Läs mer om hur barnen på vår förskola möter ... - Ulricehamn

Christina Eriksson, Carina Mattsson och Carina Strömbom
MATEMATIKSPANING
FORMER & MÖNSTER
Ängsgårdens förskola
2004
0321 – 30613
mailto:angsgarden@edu.ulricehamn.se

ÄNGSGÅRDENS FÖRSKOLA
OCH
ÄTRADALENS MATEMATIKSATSNING
Var finns vi?
Ängsgårdens förskola ligger i Timmele, ett mindre
samhälle längs Ätrans dalgång. Timmele är
beläget i Ulricehamns kommun i Västra Götalands
län ca en mil norr om tätorten Ulricehamn.
Ängsgården har två avdelningar
Snäckan: 16 barn i åldern 1-3 år.
Flickor: 7 st.
Pojkar: 9 st.
Personaltäthet: 4,7 barn per pedagog.
Fjärilen: 23 barn i åldern 3-5 år.
Flickor: 6 st.
Pojkar: 17 st.
Personaltäthet 7,7 barn per pedagog
Planeringstid
Barnskötare: 2,5 tim/v.
Förskollärare: 4 tim/v.
Vid all planering över två timmar – som är på dagtid - sätts det in en ersättare i
barngruppen.
1

FORTBILDNING - MATEMATIK
Matematiksatsning i Ätradalen
Ätradalens rektorsområde bedriver en treårig matematiksatsning med fortbildning för
pedagoger inom förskola och skola. Vi studerar litteratur och forskning om
matematik och har föreläsningar men framförallt diskussioner om hur vi kan arbeta
med matematik på ett meningsfullt sätt.
NCM
På Fjärilen har vi dessutom förmånen att delta i projektet ”Matematik från början”.
Det är ett pilotprojekt som är kopplat till NCM/Göteborgs Universitet (Nationellt
Centrum för Matematikutbildning). Handledare för projektet är Lillemor Emanuelsson.
Första träffen var i juni 2003 och den sista blir i mars 2004. Under den här perioden
ges varje pedagog två extra timmar i planeringstid per vecka.
• Vi studerar aktuell forskning och litteratur.
• Vi reflekterar i vår loggbok.
• Vi diskuterar, reflekterar, inspirerar och utför praktisk uppgifter vid våra
matematikträffar.
• Vi utför praktiska uppgifter i vår barngrupp.
IDÉUTSTÄLLNINGEN VID MATEMATIKBIENNALEN I
MALMÖ 2004
Avdelningen Fjärilen
Vi som ansvarar för de olika aktiviteterna som presenteras i vår idéutställning är:
Christina Eriksson….…..förskollärare
Carina Mattsson………..förskollärare
Carina Strömbom………förskollärare
Alla våra fjärilsbarn – det är bara Isak som saknas.
Vi startade projektet
”MATEMATIKSPANING
FORMER & MÖNSTER”
september 2003
2

MATEMATIKSPANING
”
”Hur kan vi pedagoger i förskolan stimulera
och utveckla barnens matematiska intresse
och förmåga?”
”Hur kan vi göra matematiken synlig för
förskolebarnen?”
”Hur kan vi ta tillvara på och matematiskt
utveckla ”traditionella” aktiviteter som vi har
i förskolan?”
”Och framförallt, hur gör vi matematiken
spännande, meningsfull och lustfylld?”
Ja frågorna har varit många och det finns givetvis många olika vägar för att nå
samma mål.
I vårt projekt ”MATEMATIKSPANING - FORMER & MÖNSTER” berättar vi om hur vi på
vår förskola gått tillväga för att närma oss läroplanens matematiska mål…
”Förskolan skall
sträva efter att
varje barn
utvecklar sin
förmåga att
upptäcka
matematik i
meningsfulla
sammanhang.”
Lpfö 98
FORMER & MÖNSTER
”Flickor och
pojkar skall i
förskolan ha
samma möjlig-
heter att pröva
och utveckla
förmågor.”
Lpfö 98
”Förskolan skall
sträva efter att
varje barn
utvecklar sin
förståelse för
grundläggande
egenskaper i
begreppen tal,
mätning och
form…”
Lpfö 98
”Flödet av
barns tankar och
idéer skall tas
tillvara för att
skapa mångfald
i lärandet.”
Lpfö 98
”Barnens
nyfikenhet,
företagsamhet
och intressen
skall
uppmuntras och
deras vilja och
lust att lära
skall
stimuleras.”
Lpfö 98
”Förskolan skall
sträva efter att
varje barn
utvecklar sin
förmåga att
bygga, skapa och
konstruera med
hjälp av olika
material och
tekniker.”
Lpfö 98
3

