21.09.2013 Views

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

Ladda ner hela tidningen i pdf format - GIH

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

SVENSK

Organ för Centrum för Idrottsforskning Nummer 1 • 2006 • Årgång 15

Svensk idrott gratuleras till

framgångarna i OS!


C I F - F O R S K N I N G S K O N F E R E N S

Tidig specialisering

inom idrotten

1 4 - 1 5 J U N I 2 0 0 6

P Å G I H I S T O C K H O L M

Härmed inbjuder Centrum för idrottsforskning föräldrar,

tränare, ledare, SF, DF, idrottslärare, idrottsansvariga och

idrottsforskare till en gemensam konferens om frågor som

rör barn och ungdomars hårdsatsning på idrott.

• Kan man nå eliten med lekfull ungdomsträning och en satsning senare i livet?

• Är det nödvändigt att starta elitsatsningen tidigt för att bli riktigt bra?

• Risker med tidig satsning – medicinska, mentala och sociala?

• Vill alla barn bli bra och nå eliten?

• Vilket ansvar har föräldrar och ledare?

• Idrottsgymnasiernas roll och betydelse?

• Talangjakt – på vems villkor?

• Utbränd i unga år?

• Barn & ungdomars fysiska och sociala utveckling.

• Glädjen av att idrotta!

Medverkande blir idrottsforskare och tränare med olika uppfattningar.

Vad är rätt och vad är fel? Finns svaren?

Mer detaljerat program kommer att presenteras senare.

I priset 800 kr ingår två luncher, tre fikaraster samt kvällsgrill med dans

till det kända GIH-bandet.

Anmälan görs senast 15 maj till:

CIF, Att: Ann Schmalholz

Box 5626, 114 86 Stockholm

Du kan också ringa till 08-402 22 54 eller mejla:

Ann.Schmalholz@gih.se

Information Centrum för idrottsforskning

Artur Forsberg 08-402 22 55 artur.forsberg@gih.se

Göran Patriksson 031-773 24 81 goran.patriksson@ped.gu.se

Ann Schmalholz 08-402 22 54 Ann.Schmalholz@gih.se


4

8

Ansvarig utgivare Ingemar Ericson

Chefredaktör Artur Forsberg

artur.forsberg@gih.se

Adress

Centrum för Idrottsforskning,

Box 5626, 114 86 Stockholm

tel 08-402 22 00, fax 08-21 44 94

Hemsida www.ihs.se/cif

Prenumeration

Helår med fyra nummer kostar 100 kr.

Insätts på postgiro 957849-3

Betalningsmottagare, CIF

Prenumerationsärenden

Anne-Britt Olrog 08- 402 22 91

10

15

27

30

35

38

43

Omslagsbild

Lina Andersson och Anna Dahlberg har just

tagit OS-guld i sprintstafett.

Foto Pressens Bild

Produktion Grafiska Huset i Stockholm AB

Tryck Grafiska punkten i Växjö AB

INNEHÅLL

Nr 1-2006 Årgång 15

Insulinsignalering och sockerupptag i skelettmuskel

med försämrad insulinkänslighet.

Håkan R Karlsson

Ny avhandling: Posttraumatisk recidiverande

främre axelinstabilitet. Lennart Magnusson

Yoga – kropp- och själ- träning. Vad visar

senaste forskningen? Marian Papp

Konferens 2005: Idrottsforskningens framtid i

vårt land. Per Renström m fl

Ny avhandling: Effekter av avlastning och styrketräning

på skelettmuskulatur. Björn Alkner

Kan rätten förbättra idrotten

och dess miljöer? Bo Carlsson m fl

Ny avhandling: Sin egen hälsas smed

Hans Bolling

Debatt: Vem var egentligen ”T.T.”?

Jan Karlsson

Effekt av höghöjdsträning – myt eller verklighet?

Carsten Lundby och H.-C. Holmberg

LEDARE NR 1-2006

Grattis - svensk idrott!

Så är då OS över för denna gång. Hemma i TV-soffan har vi fått uppleva

många gastkramande högtidsstunder. Grattis - Svensk Idrott - till ett fantastiskt

OS. Elitidrott behövs både som underhållning, konstupplevelse, rekrytering av

ungdom och kanske även för nationell stolthet.

• Ofta lyfts endast de tävlande fram eller enstaka personer som stått för s.k.

effekter. Men de framgångar som nu kommit är bara toppen på ett isberg.

Under ytan finns ett brett och omfattande arbete. Klubbarnas och ungdomsledarnas

insatser är grundläggande. Den breda tränar- och ledarutbildningen och

distriktens långsiktiga satsningar måste finnas. SISUs alla böcker och ledarkurser

är här viktiga pusselbitar. Förbundens ekonomiska arbete och SOKs stöd i

topp- och talanggrupper är förutsättningar. RFs policyskapande och samlande

funktion är väsentlig.

• Då man bygger för framtiden måste man göra det på kunskap för att förstå

utvecklingen. Att bara härma andra eller följa kortsiktiga trender innebär alltid

att man är steget efter. En framgångsrik idrott måste byggas på egen kunskap,

gärna på vetenskaplig grund. Givetvis i samverkan med praktisk erfarenhet och

utvärdering. T.ex. har svensk längdåkning nu en ledargrupp med en gedigen

utbildning bakom sig. De gick i samma klass på GIH (Gymnastik- och Idrottshögskolan)

i Stockholm för 5-6 år sedan. De finns nu på central nivå inom

förbundet och idrottsgymnasierna. I sin utbildning fick de grunderna inom

fysiologi, biomekanik och samhällsinriktade ämnen och kan därmed diskutera

problem både utifrån en praktisk och akademisk nivå. De har verktyg att analysera

teknik, taktik, näringsproblem och fysiologisk utveckling. De har också

förmåga att hämta in kunskap från andra länder och följa den internationella

forskningen. Grattis till alla medaljer!

• Det bästa av allt är dock att det verkar som om utvecklingen av svensk idrott

lägger in ytterligare en växel. Runt Stadionhöjden i Stockholm händer det saker

just nu. Ett Idrottsmedicinskt centrum (Capio Artrokliniken) är under byggande

och 2007 står 4.000 kvm färdigt för att kunna ta emot skadade idrottare och

samtidigt driva idrottsmedicinsk forskning. Sedan tidigare finns forskning och

utbildning vid GIH, som gör en rejäl satsning på det nya Idrottsvetenskapliga

labbet, där f.ö. många av damkronorna fått sin styrketräning planerad och

testad. På plats finns RF, SOK och även CIF. Ny aktör i denna samverkan blir

även grannen KTH (Tekniska Högskolan), som givetvis kan bidra med spetskunskap

om mätmetoder, material, teknikanalyser etc. Vilken kraftsamling och

förhoppningsvis vilka samverkanseffekter det borde kunna bli. Blivande idrottslärare,

ledare och tränare kan utbildas och utvecklas i en dynamisk, kreativ

miljö, där forskning och utbildning är centralt. Detta borde smitta av sig

– finns det forskningsbaciller?

• Som synes sker det en markant satsning på prestationsinriktad forskning.

Men svensk idrott är ju på en folkrörelse med bred ungdoms- och motionsidrott.

Finns ett motsatsförhållande? Det får framtiden utvisa. Men det fina med

en satsning på eliten är att även motionären och folkhälsarbetet får del av resultaten.

Forskningen syftar bredare än att bara vinna nya medaljer. Det som fungerar

för eliten, fungerar också bra för de breda folklagren. Man brukar därför

kalla idrottsmedicinsk- och fysiologisk forskning för sjukvårdens Formula 1.

Många av de framsteg som idrottsforskningen uppnått, har kunnat omsättas i

praktisk breddidrott och i sjukdomsförebyggande arbete.

• CIF bidrag i utvecklingen är givetvis att stödja de forskningsprojekt

som har god relevans för idrotten i vid

bemärkelse. Läs vad styrelsen skriver på sid 15-26 om

de områden som man anser behöver utvecklas. De vita

”fläckarna” diskuterades vid en gemensam konferens

där en rad intressenter inom idrotten inbjudits tillsammans

med representanter för regering och de större

forskningsråden.

CIFs nästa steg är att inbjuda till ny konferens

om ”Tidig specialisering” se annons här

bredvid. Vi ses då!

Artur Forsberg

Chefredaktör

3


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Insulinsignalering och sockerupptag

i skelettmuskel med försämrad

insulinkänslighet

Personer med typ 2 diabetes karaktäriseras av en reducerad känslighet för hormonet insulin och

har därför ett försämrat upptag av socker i skelettmusklerna. Vilka cellulära mekanismer ligger

bakom detta, och hur påverkas insulinresponsen av läkemedelsbehandling och av fysisk träning?

4

HÅKAN K. R. KARLSSON

SEKTIONEN FÖR

INTEGRATIV FYSIOLOGI

INSTITUTIONEN FÖR

MOLEKYLÄR MEDICIN

OCH KIRURGI

KAROLINSKA INSTITUTET

Introduktion

Ökningen av fetma och sjukdomar

relaterade till fetma stiger dramatiskt i

stora delar av världen. Detta fenomen

beror till stor del på förändrade levnadssätt

för människor i det moderna

samhället där det finns en ökad

tillgänglighet på kost som är rik på

fett och socker, samtidigt som människors

fysiska aktivitet blir lägre. Fetma

grundläggs ofta redan hos barn, vilket

visas av att andelen överviktiga barn är

betydligt högre idag.

