Tillämpning i Sverige av EU-direktivet om förbränning av avfall

Tillämpning i Sverige 

av EU-direktivet om 

förbränning av avfall 

RVF Utveckling 

ISSN 1103-4092 

2004:01

RVF Utveckling 2004:01 

ISSN 1103-4092 

©RVF Service AB 

Tryck: Daleke Grafiska 2004 

Upplaga: 1400 ex

FÖRORD 

Den 28 december 2002 infördes ett nytt EG direktiv (2000/76/EG) om förbränning av 

avfall i svensk lagstiftning i form av en ny förordning (2002:1060) samt nya 

föreskrifter (NFS 2002:28). Arbetet med det nya direktivet har pågått i flera år. Redan 

1999 beviljades medel av RVFs Utvecklingssatsning för att ta fram ett dokument för 

tolkning, översättning och tillämpning (med operativa instruktioner) av direktivet. När 

direktivet antogs, i slutet på 2000, påbörjades projektet att tolka direktivet. Under tiden 

för projektets genomförande infördes direktivet i svensk lagstiftning. Resultatet av 

projektet presenteras i föreliggande rapport, som består av tre delar, samt en 

tillhörande CD som innehåller rapporttexterna samt länkar till berörda lagtexter. 

Syftet med projektet är att genom dessa dokument medverka till den beredskap som 

krävs för att möta de nya krav som direktivet ställer. Direktivet är tolkat och 

kommenterat paragraf för paragraf. Rapporten behandlar också det mätbehov som 

finns för att kunna följa kraven. Vidare presenteras förslag till administrativa rutiner 

(t.ex. uppföljning, rapportering) och förslag till generella instruktioner för såväl 

driftpersonal som driftledning. 

Rapporten är sammanställd av Jan Bergström, Bergström & Öhrström. En styrgrupp har 

varit knuten till projektet bestående av Christer Knutås, Fortum, Hans Sollenberg, Vattenfall 

Uppsala Värme, Carl-Arne Pedersen, Renova. 

Malmö i december 2003 

RVF - Svenska Renhållningsverksföreningen 

Weine Wiqvist 

VD RVF

Tillämpning i Sverige av 

EU-direktivet om förbränning 

av avfall 

Rapport för driftledning 

och miljöansvariga

Innehåll 

2 (40 ) 

Innehåll ...........................................................................................................................................................................2 

Uppdraget.......................................................................................................................................................................4 

Läsanvisning...............................................................................................................................................................4 

Kort om direktivets innehåll .......................................................................................................................................4 

Tolkningsmöjligheter för svenska myndigheter ......................................................................................................9 

Direktivets syfte och mål............................................................................................................................................10 

Tidpunkt då direktivet träder i kraft ......................................................................................................................10 

Definitioner ..................................................................................................................................................................10 

Tillämpningsområde...................................................................................................................................................13 

Ansökan och tillstånd .................................................................................................................................................13 

Preciseringar i ansökan...........................................................................................................................................14 

Preciseringar i tillståndsbeslutet ............................................................................................................................14 

Tillstånd för behandling av farligt avfall ...............................................................................................................15 

Praktisk tillämpning av direktivets krav och villkor ............................................................................................15 

Mottagning av avfall................................................................................................................................................16 

Avfall från sjukvård ............................................................................................................................................17 

Villkor för driften .....................................................................................................................................................17 

Förbränningskvalitet ...........................................................................................................................................17 

Behandling av avfallet ........................................................................................................................................17 

Slagg och bottenaska ...............................................................................................................................................17 

Driftsrutin för slagg och bottenaska...................................................................................................................18 

Förbränningsgasen..................................................................................................................................................18 

Mätning av gastemperaturen ..............................................................................................................................19 

Förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden ....................................................................................................19 

Effektiv drift........................................................................................................................................................20 

Stödbrännare........................................................................................................................................................20 

Förreglingar.............................................................................................................................................................20 

Ugnslinje med stödbrännare...............................................................................................................................21 

Ugnslinje utan stödbrännare...............................................................................................................................22 

Restprodukter (avfall från driften)..........................................................................................................................22 

Kontroll och övervakning ........................................................................................................................................22 

Kvalitetssäkring för mätning i rökgasen............................................................................................................23 

Standardisering av halter i rökgas......................................................................................................................24 

Mätkrav.....................................................................................................................................................................25

3 (40 ) 

Kontinuerlig mätning av driftvariabler..............................................................................................................25 

Kontinuerlig mätning i rökgasen........................................................................................................................25 

Periodiska mätningar i rökgasen ........................................................................................................................25 

Mätning i vatten från rökgasrening....................................................................................................................26 

Villkor för utsläpp till luft........................................................................................................................................27 

Utsläpp till luft från avfall ..................................................................................................................................27 

Villkor för utsläpp i vatten från rökgasrening .......................................................................................................29 

Onormala driftförhållanden....................................................................................................................................30 

Uppfyllande av utsläppsvillkor ...............................................................................................................................31 

Effektiv drifttid..........................................................................................................................................................32 

Onormala driftförhållanden....................................................................................................................................32 

Bearbetning och redovisning av mätresultat .........................................................................................................32 

Tillägg och fördjupningar..........................................................................................................................................33 

Direktivets syfte och mål..........................................................................................................................................33 

Tidpunkt då direktivet träder i kraft .......................................................................................................................33 

Tillämpningsområde ................................................................................................................................................34 

Mottagning av farligt avfall ....................................................................................................................................34 

Samförbränningsanläggningar ...............................................................................................................................35 

Förbränningsgasen ..............................................................................................................................................35 

Farligt avfall ........................................................................................................................................................35 

Utsläpp till luft vid samförbränning...................................................................................................................36 

Bestämning av EU-gränsvärden med samförbränningsformeln ......................................................................36 

Mätvärdesbehandling ..............................................................................................................................................38 

Rapporter..................................................................................................................................................................38 

Rapport för CO....................................................................................................................................................39 

Rapport för övriga ämnen...................................................................................................................................40

Uppdraget 

Bergström & Öhrström, Nyköping har på uppdrag av RVF arbetsgrupp Avfallsförbränning 

utarbetat rapporter om tillämpningen i Sverige av EU-direktivet (2000/76/EG) om förbränning 

av avfall. 

4 (40 ) 

Från 2003 är direktivet infört i svensk lag genom Förordningen (2002:1060) om avfallsförbränning. 

Förordningen är kompletterad med en föreskrift från Naturvårdsverket, NFS 2002: 

28. För verksamheter i Sverige kommer i första hand förordningen och föreskriften att gälla. 

De blir också samordnade med miljöbalkens motsvarande bestämmelser. 

Läsanvisning 

Denna rapport är i första hand riktad till driftledning och miljöansvariga vid avfallsvärmeverken. 

En motsvarande rapport finns också anpassad för operatören och den dagliga driften. 

Direktivet ställer stora krav på tillgängligheten hos den automatiska mätutrustningen som analyserar 

rökgasen liksam kalibrering och kvalitetskontroll av alla mätsystemen. Rapporten ger 

personal som ansvarar för dessa frågor planeringsunderlag för det framtida arbetet. 

OBS. Här behandlas endast direktivets krav och villkor som gäller generellt för all avfallsförbränning 

inom EU-länderna. Har en anläggning i Sverige fått ett strängare villkor enligt miljöbalken 

är det detta strängare krav som gäller för anläggningen. 

Inramad text i rapporten innehåller tillämpningsförslag som ibland är tolkningar av direktivet. 

Det finns ingen prövning av att tolkningen är bindande. 

Kort om direktivets innehåll 

Här ges en kortfattad översikt över artiklarna i direktivet med länkar till den mer uttömmande 

beskrivningen och tolkningen av hur kraven kan tillämpas vid avfallsvärmeverket. 

Artikel 1 Mål 

Syftet med direktivet att förhindra eller så långt det är möjligt begränsa den negativa påverkan 

avfallsförbränning kan ha för människans hälsa och för miljön. Det skall uppnås genom 

stränga driftsvillkor och tekniska krav samt utsläppsgränsvärden lika för alla anläggningar 

inom EU-länderna. Länk till: 

Direktivets syfte och mål 

Artikel 2 Tillämpningsområde 

Direktivet omfattar alla anläggningar som förbränner avfall eller samförbränner avfall. Undantagna 

är dock de anläggningar som enbart förbränner några specificerade typer av ”rena” 

avfall. Undantag görs också för förbränning av radioaktivt avfall, djurkadaver och avfall från 

oljeprospektering och utvinning. Länk till: Tillämpningsområde 

Artikel 3 Definitioner 

I artikeln anges betydelsen av de beteckningar som används i direktivet. Länk till: Definitioner

5 (40 ) 

Artikel 4 Ansökan och tillstånd 

Ingen förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning i EU får drivas utan tillstånd för 

verksamheten. I Sverige innebär det tillståndprövning av miljöfarlig verksamhet enligt bestämmelserna 

i miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. Länk till: 

Ansökan och tillstånd 

Artikel 5 Avlämning och mottagning av avfall 

När avfall tas emot för förbränning skall den driftsansvarige (verksamhetsutövaren) anteckna 

viken mängd och vilket slag av avfall som skall förbrännas och om det är möjligt ange avfallskategori 

enligt avfallsförordningens bilaga 1. För anläggningar med tillstånd att förbränna 

farligt avfall skall ytterligare åtgärder vidtas innan avfallet tas emot vid anläggningen. 

Länk till: Mottagning av avfall 

Artikel 6 Villkor för driften 

Direktivet anger att förbränningsanläggningarna skall drivas så att den totala mängden organiskt 

kol (TOC) i slagg och bottenaska är mindre än 3% räknat på torr vikt. Man kan välja att 

mäta oförbränt som då skall vara mindre än 5 %. Vid behov skall lämplig teknik för förbehandling 

av avfallet användas. 

Direktivet anger krav på temperatur och uppehållstid för förbränningsgasen i ugnen (eldstaden) 

för de olika typer av anläggningar som förbränner avfall. 

Specifikt anges att anläggningarna skall ha och drivas med automatiska system som hindrar 

tillförsel av avfall då driftsvillkoren inte uppfylls. 

All värme som alstras vid förbränningen skall återvinnas i görligaste mån. 

Skötseln av anläggningen skall anförtros en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen 

(driftsansvarig) 

I Sverige låter regeringen Naturvårdsverket utfärda föreskrifter om drift- och utsläppskrav 

med de undantag som direktivet medger för enskilda anläggningar. Tillståndsmyndigheten får 

också i vissa fall medge undantag från kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter. Även tillsynsmyndigheten 

få meddela sådana undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. 

Länk till: Villkor för driften 

Artikel 7 Utsläpp till luft 

Direktivet anger i bilaga V utsläppsgränsvärden för halter av föroreningar i rökgasen från förbränning 

av avfall. Vid samförbränning skall halterna av föroreningar i rökgasen som uppstår 

från avfallet inte vara högre än från avfallsförbränningsanläggningen. Vid samförbränning då 

mer än 40 % av värmeeffekten kommer från farligt avfall skall utsläppsgränsvärdena i bilaga 

V utgöra villkorsvärden. Detsamma gäller vid samförbränning av obehandlat kommunalt avfall. 

Länk till: Villkor för utsläpp till luft 

Artikel 8 Utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening 

Utsläpp av föroreningar med avloppsvatten från rökgasreningen skall begränsas så att de 

gränsvärden som anges i bilaga IV till direktivet uppfylls. Avloppsvattnet får inte spädas ut i 

syfte att uppfylla dessa krav. 

Vatten från anläggningens område, inklusive regnvatten, som förorenats på grund av avfallsupplag 

eller materialspill skall uppsamlas, analyseras och vid behov renas innan det släpps ut. 

I Naturvårdsverkets föreskrift nämns inte regnvatten och de närmare kraven för anläggningen 

överlåts för beslut av tillstånds- eller tillsynsmyndigheten. Länk till: Villkor för utsläpp i vatten 

från rökgasrening

6 (40 ) 

Artikel 9 Restprodukter 

Mängden avfall från driften av anläggningen skall minimeras och dess skadlighet skall begränsas 

så långt det är möjligt. Avfallet skall där det är lämpligt återvinnas, direkt i anläggningen 

eller utanför denna. 

Transport och mellanlagring av torrt stoft (t.ex pannaska och stoft från rökgasreningen) skall 

ske på ett sådant sätt att spridning i miljön förhindras. 

Innan beslut fattas om på vilket sätt olika avfall från anläggningen skall återvinnas eller bortskaffas 

skall tillräckliga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper 

samt deras föroreningspotential. 

Artikel 10 Kontroll och övervakning 

Anläggningen skall förses med mätutrustning och teknik för att övervaka att driftsvillkor och 

utsläppsgränsvärden innehålls. Den automatiska mätutrustningen för övervakning av utsläpp 

till luft och vatten skall kontrolleras och årligen provas med avseende på funktion. Utrustningen 

skall kalibreras minst vart tredje år genom parallellmätningar med referensmetoder. 

Mätkraven skall anges i tillståndet för verksamheten. För svenska anläggningar får Naturvårdsverket 

meddela de föreskrifter som krävs. Tillståndsmyndigheten får i det enskilda fallet 

medge undantag enligt vad Naturvårdsveket föreskriver. Även tillsynsmyndigheten får meddela 

sådana undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. Länk till: Kontroll och 

övervakning 

Artikel 11 Mätkrav 

Direktivet överlåter till medlemsstaterna att endera fastställa bindande riktlinjer eller tillse att 

mätkraven anges som villkor i tillstånden för den enskilda anläggningen. Följande mätningar 

skall utföras vid samtliga anläggningar. 

I rökgasen skall kontinuerliga mätningar företas av följande ämnen: 

Kolmonoxid (CO), totalt organiskt kol (TOC), total stofthalt, väteklorid (HCl), svaveldioxid 

(SO2), och kväveoxider (NOx). Kontinuerlig mätning av vätefluorid (HF) kan behövas i särskilda 

fall. 

I rökgasen skall också periodiska mätningar företas av följande ämnen: 

Minst två gånger årligen skall halterna av tungmetaller, dioxiner och furaner bestämmas. 

Dock skall under de första tolv driftmånaderna mätning göras var tredje månad. 

Den anläggning som medgivits undantag för kontinuerlig mätning av HF skall utföra periodisk 

mätning. 

Kontinuerliga mätningar skall företas av följande driftvariabler: 

Temperatur nära förbränningskammarens innervägg (eldstaden), eller annan representativ 

punkt efter godkännande av tillsynsmyndigheten samt rökgasens syrehalt, tryck, temperatur 

och halt vattenånga. 

Följande mätningar skall göras vid utsläppspunkten för avloppsvatten: 

Kontinuerlig mätningar av avloppsvattnets pH-värde, temperatur och flöde, 

- dagliga stickprovsmätningar eller representativa flödesproportionella 24-timmarsprov av 

totalt suspenderat material, 

- flödesproportionellt 24-timmarsprov minst en gång i månaden för analys av de tungmetaller 

enligt bilaga IV i direktivet,

- mätning minst en gång per halvår av dioxiner och furaner. Dock skall en mätning göras 

minst var tredje månad under de första tolv driftmånaderna. 

7 (40 ) 

Direktivet anger också att förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden, minimitemperatur och 

syrehalt skall kontrolleras minst en gång i samband med att anläggningen tas i drift och under 

de mest ogynnsamma driftförhållanden som kan förutses. 

Direktivet anger också preciserat hur mätvärden som används för att kontrollera utsläppsgränsvärdena 

skall standardiseras, bearbetas och redovisas. Alla mätvärden skall registreras 

och hållas tillgängliga för att möjliggöra kontroll av att tillåtna driftsvillkor uppfylls och utsläppsgränsvärdena 

uppfylls. 

Kolmonoxid (CO) 

För CO skall 10-minuters och halvtimmesvärden bestämmas inom den effektiva drifttiden 

(exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena efter det att konfidensintervallet 

dragits från (validerade mätvärden). Dygnsmedelvärdet skall bestämmas baserat 

på dessa validerade halvtimmesvärden. För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får 

högst fem (5) halvtimmesvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga 

mätsystemet. Högst tio (10) dygnsmedelvärden per år får förkastas. 

Utsläppskraven för CO skall anses uppfyllda om 97 % av dygnsmedelvärdena under året understiger 

det validerade värde angivet som villkor i tillståndet för anläggningen och 

95 % av 10-minuters värdena under dygnet understiger villkorsvärdet angivet som villkor i 

tillståndet för anläggningen eller alla halvtimmesvärden understiger villkorsvärdet angivet 

som villkor i tillståndet för anläggningen. 

Enligt direktivet kan villkoret för CO från fluidiserade bäddar begränsas till att avse ett timvärde 

inte överstigande 100 mg/m 3 n torr gas vid 11% O2. 

Övriga ämnen 

För övriga ämnen som mäts kontinuerligt i rökgasen skall halvtimmesvärden bestämmas inom 

den effektiva drifttiden (exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena 

efter det att konfidensintervallet dragits från (validerade mätvärden). Dygnsmedelvärdet 

skall bestämmas baserat på dessa validerade halvtimmesvärden. För att ett dygnsmedelvärde 

skall vara giltigt får högst fem (5) halvtimmesvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel 

i det kontinuerliga mätsystemet. Högst tio (10) dygnsmedelvärden per år får förkastas. 

Utsläppskraven skall anses uppfyllda om inget dygnsmedelvärde under året överstiger det 

validerade dygnsvärde för ämnet angivet som villkor i tillståndet för anläggningen och 

inget halvtimmesvärde under året överstiger något av de halvtimmesvärden som utgör villkor 

angivet i tillståndet för anläggningen eller alternativt att 97% av alla halvtimmesvärden underskrider 

det värde som anges som dygnsvärde i tillståndet för anläggningen. 

För de ämnen som bestäms vid de periodiska mätningarna skall utsläppskraven anses uppfyllda 

om inget av mätvärdena överskrider de värden som anges i tillståndet för anläggningen. 

Vattenutsläpp 

Utsläppskraven avseende vattenföroreningar skall anses uppfyllda om:

8 (40 ) 

Mätningarna visar att utsläppen av totalt suspenderat material och av dioxiner och furaner inte 

överstiger de värden som anges i bilaga IV till direktivet. I Naturvårdsverkets föreskrift anges 

halten totalt suspenderat material till 30 mg/l. 

Därutöver får högst en mätning av tungmetallhalter under året visa på överskridande av de 

värden som anges i bilaga IV till direktivet. Om halterna i fler än 20 prov bestäms under ett år 

får inte mer än 5% av dessa överskrida halterna i bilagan. Länk till: Mätkrav 

Artikel 12 Tillgång till information och allmänhetens deltagande 

Denna artikel behandlar frågeställningar som i Sverige innefattas av miljöbalkens bestämmelser. 

Artikel 13 Onormala driftförhållanden 

Av villkoren i tillståndet för verksamheten skall framgå den längsta tid som villkorsvärdena 

för utsläpp till luft och vatten får överskridas i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, 

driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur. 

Den driftansvarige skall i händelse av haveri i utrustning som kan ha betydelse från miljösynpunkt 

inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att 

normal drift kan återupptas. 

Anläggningen får under inga förhållanden fortsätta att bränna avfall med överskridna villkorsvärden 

i längre tid än fyra timmar. Dessutom får den sammanlagda drifttiden under sådana 

förhållanden inte överstiga 60 timmar per år. 60 timmar gäller sammantaget för de fall då 

flera ugnslinjer är anslutna till en och samma rökgasrening. 

Stofthalten i rökgasen från förbränningsanläggningen får inte överskrida 150 mg/m 3 uttryckt 

som halvtimmesmedelvärde. Dessutom skall villkorsvärdena för kolmonoxid och totalt organisk 

kol i rökgasen innehållas samt driftvillkoren för anläggningen. Länk till: Onormala driftförhållanden 

Artikel 14 Översynsklausul 

Artikel 14, 15, 16 och 17 beskriver kommissionens rapportering om genomförandet av direktivet 

och den framtida anpassningen till den tekniska utvecklingen eller nya rön om utsläppsbegränsningarnas 

positiva inverkan på hälsan. Kommissionen skall biträdas av en föreskrivande 

kommitté. En rapport skall läggas fram för Europaparlamentet och rådet före utgången 

av 2008. 

Artikel 21 Genomförande 

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att 

följa direktivet senast den 28 december 2002. 

Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna texterna till de bestämmelser i den nationella 

lagstiftningen som de antar. 

För befintliga anläggningar skall bestämmelserna i direktivet tillämpas från och med den 28 

december 2005. Den svenska förordningen och Naturvårdsverkets föreskrift utgår från denna 

tidplan för genomförande. Länk till: Tidpunkt då direktivet träder i kraft

9 (40 ) 

Tolkningsmöjligheter för svenska myndigheter 

Direktivet anger i många frågor precisa krav. Dock är det i många frågor möjlighet för verksamhetsutövaren 

att förhandla och motivera innan tillståndet för verksamheten och villkoren 

fastställs av tillståndsmyndigheten i Sverige. Sådana frågor anges med Not i texten och här 

har dessa punkter sammanförts. 

Tillämpningsområdet. Direktivet använder delvis begrepp som inte överensstämmer med 

Avfallsförordningens beskrivning av avfall. Det är möjligt att standardiseringsarbetet av avfallsfraktioner 

kan ge bättre avgränsningar i framtiden. I nuläget får undantagen beslutas för 

varje anläggning vid tillståndsprövningen. 

Förbehandling av avfallet. Direktivet anger endast att lämplig teknik för förbehandling av 

avfallet skall användas för att uppfylla driftkraven och utsläppsgränserna. För de anläggningar 

som behöver tillgripa prövningspliktiga åtgärder måste behandling hos tillståndsmyndigheten 

vara genomförd innan direktivet börjar tillämpas. 

Behandling av restprodukter från anläggningen. Innan beslut fattas om på vilka sätt de 

olika restprodukterna från anläggningarna skall återvinnas eller bortskaffas skall nödvändiga 

analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. 

Analysen skall gälla den totala lösliga fraktionen och den lösliga fraktionen av 

tungmetaller. 

Med beslut bör avses tillståndsbeslut vilket innebär att kraven på behandling av restprodukterna 

anges som villkor i beslutet. 

Onormala driftförhållanden. Av villkoren i tillståndet för verksamheten skall framgå den 

längsta tid som villkorsvärdena för utsläpp till luft och vatten får överskridas i samband med 

tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur. 

Det är därmed inte oundvikligt att den tiden utgör 60 timmar för en anläggning som exempelvis 

har ett rökgasreningssystem för flera ugnslinjer. Frågan bör avgöras av tillståndsmyndigheten 

efter vederbörlig behandling av ärendet. 

Av Naturvårdsverkets föreskrift framgår att undantag från direktivets krav kan medges i några 

frågor. 

Vatten från anläggningens område som förorenats på grund av avfallsupplag eller materialspill 

skall uppsamlas, analyseras och vid behov renas i den omfattning tillstånds- eller tillsynsmyndigheten 

bestämmer. 

För gasens temperatur och uppehållstid i eldstaden kan tillståndsmyndigheten medge undantag 

under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen 

får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. 

Kravet på stödbrännare i eldstaden kan tillståndsmyndigheten medge undantag från under 

förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen 


Minskade krav på kontinuerlig mätning. Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig 

om rökgasreningen vid anläggningen har ett behandlingssteg för HCl som säkerställer 

att EU-gränsvärdet för HCl inte överskrids. I det fallet skall HF bestämmas vid de periodiska 

mätningarna.

10 (40 ) 

Kan den driftansvarige visa att utsläppet av HCl, HF och SO2 i rökgasen, under inga omständigheter, 

kan överstiga EU-gränsvärdet för ämnet får i tillståndet föreskrivas att kontinuerliga 

mätningar inte behöver företas. I det fallet skall utsläppen av SO2, HCl och HF mätas 

vid de periodiska mätningarna. Om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten får tillsynsmyndigheten 

besluta om sådana undantag. 

För fluidiserade bäddar får tillstånds- eller tillsynsmyndigheten medge undantag för kolmonoxid 

förutsatt att utsläppsgränsen fastställs till högst 100 mg/m 3 som timmedelvärde. 


Syftet med direktivet är att förhindra eller så långt möjligt begränsa den negativa inverkan 

avfallsförbränning kan ha för människors hälsa och miljön, särskilt när det gäller föroreningar 

genom utsläpp till luft, mark, ytvatten och grundvatten. Det skall uppnås genom att införa 

stränga driftkrav och gemensamma minimikrav på tillåtna utsläpp från alla anläggningar som 

förbränner avfall. Länk till: Direktivets syfte och mål 

Tidpunkt då direktivet träder i kraft 

Direktivet och den svenska förordningen träder i kraft den 28 december 2002. 

För befintliga anläggningar skall bestämmelserna tillämpas från och med den 28 december 

2005.Samtidigt upphör också förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall att 

gälla liksom NFS 2000:5 och NFS 2000:6 om utsläpp till luft från anläggningar för förbränning 

av kommunalt avfall. Länk till: Tidpunkt då direktivet träder i kraft 

Definitioner 

Betydelsen av de beteckningar som används i direktivet definieras. I några fall skiljer betydelsen 

av beteckningarna från motsvarande i svensk tillämpning. Här ges en kortfattad beskrivning 

av begreppen som har betydelse för tillämpningen av direktivet i Sverige. 

För många av begreppen ges senare i texten mer uttömmande förslag på hur begreppen kan 

beskrivas och tillämpas vid tillståndsprövningen och i kontakterna med tillsynsmyndigheten. 

Avfall 

Avfall definieras i Miljöbalkens 15 kapitel. Där sägs att avfall är varje föremål, ämne eller 

substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller 

är skyldig att göra sig av med. 

Avfallskategorierna anges i bilaga 1 till Avfallsförordningen (2001:1063). En förteckning 

över avfallstyper finns i bilaga 2 till förordningen. De anges med en 6-siffrig kod. Länk till: 

Avfallsförordningen bilaga 1 

Avfallsslag 

Med avfallsslag avses de typer av avfall som anges med 6-siffrig kod i bilaga 2 till avfallsförordningen. 

Farligt avfall. 

Farligt avfall är sådant avfall som är markerade med asterisk i Avfallsförordningens bilaga 2, 

eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till samma förordning.

11 (40 ) 

Blandat kommunalt avfall 

Avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och 

sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som i Avfallsförordningens 

bilaga 2 anges under rubrik 20 01 och är källsorterade och med undantag för annat 

avfall som anges under rubrik 20 02 i samma bilaga. 

Brännbart avfall 

Avfall som brinner utan energitillskott sedan väl förbränningsprocessen startat. 

Anläggning 

Med anläggning avses en stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling 


Anläggningen utgörs av den fastighet där verksamheten bedrivs med områden och utrymmen 

för mottagning och förvaring av avfall, utrustning för förbehandling av avfallet och utrustning 

och utrymmen för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten från rökgasreningen. 

I en anläggning ingår samtliga behandlingslinjer för avfall på fastigheten med systemen för 

tillförsel av avfall, bränsle och luft, panna, rökgasrening, skorsten och system för reglering av 

förbränningen samt för övervakning och registrering av utsläppen. 

Direktivet skiljer på två slag av anläggningar, förbränningsanläggning och samförbränningsanläggning. 