BILMATTAN
Vår grundidé
Hur skulle vi kunna utveckla vår gamla aktivitet/lek med vår egentillverkade
bilmatta – utifrån ett matematiskt perspektiv?
Att skapa en egen bilmatta
Alla har nog på ett eller annat sätt varit i kontakt med en ”bilmatta”. Vi menar den
bilmattan som du kan köpa i leksaksaffären eller på IKEA:s barnavdelning. Men alla
har nog inte varit med om att tillverka sin egna bilmatta.
Tillsammans med en pedagog ritar barnen sina hus med trädgårdar,
swimmingpoolen, kyrkan, förskolan, kiosken, lekparken, flygplatsen och sjön - och
givetvis många vägar så att man kan hälsa på hos varandra eller lämna sina barn på
förskolan. Den fasttejpade bilmattan brukar hålla i flera dagar. Efter ett par veckor
brukar den varar färdig/sönderlekt och hamnar då i papperskorgen.
Matematik i leken
Förutom att den här leken är rolig och utvecklande för fantasin och samarbetet så
har vi även förstått att ”bilmattan” innehåller mängder av pedagogiska möjligheter till
att stimulera barnens matematiska förståelse. I leken och vid skapandet av vår
bilmatta så använder barnen mycket matematik: Problemlösning, perspektiv,
antalsuppfattning, former, mönster, storlek, hastighet, vikt och många matematiska
grundbegrepp.
”Det är tre (kor) men jag målar
bara en.”
”Du kan inte köra till mig för jag
har ingen väg – här ritar jag min
väg”
”Den är mindre än den”
”En liten flygplats”
”Den största bassängen – den här
är mittemellan”
”Där var en fyrkantig dörr”
”Jag får inte plats”
”Skuttan hoppar väldigt mycket –
ja han hoppar högt”
4

”Vill du komma hem till mig och fika?” ”Sen – först måste jag
jobba och hämta ungarna på dagis… ön ön öööÖÖÖÖööööö…”
Daniel 5 år har här ritat sitt hem
med trädgård.
Vi ser den ena kon av de tre,
kaninen Skuttan som hoppar
mycket, gungan ,lådbilen,
klätterträdet och vägen som
slingrar sig förbi gården
Vi vuxna brukar vara med i den
här leken. Genom att resonera om
var man ska bo, handla, simma,
leka mm hjälper vi barnen att
komma igång. Vi är även med och
ritar egna hus och hjälper till med
det som är svårt.
Bara de barn som varit med från
början får rita vidare på bilmattan.
De övriga får däremot gärna leka
med den.
Pojkar och flickor
Den köpta bilmattan brukar tilltala pojkarna men sällan flickorna. Vi ser att i den
leken handlar det mycket om motorljud, upp och nedväxlingar, hastighet,
inbromsningar, avkörningar, kraschar och hopp. Även sportbilens, traktorns eller
truckens tekniska detaljer är viktiga. När vi däremot tillverkar och leker med vår egen
5

ilmatta så händer det så mycket mer – bildskapandet och rolleken kommer in i
leken – och då blir det en lek som engagerar alla.
Vi startar
Barnen började med att rita en egen bilmatta. Vi pedagoger ville göra ett avstamp
ifrån vår gamla vanliga egentillverkade bilmatta för att sedan gå vidare med att
utveckla grundidén. Vi planerade att tillsammans med barnen tillverka en ny sorts
bilmatta. Kanske vi skulle lyfta upp den på ett bord. Om man valde ett långsmalt lågt
bord skulle barnen kunna nå. I vilket fall som helst så hade vi förstått att vi att vi inte
kunde ha den på golvet. Vi ville ju att barnen skulle kunna leka med den utan att den
blev söndertrampad, och vi ville absolut inte ha en bilmatta som enbart var
spännande att titta på.
Nu var det alltså tänkt att barnen även skulle ges möjlighet att gestalta husen,
träden, vägarna och kullarna i kartong, textil och andra material. Syftet med ett
sådant fantasifullt skapande var att barnen skulle använda fler sinnen än tidigare sitt
byggande. Genom att bygga och tillverka hus i tredimensionella former, i stället för
att enbart rita dem, skulle barnen samtidigt få träning i och möjlighet till att utveckla
sin känsla och förståelse för rum och volym.
Färdriktningen ändrades
Nu blev det inte riktigt så. När Daniel fem år ritade Timmele kyrka på den
egentillverkade bilmattan blev detta början till något annat…
På bilmattan ritade Daniel 5 år Timmele kyrka med dess klockstapel
6

TIMMELE KYRKA
FORMER & MÖNSTER
”Nu ska vi bedriva matematikspaning i vår närmiljö –
fokus matematik”
Så löd en av våra uppgifter i vår matematikutbildning. Då föll
våra tankar på Timmele kyrka. Kyrkan som Daniel tidigare ritat
på bilmattan. Nyligen hade även vi pedagoger varit på form och
mönsterspaning vid en kyrka. Därför föll sig valet ganska
naturligt. Det skulle i så fall bli första gången vi besökte kyrkan
med en förskolegrupp.
Syftet med den här leken/aktiviteten var att uppmärksamma barnen på former och
mönster i vår omgivning.
Syftet var också att synliggöra och dokumentera barnens tankar och upptäckter. På
så vis skulle de lättare kunna ta del av varandras upptäckter och ges bättre möjlighet
till egen reflektion.
Målet var att barnen skulle utveckla sin känsla och förståelse för former och
mönster - och behålla lusten och viljan att lösa matematiska problem.
Målgrupp: alla barnen på avd. Fjärilen (3-5 år)
Förberedelser
Vi hade månaden innan uppmärksammat barnen på former och mönster som finns i
vår vardag. De vi kunde iaktta med ögat och de former vi själva skapade när vi tex.
bakade med play doh, klippte i papper eller när vi placerade oss i olika former som
vid samling och mellanmål.
7