Typ 2 diabetes, eller åldersdiabetes,

är en sjukdom som är starkt sammankopplad

med fetma och kännetecknas

av en för hög koncentration av socker i

blodet. Koncentrationen av socker kontrolleras

huvudsakligen av hormonerna

insulin och glukagon vilka produceras

av bukspottkörteln. Figur 1 visar

förenklat hur sockerbalansen i blodet

regleras. Efter en måltid, när socker

tas upp i blodet, frisätts insulin som

därmed leder till ett ökat upptag av

socker i främst muskel- och fettvävnad.

Insulinet signalerar även till levern att

minska sockerproduktionen. Motsatt

förhållande sker vid låga sockerkoncentrationer

då glukagon frisätts och

signalerar till levern att öka sockerproduktionen.

Denna regleringsmekanism

för att bibehålla en normal sockerkoncentration

är försämrad hos personer

med typ 2 diabetes. I de allra flesta fall

har levern en nedsatt känslighet för

insulin, insulinresistens, och produktionen

av socker från levern kan därför

inte bromsas i tillräcklig omfattning.

Samtidigt har muskel- och fettvävnad

också en nedsatt känslighet för insulin,

vilket leder till ett försämrat upptag

av socker i dessa vävnader. I början av

sjukdomsförloppet kan bukspottkörteln

kompensera kroppens insulinresistens

med att frisätta mer insulin, vilket

leder till höga insulinkoncentrationer

i blodcirkulationen, hyperinsulinemi.

Med tiden gör dessa höga insulinkoncentrationer

att kroppens målorgan

för insulin (främst lever, muskel och

fett) blir än mer resistenta mot insulinets

effekter. Detta resulterar slutligen

i alltför höga sockerkoncentrationer

i blodet, hyperglykemi, som är själva

kännetecknet för diabetes.

I våra studier i avhandlingen har vi

valt att studera orsakerna till insulinresistens

i skelettmuskel. Insulinets främsta

effekt i skelettmuskel är att öka

upptaget av socker till muskelcellerna.

Förenklat sker detta genom att insulin

binder till en specifik receptor på ytan

av muskelcellerna och en signaleringskaskad

initieras inne i muskelcellen.

Speciella proteiner, GLUT4, som fungerar

som sockertransportörer (glukostransportörer),

befinner sig inne i cellen

i membranomslutna vesiklar. Dessa

vesiklar förflyttas till cellmembranet

vid cellytan och GLUT4 inkorporeras i

membranet och kan därmed transportera

in sockermolekyler i muskelcellerna

(se Figur 2).

I figur 3 visas en mycket förenklad

bild av de olika steg som är involverade

i signaleringen som leder till förflyttning

av GLUT4-vesiklarna. Insulin

som binder till insulinreceptorn startar

signalen. Insulinreceptorsubstraten

IRS-1 och IRS-2 binder till receptorn

och fosforyleras, de kan sedan forma

komplex med och aktivera PI3-kinas

som är ett av nyckelproteinerna i den


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Figur 1. Mekanismen för balansering av blodsockernivån. Höga sockerkoncentrationer i

cirkulationen triggar bukspottkörteln att frisätta hormonet insulin. Frisättning av insulin leder till

ett ökat (+) sockerupptag i skelettmuskel och fettvävnad, och en minskad (-) sockerproduktion från

levern. Låga sockernivåer leder till att glukagon frisätts och därmed ökar (+) sockerproduktionen

från levern.

Figur 2. Principen för insulininducerat sockerupptag i skelettmuskel. Insulin binder till insulinreceptorn

(1), varvid en signaleringskaskad startas inne i muskelcellen (2). Intracellulära membranomslutna

vesiklar som innehåller GLUT4 förflyttas till plasmamembranet vid cellytan (3), där

slutligen GLUT4 integreras i ytmembranet (4) och kan transportera socker in i muskelcellen (5).

Figur 3. Insulinsignalering i skelettmuskel. Förenklad skiss över flera av de proteiner som är

involverade i den signalväg som induceras av insulin och som leder till ett ökat sockerupptag i

skelettmuskel. En mer detaljerad beskrivning återges i texten.

initiala fasen av signaleringen. Signalen

fortsätter sedan genom att olika

kinas blir aktiverade, bland andra

PDK1, aPKC och Akt. Vid träning och

muskelkontraktion aktiveras en annan

signalväg som bland annat involverar

kinaset AMPK. Denna signalväg resulterar

också i att antalet GLUT4 ökar

i membranet vid cellytan, och därmed

ökar sockerupptaget i muskeln. Det är

dock mera okänt hur denna signalväg

fungerar i detalj.

Metoder

Vi har främst studerat de initiala stegen

i insulinsignaleringskaskaden. Muskelbiopsier

från patienter med typ 2 diabetes

och friska kontrollpersoner har

homogeniserats för att analysera grad

av fosforylering och aktivitet hos olika

proteiner involverade i signaleringskedjan.

Standardmetoder som Western

blotting och kinasaktivitets-mätning

har använts vid analyserna. För att

studera insulinets effekter i muskel

har försökspersonerna genomgått en

euglykemisk-hyperinsulinemisk clamp

(DeFronzo et al, 1979), vilket är en

standardiserad metod där insulin och

sockerlösning infunderas för att mäta

insulinkänsligheten i kroppen genom

att se hur mycket socker kroppen tar

upp vid en viss insulinkoncentration.

Muskelbiopsier tas i lårmuskeln, vastus

lateralis, före och efter insulininfusionen

för att få ett basalt och ett insulinstimulerat

muskelprov.

AS160 – en länk mellan insulinsignalering

och förflyttning av GLUT4

Forskningen om dels de olika stegen i

insulinsignaleringskaskaden och dels

förflyttningen av GLUT4-vesiklarna

har varit omfattande, och det finns nu

en relativt etablerad kunskap om dessa

mekanismer. Vad som däremot är ett

stort frågetecken är hur själva länken

mellan signaleringen och förflyttningen

av GLUT4-vesiklarna fungerar. Nyligen

publicerades en artikel där man

identifierat ett nytt protein, AS160 (Akt

Substrate 160 kDa), som fosforyleras

av Akt vid insulinstimulering i fettceller

(Kane et al, 2002). När detta protein

uttrycktes i en form där flera fosforyleringsställen

var muterade (genetiskt

modifierade) minskade GLUT4förflyttningen

och sockerupptaget i

fettcellerna (Sano et al, 2003). AS160

innehåller en domän som är GTPasaktiverande

för Rab-proteiner. Vissa av

Rab-proteinerna är involverade i förflyttning

av intracellulära vesiklar, och

därmed skulle AS160 kunna vara en

del av länken mellan insulinsignalering

5


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

och förflyttning av GLUT4-vesiklar.

Vi undersökte graden av AS160-fosforylering

i skelettmuskel hos personer

med typ 2 diabetes och kontrollpersoner

(Karlsson et al, 2005b). Vi kunde

visa att den basala fosforyleringen

var densamma hos diabetiker och

kontrollpersoner. Däremot var den

additiva fosforyleringen av AS160 vid

insulinstimulering ca 40% lägre hos

personerna med typ 2 diabetes jämfört

med kontrollpersonerna (Figur 4).

Vi analyserade även fosforyleringen

av Akt, kinaset som fosforylerar

AS160. För att Akt ska aktiveras krävs

fosforylering av två aminosyror i

peptidsekvensen, Thr308 och Ser473.

Fosforyleringsgraden av Ser473 var

densamma hos patienter med typ 2

diabetes och kontrollpersoner vid både

basal och insulinstimulering. Däremot

var den additiva fosforyleringsgraden

av Thr308 vid insulinstimulering reducerad

med ca 50% hos typ 2 diabetiker

jämfört med friska kontrollpersoner.

Den reducerade fosforyleringen av

AS160 skulle då kunna förklaras av

en reducerad fosforylering/aktivitet

hos dess aktiverande kinas Akt. Vidare

kan den reducerade fosforyleringen av

AS160 hos personer med typ 2 diabetes

vara en del av förklaringen till den

försämrade förflyttningen av GLUT4

och upptaget av socker vid insulinstimulering.

Det har även rapporterats att

AS160 fosforyleras vid elektriskt

inducerade muskelkontraktioner in

vitro i skelettmuskel från råtta (Bruss et

al, 2005). Detta är intressant eftersom

AS160 därmed skulle kunna utgöra en

knutpunkt för de olika signalvägarna

inducerade av respektive insulin och

muskelkontraktion. Detta är en attraktiv

hypotes som skulle kunna kasta

ljus över hur länken mellan signalering

och GLUT4-förflyttning fungerar, men

fortsatt forskning krävs för att kunna

påvisa detta samband.

Behandling av typ 2 diabetes – läkemedel

och träning

I ett av delarbetena i min avhandling

studerade vi nyligen diagnostiserade

typ 2 diabetiker, före och efter behandling

med två olika läkemedelspreparat,

metformin och rosiglitazone (Karlsson

et al, 2005a). Metformin har använts

under lång tid vid behandling av typ

2 diabetes och har en blodsockersänkande

effekt. De kliniska effekterna

av metforminbehandling är väldokumenterade,

men fortfarande är de

molekylära mekanismerna för dess

effekt omstridda. Det är dock klarlagt

6

Figur 4. Basal och insulinstimulerad fosforylering av AS160 i skelettmuskel från kontrollpersoner

och patienter med typ 2 diabetes. Bilden visar en representativ immunoblot. Vita staplar

= basal, svarta staplar = insulinstimulering. Figuren visar medelvärden ± SE för basal (n=6 kontroll,

och n=9 typ 2 diabetes) och insulinstimulering (n=8 kontroll, och n=9 typ 2 diabetes). *P


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Figur 5. Behandling med rosiglitazone eller träning ökar glukosupptaget i skelettmuskel

oberoende av förbättrad insulinsignalering. En möjlig hypotes är att komponenter involverade

i GLUT4-förflyttning och/eller fusion med membranet vid cellytan påverkas och leder till förbättrat

sockerupptag.

av processen för GLUT4-förflyttning

behöver genomföras innan direkta

slutsatser kan dras utifrån denna förklaringsmodell.