Då begreppet anläggning används i denna text avser det både förbrännings- och samförbränningsanläggningar. 

Förbränningsanläggning 

Förbränningsanläggning är en anläggning för behandling av avfall med eller utan återvinning 

av alstrad värme. Häri innefattas förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska 

behandlingsprocesser, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som 

ämnena från behandlingen sedan förbränns. 

Förbränningsanläggningar är verksamheter med tillstånd meddelade enligt miljöbalken 9.6 

som åsätts kod (90.004-1,3 och 90.006-1,2). 

I Sverige är praxis att tillstånd enligt miljöbalken bara ges för verksamheter då anläggningen 

är försedd med värmeåtervinning. Samtliga avfallsvärmeverk kan därför enligt direktivets 

definition klassas som samförbränningsanläggningar. I princip kan man söka tillstånd enligt 

miljöbalken för energiproduktion och samförbränning. 

Samförbränningsanläggning 

Samförbränningsanläggning är en anläggning vars huvudsakliga ändamål är energialstring 

eller tillverkning av materiella produkter (exempel är cementugnar) och som utnyttjar avfall 

som normalt bränsle eller tillskottsbränsle. Anläggningar där avfall värmebehandlas för att det 

skall kunna bortskaffas bedriver också samförbränning.

12 (40 ) 

Kapacitet 

Nominell kapacitet 

Förbränningsanläggningens nominella kapacitet är den sammanlagda kapaciteten hos ugnarna 

i anläggningen. Kapaciteten anges som den mängd avfall som kan behandlas per timme. Avfallets 

sammansättning och värmevärde skall alltid anges. 

Kapaciteten anges enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från den driftansvarige. 

Svenska anläggningar bör komplettera kapacitetsangivelsen med termisk belastning uttryckt 

som MW tillfört bränsle och panneffekt. 

Effektiv drift 

Avser den effektiva drifttiden exklusive start- och stopperioder. Definieras genom att ange 

den lägsta last med avfall som bränsle då validerade korttidsvärden skall redovisas av de ämnen 

i rökgasen som mäts kontinuerligt. Denna lastpunkt måste fastställas individuellt för varje 

ugnslinje och bör framgå som villkor i tillståndet för verksamheten. 

Utsläpp 

Utsläpp avser direkt eller indirekt utsläpp till luft, vatten eller mark av ämnen, vibrationer, 

värme eller buller från punktkällor eller diffusa källor i en anläggning. 

Utsläppsgränsvärde 

Med utsläppsgränsvärde avses den mängd, uttryckt genom vissa bestämda parametrar, koncentration 

och/eller nivå av ett visst slag av utsläpp som inte får överskridas under en eller 

flera tidsperioder. 

Riktvärde 

Är det villkorsvärde (mätvärde) för utsläpp som om det överskrids skall föranleda att tillsynsmyndigheten 

informeras och att den driftsansvarige vidtar åtgärder i anläggningen som 

gör att villkorsvärdet åter innehålls. 

Gränsvärde 

Är det villkorsvärde (mätvärde) för utsläpp som om det överskrids kan föranleda tillsynsmyndigheten 

att anmäla det inträffade för åtalsprövning. 

EU-gränsvärde 

Direktivet anger villkorsvärden för halter av ämnen som mäts kontinuerligt i rökgasen. Halterna 

anges som validerade mätvärden. EU-gränsvärden anges för tidsperioder om 10 minuter, 

30 minuter och ett dygn. Villkorsvärdena är inte absoluta utan anses vara uppfyllda med en 

angiven frekvens av överskridanden. 

Validerat mätvärde 

Är ett mätvärde för halt i rökgas av ämnen som mäts med kvalitetskontrollerade automatiska 

instrument. Det validerade mätvärdet har reducerats med måttet för mätosäkerheten i det 

uppmätta mätvärdet av ämnet. 

Villkorsvärde 

Avser i denna text det mätvärde som anges i tillståndet som villkor för verksamheten. Det kan 

vara endera riktvärde, gränsvärde eller EU-gränsvärde. 

Dioxin 

Dioxin (dioxiner) används som beteckning för alla polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner 

som förtecknas i bilaga I till direktivet. Länk till: Bilaga 1 i direktivet

13 (40 ) 

Standardisering av halt i rökgas 

Mätresultat för att kontrollera halt i rökgas jämfört med EU-gränsvärden räknas om till standardbetingelser 

för rökgasen. För avfallsvärmeverken korrigeras halterna till mg/m 3 n torr gas 

vid 11 % O2. För andra anläggningar och avfallstyper sker standardisering vid andra O2halter. 

Verksamhetsutövare 

Anges i direktivet som driftansvarig. Det är varje fysisk eller juridisk person (exempelvis aktiebolag) 

som driver eller kontrollerar en anläggning. Vanligen den som erhållit tillståndet för 

verksamheten enligt miljöbalken. 

Driftansvarig 

Driftansvarig är den person som har eller till vilken avgörande ekonomiskt inflytande över 

anläggningens tekniska funktion har delegerats. Skötseln av anläggningen skall anförtros en 

fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen. 

Tillstånd 

Med tillstånd avses det eller de skriftliga beslut enligt miljöbalken som reglerar verksamheten 

vid anläggningen. 

Restprodukt 

Med restprodukt avses varje flytande eller fast material (inklusive bottenaska och slagg, 

flygaska och pannaska, fasta reaktionsprodukter från rökgasrening, slam från avloppsrening, 

förbrukade katalysatorer och förbrukat aktivt kol), som utgör avfall enligt avfallsförordningen. 

I den svenska förordningen betecknas restprodukterna avfall från driften. 

Tillämpningsområde 

Direktivet skall tillämpas för anläggningar där avfall genomgår termisk behandling (förbränning). 

Det finns dock en rad undantag för tillämpningsområdet. Dessa undantag påverkar inte 

verksamheten vid avfallsvärmeverken utan får betydelse främst för anläggningar som bedriver 

eller planerar för samförbränning. Länk till: Tillämpningsområde 


Enligt direktivet får ingen anläggning drivas utan tillstånd att behandla avfall. För svenska 

anläggningar skall tillståndsprövning och fastställande av villkor företas enligt miljöbalken. 

Den som behandlar avfall genom förbränning skall ha tillstånd enligt 9 kap. 6§ miljöbalken. 

Anläggningar som avser att behandla mer än 100 000 ton avfall per år betecknas 

A-anläggning (SNI-kod 90.004-1)och söker tillståndet hos miljödomstolen. Anläggningar för 

mindre än 100 000 ton avfall per år ansöker hos länsstyrelsen (B-anläggning; SNI-kod 

90.004-2). 

Tillstånd för samförbränning erhålls genom att direktivets krav och villkor för avfallet beaktas 

då ansökan och tillståndet behandlas enligt praxis för den aktuella verksamheten. 

OBS. Om det vid prövningen meddelas eller har meddelats villkor om skyddsåtgärder eller 

andra försiktighetsmått som är strängare än vad som följer av direktivet (förordningen), skall 

de strängare kraven gälla.

14 (40 ) 

En ansökan om tillstånd för att bränna avfall i Sverige bör vara utformad och innehålla de 

beskrivningar och utredningar för verksamheten som anges i miljöbalken. Därutöver skall 

ansökan alltid innehålla en redogörelse för hur den driftsansvarige avser att säkerställa att 

driftskraven och utsläppsgränsvärdena i direktivet uppfylls. 

För befintliga anläggningar blir direktivets krav och villkor giltiga vid årsskiftet 2005/2006 

även om ingen omprövning av villkoren i tillståndet sker under mellantiden. 

Den driftansvarige (verksamhetsutövaren) måste därför avgöra om direktivets krav och villkor 

behöver preciseras i specifika villkor för anläggningen eller om innebörden kan tolkas i 

samförstånd med tillsynsmyndigheten. 

Preciseringar i ansökan 

I tillägg till den tekniska beskrivning i ansökan om tillstånd enligt miljöbalken som utformas 

enligt praxis bör följande punkter belysas för att motsvara direktivets krav. 

Det är möjligt att miljödomstolarna inte vill behandla de tekniska detaljer som anges. Därför 

kan beskrivningen i stället presenteras inom ramen för egenkontrollen. Exempelvis i kontrollprogrammet. 

- vilka avfallskategorier som man avser att behandla i anläggningen, 

- hur restprodukterna nedbringas till ett minimum både till mängd och skadlighet och att de 

återanvänds där detta är lämpligt, 

- mätmetod för totalt organiskt kol i slagg och bottenaska, 

- slutligt omhändertagande av restprodukterna från anläggningen, 

- behandling av avloppsvatten från anläggningen. 

- vilka kontinuerliga mätningar av driftvariabler i anläggningen som kommer att företas, 

- vilka ämnen i rökgasen som blir föremål för kontinuerliga mätningar, 

- vilken metod och procedur som skall användas för att bestämma förbränningsgasens uppehållstid, 

minimitemperatur och syrehalt, 

- vilka ämnen och mätsystem som skall användas för kontinuerliga mätningar av utsläpp till 

vatten, 

- vilka ämnen som bestäms vid periodisk mätning av utsläpp till luft och vatten, 

- tillgängligheten för den automatiska mätutrustning som används, 

- hur lång tid som utsläppen får överskrida de fastställda halterna vid driftstörningar och 

haverier i anläggningen, 

- hur mätresultat skall dokumenteras och redovisas för tillsynsmyndigheten. 

Alla strecksatserna ovan bör vara belysta. 

Preciseringar i tillståndsbeslutet 

Tillståndet skall beviljas endast om ansökan visar att anläggningen har förutsättningar att uppfylla 

kraven i direktivet. 

Tillståndsbeslutet skall ange den totala mängden avfall som får behandlas och innehålla en 

förteckning över avfallskategorierna. Förteckningen bör baseras på Avfallsförordningen, om 

detta är möjligt, och innehålla information om mängden avfall, när detta är lämpligt.

15 (40 ) 

Anläggningen skall enligt direktivet ha kapacitet att lagra förorenat regnvatten från anläggningens 

område samt vatten som förorenats i samband med spill eller brandbekämpning. 

Denna lagringskapacitet skall vara tillfredsställande för att säkerställa att sådant vatten vid 

behov kan analyseras och renas innan det släpps ut. 

Not. Naturvårdverkets föreskrift uttrycker kraven något annorlunda. Där anges att vatten från 

anläggningens område som förorenats på grund av avfallsupplag eller materialspill skall uppsamlas, 

analyseras och vid behov renas i den omfattning tillstånds- eller tillsynsmyndigheten 

bestämmer. 

Enligt direktivet skall tillståndsbeslutet ange vilken rening som avloppsvatten från rökgasreningen 

skall genomgå och var det renade vattnet skall släppas till recipient. 

Direktivet anger också en rad detaljer som skall framgå av beslutet. Den praktiska tillämpningen 

i Sverige kan bli att dessa preciseringar sker i ett kontrollprogram. Däri skall då framgå: 

- vilka kontinuerliga mätningar av driftparametrar som skall utföras och hur det skall ske, 

- placering av provtagning- och mätställen i anläggningen, 

- vilka kontinuerliga mätningar av utsläpp till luft som skall företas, 

- hur ofta och på vilket sätt rökgasens uppehållstid, minimitemperatur och syrehalt skall 

kontrolleras, 

- omfattning, mätmetoder och frekvens av periodiska mätningar av utsläpp till luft och vatten. 

- hur mätresultat skall dokumenteras och redovisas för tillsynsmyndigheten. 

Not. I föreskriften anges bara att alla mätvärden skall registreras och hållas tillgängliga för att 

möjliggöra kontroll av att kraven i föreskriften uppfylls, 

I tillståndet bör också anges hur lång tid som utsläppen får överskrida de fastställda halterna 

vid driftstörningar och haverier i anläggningen. 

Tillstånd för behandling av farligt avfall 

Tillståndet att behandla farligt avfall i en anläggning skall utöver vad som framgår ovan också 

- innehålla en förteckning över de mängder av olika typer av farligt avfall som får behandlas, 

- ange det högsta flödet av sådant farligt avfall samt avfallets lägsta och högsta värmevärde. 

För varje typ av farligt avfall skall den maximala koncentrationen av föroreningar anges. 

Det avser ämnen som PCB, pentaklorfenol, klor, fluor, svavel och tungmetaller. 

Praktisk tillämpning av direktivets krav och villkor 

Samtliga anläggningar som nu är i drift utgör befintliga anläggningar och direktivet skall 

därmed börja tillämpas vid årsskiftet 2005/2006. I de fall omprövning av villkoren i tillståndet 

kommer till stånd under mellantiden ges den driftsansvarige tillfälle att dokumentera hur direktivets 

krav och villkor kommer att omsättas i praktiken vid anläggningen. Genom villkorsutformningen 

i beslutet erhålls accept för tolkningen.

16 (40 ) 

Anläggningar som inte avser att komplettera villkoren i tillståndet bör ändå internt dokumentera 

att man vidtar de åtgärder i anläggningen som krävs för att uppfylla krav och villkor och 

att man kan visa detta för tillsynsmyndigheten då frågor ställs. 

Här görs en genomgång av vad som behöver beaktas för att uppfylla direktivets krav och villkor 

så som de är uttryckta. De exempel som ges här innebär en strikt tillämpning som inte 

behöver motsvaras av vad tillsynsmyndigheten senare kräver. 

Mottagning av avfall 

I förordningen ställs följande krav på den driftsansvarige. 

När avfall tas emot för förbränning skall verksamhetsutövaren anteckna vilken mängd och 

vilket slag av avfall som skall förbrännas, om det är möjligt med angivande av avfallskategori 

enligt bilaga 1 till avfallsförordningen (2001:1063). Anteckningarna skall bevaras i minst två 

år och skall efter anmodan lämnas till tillsynsmyndigheten. Länk till: Avfallsförordningen bilaga 1 

Beskrivningen av avfallsslag vid mottagningen bör begränsas till att motsvara vad som framgår 

i avtalen om avfallsleveranser till anläggningen. 

Begär verksamhetsutövaren komplettering av villkoren i tillståndet kan yrkandet utformas 

enligt följande exempel. I princip bör bara specialavfall anges med mängdbegränsning. Det 

kan t.ex. gälla för slam från reningsverk. 

Förslag till yrkande: 

Bolaget begär som villkor för tillståndet att följande avfall får behandlas i anläggningen. 

Brännbart avfall och organiskt avfall som inte är farligt avfall enligt bilaga 2 till Avfallsförordningen 

och ingår under de kategorier som anges här. 

AVFALLSKATEGORIER 

Q 1 Produktions- eller konsumtionsrester som inte specificeras närmare nedan. 

Q 2 Produkter som inte uppfyller uppställda krav. 

Q 3 Produkter för vilka tiden för användning har löpt ut. 

Q 4 Material som spillts ut, förlorats eller utsatts för någon annan olyckshändelse, 

inklusive material, utrustning o.d. som förorenats på grund av olyckshändelsen. 

Q 5 Material som förorenats eller nedsmutsats i samband med planerade åtgärder 

(t.ex. rester från reningsförfaranden, förpackningsmaterial, behållare). 

Q 13 Varje material, ämne eller produkt vars användning har förbjudits i lag eller andra 

föreskrifter. 

Q 14 Varor som innehavaren inte längre har användning för (t.ex. utgallrat material 

från jordbruk, hushåll, kontor, handel och affärsverksamhet). 

Q 15 Förorenade material, ämnen och produkter som uppkommit som resultat av marksanering. 

Q 16 Samtliga material, ämnen och produkter som inte omfattas av någon av ovanstående 

kategorier. 

Därtill beräknas xx ton per år av slam från reningsverk komma att förbrännas. Kod 19 08 05. 

Avfall som mottas av yrkesmässiga transportörer vägs vid anläggningen. Den mängd avfall 

som mottas av privatpersoner kommer att uppskattas.

17 (40 ) 

Avfall från sjukvård 

Smittsamt kliniskt avfall (riskavfall) skall placeras direkt i ugnen utan att först blandas med 

andra typer av avfall. 

För anläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall finns ytterligare krav att tillgodose 

vid mottagning av farligt avfall. Länk till: Mottagning av farligt avfall 

Villkor för driften 

Alla anläggningar skall ha en driftsansvarig person som har kompetens att sköta anläggningen. 

Anläggningarna skall vara utförda och drivas på ett sådant sätt att utsläpp som kan medföra 

betydande luftförorening i marknivå förhindras. 

Rökgasen skall släppas ut på ett kontrollerat sätt genom en skorsten. Skorstenshöjd beräknas 

och fastställs enligt miljöbalkens bestämmelser. Anläggningen skall vara dimensionerad, konstruerad 

och byggd för den mängd avfall och den avfallssammansättning som anges i tillståndet. 

Direktivet berör inte närmare hanteringen av avfallet före förbränningen, eldningsteknik eller 

rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet, restprodukter och utsläpp. 

Förbränningskvalitet 

Med begreppet förbränningskvalitet avses här att rökgasen skall vara slutoxiderad i pannan 

(ha låg halt CO och TOC) samt att slagg och bottenaska skall ha låg halt oförbränt. 

Behandling av avfallet 

För förbränningsanläggningen skall avfallet vid behov förbehandlas med lämplig teknik. Det 

innebär behandling innan avfallet tillförs bunkern. Avfallet (bränslet) som tillförs ugnen skall 

vara bearbetat, homogeniserat och blandat i den grad som krävs för att den enskilda anläggningen 

skall fylla kraven på förbränningskvalitet. 

Förbehandling av avfallet skiljer mycket mellan enskilda anläggningar beroende både på avfallsslag, 

ugnsstorlek och eldningsteknik. 

Slagg och bottenaska 

Avfallet som införs i ugnen skall behandlas (förbrännas) så effektivt att den totala mängden 

organiskt kol (TOC) i slaggen och bottenaskan är mindre än 3 % räknat på torr vikt. Väljer 

den driftansvarige att mäta glödgningsförlusten (LOI) i stället skall den vara mindre än 5 % 

räknat på torr vikt. 

Inga hänvisningar ges i direktivet till mätmetoder, frekvensen av mätningar eller mätresultat 

för att villkorsvärdet skall anses vara uppfyllt. Tillämpningen bör därför preciseras av den 

driftansvarige och yrkas som villkor vid omprövning eller anges i kontrollprogrammet. Här 

ges ett exempel på hur kravet kan preciseras. 

Bolaget rapporterar halten oförbränt i slagg och bottenaska bestämda vid två periodiska mätningar 

varje år. Villkoret skall anses vara uppfyllt om inget mätvärde av TOC /LOI från en 

enskild periodisk mätning överstiger 3/5 vikts % räknat på torr vikt av slagg och bottenaska.

18 (40 ) 

Bestämningen av oförbränt sker enligt följande: 

Varje periodisk mätning skall omfatta högst åtta timmar. Provtagningen företas så att ett representativt 

prov analyseras. Det innebär att minst åtta lika stora delprov tas ut från den slagg 

och bottenaska som matas ut från ugnen. Varje delprov skall väga minst fem kilo. Samtliga 

delprov blandas och slaggklumpar krossas så att provet kan delas ner till ett representativt 

prov för bestämningen. Efter nerdelning skall provet utgöra minst fem kg. 

Provet för lufttorkas vid 70 o C. Därefter vägs provet. Bitar med metall, glas och övrigt som 

säkert kan identifieras som inert material sorteras bort och vägs separat. Återstående del av 

provet som innehåller organiskt material homogeniseras (mals). Från det homogeniserade 

materialet tas ett representativt prov för bestämning av oförbränt. Provet torkas vid 105 o C 

och analysen sker endera som TOC eller LOI. 

TOC bestäms enligt SS-EN 13137. LOI bestäms enligt SS 028 113 vid 550 o C. 

Det analyssvar som erhålls justeras för vikten av utsorterat inert och redovisas som andel (%) 

av vikten för hela det lufttorkade provet. 

Driftsrutin för slagg och bottenaska 

Operatören bör rutinmässigt inspektera den slagg och bottenaska som matas ut från anläggningen. 

För att avgöra att halten oförbränt inte överstiger villkorsvärdet krävs erfarenhet och 

jämförelseobjekt. Den driftansvarige bör därför låta genomföra en serie prover tillsammans 

med operatörerna och bestämma halten oförbränt vid förbränning av olika avfallsbränslen. 

Förbränningsgasen 

Förbränningsanläggningen skall drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos gaserna som 

uppstår vid förbränningen, efter den sista inblåsningen av förbränningsluft, höjs på ett kontrollerat 

och homogent sätt till 850 °C och hålls på den nivån i två (2) sekunder. 

Temperaturen skall mätas i omedelbar närhet av eldstadens innervägg eller en annan representativ 

punkt angiven som villkor eller överenskommelse med tillsynsmyndighet. 

Not, undantag. Enligt Naturvårdsverkets föreskrift får tillståndsmyndigheten medge undantag 

från kravet på temperatur och uppehållstid under förutsättning att utsläppskraven ändå 

uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om 

sådana undantag. 

Oavsett vilken uppehållstid och temperatur som anges i villkor eller överenskommelse med 

tillsynsmyndigheten skall kontroll företas. I direktivet anges: rökgasernas uppehållstid, minimitemperatur 

och syrehalt skall kontrolleras minst en gång i samband med att anläggningen 

tas i drift och under de mest ogynnsamma förhållanden som kan förutses. 

Praktiskt innebär kravet på villkor för förbränningsgasens temperatur och uppehållstid i eldstaden 

att den driftsansvarige måste redovisa en metod för kontroll och redovisning. En meningsfull 

innebörd av uttrycket ”under de mest ogynnsamma förhållanden som kan förutses” 

måste också etableras. 

Begreppet bör avse den effektiva drift som medför det största flödet av förbränningsgas i eldstaden.

19 (40 ) 

Mätning av gastemperaturen 

Det mätplan i eldstaden som väljs för termoelement (ett eller flera) bör förses med mätstudsar 

så att mätplanet kan karteras med utsugningspyrometer. 

Mätning med termoelement placerade nära väggen i eldstaden registrerar vanligtvis ungefär 

100 o C lägre temperatur än gasens vid nivån 850 o C. En jämförelsemätning med utsugningspyrometer 

kan därför vara nödvändig för att kalibrera mätsystemet. 

Förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden 

Nya avfallsugnar dimensioneras med kylning och volym i eldstaden så att inget förutsett driftfall 

medför att förbränningsgasen blir lägre än 850 o C innan uppehållstiden 2 sekunder uppnåtts. 

Ugnskonstruktören har vanligen ett eldningsdiagram med temperaturberäkningar som är 

tillfyllest för att dokumentera uppehållstiden i mätplanet för temperaturmätningen. Se exempel 

i figur 1. 

För befintliga ugnar som byggts om så att kylningen i eldstaden förändrats och/eller rökgasåterföring 

införts kan det vara nödvändigt att upprätta en ny beräkning baserat på de aktuella 

förhållandena. 

Bränsleeffekt MW 

1 - 1065 o C, 2.2 s 

2 - 920 o C, 2.7 s 

3 - 850 o C, 3.7 s 

100 % 

60 % 

Figur 1. Eldningsdiagram (princip). 

4 - 940 o C, 3.8 s 

5 - 1260 o C, 2.3 s 

6 - 1270 o C, 2.2 s 

5 

4 

6 

3 

Alla ugnar kan drivas så att kravet uppfylls om två sekunders uppehållstid innan gastemperaturen 

faller under 850 o C. Det är endast en fråga om vilket last som kan tillåtas. 

Den teoretiska gastemperaturen (adiabatisk temperatur) beror enbart på bränslets effektiva 

värmevärde (Hi) och luftöverskottet efter den sista lufttillsatsen (inklusive rökgas). Uppehållstiden 

beror av gasflöde (last och rökgasåterföring), eldstadsvolym och bortfört värme från 

eldstaden. Det är alla variabler som den driftansvarige kan välja och bestämma. 

16 

60 % 100 % 

1 

2 

10 MJ/kg 

8 MJ/kg 

Rostbelastning t/h

20 (40 ) 

Förvärmning av förbränningsluften höjer temperaturnivån i eldstaden. Förvärms all förbränningsluft 

till 100 o C höjs gastemperauren med ungefär 75 o C i eldstaden. Gasens uppehållstiden 

minskar något. 


Den driftansvarige bör vid omprövning av villkoren eller genom överenskommelse med tillsynsmyndigheten 

redovisa det eldningsdiagram som beskriver anläggningens effektiva drift 

med avfall som bränsle och den lägsta registrerade temperatur som gäller innan stödbrännare 

sätts in eller avfallsmatningen avbryts. 

Det begrepp som har avgörande betydelse för driften är effektiv drifttid och effektiv drift. Här 

ges ett tolkningsförslag till begreppet. 

Effektiv drift inträder då ugnsbelastningen (MW) överstiger den nedre begränsningslinjen i 

eldningsdiagrammet. Man bör välja den lägsta last som medför stabil förbränning med avfall. 

Normalt är det ca 60 % av pannans nominella kapacitet. Då effektiv drift råder skall de kontinuerliga 

mätresultaten registreras för att visa om EU-gränsvärdena är uppfyllda. Därmed behöver 

man också fastställa vilken halvtimme och 10-min.period som skall registreras som 

effektiv drifttid då ugnslinjen passerar låglastgränsen vid start och nedeldning. 

Definitionen av effektiv drifttid kan lyda. 

Med effektiv drifttid avses varje halvtimma då avfall tillförs ugnen och pannlasten överstiger 

60 % av nominell last (MW) längre tid än 20 minuter. 

Stödbrännare 

Varje ugnslinje i anläggningen skall vara utrustad med minst en stödbrännare. Denna skall starta 

automatiskt när temperaturen i gasen sjunker under 850 °C. 

Stödbrännarna skall också användas under start- och stopperioder för ugnen för att säkerställa 

att förbränningsgasen har en temperatur av 850 °C så länge som oförbränt avfall finns i ugnen. 

Stödbrännarna får under start- och stopperioder och när förbränningsgasens temperatur är 

lägre än 850 °C, inte förses med bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppstår vid 

förbränning av lätt eldningsolja. 


från kravet på stödbrännare under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan 

inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. 

Förreglingar 

Alla anläggningar skall ha och drivas med fungerande automatiska system som hindrar tillförsel 

av avfall vid tre olika fall. 

1. vid start, till dess att den gastemperatur i eldstaden som anges i tillståndet har uppnåtts. 

2. när gastemperaturen som anges i tillståndet inte upprätthålls. 

3. när de kontinuerliga mätningar som krävs enligt tillståndet visar att EU-gränsvärdena 

överskrids till följd av störningar eller fel i reningsutrustningen.

21 (40 ) 

Reningsutrustningen påverkar inte halten av CO och TOC i rökgasen. Överskrids korttidvärdena 

av dessa ämnen behöver inte avfallsmatningen stoppas enligt 3. 

Direktivets ordval ”fungerande automatiska systen som förhindrar tillförsel av avfall” innebär 

förregling av avfallsmatningen men anger inte var i anläggningen det skall ske. 

Formellt kan det för rostugnar tolkas så att pusher (matningsbord) skall vara förreglad mot 

ugnstemperatur och validerade halvtimmesvärden av halterna stoft, HCl, SO2 och NOx i rökgasen. 

På motsvarande sätt skulle bränsleskruvarna förreglas vid fluidiserade bäddar. 