Vi går till kyrkan
Utanför kyrkmurarna tog vi en paus. Vi åt frukten och resonerade om vad man ska
tänka på når man besöker en kyrkogård. En pedagog visade upp stora färdigskurna
former i kartong och berättade att vi ska ”spana” efter och rita former och mönster
som vi hittar.
Väl inne på kyrkogården fick varje barn papper, underlägg och blyertspenna. Till en
början ritade även vi vuxna. Vi tänkte att det kunde vara inspirerande för barnen och
en hjälp för dem att komma igång. Sedan gick vi runt till barnen och samtalade om
vad de ritat, vilka former de hittat mm.
Vi pedagoger gick även runt med barnen och fotograferade de former och mönster
som de tyckte om.
Ett par dagar senare hade vi en liten utställning på Ängsgården. Där visades barnens
teckningar, foton och annan dokumentation. Då kunde barnen se sina egna och
varandras olika upptäckter från spaningen. Barnen gavs på så vis möjlighet att göra
jämförelser, fråga och berätta för varandra. Föräldrarna fick också en tydlig inblick i
vad vi hade gjort och visade ett stort intresse.
Ett nytt sätt att göra sina upptäckter synliga - både inför sig själv och andra
(Doverborg & Pramling/Samuelsson 2001 s.136).
Några barn var sjuka den här dagen. Vi ville att alla barn skulle få vara med om den
här aktiviteten. Därför gick vi till kyrkan en gång till. Den här gången tog vi en titt på
insidan också. Fast då med en mindre barngrupp.
Barnen förbereds.
”Känner ni igen de här?”
Innan vi gick in på kyrkogården visade
vi upp de här formerna.
Barnen är koncentrerade och målinriktade.
8

Gravstaket
Daniel har upptäckt mycket. Kanske är det
gravstenen till höger om teckningen som han ser.
Isaks ritade krukorna på bilden till höger. Han
ser dem ovanifrån.
Malin har ritat kyrkan med en början till
en tredimensionell kyrka. Vi ser även
staketet som är på fotot till vänster
9

Melinda ritar just nu fönstret som är på
teckningen till höger.
Annat som vi också ägnade oss åt
Vi läste namnen på gravstenarna och resonerade om hur gammal man kan bli.
Många berättade om någon de känner som ”ligger” på kyrkogården.
Någon undrade hur många skelett som finns i jorden.
Någon annan ville veta hur man blir en ängel?
Dörren med det symmetriska mönstret och
fönstren har många ban fastnat för.
Ja det var mycket som barnen funderade på – allt från matematiska problem till
existentiella livsfrågor.
Våra reflektioner
Eftersom vi aldrig tidigare gjort något liknande så hade vi ingen aning om hur det
hela skulle utveckla sig…
Skulle barnen förstå uppdraget? Skulle barnen verkligen vilja rita av former och
mönster? De kanske bara skulle vilja springa omkring och leka mellan gravstenarna?
Men vi behövde inte oroa oss. Barnen visade sig vara väldigt intresserade. Även de
yngre. De var målinriktade och koncentrerade. De Visade och berättade gärna vad de
ritat. Vi tolkar det som att barnen kände sig stimulerade av aktiviteten och att de är
observanta form och mönsterspanare som har god förmåga till att dokumentera sina
upptäckter i bild (Doverborg&Pramling/Samuelsson 2001 s.39).
Detta hade vi nog inte riktigt vågat tro. Vi pedagoger kände en värme av lycka. Det
är minsann inte ofta vi delar denna gemensamma känsla i vårt pedagogiska arbete.
10

Vi gick till kyrkan en gång till. Med bara några få barn. Vi ville att de barn som inte
var med den första gången skulle ges möjlighet att pröva samma sak. Den här
gången tog vi oss en titt på insidan också. Av någon anledning så blev den här
spaningen inte lika fängslande. Barnen var okoncentrerade och rastlösa och den där
riktigt entusiastiska känslan ville inte riktigt infinna sig den här gången.
Hursomhelst så var barnen nöjda med att de också fått besöka kyrkan. De var också
stolta över sina teckningar med olika former och mönster.
Vi lade märke till att de många resonemangen om livet och döden kom väldigt
naturligt och spontant. Barnen berättade och frågade mycket. På kyrkogården
kändes det självklart och meningsfullt att resonera om det här.
Vi pedagoger har nu fått uppleva det vi tidigare läst om i facklitteraturen, men aldrig
prövat i praktiken. Ett nytt och spännande sätt för barnen att göra matematiska
upptäckter – tycker vi.
Barnens - och vår egen - entusiasm och stora intresse fick oss pedagoger
att stanna upp ett ögonblick. Det var nu som tanken om att skapa en
kyrka - i stället för en bilmatta - väcktes.
11