I en liknande studie som vi har

genomfört tidigare i vår forskargrupp

undersökte vi sockerupptag och

insulinsignalering före och efter fem

månaders träning hos patienter med

kroniskt hjärtfel (Kemppainen et al,

2003). Denna patientgrupp är inte diabetiker

men visar sig ha en försämrad

känslighet för insulin. Vid undersökning

med euglykemisk-hyperinsulinemisk

clamp hade denna patientgrupp

20% lägre upptag av socker jämfört

med en kontrollgrupp bestående av

välmatchade friska personer. Patienterna

med kroniskt hjärtfel delades

in i två grupper där den ena gruppen

genomgick fem månaders standardbehandling,

medan den andra gruppen

fick genomföra ett fem månaders

träningsprogram. Träningen bestod av

både styrke- och uthållighetsträning,

och skedde under handledning tre

gånger/vecka plus två pass/vecka som

de deltagande skötte på egen hand i

hemmet med hjälp av ergometercykel

eller löpband. Träningsintensiteten vid

uthållighetsträningen ökades successivt

till 70% av deras respektive VO 2max .

Styrketräningen bestod av standardiserade

övningar för hela kroppen. Efter

träningsperioden upprepades samma

analyser som genomförts före och

gruppen som genomfört träningsprogrammet

hade i genomsnitt förbättrat

sitt VO 2max med 20%. Vid clamp-tillfället

hade gruppen som genomfört

träningsprogrammet förbättrat sitt

upptag av socker under insulinstimulering

med ca 25%. Sockerupptaget hos

de personer i gruppen som genomgått

standardbehandling var oförändrat

efter fem månader. Lårmuskelbiopsier

som tagits hos samtliga deltagande i

de båda grupperna analyserades i syfte

att studera insulinsignaleringen. Vi

analyserade tyrosin-fosforylering av

IRS-1, aktiviteten av IRS-1-associerat

PI 3-kinas samt Ser473-fosforylering

av Akt. Vi kunde konstatera att det

inte förekommit några förändringar i

dessa steg i insulinsignaleringskaskaden

i någon utav de två grupperna jämfört

före och efter fem-månadersperioden. I

likhet med behandlingsstudien tidigare

beskriven, kunde vi alltså observera ett

förbättrat sockerupptag i avsaknad av

förbättrad insulinsignalering i skelettmuskel

(Figur 5).

Avslutande kommentar

En av huvudupptäckterna i mitt

avhandlingsarbete är att vi för första

gången kunde detektera en försämrad

fosforylering av AS160 i skelettmuskel

hos patienter med typ 2 diabetes.

AS160 är ett nyligen identifierat

protein, som är väldigt intressant för

sin potentiella egenskap som länk

mellan insulinsignaleringskedjan och

förflyttningen av GLUT4 till cellens

ytmembran. Mycket arbete återstår för

att avgöra den egentliga mekanismen

för AS160’s involvering i GLUT4-förflyttningen,

bland annat att identifiera

de Rab-proteiner som fungerar som

substrat till GTPas-aktiviteten hos

AS160. I våra studier där effekterna av

behandling med läkemedel eller träning

undersöktes, uppkom det kanske mer

frågor än vad som besvarades. Även

här återstår ytterligare studier för att

hitta förklaringen till de mekanis-

mer som leder till ett ökat upptag av

socker i skelettmuskel. Det är av stort

intresse att i fortsatta studier undersöka

de mekanismer som möjliggör

förflyttningen av GLUT4-vesiklarna i

muskelcellerna och om det förekommer

förbättringar i dessa steg vid olika

typer av behandling. Detta är viktigt

för att öka kunskapen och därigenom

kunna ta fram läkemedel som kan

användas för effektiv behandling av

patienter med insulinresistens.

Slutligen vill jag tacka Centrum för

Idrottsforskning för finansiellt stöd

under mitt avhandlingsarbete.

Referenser

Bruss, M. D., Arias, E. B., Lienhard, G. E. and

Cartee, G. D. Increased phosphorylation of

Akt Substrate of 160 kDa (AS160) in rat skeletal

muscle in response to insulin or contractile

activity. 2005; Diabetes 54(1):41-50

DeFronzo, R. A., Tobin, J. D. and Andres,

R. Glucose clamp technique: a method for

quantifying insulin secretion and resistance.

1979; Am J Physiol Endocrinol Metab 237(3):

E214-223

Kane, S., Sano, H., Liu, S. C. H., Asara, J. M.,

Lane, W. S., Garner, C. C. and Lienhard, G. E.

A method to identify serine kinase substrates.

Akt phosphorylates a novel adipocyte protein

with a Rab GTPase-Activating Protein (GAP)

domain. 2002; J Biol Chem 277(25):22115-

22118

Karlsson, H. K.R., Hällsten, K., Björnholm,

M., Tsuchida, H., Chibalin, A. V., Virtanen,

K. A., Heinonen, O. J., Lönnqvist, F., Nuutila,

P. and Zierath, J. R. Effects of metformin and

rosiglitazone treatment on insulin signaling

and glucose uptake in patients with newly

diagnosed type 2 diabetes: a randomized

controlled study. 2005a; Diabetes 54(5):1459-

1467

Karlsson, H. K.R., Zierath, J. R., Kane, S.,

Krook, A., Lienhard, G. E. and Wallberg-Henriksson,

H. Insulin-stimulated phosphorylation

of the Akt substrate AS160 is impaired in

skeletal muscle of Type 2 diabetic subjects.

2005b; Diabetes 54(6):1692-1697

Kemppainen, J., Tsuchida, H., Stolen, K.,

Karlsson, H., Björnholm, M., Heinonen, O.

J., Nuutila, P., Krook, A., Knuuti, J. and Zierath,

J. R. Insulin signalling and resistance in

patients with chronic heart failure. 2003; J

Physiol (Lond) 550(1):305-315

Sano, H., Kane, S., Sano, E., Miinea, C. P.,

Asara, J. M., Lane, W. S., Garner, C. W. and

Lienhard, G. E. Insulin-stimulated phosphorylation

of a Rab GTPase-activating protein

regulates GLUT4 translocation. 2003; J Biol

Chem 278(17):14599-14602

Kontaktadress:

Håkan Karlsson

Integrativ Fysiologi

von Eulers väg 4, plan 4

171 77 Stockholm

E-post: hakan.karlsson@kirurgi.ki.se

7


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

NY AVHANDLING

Posttraumatisk recidiverande

främre axelinstabilitet

Kirurgisk teknik, förankringsimplantat samt diagnostik

8

LENNART MAGNUSSON

Bakgrund

Posttraumatisk recidiverande axelinstabiltitet

är ett vanligt problem framför

allt i den unga och aktiva befolkningen.

Om den konservativa terapin i form av

sjukgymnastik och styrketräning inte

ger önskat resultat leder detta oftast

till att patienten tvingas genomgå en

operation. Det vanligaste är att man

antingen öppet eller artroskopiskt reparerar

och återfixerar den s.k Bankart

skadan som uppstått i främre kapseln

och labrum (Figur 1, 2 och 3) i samband

med att axeln går ur led.

Den öppna tekniken har varit helt

dominerande fram till för cirka 10 år

sedan. Numera utförs en stor del av

operationerna artroskopiskt, d.v.s.

utan att öppna leden. Det är därför av

stort intresse att jämföra metoderna

f.f.a. över en längre tid. I samband

med ingreppet används ofta fixationsmaterial

som är upplösningsbart och

alltså borde försvinna och ersättas

med ben efter några år. Emellertid

saknas väsentligen kunskap om vad

som egentligen sker med dessa material

både på kort och lång sikt.

Inför ett operativt ingrepp är det

viktigt att veta hur stor och av vilken

typ kapsel och labrumskadan är. Att

utföra en magnetkameraundersökning

före operationen kan vara ett bra

alternativ. Detta är emellertid både dyrt

och tidkrävande. Ett bra alternativ kan

vara att utföra en s.k. ultraljudsundersökning

vilket är både snabbare och

billigare. Denna metod är dock ännu

inte lika mycket använd och lika noga

utvärderad som magnetkameraundersökningen.

Syfte

Syftet med studien var att undersöka

och jämföra olika operationsmetoder,

förankringsimplantat, samt värdet av

ultraljudsdiagnostik vid posttraumatisk

recidiverande främre axelinstabilitet.

Frågeställningar

Vilka är resultaten med avseende på

stabilitet, rörlighet, styrka och funktion

vid jämförelse mellan öppen respektive

artroskopisk operationsteknik vid

rekonstruktion enligt Bankart på grund

av posttraumatisk recidiverande främre

axelinstabilitet?

Vilket är resultatet på lång sikt efter

öppen Bankart rekonstruktion?

Vad händer på lång sikt (åtta år) med de

axlar som opererats med resorberbara

implantat p.g.a. främre axelinstabilitet,

speciellt med avseende på artrosutveckling

(ledförslitning) stabilitet samt

inläkning av ben i borrhålen?