En sådan tolkning skulle göra det omöjligt för operatören att tillämpa direktivets bestämmelser 

om fortsatt avfallseldning 4 timmar vid onormala driftförhållanden (driftstörningar). 

Det skulle dessutom inte vara möjligt att tömma bränsleschaktet (dagfickan) på avfall vid 

oplanerad nedeldning. 

Den praktiska tillämpningen måste därför vara att det automatiska systemet skall förhindra 

tillförsel av avfall till bränsleschaktet (dagfickan). Förreglingssystemet måste utformas speciellt 

för den enskilda ugnslinjen i varje anläggning. 

Det är rimligt att som automatiska system definiera larm tillsammans med tydliga instruktioner 

för operatörerna. 

Här beskrivs några möjliga rutiner och åtgärder för anläggningar med och utan stödbrännare. 

Ugnslinje med stödbrännare 

Under uppeldningen får inget avfall tillföras ugnen. Eldstaden och pannan värms med stödbrännarna. 

Då temperaturen i eldstaden stabilt är över 850 o C (villkorsvärdet) matas avfallet 

till rosten (bädden). Pannlasten skall då vara något lägre än vad som motsvarar effektiv drift 

för anläggningen. Därmed föreligger ingen redovisningsskyldighet av utsläppen enligt direktivet. 

Vid denna last justeras avfallsmatningen och förbränningsluften så att stabil förbränning erhålls. 

Eldningsautomatiken sätts fullt ut i funktion och som börvärde för O2 väljs det optimala värde 

som är utprovat för anläggningen och passar för lastökningen till driftläget. 

Stödbrännaren sätts i automatikläge så att den startar om eldstadstemperaturen sjunker under 

ett givet värde. Detta skall sättas med sådan marginal till villkorsvärdet att brännaren hinner 

med att åter höja temperaturen. 

Kan inte stödbrännaren hålla temperaturen över villkorsvärdet skall avfallsmatningen stoppas. 

Hur lång tid som får förflyta innan avfallsmatningen avbryts bör beslutas separat för varje 

enskild ugnslinje. 

De automatiska mätningarna av halter i rökgasen skall vara försedda med larm så att operatören 

har information så snart ett korttidsvärde överskrider villkoret. 

Efter kontroll av att mätsystemet mäter korrekt och att fel föreligger i rökgasreningen skall 

avfallsmatningen stoppas. Hur lång tid detta får ta i anspråk bör avgöras för varje enskild 

ugnslinje beroende på utformning och organisation.

22 (40 ) 

Ugnslinje utan stödbrännare 

Under uppeldningen får inget avfall tillföras ugnen. Bränsleschaktet bör alltså vara tomt på 

avfall. Som startbränsle används biobränsle (flis eller sådant avfall som inte omfattas av direktivet). 

Eldstaden och pannan värms med detta bränsle. 

Då temperaturen i eldstaden stabilt är över 850 o C (villkorsvärdet) matas avfallet till rosten 

(bädden). Pannlasten skall då vara något lägre än vad som motsvarar effektiv drift. 

Därmed föreligger ingen redovisningsskyldighet av utsläppen enligt direktivet. Vid denna last 

justeras avfallsmatningen och förbränningsluften så att stabil förbränning erhålls. 



Upprätthålls inte villkorsvärdet för eldstadstemperaturen skall ett larm ges och operatören 

skall ha tydliga instruktioner för hur nedeldning sker så att schaktet (dagfickan) töms på avfall. 

Hur lång tid som får förflyta innan nereldningen påbörjas bör också beslutas separat för 

varje enskild ugnslinje. 

De automatiska mätningarna av halter i rökgasen skall vara försedda med larm så att operatören 

har information så snart ett korttidsvärde överskrider villkoret. 

Efter kontroll av att mätsystemet mäter korrekt och att fel föreligger i rökgasreningen skall 

avfallsmatningen stoppas. Hur lång tid detta får ta i anspråk bör avgöras för varje enskild 

ugnslinje beroende på utformning och organisation. 

För samförbränning och förbränning av farligt avfall ställs andra krav. 

Länk till: Samförbränningsanläggningar 

Restprodukter (avfall från driften) 

Avfall från alla anläggningar skall minimeras och dess skadlighet skall begränsas så lång det 

är möjligt. Avfallet skall där det är lämpligt återvinnas direkt i anläggningen eller utanför 

denna. 

Transport och mellanlagring av torrt avfall från anläggningen i form av stoft skall ske på ett 

sådant sätt att spridning i miljön förhindras. 

Innan beslut fattas om på vilka sätt de olika restprodukterna från anläggningarna skall återvinnas 

eller bortskaffas skall nödvändiga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska 

och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. Analysen skall gälla den totala lösliga 

fraktionen och den lösliga fraktionen av tungmetaller. 

Med ”beslut” bör avses tillståndsbeslut eller överenskommelse med tillsynsmyndigheten. Det 

innebär att analyserna av restprodukterna som utgör beslutsunderlag inte behöver utföras fortlöpande 

utan endast då större förändringar sker av det avfall som mottas i anläggningen. Kraven 

för hantering och behandling av restprodukterna liksom provningsrutinerna bör framgå 

av villkoren för verksamheten. 

Kontroll och övervakning 

Anläggningen skall vara försedd med de instrument- och mätutrustningar som fordras för att 

styra och kontrollera driften och mäta utsläppen.

23 (40 ) 

Mätkraven skall anges i villkoren för verksamheten. Placeringen av provtagnings- och mätställen 

bör vara redovisade 

Beskrivningen är individuell för varje anläggning beroende på utförandet. Följande provtagnings- 

och mätställen bör redovisas. 

- Provtagning av slagg och bottenaska. 

- Placering av mätpunkt för temperatur i förbränningsgasen. 

- Placering av mätplan för kontinuerlig bestämning av driftvariabler och ämnen i rökgasen. 

- Placering av mätplan för periodiska mätningar av ämnen i rökgasen. Mätplanen bör överensstämma 

med kraven i exempelvis SS-EN 13284. 

- Placering av mätplan för bestämning av driftvariabler i vatten från rökgasreningen. 

- Provtagningsplats för vatten från rökgasreningen 

Automatisk utrustning för övervakning av utsläpp till luft och vatten skall kontrolleras och 

årligen provas med avseende på installation och funktion. Kalibrering skall ske genom jämförande 

mätningar med referensmetoder minst vart tredje år. Referensmetoderna skall vara 

CEN-standard. 

Om sådan standard saknas skall ISO-standard, nationella eller internationella standard som 

kan garantera data av likvärdig vetenskaplig kvalitet användas. 

CEN står för European Committee for Standardization (Comité Européen de Normalisation). 

Det är den organisation som utarbetar europastandarder. Europastandard blir normalt också 

svensk standard och förses då med beteckning SS-EN xxxx. 

Kvalitetssäkring för mätning i rökgasen 

De mätsystem som används för kontinuerlig bestämning av ämnen i rökgasen skall vara kvalitetskontrollerade. 

Varje installation skall kalibreras genom jämförande mätning med referensmetoder och får då 

inte uppvisa större konfidensintervall för enskilda mätvärden än vad som anges i tabell 1. (Direktivets 

bilaga III) 

Tabell 1. Konfidensintervall för kvalitetssäkrad mätutrustning. 

Ämne Konfidensintervall (95%) 

Kolmonoxid (CO) 10 % 

Svaveldioxid (SO2) 20 % 

Kvävedioxid (NOx) 20 % 

Total stofthalt 30 % 

Totalt organisk kol (TOC) 30 % 

Väteklorid (HCl) 40 % 

Konfidensintervall är ett statistiskt osäkerhetsmått som beräknas vid kalibreringen av den enskilda 

mätutrustningen och definieras i den kommande standarden för kalibreringen. 

Varje år skall kalibreringen kontrolleras genom en begränsad jämförande mätning. 

Arbete pågår med standardisering av metoder för kvalitetskontrollen. Nu finns två standarder 

att tillgå. SS-ISO 12039 och prEN 14181. Den senare är inte antagen, men man kan se hur 

kontrollen är tänkt att utföras då direktivet träder i kraft 2006.

24 (40 ) 

Mätvärdena skall redovisas som validerade korttidvärden. Det innebär för CO att varje uppmätt 

medelvärde för 10-minuter skall minskas med 10 % (konfidensintervallet enligt tabell 1) 

och redovisas som validerat korttidsvärde. 

För övriga ämnen som mäts kontinuerligt skall det uppmätta halvtimmesmedelvärdet minskas 

med det procenttal som utgör konfidensintervallet för ämnet enligt tabell 1. De validerade 

halvtimmesvärden som beräknas skall redovisas. 

Standardisering av halter i rökgas 

Resultaten av mätningarna för att kontrollera att EU-gränsvärdena inte överskrids skall räknas 

om till följande standardbetingelser. 

1. Förbränningsanläggningar: 

Rökgasen skall korrigeras att motsvara temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa i torr gas vid 11 

% syre. 

2. Förbränning av enbart spillolja: 

Rökgasen skall korrigeras att motsvara temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa i torr gas vid 3 

% syre. 

3. Förbränning i syreanrikad atmosfär: 

Om avfallet förbränns i anläggningar med syreanrikad atmosfär får mätvärdena räknas om 

till en syrehalt som fastställs i tillståndet och som avspeglar de särskilda omständigheterna 

i det enskilda fallet. 

4. Alla anläggningar som behandlar farligt avfall: 

Vid anläggningar där farligt avfall behandlas får de uppmätta halterna av föroreningar 

som reduceras genom rökgasrening bara omräknas till syrehalten 11 % om den syrehalt 

som mäts är högre än 11 %. 

5. Samförbränning: 

Vid samförbränning skall mätvärdena räknas om till en total syrehalt som beräknas. Denna 

skall framgå av tillståndet för verksamheten. Beräkningsförfarandet beskrivs närmare i 

avsnittet om samförbränning. 

Vid omräkning av den uppmätta syrehalten i en rökgas till standardbetingelse skall följande 

formel användas 

ES = (21-OS) / (21-OM) x EM 

där 

ES = beräknad halt av ämnet vid standardbetingelse 

EM = uppmätt halt av ämnet. 

OS = standardsyrehalt. 

OM = uppmätt halt av syre (O2)

Mätkrav 

25 (40 ) 

Kontinuerlig mätning av driftvariabler 

Vid anläggningarna skall kontinuerlig mätning ske av följande driftvariabler: 

- Temperatur nära förbränningskammarens (eldstaden) innervägg, eller en annan representativ 

punkt som framgår av tillståndet eller godkänns av tillsynsmyndigheten. 

Följande mätningar skall företas i rökgasen: 

- syrehalt och halt av vattenånga. 

- tryck och temperatur. 

Kontinuerlig mätning av halten vattenånga är inte nödvändig om rökgasprovet torkas innan 

föroreningshalterna bestäms. 

Rökgasens tillstånd och sammansättning skall mätas i samma mätplan som ämnena eftersom 

driftvariablerna nyttjas för att korrigera halterna till standardbetingelser för rökgasen. 

Kontinuerlig mätning i rökgasen 

Kontinuerliga mätningar skall företas av följande förbränningsrelaterade ämnen: 

- kolmonoxid (CO) och 

- totalt organiskt kol (TOC) 

Kontinuerliga mätningar skall också företas av följande ämnen vars halter beror av rökgasreningens 

funktion. Mätningarna sker därför på renad rökgas: 

- total stofthalt, 

- svaveldioxid (SO2), 

- kväveoxider (NOx), 

- väteklorid (HCl) och 

- vätefluorid (HF). 

Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig om rökgasreningen vid anläggningen 

har ett behandlingssteg för HCl som säkerställer att EU-gränsvärdet för HCl inte överskrids. I 

det fallet skall utsläppen av vätefluorid mätas vid de periodiska mätningarna. 



mätningar inte behöver företas. I det fallet skall utsläppen av SO2, HCl och HF mätas vid de 

periodiska mätningarna. 

Not. Om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten får tillsynsmyndigheten besluta om 

sådana undantag enligt Naturvårdsverkets föreskrift. 

Periodiska mätningar i rökgasen 

Periodiska mätningar av utsläpp till luft och vatten skall genomföras på ett sådant sätt att de 

blir representativa. För samtliga ämnen, inbegripet dioxiner, gäller att provtagning och analys 

skall utföras enligt CEN-standard.

26 (40 ) 

Om CEN-standard saknas skall ISO-standard, nationella eller internationella standard som 


De periodiska mätningarna genomförs så att mätresultaten blir representativa. Alla mätvärden 

för HF och tungmetaller bestäms med en provtagningstid av minst 30 minuter och högst åtta 

timmar. För dioxin gäller att provtagningen företas under minst sex och högst åtta timmar. 

Intill dess CEN-standard antagits för bestämningarna används metoder enligt Värmeforsks 

Mäthandbok 2000. För närvarande gäller det för vätefluorid (HF) 

Provtagning och analys av dioxiner företas enligt SS-EN 1948. 

Halten totalt kvicksilver bestäms enligt SS-EN 13211 

Övriga element i rökgasen bestäms enligt prEN 14385 

De driftsvariabler som behövs för bestämningen (O2-halt) kan hämtas från de automatiska 

mätsystemen i anläggningen. 

Periodiska mätningar avser provtagningar och analyser av prov uttagna under en dag. Minst 

två mätningar årligen skall företas. Under de första tolv driftmånaderna skall en mätning göras 

minst var tredje månad. 

De tungmetaller som skall bestämmas vid periodiska mätningar är 

- Kadmium och kadmiumföreningar som Cd, 

- Tallium och talliumföreningar som Tl, 

- Kvicksilver och kvicksilverföreningar som Hg, 

- Antimon och antimonföreningar som Sb, 

- Arsenik och arsenikföreningar som As, 

- Bly och blyföreningar som Pb, 

- Krom och kromföreningar som Cr, 

- Kobolt och koboltföreningar som Co, 

- Koppar och kopparföreningar som Cu, 

- Mangan och manganföreningar som Mn, 

- Nickel och nickelföreningar som Ni, 

- Vanadin och vanadinföreningar som V. 

Mätning i vatten från rökgasrening 

Följande mätningar skall göras vid utsläppspunkten för avloppsvatten. 

1. renat avloppsvatten från rökgasreningen skall mätas kontinuerligt med avseende på 

- vattenflöde 

- vattnets temperatur och 

- vattnets pH. 

2. dagliga stickprovsmätningar eller representativa flödesproportionella 24-timmarsprov av 

totalt suspenderat material.

27 (40 ) 

3. flödesproportionellt 24-timmarsprov minst en gång per månad och bestämning av följande 

tungmetaller i provet. 








- Nickel och nickelföreningar som Ni och 

- Zink och zinkföreningar som Zn. 

4. dioxiner skall mätas i ett representativt stickprov minst en gång per halvår. Under de första 

tolv driftmånaderna skall dock en mätning göras minst var tredje månad. 

Om annat avloppsvatten än från rökgasreningen behandlas i samma reningsanläggningen skall 

den driftansvarige genom beräkningar bestämma de halter av föroreningar som kan hänföras 

till det avloppsvatten som kommer från rökgasreningen. 

Villkor för utsläpp till luft 

Här upptas de ämnen i utsläpp till luft och vatten som preciseras i direktivet. Direktivet medger 

också att regeringen fastställer villkor för utsläpp av polycykliska aromatiska kolväten och 

andra föroreningar. 

Not. Den möjligheten har inte utnyttjats i förordningen. 

Utsläpp till luft från avfall 

Anläggningarna skall vara utformade och drivas på ett sådant sätt att EU-gränsvärdena för 

rökgas innehålls. 

Avfall som behandlas får inte ge upphov till högre halter av kolmonoxid (CO) i rökgasen än 

vad som anges i tabell 2. (Direktivets bilaga V e) Halterna skall redovisas som validerade 

mätvärden. Start- och stopperioder är undantagna. 

Tabell 2. EU-gränsvärden för utsläpp av CO i rökgasen från behandlat avfall 

Mätperiod Enhet Validerat mätvärde 

Dygnsmedelvärde mg/m 3 * 50 

30-minuters medelvärde mg/m 3 * 100 


* med m 3 avses m 3 n torr gas vid 11 O2-halt. 

Not, undantag. Tillstånd- eller tillsynsmyndigheten får medge undantag för förbränning i 

fluidiserad bädd, förutsatt att utsläppsgränsen för kolmonoxid fastställs till högst 100 mg/m 3 

som timmedelvärde.

28 (40 ) 

För kolmonoxid (CO) skall EU-gränsvärdena anses vara uppfyllda om 

- 97 % av dygnsmedelvärdena under året inte överskrider 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2, 

därtill skall minst 95 % av alla 10-min. validerade mätvärden under en dygnet vara mindre än 

150 mg/m 3 n torr rökgas vid 11 % O2, eller skall alla validerade 30-min. medelvärden under 

dygnet vara lägre än 100 mg/m 3 n torr rökgas 11 % O2. 

Avfall som behandlas får inte ge upphov till högre halter av övriga ämnen i rökgasen än vad 

som anges i tabell 3 (Direktivets bilaga V a,b). Start- och stopperioder är undantagna. 

Tabell 3. EU-gränsvärden för utsläpp av ämnen i rökgasen från behandlat avfall 

Ämne Enhet Dygnsmedelvärde Halvtimmesmedelvärden 

A (100 %) B (97 %) 

Total stofthalt mg/m 3 * 10 (1) 

30 10 

TOC mg/m 3 * 10 20 10 

HCl mg/m 3 * 10 60 10 

HF mg/m 3 * 1 4 2 

SO2 mg/m 3 * 50 200 50 

NOx mg/m 3 * 200 400 200 

* med m 3 avses m 3 n torr gas vid 11 % O2-halt. 

(1) För befintliga anläggningar gäller utsläppsgränsvärdet 20 mg/m 3 fram till den 1 januari 

2008. 

Halten av ämnet redovisas som validerat mätvärde och EU-gränsvärdena anses vara uppfyllda 

om 

- inget dygnsmedelvärde under året överskrider de värden som anges i tabell 3, 

- därtill skall under året antingen inget halvtimmesvärde överskrida den halt av ämnet som 

anges i kolumn A i tabell 3 eller så får 97 % av alla halvtimmesvärden inte överskrida den 

halt av ämnet som anges i kolumn B i tabell 3.

29 (40 ) 

Tabell 4. Medelvärden för halter under minst 30 minuter och högst åtta timmar. 

Ämne 

Cd 

Enhet Medelvärde 

Tl 

mg/m 3 * totalt 0,05 

Hg mg/m 3 Sb 

Pb 

Cr 

* 0,05 

Co 

Cu 

Mn 

Ni 

V 


Dioxiner som I-TEQ ng/m 3 * 0,1 

* med m 3 avses m 3 n torr gas vid 11 % O2-halt som gäller för anläggningen 

Halterna av HF, tungmetaller och dioxiner vid periodiska mätningar får inte överstiga vad 

som anges i tabell 4 (Direktivets bilaga Vc). 

Medelvärdena av tungmetaller som anges i tabellen innefattar totalt utsläpp, d.v.s. både partikelbundet 

och gas- eller ångform av ämnena. 

Not: Fram till den 1 januari 2007 gäller de dubbla medelvärdena för tungmetaller för befintliga 

anläggningar som fått sitt driftstillstånd före den 31 december 1996 och som enbart förbränner 

farligt avfall. 

Villkor för utsläpp i vatten från rökgasrening 

Normalt är kraven på låga halter i avloppsvattnet strängare enligt miljöbalkens villkor. Därför 

torde endast mätfrekvensen utgöra stötesten för avfallsvärmeverken. 

I det renade avloppsvattnet analyseras varje dygn ett flödesproportionellt 24-timmarsprov 

med avseende på totalt suspenderat material. Provet analyseras ofiltrerat enligt SS 028 112 

Enligt NFS 2002:28 får 95% av de mätta susp-värdena uppgå till högst 30 mg/l och alla skall 

vara lägre än 45 mg/l. Fram till den 1 januari 2008 får tillståndsmyndigheten medge 80% i 

stället för 95% vid befintliga avfallsförbränningsanläggningar. 

En gång i månaden analyseras ett prov proportionellt till vattenflödet under 24 timmar på utsläpp 

av de tungmetaller som anges i tabell 5. Analysen företas enligt svensk standard. 

Villkorsvärdena för tungmetaller är uppfyllda om endast ett mätresultat under året överskrider 

den halt av ämnet som anges i tabell 5.

Tabell 5. EU-gränsvärden för utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening 

Ämnen Enhet Halter i ofiltrerade stickprov 

Hg mg/l 0,03 

Cd mg/l 0,05 

Tl mg/l 0,05 

As mg/l 0,15 

Pb mg/l 0,2 

Cr mg/l 0,5 

Cu mg/l 0,5 

Ni mg/l 0,5 

Zn mg/l 1,5 

30 (40 ) 

Två gånger om året analyseras ett representativt stickprov på renat avloppsvatten från rökgasreningen 

med avseende på dioxiner. Analysen företas enligt SS-EN 1948. 

Villkorsvärdet för dioxiner är uppfyllt om inget mätresultat under året överskrider halten 

0,3 ng/l beräknat som I-TEQ. 

De speciella villkoren för utsläpp från samförbränning behandlas separat. Länk till: Utsläpp till 

luft vid samförbränning 

Onormala driftförhållanden 

I den svenska föreskriften har följande krav hämtats från direktivet. 


inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att normal 

drift kan återupptas. 

Anläggningen får under inga förhållanden fortsätta att bränna avfall med överskridna EUgränsvärden 

i längre tid än fyra (4) timmar. 

Dessutom skall den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden understiga 60 timmar 

per år. 

60 timmar gäller sammantaget för de fall då flera ugnslinjer är anslutna till en och samma 

rökgasrening. 

Den anläggning som har en gemensam rökgaskondensering för flera ugnslinjer kan hävda att 

den inte utgör en gemensam rökgasrening. Huvudsyftet med rökgaskondenseringen är energiutvinning. 

Stofthalten i rökgasen från förbränningsanläggningen får inte överskrida 150 mg/m3 uttryckt 

som validerat halvtimmesmedelvärde. Dessutom skall villkorsvärdena för kolmonoxid och 

totalt organisk kol i rökgasen innehållas samt driftvillkoren för anläggningen. 

Direktivet innehåller som första punkt under denna artikel en möjlighet för verksamhetsutövaren 

att påverka kravet på anläggningens tillgänglighet.

31 (40 ) 

Där står: Den behöriga myndigheten skall i tillståndet fastställa den längsta tid i samband med 

tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i mätutrustning eller mätapparatur 

under vilken utsläppen till luft och renat avloppsvatten av de reglerade ämnena får överstiga 

de fastställda utsläppsgränsvärdena. 

Det är möjligen så att denna skrivning inte gör det möjligt att öka antalet timmar som villkorsvärdena 

får överskridas vid haverier i rökgasreningen. Det bör emellertid vara möjligt att 

vid omprövning av villkoren för verksamheten åstadkomma ett separat och anpassat krav för 

den tid som CO-halten får överstiga 100 mg/m 3 utan att avfallsmatningen måste avbrytas. 

Påtvingade stopp och startperioder leder ofta till större miljöpåverkan än drift med måttliga 

störningar i förbränningen. 

Denna punkt i direktivet nämner också fel i mätutrustning och mätapparatur som leder till 

större utsläpp än villkoret. Det bör kunna tillämpas för att påverka kravet på tillgänglighet hos 

de kontinuerliga mätsystem som används för att kontrollera halterna i rökgasen. 

Kravet enligt direktivet är att högst tio dygnsmedelvärden per år får förkastas på grund av 

funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet eller underhåll av detta. 

Därtill krävs för att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt att högst fem validerade halvtimmesvärden 

per dag förkastas på grund av kalibrering och underhåll av mätsystemen. 

Direktivet berör emellertid inte frågan om mätsystemens totala tillgänglighet, alltså hur drifttimmar 

då inga mätningar sker skall hanteras. Den frågan bör klarläggas vid omprövning av 

villkoren eller genom överenskommelse med tillsynsmyndigheten. 

Kravet på mätsystemens tillgänglighet är främst en ekonomisk fråga. Dubblerade instrument 

och instrumenttekniker med jourtjänst kan rimligen säkerställa validerade dygnsmedelvärden 

för alla dygn, men frågan är om det blir rimliga kostnader för mätningarna. 

Uppfyllande av utsläppsvillkor 

Visar mätresultaten att villkorsvärdena för halterna i rökgas eller i renat avloppsvatten från 

rökgasrening har överskridits, skall tillsynsmyndigheten underrättas utan dröjsmål. 

Denna skrivning innebär att den driftansvarige behöver ha en kontinuerlig utvärdering av de 

registrerade mätresultaten från rökgasmätningarna. 

Naturvårdsverkets föreskrift har en lindrigare skrivning. Där står: Alla mätvärden skall registreras 

och hållas tillgängliga för att möjliggöra kontroll av att kraven i denna föreskrift uppfylls. 

Den driftansvarige behöver alltså endast samla analysresultaten och redovisa dem samlat i en 

årsrapport. För periodiska mätningar och analyserna av vatten är det tillfyllest eftersom den 

driftansvarige, vid förfrågan från tillsynsmyndigheten, direkt kan besvara frågan om mätningarna 

visar att villkoren uppfylls. 

Mätvärdena från de kontinuerliga mätningarna i rökgasen måste genomgå en omfattande bearbetning 

för att frågan om villkorsuppfyllande skall kunna besvaras. Den driftansvarige behöver 

den informationen fortlöpande, och inte enbart vid fråga från tillsynsmyndigheten eller 

för årsrapporten. Därför bör ett så långt möjligt automatiserat bearbetningssystem införas vid 

anläggningen.

32 (40 ) 

För att besvara frågan om villkorsuppfyllande skall mätresultat redovisas för sex ämnen (CO, 

TOC, stofthalt, HCl, SO2 och NOx). Mätresultatet behöver vara bearbetat avseende 

- effektiv drifttid 

- mätvärdena skall vara standardiserade och anges som validerade halter av ämnena 

- frekvensen av korttidsvärden över villkorsvärdet skall anges 

- frekvensen av dygnsmedelvärden över villkorsvärdet skall anges 

- korrigerade värden på grund av onormala driftförhållanden bör anges 

- mätsystemens tillgänglighet bör anges 

För villkorsuppfyllande behöver, dels varje dygn redovisas, dels de ackumulerade frekvenserna 

av överskridanden sedan årets början. 

Direktivet anger villkorshalter av ämnena och hur mätvärdena skall redovisas. För varje enskild 

ugnslinje och anläggning måste dock antas en definition av effektiv drifttid och onormala 

driftförhållanden. 

Effektiv drifttid 

Ett förslag med beskrivning av begreppet effektiv drift (tid) finns redovisad. Länk till: Effektiv 

drift 

Exemplet leder till en definition enligt följande: 




Direktivet anger att vid haveri skall driften inskränkas eller stoppas så snart det är möjligt till 

dess att normal drift (effektiv drift) kan återupptas. 

Avfallsmatningen skall avbrytas så snart ett korttidsvärde överskrider villkorsvärdet till följd 

av störningar eller fel i rökgasreningen. Förbränningen får fortgå med överskridet villkorsvärde 

högst 4 timmar. Den sammanlagda tiden under året med sådana driftförhållanden får uppgå 

till 60 timmar totalt för anläggningen. 