BARNEN BYGGER EN FANTASIKYRKA
Först bilmattan. Sedan matematikspaningen vid Timmele kyrka.
Frågan vi nu ställde oss var ”Hur går vi vidare för att ge barnen
fler stimulerande matematiska utmaningar?”
Vi befann oss vid ett vägskäl. Skulle vi fortsätta med att utveckla vår grundidé eller
skulle färdriktningen ändras något?
Barnens och vår entusiasm vid matematikspaningen vid kyrkan avgjorde det hela.
Varför inte ta tillvara på det intresse som barnen visade vid matematikspaningen vid
kyrkan och bygga en kyrka i stället för affär, skola och bostäder (A Ahlberg m.fl.
2002 s.35).
Syftet med att bygga kyrkor var detsamma som syftet vi hade med att utveckla en
ny sorts bilmatta. Barnen skulle alltså även nu ges möjlighet till att utifrån sina egna
tankar och idéer tillverka en byggnad/kyrka. Vi ville att barnen skulle få fria händer
att skapa och att de skulle få använda sin fantasi och kreativitet på ett konkret sätt.
Genom att tillverka en kyrka i tredimensionella former skulle barnen få träning i att
tänka ut hur man kan skapa rum och volym av olika former.
Tanken var också att barnen skulle träna sig i att samarbeta med varandra.
Målet var att barnens känsla och förståelse för rum och volym skulle utvecklas.
Målet var också att barnen skulle känna glädje, stolthet och tillfredställelse i sitt
skapande och att det skulle kännas positivt att tillsammans arbeta mot ett
gemensamt mål. Vår strävan och förhoppning är att den här aktiviteten - som är en
bland många andra - bidrar till att barnen närmar sig det mer långsiktiga målet att
barnen får en känsla och förståelse för matematik och behåller lusten och viljan att
lösa matematiska problem.
Målgrupp: 8 st. barn födda 1998 (5 år)
1 st. barn född 1999 (4 år)
Det stora intresse som barnen visade för kyrkans arkitektur vid kyrkspaningen styrde
valet av matematisk utmaning och vi tyckte att en längre tids byggprojekt som det
här skulle passa de äldre barnens ålder och mognad.
Hur gjorde vi?
Innan vi startade upp bygget hade vi en del praktiska/pedagogiska frågor som vi
funderade på:
- Material?
- Storlek?
- En gemensam kyrka eller varsin?
- Skulle barnen bygga med ”färdiga” lådor eller utklippta geometriska (platta)
former?
12

- Tidsplan?
- Hur skulle vi introducera aktiviteten?
- Hur skulle vi dokumentera?
- Hur mycket skulle vi hjälpa barnen?
- Hur kunde vi pedagoger entusiasmera barnen?
- Hur skulle vi hålla intresset vid liv?
- Problemlösafrågor?
Ett av våra syften var att barnen skulle träna sig i att samarbeta. Därför tyckte
vi att det var viktigt att så många barn som möjligt var med när vi startade
upp aktiviteten. Vi hoppades att barnen skulle inspirera och hjälpa
varandra (A. Ahlberg m.fl. 2002 s.33).
Vi funderade på hur barnen skulle kunna bygga sin kyrka så att det skulle bli en
matematisk utmaning för dem. Vår första tanke var att barnen skulle använda
färdiga lådor t ex mjölkpaket och skolkartonger. Men efter att ha läst
Doverborg&Pramlings bok Förskolebarn i matematikens värld och Segersteds Att lära
ut arkitektur bestämde vi oss för att använda olika färdiga former.
I Doverborgs&Pramlings bok står det om en grupp förskolebarn som haft ett
pepparkakshusprojekt. Där hade barnen använt färdiga geometriska plastformer som
de - med hjälp av tejp - fogat samman till olika konstruktioner.
Vi tyckte att det här lät spännande och vi trodde att den här metoden skulle kunna
fungera även för våra barn. Därför valde vi att pröva det här arbetssättet.
Vi valde däremot att arbeta med former i kartong i stället för plast. Cirkel, halvcirkel,
sexkantiga, rektangel, triangel och kvadrat klipptes ut i olika storlekar. Det var de
här formerna som väckt mest intresse vid våra matematikspaningar vid kyrkan.
Innan bygget satte igång studerade vi tillsammans med barnen bilder av svenska
kyrkor (Berthelson 1964) och bilder av byggnader från andra delar av världen (Russel
2001). Bilderna kopierades och sattes upp på väggen.
Vi ville att barnen dels skulle få inspiration och idéer från många kyrkor och inte
enbart från kyrkan i Timmele och att det skulle skapas en diskussion om likheter och
olikheter. Vi ville alltså uppmärksamma barnen på att kyrkor kan se väldigt olika ut.
Bygget börjar
Vi valde att starta bygget en dag då så många barn som möjligt kunde vara med.
Det blev sex barn och tre pedagoger. Just till den dagen – byggstarten - hade vi valt
att använda den extra planeringstid som vi blivit tilldelade. Vår ”förstärkning” i form
av en vikarie var ute med de övriga barnen.
Vi samlade barnen och förklarade att vi nu skulle bygga en kyrka. Vi lade fram en
bottenplatta. Detta för att visa - och ge uppgiften någon form av begränsning - på
ett ungefär hur stor kyrkan skulle kunna bli. Vi gick vidare till bordet där vi hade
”dukat” fram alla utklippta former. Vi ville att det skulle se spännande och lockande
ut. Vi förklarade för barnen att det var detta som var själva byggmaterialet för att
konstruera kyrkan.
13

Ett smörgåsbord av olika former
Maskeringstejp, saxar, pennor mm fanns
framme plus att vi hade vårt
snickare/målarrum öppet där det fanns
träpinnar, toalettrullar, färg, glitter och en
massa annat som barnen kunde tänkas
behöva. Vi ville uppmuntra ett fantasifullt
skapande där barnen fick pröva och testa
sina idéer. Självklart skulle barnen då få
välja fritt bland alla färger, former och
olika material.
Några av barnen började att bygga på en gång. De hade en klar bild av hur deras
kyrka skulle se ut och byggde helt efter eget huvud. Ett par av barnen var lite
svårstartade och de uppmuntrades till att titta på bilderna på väggen och söka
inspiration där.
Emelie prövar sig fram
Den här kyrkan blev Adrian inspirerad av…
Robin får assistans
…och Adrian klippte själv ut alla delar
14