Kan ultraljudsundersökning vara av

värde vid den preoperativa diagnostiken

av axlar med posttraumatisk recidiverande

instabilitet?

Vilket är resultatet med avseende på

stabilitet, artrosutveckling samt inläkning

av ben i borrhålen när man jämför

snabbt respektive långsamt upplösningsbara

implantat vid artroskopisk rekonstruktion

enligt Bankart?

Delstudier

I en prospektiv studie följdes 108/117

axlar (119 patienter) som opererats med

öppen respektive artroskopisk Bankart

rekonstruktion med avseende på stabilitet,

rörlighet, styrka och funktion.

Retrospektivt undersöktes långtidsresultaten

hos 47/54 patienter som genomgått

öppen Bankart rekonstruktion


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Figur 1. I samband med att axel går ur led

uppstår nästan alltid en s.k. Bankart skada, d.v.s.

att kapseln tillsammans med den s.k. labrum

(bindvävsringen) lossnar från skulderbladets

framkant. Oftast uppstår också en beninpressning

baktill i ledkulan och en liten fraktur i

skulderbladets framkant.

Figur 2. Både den öppna och artroskopiska

operationen syftar till att återfixera den skadade

och avlösta labrum och kapseln till skulderbladets

framkant.

Figur 3. Oftast används tre eller fler förankringsimplantat

och suturer i samband med en

operation av axelinstabilitet.

p.g.a. posttraumatisk recidiverande

främre axelinstabilitet.

Arton patienter ingick i en prospektiv

studie där resultaten med avseende

på stabilitet, artrosutveckling samt

inläkning av ben i borrhålen kontrollerades

under åtta års tid med hjälp

av upprepade röntgenundersökningar.

Hos samtliga patients användes snabbt

upplösningsbara förankringsimplantat

I en prospektiv studie genomgick

44 patienter en preoperativ ultraljudsundersökning

av främre labrum inför

en Bankart rekonstruktion. Resultatet

av ultraljudsundersökningen jämfördes

med de artroskopiska fynden i samband

med operationen.

I en prospektiv randomiserad studie

jämfördes 40 patienter vilka genomgått

Figur 4. Röntgenbilderna illustrerar kvarvarande tydligt synliga borrhål

två år efter en operation av axelinstabilitet. I detta fall har långsamt upplösningsbara

förankringsimplantat använts.

artroskopisk Bankart rekonstruktion

med avseende på stabilitet, artrosutveckling

samt inläkning av ben i borrhålen.

Tjugo patienter opererades med

snabbt upplösningsbara implantat och

20 stycken med långsamt upplösningsbara

implantat.

Resultat

Patienterna som opererades med en

artroskopisk Bankart rekonstruktion

hade signifikant bättre rörlighet avseende

utåtrotation jämfört med patienter

som opererades med öppen teknik.

En oväntad hög recidivfrekvens

(17%) vad gäller instabilitet förelåg

vid långtidsuppföljning hos patienter

opererade med öppen Bankart rekonstruktion.

Hos flertalet av de patienter som

behandlades med snabbt upplösningsbara

implantat läkte och försvann

borrhålen på åtta års sikt, samtidigt

som graden av artros ökade.

Preoperativ ultraljudsundersökning

av främre labrum upptäckte alla rupturerade

labrumskador. Däremot sågs ej

felaktigt medialt inläkta labrumskador

och ultraljudsundersökning kunde inte

heller bedöma ledkapselns laxitet.

Efter två år hade de patienter som

opererats med långsamt upplösningsbara

implantat signifikant större borrhål

än de som opererades med snabbt

upplösningsbara implantat. Ingen

skillnad i kliniska resultat eller artrosutveckling

förelåg dock (Figur 4).

Slutsatser

Studien kunde inte fastställa den

tidigare vedertagna åsikten att öppen

teknik är att föredra framför artroskopisk

teknik vid rekonstruktion av

posttraumatisk recidiverande främre

axelinstabilitet. Dels visade långtidsresultaten

att patienter som genomgått en

öppen Bankarts rekonstruktion hade en

oväntat hög recidivfrekvens i form av

instabilitet och dels visade jämförelsen

mellan patienter som opererats med

öppen respektive artroskopisk teknik

ingen statistisk säkerställd skillnad

avseende recidivfrekvensen.

Åtta år efter öppen Bankart operation

hade borrhålen hos majoriteten

(67%) av patienterna som opererats

med snabbt upplösningsbara implantat

läkt. Betydelsen av kvarstående synliga

borrhål hos patienterna kunde dock

inte klarläggas. Det faktum att långsamt

upplösningsbara implantat ger

större borrhål på två års sikt jämfört

med snabbt upplösningsbara implantat

bör följas upp ytterligare i framtiden

med tanke på att utbredd användning

av långsamt upplösningsbara implantat

sker i många delar av kroppen.

Preoperativ ultraljudsundersökning

av patienter som skall genomgå

operation på grund av posttraumatisk

recidiverande främre axelinstabilitet

förefaller vara en säker metod för att

upptäcka en labrumskada och skulle

kunna vara ett värdefullt komplement

vid utredning av instabila axlar.

9


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Yoga – kropp- och själ- träning

Vad visar senaste forskningen?

Populariteten av Yoga har ökat dramatisk de senaste åren i Sverige och övriga världen. I USA utövade

14 miljoner människor yoga år 2002 (Barnes 2002). Speciellt de mera fysiska yogaformerna

som alla går under benämningen Hathayoga är populära. Att definiera vad yoga är och dess fysiologiska

och mentala effekter är syftet med denna artikel. Några intressanta forskningsartiklar har

motiverat till en sammanställning som redovisas.

10

MARIAN PAPP

M.SC FOLKHÄLSO-

VETENSKAP, KI

FRISTÅENDE FORSKARE

YOGALÄRARE

Yoga är inte bara en fysisk form av

kropp och själträning som kanske

speglas i denna artikel, utan den har

också en djup och ibland brokig

bakgrundsfilosofi med ca 5 000 år

på nacken. Den äldsta texten som

beskriver yoga som läkande för individen

finns nedskrivet i yoga sutras

av patanjali (38). Den innehåller 195

aforismer och få av dessa nämner

asana (kroppsövning) vilket visar

att yoga är så mycket mer än bara

kroppsrörelser som kanske är det vi

förknippar yoga med i väst. Vissa

yogaformer lägger stort fokus på

det sociala förhållningssättet till sig

själv och andra, koncentrationstekniker

och sinnesavskärmning. Dessa

aspekter av yogan kommer inte att

diskuteras i denna artikel. Yoga är

en spirituell form av självbehärskningsteknik

vars riktiga grundsyfte är

föreningen av den individuella själen

med den universiella själen. Yogan är

en form av levnadssätt för miljoner

människor (sadhus) i Indien. Det

diskuteras mycket om hurvida yoga

är en form av religion eller inte.

Definitionen av yoga

Asana delen av yoga (kroppsövningarna)

har inga klara riktlinjer för

utförandet och saknar ”recept” och

definition som t.ex styrketräning och

konditionsträning.

Några definitioner har hittats:

I FYSS (www.fyss.se) hittar man

yogan beskriven som träningsform.

Enligt fyss definieras yoga enligt

följande:

”Yoga betyder helhet och är olika

metoder för att få balans i livet.

Ett träningspass består av ett antal

olika övningar, allt från att sitta

skräddare, så kallad lotusställning,

till att stå på alla fyra med raka

ben och raka armar samtidigt som

huvudet hänger helt avslappat ned

mot golvet. Vissa övningar är lätta

och andra lite svårare, men det går

alltid att göra övningarna så att de

passar en själv. Övningarna kombineras

med andningen – man andas

både in och ut genom näsan. Yoga

finns i många olika varianter och

tränar styrka och smidighet.”

Yoga är en träningsform som hälso-

och sjukvården rekommenderar sina

patienter via Fyss.

Yoga i väst har av vissa blivit

klassat som en form av komplementär

medicin (numera kallad integrativ

medicin). År 2000 hade 20 % av

populationen i Stockholm besökt en

komplementärmedicinare (27).

Integrativ medicin sammanför den

vanliga evidensbaserade medicinen med

traditionella och alternativa behandlingsmetoder

vilka visats sig verksamma

efter vetenskaplig utvärdering

(28).

Enligt en rapport från Landstingsförbundet

om komplementär medicin

definieras yoga som ”ett system av

psykofysiska övningar med målet att

behärska kropp och psyke. Övningarna

till de yogaformer som används mest

i Sverige, går ut på att genom olika

kroppsställningar samt andnings- och

koncentrationsövningar träna sig till ett

inre lugn.” (34).


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Garudasana (örnen) en balansyogasana. Foto Birger Andrén.

Sammanställning av flera referenser

definierar yogan enligt följande.

Yoga är ett system av psykofysiska

övningar för att få en ökad kroppsmedvetenhet,

ökad självkännedom,

uppnå optimal fysisk och mental

hälsa samt en minskad sympatisk

aktivitet (därmed en ökad avslappning).

Ett av den fysiska yogans

syfte är att lugna ner tankeverksamheten

och förbereda kroppen

för meditation.

Djupstretching som många

av övningarna innehåller gör att

musklerna slappnar av och detta

framhäver en parasympatisk

respons. Den minskade muskelspänningen

bidrager till en ökad

rörlighet och håller rörelseapparaten

vid god funktion.