Mätta halter av ämnen i rökgasen som överskrider villkorsvärdet under fyra timmar i följd kan 

förkastas av den driftansvarige då mätresultaten redovisas. Dock bör felet eller driftstörningen 

vara beskriven och skriftligt dokumenterad av operatören. 

Praktiskt bör tillämpningen bli att för varje ämne får fyra timmar undantas vid varje störningstillfälle. 

Sammanlagd störningstid under året får för varje ämne uppgå till 60 timmar d.v.s. 

120 validerade halvtimmesvärden. 

Validerade halvtimmesvärden som överstiger kolumn A i tabell 3 kan inom den tidsramen 

förkastas och ingår då inte heller i beräkningen av dygnsmedelvärdet. 

Bearbetning och redovisning av mätresultat 

Det är de kontinuerliga mätningarna av halter i rökgasen och EU-gränsvärdena för dessa som 

innebär att ett separat bearbetnings- och redovisningssystem behöver införas. Även om motsvarande 

mätningar genomförs enligt redan gällande villkor och för att redovisa exempelvis 

kväveoxidavgiften måste kompletteringar företas.

33 (40 ) 

EU-gränsvärdena är uttryckta som validerade korttidsvärden. Därmed behöver en separat beräkningsrutin 

användas för mätvärdena. 

Validerade korttidsvärden för de ämnen i rökgasen som mäts kontinuerligt skall redovisas för 

den effektiva drifttiden. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas baserat på de validerade halvtimmesvärdena. 

För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får högst fem halvtimmesvärden per dag förkastas 

på grund av funktionsfel i det kontinuerliga mätsystemet eller underhåll av detta. 

Högst tio dygnsmedelvärden per år får förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga 

mätsystemet eller underhåll av detta. 

I det följande ges en kravspecifikation för hur mätsystemen bör kvalitetssäkras och hur en 

dator kan programmeras så att operatören erhåller fortlöpande information om mätresultatet 

och den driftansvarige varje dygn kan avgöra om villkoren efterlevs. 

En dygnsrapport för varje ämne redovisas och denna innehåller också ackumulerade beräkningar 

sedan årets början. Målsättningen är att dygnsrapporten från årets sista dag kan utgöra 

årsrapport för ugnslinjen. Länk till: Mätvärdesbehandling 

Tillägg och fördjupningar 


EU-kommissionen har under många år bearbetat förslag till ett nytt direktiv som ersättning för 

direktiven om minskning av luftföroreningar från kommunala avfallsförbränningsanläggningar 

och för förbränning av farligt avfall. 

Man anser det nödvändigt att fastställa stränga bestämmelser för samtliga anläggningar inom 

EU som förbränner eller samförbränner avfall för att undvika gränsöverskridande transporter 

till anläggningar som drivs med lägre kostnader på grund av mindre stränga miljökrav. 

Skillnaden mellan farligt avfall och icke-farligt avfall avgörs främst av avfallets egenskaper 

före förbränningen och inte av skillnader när det gäller utsläpp. En enda text om förbränning 

av avfall förbättrar den rättsliga klarheten. Därmed har man valt att utforma ett direktiv omfattande 

både förbränning av farligt avfall och icke-farligt avfall. Strukturen i direktivet och villkoren 

följer fullt ut den redan nu gällande Förordningen (1997:692) om förbränning av farligt 

avfall. Länk till: Direktivets inledning 


Direktivet ger en detaljerad beskrivning av vad som avses med en befintlig anläggning Det är: 

a) anläggning som har tillstånd för verksamheten och är i drift före den 28 december 2000 

eller, 

b) anläggning som har fått tillstånd enligt miljöbalken utfärdat före den 28 december 2002 

och tas i drift senast den 28 december 2003 eller, 

c) anläggning som har en fullständig ansökan om tillstånd under behandling före den 28 december 

2002, och anläggningen tas i drift senast den 28 december 2004.

34 (40 ) 

Anläggningar med tillstånd enligt miljöbalken och som börjar samförbränning av avfall senast 

den 28 december 2004 betraktas också som befintlig anläggning. 


Undantagen i tillämpningsområdet är 

1. anläggningar som behandlar endast följande slags avfall: 

a) vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall, 

b) vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns, 

c) vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och 

vid pappersproduktion, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme 

som alstras återvinns, 

d) träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller 

tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, 

och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall, 

e) korkavfall, 

f) radioaktivt avfall som kräver tillstånd enligt lagen (1984:3 om kärnteknisk verksamhet 

eller strålskyddslagen (1998:220), 

g) djurkadaver i den mån inte annat följer av föreskrifter om djurkadaver, 

eller 

h) avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från 

offshoreplattformar och som förbränns på dessa. 

2. experimentanläggningar som används för forskning, utveckling och provning i syfte att 

förbättra förbränningsprocessen och som behandlar mindre än 50 ton avfall per år. 

Bestämmelserna som enbart avser farligt avfall skall inte tillämpas på sådant brännbart 

flytande avfall som inte kan orsaka utsläpp av andra ämnen i rökgasen från förbränningen 

eller högre koncentrationer av dessa ämnen än förbränning av gasolja såsom detta begrepp 

definieras i 1 § förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. 

Regeringen får upprätta förteckningar över avfallskategorier vilka kan samförbrännas i angivna 

kategorier av samförbränningsanläggningar. 

Mottagning av farligt avfall 

Innan den driftansvarige accepterar farligt avfall till anläggningen skall följande åtgärder vidtas: 

a) kontrollera de handlingar som krävs enligt avfallsförordningen och i förekommande fall, 

rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av 

avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, lagen (1982:821) om 

transport av farligt gods och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods, 

b) kontrollera att det finns information om den fysikaliska och, i möjligaste mån, kemiska 

sammansättning av avfallet samt all annan information som krävs för att det skall vara 

möjligt att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen,

35 (40 ) 

c) kontrollera att det finns information om avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka 

det inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid hanteringen av avfallet, 

samt 

d) ta representativa prover, om det inte är olämpligt, för att säkerställa att avfallet överensstämmer 

med den information som krävs enligt b) och c). Dessa prover skall bevaras i 

minst en månad efter förbränningen och skall efter anmodan lämnas till tillsynsmyndigheten. 

I tillståndet för verksamheten kan medges undantag för industrianläggningar och företag som 

behandlar enbart sitt eget avfall på samma plats som det uppstår. 

Samförbränningsanläggningar 

Direktivet avser enbart behandlingen (förbränningen) av avfall i anläggningen. Hanteringen 

av bränslen och de avfall som är undantagna direktivets tillämpningsområde berörs inte. 

Anläggningen skall vara dimensionerad, konstruerad och byggd för den mängd avfall och den 

avfallssammansättning som tillståndet anger. 


rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet och utsläpp. 


Samförbränningsanläggningen skall drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos gaserna 

som uppstår vid förbränningen höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till 850 °C och hålls 

på den nivån i två (2) sekunder. 

Temperaturen skall mätas i omedelbar närhet av förbränningskammarens innervägg eller en 

annan representativ punkt angiven i tillståndsbeslutet. 





Vid samförbränning av eget avfall på produktionsplatsen i befintliga barkpannor inom pappers- 

och massaindustrin får undantag från kravet på temperatur och uppehållstid medges om 

utsläppskravet för totalt organiskt kol (TOC). 

Farligt avfall 

För anläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall skall kraven för förbränningsanläggningar 

uppfyllas. Vid förbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska 

halogenföreningar, uttryckt som klor, skall dock gastemperaturen höjas till 1100 °C under 

minst två (2) sekunder. 

Samförbränningsanläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall skall uppfylla kraven 

för samförbränning. Vid samförbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska 

halogenföreningar, uttryckt som klor, skall också gastemperaturen höjas till 1100 °C. Direktivet 

anger emellertid inget krav på uppehållstid vid denna temperaturnivå. 

Not. I Naturvårdverkets föreskrift anges uppehållstiden till två sekunder.

36 (40 ) 

Utsläpp till luft vid samförbränning 

Vid samförbränning får utsläppet i den rökgas som avfallet ger upphov till inte medföra högre 

halter än vad som anges i tabellerna 2-4. Rökgasen från avfallet blandas vid samförbränningen 

med rökgas från andra bränslen som kan ha andra villkor för tillåtna halter av föroreningar. 

Därför skall vid samförbränning en beräkning av EU-gränsvärdena företas inför tillståndsgivningen 

för varje enskild anläggning. 

Anläggningar som samförbränner farligt avfall och då mer än 40 % av den alstrade värmen 

kommer från farligt avfall skall dock ha villkor med halter i det totala rökgasflödet enligt tabellerna 

2-4. 

Anläggningar som samförbränner obehandlat blandat kommunalt avfall skall ha villkor för 

hela rökgasflödet enligt tabellerna 2-4. 

För cementugnar och alla typer av energiproducerande anläggningar som samförbränner avfall 

får halterna av tungmetaller och dioxiner i de samlade rökgaserna inte överstiga vad som 

anges i tabell 4. För cementugnar skall dock beräkningen av mätvärden ske vid 10 % O2. För 

energianläggningar skall beräkningen av mätvärden ske vid 6 % O2. 

Anläggningar inom andra industrisektorer som samförbränner avfall skall möta krav på utsläpp 

av dioxiner, Cd+Tl och Hg. För dessa ämnen får de samlade rökgaserna från anläggningen 

inte heller ha halter som överstiger vad som anges i tabell 4. Medelvärdena skall inte 

korrigeras för varierande O2-halt vid mätningen. 

För cementugnar som samförbränner avfall anges i bilaga II till direktivet EU-gränsvärden för 

halterna i de samlade rökgaserna för total stofthalt, HCl, HF NOx SO2 och TOC. De EUgränsvärden 

som anges avser validerade mätvärden vid 10 % O2. 

Länk till: Bilaga II i direktivet 

Bestämning av EU-gränsvärden med samförbränningsformeln 

EU-gränsvärdena för CO, TOC, total stofthalt, HCl, HF, SO2 och NOx beräknas vid samförbränning 

av avfall enligt följande samförbränningsformel. 

(Vavfall x Kavfall ) + (Vproc x Kproc) 

_________________________ = K 

Vavfall + Vproc 

där 

Vavfall är rökgasvolym per tidsenhet från förbränning av enbart avfall, 

Kavfall är EU-gränsvärdet för föroreningen som anges i bilaga 2 eller 3, 

Vproc är rökgasvolymen per tidsenhet från bränslet (och avfallet som inte omfattas av 

direktivet), 

Kproc är villkorsvärden för bränslet. För vissa anläggningstyper anges de i tabell 5 och bilaga 

II, 

K är EU-gränsvärdet för den totala rökgasen från samförbränningen vid den 

syrehalt som framkommer av beräkningen.

37 (40 ) 

Samförbränningsformeln innebörd är att (Vavfall x Kavfall ) är mg per tidsenhet av föroreningen 

från förbränning av avfallet. (Vproc x Kproc) är mg per tidsenhet av föroreningen i rökgasen 

från övrigt bränsle i anläggningen. Summan av delmängderna förorening får uppgå till den 

halt som de utgör (K) i den samlade rökgasmängden (Vavfall + Vproc) under samma tidsperiod. 

EU-gränsvärden skall beräknas och anges i tillståndet för verksamheten. 

Vavfall skall beräknas för den avfallsmängd som anges i tillståndet och med det lägsta värmevärde 

som förekommer. Rökgasmängden skall anges vid samma halt O2 som gäller enligt 

tabell 2 eller 3. 

Vid samförbränning med liten mängd farligt avfall skall den alltid anses utgöra minst 10 % av 

det samlade rökgasflödet. Utgör det farliga avfallet mellan 10 och 40 % av den samlade värmen 

från samförbränningen beräknas den faktiska rökgasmängden som uppkommer från avfallet. 

Vid mer än 40 % farligt avfall gäller tabell 2 och 3 utan beräkning. 

Kavfall anges i tabell 2 och 3. 

Vproc är den beräknade rökgasvolymen vid den termiska belastning av bränslet som tillståndet 

avser (max vid samförbränning med avfall). Rökgasflödet per tidsenhet skall anges vid samma 

syrehalt som anges för Kproc. 

Kproc anges i direktivets bilaga II för utsläpp från energianläggningar med olika bränslen. Här 

återges i tabell 6 enbart de värden som avser biomassa. 

Med biomassa avses bränslen som består av vegetabiliskt material från jord- och skogsbruk 

och de avfall som är undantaget från direktivets tillämpningsområde i artikel 2.2 a i-v. 

Tabell 6. Kproc för rökgas från biobränslen vid syrehalt 6 vol % torr rökgas. 

Förorening < 50 MWbr 50 –100 MWbr 100 – 300 MWbr > 300 MWbr 

SO2 200 200 200 

NOx 400 300 200 

Stoft 50 50 30 30 

Värdena som anges i tabell 6 avser dygnsmedelvärden. Halvtimmesmedelvärden används 

enbart för att beräkna dygnsmedelvärdet. 

För TOC, HCl och HF som inte anges i tabellen kan nationella riktlinjer tillämpas. Intill dess 

sådana finns skall angivna villkorssvärden i tillståndet användas eller de verkliga halter som 

förekommer i rökgasen från bränslet i anläggningen. 

Det framräknade EU-gränsvärdena (K) enligt formeln ovan avser en O2-halt i rökgasen som är 

individuell för varje samförbränning beroende på fördelningen av bränsle och avfall. 

EU-gränsvärdena kan givetvis korrigeras till en enhetlig syrehalt i rökgasen (ex.vis 11 vol % 

O2 i torr rökgas). Därmed blir villkorsvärdena som anges i tillstånden lättare att jämföra för 

skilda anläggningar med samförbränning.

38 (40 ) 

Mätvärdesbehandling 

Mätsignalerna från det kvalitetskontrollerade mätsystemen kan lagras, kontrolleras och bearbetas 

enligt följande mall. 

Medelvärdena av mätsignalerna av ämnen och driftvariabler för halvtimmesperioder då pannan 

är i drift (effektiv drifttid) samlas som mätvärden i separat datafil för bearbetning (Fil 1). 

(För CO skall kortidvärdet vara 10 minuter) 

Mätsignalerna för varje ämne och driftvariabel rimlighetskontrolleras. Kontrollen sker i 

tillägg till den automatiska kalibrering som sker i varje mätinstrument. Varje mätsignal ges ett 

bestämt intervall i värdet för att mätsignalen skall godtas som underlag för mätvärde. För varje 

mätsystem anges gränser för hur många mätsignaler som får förkastas vid beräkningen av 

mätvärdet. Larm skall ges till kvalitetsansvarig vid fel på mätsignal. Kriterierna som används 

för rimlighetskontrollen skall enkelt kunna redovisas. 

Baserat på rimlighetskontrollerade mätvärden av ämnen och driftsvariabler för halvtimmesperioder 

då pannan är i effektiv drift beräknas medelvärdet för varje ämne standardiserat som 

mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. För CO sker beräkningen av standardiserade mätvärden som 10min. 

medelvärden. 

Saknas det rimlighetskontrollerade mätvärdet av ämnet för en period kan inget standardiserat 

mätvärde anges. Saknas rimlighetskontrollerat mätvärde för en driftvariabel från en period 

kan medelvärdet från fyra halvtimmesmedelvärden som föregår perioden användas. Alla standardiserade 

mätvärden med tidsangivelse sparas i separat datafil för bearbetning (Fil 2). 

Validerade korttidvärden beräknas därefter. Det innebär för CO att varje beräknat standardiserat 

mätvärde för CO för 10-minuter skall minskas med 10 % (konfidensintervallet enligt tabell 

1) Det framräknade värdet är validerat korttidsvärde för CO. Medelvärdet av tre validerade 

korttidsvärden i följd är det validerade halvtimmesvärdet för CO. 

För övriga ämnen minskas det beräknade standardiserade halvtimmesvärdet med det procenttal 

som utgör konfidensintervallet för ämnet enligt tabell 1. Det framräknade värdet för ämnet 

är det validerade halvtimmesvärdet. 

Alla validerade korttidsvärden för ämnena med tidsangivelse och panneffekt sparas för bearbetning 

i en separat datafil (Fil 3). 

Dygnsmedelvärdena för alla ämnen beräknas baserat på de validerade halvtimmesvärdena. 

Dygnsmedelvärdet av ämnet redovisas inte om mer än fem halvtimmesvärden saknas för den 

effektiva drifttiden under dygnet. 

Dygnsmedelvärdena med tidsangivelse och panneffekt sparas för bearbetning i separat datafil 

(Fil 4). 

Rapporter 

Bearbetningsfilerna med mätresultaten (Fil 1-4) bör finnas sparade så att de kan användas och 

redovisas om detaljuppföljning behöver företas av mätresultaten från anläggningen. Sannolikt 

vill den driftansvarige också lagra mätvärden för perioder som inte utgör effektiv drifttid av 

samma skäl. Dessa mätvärden bör dock lagras som separata filer i datorer. 

Rapporter för den driftansvarige och tillsynsmyndigheten baseras på mätdata från Fil 3 och 4.

39 (40 ) 

En rapport upprättas för varje ämne. Rapporterna redovisar mätvärden för varje dygn men 

upptar också de villkorspåverkande omständigheterna ackumulerade sedan årets början. Varje 

dygnsrapport granskas och den justering som onormala driftförhållanden under dygnet föranleder 

införs i rapporten av den driftsansvarige eller någon denne utser. 

Dygnsrapporterna bör signeras och arkiveras. 

Formuleringen av direktivet innebär att man inte kan avgöra om villkoret är uppfyllt förrän 

året är slut och rapporterna bör vara utformade så att endast dygnsrapporten från årets sista 

driftdygn behöver redovisas externt förutsatt att alla villkorsvärden under året innehålls. 

Rapport för CO 

Rapportens detaljutformning beror av hur villkoren för den enskilda anläggningen formuleras. 

Exemplet som följer här utgår från villkor direkt enligt direktivet. 

För kolmonoxid (CO) i rökgasen gäller de villkorsvärden som anges i tabell 2 uttryckta som 

validerade mätvärden. Enligt direktivet skall kortidsvärdena uppfyllas under en godtycklig 

24 timmars-period. Det bör praktiskt tillämpas som kalenderdygn. Annars ökar kravet på beräkningskapacitet 

i datorn väsentligt eller krävs manuella insatser . 

Av dygnsrapporten bör framgå 

- antal halvtimmar då det validerade mätvärdet av CO överstigit 100 mg/m 3 n torr gas 

vid 11 % O2, 

- andelen (%) av validerade 10-min. mätvärden av CO som varit lägre än 150 mg/m 3 n torr 

gas 

vid 11 % O2, 

- antalet förkastade halvtimmesvärden av CO under dygnet på grund av 

funktionsfel, kalibrering och underhåll av mätsystemet, 

- antalet förkastade halvtimmesvärden av CO under dygnet på grund av onormala driftförhållanden, 

- dygnsmedelvärdet av CO baserat på validerade halvtimmesvärden, 

- korrigerat dygnsmedelvärde för CO efter avdrag för onormala driftförhållanden. 

Korrigeringen för onormala driftförhållanden kan inte automatiskt hämtas från Fil 3 och 4. 

Den driftsansvarige måste aktivt bestämma om driftstörningar kan berättiga till korrigering. 

De korrigerade uppgifterna bör sedan automatiskt komma med i den ackumulerade rapporten 

sedan årets början. 

Dygnsrapporten bör också redovisa 

- ackumulerad uppgift sedan årets början om korrigerat antal halvtimmar då CO överstigit 

100 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2 och under samma dygn andelen validerade 10-min värden 

över 150 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2 varit större än 5 %, 

- ackumulerad uppgift sedan årets början om andelen (%) korrigerade dygnsvärden för CO 

som varit lägre än 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2, 

- ackumulerad uppgift sedan årets början om antalet förkastade dygnmedelvärden för CO på 

grund av funktionsfel, kalibrering eller underhåll av mätsystemet.

40 (40 ) 

Rapport för övriga ämnen 

För de ämnen som mäts kontinuerligt gäller villkorsvärden enligt tabell 3. Tabellen har redovisats 

tidigare i rapporten men återges här för att underlätta förståelsen av texten. 

Tabell 3. EU-gränsvärden för utsläpp av ämnen i rökgasen. 


A (100 %) B (97 %) 

Total stofthalt mg/m 3 * 10 30 10 

TOC mg/m 3 * 10 20 10 

HCl mg/m 3 * 10 60 10 

HF mg/m 3 * 1 4 2 

SO2 mg/m 3 * 50 200 50 

NOx mg/m 3 * 200 400 200 

* med m 3 avses m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

För en anläggning med dessa villkor bör i dygnsrapporten för varje ämne anges 

- antalet validerade halvtimmesvärden av ämnet som överstiger värdet i kolumn A (tabell 3), 

- antalet validerade halvtimmesvärden av ämnet som överstiger värdet i kolumn B (tabell 3) 

- korrigerat antal halvtimmar då halten av ämnet är högre än värdet i kolumn A, beroende på 

onormala driftförhållanden, 

- antalet förkastade halvtimmesvärden av ämnet på grund av funktionsfel, kalibrering och underhåll 

av mätsystemet, 

- dygnsmedelvärdet av ämnet baserat på validerade halvtimmesvärden. 

- korrigerat dygnsmedelvärde av ämnet efter avdrag onormala driftförhållanden. 

Korrigeringen för onormala driftförhållanden kan inte automatiskt hämtas från Fil 3 och 4. Den 

driftsansvarige måste aktivt bestämma om driftstörningar och fel i reningsutrustningen kan berättiga 

till korrigering. 

De korrigerade uppgifterna bör sedan automatiskt komma med i den ackumulerade rapporten 

sedan årets början. 

Dygnsrapporten bör också redovisa 

- antalet korrigerade dygnsmedelvärden av ämnet sedan årets början som överstiger värdet för 

ämnet i tabell 3, 

- antalet halvtimmesvärden sedan årets början som överstiger värdet för ämnet i kolumn A, 

- andelen (%) av det totala antalet korrigerade halvtimmesvärden sedan årets början som är 

lägre än värdet för ämnet som anges i kolumn B, 

- ackumulerad uppgift sedan årets början om antalet förkastade dygnsvärden på 

grund av funktionsfel, kalibrering eller underhåll av mätsystemet, 

- ackumulerad uppgift sedan årets början om antalet förkastade halvtimmesvärden av ämnet på 

grund av onormala driftförhållanden.




Rapport för operatörer

Innehåll 

2 (39) 

Uppdraget............................................................................................................................. 4 

Läsanvisning...................................................................................................................... 4 

Kort om direktivets innehåll................................................................................................ 4 

Tolkningsmöjligheter för svenska myndigheter ................................................................. 9 

Direktivets syfte och mål.................................................................................................... 10 

Tidpunkt då direktivet träder i kraft................................................................................ 10 

Definitioner ........................................................................................................................ 10 

Tillämpningsområde.......................................................................................................... 10 

Ansökan och tillstånd......................................................................................................... 11 

Mottagning av avfall .......................................................................................................... 11 

Avfall från sjukvård ..................................................................................................... 11 

Operatörens arbete .......................................................................................................... 11 

Villkor för driften .............................................................................................................. 11 

Förbränningskvalitet........................................................................................................ 12 

Behandling av avfallet.................................................................................................. 12 

Bottenaska.................................................................................................................... 12 

Operatörens arbete .......................................................................................................... 12 

Blandning av avfall till bränsle..................................................................................... 12 

Oförbränt i slagg och bottenaska .................................................................................. 12 

Förbränningsgasen .......................................................................................................... 13 

Stödbrännare................................................................................................................ 13 

Automatiska förreglingar.............................................................................................. 13 

Restprodukter (avfall från driften) ................................................................................... 14 

Kontroll och övervakning.................................................................................................. 14 

Mätkrav.............................................................................................................................. 15 

Kontroll av gastemperatur och uppehållstid..................................................................... 15 

Kontinuerlig mätning av driftvariabler............................................................................. 15 

Kontinuerlig mätning i rökgasen ...................................................................................... 15

3 (39) 

Periodiska mätningar i rökgasen...................................................................................... 16 

Mätning i vatten från rökgasrening .................................................................................. 16 

EU-gränsvärden för utsläpp till luft.................................................................................. 17 

Onormala driftförhållanden.............................................................................................. 17 

Registrering av mätresultat............................................................................................... 18 

Uppfyllande av utsläppsvillkor.......................................................................................... 18 

Rökgas från förbränningen............................................................................................... 18 

Operatörens arbete med förbränningen............................................................................ 18 

Uppeldning av anläggningen ........................................................................................ 20 

Övervakning av förbränningen ..................................................................................... 22 

Störningar i förbränningen............................................................................................ 23 

Rökgas från rökgasrening ................................................................................................ 25 

Operatörens arbete med rökgasreningen.......................................................................... 25 

Rökgasreningen vid start .............................................................................................. 25 

Rökgasreningen vid ordinarie drift ............................................................................... 26 

Rökgasreningen vid störningar ..................................................................................... 26 

Bortfall av validerade mätvärden. .................................................................................... 27 

Tillägg och fördjupningar.................................................................................................. 27 

Direktivets syfte och mål .................................................................................................. 27 

Tidpunkt då direktivet träder i kraft.................................................................................. 27 

Definitioner...................................................................................................................... 28 

Tillämpningsområde ........................................................................................................ 31 

Mottagning av farligt avfall.............................................................................................. 31 

Samförbränningsanläggningar......................................................................................... 32 

Förbränningsgasen ....................................................................................................... 32 

Farligt avfall................................................................................................................. 32 

Mätkvalitet....................................................................................................................... 32 

Standardisering av halter i rökgas................................................................................. 33 

Utsläpp till luft från avfall................................................................................................ 34 

Utsläpp till luft vid samförbränning.............................................................................. 36 

Bestämning av EU-gränsvärden med samförbränningsformeln..................................... 36 

Utsläpp av vatten från rökgasrening ................................................................................ 38

Uppdraget 

Bergström & Öhrström, Nyköping har på uppdrag av RVFs arbetsgrupp Avfallsförbränning 




Förordningen är kompletterad med en föreskrift från Naturvårdsverket, NFS 

2002:28. För verksamheter i Sverige kommer i första hand förordningen och föreskriften att 

gälla. De blir också samordnade med miljöbalkens motsvarande bestämmelser. 

4 (39) 

Läsanvisning 

Denna rapport är i första hand riktad till den personal som sköter den dagliga driften av avfallsvärmeverken 

(Operatören). En motsvarande rapport finns också för driftledning och 

miljöansvariga. 

Operatören svarar för driften av förbränningsanläggningen och har den driftansvariges uppdrag 

att vidta nödvändiga åtgärder så att anläggningen uppfyller de villkor som anges i tillståndet. 

Här behandlas endast de krav och villkor som följer av direktivet. Det innebär att 

kravet på energiproduktion och säkerhet för personer eller utrustning inte berörs. 

Vi förutsätter att operatören har delegerats möjlighet att vid behov inkalla den underhållspersonal 

som möjliggör fortsatt drift med avfall inom tillståndets ramar. 

Direktivets krav och villkor påverkar direkt operatörens arbete men det är slutligen villkoren i 

tillståndet för den egna anläggningen som avgör. 






Kort om direktivets innehåll. 

Här ges en kortfattad översikt över artiklarna i direktivet med länkar till den mer uttömmande 

beskrivningen och tolkningen av hur kraven kan tillämpas vid avfallsvärmeverket. 

