Att färdas genom landskapet "Wagenfrån mitt hem till kyrkan år 3/4 mil. Den går genomflera byar, och uppfar och utfar många backar. Första bynmanmöter är Östaned. som ligger på vänstra sidan om vagen. Genom Ostanedår vägen ganskajämn; tills man kommer till handlaren J. Nordlanders gård DIlrifrån år en bra lång utftirsbacke kalladGr ötomsänget. Dar har man en by på vardera sidan om vägen: Allsta till hlJger och Lide till vänster. Når man gått utftir Gr ötomsänget kommer man till Lidebro. På vänstersida helt nära vägen bor i en Ii/en /jusmålodstuga skomakaren E. Svanberg. Fortsätter man så f örbi några lador, kommer man till en brant och Icro/dg backe Svedjeåkersbacken. Hår b örjar Fröks by. Den årgansko vidstrlJckt, minst //4 mil lång, medgårdarpå båda sidor om vägen; tills man kommer ttll torparen Johan Frölen uppe i Kattersmyran, som år slutet av byn. Darefter bar det utfar en lång brant backe Bergebackendar skog vaxerpå båda sidor om vägen: Nedanför backenm öterman Torromsmon, dar år vägen ganskajamn: Man år nuframme i Torrom, dar vägen går igenom byn och utför Torromsbacken. Sedan man då gål/farbi några stora byggnader såsom poststationen, ett hoielI mflkommer man till en gansko stor bro, Kyrkbron kallad. På andra sidan bron lir en mlJngd stallrum, och strax ovanf årpå en kulle slår kyrkan", Uppsatsen kallade Ester Örnfeldt, född i Övergård i Nora, för "Wagen till kyrkan". Den skrevs den 23/1 1912 och ger en fantastisk bild av det landskap och de byar hon passerade. Vi l1r namn pi platser och backar, en bild av hur gårdarna sig'ut och vem som bodde var. MAnga har fängslats och beskrivit Medelpad och Angermanland i reseskildringar. Vad är det di som fängslat och vad har de upplevt när de färdats längs <strong>vägar</strong>na? Pionjären bland resenärer är Linne som 1732 pi sin Lapplandsresa gjorde följande iaktagelser när han reste genom Ängermanland: "Så snarljag kom in uti Angermanland, strax begyntepå landsvagen stora och djupa backar visa sig. an manmed möda tordes rida nedför dem" (Linne /975). Abraham Hiilphers reser 1758 genom Norrland till Tomeå. Den 13 juli har han si kommit till Medelpad och skriver detta om vägens kvalilee. "Efter / /4 m resa woro wi uti Medelpad. Wid gran/seskillnadenwar en linea uphuggen, hwaräst en taj/a utwisade al Hälsing/andnuwore slutads..... "Landsvagen hade förr warit hår den sämsta på hela wågen mellan Stockholm och Tornå efterfolks beranelse, medan hår har warit snart / alns djup sandat hela milenfardas ut öfwer, menfåredet år hade vice landshåfdingen Swan låtit besorjo; al blåleer blifWitJyltpå sanden, så althen nu war någorlundopassabel och hård. fast backame wo(ro) beswarlige och månge" (Hiilphers 1758, Nils-Arvid Bringeus och LTs förlag 1978). Hiilphers berskri ver de allmänna <strong>vägar</strong>na genom Medelpad i en sammanställning och beskriv, ning av landskapet 1771; "AllmlJnna w ägar genom del/a landskap lJro nuf ar liden 3:ne, neml. Norrlands, Jämtlands och Helsingslands, hwareft gåstgijWaregårdar och nådig skjutsinrättning träffas". Han berskriver de allmänna <strong>vägar</strong>na genom Ångermanland i en motsvarande sammanställning 1780 i tre färdv ägar: "Stora landsvägen, Ådalsvägen soder om elvfen" samt "Ådalsvägen norr om elfven", Stora vägen var IOalnar bred och de bida Ådals<strong>vägar</strong>na var 6 alnar breda (Hiilphers 1985).
Den tyske resenärenHögguerreste 1828till Lappland för alt studera land och folk och beskrev de branta backarna och de problem som kunde uppstå under färden. "Bergen äro branta och i allmänhet ganska riskabla attfärdas över, emedan vognbromsama äro fullkamligt obekanta i dessa tralder. Därtill kommer, att hastama. som visserligen äro goda och eldiga äro alliför små och svaga att håll in en tyngre vagn. Man är tvungen att låta bastarna springa i galopp uiför