Yogans syfte

Målet med yoga är att nå vårt innersta

väsen, vår kärna. Man börjar att

arbeta med det yttersta skiktet (kroppen)

för att nå djupare in i medvetan-

det för att kunna uppmärksamma och

observera kroppens energi och andning

(25,30,35).

Koshas – yogans olika skikt

Inom yogafilosofin så är kroppen

uppdelad i 5 olika skikt (koshas) man

börjar med det yttersta lagret, det

fysiska, (anna-maya-kosha) för att

lugna ner den mentala aktiviteten.

Först när man kan kontrollera kroppen

med hjälp av övningarna (asanas) så

kan man börja med andningsövningarna

(30).

Den delen av Yoga som behandlar

de fysiska övningarna kan delas in

följande tre

1. Kroppsövningar (asanas)

2. Andningsövningar (pranayama,

kombineras ofta med övningarna)

3. Stilla och kontrollera den

mentala aktiviteten (meditation

–dhyana)

När man utövar asanas (punkt 1),

har man ett internt fokus på känslan

av kroppens position och hållning. Just

känslan av spänning kontra avspänning

i musklerna, lättheten, öppenheten

i kroppen samt den mentala aktiviteten

studeras i kroppsövningarna. Trots att

yoga ibland innefattar väldigt fysiska

övningar så är den mentala aktiviteten

fokuserad på att studera känslan i

kroppen och kroppens position i förhållande

till andra kroppsdelar. Asanas

syfte är att uppnå ett mentalt lugn

genom att kontrollera kroppen och

andningen. En jämn och djup andning

gör att den mentala aktiviteten lugnas.

Asanas (fysiska kroppen- annamaya-kosha)

kan delas in i 6 olika

grupper:

A. samasthiti där kroppen hålls

vertikalt och rakt,

B. paschimatana som är framåtböjningar

och rörelsen startar i

bukområdet,

C. purvatana är bakåtböjningar där

rörelsen börjar i bröstpartiet, dessa

sker vid inandning,

D. parivritti är rotationer som görs

på utandning,

11


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

12

E. parshva som är laterala rörelser

där ryggen tiltas till en sida och sist

F. viparita där kroppen är upp och

ner som t.ex huvudstående (kallas

också inversioner) (37)(se bild).

Pranayamas syfte (punkt 2) är att

lära sig reglera energiflödet (energilagret

– prana-maya-kosha) med hjälp

av övningar som syftar till att uppnå en

jämn och djup andning.

Det österländska tänkandet ser

människan som en helhet och som en

energivarelse och man diskuterar ofta

i dessa termer till skillnad från vårt

västerländska där man mer ser på t. ex

den sjuka delen av människan och att

felet ligger där.

Skiktet (punkt 3) innanför pranayama

(mano-maya-kosha) lägger fokus

på det mentala/emotionella planet.

Man ägnar sig åt olika mantran (ljud)

för att träna koncentrationsförmågan

och att lyssna. Man mediterar samt

studerar chakra systemet (7 stycken

energicenter längs med ryggraden som

symboliserar nervganglier) (33).

Den näst sista koshas har med

vishet och intuition att göra (vijnanamaya-kosha)

och sista och femte lagret

har med glädje och en djup förståelse

för yogafilosofin att göra (anandamaya-kosha)

(41,30).

Relaxationsresponsen

Yogateknikerna framkallar en relaxationsrespons

(motsatsen till stressrespons),

vilket ger sänkt blodtryck,

ökad aktivitet av alfavågor i hjärnan

(medförande en ökad avslappning och

en minskad kognitiv aktivitet), minskad

andningsfrekvens och lägre puls

(23).

Övningarna är utformade så att en

djup andning sker automatiskt. Om

andningen är avslappnad och kontrollerad

så anses det att man kan påverka

det autonoma nervsystemet (genom en

kontroll av afferenta fibrer i vagusnerven)(1).

SAMMANSTÄLLNING AV BEFINTLIG

FORSKNING

Yoga sänker blodtrycket (9,10)

En indisk studie pekar på att yoga

(framför allt de omvända övningarna)

förbättrar den baroreflexiva känsligheten

(32) samt minskar hypotrofin i

den vänstra ventrikeln. En försämrad

baroreflexkänslighet är en bidragande

orsak till högt blodtryck (11).

I en kontrollerad studie (12) gjord

på 33 personer indikerades att yogaträning

för de med blodtryckshöjningar

Huvudstående (sirsasana). Alla yogaövningar förbereder kroppen till inversioner (upp och nervända

poser). Foto Birger Andrén.

av mild till måttlig karaktär kan vara

lika effektivt som medicinering för högt

blodtryck.

Ytterligare en kontrollerad Quasiexperimentell

studie (27 experimentell,

27 kontroll) visade att 8 veckors

yogaträning (1-3 x i veckan á 1 timme)

sänker både det systoliska och diastoliska

blodtrycket signifikant (43). De

som var med i studien hade milt till

måttligt förhöjt blodtryck.

En annan orsak till att blodtrycket

sänks med yogaträning kan vara den

djupa och långsamma andningen

som även minskar sympatisk aktivitet

(11,21,22,33). Den långsamma

andningen (6 andetag/min) ökar

den arteriella baroreflexkänsligheten

hos dem med högt blodtryck, denna

normaliseras vid en långsam andning

och blodtrycket sänks också vid denna

andningsrytm. Den långsamma andningen

ökar också hjärtvariabiliteten

(heart rate variability) som förebygger

myocardisk ischemi (MI) (Orth-Gomér

2005, 11,33). Vid olika hjärtsjukdomar

är baroreflex känsligheten försämrad

(33). Ett ökat sympatikuspåslag har ett

samband mellan störda andningsrytmer

som hyperventilering (22,33).

En annan studie (13), dock med

få testpersoner, visar att sarvangasana

(skulderstående, 8 min/dag, 2 dgr i

veckan i 2 veckor), en övning som

återkommer i de flesta yogaformer,

minskar vilopulsen och den end-diastoliska

volymen i den vänstra ventrikeln.

Detta är intressanta resultat med ska

tolkas försiktigt eftersom det saknades

kontrollgrupp i denna studie. Klassiskt

används skulderstående för en

rad olika obalanser i bl. a hormonella,

nerv- och immunsystemen samt för att

reglera högt blodtryck (26). Det finns

en studie som undersökte 50 personer

som hängde upp och ner (fastsatt i

fötterna) i en maskin som bl. a naprapater

använder för att vid ryggbesvär

ge traktion i kotpelaren. Studien visade

att hjärtfrekvensen sänktes under

inversionen men att blodtrycket (både

det systoliska och diastoliska) höjdes

under själva inversionen, även syreförbrukningen

höjdes under de två första


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

minuterna av upp och ner-vändningen

(29). Författaren rekommenderar inte

att man tränar musklerna i det upp-

och ner vända läget, som man ibland

gör i yoga, speciellt inte för de med

redan högt blodtryck.

Att motverka gravitationens

effekt på kroppen har en vitaliserande,

renande och stärkande effekt.

Detta har yogis upptäckt för många

årtusenden sedan (25). Det finns en

filosofisk fysisk förklaring till detta.

Dessa övningars effekt kommer säkert i

framtiden att utvärderas. Handstående

och huvudstående är en stor del av

yogaträningen.

Yoga och trötthet

Bentier et al (3) jämförde fysisk aktivitet

och yoga (med kontrollgrupper) och

fann att yoga var effektivast när det

gällde att förebygga kronisk trötthet,

fler har visat att yogaträning förebygger

trötthet lika bra som aerob träning

(cykling) (4) (mätt med SF-12, MFI,

POMS, 69 personer fördelade på yoga

och cykling och kontroll).

Prestationshöjande

Donohue har publicerat en ny rapport

där han hos 90 college studenter

jämförde yogaövningar med motiveringsövningar

(motivational exercises)

med en kontrollgrupp. Sedan

undersöktes vilka av dessa 3 metoder

som effektivast höjde prestationen vid

långdistanslöpning. Först kom motiveringsövningar

och därefter yoga.

Yoga hade signifikant bättre effekt på

långdistansprestationen jämfört med

kontrollgruppen (40).

Sömnen

Enligt Åkerstedt (föreläsning KI, 2005)

är sömnstörningar en metabolisk sjukdom

och för att förhindra dessa måste

den sympatiska aktiviteten minska och

då främst HPA-axelns aktivitet. (Egen

erfarenhet från många elever tyder på

att yogaträning ger en djup och lugn

sömn.)

Det har skett en del forskning på yoga

och sömn hos de med kronisk insomni

med goda resultat (20). En studie på

cancerpatienter i tidigt skede som

tränade yoga, visade en ökad sömnkvalite,

livskvalité samt HPA-axelns

funktion (58 patienter)(44). Den ökade

sömnkvalitén berodde på att effekten

av meditationen (som ingick i yogan)

höjde melatoninnivåerna på natten och

kanske efter träningen (visades dock

inte i denna studie pga metodproblem).

Bröst- och prostatacancer patienter har

oftast låg eller ingen melatonininsönd-

ring på natten dvs de har dålig sömn

(Bartsch 1985, Tamarkin 1982). Dock

behövs flera kontrollerade studier för

att bevisa effekten av yoga på sömnens

kvalité.

