Intervjun som PDF - ProCenter

procenter.se

Intervjun som PDF - ProCenter

Bukowskis Lena Nytén

om fotogra som konst.

Intervjuad av LARS NORÉN Fotograferad av PATRICK MILLER


Länge var den inte någonting, förrän den

plötsligt blev någonting. Popmusiken, alltså.

Kan det förhålla sig på samma sä med

fotogra? Jag ställer frågan till Lena Nytén,

intendent på Bukowskis för samtida

konst och fotogra. ”De som tidigare bara

intresserade sig för traditionellt måleri, blir

mer och mer nykna på fotogra”, säger

hon. ”Och yngre människor tycker a det är

naturligt a se den fotograska bilden som

konst”. På det anrika auktionshuset, runt

hörnet från Berns, blev fotogra en egen

avdelning år 2010. Och intresset för fotokonst

ser ut a öka snabbt.

Jag har alltid varit lite reserverad när det

gäller Bukowskis. Har inte vågat mig in

i de na salongerna, men nu när jag ska

intervjua Lena Nytén har jag inget val.

Intendenten lotsar mig genom stora och

små rum, vi svänger vänster och höger,

kliver genom hallar och uppför trappor tills

vi når en lite större salong med tavlor på

väggarna. Här kan vi tala utan a bli störda,

försäkrar hon.

Lena Nytén, lika avspänd som hon är

propert klädd, ansvarar för samtida och

klassiskt fotogra på Bukowskis i Stockholm,

och det är det vi ska tala om – fotogra

som konst.

Så, vilken roll spelar den fotograska

bilden på Bukowskis?

”Andrahandsmarknaden för fotogra, och

det är ju vad vi är, kom inte igång på allvar

förrän för e par, tre år sedan, runt 2010”,

beräar Lena. Hon jämför med situationen

i USA, där man har ha separata auktioner

för fotogra sedan 70-talet. ”Så vi är ju väldigt

långt eer”.

Jag är nyken på varför.

’DET DÄR MED FOTOGFI,

ÄR DET VERKLIGEN KONST?’

Lena, som själv är konsthistoriker, erbjuder

en förklaring: ”Fotografi och fotografisk

historia har en plats i utbildningen i Amerika,

i skolan”, säger hon, ”så det ligger i deras medvetande,

a det är en konstform”. I arbetet på

Bukowskis här hemma i Sverige möter hon

oa en avvaktande hållning hos kunderna,

som undrar om ’det där med fotogra, är det

verkligen konst?’.

Lena Nytén gjorde sina första lärospån hos

Anders Wall och hans Beijers Auktioner, där

hon ck jobb som trainee i mien av åiotalet.

Eer några år startade hon eget som rådgivare

åt privatpersoner som ville köpa konst. ”Och

2005 ringde de från Bukowskis och frågade

om jag ville börja arbeta med auktioner, och

utveckla den samtida avdelningen”.

Nu sier hon alltså på en av de högsta

pinnarna i konstvärlden, den kommersiella

andrahandsmarknaden för samtida konst och

fotogra. Samtida betyder på Bukowskis verk

av de konstnärer som debuterade på sextiotalet,

då konstvärlden öppnade sig för en större

publik, och av dem som är ver samma

i dag. Jag tänker osökt på den sägenomspunne

Pontus Hultén och hur i slutet

av sextiotalet konst plötsligt blev en publik

aär, pop närmast.

Moderna museet. Var du inte intresserad

av a söka dig dit? undrar jag, aningen okänsligt.

”Nah”, säger hon med e avväpnande leende.

”Jag ck det där trainee-jobbet och på den

vägen är det”. Det är uppenbart a Lena trivs

med sin uppgi på Bukowskis, där mängder av

konst och fotogra passerar hennes skarpa öga.

Förfrågningar från kunder resulterar i en bedömning

och en värdering. ”Om konstverket

platsar på vår ne art-auktion, så tar vi in det”,

förklarar hon. ”Men det kan ju vara så a vissa

konstverk inte, jag menar det kanske är svårt

a sälja dem, och då råder vi kunden a

avvakta e tag”.

Lena Nytén sneglar på min bandspelare, e

oundgängligt verktyg för den som är dålig på

a anteckna, och ber plötsligt om ursäkt för

a hon är lite hes, något jag med bästa vilja i

världen inte kunnat uppfaa. (Skulle knappast

framgå i skri, heller.)

DET HANDLAR

OM KVALITET.

Svänger marknaden mycket när det gäller

verk som är araktiva? Nej, säger Lena Nytén,

och menar a det är kvaliteten på verken

som är avgörande för intresset och budgivningen.