Artikel 1 Mål 

Syftet med direktivet att förhindra eller så långt det är möjligt begränsa den negativa påverkan 

avfallsförbränning kan ha för människans hälsa och för miljön. 

Det skall uppnås genom stränga driftsvillkor och tekniska krav samt utsläppsgränsvärden lika 

för alla anläggningar inom EU-länderna. Länk till: Direktivets syfte och mål 

Artikel 2 Tillämpningsområde 

Direktivet omfattar alla anläggningar som förbränner avfall eller samförbränner avfall. Undantagna 

är dock de anläggningar som enbart förbränner några specificerade typer av ”rena” 

avfall. Undantag görs också för förbränning av radioaktivt avfall, djurkadaver och avfall från 

oljeprospektering och utvinning. Länk till: Tillämpningsområde

5 (39) 

Artikel 3 Definitioner 

I artikeln anges betydelsen av de beteckningar som används i direktivet. Länk till: Definitioner 

Artikel 4 Ansökan och tillstånd 

Ingen förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning i EU får drivas utan tillstånd 

för verksamheten. I Sverige innebär det tillståndprövning av miljöfarlig verksamhet enligt 

bestämmelserna i miljöbalken och förordningen om miljöfarlig verksamhet och hälsoskydd. 

Länk till: Ansökan och tillstånd 

Artikel 5 Avlämning och mottagning av avfall 

När avfall tas emot för förbränning skall den driftsansvarige (verksamhetsutövaren) anteckna 

viken mängd och vilket slag av avfall som skall förbrännas och om det är möjligt ange avfallskategori 

enligt avfallsförordningens bilaga 1. 

För anläggningar med tillstånd att förbränna farligt avfall skall ytterligare åtgärder vidtas innan 

avfallet tas emot vid anläggningen. Länk till: Mottagning av avfall 

Artikel 6 Villkor för driften 

Direktivet anger att förbränningsanläggningarna skall drivas så att den totala mängden organiskt 

kol (TOC) i slagg och bottenaska är mindre än 3% räknat på torr vikt. Man kan välja att 

mäta oförbränt som då skall vara mindre än 5 %. Vid behov skall lämplig teknik för förbehandling 

av avfallet användas. 


för de olika typer av anläggningar som förbränner avfall. 

Specifikt anges att anläggningarna skall ha och drivas med automatiska system som hindrar 

tillförsel av avfall då driftsvillkoren inte uppfylls. 

All värme som alstras vid förbränningen skall återvinnas i görligaste mån. 

Skötseln av anläggningen skall anförtros en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen 

(driftsansvarig) 

I Sverige låter regeringen Naturvårdsverket utfärda föreskrifter om drift- och utsläppskrav 

med de undantag som Direktivet medger för enskilda anläggningar. Tillståndsmyndigheten 

får också i vissa fall medge undantag från kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter. Även tillsynsmyndigheten 

får meddela sådana undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. 

Länk till: Villkor för driften 

Artikel 7 Utsläpp till luft 

Direktivet anger i bilaga V utsläppsgränsvärden för halter av föroreningar i rökgasen från förbränning 

av avfall. Vid samförbränning skall halterna av föroreningar i rökgasen som uppstår 

från avfallet inte vara högre än från avfallsförbränningsanläggningen. Vid samförbränning då 

mer än 40 % av värmeeffekten kommer från farligt avfall skall utsläppsgränsvärdena i bilaga 

V utgöra villkorsvärden. Detsamma gäller vid samförbränning av obehandlat kommunalt avfall. 

Länk till: Utsläpp till luft från avfall 

Artikel 8 Utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening 

Utsläpp av föroreningar med avloppsvatten från rökgasreningen skall begränsas så att de 

gränsvärden som anges i bilaga IV till direktivet uppfylls. Avloppsvattnet får inte spädas ut i 

syfte att uppfylla dessa krav.

6 (39) 



I Naturvårdsverkets föreskrift nämns inte regnvatten och de närmare kraven för anläggningen 

överlåts för beslut av tillstånds- eller tillsynsmyndigheten. Länk till: Mätning i vatten från rökgasrening 

Artikel 9 Restprodukter 

Mängden avfall från driften av anläggningen skall minimeras och dess skadlighet skall begränsas 

så långt det är möjligt. Avfallet skall där det är lämpligt återvinnas, direkt i anläggningen 

eller utanför denna. 

Transport och mellanlagring av torrt stoft (t.ex pannaska och stoft från rökgasreningen) skall 

ske på ett sådant sätt att spridning i miljön förhindras. 

Innan beslut fattas om på vilket sätt olika avfall från anläggningen skall återvinnas eller bortskaffas 

skall tillräckliga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper 

samt deras föroreningspotential. 

Artikel 10 Kontroll och övervakning 

Anläggningen skall förses med mätutrustning och teknik för att övervaka att driftsvillkor och 

utsläppsgränsvärden innehålls. Den automatiska mätutrustningen för övervakning av utsläpp 

till luft och vatten skall kontrolleras och årligen provas med avseende på funktion. Utrustningen 

skall kalibreras minst vart tredje år genom parallellmätningar med referensmetoder. 

Mätkraven skall anges i tillståndet för verksamheten. För svenska anläggningar får Naturvårdsverket 

meddela de föreskrifter som krävs. Tillståndsmyndigheten får i det enskilda fallet 

medge undantag enligt vad Naturvårdsveket föreskriver. Även tillsynsmyndigheten får meddela 

sådana undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. Länk till: Kontroll och 

övervakning 

Artikel 11 Mätkrav 

Direktivet överlåter till medlemsstaterna att endera fastställa bindande riktlinjer eller tillse att 

mätkraven anges som villkor i tillstånden för den enskilda anläggningen. Följande mätningar 

skall utföras vid samtliga anläggningar. 

I rökgasen skall kontinuerliga mätningar företas av följande ämnen: 

Kolmonoxid (CO), totalt organiskt kol (TOC), total stofthalt, väteklorid (HCl), svaveldioxid 

(SO2), och kväveoxider (NOx). Kontinuerlig mätning av vätefluorid (HF) kan behövas i särskilda 

fall. 

I rökgasen skall också periodiska mätningar företas av följande: 

Minst två gånger årligen skall halterna av tungmetaller, dioxiner och furaner bestämmas. 

Dock skall under de första tolv driftmånaderna mätning göras var tredje månad. 

Den anläggning som medgivits undantag för kontinuerlig mätning av HF skall utföra periodisk 

mätning. 

Kontinuerliga mätningar skall företas av följande driftvariabler: 

Temperatur nära förbränningskammarens innervägg (eldstaden), eller annan representativ 

punkt efter godkännande av tillsynsmyndigheten samt rökgasens syrehalt, tryck, temperatur 

och halt vattenånga.

7 (39) 


Kontinuerlig mätningar av avloppsvattnets pH-värde, temperatur och flöde, 

dagliga stickprovsmätningar eller representativa flödesproportionella 24-timmarsprov av totalt 

suspenderat material, 

flödesproportionellt 24-timmarsprov minst en gång i månaden för analys av de tungmetaller 

enligt bilaga IV i direktivet, 

mätning minst en gång per halvår av dioxiner och furaner. Dock skall en mätning göras minst 

var tredje månad under de första tolv driftmånaderna. 

Förbränningsgasens uppehållstid i eldstaden, minimitemperatur och syrehalt skall kontrolleras 

minst en gång i samband med att anläggningen tas i drift och under de mest ogynnsamma 

driftförhållanden som kan förutses. 

Direktivet anger också preciserat hur mätvärden som används för att kontrollera utsläppsgränsvärdena 

skall standardiseras, bearbetas och redovisas. Alla mätvärden skall registreras 

och hållas tillgängliga för att möjliggöra kontroll av att tillåtna driftsvillkor uppfylls och utsläppsgränsvärdena 

uppfylls. 

Kolmonoxid (CO) 

För CO skall 10-minuters och halvtimmesvärden bestämmas inom den effektiva drifttiden 

(exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena efter det att konfidensintervallet 

dragits från (validerade mätvärden). Dygnsmedelvärdet skall bestämmas baserat 

på dessa validerade halvtimmesvärden. För att ett dygnsmedelvärde skall vara giltigt får 

högst fem (5) halvtimmesvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel i det kontinuerliga 

mätsystemet. Högst tio (10) dygnsmedelvärden per år får förkastas. 

Utsläppskraven för CO skall anses uppfyllda om: 

97 % av dygnsmedelvärdena under året understiger det validerade värde angivet som villkor i 

tillståndet för anläggningen och 

95 % av 10-minuters värdena under dygnet understiger villkorsvärdet angivet som villkor i 

tillståndet för anläggningen eller alla halvtimmesvärden understiger villkorsvärdet angivet 

som villkor i tillståndet för anläggningen. 

Enligt direktivet kan villkoret för CO från fluidiserade bäddar begränsas till att avse ett timvärde 

inte överstigande 100 mg/m 3 n torr gas vid 11% O2. 

Övriga ämnen 

För övriga ämnen som mäts kontinuerligt i rökgasen skall halvtimmesvärden bestämmas inom 

den effektiva drifttiden (exklusive start- och stopperioder) på grundval av de uppmätta värdena 

efter det att konfidensintervallet dragits från (validerade mätvärden). Dygnsmedelvärdet 

skall bestämmas baserat på dessa validerade halvtimmesvärden. För att ett dygnsmedelvärde 

skall vara giltigt får högst fem (5) halvtimmesvärden per dag förkastas på grund av funktionsfel 

i det kontinuerliga mätsystemet. Högst tio (10) dygnsmedelvärden per år får förkastas. 

Utsläppskraven skall anses uppfyllda om: 

Inget dygnsmedelvärde under året överstiger det validerade dygnsvärde för ämnet angivet 

som villkor i tillståndet för anläggningen och inget halvtimmesvärde under året överstiger 

något av de halvtimmesvärden som utgör villkor angivet i tillståndet för anläggningen eller 

alternativt att 97% av alla halvtimmesvärden underskrider det värde som anges som dygnsvärde 

i tillståndet för anläggningen.

8 (39) 

För de ämnen som bestäms vid de periodiska mätningarna skall utsläppskraven anses uppfyllda 

om inget av mätvärdena överskrider de värden som anges i tillståndet för anläggningen. 

Vattenutsläpp 

Utsläppskraven avseende vattenföroreningar skall anses uppfyllda om: 

Mätningarna visar att utsläppen av totalt suspenderat material och av dioxiner och furaner inte 

överstiger de värden som anges i bilaga IV till direktivet. I Naturvårdsverkets föreskrift anges 

halten totalt suspenderat material till 30 mg/l. 

Därutöver får högst en mätning av tungmetallhalter under året visa på överskridande av de 

värden som anges i bilaga IV till direktivet. Om halterna i fler än 20 prov bestäms under ett år 

får inte mer än 5% av dessa överskrida halterna i bilagan. 

Länk till: Mätkrav 

Artikel 12 Tillgång till information och allmänhetens deltagande 

Denna artikel behandlar frågeställningar som i Sverige innefattas av miljöbalkens bestämmelser. 

Artikel 13 Onormala driftförhållanden 

Av villkoren i tillståndet för verksamheten skall framgå den längsta tid som villkorsvärdena 

för utsläpp till luft och vatten får överskridas i samband med tekniskt oundvikliga driftstopp, 

driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur. 





i längre tid än fyra (4) timmar. Dessutom får den sammanlagda drifttiden under 

sådana förhållanden inte överstiga 60 timmar per år. 60 timmar gäller sammantaget för de fall 

då flera ugnslinjer är anslutna till en och samma rökgasrening. 


som halvtimmesmedelvärde. Dessutom skall villkorsvärdena för kolmonoxid och totalt organisk 

kol i rökgasen innehållas samt driftvillkoren för anläggningen. 

Länk till: Onormala driftförhållanden 

Artikel 14, 15, 16, 17, 18, 19, 20, 22 och 23 För medlemsstaterna 

Dessa artiklar berör förhållanden mellan medlemsstaterna och kommissionen och påverkar 

inte verksamheten vid anläggningarna. 

Artikel 21 Genomförande 

Medlemsstaterna skall sätta i kraft de lagar och andra författningar som är nödvändiga för att 

följa direktivet senast den 28 december 2002. Medlemsstaterna skall till kommissionen överlämna 

texterna till de bestämmelser i den nationella lagstiftningen som de antar.

För befintliga anläggningar skall bestämmelserna i direktivet tillämpas från och med den 28 

december 2005.Den svenska regeringens förordning och Naturvårdsverkets föreskrift utgår 

från denna tidplan för genomförande. 

Länk till: Tidpunkt då direktivet träder i kraft 

9 (39) 

Tolkningsmöjligheter för svenska myndigheter 

Direktivet anger i många frågor precisa krav. Dock är det i många frågor möjlighet för verksamhetsutövaren 

att förhandla och motivera innan tillståndet för verksamheten och villkoren 

fastställs av tillståndsmyndigheten i Sverige. Sådana frågor anges med Not i texten och här 

har dessa punkter sammanförts. 

Tillämpningsområdet. Direktivet använder delvis begrepp som inte överensstämmer med 

Avfallsförordningens beskrivning av avfall. Det är möjligt att standardiseringsarbetet av avfallsfraktioner 

kan ge bättre avgränsningar i framtiden. I nuläget får undantagen beslutas för 

varje anläggning vid tillståndsprövningen. 

Förbehandling av avfallet. Direktivet anger endast att lämplig teknik för förbehandling av 

avfallet skall användas för att uppfylla driftkraven och utsläppsgränserna. För de anläggningar 

som behöver tillgripa prövningspliktiga åtgärder måste behandling hos tillståndsmyndigheten 

vara genomförd innan direktivet börjar tillämpas. 

Behandling av restprodukter från anläggningen. Innan beslut fattas om på vilka sätt de 

olika restprodukterna från anläggningarna skall återvinnas eller bortskaffas skall nödvändiga 

analyser göras för att bestämma deras fysikaliska och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. 

Analysen skall gälla den totala lösliga fraktionen och den lösliga fraktionen av 

tungmetaller. 

Med beslut bör avses tillståndsbeslut vilket innebär att kraven på behandling av restprodukterna 


Onormala driftförhållanden. Av villkoren i tillståndet för verksamheten skall framgå den 

längsta tid som villkorsvärdena för utsläpp till luft och vatten får överskridas i samband med 

tekniskt oundvikliga driftstopp, driftstörningar eller fel i reningsutrustning eller mätapparatur. 

Det är därmed inte oundvikligt att den tiden utgör 60 timmar för en anläggning som exempelvis 

har ett rökgasreningssystem för flera ugnslinjer. Frågan bör avgöras av tillståndsmyndigheten 

efter vederbörlig behandling av ärendet. 

Av Naturvårdsverkets föreskrift framgår att undantag från direktivets krav kan medges i några 

frågor. 

Vatten från anläggningens område som förorenats på grund av avfallsupplag eller materialspill 

skall uppsamlas, analyseras och vid behov renas i den omfattning tillstånds- eller tillsynsmyndigheten 

bestämmer. 

För gasens temperatur och uppehållstid i eldstaden kan tillståndsmyndigheten medge undantag 

under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen 

får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag.

10 (39) 

Kravet på stödbrännare i eldstaden kan tillståndsmyndigheten medge undantag från under 

förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats vid tillståndsgivningen 


Minskade krav på kontinuerlig mätning. Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig 

om rökgasreningen vid anläggningen har ett behandlingssteg för HCl som säkerställer 

att EU-gränsvärdet för HCl inte överskrids. I det fallet skall HF bestämmas vid de periodiska 

mätningarna. 



mätningar inte behöver företas. I det fallet skall utsläppen av SO2, HCl och HF mätas 

vid de periodiska mätningarna. Om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten får tillsynsmyndigheten 

besluta om sådana undantag. 

För fluidiserade bäddar får tillstånds- eller tillsynsmyndigheten medge undantag för kolmonoxid 

förutsatt att utsläppsgränsen fastställs till högst 100 mg/m 3 som timmedelvärde. 


Syftet med direktivet är att förhindra eller så långt möjligt begränsa den negativa inverkan 

avfallsförbränning kan ha för människors hälsa och miljön, särskilt när det gäller föroreningar 

genom utsläpp till luft, mark, ytvatten och grundvatten. 

Det skall uppnås genom att införa stränga driftkrav och gemensamma minimikrav på tillåtna 

utsläpp från alla anläggningar som förbränner avfall. Länk till: Direktivets syfte och mål 


Direktivet och den svenska förordningen träder i kraft den 28 december 2002. 

För befintliga anläggningar skall bestämmelserna tillämpas från och med den 28 december 

2005.Samtidigt upphör också förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall att 

gälla liksom NFS 2000:5 och NFS 2000:6 om utsläpp till luft från anläggningar för förbränning 

av kommunalt avfall. Länk till: Tidpunkt då direktivet träder i kraft 

Definitioner 

Betydelsen av de beteckningar som används i direktivet definieras. I några fall skiljer betydelsen 

av beteckningarna från motsvarande i svensk tillämpning. 

För operatörens dagliga arbete är det ett antal begrepp som har vital betydelse och inte definieras 

vare sig i direktivet eller i förordningen. Dessa begrepp måste klarläggas i det individuella tillståndet 

för anläggningen eller genom överenskommelse med tillsynsmyndigheten. Begreppen är 

- effektiv drift, och 

- onormala driftförhållanden. 

De beskrivs närmare på sida 20. Länkar till: Operatörens arbete med förbränningen och Definitioner 


Direktivet skall tillämpas för anläggningar där avfall genomgår termisk behandling (förbränning). 

Det finns dock en rad undantag för tillämpningsområdet. Dessa undantag påverkar inte

11 (39) 

verksamheten vid avfallsvärmeverken utan får betydelse främst för anläggningar som bedriver 

eller planerar för samförbränning. Länk till: Tillämpningsområde= 


Enligt direktivet får ingen anläggning drivas utan tillstånd att behandla avfall. 

För svenska anläggningar skall tillståndsprövning och fastställande av villkor företas enligt 

miljöbalken. 

Om det vid den prövningen meddelas eller har meddelats villkor om skyddsåtgärder eller 

andra försiktighetsmått som är strängare än vad som följer av direktivet (förordningen), skall 

de strängare kraven gälla. 

En ansökan om tillstånd skall vara utformad och innehålla de beskrivningar och utredningar 

som anges i miljöbalken. Därutöver skall ansökan alltid innehålla en redogörelse för hur den 

driftsansvarige avser att säkerställa att driftskraven och utsläppsgränserna i direktivet uppfylls. 

Mottagning av avfall 

Den driftansvarige skall bestämma mängden avfall för varje avfallskategori innan han accepterar 

avfallet för behandling. Avfallskategorier bör antecknas enligt bilaga 1 till Avfallsförordningen 

om det är möjligt. Anteckningarna skall bevaras i minst två år och skall på begäran 

lämnas till tillsynsmyndigheten. 

Den driftansvarige skall vid mottagning av avfall vidta de åtgärder som krävs för att hindra att 

avfallet förorenar luft, mark eller vatten eller medför dålig lukt och att verksamheten skapar 

störningar genom buller. 

Avfall från sjukvård 



För anläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall finns ytterligare krav att tillgodose 

vid mottagning av farligt avfall. Länk till: Mottagning av farligt avfall 

Operatörens arbete 

Operatören kan normalt inte påverka vilket avfall som mottagits. Det vilar dock på operatören 

att avfallet skall blandas till det homogena bränsle som anläggningen kräver för att driftsvillkoren 

skall uppfyllas och utsläppen begränsas så att villkoren uppfylls. 


Alla anläggningar skall ha en driftsansvarig person som har kompetens att sköta anläggningen. 

Förbränningsanläggningen skall vara dimensionerad, konstruerad och byggd för den mängd 

avfall och den avfallssammansättning som tas emot (anges i tillståndet). 


rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet, restprodukter och utsläpp.

12 (39) 





Vid behov skall avfallet förbehandlas med lämplig teknik. Det innebär behandling innan avfallet 

tillförs bunkern. Bränslet som matas till ugnen skall vara bearbetat, homogeniserat och 

blandat i den grad som krävs för att den enskilda anläggningen skall fylla kraven på förbränningskvalitet. 

Behovet på förbehandling av avfallet skiljer mycket mellan enskilda anläggningar beroende 

både på avfallsslag, ugnsstorlek och eldningsteknik. 

Bottenaska 






Blandning av avfall till bränsle 

För att upprätthålla förbränningskvaliteten är homogent bränsle på rosten (eller i bädden) 

mycket betydelsefullt. 

Inverkan av en varierande bränslesammansättning är beroende på anläggningens storlek och 

typ av förbränningsanordning. I små ugnsenheter blir blandningen av avfallet före dosering 

som bränsle i ugnen helt avgörande. 

Operatören kan inte påverka den förbehandling som skett av avfallet före mottagningen i anläggningen 

men måste tillse att blandningen av avfallet hela tiden sker med de hjälpmedel 

som finns i anläggningen så att bränslet som tillförs ugnen är tillräckligt homogent. 

Hämtas bränslet från bunker bör varje skopa bränsle som tillförs schaktet har samma sammansättning 

som den förra skopan. Blandningen av avfallet måste vara utförd innan en skopa 

avsedd som bränsle lyfts. 

Behovet att varje skopa bränsle skall ha ungefär samma värmevärde som den förra hindrar 

inte att bränslet under ett skift kan ändras inom intervallet för eldstadens dimensionering avseende 

värmevärde (fukthalt). Det är plötsliga förändringar i sammansättningen av det bränsle 

som deltar i förbränningen som måste undvikas. 

Oförbränt i slagg och bottenaska 

I operatörens arbetsrutin bör ingå att med jämna tidsintervall flera gånger varje skift kontrollera 

och övervaka att slaggen och bottenaskan inte innehåller oförbränt material. Visar kontrollen 

att det behövs får justeringar vidtas av förbränningsluftens och bränslets fördelning i ugnen. 

Operatörens kontroll bör kunna företas som en visuell inspektion. För att avgöra att halten 

oförbränt inte överstiger villkorsvärdet krävs erfarenhet och jämförelseobjekt. Den driftansva-

13 (39) 

rige bör därför låta genomföra en serie prover tillsammans med operatörerna och bestämma 

halten oförbränt vid förbränning av olika avfallsbränslen. 






punkt angiven i tillståndet. 

Not, undantag. Enligt NFS 2002:28, 7§ får tillståndsmyndigheten medge undantag från kravet 

på temperatur och uppehållstid under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om 

frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. 


Varje ugnslinje skall vara utrustad med minst en stödbrännare. Denna skall starta automatiskt 

när temperaturen i gasen sjunker under 850 °C. 



Stödbrännarna får under start- och stopperioder och när förbränningsgasens temperatur är 

lägre än 850 °C, inte förses med bränsle som kan orsaka större utsläpp än de som uppstår vid 

förbränning av lätt eldningsolja. 


på stödbrännare under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan inte prövats 

vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. 

Automatiska förreglingar 






överskrids till följd av störningar eller fel i reningsutrustningen. 





Formellt kan det för rostugnar tolkas så att pusher (matningsbord) skall vara förreglad mot 

ugnstemperatur och validerade halvtimmesvärden av halterna stoft, HCl, SO2 och NOx i rökgasen. 

På motsvarande sätt skulle bränsleskruvarna förreglas vid fluidiserade bäddar. 

En sådan tolkning skulle göra det omöjligt för operatören att tillämpa direktivets bestämmelser 

om fortsatt avfallseldning 4 timmar vid onormala driftförhållanden (driftstörningar). Det

14 (39) 

skulle dessutom inte vara möjligt att tömma bränsleschaktet (dagfickan) på avfall vid oplanerad 

nedeldning. 

Den praktiska tillämpningen måste därför vara att det automatiska systemet skall förhindra 

tillförsel av avfall till bränsleschaktet (dagfickan). Förreglingssystemet måste utformas speciellt 

för den enskilda ugnslinjen i varje anläggning. 

Förreglingskravet gäller för samtliga anläggningar. För samförbränning och förbränning av 

farligt avfall är kraven i övrigt något annorlunda. Länk till: Samförbränningsanläggningar 

Restprodukter (avfall från driften) 

Avfall från alla anläggningar skall minimeras och dess skadlighet skall begränsas så lång det 

är möjligt. Avfallet skall där det är lämpligt återvinnas direkt i anläggningen eller utanför 

denna. 

Transport och mellanlagring av torrt avfall från anläggningen i form av stoft skall ske på ett 

sådant sätt att spridning i miljön förhindras. 

Innan beslut fattas om på vilka sätt de olika restprodukterna från anläggningarna skall återvinnas 

eller bortskaffas skall nödvändiga analyser göras för att bestämma deras fysikaliska 

och kemiska egenskaper samt deras föroreningspotential. Analysen skall gälla den totala lösliga 

fraktionen och den lösliga fraktionen av tungmetaller. 

Not. Med beslut bör avses tillståndsbeslut vilket innebär att kraven på behandling av restprodukterna 




styra och kontrollera driften och mäta utsläppen. 

Mätkraven skall anges i beslutet om tillstånd för verksamheten. Likaså skall placeringen av 

provtagnings- och mätställen framgå av tillståndet. 



mätningar med referensmetoder minst vart tredje år. Referensmetoderna skall vara 

CEN-standard. 

CEN står för European Committee for Standardization (Comité Européen de Normalisation). 

Det är den organisation som utarbetar europastandarder. Europastandard blir normalt också 

svensk standard och förses då med beteckning SS-EN xxxxx. 


blir representativa. För samtliga ämnen, inbegripet dioxiner, gäller att provtagning och analys 

skall utföras enligt CEN-standard. 

Om sådan standard saknas skall ISO-standard, nationella eller internationella standard som 


Det saknas fortfarande CEN -standard för ett antal mätningar som förutsätts ske i anläggningen. 

Arbete pågår dock med att ta fram dessa standardmetoder och det är möjligt att de finns att 

tillgå om fyra-fem år. 

Kraven på mätkvalitet och standardisering av mätresultat beskrivs närmare här. 

Länk till: Mätkvalitet


Kontroll av gastemperatur och uppehållstid 

Förbränningsgasen uppehållstid, temperatur och syrehalt i eldstaden skall kontrolleras på 

lämpligt sätt minst en gång enligt direktivet. Det gäller alla anläggningar. 

15 (39) 

Kontrollen företas lämpligen då anläggningen tas i bruk (förstagångsbesiktning) eller för befintliga 

anläggningar då direktivet börjar gälla. Kontrollen skall avse förbränningsgasens uppehållstid 

vid den temperatur som anges i tillståndet under de mest ogynnsamma driftförhållanden 

som kan förutses. 

Den driftsansvarige bör redovisa de mätningar som planeras och presenterar hur beräkningen 

av uppehållstiden sker. 



- Temperatur nära förbränningskammarens (eldstaden) innervägg, eller en annan representativ 

punkt som framgår av tillståndet eller godkänns av tillsynsmyndigheten. 

- Rökgasens syrehalt och halt av vattenånga. 

- Rökgasens tryck och temperatur. 

Rökgasens tillstånd och sammansättning bör mätas i samma mätplan som ämnena eftersom 

driftvariablerna nyttjas för att beräkna halterna vid standardbetingelser för rökgasen. 