Humörhöjande

Berger et al (6) gjorde en kontrollerad

studie på 87 collegestudenter under 14

veckor (60 min/vecka) och jämförde

simning med Hatha yoga. De kunde

inte konstatera några skillnader på

humöret (minskad depression, förvirring

och ilska) mellan dessa, dvs man

fick samma positiva effekt på humöret

med yoga som med simning. En

pilotstudie studerade olika övningars

effekt på humöret och fann att bakåtböjningar

höjde humöret mer jämfört

med andra övningar som framåtböjningar

och stående övningar. Författaren

spekulerar i om detta kan bero på

att bakåtböjningarna leder till djupare

andning och förändringar i autonoma

nervsystemet som ökad vagusaktivitet

och en lägre puls (31). En publicerad

reviewartikel visar att yoga-baserade

interventioner kan fungera som en

behandlingsmetod mot depression (42).

De med begränsningar i rörelseapparaten

kan dock ha svårigheter att delta i

en sådan typ av intervention.

Astma

Flera kontrollerade (570 och 106 personer)

prospektiva studier indikerar att

yogaträning för patienter med astma

bronchiale kan minska behovet av

medicinering och antalet astmaanfall

reducerades, även PEFR (peak expiratory

flow rate) ökade av yogaträningen

(16,17).

Rörelseapparaten

En del av yogans syfte är att få ökad

rörlighet i alla leder, minska spänningen

i musklerna (8) samt att öka

kroppsmedvetenheten (2) vilket bl.a

leder till ökad cirkulation.

En studie (dock utan kontrollgrupp,

10 personer) fann signifikant ökad

muskelstyrka, muskeluthållighet och

rörlighet av 8 veckors yogaträning (2

ggr i veckan) men även ökad syreupptagningsförmåga

(15). En kontrollerad

studie som utfördes på 54 friska (20-25

år) i 5 månader (3 h/vecka) indikerar

att man får ökad rörlighet i höften,

bålen och axlarna av Hatha yoga (14).

En 8 veckors explorativ studie (utan

kontrollgrupp) utförde Iyengaryoga

2 ggr/veckan, 90 min varje gång samt

hemträning visade att både maximal

höftextention och gångsteg (stride

length) ökade signifikant. Yoga kan

användas för att förbättra gångförmågan

hos äldre (62-83 år) på ett mycket

kostnadseffektivt sätt (36).

Studier på Iyengaryoga (en Yogaform

som till stor del betonar rätt

teknik i yogaövningarna) visar på

minskad smärta för patienter med

kronisk smärta i längdryggen jämfört

med kontrollgrupp (20 resp 22 i

kontrollgruppen) (19). En färsk studie

av viniyoga med 101 personer som

utförde antingen yoga, sjukgymnastik

eller använde en självhjälpsbok för kroniska

längdryggsproblem i 12 veckor

(75 min/vecka) visade att yogagruppen

efter 12 veckor hade bäst längdryggsfunktion

jämfört med de andra

grupperna. Yogagruppen minskade

sina längdryggsproblem jämfört med

självhjälpsgruppen. Resultatet för

yogagruppen höll i sig i flera månader

efter studien hade avslutats jämfört

med självhjälpsgruppen (39).

En kontrollerad studie utförd på

25 patienter med osteoartrit (18) visar

att yogaträning kan minska effekterna

av osteoartrit i händerna. Åtta veckors

yogaträning (1 tim/vecka) ökade rörligheten

i fingerlederna samtidigt som

smärta och ömhet i händerna minskade

jämfört med kontrollgruppen. En färsk

pilotstudie (ej kontrollgrupp) gjord av

samma forskare som ovan föreslår att

yogaträning kan fungera bra som ett

behandlingsalternativ mot knäartros

hos patienter >50 år (23).

Yoga beskrivs ha en djup effekt

på kroppen jämfört med t. ex vanlig

muskelträning, detta beror på att bålen

trycks ihop i vissa övningar, vilket

anses stimulera och massera de inre

organen och gör att cirkulationen och

funktionen ökar.

Solhälsningar ingår i de flesta

fysiska yogaformer och är en dynamisk

form av 8-12 rörelser. Man alternerar

fram- och bakåtböjningar och synkroniserar

dessa med ut- respektive

inandningen. Syreförbrukningen under

solhälsningen är mellan 0,35-1,22

liter/minut (21).

SAMMANFATTNING

Trots att yogan från början är ett

system för att hela människan på alla

plan (fysiskt, mentalt och emotionellt)

och skapar ett stillsamt sinne så har

”asanas” kroppsövningarna favoriserats

och utvecklats under de senaste 5

åren i Sverige. Kroppsövningarna är

kraftfulla och öppnar och stärker kroppen

vilket har visat sig ge en hel del

fysiologiska och mentala effekter som

sammanställts i denna artikel.

Andningsmedvetenheten anses

13


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

fungerar som en bro mellan det medvetna

och det undermedvetna (Mattson

1998). Andningen är den del av det

autonoma nervsystemet som vi kan

kontrollera volontärt men ändå automatisk

om vi inte kontrollerar den. Att

uppnå jämn och djup andning stillar

den mentala aktiviteten.

Yoga kan bidra till ett sänkt blodtryck.

Troligen är det både andningsfrekvens

och djupet i andningen som

sänker blodtrycket. Forskarna anser

att en ökad sympatisk aktivitet har ett

samband mellan störda andningsrytmer

som hyperventilering. Yogan syftar till

att minska den sympatiska aktiviteten.

Yoga ger samma humörhöjning

som konditionsträning. Forskning

har visat att yoga förbättrar smärta i

längdrygg och är positivt för de med

artros. Rörligheten i lederna förbättras

och kronisk trötthet förhindras. Den

fysiska yogans främsta syfte är att

lugna tankeverksamheten och förbereda

kroppen för meditation.

Trots yogans stora popularitet finns

endast ett fåtal kontrollerade studier,

vilket motiverat till denna sammanställning

med de senaste rapporterna.

För korrespondens kontakta författaren

via e-post: mpwork@telia.com

Referenser

1. Sovik R. The science of breathing

– the yogic view. Progress in brain research.

2000;122:491-505.3

2. Rani Jhansi N et al. Body awareness and

yoga training. Perceptual and motor skills.

1994: 79;1103-1105

3. Bentier et al. Prospective observational

study of treatments for unexplained chronic

fatigue, J Clin Psychiatry. 2005;66(5):625-32

4. Oken BS et al. Randomized controlled trial

of yoga and exercise in multiple sclerosis.

Neurology. 2004 (1):2058-2064

5. Bahrke M S, Morgoan W P. Anxiety reduction

following exercise and meditation. Cognitive

therapy and research.1978;2(4):323-333

6. Berger B.G, Owen D. Mood alteration

with yoga and swimming: Aerobic exercise

may not be necessary. Perceptual and Motor

skills.1992;75:1331-1343.

7. Schell F.J et al. Physiological and psychological

effects of hathayoga exercise in healthy

women. International J of psychosomatics.1994;41(1-4):46-52.

8. Udupa K.N et al. Physiological and biochemical

studies on the effect of yogic and certain

other exercise. Indian J Med Res. 1975.63

9. Murugesan R. et al. Effect of selected yogic

practices on the management of hypertension.

Indian J Physiol Pharmacol. 2000;44(2):207-

10

10. Patel C, North WR. Randomised controlled

trial of yoga and bio-feedback in

management of hypertension. Lancet 1975

14

19;2(7925):93-95

11. Satyajit R. Jayasinghe.Yoga in cardiac

health (review). European Journal of Cardiovascular

prevention and rehabilitation. 2004.

Vol 11 (5);1-7

12. Murugesan R. et al. Effect of selected yogic

practices on the management of hypertension.

Indian J Physiol Pharmacol. 2000;44(2):207-

10

13. Konar Debbindu et al. Indian J Physiol

Pharmacol. 2000;44(4):392-400

14. Ray U.S et al. Effect of yogic exercises on

physical and mental health of young fellowship

course trainees. Indian J Physiol pharmacol.

2001;45(1):37-53. 7

15. Tran M D. Effects of hatha yoga practice

on the health related aspects of physical fitness.

Preventive cardiology. 2001;4:165-170

16. Nagarathna R et al. Yoga for bronchial

asthma: a controlled study. British Medical

Journal.1985;291:1077-1079

17. Nagendra H R et al. An integrated

approach of yoga therapy for bronchial

asthma: A 3-54-month prospective study.

Journal of asthma. 1986;23(3):123-137

18. Garfinkel M. S. et al. Evaluation of a yogabased

regimen for treatment of osteoarthritis

of the hands. The Journal of rheumatology.

1994;21(12):2341-2343

19. Williams KA et al. Effect of Iyengar yoga

therapy for chronic low back pain. Pain 115.

2005:107-117

20. Khalsa Sat Bir. Treatment of chronic

insomnia with yoga – a preliminary study with

steep-wake diaries. Applied psychophysiology

and biofeedback. 2004; 29(4):269-278

21. Grossman E et al. Breathing-control lowers

blood pressure. Journal of Human Hypertension.

2001;15:263-269.

22. Joseph CN, Porta C et al. Slow breathing

improves arterial baroreflex sensitivity and

decreases blood pressure in essential hypertension.

Hypertension. 2005;46:1-5

23. Kolasinski SL, Garfinkel M. Iyengar yoga

fro treating symptoms of osteoarthritis of the

knees: a pilot study. J altern complement med.

2005;11(4):689-93.

24. Aftanas Ljubomir, Semen Golosheykin.

Impact of regular meditation practice

on eeg activity at rest and during evoked

negative emotions. Intern. J. Neuroscience.

2005;115:893-909.

25. Feuerstein Georg. The Yoga tradition. Its

history, literature, philosophy and practice.

