Läs foldern Vagnhärds station 100 år - Trosa kommun

trosa.se

Läs foldern Vagnhärds station 100 år - Trosa kommun

”Och ingen kan förneka,

att rälsen är ett järnspett,

som trängt in i vår fasta

grund, som skakat om vår

bygd och fått horisontens

murar att rasa.”

– Sven Delblanc, Åminne, 1970

Vagnhärads station

100 år

1913–2013


Mer än en station

– varför uppmärksammar vi 100 år av framgång?

”Ja, för de saktmodiga svenskarna innebär tågresan

vådlighet och besvär, och värst utsatta är

vi sörmlänningar, som av ålder räknats som den

frommaste av alla kungarikets stammar”, skriver

Delblanc i Åminne (1970), och för många var

det traumatiskt med en tågstation och räls rakt

genom samhället. Dessutom med en fantasieggande

kunglig väntsal. 2013 är det hundra år

sedan premiärturen gick och Gustav V klev av vid

Vagnhärads station för första gången.

Det var även startskottet på en ny tid för det lilla

jordbrukssamhället Vagnhärad med sina omkringliggande

byar. Orten fick en plats på kartan

och de förbättrade kommunikationerna öppnade

upp för nya näringar och arbetspendling. Västerljung

hade även vid den här tiden en mindre

station som sedan lades ner 1972. Invånarna i

Trosa stad har fått stå utan station men är idag

liksom många andra av kommunens invånare

flitiga resenärer från Vagnhärad.

Att uppmärksamma ett hundraårsjubileum av en

station är att minnas en tid och vårda historien,

men det är även att fira framtiden. Utan stationen

hade sannolikt inte Vagnhärad och övriga

kommunen blomstrat i den utsträckning som vi

idag kan konstatera, och utvecklingen fortsätter.

Nya hyresfastigheter och kommersiella lokaler,

renoverat badhus, nya bussdragningar och

utökade tågavgångar, nytt torg och nytt bibliotek,

Ungdomens hus, nya bostadsområden, ny

förskola, upprustning av grundskolor och förskolor,

parkanläggning av offentliga miljöer som

Vagnhärads dalgång och mer. Karaktärsbyggnaden

som utgör stationen och järnrälsen lade

förutsättningarna.

Trosa kommun


Innehåll

Gripenstedt och Gustav V

Jordbrukssamhället

Industrisamhället

Företagarsamhället

Inflyttarsamhället

Vagnhärad 2013!

Vagnhärad 2023?

Delblanc och järnvägen

7 september

”Ja, järnvägen har öppnat

en port, där ungdomarna

trängs och trånande blickar

ut mot stora världen.”

(Sven Delblanc, Åminne, 1970)


Gripenstedt och Gustav V

Järnvägen genom Vagnhärad är en del av stambanan

vars möjliggörare var sörmlänningen

Johan August Gripenstedt (1813–1874) friherre,

godsägare (vid bland annat Nynäs i Nyköping)

och politiker. Under perioden 1856–1866 var han

finansminister och bidrog till den snabba utbyggnaden

av järnvägen och dess framtida dragning.

1895 beslöts vid ett länsstyrelsesammanträde i

Södermanland att en tåglinje mellan Järna station

vid västra stambanan och Åby station vid

den östra stambanan skulle utredas.

En kommitté tillsattes och man bestämde sig för

två alternativ, men fullständiga planer och kostnadsförslag

upprättades endast för linjen Järna

– Nyköping – Lunda – Norrköping, en sträckning,

som sedermera förordades av berörda myndigheter.

Vid 1907 års riksdag lämnades en proposition

om byggandet av en statsbana från Järna station

längs västra stambanan över Vagnhärad och

Nyköping förbi Lunda till Norrköping. Riksdagens

båda kamrar tog samma år beslut i enlighet med

propositionen.

Järnvägen invigdes 1913 liksom

stationen med den Kungliga väntsalen

där Gustav V skulle uppehålla sig

tillsammans med drottning Victoria

på väg till Tullgarns slott.

18 år från beslut till invigning ...

En hissnande takt med tanke

på att sträckningen dessutom

grävdes för hand.

Den kungliga väntsalen

togs ur bruk 1937 då den

byggdes om till postkontor.

Sedan 1994 är väntsalen

restaurerad och guidade

visningar genomförs via

Vagnhärads hembygdsförening.

Men stationen och stations-

området lever fortfarande i

allra högsta grad.


Jordbrukssamhället

Vid 1900-talets början var Vagnhärad en utpräglad

jordbruksbygd med storgårdar som

Åda, Väsby, Norra och Södra Husby, Nygård och

Fagerhult. Gårdar vars åkermarker och gårdsverksamhet

sträckte sig över de områden som vi

idag förknippar med bostäder, skolor och affärsverksamheter.

