AMA-Nytt Info 1 2007

More documents

Recommendations

Info

• Är skyddsplåt för att skydda kabeln samt fånga upp brandgaserna en bra lösning? • Hur påverkas detektionstiden av fasadens termiska egenskaper (trä, plåt, betong)? • Ska kabeln monteras en bit ut från fasaden? Olika varianter I undersökningen har man utgått från två grundtyper av fasader, brännbara respektive icke brännbara. På skolor och dagis är fasaderna oftast av trä, tegel eller har putsad fasad med isolering. Även takfotens utförande varierar i oinklädd eller inklädd med hel panel eller glespanel. Brandbelastningen är ganska realistisk eftersom den motsvarar en soptunna som dras fram till fasaden och antänds. Effekten från en brinnande större papperskorg är cirka 100 kW, därför används en brännare med 100 – 150 kW effekt. Målet är att placera kabeln där temperaturen blir högst, vilket ger den snabbaste detekteringen. De faktorer som påverkar resultatet är: • Höjden ovanför branden. • Brandens avstånd från väggen. • Utskjutet på takfoten. takfoten I försöket provades olika bredder på takfoten. En bredare takfot (75–100 cm) gav lite högre temperatur än ett litet utsprång. Avståndet från väggen är mer avgörande. Temperaturen sjunker längre ut från väggen och blir då svårare att detektera. Lägre temperatur innebär en senare detektering. Samtidigt innebär ett större avstånd till väggen att risken för antändning blir mindre. Om branden antänder väggmaterialet så flyttas branden tillbaka till väggen och då behövs detektering invid väggen. Det finns alltså flera sätt att se problemet på. Denna parameter är omöjlig att kontrollera då ingen vet i förväg var en brandhärd kommer att placeras. Placering Simuleringen av olika kabelplaceringar under takfoten visade att helst ska kabeln sitta en bit ut ifrån väggen så den kommer längre in i brandplymen. Ventilationsöppningar mot vinden ger en högre temperatur vid takfoten. AMA-nytt – EL 1/2007 Efter att SP gjort simuleringar av olika förhållanden gjordes experiment för att verifiera de resultat man fått. Slutsatsen blev att den optimala placeringen under takfoten är ganska nära väggen men inte längre ut än halva takfoten. Om takfoten är klädd med glespanel bör kabeln placeras i första springan efter väggen, det vill säga en plankbredd ut. Som alternativ till montering under takfoten kan kabeln placeras på väggen. Det är inte lämpligt med montering under takfoten på tvåvåningshus utan då är väggplacering det lämpliga alternativet. Kablarna bör monteras en bit ut från väggen eftersom den kan kyla kabeln och ge en försenad detektering. Höjdmått Slutsatsen från simuleringen visade att kabeln bör placeras så lågt som möjligt, men inte under 0,8 meter. Både simuleringarna och experimenten visade att takhöjden är den viktigaste parametern. Den maximala temperaturen finns mellan 0,8 och 2,5 m ovanför en brand. Av denna anledning är det olämpligt att placera en smältkabel för detektering under takfoten på ett tvåvåningshus. Experimenten bekräftar att temperaturen avtar snabbt med ökande höjd. Det lägsta måttet ökar om branden inte uppkommer alldeles intill väggen. Det finns skäl som talar emot en låg placering, framför allt risken för sabotage. Kabeltyper Värmedetekterande kablar med olika utlösningstemperatur testades. En smältkabel med utlösning vid 105 °C placerades på 4,5 m höjd, en likadan på 5,65 m höjd, en placerades strax under takfoten på planka 4 inifrån väggen räknat. Under takfoten, invid väggen, placerades en smältkabel med utlösning vid 60 °C, samt en differentialkabel strax under takfoten, vid väggen Med utlösning vid 105 °C minskar risken för falsklarm jämfört med en kabel som löser ut vid 68 °C. En kabel med låg utlösningstemperatur kan bli uppvärmd över utlösningsgränsen om den sitter på en solbelyst södervägg. Färgtillverkare räknar med att temperaturen på en mörk fasad kan nå upp till 70 °C en varm dag. Det gäller att väga fördelar mot nackdelar. Resultatet blev att differentialkabeln larmade efter 15 s, 68°-kabeln efter 3 minuter medan smält- EL 95
96 EL sP sveriges tekniska Forskningsinstitut i Borås har undersökt olika placeringar av värmedetekterande kabel för att kunna ge anvisningar för ett optimalt fasadskydd utomhus. kablarna på 105 °C aldrig gav några larm. Försöken med varierande monteringshöjd verifierar att takhöjden är den viktigaste parametern. skyddsrör Ett monteringssätt som utvärderades var att montera den värmedetekterande kabeln i ett skyddande rör och placera det lågt för att kompensera för röret. Tiden till aktivering ökade dock med en faktor sex. I ett annat försök användes ett perforerat rör, men även det förlängde tiden till utlösningen men nu med faktorn tre. Vid idealiska förhållanden antas faktorn kunna sjunka till ungefär två. Om man vill detektera byggnader med två våningar bör den detekterande kabel sitta inom det angivna intervallet, vilket innebär placering någon- foTo : a n d E r s w E s tEr stans mitt på väggen. Dessutom ska kabeln helst placeras på distanser ut från väggen för att undvika kyleffekt på kabeln. En sådan placering kan ge arkitekterna en bra utmaning. rekommendationer Proven har utmynnat i följande råd: • Den optimala placeringen av värmedetekterande kabel är så långt ner som är praktiskt möjligt men inte under 1 m höjd. Som komplettering är det tänkbart att sätta kabel i underkant på fasadbeklädnaden. • Det är inte lämpligt att använda smältkabel vid montering under takfoten på tvåvåningshus. • Kabeln ska inte monteras så att något material kan skugga branden. • Kabel monteras med fördel en bit från väggen/ takfoten för att undvika kylning från denna. Detta monteringssätt kan ge en vinst i storleken av faktor två. Dessutom är gastemperaturen något högre en bit från väggen. • Vid montering under takfoten monteras kablarna med fördel ganska nära väggen, men inte längre ut än halva takfoten. Vid glespanel spelar det ingen större roll om man monterar kabeln mellan panelen eller på en planka, huvudsaken är att den är ganska nära väggen. Alternativt kan kabeln med fördel monteras på väggen ganska nära takfoten. • Monteras kabeln i skyddsrör fördröjs tiden till aktivering. Detta bör undvikas. Att montera kabeln i perforerad plåt eller med nät som skydd mot sabotage är ett bättre alternativ. Tiden till aktivering kan förlängas med minst en faktor två. Ett perforerat rör en bit ut från väggen får inte lika stor fördröjning, men blir kanske inte så estetiskt tilltalande och montaget blir omständligare. andra användningsområden Det är inte bara som detektering av brand vid husfasader som denna typ av kabel kan användas. Ett annat användningsområde är i vägtunnlar. Deras säkerhet har aktualiserats genom direktivet om minimikrav för säkerhet i tunnlar 2004/54/EG. I den utrustning som krävs för att uppfylla direktivets och svenska föreskrifters krav på säkerhet kan värmedetekterande kabel vara ett bra tillskott. AMA-nytt – EL 1/2007
Page 1: foto : a n d E r s w E s tEr 94 EL

AMA-Nytt Info 1 2007

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?