Hohm press 2001.

26. Gilmore Ruth St. C. The effects of yoga

asanas on blood pressure. International journal

of yoga therapy. 2002;(12):45-47

27. Stockholms läns landsting, Stockholmarna

och den komplementära medicinen, Hälso och

sjukvårdsnämnden, 2001

28. Medicinsk vetenskap , Karolinska Institutet

nr 3, 2005

29. LeMarr John D et al. Cardiorespiratory

responses to inversion. The physician and

sportsmedicine. 1983;11(11):51-57.

30. Garrett, William W. An introduction to the

philosophy and practice of yoga. UMI Dissertation

services. Prescott Arizona. P. o Box

12164 AZ 863 04

31. Shapiro D et al. Mood changes associated

with Iyengar yoga practices: A pilot study.

International journal of yoga therapy. 2004

(14) 35-44.

32. Selvamurthy W et al. A new physiological

approach to control essential hypertension.

Idian J Physiol Pharmacol 1998;42(2):205-

213.

33. Blossom Scott. Yoga and psychoneuroimmunology.

International journal of yoga

therapy. 2004. (14):23-27.

33. Bernardi L, Gabutti et al. Slow breathing

reduces chemoreflex response to hypoxia and

hypercapnia, and increases baroreflex sensitivity.

J Hypertens. 2001;19(12):2221-9.

34. Motzi Eklöf och Anna Kullberg Komplementär

medicin, Forskning, utveckling, utbildning,

rapport från landstingsförbundet 2002

35. Freeman R. The yoga matrix – the body as

a gateway to freedom. Sounds true, Boulder

CO, USA (cd). 2001.

36. DiBenedetto M et al. Effect of a gentle

Iyengar yoga program on gait in the elderly: an

exploratory study. Arch Phys Med Rehabilitation.

2005; 86(9):1830-7.

37. Desikachar K et al. The yoga of healing:

exploring yogas holistic model for health and

well-being. International journal of yoga therapy.

2005; (15):17-39.

38. Iyengar BKS. Light on the yoga sutras of

patanjali. Harper Collins India. 1993.

39. Sherman KJ et al. Comparing yoga, exercise

and a self-care book for chronic low back

pain: a randomized controlled trial. Ann Intern

Med. 2005 Dec 20;143(12):118.

40. Donohue B et al. Effects of brief yoga

exercises and motivational preparatory interventions

in distance runners: results of a controlled

trial. Br J Sports Med. 2006;40(1):60-

3;discussion 60-3.

41. Le Page J. Creating yoga therapy classes

and individual sessions that work. International

journal of yoga therapy. 2002; (12):13-23.

42. Pilkington K, Kirkwood G et al. Yoga for

depression: The research evidence. Journal of

affective disorders. 2005.;89(1-3):13-24

43. McCaffrey R et al. The effects of yoga on

hypertensive persons in Thailand. Holistic

nursing practice. 2005; July/august: 173-180.

44. Carlson L.E et al. Mindfulness-based stress

reduction in relation to quality of life, mood,

symptoms of stress and levels of cortisol,

DHEAS and melatonin in breast and prostate

cancer outpatients. Psychoneuroendocrinology.

2004;(29):448-474


Idrottsforskningens framtid i vårt land

CIF genomförde hösten 2005 en framtidskonferens om idrottsforskning vid slottet Steninge. Foto: Artur Forsberg

CIF arrangerade hösten 2005 en konferens

med temat - Idrottsforskningens framtid

i vårt land. Till konferensen hade ett 50-tal

intressenter inbjudits. Dessa var de ledande

idrottsforskarna i landet, RF, SISU, SOK samt

representanter från de större forskningsråden

VR, FAS och RJ. Dessutom deltog två representanter

för Regeringen.

Syftet var att diskutera idrottsforskningens

framtid i Sverige i en tid av förändring, dess

inriktning, de ”vita fläckarna”, forskningsinformation,

finansieringsfrågor och vilka

möjligheter idrottsforskarna har att få stöd

från andra forskningsråd.

Konferensen var indelad i olika teman

som inleddes med kortare presentationer för

att ge tankar, synpunkter och underlag till en

längre öppen diskussion. Var och en av de

ovan nämnda organisationerna höll dessutom

varsin presentation om sin organisation

och dess syn på idrottsforskningens framtid.

De olika teman som diskuterades var:

• Strategier för att utveckla idrottsforsk

ningen.

• Idrottens betydelse i samhället och fram

tida behov av forskning.

• Vita fläckar inom idrottsforskningen.

• Framtida prioriteringar.

Konferensen genomfördes på Steningeviks

konferensanläggning vid en vacker vik av

Mälaren.

Här följer fem av de presentationer som

CIFs styrelseledamöter höll.

Artur Forsberg

15


Idrottsforskningens framtid i vårt land

Många utvecklade länder anser att en satsning

på forskning är viktig. Det finns de som menar

att ett lands framsteg är direkt relaterat till

landets stöd till forskningen. I vår regerings

regeringsförklaring konstateras

• att Sverige skall vara en ledande forskningsnation där forskning

bedrivs med hög vetenskaplig kvalitet

• att detta är en överlevnadsfråga för välfärdslandet Sverige

samt

• att växelverkan mellan grundforskning och tillämpad forskning

är viktig för tillväxten

Samtidigt tycker många (bl.a. KIs rektor) i vårt land att

forskningsfrågorna behövs lyftas fram mycket starkare politiskt

som tex i Storbritannien, där man har en minister i ”Science

and innovations” eller som i Danmark och Finland.

Forskningen anses ha en framträdande plats i Sverige,

som bl.a. av många anses vara ledande inom biomedicinsk

och teknisk forskning och utveckling. Sett som andel av BNP

satsar Sverige fortfarande mest på forskning i ett internationellt

perspektiv, men när det gäller den offentliga delen av

forskningsfinansieringen halkar Sverige efter vilket enligt KI:

s rektor inte är en myt som forskarvärlden odlar.

Vägen mot vidgad kunskap skapas genom fria och öppna

diskussioner där alternativ prövas och förkastas. Detta nås

inte genom att bekräfta det man redan vet utan genom att

ständigt ifrågasätta etablerade sanningar och lösningar. Man

bör utmana traditionella uppfattningar (Ahlenius 2005)

Det måste vara viktigt att garantera forskarens frihet och

oberoende eftersom forskningens frihet är beroende av forskarens

oberoende. Det finns en del varningstecken i skyn, som

att professorernas särskilda anställningsskydd avskaffades av

”Thams reformer” även om tex. Uppsala universitet behåller

ett förstärkt anställningsskydd. Våra universitet förändras

kontinuerligt hela tiden. Forskningens frihet var tidigare markerad

bl.a. genom att det var lärare och studenter, som utsåg

universitetens rektor och rektorn var ordförande i styrelsen.

De skäl som angivits till förändring inkluderar önskan om

ökad effektivitet och undvikande av akademiskt käbbel. Det

finns tyvärr idag de som anser att ”det är riskfyllt att forska

fritt – det kan vara säkrare är att forska rätt”.

Vilken inriktning skall svensk forskning ha? Internationella

bedömare är överens om att biomedicin och bioteknik

kommer att betyda mycket för samhällsutvecklingen och till-

16

PER RENSTRÖM

Ordförande i CIF

Professor i idrottsmedicin

Karolinska Institutet (KI)

Idrottsforskningens

framtid i vårt land

Inledande tankar vid CIFs

forskningskonferens 17-18

augusti 2005 på Steninge slott

växten. Det må så vara, men samhällsutvecklingen visar att

det får inte betyda att man lämnar övriga områden helt åt

sidan.

Finns det plats för Idrottsrelaterad forskning? Det finns

det absolut eftersom idrotten är landets största folkrörelse,

idrottsutövning och fysisk aktivitet är den sannolikt viktigaste

faktorn för människans hälsa och välmående i alla åldrar,

samtidigt som idrotten skapar stor social gemenskap. Påpekas

bör att elitidrotten har stort underhållsvärde och betyder

mycket för många.

Skapandet och bibehållandet av CIF är ett tecken på det stora

behovet av idrottsforskning! Viktiga år för svensk idrottsvetenskap

kan anses vara:

1941 Erik Howu Christensen kom till GCI i Stockholm.

Bland hans elever märks Per-Olof Åstrand och senare

Bengt Saltin och Björn Ekblom

1952 Svensk Idrottsmedicinsk Förening bildas

1970 Idrottens forskningsråd (IFR) skapas

1988 Centrum för Idrottsforskning (CIF) inrättas.

1995 Riksdagen beslöt att CIF skall fungera som ett forskningsråd.

2003 Ny förordning för CIF med GIH som huvudman.

Centrum för Idrottsforskning har som uppgift att samordna,

stödja och informera om forskning inom idrotten

genom att

• Dela ut anslag till idrottsforskning. För närvarande fördelas

ca 16-17 mkr årligen.

• Sprida information och upplysning om idrottsforskning

och forskningsresultat.

• Ge utbildning genom t.ex. konferenser.

• Verka policyskapande t.ex. genom att

– stödja nya grenar i ämnet

– bevaka och säkerställa nya professurer.

Ansvaret för verksamheten ligger hos en styrelse, som

består av representanter utsedda av rikets utvalda universitet

och högskolor.