Vi talade inte om för barnen hur de skulle bygga. I stället ställde vi många
”problemlösarfrågor”. På det här sättet ville vi stimulera barnens eget tänkande och
reflekterande (A. Ahlberg m.fl. 2002 s.72) och (A. Ahlberg 1995 s.42.om Vygotsky
1962;1978).
Här är några exempel på frågor som vi ställde till barnen för att hjälpa dem vidare i
sitt byggande och tänkande:
”Hur kan en kyrka se ut? Hur vill du att din kyrka ska se ut?”
”Vilka bitar kan vara bra att använda? Ska vi prova?”
”Vad händer om…? Hur blir det om…? Hur gör man för att…?”
”Hur tänkte du nu?”
”Hur kommer man in i din kyrka? Kommer du ihåg hur dörren
vid Timmele kyrka såg ut?”
Vi hjälpte däremot barnen med att hålla ihop former vid testandet och ihoptejpandet
av olika konstruktioner, limma med limpistol, riva tejp och klippa/skära bitar i papp
som barnen själva ritat eller som de sa att de behövde.
Tanken med detta var att barnen skulle koncentrera sig på sina planer och idéer och
inte fastna i själva klippandet. Klippa i papper kunde vi träna vid ett annat tillfälle. Nu
kunde barnen konkretisera sina tankar enkelt och snabbt. Det var framförallt de här
tankarna som vi pedagoger var intresserade av att fånga upp.
Fantasin flödade och barnen var mycket
koncentrerade i ca 1½-2 timmar. Då var
kyrkstommarna klara. Nästa dag gavs barnen
tillfälle att måla och pynta sina kyrkor.
Vid olika småstunder under några veckors tid eller
tills de ansåg att kyrkan klar fortsatte barnen med
detta. Så småningom blev kyrkorna färdiga. Det
blev dags att sätta ihop dem till en gemensam
kyrkby. Nu tog arbetet ny fart. Barnen ville fortsätta
med att göra en kyrkogård. Genast blev det en
diskussion om vad som finns på en kyrkogård.
Barnen tillverkade gravstenar, ”gubbar”, träd och
mycket annat. Även de yngre barnen på
avdelningen deltog glatt i det här arbetet.
15

Här i Timmele församling har man ställt till med både bröllop och dop
Resultat: Det blev en härligt stor kyrkogård med många färgglada kyrkor.
Kyrkorna stod uppställda i Fjärilens tambur under ett par veckor och barnen rörde sig
mycket runt dem. De lekte med ”gubbarna”, ”racade” med prästens bil och pratade
och jämförde med varandra. Någon ställde till med dop och bröllop i sin församling.
Någon annan flyttade om gångstigarna eller anlade en damm.
Föräldrarna var imponerade av resultatet och de flesta visade också ett stort intresse
och frågade hur vi gjort och tänkt mm.
Nu när allt var klart blev vi nyfikna på barnens tankar. Vad skulle de själva svara på
frågan ”Hur tänkte du?” och vilka känslor skulle de uttrycka och kanske bära med sig
från det här projektet? (se s. 20)
16

”Det ser ut som en bilmatta!”
Sagt av Emil 3 år
Nu är kyrkbyn i Malmö
Dokumentation: Vi valde att fotografera med vår digitalkamera och vi tog
många kort på barnen när de jobbade med kyrkobygget.
Reflektioner kring kyrkobygget.
Från början tänkte vi att barnen nog skulle välja att bygga en stor gemensam kyrka.
Det blev istället så att sju av barnen byggde en egen kyrka och de övriga två
samarbetade och gjorde en tillsammans. Däremot blev det ett större samarbete vid
skapandet av den gemensamma kyrkogården. Då uppmuntrades alla barn att hjälpa
till.
Vi noterade att bilderna på olika kyrkor och byggnader runt om i världen som vi
hängt upp inspirerade barnen. Två barn valde att bygga utifrån varsin sådan bild.
En annan kyrka blev en kopia av Timmeles, både till färg och form. De övriga är
färgglada, glittriga och mycket fantasifulla. Det verkade självklart för var och en att
det skulle vara så. Det var överraskande att alla höll fast vid sina idéer. Inget barn
visade missnöje över sin kyrka eller blev avundsjuk på någon annans. Tvärtom
utstrålade barnen stolthet och glädje över både sin och varandras kyrkor
Så här i efterhand ångrar vi att vi inte gjorde som vid tillverkandet av bilmattan. Då
skrev vi ned de olika samtalen. Man glömmer fort. Vi hade emellertid fullt upp med
att limma, hålla och fotografera - så varför inte använda bandspelaren eller
videokameran nästa gång (Doverborg&Pramling/Samuelsson 2001 s.138).
17