Kontinuerlig mätning av halten av vattenånga är inte nödvändig om rökgasprovet torkas innan 

föroreningshalterna bestäms. 


Kontinuerliga mätningar skall företas av följande förbränningsrelaterade ämnen. 

- Kolmonoxid (CO) och 

- Totalt organiskt kol (TOC) 


funktion. Mätningarna sker därför på renad rökgas. 

- Total stofthalt, 

- Svaveldioxid (SO2), 

- Kväveoxider (NOx), 

- Väteklorid (HCl) och 

- Vätefluorid (HF). 

Kontinuerlig mätning av vätefluorid är inte nödvändig om rökgasreningen vid anläggningen 

har ett behandlingssteg för HCl som säkerställer att EU-gränsvärdet för HCl inte överskrids. I 

det fallet skall utsläppen av vätefluorid mätas vid de periodiska mätningarna. 


kan överstiga EU-gränsvärdet för ämnet får i tillståndet föreskrivas att kontinuerliga

16 (39) 

mätningar inte behöver företas. I det fallet skall utsläppen av SO2, HCl och HF mätas vid de 

periodiska mätningarna. 

Not. Om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten får tillsynsmyndigheten besluta om 

sådana undantag enligt NFS 2002:28, 27§. 



två mätningar årligen skall företas av tungmetaller och dioxiner. Under de första tolv driftmånaderna 

skall en mätning göras minst var tredje månad. 

De tungmetaller som skall bestämmas vid periodiska mätningar är 




- Antimon och antimonföreningar som Sb, 




- Kobolt och koboltföreningar som Co, 


- Mangan och manganföreningar som Mn, 

- Nickel och nickelföreningar som Ni, 

- Vanadin och vanadinföreningar som V. 

Alla mätvärden för tungmetaller skall bestämmas med en provtagningstid av minst 30 minuter 

och högst åtta timmar. 

För dioxiner gäller att provtagningen skall företas under minst sex och högst åtta timmar. Halten 

av dioxiner beräknas som I-TEQ enligt bilaga I i direktivet. 


Följande mätningar skall göras vid utsläppspunkten för avloppsvatten. 

1. renat avloppsvatten från rökgasreningen skall mätas kontinuerligt med avseende på 

- vattenflöde 

- vattnets temperatur och 

- vattnets pH. 


totalt 

suspenderat material. 

3. flödesproportionellt 24-timmarsprov minst en gång per månad och bestämning av följande 

tungmetaller i provet. 

- Kvicksilver och kvicksilverföreningar som Hg,

17 (39) 







- Nickel och nickelföreningar som Ni och 

- Zink och zinkföreningar som Zn. 

4. dioxiner skall mätas i ett representativt stickprov minst en gång per halvår. Under de första 

tolv driftmånaderna skall dock en mätning göras minst var tredje månad. 

Om annat avloppsvatten än från rökgasreningen behandlas i samma reningsanläggning skall 

den driftansvarige genom beräkningar bestämma de halter av föroreningar som kan hänföras 

till det avloppsvatten som kommer från rökgasreningen. 

EU-gränsvärden för utsläpp till luft 

Här upptas de föroreningar i utsläpp till luft och vatten som preciseras i direktivet. Direktivet 

medger också att regeringen fastställer villkor för utsläpp av polycykliska aromatiska kolväten 

och andra föroreningar. 

Not. Den möjligheten har inte utnyttjats i förslaget till förordning. 

Samtliga haltvillkor för förbränning av avfall och samförbränning redovisas här. 

Länk till: Utsläpp till luft från avfall 






i längre tid än fyra (4) timmar. 

Dessutom skall den sammanlagda drifttiden under sådana förhållanden understiga 60 timmar 

per år. 60 timmar gäller sammantaget för de fall då flera ugnslinjer är anslutna till en och 

samma rökgasrening. 

Den anläggning som har en gemensam rökgaskondensering för flera ugnslinjer kan hävda att 

den inte utgör en gemensam rökgasrening. Huvudsyftet med rökgaskondenseringen är energiutvinning. 


som validerat halvtimmesmedelvärde. Dessutom skall villkorsvärdena för kolmonoxid och 

totalt organisk kol i rökgasen innehållas samt driftvillkoren för anläggningen. 

För att klargöra vad dessa krav innebär för den enskilda anläggningen bör det i tillståndet 

(kontrollprogrammet) anges tydliga villkor som man kan leva upp till.

18 (39) 

Registrering av mätresultat 

Alla mätvärden och analyser skall registreras och bearbetas så att den driftansvarige kan uppvisa 

för tillsynsmyndigheten att driftsvillkoren och EU-gränsvärdena innehålls för anläggningen. 

Förslag hur detta kan tillämpas redovisas i rapporten för driftsledningen. 


den effektiva drifttiden exklusive start och stopperioder. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas 

baserat på de validerade halvtimmesvärdena. 






Visar mätresultaten att villkorsvärdena för anläggningen för halterna i rökgas eller i renat avloppsvatten 

från rökgasrening har överskridits, skall tillsynsmyndigheten underrättas utan 

dröjsmål. 

Detta anges i direktivet men framgår inte av Naturvårdsverkets föreskrift. Dock torde tillsynsmyndigheten 

vilja införa kravet i kontrollprogrammet för anläggningen. 

Rökgas från förbränningen 

Vid förbränningsanläggningen skall EU-gränsvärdena anses vara uppfyllda för kolmonoxid 

(CO) under förutsättning att 

- 97 % av dygnsmedelvärdena under året inte överskrider 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

- därtill skall vid minst 95 % av alla 10-minuters validerade mätvärden under en 

24-timmarsperiod vara mindre än 150 mg/m 3 n torr rökgas vid 11 % O2, eller skall alla validerade 

halvtimmesmedelvärden under samma period vara lägre än 100 mg/m 3 n torr rökgas 

vid 11 % O2. 

CO-villkoren kan vara annorlunda för fluidiserade bäddar. Man kan få villkoret 100 mg/m 3 n 

torr rökgas vid 11 % O2 som medelvärde för timme. 

För TOC, som också är förbränningsrelaterad, skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 

- inget dygnsmedelvärde under året överskrider 10 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2, 

- därtill skall under året antingen inget halvtimmesvärde överskrida 20 mg/m 3 n torr gas vid 

11 % O2, eller skall 97 % av alla halvtimmesvärden vara lägre än 10 mg/m 3 n torr gas vid 

11 % O2 

Operatörens arbete med förbränningen 

Operatörens uppgift är att köra anläggningen så att samtliga driftsvillkor och utsläppskrav 

uppfylls och samtidigt åstadkomma den energiproduktion som anläggningen är planerad att 

ge. 

Utsläppskraven, särskilt för CO, innebär att villkorsöverskridande kan inträffa på mycket kort 

tid med en störning i förbränningen. Därför måste operatören ha klara riktlinjer från den driftansvarige 

att basera sina åtgärder på. Den korta tiden mellan en inträffad störning och villkorsöverskridande 

medger vanligen inget samråd utanför kontrollrummet innan åtgärder vid-

tas. Dessa riktlinjer och checklistor blir individuella för varje anläggning och ugnslinje. De 

bör vara utarbetade innan direktivet (förordningen) träder i kraft. 

19 (39) 

Operatören behöver också ha innebörden av två begrepp tydligt klarlagda för varje enskild 

ugnslinje. Det är effektiv drift och onormala driftförhållanden. Dessa begrepp bör vara definierade 

i tillståndet för verksamheten eller genom överenskommelse med tillsynsmyndigheten. 

Exempel på hur de kan utformas anges här. 



Normalt är det ca 60 % av pannans nominella kapacitet. 

Ett exempel på eldningsdiagram för en rostugn visas i figur 1. Av eldningsdiagrammet framgår 

det intervall för bränslets värmevärde och ugnens last som anläggningen kan drivas med 

och uppfylla direktivets driftkrav. 

Bränsleeffekt MW 

1 - 1065 o C, 2.2 s 

2 - 920 o C, 2.7 s 

3 - 850 o C, 3.7 s 

100 % 

60 % 

Figur 1 Eldningsdiagram (princip) 

4 - 940 o C, 3.8 s 

5 - 1260 o C, 2.3 s 

6 - 1270 o C, 2.2 s 

Då effektiv drift råder skall de kontinuerliga mätningarna registreras för att visa om EUgränsvärdena 

är uppfyllda. Därmed behöver man också fastställa vilken halvtimme och 10min.period 

som skall registreras som effektiv drifttid då ugnslinjen passerar låglastgränsen vid 

start och nedeldning. 


5 

4 

6 



3 

16 

60 % 100 % 

1 

2 

10 MJ/kg 

8 MJ/kg 

Rostbelastning t/h

20 (39) 

Onormala driftförhållanden är enligt direktivet begränsade till att få förekomma 60 timmar 

under ett år eller den tid som fastställs som villkor för anläggningen. Anläggningen får inte 

fortsätta att bränna avfall mer än fyra timmar om EU-gränsvärdena överskrids. 

Orsakas överskridandet under den tiden av ett haveri eller en störning som operatören kan 

definiera bör inte mätvärdena ingå i redovisningen av mätresultat för effektiv drifttid. 

Varje störning eller haveri som leder till att något EU-gränsvärde överskrids bör därför av 

operatören kategoriseras och rapporteras. Därmed kan den driftansvarige justera rapporteringen 

av utsläppen i efterhand. 

Uppeldning av anläggningen 

Uppeldning av anläggningen efter ett stopp får inte ske med avfall som bränsle i ugnen. Det 

innebär att helt skilda förfaranden måste utnyttjas beroende på om ugnslinjen är försedd med 

stödbrännare eller har tillstånd att köras utan sådana. Därför beskrivs viktiga punkter att beakta 

för båda fallen. 


Innan uppeldning påbörjas bör operatören försäkra sig om att alla anläggningsdelar är förberedda 

för start och att mätsystemen för kontinuerlig mätning och registrering är i funktion. 


Då temperaturen i eldstaden stabilt är över 850 o C (villkorsvärdet) matas avfallet 

till rosten (bädden). Pannlasten skall då vara något lägre än vad som motsvarar effektiv drift 

för anläggningen. Därmed föreligger ingen redovisningsskyldighet av utsläppen enligt direktivet. 


Det är viktigt att lastbidraget från stödbrännaren minimeras. Visar förhållandena i den enskilda 

anläggningen att stödbrännarna bidrar till att reducera CO bör de dock hållas i drift även 

sedan det inte behövs för att upprätthålla eldstadstemperaturen. 



Innan lastökningen till driftnivån inleds måste operatören kontrollera att hela anläggningen 

inklusive rökgasrening är fullt inkopplad och till alla delar uppfyller funktion och prestanda. 

En checklista med kontrollpunkter bör finnas upprättad och prickas av innan effektiv drift 

inleds. Denna checklista blir individuell för varje ugnslinje. 

Operatören kontrollerar också att alla mätsystem är i funktion och att samtliga mätvärden för 

halter i rökgasen är lägre än EU-gränsvärdena. 

De kontinuerliga mätningarna av vatten från rökgasreningen skall också vara i drift och ha rätt 

funktion. 

Med alla system i anläggningen kontrollerade och i funktion inleds lastökningen till den valda 

nivån för produktionen. Lastökningen företas i så stora steg som eldningsautomatiken tillåter 

utan att halten CO i rökgasen höjs över 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2.

21 (39) 

Det är nödvändigt att lastökningen med avfall som bränsle från tidpunkten då lastgränsen för 

effektiv drift passeras kan ske utan att CO-toppar uppstår. EU-gränsvärdet för dygnet 

överskrids om mer än sju validerade mätvärden för CO som 10-min. värden är högre än 150 

mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. (Andra värden kan komma att gälla för fluidiserade bäddar) 

CO-halten 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2 uppmätt som validerat mätvärde för 10 minuter 

bör betraktas som störningsindikation och åtgärder för att förbättra förbränningen övervägas. 

Då önskad lastnivå uppnåtts sätts stödbrännaren i automatikläge. 


Innan uppeldning påbörjas bör operatören försäkra sig om att alla anläggningsdelar inklusive 

rökgasreningen är driftsklara och att alla mätsystemen för kontinuerlig mätning och registrering 

är i funktion. 

Under uppeldningen får inget avfall tillföras ugnen. Bränsleschaktet (dagfickan) bör alltså 

vara tomt på avfall. Som startbränsle används biobränsle (flis eller sådant avfall som inte omfattas 

av direktivet). Eldstaden och pannan värms med detta bränsle. Då temperaturen i eldstaden 

stabilt är över 850 o C (villkorsvärdet) matas avfallet till rosten (bädden). 

Pannlasten skall då vara något lägre än vad som motsvarar effektiv drift. Därmed föreligger 

ingen redovisningsskyldighet av utsläppen enligt direktivet. Vid denna last justeras avfallsmatningen 

och förbränningsluften så att stabil förbränning erhålls. 








halter i rökgasen är lägre än EU-gränsvärdena. 

De kontinuerliga mätningarna av vatten från rökgasreningen skall också vara i drift och ha rätt 

funktion. 



utan att halten CO i rökgasen höjs över 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 






bör betraktas som störningsindikation och åtgärder för att förbättra förbränningen övervägas.

22 (39) 

Övervakning av förbränningen 

Operatören övervakar och kontrollerar att alla system kring ugn och panna är i funktion. 

Operatören ansvarar för att arbeten för underhåll och service i anläggningen inte stör förbränningen. 

Det innebär att operatören säkrar systemen och instruerar underhålls- och servicepersonal 

om när de kan utföra arbetena. 

För att uppfylla villkoren för driften måste eldningsautomatiken vara utprovad och ge huvuddata 

för laststyrning, fördelningen av förbränningsluften och följsamt styra luftöverskottet till 

den O2-halt som operatören väljer som börvärde. 

Operatören väljer den last som motsvarar önskad energiproduktion men inom eldningsdiagrammets 

ram. 

Validerad CO-halt 

[mg/m 3 n torr gas 11% O 2 ] 

200 

175 

150 

125 

100 

75 

50 

25 

B 

A 

1 2 3 4 5 6 7 8 9 10 

O 2 -halt [vol-% våt gas] 

För varje last och bränslesammansättning finns en optimal fördelning av förbränningsluften, 

eldstadstemperaturen och luftöverskottet som ger lägsta halten av CO, TOC och NOx i rökgasen. 

Det generella sambanden framgår av figuren ovan. 

Operatören övervakar kontinuerligt och justerar vid behov fördelningen av förbränningsluft 

så att börvärdet för O2 alltid motsvarar punkten A i figuren. Därmed medför smärre förändringar 

i bränslets sammansättning minsta möjliga ändring av CO-halten. 

Lastpunkten B i figuren bör föranleda snabb insats från operatören för justering mot lastpunkten 

A även om drift vid B inte omedelbart innebär konflikt med villkoren. En ytterligare 

minskning av O2-halten kan omedelbart leda till överskridande av korttidsvärdet för CO och 

kan uppstå genom en begränsad förändring av bränslet i ugnen. 

Halten CO bör som dygnsmedelvärde aldrig överstiga 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

Operatören måste alltid vara införstådd med att dygnsvärdet skall uppnås även om en eller 

flera störningar inträffar i förbränningen under dygnet. 

NO x

23 (39) 

Störningar i förbränningen 

EU-gränsvärdena för CO under dygnet är baserat på validerade korttidsvärden för 10 minuter 

och halvtimme. Medför störningar att halten CO registreras överstigande 150 mg/m 3 n torr gas 

vid 11 % O2 i mer än 70 minuter föreligger överskridande för dygnet. 

Kortvariga störningar som leder till CO-toppar är många. Varje anläggning bör upprätta en 

katalog med primära åtgärder som skall vidtas vid störningar som gör att CO-halten stiger. 

Åtgärdskatalogen kommer att skilja mellan anläggningar och även ugnslinjer i en anläggning. 

Operatören måste besluta om åtgärderna redan då larmet går för det första 10-min mätvärdet 

med förhöjd CO. Beslutet kan inte baseras på att störningen får fortgå i sju 10-min. perioder. 

Operatören vet inte om ytterligare störningar kommer att inträffa under resterande timmar av 

dygnet. Åtgärderna måste alltså inriktas på att förbruka så få 10-min. perioder med hög CO 

som möjligt. Här följer några exempel på operatörens åtgärder vid olika störningsfall. 

Exempel på förbränningsstörningar vid ugn med stödbrännare 

Störning som orsakar CO över 150 mg/m 3 n 

torr gas vid 11 % O2. 

Exempel 1 

Tillfälligt blött bränsle i ugnen. 

Exempel 2 

Tillfälligt stopp i bränslematningen 

Exempel 3 

Förbränningsluftfläkt löser. 

Exempel 4 

Stopp i slaggutmatningen 

Åtgärder 

- Konstatera att mätsystemet för CO är korrekt. 

- Om möjligt öka primärluftförvärmningen 

- Reducera lasten 

- Starta stödbrännare. 

- Starta arbetet att åtgärda felet omedelbart. 

- Reducera förbränningsluftluftflödet så att 

effektiv drift inte råder så snabbt som möjligt. 

- Starta stödbrännare för att upprätthålla 

temperatur. 

- Återstarta fläkten omedelbart. 

Kan fläkten inte startas blir åtgärderna. 

- Stoppa matningen av avfall. 


- Minska förbränningsluften så mycket att 

effektiv drift inte råder. 

- Stoppa bränslematningen 



effektiv drift inte råder 

- Öppna luckorna och rensa utmatningen

Exempel på förbränningsstörningar vid ugn utan stödbrännare 

Störning som orsakar CO över 150 mg/m 3 n 

torr gas vid 11 % O2. 

Exempel 5 

Tillfälligt blött bränsle i ugnen. 

Exempel 6 

Tillfälligt stopp i bränslematningen 

Exempel 7 

Förbränningsluftfläkt löser. 

Exempel 8 

Stopp i slaggutmatningen 

Åtgärder 

24 (39) 

- Konstatera att mätsystemet för CO är korrekt. 

- Om möjligt öka primärluftförvärmningen 

- Reducera lasten. 

Har inte störningen upphört inom en halvtimme 


effektiv drift inte råder så snabbt som möjligt 

- Sjunker ugnstemperaturen under 

villkorsvärdet måste nedeldning genomföras 

Schaktet (dagfickan) måste tömmas eftersom 

uppeldning inte får ske med avfall som 

bränsle. 

- Starta arbetet att åtgärda felet omedelbart. 


effektiv drift inte råder så snabbt som möjligt. 





bränsle. 

- Återstarta fläkten omedelbart. 

Kan fläkten inte startas blir åtgärderna. 

- Stoppa matningen av avfall. 


effektiv drift inte råder. 





bränsle. 

- Stoppa bränslematningen 


effektiv drift inte råder 

- Öppna luckorna och rensa utmatningen 





bränsle.

25 (39) 

Rökgas från rökgasrening 

Medan halterna av CO och TOC normalt inte påverkas av förhållandena i rökgasreningen är 

halterna av stoft, HCl, SO2 och NOx som släpps ut från anläggningen i huvudsak beroende av 

rökgasreningens dimensionering i den enskilda anläggningen och dess funktion vid mättillfället. 

Vid förbränningsanläggningar skall EU-gränsvärdena anses vara uppfyllda för stoft under 

förutsättning att 

- inget dygnsmedelvärde under året överskrider 10 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

Not. För befintliga anläggningar i Sverige gäller 20 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2 fram till 

2008. 



11 % O2 

För väteklorid (HCl) skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2 

För svaveldioxid (SO2) skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2 

För kväveoxider (som NO2) skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2 

Operatörens arbete med rökgasreningen 

Dimensionering och prestanda för rökgasreningssystemen vid de enskilda förbränningsanläggningarna 

skiljer avsevärt. I många fall har utrustningen bra prestanda och halterna av 

föroreningar i den renade rökgasen är normalt väsentligt lägre än EU-gränsvärdena. 

I andra fall måste operatören vara mycket uppmärksam på att störningar inte uppträder eftersom 

det snabbt leder till överskridanden. 

Rökgasreningen vid start 

Operatören skall kontrollera att rökgasreningens alla enheter och funktioner är i drift innan 

anläggningen tas i effektiv drift. 

En checklista med kontrollpunkter bör finnas upprättad och prickas av innan effektiv drift inleds. 

Denna checklista blir individuell för varje anläggning beroende på rökgasreningens uppbyggnad 

och utformning.

26 (39) 

Operatören skall också försäkra sig om att alla mätsystem för ämnen som mäts kontinuerligt i 

rökgasen är i funktion och mäter korrekta värden. Det krävs minst en halvtimmesperiod för att 

konstatera detta eftersom mättiden för korttidsvärden är 30 minuter. Mätvärdena bör vara lägre 

än EU-gränsvärdet för halvtimme för varje ämne innan anläggningen tas i effektiv drift. 

Innan anläggningen tas i effektiv drift bör operatören också kontrollera att mätningen av flöde, 

temperatur och pH i renat vatten från rökgasreningen är i drift samt att den flödesproportionella 

provtagningen fungerar. 

Rökgasreningen vid ordinarie drift 

Operatören övervakar och kontrollerar att alla system i rökgasreningen är i funktion. 

Operatören ansvarar för att arbeten med underhåll och service i anläggningen inte stör reningen. 



Operatören kontrollerar att leveranser av kemikalier sker så att tillräckliga mängder finns för 

störningsfri drift av rökgasreningen. 

Halterna av de ämnen som mäts kontinuerligt bör inte överstiga halten för dygnsmedelvärdet 

om det skall finnas utrymme för störningar. 

Operatören måste därför ständigt kontrollera mätresultaten från de kontinuerliga mätningarna 

och ha uppsikt över trendkurvor för att kunna ingripa med justeringar i rökgasreningen innan 

villkorsvärdet överskrids. 

Uppstår ett mätvärde i rökgasen som är högre än den halt av ämnet som anges som dygnsmedelvärde 

bör felsökning och åtgärder för att eliminera störningen genast vidtas. 

Detsamma gäller om ett mätvärde från det kontinuerliga mätsystemen som är obligatoriska 

inte registreras för en halvtimme. 

Rökgasreningen vid störningar 

Utformningen av rökgasreningen skiljer avsevärt mellan anläggningarna. Därför måste varje 

anläggning utforma sin checklista med åtgärder som skall vidtas så snart en störning uppstår. 

Här ges endast några exempel på åtgärder som kan vara generellt giltiga vid anläggningarna. 

Vid driftstörning eller fel i rökgasreningen som leder till att stofthalten överstiger 150 mg/m 3 n 

skall operatören dokumentera orsaken i driftsjournalen. Finner operatören att störningen/felet 

kan åtgärdas så att stofthalten kan vara återställd inom 30 minuter kan avfallsmatningen fortgå 

medan felet åtgärdas. Det kan praktiskt innebära lastsänkning och urkoppling av en kammare 

i spärrfiltret. Annars skall avfallsmatningen avbrytas så att effektiv drift upphör. 

Medför driftstörningen att halvtimmesvärdet av endera stoft, HCl, SO2 eller NOx överskrider 

EU-gränsvärdet under en halvtimme skall operatören dokumentera orsaken i driftsjournalen. 

Bedömer operatören att störningen/felet kan elimineras inom så kort tid att mindre än åtta 

halvtimmar visar validerade mätvärden över EU-gränsvärdet kan driften med avfall fortsätta. 

Annars bör avfallsmatningen stoppas. 

Kan operatören inte avgöra vilken störning som orsakar ett överskridet halvtimmesvärde bör 

avfallsmatningen stoppas. 

Då avfallsmatningen till ugnen stoppas reduceras lasten så att effektiv drift inte råder. Lastökning 

kan företas då felet i rökgasreningen åtgärdats.

27 (39) 

Vid stopp i stoft och askutmatningssystemen bör pannlasten först reduceras innan luckor eller 

flänsar öppnas för att åtgärda felet. Det är för att rökgasfläkten inte skall överlastas och skapa 

störning i förbränningen. 

Bortfall av validerade mätvärden. 

Uppstår bortfall av validerade mätvärden från de kontinuerliga mätsystemen i rökgasen skall 

operatören genast rapportera detta till den driftsansvarige enligt den rutin som gäller vid anläggningen. 

Detsamma gäller vid bortfall av prov eller mätresultat av renat vatten från rökgasreningen. 

Under tiden för att återställa mätsystemen i drift kan förbränningen av avfall fortgå förutsatt 

att operatören har tillräcklig information från mätsystemen för att kunna kontrollera förbränningen 

och rökgasreningen. 

Den driftansvarige behöver komplettera denna instruktion under året om det visar sig att den 

totala tiden för bortfall av dygnsvärden från mätsystemen kan överstiga 10 dygn. 

Tillägg och fördjupningar 


EU-kommissionen har under många år bearbetat förslag till ett nytt direktiv som ersättning för 

direktiven om minskning av luftföroreningar från kommunala avfallsförbränningsanläggningar 

och för förbränning av farligt avfall. 

Man anser det nödvändigt att fastställa stränga bestämmelser för samtliga anläggningar inom 

EU som förbränner eller samförbränner avfall för att undvika gränsöverskridande transporter 

till anläggningar som drivs med lägre kostnader på grund av mindre stränga miljökrav. 

Skillnaden mellan farligt avfall och icke-farligt avfall avgörs främst av avfallets egenskaper 

före förbränningen och inte av skillnader när det gäller utsläpp. En enda text om förbränning 

av avfall förbättrar den rättsliga klarheten. Därmed har man valt att utforma ett direktiv omfattande 

både förbränning av farligt avfall och icke-farligt avfall. Strukturen i direktivet och villkoren 

följer fullt ut den nu gällande Förordningen (1997:692) om förbränning av farligt avfall. 


Direktivet ger en detaljerad beskrivning av vad som avses med en befintlig anläggning Det är: 

a) anläggning som har tillstånd för verksamheten och är i drift före den 28 december 2000 

eller, 

b) anläggning som har fått tillstånd enligt miljöbalken utfärdat före den 28 december 2002 

och tas i drift senast den 28 december 2003 eller, 

c) anläggning som har en fullständig ansökan om tillstånd under behandling före den 28 december 

2002, och anläggningen tas i drift senast den 28 december 2004.

28 (39) 

Anläggningar med tillstånd enligt miljöbalken och som börjar samförbränning av avfall senast 

den 28 december 2004 betraktas också som befintlig anläggning. 

Definitioner 

Här ges definitioner av begreppen som har betydelse för tillämpningen av direktivet i Sverige. 

Avfall 

Avfall definieras i Miljöbalkens 15 kapitel. Där sägs att avfall är varje föremål, ämne eller 

substans som ingår i en avfallskategori och som innehavaren gör sig av med eller avser eller 

är skyldig att göra sig av med. 

Avfallskategorierna anges i bilaga 1 till Avfallsförordningen (2001:1063). En förteckning 

över avfallstyper finns i bilaga 2 till förordningen. De anges med en 6-siffrig kod. Länk till: 

Avfallsförordningen bilaga 1 

Avfallsslag 

Med avfallsslag avses de typer av avfall som anges med 6-siffrig kod i bilaga 2 till avfallsförordningen. 

Farligt avfall. 

Farligt avfall är sådant avfall som är markerade med asterisk i Avfallsförordningens bilaga 2, 

eller annat avfall som har en eller flera av de egenskaper som anges i bilaga 3 till samma förordning. 

