Läs ett provkapitel här

Vanilla planifolia
Ursprung och biologi
Trots sitt spröda och till synes bräckliga väsen har orkidéerna
lyckats sprida sig till jordens alla hörn. Det
är lättare att säga var i världen de inte förekommer,
nämligen runt polerna och i de stora haven. Vi hittar
dem framför allt runt ekvatorn, från molnskogarna på
hög höjd ner till havsytan, men också i så extrema
miljöer som arktiska tundraområden och halvöknar.
Det är en av världens största växtfamiljer, Orchidaceae,
med närmare 25 000 olika arter fördelade på
nästan 800 släkten och fortfarande återstår många att
upptäcka. Enligt beräkningar fi nns det omkring 5 000
arter som ännu inte har upptäckts av vetenskapen.
Varje år beskrivs 200–300 nya arter.
Vissa arter har en stor utbredning och fi nns på olika
kontinenter runt ekvatorn. Ett exempel är vanilj (Vanilla
planifolia) som genom att den odlas kommersiellt
med människans hjälp har spridits till alla kontinenter.
Andra arter kanske bara fi nns på en enda liten
plats på jorden. Sådana arter kallas endemiska.
Tropikerna artrikast
Flest arter fi nns i tropikerna, framför allt i områden
som ligger i molnregnskogen på lite högre höjd i bergsområden.
Sedan minskar ofta artantalet i varmare
områden på nivåer som ligger närmare havsytan.
Likaså minskar antalet arter ovanför trädgränsen i
bergstrakter.
De fl esta arter vi odlar i våra hem kommer från tropiska
områden på lägre höjd. De kommer framför allt
från Sydostasien, norra Sydamerika, Mellanamerika
och norra Australien. De är anpassade till ett jämnvarmt
klimat, med inte alltför stor skillnad i temperaturen
mellan dag och natt, vilket gör att de passar
perfekt för våra uppvärmda bostäder. Arter från bergsområden
vill däremot ha temperatursvängningar med
svalare nätter. Får de inte den temperatursvängning
de har i naturen brukar blomningen utebli.
Genom korsningsarbete har man fått fram hybrider
som bättre klarar vårt jämnvarma inomhusklimat.
Det gör att de fl esta hybrider som fi nns i handeln trivs
inomhus trots att de vilda föräldrarna inte gör det.
Idag är merparten av de orkidéer som säljs i handeln
lättskötta hybrider. Arterna kan man hitta i specialbutiker
eller köpa via orkidésällskap.

Orkidéns namn
Få odlade orkidéer har svenska namn. De fl esta har bara det
vetenskapliga namn som följer det system som Carl von Linné
skapade, med ett släktnamn och ett artnamn. Släktnamnet talar
om vilket släkte en växt hör till, som Phalaenopsis. Orkidéns
andra namn, artnamnet, är det namn som skiljer den från andra
arter, till exempel Phalaenopsis amabilis. Släktnamnet skrivs
med stor begynnelsebokstav medan artnamnet ska skrivas med
liten bokstav i början. Oftast skrivs ett vetenskapligt namn i
kursiv stil eller i en annan avvikande stil.
Människan började skapa hybrider mellan olika arter redan
i mitten av 1800-talet, men nöjde sig inte med att korsa olika
arter inom samma släkte. Många hybrider har odlats fram genom
att man har korsat närbesläktade släkten. Sådana av
människan skapade släkten har ett släktnamn som skiljer sig
från den gängse namnsättningen och detta följer en viss mall.
När tre eller fyra släkten är inblandade slutar namnet i regel på
-ara, som Beallara eller Burrageara. Andra nya släktnamn har
skapats av namnen på de släkten som ingår, så det är relativt
lätt att gissa sig till vilka som använts. Odontocidium är en korsning
mellan Odontoglossum och Oncidium, medan Epicattleya
har uppstått genom en korsning mellan Epidendrum och Cattleya.
De är alla hybrider som inte fi nns i naturen utan har skapats
av människan.
När man gör en korsning får den ett eget namn. I samma
korsning kan det fi nnas fl era olika varianter som skiljer sig åt
något, det kan vara genom färgnyansen eller fördelningen av
Ovan. Epicattleya är en korsning mellan släktena
Epidendrum och Cattleya.
Nedan. Laeliocattleya Gold Digger ’Buttercup’ är en gulblommande
hybrid mellan släktena Laelia och Cattleya.
11