Hört vid kyrkobygget
”Jag vill ha ett högt torn”
”Mitt hus har två våningar”
”Här är andra våningen”
”Jag behöver en halv cirkel”
”Oj vad den är stor”
”Vi har byggt många torn”
”Det blir en lång gång”
”Jag behöver ett större tak”
Under byggandet lade vi märke till att barnen kom i
kontakt med många matematiska grundbegrepp och
benämningar.(se sid.19). I samarbetet mellan hjärta,
hjärna och hand fick barnen möta dessa begrepp på
ett naturligt sätt – tycker vi.
Småstunderna däremellan gav också utmärkta
tillfällen för olika diskussioner – både matematiska
och etiska.
Det kändes mycket spännande att släppa lös barnen
i det här byggprojektet. Vi visste ju inte på förhand
hur det skulle utveckla sig. Inte heller visste vi om
barnen skulle tycka om uppgiften. Att det skulle komma att bli ett sådant här roligt
och fantasifullt projekt hade vi kanske inte räknat med.
Så här i efterhand kan vi se att det handlat mycket om vilket förhållningssätt vi valt
att använda. Vi har arbetat utifrån ett problemlösande och reflekterande
förhållningssätt, där vi varit lyhörda, flexibla och främst fungerat som ”hantlangare”
och inspiratörer. Vi har också varit ”matematiska förebilder”. Genom att vi använt
rätt matematikord i diskussioner med barnen och mellan oss vuxna har barnen lärt
sig rätt benämning från början. I dag säger vi tex. en trekantig triangel och inte som
tidigare enbart trekant. Vi tycker inte att det är de korrekta benämningarna som är
det viktiga, men varför inte lära sig rätt från början. Hursomhelst så har barnen
”snappat” upp otroligt mycket och de använder allt oftare ordet triangel och cirkel i
olika sammanhang. Kvadrat och framförallt rektangel används inte med samma
säkerhet (A. Ahlberg 1995 s.42).
Metoden att välja färdigutklippta former fungerade väldigt bra. Vi såg hur barnen
prövade sig fram när de skulle sätta ihop sin kyrka. Om barnen själva skulle ha fått
klippa ut alla former som de ville ha skulle lusten att skapa snart försvinna... Klippa
kan vi öva oss på vid ett annat tillfälle.
Den stora frågan för oss pedagoger är nu… Vad ska nästa matematiska projekt bli?
Svaret på den frågan vet vi inte idag. Givetvis fortsätter vi med att integrera
matematiken i vardagen men ibland behövs det där lilla extra.
Först måste vi nog smälta att vi faktiskt vann första pris vid Matematikbiennalen plus
att vi vill dela med oss av de erfarenheter som vi fått till övriga kollegor i Ulricehamns
kommun.
Nu är det dags igen. Snart blir det en ny omgång med vår idéutställning - ”MATEMATIKSPANING –
FORMER & MÖNSTER” - fast den här gången blir det på hemmaplan. Vi har bjudit in BUN (barn och
utbildningsnämnden), pedagoger och givetvis barnen med deras föräldrar och andra intresserade.
Genom att barnen nu fått vara med om att ställa i ordning sina kyrkor så har vi gjort dem delaktiga
i det hela. Vi har även varit på skolan och visat alla barn var deras teckningar och fotografier sitter.
Vi vill att barnen ska förstå att det inte bara handlar om kyrkorna de har byggt. Alla har ju varit
med på ett eller annat sätt. Barnen har bakat muffins och föräldrarna ska sköta om
kaffeförsäljningen. Det känns spännande och lite nervöst att den här gången möta vår
hemmpublik.
18

MATEMATISKA ORD OCH BEGREPP
…SOM BARNEN VARIT I KONTAKT MED UNDER ARBETET MED
BILMATTAN, MATEMATIKSPANINGEN OCH KYRKOBYGGET
Storlek: stor - större – störst - liten - mindre - minst
Höjd: hög - högre – högst - låg - lägre -lägst
Avstånd: kort - kortare – kortast - lång - längre - längst
Mönster/symmetri
Perspektiv
Proportioner
Tal: 1-100, udda, jämna
Räkning
Räkneord: första - andra - tredje osv.
Antal: många - fler – flest – färre - minst
Former: kvadrat - cirkel - halvcirkel - triangel - rektangel
Hörn - kant - sidor
Hel-halv
Bredd: bred - bredare – bredast - smal - smalare - smalast
Lägesord: i - inuti - ovanpå - på - längst ner - högst upp - bakom – framför
utanför, bredvid
Rumsuppfattning: här, där, trångt, nära, intill, rymlig
Avstånd
Problemlösning
19

INTERVJUER - KYRKOBYGGET
HUR TÄNKTE DU?
Nu var kyrkorna färdigbyggda. Vi ville intervjua barnen. Att barnen hade tyckt att det
var roligt att bygga kyrkor, anlägga kyrkogård och göra människorna där - det visste
vi. Den skaparglädje och fantasi som barnen gett uttryck för gick inte att ta miste på.
Vi hade också sett hur barnens ögon lyst av stolthet när kyrkorna var färdiga och
uppställda till den gemensamma ”kyrkbyn”.
Nu var vi lite nyfikna på barnens tankar. Vad skulle de själva berätta? De kanske
aldrig vill göra något liknande igen. Tycker barnen själva att de lärt sig någonting? Vi
funderade över hur vi ställer frågor där barnens funderingar kommer fram. Vi valde
att ställa frågan ”Hur tänkte du?” (A. Ahlberg m.fl. 2002 s.33).
Det visade sig att barnen hade tyckt att det var roligt att bygga kyrkor. De ville
gärna bygga fler. Ett barn föreslog att vi skulle bygga det
egna huset nästa gång.
Även om barnen varit engagerade under arbetet så kunde vi inte vara helt säkra på
att den slutliga känslan skulle vara positiv. Inte någon uttryckte att de ”fått nog”
utan tvärtom. Så här långt hittills färdas barnen fortfarande mot det långsiktiga
målet att barnen får en känsla och förståelse för matematik - och behåller lusten och
viljan att lösa matematiska problem.
Barnen visade att de hade ett bra begrepp om former. Alla sa förstås inte namnet på
formen/formerna de använt men de visade tydligt med händerna att de hade
känslan för formen.
Givetvis är det bara en bråkdel av barnens tankar som kommer fram i en sådan här
intervju. Det är sällan vi frågar på det här viset. Samtliga barn ville bli intervjuade.
När intervjun var klar lästes den upp för barnet som då fick då möjlighet att rätta
eller lägga till. Därefter undertecknade barnet sin intervju.
20