Utöver storgårdarna som sysselsatte framförallt

statare med allehanda verksamheter från kvarnar

till jordbruk och tillverkning, fanns mindre

jordbruk, arrendegårdar och lokala affärsverksamheter.

Det var en levande landsbygd, men rörligheten

för flertalet människor var ofta begränsad till

gården, byn och vid sällsynta tillfällen grannbyn.

Inte helt olikt hur Sörmland och Sverige i stort

såg ut vid den här tiden.

Industrisamhället

Redan med beslutet om järnvägen ändrades

ortens karaktär. Till järnvägsbygget krävdes folk

då större delen av arbetet utfördes manuellt.

Rallarna som grävde fram järnvägen för hand rekryterades

såväl lokalt som utifrån, och med dem

skapades ett nytt kundunderlag för affärsrörelser.

När järnvägen invigdes 1913 skapades ett

permanent underlag för butiker liksom post- och

bemannad telestation. Snart kom även riksettan

genom samhället som befäste Vagnhärads goda

kommunikationer.

Järnvägen skapade även nya möjligheter för de

näringar som redan fanns lokalt. Exempelvis

mjölkbönderna fick nya marknader i bland annat

Södertälje. Tidigare var de hänvisade till närområdet

och som längst Gnesta, vilket ofta medförde

att mjölken hann surna.

Kvarnarna på gårdarna hade etablerade verksamheter

för den lokala marknaden och som

mest fanns fyra kvarnar i Vagnhärad och en i Trosa.

De fortsatte att leva med järnvägen och den

sista kvarnen (Husby) stängdes ner först 1972.


Kalkbruken som nu kunde transportera via järnvägen

sysselsatte allt fler och nådde sin höjdpunkt

på 40-talet. Kalkbruk som Anderviken vid

kusten hade tidigare haft en fördel av sjöfarten,

men konkurrerades snart ut av bruken med närhet

till rälsen.

1918 etablerades den första ordentliga fabriksbygganden

med Östblads skridskofabrik som

sedermera blev Kroghs försilvringsfabrik och

därefter AB Nygårds Tenn- och försilvringsfabrik.

1953 etablerade sig AB Mecanprodukter (sedermera

AB Mecman och 1992 till 2012 Bosch

Rexroth AB) som alltsedan starten och fram till

nedläggningen varit ortens största arbetsgivare

och en del av ortens identitet.

Företagarsamhället

Arbetstillfällen gav inflyttning, och inflyttning

skapade företag och underlag för utbygda kommunikationer.

Det ena har gett det andra i Vagnhärad

och det fortsätter.

Jordbruk, kalkbruk, farbriker, småföretagare och

storföretag. Vagnhärads företagskultur är levande

och föränderlig. Utvecklingen leder ständigt

vidare till nya oväntade företag allt eftersom

orten växer.

Idag finns drygt 300 företag på orten och nätverk

som Företagarna och Hedeby småföretagare.

Branscher finns representerade i form av allt från

köpmän och hantverkare, till verkstäder, musikproduktion,

logistikföretag och mycket mer. Det

finns lokalt förankrade företag till internationella.

Flera jordbruk finns kvar i företagsfloran, men de

flesta fabrikerna har stängt ner eller flyttat.

I och med Trosabygdens Bostäder AB:s byggnation

vid torget i Vagnhärad har startskottet gått

för en ny epok i företagandet som på sikt kan

bereda möjlighet för nyetableringar, främst ur

affärssynpunkt. Även företagsförsäljningar och

förändringar i övrigt i Vagnhärads företagsliv

med Bosch Rexroth AB som exempel kommer

att innebära förändringar som bidrar till att öka

attraktionskraften för orten.


Inflyttarsamhället

1962 hade Vagnhärad vuxit och etablerat sig som

en samlande ort för de kringliggande samhällena.

Då invigdes Centrumskolan (nuvarande Hedebyskolan),

en stor samlande skola som till och med

tog in elever från Gnesta.

1972 stängdes stationen i Vagnhärad och Västerljung

ner och invånarna hänvisades till buss och

bil. I nästan 20 år stannade inga tåg i Vagnhärad

vilket också visade sig i befolkningstillväxten.

1991 öppnade Vagnhärads station upp igen

inför kommundelningen och allt sedan dess har

järnvägens betydelse för orten visat sig i en strid

ström av inflyttning.

2013 har Vagnhärad två grundskolor, tre förskolor

och en fjärde står färdig till sommaren. På

gräsängen utanför den tidigare Centrumskolan

flyttade under våren 2013 de första hyresgästerna

in i Trobos nya fastighet vid vad som idag

är Vagnhärads torg, kommunens första femvåningshus.