Blandat kommunalt avfall 

Avfall från hushåll samt avfall från handel, industrier och institutioner, som till sin natur och 

sammansättning liknar hushållsavfall, men med undantag för de fraktioner som i Avfallsförordningens 

bilaga 2 anges under rubrik 20 01 och är källsorterade och med undantag för annat 

avfall som anges under rubrik 20 02 i samma bilaga. 

Brännbart avfall 

Avfall som brinner utan energitillskott sedan väl förbränningsprocessen startat. 

Anläggning 

Med anläggning avses en stationär eller mobil teknisk enhet eller utrustning avsedd för värmebehandling 


Anläggningen utgörs av den fastighet där verksamheten bedrivs med områden och utrymmen 

för mottagning och förvaring av avfall, utrustning för förbehandling av avfallet och utrustning 

och utrymmen för behandling eller förvaring av restprodukter och avloppsvatten från rökgasreningen. 

I en anläggning ingår samtliga behandlingslinjer för avfall på fastigheten med systemen för 

tillförsel av avfall, bränsle och luft, panna, rökgasrening, skorsten och system för reglering av 

förbränningen samt för övervakning och registrering av utsläppen. 

Direktivet skiljer på två slag av anläggningar, förbränningsanläggning och samförbränningsanläggning. 

Då begreppet anläggning används i denna text avser det både förbrännings- och samförbränningsanläggningar.

29 (39) 

Förbränningsanläggning 

Förbränningsanläggning är en anläggning för behandling av avfall med eller utan återvinning 

av alstrad värme. Häri innefattas förbränning av avfall genom oxidering såväl som andra termiska 

behandlingsprocesser, såsom pyrolys, förgasning eller plasmaprocess, i den mån som 

ämnena från behandlingen sedan förbränns. 

Förbränningsanläggningar är verksamheter med tillstånd meddelade enligt miljöbalken 9.6 

som åsätts kod (90.004-1,3 och 90.006-1,2). 

I Sverige är praxis att tillstånd enligt miljöbalken bara ges för verksamheter då anläggningen 

är försedd med värmeåtervinning. Samtliga avfallsvärmeverk kan därför enligt direktivets 

definition klassas som samförbränningsanläggningar. I princip kan man söka tillstånd enligt 

miljöbalken för energiproduktion och samförbränning. 

Samförbränningsanläggning 

Samförbränningsanläggning är en anläggning vars huvudsakliga ändamål är energialstring 

eller tillverkning av materiella produkter (exempel är cementugnar) och som utnyttjar avfall 

som normalt bränsle eller tillskottsbränsle. Anläggningar där avfall värmebehandlas för att det 

skall kunna bortskaffas bedriver också samförbränning. 

Kapacitet 

Nominell kapacitet 

Förbränningsanläggningens nominella kapacitet är den sammanlagda kapaciteten hos ugnarna 

i anläggningen. Kapaciteten anges som den mängd avfall som kan behandlas per timme. Avfallets 

sammansättning och värmevärde skall alltid anges. 

Kapaciteten anges enligt specifikation av konstruktören och bekräftelse från den driftansvarige. 

Svenska anläggningar bör komplettera kapacitetsangivelsen med termisk belastning uttryckt 

som MW tillfört bränsle och panneffekt. 


Avser den effektiva drifttiden exklusive start- och stopperioder. Definieras genom att ange 

den lägsta last med avfall som bränsle då validerade korttidsvärden skall redovisas av de ämnen 

i rökgasen som mäts kontinuerligt. Denna lastpunkt måste fastställas individuellt för varje 

ugnslinje och bör framgå som villkor i tillståndet för verksamheten. 

Utsläpp 

Utsläpp avser direkt eller indirekt utsläpp till luft, vatten eller mark av ämnen, vibrationer, 

värme eller buller från punktkällor eller diffusa källor i en anläggning. 

Utsläppsgränsvärde 

Med utsläppsgränsvärde avses den mängd, uttryckt genom vissa bestämda parametrar, koncentration 

och/eller nivå av ett visst slag av utsläpp som inte får överskridas under en eller 

flera tidsperioder. 

Riktvärde 

Är det villkorsvärde (mätvärde) för utsläpp som om det överskrids skall föranleda att tillsynsmyndigheten 

informeras och att den driftsansvarige vidtar åtgärder i anläggningen som 

gör att villkorsvärdet åter innehålls.

30 (39) 

Gränsvärde 

Är det villkorsvärde (mätvärde) för utsläpp som om det överskrids kan föranleda tillsynsmyndigheten 

att anmäla det inträffade för åtalsprövning. 

EU-gränsvärde 

Direktivet anger villkorsvärden för halter av ämnen som mäts kontinuerligt i rökgasen. Halterna 

anges som validerade mätvärden. EU-gränsvärden anges för tidsperioder om 10 minuter, 

30 minuter och ett dygn. Villkorsvärdena är inte absoluta utan anses vara uppfyllda med en 

angiven frekvens av överskridanden. 

Validerat mätvärde 

Är ett mätvärde för halt i rökgas av ämnen som mäts med kvalitetskontrollerade automatiska 

instrument. Det validerade mätvärdet har reducerats med måttet för mätosäkerheten i det 

uppmätta mätvärdet av ämnet. 

Villkorsvärde 

Avser i denna text det mätvärde som anges i tillståndet som villkor för verksamheten. Det kan 

vara endera riktvärde, gränsvärde eller EU-gränsvärde. 

Dioxin 

Dioxin (dioxiner) används som beteckning för alla polyklorerade dibenso-p-dioxiner och dibensofuraner 

som förtecknas i bilaga I till direktivet. Länk till: Bilaga 1 i direktivet 

Standardisering av halt i rökgas 

Mätresultat för att kontrollera halt i rökgas jämfört med EU-gränsvärden räknas om till standardbetingelser 

för rökgasen. För avfallsvärmeverken korrigeras halterna till mg/m 3 n torr gas 

vid 11 % O2. För andra anläggningar och avfallstyper sker standardisering vid andra O2halter. 

Verksamhetsutövare 

Anges i direktivet som driftansvarig. Det är varje fysisk eller juridisk person (exempelvis aktiebolag) 

som driver eller kontrollerar en anläggning. Vanligen den som erhållit tillståndet för 

verksamheten enligt miljöbalken. 

Driftansvarig 

Driftansvarig är den person som har eller till vilken avgörande ekonomiskt inflytande över 

anläggningens tekniska funktion har delegerats. Skötseln av anläggningen skall anförtros en 

fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen. 

Tillstånd 

Med tillstånd avses det eller de skriftliga beslut enligt miljöbalken som reglerar verksamheten 

vid anläggningen. 

Restprodukt 

Med restprodukt avses varje flytande eller fast material (inklusive bottenaska och slagg, 

flygaska och pannaska, fasta reaktionsprodukter från rökgasrening, slam från avloppsrening, 

förbrukade katalysatorer och förbrukat aktivt kol), som utgör avfall enligt avfallsförordningen. 

I den svenska avfallsförordningen betecknas restprodukterna avfall från driften.

31 (39) 


Undantagen i tillämpningsområdet är 

1. anläggningar som behandlar endast följande slags avfall: 

a) vegetabiliskt jord- och skogsbruksavfall, 

b) vegetabiliskt avfall från livsmedelsindustrin, om den värme som alstras återvinns, 

c) vegetabiliskt fiberhaltigt avfall som uppstått vid produktion av nyfiberpappersmassa och 

vid pappersproduktion, om avfallet samförbränns på produktionsplatsen och om den värme 

som alstras återvinns, 

d) träavfall med undantag för träavfall som kan innehålla organiska halogenföreningar eller 

tungmetaller till följd av behandling med träskyddsmedel eller till följd av ytbehandling, 

och som särskilt omfattar sådant träavfall från bygg- och rivningsavfall, 

e) korkavfall, 

f) radioaktivt avfall som kräver tillstånd enligt lagen (1984:3 om kärnteknisk verksamhet 

eller strålskyddslagen (1998:220), 

g) djurkadaver i den mån inte annat följer av föreskrifter om djurkadaver, 

eller 

h) avfall som uppkommer vid prospektering och utvinning av olje- och gasfyndigheter från 

offshoreplattformar och som förbränns på dessa. 

2. experimentanläggningar som används för forskning, utveckling och provning i syfte att 

förbättra förbränningsprocessen och som behandlar mindre än 50 ton avfall per år. 

Bestämmelserna som enbart avser farligt avfall skall inte tillämpas på sådant brännbart 

flytande avfall som inte kan orsaka utsläpp av andra ämnen i rökgasen från förbränningen 

eller högre koncentrationer av dessa ämnen än förbränning av gasolja såsom detta begrepp 

definieras i 1§ förordningen (1998:946) om svavelhaltigt bränsle. 

Regeringen får upprätta förteckningar över avfallskategorier vilka kan samförbrännas i angivna 

kategorier av samförbränningsanläggningar. 

Mottagning av farligt avfall 

Innan den driftansvarige accepterar farligt avfall till anläggningen skall följande åtgärder vidtas: 

a) kontrollera de handlingar som krävs enligt avfallsförordningen och i förekommande fall, 

rådets förordning (EEG) nr 259/93 av den 1 februari 1993 om övervakning och kontroll av 

avfallstransporter inom, till och från Europeiska gemenskapen, lagen (1982:821) om 

transport av farligt gods och förordningen (1982:923) om transport av farligt gods, 

b) kontrollera att det finns information om den fysikaliska och, i möjligaste mån, kemiska 

sammansättning av avfallet samt all annan information som krävs för att det skall vara 

möjligt att bedöma avfallets lämplighet för den avsedda förbränningsprocessen, 

c) kontrollera att det finns information om avfallets farliga egenskaper, de ämnen med vilka 

det inte får blandas och de försiktighetsåtgärder som skall vidtas vid hanteringen av avfallet, 

samt

32 (39) 

d) ta representativa prover, om det inte är olämpligt, för att säkerställa att avfallet överensstämmer 

med den information som krävs enligt b) och c). Dessa prover skall bevaras i 

minst en månad efter förbränningen och skall efter anmodan lämnas till tillsynsmyndigheten. 

Samförbränningsanläggningar 

Direktivet avser enbart behandlingen (förbränningen) av avfall i anläggningen. Hanteringen 

av bränslen och de avfall som är undantagna direktivets tillämpningsområde berörs inte. 

Anläggningen skall vara dimensionerad, konstruerad och byggd för den mängd avfall och den 

avfallssammansättning som tillståndet anger. 


rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet och utsläpp. 


Anläggningen skall drivas på ett sådant sätt att temperaturen hos gaserna som uppstår vid förbränningen 

höjs på ett kontrollerat och homogent sätt till 850 °C och hålls på den nivån i två 

(2) sekunder. 

Temperaturen skall mätas i omedelbar närhet av förbränningskammarens innervägg eller en 

annan representativ punkt angiven i tillståndsbeslutet. 


på temperatur och uppehållstid under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om 

frågan inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. 

Vid samförbränning av eget avfall på produktionsplatsen i befintliga barkpannor inom pappers- 

och massaindustrin får undantag från kravet på temperatur och uppehållstid medges om 

utsläppskravet för totalt organiskt kol (TOC) uppfylls. 

Farligt avfall 

För anläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall skall kraven för förbränningsanläggningar 

uppfyllas. Vid förbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska 

halogenföreningar, uttryckt som klor, skall dock gastemperaturen höjas till 1100 °C under 

minst två (2) sekunder. 

Samförbränningsanläggningar med tillstånd att behandla farligt avfall skall uppfylla kraven 

för samförbränning. Vid samförbränning av farligt avfall som innehåller mer än 1 % organiska 

halogenföreningar, uttryckt som klor, skall också gastemperaturen höjas till 1100 °C. Direktivet 

anger emellertid inget krav på uppehållstid vid denna temperaturnivå. 

Not. I Naturvårdverkets föreskrift (NFS 2002:28, 8§) anges dock uppehållstiden till två sekunder. 

Mätkvalitet 

De mätsystem som används för kontinuerlig bestämning av ämnen i rökgasen skall vara kvalitetskontrollerade 

enligt CEN-standarder. Varje installation skall kontrolleras genom jämförande 

mätning med referensmetoder och får då inte uppvisa större konfidensintervall för enskilda 

mätvärden än vad som anges i tabell 1. (Direktivets bilaga III)

Tabell 1. Konfidensintervall för kvalitetssäkrad mätutrustning. 

Ämne Konfidensintervall (95%) 

Kolmonoxid (CO) 10 % 

Svaveldioxid (SO2) 20 % 

Kvävedioxid (NOx) 20 % 

Total stofthalt 30 % 

Totalt organisk kol (TOC) 30 % 

Väteklorid (HCl) 40 % 

Vätefluorid (HF) 40 % 

33 (39) 

Konfidensintervall är ett statistiskt osäkerhetsmått som beräknas vid kalibreringen av den enskilda 

mätutrustningen. 

Mätvärdena skall redovisas som validerade korttidvärden. Det innebär för CO att varje uppmätt 

medelvärde för 10-minuter skall minskas med 10 % (konfidensintervallet enligt tabell 1) 

och redovisas som validerat korttidsvärde. 

För övriga ämnen som mäts kontinuerligt skall det uppmätta 30-min. medelvärdet minskas 

med det procenttal som utgör konfidensintervallet för ämnet enligt tabell 1. De validerade 

halvtimmesvärden som beräknas skall redovisas. 

Standardisering av halter i rökgas. 

Resultaten av mätningarna för att kontrollera att EU-gränsvärdena inte överskrids skall räknas 

om till följande standardbetingelser. 

1. Förbränningsanläggningar: 

Rökgasen skall korrigeras att motsvara temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa i torr gas vid 

11 % syre. 

2. Förbränning av enbart spillolja: 

Rökgasen skall korrigeras att motsvara temperatur 273 K, tryck 101,3 kPa i torr gas vid 

3 % syre. 

3. Förbränning i syreanrikad atmosfär: 

Om avfallet förbränns i anläggningar med syreanrikad atmosfär får mätvärdena räknas om 

till en syrehalt som fastställs i tillståndet och som avspeglar de särskilda omständigheterna 

i det enskilda fallet. 

4. Alla anläggningar som behandlar farligt avfall: 

Vid anläggningar där farligt avfall behandlas får de uppmätta halterna av föroreningar 

som reduceras genom rökgasrening bara omräknas till syrehalten 11 % om den syrehalt 

som mäts är högre än 11 %. 

5. Samförbränning: 

Vid samförbränning skall mätvärdena räknas om till en total syrehalt som beräknas. 

Denna skall framgå av tillståndet för verksamheten. Beräkningsförfarandet beskrivs närmare 

i avsnittet om samförbränning.

34 (39) 

Vid omräkning av den uppmätta syrehalten i en rökgas till standardbetingelse skall följande 

formel användas 

ES = (21-OS) / (21-OM) x EM 

där 

ES = beräknad halt av ämnet vid standardbetingelse 

EM = uppmätt halt av ämnet. 

OS = standardsyrehalt. 

OM = uppmätt halt av syre (O2) 

Utsläpp till luft från avfall 

Anläggningarna skall vara utformade och drivas på ett sådant sätt att EU-gränsvärdena för 

rökgas innehålls. 

Avfall som behandlas får inte ge upphov till högre halter av kolmonoxid (CO) i rökgasen än 

vad som anges i tabell 2. (Direktivets bilaga V e) Halterna skall redovisas som validerade 

mätvärden vid den syrehalt som gäller för anläggningen. Start- och stopperioder är undantagna. 

Tabell 2. EU-gränsvärden för utsläpp av CO i rökgasen från behandlat avfall 

Mätperiod Enhet Validerat mätvärde 

Dygnsmedelvärde mg/m 3 * 50 



* med m 3 avses m 3 n torr gas vid den O2-halt som gäller för anläggningen 

Not. För avfallsvärmeverken gäller alltid 11 % O2-halt 

Not, undantag. Tillstånd- eller tillsynsmyndigheten får medge undantag för förbränning i 

fluidiserad bädd, förutsatt att utsläppsgränsen förutsatt att utsläppsgränsen för kolmonoxid 

fastställs till högst 100 mg/m 3 som timmedelvärde. 

Avfall som behandlas får inte ge upphov till högre halter av övriga ämnen i rökgasen än vad 

som anges i tabell 3 (Direktivets bilaga V a,b). Halterna skall redovisas som validerade mätvärden 

vid den syrehalt som gäller för anläggningen. Start- och stopperioder är undantagna.

35 (39) 

Tabell 3. EU-gränsvärden för utsläpp av ämnen i rökgasen från behandlat avfall 


A (100 %) B (97 %) 

Total stofthalt mg/m 3 * 10 (1) 

30 10 

TOC mg/m 3 * 10 20 10 

HCl mg/m 3 * 10 60 10 

HF mg/m 3 * 1 4 2 

SO2 mg/m 3 * 50 200 50 

NOx mg/m 3 * 200 400 200 

* med m 3 avses m 3 n torr gas vid den O2-halt som gäller för anläggningen (Se 13.5) 

(1) För befintliga anläggningar gäller utsläppsgränsvärdet 20 mg/m 3 fram till den 1 januari 

2008. 


Vid de periodiska mätningarna får halterna av tungmetaller och dioxiner i rökgasen från behandlat 

avfall inte överstiga vad som anges i tabell 4 Direktivets bilaga Vc). Medelvärdena 

som anges i tabellen innefattar totalt utsläpp, d.v.s. både partikelbundet och gas- eller ångform 

av ämnena. 

Tabell 4. Medelvärden för halter under minst 30 minuter och högst åtta timmar. 

Ämne 

Cd 

Enhet Medelvärde 

Tl 


Hg mg/m 3 Sb 

Pb 

Cr 

* 0,05 

Co 

Cu 

Mn 

Ni 

V 


Dioxiner som I-TEQ ng/m 3 * 0,1 

* med m 3 avses m 3 n torr gas vid den O2-halt som gäller för anläggningen 


Not: Fram till den 1 januari 2007 gäller de dubbla medelvärdena för tungmetaller för befintliga 

anläggningar som fått sitt driftstillstånd före den 31 december 1996 och som enbart förbränner 

farligt avfall.

36 (39) 

Utsläpp till luft vid samförbränning 

Vid samförbränning får utsläppet i den rökgas som avfallet ger upphov till inte medföra högre 

halter än vad som anges i tabellerna 2-4. Rökgasen från avfallet blandas vid samförbränningen 

med rökgas från andra bränslen som kan ha andra villkor för tillåtna halter av föroreningar. 

Därför skall vid samförbränning en beräkning av EU-gränsvärdena företas inför tillståndsgivningen 

för varje enskild anläggning. 

Anläggningar som samförbränner farligt avfall och då mer än 40 % av den alstrade värmen 

kommer från farligt avfall skall dock ha villkor med halter i det totala rökgasflödet enligt tabellerna 

2-4. 

Anläggningar som samförbränner obehandlat blandat kommunalt avfall skall ha villkor för 

hela rökgasflödet enligt tabellerna 2-4. 

För cementugnar och alla typer av energiproducerande anläggningar som samförbränner avfall 

får halterna av tungmetaller och dioxiner i de samlade rökgaserna inte överstiga vad som 

anges i tabell 4. För cementugnar skall dock beräkningen av mätvärden ske vid 10 % O2. För 

energianläggningar skall beräkningen av mätvärden ske vid 6 % O2. 

Anläggningar inom andra industrisektorer som samförbränner avfall skall möta krav på utsläpp 

av dioxiner, Cd+Tl och Hg. För dessa ämnen får de samlade rökgaserna från anläggningen 

inte heller ha halter som överstiger vad som anges i tabell 4. Medelvärdena skall inte 

korrigeras för varierande O2-halt vid mätningen. 

För cementugnar som samförbränner avfall anges i bilaga II till direktivet EU-gränsvärden för 

halterna i de samlade rökgaserna för total stofthalt, HCl, HF NOx SO2 och TOC. 

De EU-gränsvärden som anges avser validerade mätvärden vid 10 % O2. 

Länk till: Bilaga II i direktivet 

Bestämning av EU-gränsvärden med samförbränningsformeln. 

EU-gränsvärdena för CO, TOC, total stofthalt, HCl, HF, SO2 och NOx beräknas vid samförbränning 

av avfall enligt följande samförbränningsformel. 

(Vavfall x Kavfall ) + (Vproc x Kproc) 

_________________________ = K 

Vavfall + Vproc 

där 

Vavfall är rökgasvolym per tidsenhet från förbränning av enbart avfall, 

Kavfall är EU-gränsvärdet för föroreningen som anges i bilaga 2 eller 3, 

Vproc är rökgasvolymen per tidsenhet från bränslet (och avfallet som inte omfattas av 

direktivet), 

Kproc är villkorsvärden för bränslet. För vissa anläggningstyper anges de i tabell 5 och bilaga 

II, 

K är EU-gränsvärdet för den totala rökgasen från samförbränningen vid den 

syrehalt som framkommer av beräkningen.

37 (39) 

Samförbränningsformeln innebörd är att (Vavfall x Kavfall ) är mg per tidsenhet av föroreningen 

från förbränning av avfallet. 

(Vproc x Kproc) är mg per tidsenhet av föroreningen i rökgasen från övrigt bränsle i anläggningen. 

Summan av delmängderna förorening får uppgå till den halt som de utgör (K) i den samlade 

rökgasmängden (Vavfall + Vproc) under samma tidsenhet. 

EU-gränsvärden skall beräknas och anges i tillståndet för verksamheten. 

Vavfall skall beräknas för den avfallsmängd som anges i tillståndet och med det lägsta värmevärde 

som förekommer. Rökgasmängden skall anges vid samma halt O2 som gäller enligt 

tabell 2 eller 3. 

Vid samförbränning med liten mängd farligt avfall skall den alltid anses utgöra minst 10 % av 

det samlade rökgasflödet. Utgör det farliga avfallet mellan 10 och 40 % av den samlade värmen 

från samförbränningen beräknas den faktiska rökgasmängden som uppkommer från avfallet. 

Vid mer än 40 % farligt avfall gäller tabell 2 och 3 utan beräkning. 

Kavfall anges i tabell 2 och 3. 

Vproc är den beräknade rökgasvolymen vid den termiska belastning av bränslet som tillståndet 

avser (max vid samförbränning med avfall). Rökgasflödet per tidsenhet skall anges vid samma 

syrehalt som anges för Kproc. 

Kproc anges i direktivets bilaga II för utsläpp från energianläggningar med olika bränslen. Här 

återges i tabell 6 enbart de värden som avser biomassa. 

Med biomassa avses bränslen som består av vegetabiliskt material från jord- och skogsbruk 

och de avfall som är undantaget från direktivets tillämpningsområde i artikel 2.2 a i-v. 

Tabell 6. Kproc för rökgas från biobränslen vid syrehalt 6 vol % torr rökgas. 

Förorening < 50 MWbr 50 –100 MWbr 100 – 300 MWbr > 300 MWbr 

SO2 200 200 200 

NOx 400 300 200 

Stoft 50 50 30 30 

Värdena som anges i tabell 6 avser dygnsmedelvärden. Halvtimmesmedelvärden används 

enbart för att beräkna dygnsmedelvärdet. 

För TOC, HCl och HF som inte anges i tabellen kan nationella riktlinjer tillämpas. Intill dess 

sådana finns skall angivna villkorssvärden i tillståndet användas eller de verkliga halter som 

förekommer i rökgasen från bränslet i anläggningen. 

Det framräknade EU-gränsvärdena (K) enligt formeln ovan avser en O2-halt i rökgasen som är 

individuell för varje samförbränning beroende på fördelningen av bränsle och avfall. 

EU-gränsvärdena kan givetvis korrigeras till en enhetlig syrehalt i rökgasen (ex.vis 11 vol % 

O2 i torr rökgas). Därmed blir villkorsvärdena som anges i tillstånden lättare att jämföra för 

skilda anläggningar med samförbränning.

38 (39) 

Utsläpp av vatten från rökgasrening 

Avloppsvatten från rökgasrening skall renas så att halterna av ämnen i varje fall inte överskrider 

de halter som anges i tabell 5 (Direktivets bilaga IV). 

Halterna som anges i tabellen skall gälla vid den punkt där avloppsvattnet från rökgasreningen 

släpps ut från anläggningen. 

Behandlas avloppsvattnet från rökgasreningen tillsammans med avloppsvatten från andra källor 

i anläggningen, skall den driftansvarige utöver mätningar vid utsläppspunkten också göra 

mätningar på 

- avloppsflödet från rökgasreningen innan det leds till den gemensamma reningsanläggningen, 

- övriga avloppsflöden innan de leds till den gemensamma reningsanläggningen 

Tabell 5. EU-gränsvärden för utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening 

Föroreningar Enhet Halter i ofiltrerade stickprov 

Totalt suspenderat material mg/l 30 (1) 

Hg mg/l 0,03 

Cd mg/l 0,05 

Tl mg/l 0,05 

As mg/l 0,15 

Pb mg/l 0,2 

Cr mg/l 0,5 

Cu mg/l 0,5 

Ni mg/l 0,5 

Zn mg/l 1,5 

Dioxiner som I-TEQ ng/l 0,3 

(1) Enligt NFS 2002:28 får 95% av de mätta värdena uppgå till högst 30 mg/l och alla skall 

vara lägre än 45 mg/l. Fram till den 1 januari 2008 får tillståndsmyndigheten medge 80% i 

stället för 95% vid befintlig avfallsförbränningsanläggning. 

För att kontrollera att utsläppskraven i tabell 5 uppfylls för avloppsvattnet från rökgasreningen 

skall den driftansvarige göra massbalansberäkningar som visar halterna i det slutrenade 

avloppsvattnet som kan hänföras till den del av avloppsvattnet som kommer från rökgasreningen. 

Under inga omständigheter får avloppsvatten spädas ut för att halterna i tabellen skall kunna 

innehållas. 

Gränsvärdena för totalt suspenderat material skall anses vara uppfyllda om mätningarna visar 

att halten inte överstiger 30 mg/l. 

Utsläppskraven för tungmetaller är uppfyllda om högst en mätning under året visar mätresultat 

över den halt som anges i tabell 5. 

Gränsvärdet för dioxiner skall anses vara uppfyllt om inget mätresultat överskrider halten 

0,3 ng/l beräknat som I-TEQ.

39 (39) 

Normalt är kraven på rening av avloppsvatten större vid tillståndsgivningen enligt miljöbalken. 

Därmed torde inga omfattande mätningar och beräkningar behöva företas i de svenska 

anläggningarna föranledda av direktivet.