I höstas sålde hon Karin och Lars Halls

svenska fotograska samling, som omfaade

drygt hundra verk. Som mest har utropet

för fotogra (summan av de pris man

begär för verken vid en auktion) legat på åa,

niomiljoner. Dea kan jämföras med siran

tjugofem till treiomiljoner för samtida konst.

”Och då pratar vi generella siror snarare än

exakta, annars blir det för precist, eller hur”,

säger hon muntert.

Jag undrar om framväxten av Fotograska

museet, i Stadsgården har le till e större

intresse för fotokonst. Det tror intendenten,

och menar a Fotograska har givit fokus åt

konstformen. Även de som tidigare inte var

särskilt insaa i fotogra har blivit nykna.

Kan det ha a göra med a Fotograska

känns så tillgängligt? frågar jag. A besökarna

känner sig bekväma där. Lena ler åt något

mig förborgat. ”Det är intressant”, säger hon,

och påpekar a på både Fotograska och

Moderna museet måste man betala inträde.

”Men här, om du vågar dig över tröskeln”,

skraar hon, ”kan du se väldigt mycket nt helt

gratis. Även om du inte köper…” Jag lovar a

jag från och med nu kommer a hänga en hel

del på Bukowskis.

Dags a dyka lite djupare i fotogra, så jag

frågar Lena Nytén om marknaden har några

preferenser vad gäller den tekniska framställningen

av fotograska bilder. Privatpersoner

som köper fotokonst är inte intresserade av

tekniker, säger hon, det de är mest oroade för

är upplagor, a e motiv de köper kan göras

i tusentals exemplar. ”Jag brukar då förklara

a det är fotografen eller konstnären, som

bestämmer vad han eller hon vill göra med sin

bild”. Lena antyder dock a det nns en viss

okunskap bland fotografer, vad gäller upplagor

och marknad.

CHRISTER STRÖMHOLM

HADE INGA UPPLAGOR.

Prosen, samlarna, är däremot intresserade

av vilken teknik som använts för a framställa

den fotograska bilden. Högst i kurs står de

äldre etablerade teknikerna, silvergelatin och

platina. ”Det ska var signerade verk, annars

tar vi inte emot dem”, säger Lena. Däremot

kan det vara onumrerat, för vissa fotografer

har aldrig jobbat med upplagor. ”Christer

Strömholm, som alla känner till, han har aldrig

ha upplagor. När någon har velat köpa en bild

har han låtit sin kopist göra den, och så har han

signerat det färdiga resultatet”.

Men kunde inte Strömholm ha gjort som

Je Koons? Ha en hel silvergelatinfabrik?

”Jomen, han hade sina kopister, för han var

inte intresserad av a stå i mörkrummet själv.

Men fabrik var det inte”. Som kontrast till

Strömholm nämner hon den nske fotografen

Peni Sammallahti, som tar fram alla sina fotograer

själv. ”Enligt hans gallerist Gun Gallery

har Sammallahti beordrat a alla hans negativ

ska förstöras den dagen han dör. Han tar ansvar

för sina bilder”, slår Lena Nytén fast.

Hur är det med de nyare digitala teknikerna?

Alla som arbetar med digitalt framställda

fotografier, som gör konstfoto, bör vara

medvetna om a de ska ha upplagor och a

bilderna ska vara signerade och arkivbeständiga.

Lena Nytén betonar återigen vikten

av a fotograferna/konstnärerna tar ansvar för

vad de lämnar ifrån sig.

DET ÄR SJÄLVA BILDEN

DET HANDLAR OM.

Världskände Helmut Newton arbetar ibland

med upplagor, ibland inte, beräar Lena.

”Han är fotograf, och ville någon ha en bild av

honom, så gjorde han en bild, lär han ha sagt.

Men han gjorde också vissa bilder i upplagor”.

Konklusionen blir a det är själva bilden som

betalar sig. Christer Strömholms så kallade

ikoniska bilder, hans mest kända, de som är

mest omtyckta, blir dyrare och dyrare, enligt

Lena. Pojkarna med handväskorna, tagen i

Paris 1962, är e exempel.

”Men för a återgå till den digitala tekniken”,

fortsäer Lena Nytén, ”det är ju vad man gör

nu, det är ju för framtiden. Och man använder

ju en digital kamera, så varför skulle man

inte använda en digital framställningsteknik”,

frågar hon retoriskt. Skyndar sig sedan a

tillägga a hon inte är någon expert på det

rent tekniska, och återkommer till mantrat

om kvalitet. Vilket naturligtvis gäller oavse

vilken teknik som använts vid framställningen

av bilden. ”Det finns ju analoga bilder som

inte har hanterats bra, där det kanske nns för-


oreningar kvar och beständigheten blir lidande”.

Gäller inte det för konst i allmänhet?