Phragmipedium wallisii x boisserianum. X:et i namnet visar att det är
en korsning mellan arterna P. wallisii och boisseranum.
12
fl äckar på kalkbladen. Sortnamnet skrivs
med enkla citattecken, korsningens namn
skrivs utan citattecken. Laeliocattleya
Gold Digger ’Buttercup’ är alltså en korsning
mellan släktena Laelia och Cattleya.
Korsningen heter Gold Digger och just
den här varianten fi ck namnet ’Buttercup’.
Ett sortnamn börjar alltid med stor
bokstav, som egennamn, medan artnamnet
alltid börjar med liten bokstav.
I naturen korsas sällan olika arter. Det
skulle innebära ett slöseri, eftersom
många korsningar – bland både växter
och djur – blir sterila. Därför fi nns många
fi ffi ga spärrar som förhindrar korsningar.
Det kan vara att de blommar vid olika
tidpunkter eller rent mekaniska spärrar,
som blommans form. Annat blir det när
människan är med och styr och forcerar
hindren.
Naturliga hybrider skrivs med ett x i
namnet, som Phragmipedium wallisii x boisserianum.
En annan vanlig hybrid är
Dendrobium x delicatum som är en hybrid
mellan D. kingianum och D. tarberi. Den
hör till de mest lättodlade orkidéerna vi
har. Den är lätt att odla, men jättesvår att
”ta livet av” säger de som försökt.
Det har visat sig att arter från Sydamerika
har lättare att korsa sig med varandra
än de som kommer från Asien. De asiatiska
är mer stabila.

22
Orkidésläkten
Aerides
Ett tropiskt släkte med epifytiska orkidéer.
Det fi nns 19 arter, många med doftande
blommor i vitt, violett eller rosa. Placeras i
ett ljust fönster, gärna söderfönster vintertid
och öster- eller västerfönster under sommarhalvåret.
Korsas ofta med släktingen Vanda.
De påminner mycket om varandra i växtsättet.
Ursprung: Asien, från Nepal i norr ner till
Nya Guinea.
Blomning: Varierar med art och växtförhållanden.
Ljus: Så ljust som möjligt. Undvik direkt sol.
Temperatur: Inte under 15 grader.
Vatten: Doppa korgen i vatten när den är
torr.
Omplantering: Efter blomningen. Luftig, grov
orkidékompost som torkar upp snabbt. Den
odlas bäst i korg. Kan också monteras på
korkbit, men blir då mer svårskött.
Svårighetsgrad: Medel.
Aerides odorata blommar med vita doftande
blommor.

Brassia
Blommar med spindellika ofta doftande blommor
som i regel går i gulgrönt, med lite vitt eller
purpur. Den kallas ofta för ”spindelorkidé”.
Vanligen är det hybrider som fi nns i handeln.
Kalkbladen är smäckra och mycket utdragna.
De sitter ofta tätt, tätt på stängeln och det ger
blomningen ett omisskännligt utseende. De
har också typiska pseudobulber med 1–2 blad
vid toppen. Det fi nns 29 olika arter i Sydamerika,
från 1 500 meter över havet ner till havsytan.
De är nära släkt med Miltonia, Miltoniopsis,
Oncidium och Odontoglossum.
Ursprung: Epifyter från den tropiska delen av
Sydamerika.
Blomning: Blommar när den nya bulben vuxit
klart.
Ljus: Vill stå ljust men inte i stark sol.
Temperatur: Vill gärna ha lite svalare än rumstemperatur,
helst några grader svalare en del
av året. Ställ gärna ut den på sommaren.
Vatten: Vattnas ordentligt men låt komposten
torka upp ordentligt innan den vattnas igen.
Omplantering: Planteras om efter blomningen,
ungefär vartannat eller vart tredje år eller när
plantan är på väg ur krukan. Blanda orkidékomposten
med lite grövre barkbitar så att den
blir luftigare. Trivs också monterad på bark
men kräver då högre fuktighet.
Svårighetsgrad: Medel. Brassia-hybrid
23