Likom när Vagnhärad inledde en större tillväxt för

hundra år sedan och fler butiker öppnades, har

de senaste årens inflyttning skapat nya möjligheter.

Under 2013 öppnar en ny polisstation upp

vid torget liksom bibliotek och apotek. Badhuset

Safiren renoveras för att rymma fler människor

i omklädningsrum och aktivitetslokaler. Och

Vagnhärads station fortsätter att rustas med ny

pendlarparkering till hösten, ett väderskydd med

värme, och översyn av äppellunden där tidigare

generationers tågresenärer sträckte på benen.

Idag arbetspendlar drygt hälften av Vagnhärads

arbetsföra befolkning, många utgår från stationen

med tåg eller buss. Inflyttningen är stabil

och utgörs till större delen av barnfamiljer där

åtminstone en vuxen arbetspendlar.

Centrumskolan (nuvarande Hedebyskolan) vid invigningsåret

1962. Skolan är sedd västerifrån med det nuvarande torget

belägget på gräsytan strax ovanför skolan i bilden sett.


Vagnhärad 2013!

Vagnhärads utveckling har pågått i åtskilliga

decennier, men de senaste åren har en utveckling

jämförbar med järnvägens dragning skett.

Upprustning av stationsområdet, Trosabussen,

Ungdomens hus, den pågående upprustningen

av Safiren, nya bostadsområden som Väsby,

den pågående utvecklingen av ravinen, Minnet

av björkar vid Vagnhärads torg, ny matsal, nytt

bibliotek och den nyligen påbörjade renoveringen

av torget.

Under hösten 2012 meddelade regeringen att

Ostlänken förverkligas och med det fick utvecklingen

av Solberga en nystart. En helt ny stadsdel

med 1 000 bostäder och verksamhetslokaler

ett stenkast från ett nytt resecentra.

Vad färdigställs i Vagnhärad 2013?

Väderskydd med värme till stationsperrongen

Centrum blir torg

Äppellunden vid stationen får blomstra igen

Nytt bibliotek vid Vagnhärads torg

Pendlarparkering för fler

Polisen flyttar in vid torget

Vagnhärad får ett apotek

Ravinen blir ett andrum

Solberga detaljplan

Ny förskola i Väsby

Under året kommer Vagnhärads utveckling med

koppling till 100-årsjublieet att uppmärksammas

i vardagen och framförallt kring stationsområdet.

För de som vistas i centrala Vagnhärad och

stationsområdet i synnerhet hoppas vi att det

väcker såväl tanke som omtanke om historia och

framtid.


Vagnhärad 2023?

Mycket har hänt i Vagnhärad 1913–2013, och

redan idag ser vi en framtida utveckling med

koppling till Gripenstedts järnväg.

2013 fattade regeringen beslut om en ny järnväg

genom orten, Ostlänken. Ett höghastighetståg

som skapar nya möjligheter till inflyttning, arbetspendling

och nyetableringar av företag. Beslutsgången

har varit längre än när Gripenstedt

höll i rodret under 1800-talet, men redan med

regeringens beslut skapas nya förutsättningar för

orten.

Under 2013 antogs detaljplanen för Solberga, en

ny stadsdel i Vagnhärad som förverkligas tack

vare Ostlänkens framtida dragning. Solberga

innebär inte bara nya bostäder, utan på sikt även

skola, serviceinrättningar och kommersiella

verksamheter.

Solberga är det enskilt största område som

utvecklats inom kommungränserna under överskådlig

tid med sina planerade 1 000 bostäder i

anslutning till den nya järnvägsdragningen. Strax

norr om centrala Vagnhärad och i anslutning till

den nya stadsdelen planeras även för ett nytt

resecentrum.

Tidsperspektiven är långa, men det visar på

Vagnhärads ihållande potential och attraktion.

En idéskiss över hur

Vagnhärads nya resecentrum

kan gestalta sig när Ostlänken byggs.

I detaljplanen för Solberga planeras för en varierad bebyggelse.

Karaktärskvarter enligt principen villastad, trädgårdsstad samt

lägenheter med samhällsservice i närområdet.


Delblanc och järnvägen

Författaren Sven Delblanc (1931–1992) föddes

i Swan River i Kanada, men bodde under många

år i Vagnhärad. Orten och dess invånare spelar

en central roll i flera av hans romaner.

I Åminne (1970) återkommer järnvägen, stationshuset

och dess betydelse för Vagnhärad.