Speciellt konst på papper, säger Lena och

talar om ender som fukt och solljus. ”Men det

nns ju glas man kan säa på, som tar bort alla

otrevligheter”, hon skraar smiande. Eller om

man tar hem en konservator en gång om året,

försöker jag. ”Jomen, det är ganska intressant”,

säger hon och faller mig i talet. ”I England

nns det konservatorer för fotogra, men inte i

Sverige, ja kanske på Moderna museet, vilket

ger e perspektiv på hur långt eer vi är”.

PENN, O’NEILL,

SHERMAN OCH GÄNGET.

Lena Nytén har bullat upp med exempel på

fotograska bilder som har sålts på auktion på

Bukowskis. Och när det gäller prisbilden, så

är det först och främst motivet, själva bilden

som är avgörande. En klassisk fotograf som

Irving Penn jobbade med en rad komplicerade,

analoga tekniker för a ta fram sina fotograer.

Till exempel använde han dye transfer, beräar

hon och visar hans berömda färgfotogra

’Single Oriental Poppy’ från 1968, som

Bukowskis klubbade för en halv miljon

svenska kronor. ”Tekniken ansågs vara

det naste vad gäller färgbilder, och

alla museer ville ha den. Sådant betalar

naturligtvis de insatta samlarna mycket för”.

En bild från samma år tagen av Terry O’Neill

visar Frank Sinatra med entourage, i Miami

Beach, och här spelar tekniken en underordnad

roll. Det är en stor bild, 113 x 167 cm, och målgruppen

är bred för den här typen av motiv, förklarar

Lena. ”Det är alla dem som gillar Frank

Sinatra, som gillar tidsandan… Även de som

köper traditionellt måleri gillar den här bilden.

Silvergelatin. Klubbades för tvåhundratiotusen.

”Det är samma sak för all konst”, menar

Lena Nytén, ”det som håller för framtiden, det

är kvalitet”. Cindy Shermans genombros-

bilder, hennes ’centerfolds’, har sålts för närmare

treiomiljoner, omräknat till svenska pengar.

Någonstans däruppe på de prisnivåerna

befinner sig också fotografiska verk av

Andreas Gursky och Richard Prince.

Bland de absolut dyraste fotograska bilder

som Bukowskis har sålt nns Helmut Newtons

’Domestic nude V…’, som för knappt tre år

sedan gick under klubban för 2,1 miljoner.

Motivet är en naken kvinna som ser livsfarlig ut

och som får mig a tänka på Bret Easton Ellis

böcker, plåtad av Newton i hans vardagsrum i

Hollywood. Det höga priset förklaras delvis av

den starkt begränsade upplagan: 3 exemplar!

Men även av a den är nästan två meter hög.

Vi tittar på några C-printar av David

LaChapelle, som har sålts för runt tre till fyrahundratusen.

Den dyraste digitalt framställda

bilden är Nick Brandts ’Elephant drinking’

från 2007. Bilden är en så kallad archival

pigment print och gick för sexhundrafemtiotusen,

för e drygt år sedan.

Lena Nytén tror a kändisfotot kommer a

växa i betydelse. Intresset för kända människor

och deras liv verkar ständigt öka. Vi studerar

bilderna på president Obama och Steve Jobs,

som båda såldes på vårens Contemporary auktion.

”Om du kan säa upp e numrerat fotogra

på en känd person, som dessutom är taget

av en känd fotograf, så är det ju nästan som a

du känner den här personen”.

AVEDONS ’DOVINA WITH

ELEPHANTS…’ GICK FÖR

TVÅOCHENHALVMILJON.

Världens mest kända modefoto hamrades

också igenom av Lena Nytén och hennes

team på Bukowskis. Vi talar alltså om Richard

Avedons ’Dovima with elephants…’ för

Dior, från 1955. För ganska precis e år sedan

ropades den in för tvåochenhalvmiljon.

Lena återvänder till det här med olika

tekniker. Om en bild är analogt eller digitalt

framställd gör den varken bäre eller sämre,

anser hon. ”Jag tror a fotografen eller konst-

nären måste vara med och bestämma när

bilden görs, även i den digitala maskinen.

Då tror jag a det blir bra”, säger hon med övertygelse.

(Själv tänker jag på parallellen med

musiker som är med i studion, hela vägen fram

till den slutliga mixen av skivan är färdig.)

Kanske är den mycket uppmärksammade

yngre konstnären Maria Friberg en sådan som

inte släpper si verk förrän det är klart.

Hennes ’Still lives #3’ från 2004 är det

dyraste svenska fotograet som har sålts.

En cibachrome med en man fullständigt

omgärdad av böcker gick för trehundratreio-

tusen, på förra årets vårauktion.

www.procenter.se

More magazines by this user
Similar magazines