INTERVJUER
”HUR TÄNKTE DU?”
21

”Nu har jag lärt mig
att bygga torn”
”Jag är så nöjd med
hela min kyrka”
22

Nästa gång skulle
det vara
spännande att
dokumentera mer
av barnens tankar.
Även dialoger
mellan barn-barn
och barn-vuxen.
23

SVAREN PÅ VÅRA EGNA FRÅGOR
HUR?
Vi har tillsammans med barnen ägnat oss åt aktiviteter som
vi tycker ger bra exempel på:
- Hur man kan stimulera och utveckla
barnens matematiska intresse och
förmåga.
- Hur man kan göra matematiken
synlig för förskolebarnen.
- Hur man kan ta tillvara på och
matematiskt utveckla ”traditionella”
aktiviteter som vi har i förskolan.
- Hur man kan göra matematiken
spännande, meningsfull och
lustfylld.
Givetvis finns det många vägar som leder mot samma mål,
men med teoretiska kunskaper om barn och matematik,
lyhördhet, flexibilitet och en stor dos fantasi kan det hända
ganska mycket. Det har vi fått många bevis på.
24

REFLEKTIONER
Barnen på Fjärilen tycker om matematiska utmaningar. Vi märker att de njuter av att
lösa olika problem i förskolans vardag. Det gensvar som vi möter hos barnen gör att
vi känner oss övertygade om att det vi gör är ”rätt”.
Egentligen så gör vi inte så mycket nytt. Barnen snickrar, sjunger, målar, bygger
med klossar, gör kojor som vi alltid brukar göra. Det nya består främst i vårt
förändrade förhållningssätt. Det är idag mer reflekterande och problematiserande än
tidigare. Det gäller i mycket vi gör på förskolan. Vi har sedan några år tillbaka
resonerat om hur barn lär sig. Det handlade även då om pedagogens förhållningssätt
och om att ”lära” i leken. Matematik pratade vi däremot inte om.
Ibland har vi pratat om vilken ”makt” vi pedagoger har. Hur lätt är det inte för oss att
bromsa ett barns nyfikenhet och intresse och hur mycket kan inte hända i ett
gynnsamt klimat då vi vattnar med rätt sorts näring.
Ju mer vi lär oss desto intressantare blir det. I pilotprojektet ”Matematik från början”
och vårt egna projekt ”MATEMATIKSPANING – FORMER & MÖNSTER” har vi bl.a. lärt
oss ett nytt sätt för barn att dokumentera. Dels av intressanta exempel från
litteraturen och även från vår egen form och mönsterspaning vid Timmele kyrka. När
det inte enbart kom att handla om en uppgift i NCM projektet så kändes det ännu
mer meningsfullt och roligt. Att vi på det här sättet kopplade ihop teorin med vår
egen vardag känns bra. De utmaningar vi pedagoger fått - dels i
matematikutbildningen och även i arbetet med att genomföra idéutställningen - har
gett oss mycket stimulans. För oss har det inneburit en bredare och djupare insikt
om barn och matematik.
Barnens tankar är intressanta. Vi ser att barnen växer då de möter vår nyfikenhet.
De känner sig bekräftade och blir även nyfikna på varandras tänk.
I fortsättningen vill vi därför dokumentera detta mer. Vi märker att det också ger
barnet ett bra stöd när de vill berätta för sina föräldrar. Föräldrarna i sin tur blir
nyfikna och engagerade när de kan läsa barnens kloka tanka. Vi vill även
dokumentera dialoger. Varför inte använda videokameran? Det vore intressant att
även fånga upp tonfall och kroppsspråk – både barnets och vårt eget.
Det känns bra att vi även efter all uppmärksamhet i Malmö fortfarande är mycket
inspirerade. Nya tankar och idéer dyker ständigt upp.
Om någon vecka ska vi presentera vår utställning på hemmaplan. Barn, föräldrar,
lärare, politiker och andra är inbjudna. Nog kan man säga att vi är med och påverkar
matematikundervisningen i förskolan.
25

En förutsättning för vårt arbete med matematik är att verksamheten på Fjärilen
präglas av lekfullhet, fantasi, nyfikenhet och respekt för barnen. Viktigt är dessutom
vårt förhållningssätt och våra egna idéer om hur vi kan arbeta med matematik. Det
handlar också om vilka vi pedagoger är som personer och vårt samarbete inom
gruppen. En annan förutsättning för vårt arbete är även den fortbildning vi har
förmånen att delta i. Det ena ger det andra. Vi känner att vi utvecklas både som
pedagoger och människor.
Slutligen. Vi har alla tänkt på att vi sällan berättar för barnen att mycket av det roliga
vi gör handlar om matematik. Vi är nog rädda för att barnen ska tappa intresset när
de hör oss använda det ordet. Den här tanken avslöjar nog snarare vår egen
upplevelse av matematikundervisningen i skolan. Vi har pratat om det här och vi ska
försöka ändra på detta. Hur ska barnen annars kunna förstå att matematik är
spännande, roligt och vackert - och inte enbart handlar om räkneboken i skolan.
26