Delblanc fångar hur omvälvande förändring kan

vara för såväl ett samhälle som den enskilda

individen. Innan järnvägen hade Vagnhärad bara

genomgått smärre förändingar över tid, men

med rälsens intåg sattes en utveckling igång som

sedan dess pekat uppåt.

Sven Delblanc förknippas idag med Vagnhärad

som person och i sitt författarskap. Hans förattarskap

kommer att återkomma under året

och bland annat kommer hans texter vävas in

i stationsupplevelsen. Längs stationsområdets

gångstråk kommer resenärarer ges tillfälle att

reflektera över hans formuleringar i form av citat

som försänks i gångstråken.

Delblancsällskapet vårdar minnet av Sven

Delblanc och hans mångfacetterade texter och

idévärld. Citaten har valts med omsorg av

sällskapet:

”Ty kärleken är det fjun av Guds vinge, som i

vågskålen uppväger allt livets bly.”

”Arbete och kärlek är de två stora grenarna på

livets träd.”

”Lindra livet, trösta döden, tala sanning om vårt

elände, detta är skaldens uppdrag.”

”För den som träffat ett val är världen full av

levande ord.”

”Krampen löste sig till slut,

så han kunde gråta över

sitt elände.”

”Människan åt av ett

förbjudet träd och

dignar sedan dess

under frihetens

börda.”


7 september 2013

Den 7 september uppmärksammas stationens

jubileum alldeles särskilt av Vagnhärads hembygdsförening,

Västerljungs hembygdsförening

och Trosa kommun. Kommunens alla invånare

bjuds in för en dag av aktiviteter kring stationsområdet.

Tåg från sekelskiftets början prövar

sträckan Nyköping–Norrköping som den invigdes

1913.

Vagnhärads station är en av få stationer som

fortfarande fullt ut kan ta emot ånglok och

därför kommer vattenpåfyllning att ske i

Vagnhärad.

Till dagen har Bengt Landin skrivet en ny kavalkad

baserad på bland annat lokala skrönor och

den så kallade Hedebysviten av Sven Delblanc.

Kavalkaden uppförs under dagen vid stationen:

”Här fanns kung och stins, nåt som många säkert

minns, och en drottning, som till vårt Tullgarn

ofta kom.

Här fanns väntsal fin, som förändrades med ti´n,

Här fanns rallaren stark, som för järnvägen bröt

mark. Ståtlig blev vår by med den järnväg som

var ny: ett hotell, butik och ett riktigt trevligt fik.

Det blev kris iblan´ när som vårat tåg försvann,

Ja, den är magnifik – våran järnvägshistorik!”

Program

(Tider angivna med reservation för ändringar.)

09.44

Invigning av landshövding Liselott Hagberg

10.05

Ångloket kommer, Trosa storband spelar

10.35

Tåget avgår

10.55

Capella Vitalis

11.27

Kavalkadgruppen spelar upp

12.45

Graverobber

13.45

PRO-kören

14.16

Kavalkadgruppen spelar upp

14.40

Ångloket kommer,

Trosa storband spelar

15.10

Ångloketet avgår

15.15

Fearless

16.00

Festligheterna avslutas


”Ja, för de saktmodiga svenskarna innebär tågresan

vådlighet och besvär, och värst utsatta är

vi sörmlänningar, som av ålder räknats som den

frommaste av alla kungarikets stammar. Dagar i

förväg gruvar vi oss för att tåget ska gå ifrån oss

och lämna oss handfallna på perrongen. Med tre

timmar tillgodo sitter vi hjärtängsliga i väntesalen

och finner anledning att en gång i kvarten

vända oss till stinsen med frågor för att avspisas

med snäsiga svar. Och när vi väl kommit ombord

och ödmjukt sänkt våra bakdelar på tredjeklassens

bänkar av fernissad björk eller tigerstrimmig

plysch, då gör sig genast de kroppsliga

behoven kännbara. Även om vi setat på prevetet

natten igenom, så grips vi ändå av övermäktiga

behov att tömma blåsan, och gå till stols. Och

inte kommer vi in på tågklossetten, för där har

Svensson och Stora Småland låst sig inne med

en halvliter Renat.

Finkläderna trycker och klämmer, kragknappern

pressar mot adamsäpplet och finklänningen

stramar i armhålorna. Och vi svettas så som bara

sörmlänningar kan svettas på tåg.”

– Sven Delblanc, Åminne, 1970

Firandet av Vagnhärads station sker i samverkan

mellan Vagnhärads Hembygdsförening, Västerljungs

hembygdsförening, Delblancsällskapet

och Trosa kommun. Fotona ingår i Vagnhärads

hembygdsförenings arkiv och används med deras

tillåtelse.

100 år

1913–2013

More magazines by this user
Similar magazines