stöd för uppgiften om denna gästfrihet kan anföras, att i bouppteckningen 1856 efter Mauritz Sahlin finnas upptagna bl.a. 4 stora bredsängar och 22 andra sängar, 187 par lakan, 51 sängtäcken och 376 dricksglas av olika sorter och att i bouppteckningen 1858 efter Stina Sahlin omnämnas såsom ʺMöbler i gästrummen 24 stycken enmanssängar å 1 rdr och 2 stycken tvåmanssängar å 3 rdr samt 9 tvättställ å 50 örenʺ. Vid dessa förhållanden är det kanske inte så svårt att fatta, att familjen hade 14 tjänarinnor (Gerda Palm i Göteborgs‐Posten d. 19 okt. 1935). En av dessa tjänarinnor var mor Lena, som kom till familjen redan 1824 (Lena Olsdotter Sörquist, f. 1796 8/2, d. 1854 9/4). Mor Lena blev familjen trogen under en lång följd av år, och hon ligger begraven tillsammans med sitt husbondefolk i familjegraven på Fröskogs kyrkogård (muntlig uppgift d. 9 juli 1927 av Christofer Sahlin d.y.:s hushållerska Anna Forsberg till mig). Till familjens närmare umgänge hörde Waerns på Baldersnäs och Wohlfahrts på Henriksholm. (Waern‐Bugge s. 423 och Lotten Dahlgren s. 89/. Carl Fredrik Waern och Stina Sahlin voro släkt på långt håll, i det att Stina S. var femmänning med CFWs mor. Och brukspatron Gustaf Wohlfahrt på Henriksholm var g. m. Mauritzʹ syster Augusta Sahlin. Möjligen voro Erik Gustaf Geijer och hans hustru Anna Lisa Geijer, f. Lilljebjörn, vänner eller åtminstone bekanta med familjen Sahlin, ehuru varken Ransäter, Odenstad eller Uppsala just hörde till Kristinedals grannskap. I brev av den 25 mars 1844 skriver Anna Lisa Geijer från Uppsala: ʺGenom Sahlinerna, hvilka jag pumpar då de komma hemifrån, vet jag ‐ ‐ ‐ʺ. Här åsyftas tydligen Mauritz och Stina Sahlins söner. (Lotten Dahlgren, En svensk herrgårdssläkt, Sth 1909, s. 291; handlar om släkten Waern). Mauritz och Stina Sahlins äldste son, brukspatron Christofer Sahlin d.y. ‐ morbror Christofer som vi bäärnhielmar kalla honom ‐ var född 1822 och dog 1913. Efter studier i Uppsala genomgick han bergsskolan i Falun 1843‐1844. År 1853 köpte morbror Christofer av sin far Lisefors bruk, och efter föräldrarnas död 1856 och 1858 blev morbror Christofer ägare även till
Page 1: Hämtat från www.sahlinska.se - Sa
Page 5 and 6: morbror Yngve fann honom vara torr
Page 7 and 8: Under min uppsalatid firade Götebo
Page 9 and 10: den godheten invitera mig till Sten

Ladda ner pdf-dokument - Sahlinska släktföreningen

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?