Information för operatörer 

Kortversion av 

rapport för operatörer

Innehåll 

2 (14) 

Uppdraget.............................................................................................................................3 

Läsanvisning ......................................................................................................................3 

Kort om direktivets innehåll................................................................................................3 

Mottagning av avfall. ...........................................................................................................5 

Villkor för driften.................................................................................................................5 

Förbränningskvalitet ..........................................................................................................5 

Behandling av avfallet ....................................................................................................5 

Bottenaska......................................................................................................................6 

Förbränningsgasen..........................................................................................................6 

Stödbrännare ..................................................................................................................6 

Automatiska förreglingar................................................................................................6 

Kontroll och övervakning ....................................................................................................7 

Mätkrav ................................................................................................................................7 

Kontinuerlig mätning av driftvariabler ...............................................................................7 

Kontinuerlig mätning i rökgasen ........................................................................................7 

Periodiska mätningar i rökgasen ........................................................................................7 

Mätning i vatten från rökgasrening.....................................................................................8 

Onormala driftförhållanden ................................................................................................8 

Uppfyllande av utsläppsvillkor............................................................................................8 

Rökgas från förbränningen.................................................................................................8 

Operatörens arbete.............................................................................................................8 

Blandning av avfall till bränsle .......................................................................................9 

Oförbränt i slagg och bottenaska...................................................................................10 

Uppeldning av anläggningen ........................................................................................10 

Övervakning av förbränningen......................................................................................11 

Störningar i förbränningen............................................................................................12 

Rökgas från rökgasrening.................................................................................................12 

Operatörens arbete med rökgasreningen ..........................................................................13 

Rökgasreningen vid start ..............................................................................................13 

Rökgasreningen vid ordinarie drift................................................................................13 

Rökgasreningen vid störningar .....................................................................................13 

Bortfall av validerade mätvärden .....................................................................................14

3 (14) 

Uppdraget 

Bergström & Öhrström, Nyköping har på uppdrag av RVFs arbetsgrupp, Avfallsförbränning 




Förordningen är kompletterad med en föreskrift från Naturvårdsverket, NFS 2002: 

28. För verksamheter i Sverige kommer i första hand förordningen och föreskriften att gälla. 

De blir också samordnade med miljöbalkens motsvarande bestämmelser. 

Läsanvisning 

Denna information är i första hand riktad till den personal som sköter den dagliga driften av 

avfallsvärmeverken (Operatören). En rapport med detaljerat innehåll finns också liksom en 

motsvarande rapport för driftledning och miljöansvariga. 

Operatören svarar för driften av förbränningsanläggningen och har den driftansvariges uppdrag 

att vidta nödvändiga åtgärder så att anläggningen uppfyller de villkor som anges i tillståndet. 






Kort om direktivets innehåll 

Här ges en kortfattad översikt. Rapporten ger mer detaljer. 

Mål. Syftet med direktivet att förhindra eller så långt det är möjligt begränsa den negativa 

påverkan avfallsförbränning kan ha för människans hälsa och för miljön. Det skall uppnås 

genom stränga driftsvillkor och tekniska krav samt utsläppsgränsvärden lika för alla anläggningar 

inom EU-länderna. 

Tillämpningsområde. Direktivet omfattar alla anläggningar som förbränner avfall eller samförbränner 

avfall. Undantagna är dock de anläggningar som enbart förbränner några specificerade 

typer av ”rena” avfall. Undantag görs också för förbränning av radioaktivt avfall, djurkadaver 

och avfall från oljeprospektering och utvinning. 

Ansökan och tillstånd. Ingen förbränningsanläggning eller samförbränningsanläggning inom 

EU får drivas utan tillstånd för verksamheten. I Sverige innebär det tillståndprövning av miljöfarlig 

verksamhet enligt bestämmelserna i miljöbalken och förordningen om miljöfarlig 

verksamhet och hälsoskydd. 

Avlämning och mottagning av avfall. När avfall tas emot för förbränning skall den 

driftsansvarige (verksamhetsutövaren) anteckna vilken mängd och kategori av avfall som tas 

emot. För anläggningar med tillstånd att förbränna farligt avfall skall ytterligare åtgärder vidtas 

innan avfallet tas emot vid anläggningen.

4 (14) 

Villkor för driften. Direktivet berör inte närmare hanteringen av avfallet före förbränningen, 

eldningsteknik eller rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet, restprodukter 

och utsläpp. 

Förbränningsanläggningarna skall drivas så att den totala mängden organiskt kol (TOC) i 

slagg och bottenaska är mindre än 3% räknat på torr vikt. Man kan välja att mäta oförbränt 

som då skall vara mindre än 5 %. Vid behov skall lämplig teknik för förbehandling av avfallet 

användas. 


för de olika typer av anläggningar som förbränner avfall. Specifikt anges att anläggningarna 

skall ha och drivas med automatiska system som hindrar tillförsel av avfall då driftsvillkoren 

inte uppfylls. All värme som alstras vid förbränningen skall återvinnas i görligaste mån. 

Skötseln av anläggningen skall anförtros en fysisk person som har kompetens att sköta anläggningen. 

I Sverige anger Naturvårdsverkets föreskrift drift- och utsläppskrav med de undantag som 

medges för enskilda anläggningar. Tillståndsmyndigheten får också i vissa fall medge undantag 

från kraven i Naturvårdsverkets föreskrifter. Även tillsynsmyndigheten får meddela sådana 

undantag, om frågan inte prövats av tillståndsmyndigheten. 

Utsläpp till luft. Direktivet anger utsläppsgränsvärden för halter av föroreningar i rökgasen 

från förbränning av avfall. Vid samförbränning skall halterna av föroreningar i rökgasen som 

uppstår från avfallet inte vara högre. 

Utsläpp av avloppsvatten från rökgasrening. Utsläpp av föroreningar med avloppsvatten 

från rökgasreningen skall begränsas så att de gränsvärden som anges direktivet uppfylls. Avloppsvattnet 

får inte spädas ut i syfte att uppfylla dessa krav. 



I Naturvårdsverkets förslag till svensk föreskrift nämns inte regnvatten och de närmare kraven 

för anläggningen överlåts för beslut av tillstånds- eller tillsynsmyndigheten. 

Restprodukter. De benämns i Sverige som avfall från driften. Mängden avfall från driften 

skall minimeras och dess skadlighet skall begränsas så långt det är möjligt. Avfallet skall där 

det är lämpligt återvinnas, direkt i anläggningen eller utanför denna. Transport och mellanlagring 

av torrt stoft (t.ex. pannaska och stoft från rökgasreningen) skall ske på ett sådant sätt att 

spridning i miljön förhindras. 

Kontroll och övervakning. Anläggningen skall förses med mätutrustning och teknik för att 

övervaka att driftsvillkor och utsläppsgränsvärden innehålls. Den automatiska mätutrustningen 

för övervakning av utsläpp till luft och vatten skall kontrolleras och årligen provas med 

avseende på funktion. Utrustningen skall kalibreras minst vart tredje år genom parallellmätningar 

med referensmetoder. 

Mätkrav. Följande mätningar skall utföras vid samtliga anläggningar. I rökgasen skall kontinuerliga 

mätningar företas av kolmonoxid (CO), totalt organiskt kol (TOC), total stofthalt, 

väteklorid (HCl), svaveldioxid (SO2), och kväveoxider (NOx). 

Kontinuerliga mätningar skall också företas av följande driftvariabler. Temperatur nära förbränningskammarens 

innervägg (eldstaden), eller annan representativ punkt efter godkännande 

av tillsynsmyndigheten samt rökgasens syrehalt, tryck, temperatur och halt vattenånga.

5 (14) 

I rökgasen skall också periodiska mätningar företas minst två gånger om året av tungmetaller, 

dioxiner och furaner. Under de första tolv driftmånaderna ska mätning göras var tredje månad. 

Mätningar av avloppsvatten skall göras vid utsläppspunkten. Kontinuerlig mätningar av avloppsvattnets 

pH-värde, temperatur och flöde skall företas liksom dagliga stickprovsmätningar 

eller representativa flödesproportionella 24-timmarsprov av totalt suspenderat material. 

Därtill skall flödesproportionellt 24-timmarsprov tas minst en gång i månaden för analys av 

de tungmetaller som anges i direktivet. Mätning av dioxiner och furaner skall också ske minst 

en gång per halvår. 

Uppfyllande av utsläppsvillkor. Direktivet anger preciserat hur mätvärden som används för 

att kontrollera utsläppsgränsvärdena skall standardiseras, bearbetas och redovisas. 

Alla mätvärden skall registreras och hållas tillgängliga så att det är möjligt att kontrollera att 

driftsvillkoren uppfylls. 

Utsläppsgränsvärdena uppfylls om villkorsvärdena för CO innehålls som medelvärden för 

10-minuters, halvtimmes och dygnsmedelvärden. För övriga ämnen skall halvtimmes och 

dygnsmedelvärden innehållas. 

Onormala driftförhållanden. Den driftansvarige skall i händelse av haveri i utrustning som 

kan ha betydelse från miljösynpunkt inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt 

möjligt till dess att normal drift kan återupptas. 


i längre tid än fyra (4) timmar. Dessutom får den sammanlagda drifttiden under 

sådana förhållanden inte överstiga 60 timmar per år. 

Genomförande. Den svenska förordningen och Naturvårdsverkets föreskrift gäller från 2003. 

För befintliga anläggningar skall bestämmelserna i direktivet tillämpas från och med den 

28 december 2005. 

Mottagning av avfall. 

Den driftansvarige skall bestämma mängden avfall för varje avfallskategori. Avfallskategorier 

bör anges enligt bilaga 1 till Avfallsförordningen. Anteckningarna skall sparas i två år. 





rökgasrening utan preciserar endast krav på förbränningskvalitet, restprodukter och utsläpp. 





Bränslet som matas till ugnen skall vara bearbetat, homogeniserat och blandat i den grad som 

krävs för att den enskilda anläggningen skall fylla kraven på förbränningskvalitet. 

Behovet av förbehandling av avfallet skiljer mycket mellan enskilda anläggningar beroende 

både på avfallsslag, ugnsstorlek och eldningsteknik.

Bottenaska 





6 (14) 






punkt angiven i tillståndet. 






Varje ugnslinje skall vara utrustad med minst en stödbrännare. Denna skall starta automatiskt 

när temperaturen i gasen sjunker under 850 °C. 




från kravet på stödbrännare under förutsättning att utsläppskraven ändå uppfylls. Om frågan 

inte prövats vid tillståndsgivningen får tillsynsmyndigheten besluta om sådana undantag. 

Automatiska förreglingar 






överskrids till följd av störningar eller fel i reningsutrustningen. 





Den praktiska tillämpningen måste vara att det automatiska systemet skall förhindra tillförsel 

av avfall till bränsleschaktet (dagfickan). Förreglingssystemet måste utformas speciellt för 

den enskilda ugnslinjen i varje anläggning. 

Förreglingskravet gäller för samtliga anläggningar. För samförbränning och förbränning av 

farligt avfall är kraven i övrigt något annorlunda och redovisas i rapporten. Kraven på restprodukterna 

framgår också av rapporten.

7 (14) 



styra och kontrollera driften och mäta utsläppen. 



mätningar med referensmetoder minst vart tredje år. 


blir representativa. 

Alla mätvärden och analyser skall registreras och bearbetas så att den driftansvarige kan uppvisa 

för tillsynsmyndigheten att driftsvillkoren och EU-gränsvärdena innehålls. 


den effektiva drifttiden exklusive start och stopperioder. Dygnsmedelvärdena skall bestämmas 

baserat på de validerade halvtimmesvärdena. Begreppen beskrivs närmare i rapporten. 








- temperatur nära förbränningskammarens (eldstaden) innervägg, eller en annan representativ 

punkt som framgår av tillståndet eller godkänns av tillsynsmyndigheten, 

- rökgasens syrehalt och halt av vattenånga, 

- rökgasens tryck och temperatur. 


Kontinuerliga mätningar skall företas av följande förbränningsrelaterade ämnen: 

- kolmonoxid (CO) och 

- totalt organiskt kol (TOC) 


funktion: 

- total stofthalt, 

- svaveldioxid (SO2), 

- kväveoxider (NOx), 

- väteklorid (HCl) och 



två mätningar årligen skall företas av tungmetaller och dioxiner. Mer detaljinformation i rapporten.

8 (14) 



1. renat avloppsvatten från rökgasreningen skall mätas kontinuerligt med avseende på vattenflöde, 

vattnets temperatur och pH, 


totalt suspenderat material, 

3. flödesproportionellt 24-timmarsprov minst en gång per månad och bestämning av tungmetaller 

i provet. 

4. dioxiner skall mätas i ett representativt stickprov minst en gång per halvår. 



inskränka eller stoppa driften så snart som detta är praktiskt möjligt till dess att normal 

drift kan återupptas. 


i längre tid än fyra (4) timmar. Dessutom skall den sammanlagda drifttiden under 

sådana förhållanden understiga 60 timmar per år. 


Visar mätresultaten att villkorsvärdena för anläggningen för halterna i rökgas eller i renat avloppsvatten 

från rökgasrening har överskridits, skall tillsynsmyndigheten underrättas utan 

dröjsmål. 

Detta anges i direktivet men framgår inte av Naturvårsverket föreskrift. Dock torde tillsynsmyndigheten 

vilja införa kravet i kontrollprogrammet för anläggningen. 

Rökgas från förbränningen 

Vid förbränningsanläggningen skall EU-gränsvärdena anses vara uppfyllda för kolmonoxid 

(CO) under förutsättning att 

- 97 % av dygnsmedelvärdena under året inte överskrider 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

- därtill skall vid minst 95 % av alla 10-minuters validerade mätvärden under en 

24-timmarsperiod vara mindre än 150 mg/m 3 n torr rökgas vid 11 % O2, eller skall alla validerade 

halvtimmesmedelvärden under samma period vara lägre än 100 mg/m 3 n torr rökgas 

vid 11 % O2. 

CO-villkoren kan vara annorlunda för fluidiserade bäddar. 

För TOC, som också är förbränningsrelaterad, skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2 


Operatörens uppgift är att köra anläggningen så att samtliga driftsvillkor och utsläppskrav 

uppfylls och åstadkomma den energiproduktion som är planerad.

9 (14) 

Utsläppskraven, särskilt för CO, innebär att villkorsöverskridande kan inträffa på mycket kort 

tid med en störning i förbränningen. Därför måste operatören ha klara riktlinjer från den driftansvarige 

att basera sina åtgärder på. 

Den korta tiden mellan en inträffad störning och villkorsöverskridande medger vanligen inget 

samråd utanför kontrollrummet innan åtgärder vidtas. Dessa riktlinjer och checklistor blir 

individuella för varje anläggning och ugnslinje. De bör vara utarbetade innan direktivet (förordningen) 

börjar gälla. 

Operatören behöver också ha innebörden av två begrepp tydligt klarlagda för varje enskild 

ugnslinje. Det är effektiv drift och onormala driftförhållanden. Exempel på hur de kan utformas 

anges här. Förklaringar och detaljer ges i rapporten. 



Normalt är det ca 60 % av pannans nominella kapacitet. 

Då effektiv drift råder skall de kontinuerliga mätningarna registreras för att visa om EUgränsvärdena 

är uppfyllda. Därmed behöver man också fastställa vilken halvtimme och 10min.period 

som skall registreras som effektiv drifttid då ugnslinjen passerar låglastgränsen vid 

start och nedeldning. 




Onormala driftförhållanden är enligt direktivet begränsade till att få förekomma 60 timmar 

under ett år eller den tid som fastställs som villkor för anläggningen. Anläggningen får inte 

fortsätta att bränna avfall mer än fyra timmar om EU-gränsvärdena överskrids. 

Orsakas överskridandet under den tiden av ett haveri eller en störning som operatören kan 

definiera bör inte mätvärdena ingå i redovisningen av mätresultat för effektiv drifttid. 

Varje störning eller haveri som leder till att något EU-gränsvärde överskrids bör därför av 

operatören kategoriseras och rapporteras. Därmed kan den driftansvarige justera rapporteringen 

av utsläppen i efterhand. 

Operatören ansvarar för att arbeten för underhåll och service i anläggningen inte orsakar störningar. 



Blandning av avfall till bränsle 

För att upprätthålla förbränningskvaliteten är homogent bränsle på rosten (eller i bädden) 

mycket betydelsefullt. 

Inverkan av en varierande bränslesammansättning är beroende på anläggningens storlek och 

typ av förbränningsanordning. I små ugnsenheter blir blandningen av avfallet före dosering 

som bränsle i ugnen helt avgörande. 

Operatören kan inte påverka den förbehandling som skett av avfallet men måste tillse att 

blandningen av avfallet hela tiden sker med de hjälpmedel som finns i anläggningen så att 

bränslet som tillförs ugnen är tillräckligt homogent. 

Hämtas bränslet från bunker bör varje skopa bränsle som tillförs schaktet har samma sammansättning 

som den förra skopan. Blandningen av avfallet måste vara utförd innan en skopa 

avsedd som bränsle lyfts.

10 (14) 

Behovet att varje skopa bränsle skall ha ungefär samma värmevärde som den förra hindrar 

inte att bränslet under ett skift kan ändras inom intervallet för eldstadens dimensionering avseende 

värmevärde (fukthalt). Det är plötsliga förändringar i sammansättningen av bränslet 

som måste undvikas. 

Oförbränt i slagg och bottenaska 

I operatörens arbetsrutin bör ingå att med jämna tidsintervall flera gånger varje skift kontrollera 

och övervaka att slaggen och bottenaskan inte innehåller oförbränt material. Visar kontrollen 

att det behövs får justeringar vidtas av förbränningsluftens och bränslets fördelning i ugnen. 

Uppeldning av anläggningen 

Uppeldning av anläggningen efter ett stopp får inte ske med avfall som bränsle i ugnen. Det 

innebär att helt skilda förfaranden måste utnyttjas beroende på om ugnslinjen är försedd med 

stödbrännare eller har tillstånd att köras utan sådana. Därför beskrivs viktiga punkter att beakta 

för båda fallen. 


Innan uppeldning påbörjas bör operatören försäkra sig om att alla anläggningsdelar är förberedda 

för start och att mätsystemen för kontinuerlig mätning och registrering är i funktion. 


Då temperaturen i eldstaden stabilt är över 850 o C (villkorsvärdet) matas avfallet till rosten 

(bädden). Pannlasten skall då vara något lägre än vad som motsvarar effektiv drift för anläggningen. 

Därmed föreligger ingen redovisningsskyldighet av utsläppen enligt direktivet. 









halter i rökgasen är lägre än EU-gränsvärdena. De kontinuerliga mätningarna av vatten från 

rökgasreningen skall också vara i drift och ha rätt funktion. 











11 (14) 

Innan uppeldning påbörjas bör operatören försäkra sig om att alla anläggningsdelar inklusive 

rökgasreningen är driftsklara och att alla mätsystemen för kontinuerlig mätning och registrering 

är i funktion. 

Under uppeldningen får inget avfall tillföras ugnen. Bränsleschaktet (dagfickan) bör alltså 

vara tomt på avfall. Som startbränsle används biobränsle (flis eller sådant avfall som inte omfattas 

av direktivet). Eldstaden och pannan värms med detta bränsle. Då temperaturen i eldstaden 

stabilt är över 850 o C (villkorsvärdet) matas avfallet till rosten (bädden). 

Pannlasten skall då vara något lägre än vad som motsvarar effektiv drift. Därmed föreligger 

ingen redovisningsskyldighet av utsläppen enligt direktivet. Vid denna last justeras avfallsmatningen 

och förbränningsluften så att stabil förbränning erhålls. 








halter i rökgasen är lägre än EU-gränsvärdena. De kontinuerliga mätningarna av vatten från 

rökgasreningen skall också vara i drift och ha rätt funktion. 








Övervakning av förbränningen 

Operatören övervakar och kontrollerar att alla system kring ugn och panna är i funktion. 

För att uppfylla villkoren för driften måste eldningsautomatiken vara utprovad och ge huvuddata 

för laststyrning, fördelningen av förbränningsluften och följsamt styra luftöverskottet till 

den O2-halt som operatören väljer som börvärde. 

Operatören väljer den last som motsvarar önskad energiproduktion men inom eldningsdiagrammets 

ram. För varje last och bränslesammansättning finns en optimal fördelning av 

förbränningsluften, eldstadstemperaturen och luftöverskottet som ger lägsta halten av CO, 

TOC och NOx i rökgasen. Detta beskrivs närmare i rapporten. 

Halten CO bör som dygnsmedelvärde aldrig överstiga 50 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

Operatören måste alltid vara införstådd med att dygnsvärdet skall uppnås även om en eller 

flera störningar inträffar i förbränningen under dygnet. 



12 (14) 

Störningar i förbränningen 

EU-gränsvärdena för CO under dygnet är baserat på validerade korttidsvärden för 10 minuter 

och halvtimme. Medför störningar att halten CO registreras överstigande 150 mg/m 3 n torr gas 

vid 11 % O2 i mer än 70 minuter föreligger överskridande för dygnet. 

Kortvariga störningar som leder till CO-toppar är många. Varje anläggning bör upprätta en 

katalog med primära åtgärder som skall vidtas vid störningar som gör att CO-halten stiger. 

Åtgärdskatalogen kommer att skilja mellan anläggningar och även ugnslinjer i en anläggning. 

Operatören måste besluta om åtgärderna redan då larmet går för det första 10-min mätvärdet 

med förhöjd CO. Beslutet kan inte baseras på att störningen får fortgå i sju 10-min. perioder. 

Operatören vet inte om ytterligare störningar kommer att inträffa under resterande timmar av 

dygnet. Åtgärderna måste alltså inriktas på att förbruka så få 10-min. perioder med hög CO 

som möjligt. I rapporten ges några exempel på operatörens åtgärder vid olika störningsfall. 

Rökgas från rökgasrening 

Medan halterna av CO och TOC normalt inte påverkas av förhållandena i rökgasreningen är 

halterna av stoft, HCl, SO2 och NOx som släpps ut från anläggningen i huvudsak beroende av 

rökgasreningens dimensionering i den enskilda anläggningen och dess funktion vid mättillfället. 

Vid förbränningsanläggningar skall EU-gränsvärdena anses vara uppfyllda för stoft under 

förutsättning att 

- inget dygnsmedelvärde under året överskrider 10 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2. 

Not. För befintliga anläggningar i Sverige gäller 20 mg/m 3 n torr gas vid 11 % O2 fram till 

2008. 



11 % O2 

För väteklorid (HCl) skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2 

För svaveldioxid (SO2) skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2 

För kväveoxider (som NO2) skall EU-gränsvärdena anses uppfyllda om 




11 % O2

13 (14) 

Operatörens arbete med rökgasreningen 

Dimensionering och prestanda för rökgasreningssystemen vid de enskilda förbränningsanläggningarna 

skiljer avsevärt. I många fall har utrustningen bra prestanda och halterna av 

föroreningar i den renade rökgasen är normalt väsentligt lägre än EU-gränsvärdena. 

I andra fall måste operatören vara mycket uppmärksam på att störningar inte uppträder eftersom 

det snabbt leder till överskridanden. 

Rökgasreningen vid start 

Operatören skall kontrollera att rökgasreningens alla enheter och funktioner är i drift innan 

anläggningen tas i effektiv drift. 

En checklista med kontrollpunkter bör finnas upprättad och prickas av innan effektiv drift inleds. 

Denna checklista blir individuell för varje anläggning beroende på rökgasreningens uppbyggnad 

och utformning. 

Operatören skall också försäkra sig om att alla mätsystem för ämnen som mäts kontinuerligt i 

rökgasen är i funktion och mäter korrekta värden. Det krävs minst en halvtimmesperiod för att 

konstatera detta eftersom mättiden för korttidsvärden är 30 minuter. Mätvärdena bör vara lägre 

än EU-gränsvärdet för halvtimme för varje ämne innan anläggningen tas i effektiv drift. 

Innan anläggningen tas i effektiv drift bör operatören också kontrollera att mätningen av flöde, 

temperatur och pH i renat vatten från rökgasreningen är i drift samt att den flödesproportionella 

provtagningen fungerar. 

Rökgasreningen vid ordinarie drift 

Operatören övervakar och kontrollerar att alla system i rökgasreningen är i funktion. 

Operatören kontrollerar att leveranser av kemikalier sker så att tillräckliga mängder finns för 

störningsfri drift av rökgasreningen. 

Halterna av de ämnen som mäts kontinuerligt bör inte överstiga halten för dygnsmedelvärdet 

om det skall finnas utrymme för störningar. 

Operatören måste därför ständigt kontrollera mätresultaten från de kontinuerliga mätningarna 

och ha uppsikt över trendkurvor för att kunna ingripa med justeringar i rökgasreningen innan 

villkorsvärdet överskrids. 

Uppstår ett mätvärde i rökgasen som är högre än den halt av ämnet som anges som dygnsmedelvärde 

bör felsökning och åtgärder för att eliminera störningen genast vidtas. 

Detsamma gäller om ett mätvärde från det kontinuerliga mätsystemen som är obligatoriska 

inte registreras för en halvtimme. 

Rökgasreningen vid störningar 

Utformningen av rökgasreningen skiljer avsevärt mellan anläggningarna. Därför måste varje 

anläggning utforma sin checklista med åtgärder som skall vidtas så snart en störning uppstår. 

Här ges endast några exempel på åtgärder som kan vara generellt giltiga vid anläggningarna. 

Vid driftstörning eller fel i rökgasreningen som leder till att stofthalten överstiger 150 mg/m 3 n 

skall operatören dokumentera orsaken i driftsjournalen. Finner operatören att störningen/felet 

kan åtgärdas så att stofthalten kan vara återställd inom 30 minuter kan avfallsmatningen fortgå

14 (14) 

medan felet åtgärdas. Det kan praktiskt innebära lastsänkning och urkoppling av en kammare 

i spärrfiltret. Annars skall avfallsmatningen avbrytas så att effektiv drift upphör. 

Medför driftstörningen att halvtimmesvärdet av endera stoft, HCl, SO2 eller NOx överskrider 

EU-gränsvärdet under en halvtimme skall operatören dokumentera orsaken i driftsjournalen. 

Bedömer operatören att störningen/felet kan elimineras inom så kort tid att mindre än åtta 

halvtimmar visar validerade mätvärden över EU-gränsvärdet kan driften med avfall fortsätta. 

Annars bör avfallsmatningen stoppas. 

Kan operatören inte avgöra vilken störning som orsakar ett överskridet halvtimmesvärde bör 

avfallsmatningen stoppas. 

Då avfallsmatningen till ugnen stoppas reduceras lasten så att effektiv drift inte råder. Lastökning 

kan företas då felet i rökgasreningen åtgärdats. 

Vid stopp i stoft och askutmatningssystemen bör pannlasten först reduceras innan luckor eller 

flänsar öppnas för att åtgärda felet. Det är för att rökgasfläkten inte skall överlastas och skapa 

störning i förbränningen. 

Bortfall av validerade mätvärden 

Uppstår bortfall av validerade mätvärden från de kontinuerliga mätsystemen i rökgasen skall 

operatören genast rapportera detta till den driftsansvarige enligt den rutin som gäller vid anläggningen. 

Detsamma gäller vid bortfall av prov eller mätresultat av renat vatten från rökgasreningen. 

Under tiden för att återställa mätsystemen i drift kan förbränningen av avfall fortgå förutsatt 

att operatören har tillräcklig information från mätsystemen för att kunna kontrollera förbränningen 

och rökgasreningen. 

Den driftansvarige behöver komplettera denna instruktion under året om det visar sig att den 

totala tiden för bortfall av dygnsvärden från mätsystemen kan överstiga 10 dygn.

Rapporter från RVF 2004 

2004:01 Tillämpning i Sverige av EU-direktivet om förbränning av avfall 

RVF – Svenska Renhållningsverksföreningen 

Prostgatan 2 

211 25 Malmö 

Tel. 040-35 66 00 

Fax. 040-35 66 26 

www.rvf.se

Tillämpning i Sverige av EU-direktivet om förbränning av avfall

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?