SVÅRIGHETER
SAKER ATT TA MED I BERÄKNINGEN
Vilka svårigheter har vi stött på?
Den största svårigheten är det höga barnantalet i förhållande till antalet pedagoger.
Förutsättningarna till att genomföra spännande pedagogiska idéer och projekt är
begränsade. Mycket av vår energi går till att få dagen att ”gå ihop”. Listan skulle
kunna göras lång.
En annan svårighet eller snarare något att ta med i beräkningen är att barnens
vistelsetid är väldigt varierande i förskolan. Ett barn kan vara hos oss 15 timmar i
veckan medan ett annat är hos oss 50 timmar i veckan. Vi menar inte att alla ska
vara på förskolan ett visst antal timmar men att den varierande vistelsetiden är viktig
att ta med i planeringen. Vill man att barnen - som i vårt fall - ska känna sig
delaktiga i processen så tar det tid. Det är i sig inget problem. Problemet är däremot
att det pga. brist på personal är svårt att utnyttja de lämpliga tillfällen som finns då
barnet kan hämta igen det viktigaste.
Man kan då fråga sig hur vi hinner med pilotprojektet ”Matematik från början” och
genomförandet av vår idéutställning? Det gör vi egentligen inte. Det arbetet ryms
inte inom vår planeringstid (se s.1). För att stödja oss i arbetet med att
sammanställa utställningsmaterialet tilldelades vi extra planeringstimmar.
Möjlighet till utveckling
Bakom den här idéutställningen ligger ett stort intresse, engagemang och frivillighet.
Vi ser allt det här arbetet som en möjlighet till utveckling av oss som pedagoger. Det
är väldigt spännande, roligt och stimulerande på många vis.
27

BILDSPEL
Vårt bildspel ”MATEMATIK PÅ FJÄRILEN” som handlar om vardagsmatematik i
förskolan, är inte enbart ett komplement till vår idéutställning. Syftet är även att
använda det vid föräldramöten och pedagogiska träffar.
När vi hade ”bio” i vår datorhörna, märkte vi att barnen tyckte bildspelet var roligt.
Speciellt exemplet på pappan som gillar godis. Då kom vi på något som vi inte tänkt
på tidigare. De äldre barnen som byggt var sin kyrka ska givetvis få var sitt bildspel.
Det bildspelet ska kompletteras med ”egna” foton och teckningar från
kyrkospaningen och kyrkobygget. Det blir ett roligt minne för barnet och
matematikutbildning för föräldrarna.
28

REFERENSER
Ahlberg, A. (1995). Barn och matematik. Lund: Studentlitteratur.
Ahlberg, A. m.fl. (2002). Matematik från början. NCM/Nämnaren, Göteborgs universitet.
Berthelson, B. (1963). Kyrkor i Sverige. Saxon & Lindströms förlag
Doverborg, E. & Pramling/Samuelsson, I. (2001). Förskolebarn i matematikens värld. Liber.
Knutson, S. (2001). Att lära ut arkitektur.
Lärarförbundets förlag. (2002). Matematik, teknik och naturvetenskap – teori
och praktik i förskolan.
Russel, A. (2001). Världens största underverk. Bonnier Carlsen Bokförlag.
Furness, A. (1998). Vägar till matematiken. Ekelunds Förlag.
30

Nämnarenstipendiet 2004
För att stimulera lärare att dela med sig av sina erfarenheter och sitt kunnande kring
undervisning i matematik instiftades 1982 Nämnarenstipendiet som nu utdelades för 12:e
gången. Idéutställningarna, var ett av biennalens mest uppskattade inslag. Stämningen var hög
när 2004 års stipendier på sammanlagt 25 000 kr delades ut av biennalens projektledare
Viveca Serder, Malmö högskola och juryns ordförande Göran Emanuelsson, Nämnaren. Juryn
hade bestämt sig för att premiera följande 4 utställningar.
12 000 kr gick till ett arbetslag – Carina Mattsson, Carina Strömbom och
Christina Eriksson – från Ängsgårdens förskola Timmele, Ulricehamn.
Deras arbete visar hur barn i åldern 3-5 år kan upptäcka och utveckla
grundläggande matematikbegrepp utifrån erfarenheter och närmiljö.
Ur juryns motivering: ”Lärarna utgår från barnens kreativitet och lust att
skapa. De stimulerar och utmanar deras tänkande. Verksamheten är rikt
dokumenterad och arbetssättet bör inspirera andra skolformer.”
saxat:
Avslutningsvis betonade juryns ordförande Göran Emanuelsson vikten av att lärare sprider
goda idéer och framgångsrikt arbete med matematik. ”Till nästa matematikbiennal i januari
2006 bör fler skolor och lärare visa den satsning på kreativ och lustfylld matematik som pågår
i svenska skolor.”
Matematikbiennalen 2004 som arrangerades av Malmö högskola har pågått 22-24 jan med
mer än 3 000 deltagare, över 300 föreläsningar och ett stort antal idé- och förlagsutställningar.
Engagemanget för och storleken på detta arrangemang visar behoven och kraften i
utvecklingen av den svenska matematikutbildningen.
Källa/ Nämnaren jan. 2004 ncm.gu.se
Vi vill vara med och påverka matematikundervisningen inom förskolan. Det här
är vårt bidrag - vårt strå till stacken. Förhoppningsvis kommer vi med fler.
31