Cattleya
En klassisk orkidé med stora, ofta ljuvligt doftande
blommor. Det fi nns 53 arter och mängder av hybrider.
Cattleyan fi nns i många färger och i olika storlekar på
blommorna. Storleken på Cattleya-hybridernas blommor
varierar från 5 cm i diameter till mer än 15 cm.
Plantorna blir ofta kraftfulla och med tiden omfångsrika.
De större arterna kan bli riktiga giganter och mäta
26
Cattleya-hybrider i olika färger
närmare 1,5 meter medan de minsta inte blir mer än
drygt 15 cm. Antalet blommor varierar, från en eller två
till upp mot fem. Blomstängeln kommer vid bladfästet i
bulbens topp. En typisk blomma har tre ganska smala
yttre kalkblad (petaler). Två av de inre kalkbladen (sepaler)
har vågig kant medan den tredje har rullats ihop
som en tub som mynnar i en stor volangprydd läpp.

28
Förr användes Cattleyans blommor som
knapphålsprydnad, så kallad corsage. Jag
har fortfarande kvar snart hundraåriga
Cattleyor, som min mormors syster gjorde
av tyg för att fästa på kragen. Cattleyan har
också använts i korsningar med andra närbesläktade
orkidésläkten och det fi nns
många olika cattleya-hybrider på marknaden.
De är ofta mer lättskötta än arterna.
Släkten som korsats med Cattleya är bl a
Brassavola, Laelia, Epidendrum och Broughtonia.
Resultatet är Brassocattleya, Laeliocattleya,
Epicattleya och Cattleytonia.
Ursprung: Växer vild som epifyt i de tropiska
delarna av Central- och Sydamerika,
även Västindien.
Blomning: De fl esta behöver en viloperiod
för att blomma om. Framför allt arternas
blomning stimuleras av en svalare period.
Ljus: Vill stå så ljust som möjligt men skuggas
mot brännande sol mitt på dagen sommartid.
Öster- eller västerfönster på sommaren.
Söderfönster räcker inte vintertid,
utan tilläggsbelysning krävs dessutom.
Cattleya

Ovan. Laeliocattleya Gold Digger
’Buttercup’
T h. Cattleya-hybrid
29

30
Temperatur: Vill gärna ha temperaturväxlingar
mellan dag och natt.
På dagen 20–25 grader och nattetid
15–18 grader. Ett tips är att ställa
den vid ett öppet fönster under den
frostfria tiden, då får den automatiskt
temperatursvängningar. Häng
den gärna utomhus på sommaren
men ta in den om temperaturen går
under 10 grader.
Vatten: Under tillväxtperioden, när
bulberna växer fram, ska den vattnas
igenom ordentligt. Låt sedan
komposten torka upp innan nästa
vattning. Dra gärna ner på vattningen
under hösten och vattna sparsammare
under vintern för att tvinga
växten i vila. Den vill ha en torrare
period när de nya bulberna vuxit
klart.
En liten Cattleya-hybrid med lysande
röda blommor.

Omplantering: Planteras om vartannat år. Bästa tiden
är efter blomningen, precis när tillväxten börjat. Föredrar
en grövre och därmed luftigare orkidékompost.
Vanlig orkidékompost kan blandas med grövre bark-
Ovan t v. Cattleya forbesii
‘Hochzeit’ x ‘Goldlip’.
Ovan t h. Cattleya-hybrid
med gula kalkblad och
purpurfärgad läpp.
T h. Cattleytonia
bitar för att bli luftigare. Stora plantor kan delas men
då bör det vara 3–5 pseudobulber på varje planta.
Svårighetsgrad: Medel.
31