Styrelsen består år 2003-05 av Görel Granström, juridik,

Umeå, Peter Hassmèn, psykologi, Örebro, Ronny Lorentzon,

ortopedi, Umeå, Tomas Peterson, sociologi, Malmö Lärarhögskola,

Eva Holmström, sjukgymnastik, Lund, Eva Janson,


Från idrotten finns ett uttalat önskemål att forskningen skall kunna

omsättas i praktisk idrott. Foto Artur Forsberg.

fysiologi, Karolinska Institutet, Stockholm, Alf Thorstensson,

biomekanik, GIH, Stockholm, Jan Lindroth, historia, Stockholms

Universitet, Eva Nylander, fysiologi, Linköping, Jon

Karlsson, ortopedi, Göteborg, Göran Patriksson, pedagogik,

Göteborg, Ingmar Eriksson, RF, vice ordförande, Umeå, Kristina

Thuree, RF, Linköping. Som ordförande utsedd av regeringen

är Per Renström, Karolinska Institutet, Stockholm

CIF:s kansli inkluderar föreståndare: Artur Forsberg,

kanslibiträde: Anne-Britt Olrog, kanslist: Ann Schmalholz

Vad är idrottsforskning?

Idrottsforskning är det vetenskapliga studiet av idrottskulturen

och dess roll i samhället, individens relation till denna

kultur, hur individen påverkas socialt, psykiskt och kroppsligt

av idrott, människans motoriska och fysiska prestationsförmåga,

förändringar i och påverkan på idrottslig förmåga.

Idrottsforskningen är tvärvetenskaplig och innefattar

• Invärtes medicin, fysiologi -biomekanik med prestations

ökande, hälsofrågor tex nutrition och nyttan av fysisk

aktivitet och motion

• Ortopedi och rehabilitering med omhändertagande av

skador inkl titthålskirurgi, rehabilitering och snabb återgång

till idrott samt förebyggande åtgärder

• Samhällsvetenskap och humaniora med historia, pedagogik

och psykologi

• Teknik tex. funktionshindrade – rullstol

• Nya områden som ekonomi, juridik, management, statsvetenskap

mm.

Forsknings ansökningar för 2006

Totalt inkom 232 ansökningar för år 2006 varav 165 projektansökningar,

35 ansökningar om studiestöd for doktorander,

26 postdoktorala forskartjänster s.k. forskarassistenter, 7

organisationsstöd. Totala söktrycket var ca 80 mkr. Maximalt

belopp som fördelas är 350.000 kr.

Idrottsforskningens framtid i vårt land

CIF:s vetenskapliga råd bedömer alla ansökningar och

ger underlag till styrelsen, som sedan fattar beslut .

CIF vill prioritera skapandet av forskartjänster och har

därför under de tre senaste åren utdelat anslag till Studiestöd

till forskarstuderande.

CIF stödjer 27 doktorander med 14.100 kr per månad

under 2+2 år . Detta räcker till en ½-tids doktorandanställning.

Målet är stöd till 32 tjänster. Vad gäller postdoc

tjänster stödjer CIF nu ett par tjänster på halvtid. Dessa

tjänster prioriteras i CIF’s äskande till regeringen för kommande

år.

Vad vill CIF? Detta framgår i CIF´s äskande 2006. Väsentliga

områden för CIF att utveckla anser vi vara rekrytering

av forskare på post doc nivå , projektmedel för att klara

det nuvarande stora sökintresse och nya områden såsom,

idrottsekonomi, idrottsjuridik, idrottsledarskap och teknisk

idrottsforskning samt kurser och seminarier motsvarande

forskarutbildningsnivå

Målsättningen är att de med studiestöd skall försvara

en avhandling. En svensk avhandling är en fin tradition. I

Sverige har åren 1908-2004 publicerats över 560 avhandlingar

i ortopedi . Patrick Haglund Karolinska var den

första 1908. Av dessa är över 65 ”idrottsortopediska” och

ca 20 starkt idrottsmedicinskt relaterade. Många kända

disputerade före 1980-talet i andra ämnen. Sverige har

rankats som nummer ett-tre i världen i ortopedisk idrottsmedicin

under 80-90 talen. Nu dalar vi...

Önskemål från svensk idrottsrörelsen, som stödjer bl.a.

CIF inkluderar att

• idrottsforskningen bör vara tillämpad så att idrottsrörelsen

kan tillgodogöra sig densamma

• CIF skall sprida information om idrottsforskning genom

konferenser, tidskriften Svensk Idrottsforskning, årsrapporter,

böcker, SISU´s boktitlar

• En förbättrad integrering av forskning, utbildning och

medicinsk service i idrotten bör ske

Integrering av forskning, utbildning och medicinsk service

i idrotten

Det borde enligt min mening vara självklart att t ex 3-5 %

av de medel som omsätts inom elitidrotten borde avsättas

för få bättre service och ökad forskning om prestationsförmåga,

skaderisker, förebyggande åtgärder etc. Det är min

övertygelse att det land som förstår detta och vågar göra en

omfattande satsning på idrottsvetenskap och idrottsmedicin

kommer att få ett avgörande försprång inom inte bara

inom elitidrotten utan även en förbättrad folkhälsa. Detta

kommer i sin tur landets hela idrottsrörelse tillgodo.

Forskningens resultat bör vara grunden i framtidens

behandling

Grundforskningen är grunden för den behovsstyrda forskningen

och bör ges stora resurser så att behövlig kritisk

massa säkerställs. Behovsstyrd, tillämpad, klinisk forskning

är arbetskrävande och tar i regel lång tid, är resurskrävande,

bör ha praktisk betydelse och bör få mycket större

resurser

Effekt av fysisk aktivitet -Vad är bevisat? Fysisk aktivitet

ökar prestationsförmågan, förbättrar glukos toleransen,

ökar HDL-cholesterol-nivåer, minskar triglycerider

och LDL kolesterol , stimulerar stress- och viktreduktion,

förbättrar blodtrycksnivåer och kardiovaskulär funktion,

17


Idrottsforskningens framtid i vårt land

minskar arteriosklerostisk hjärtsjukdom. Idrottsvetenskapen

lär att man mår bra av att vara fysiskt aktiv!!!!!

Idrottsmedicinsk forskning har visat att fysisk aktivitet

är viktigt som friskvård i alla åldrar, rörelse stärker all

kroppens vävnader, träning är ofta behandlingsalternativet

vid överbelastningsskador. Titthålskirurgi har medfört att

nya diagnoser har framkommit, titthålskirurgi är mindre

kirurgi och tillåter ofta tidig och snabb mobilisering. Den

tidiga mobiliseringen har stor betydelse för tidig rörelse

efter skada och kirurgi. Sammanfattningsvis kan sägas att

fysisk aktivitet är nyttig för alla kroppens strukturer.

Forskningen bör så mycket som möjligt integreras i kliniken.

Den framtida sjukvården ställer krav på evidensbaserad

behandling. Evidensbaserad baserad behandling (EBM)

grundas på en systematisk och kritisk litteraturgenomgång

av olika behandlingsmetoder. I första hand bör metoder

användas, som vetenskapligt har

visat sig göra nytta och för vilka

kostnader och risker är acceptabla

Innebär evidensbaserad vård att

man bör upphöra med allt som inte

är veteskapligt utvärderat? Fel!!!

Brist på bevis är ej detsamma som

brist på effekt. Mänsklig omsorg kan

vara en verksam del i behandlingen.

Budskapet är att modern sjukvård

skall baseras på bästa tillgängliga

vetenskapliga underlag men det är

viktigt att begreppet EBM sätts in i

sitt sammanhang.

Orosmoment inom forskningen

Hässle giganten Ivan Östholm (DN

2005) anser att en hel del aspekter

kan ge anledning till oro som

bristande anslag, utspridningen av

anslag till över 30 högskoleorter ger Foto Artur Forsberg.

svårigheter att få unika forskningsmiljöer

med kritisk massa, anslag som sägs gå till forskning

används allt mer till utbildning, lokalhyror och växande

administration samt det faktum att ekonomiskt skolade

företagsledningar förstår ej vad som driver forskare.

Den bästa och mest innovativa forskningen bör prioriteras

ur ett nationellt perspektiv dvs projektstödet måste

öka, stödet till främsta forskargrupper stärkas, rekrytera

och tillgodose återväxten av forskare inklusive ökat stöd

till post doc tjänster. Man får emellertid ej glömma att alla

forskning startade smått vilket medför att stöd skall utgå

till en bred basforskning för att bli större till den forskning

som är accepterad internationellt.

Forskningsstrategier för framtiden bör inkludera att

skapa kreativa forskningsmiljöer genom att stimulera till

gränsöverskridande och nätverksbyggande, samverka och

samordna resurserna nationellt och internationellt samt

förbättra den kliniska och tillämpade behovsstyrda forskningens

villkor.

Center of excellence (CE) De 30 % mest citerade forskarna

kommer från 20 institutioner. Storleken varierar

på ca 220-100 personer på ett universitet eller nätverk

med stark ledarfunktion. Finansieringen av ett CE är ofta

omkring 5-10 mkr per år i 5-10 år. CE i de nordiska länderna

är i Danmark:

18

-- 25% -310 milj. SEK till CE, i Norge --150 milj. SEK till 13

CE, i Finland --6% av samtliga medel- 270 milj. SEK till 42

CE , samt i Sverige --340 milj SEK.

Kritik mot CE innefattar alltför starka ”top down” krafter

vad gäller valet av centra och dess inriktning samt forskningsverksamhetens

inriktning. Många enskilda forskare

riskerar att förlora sina anslag, rättviseargument, kan inverka

konserverande genom att satsa på redan etablerad forskning.

Svårare att identifiera innovativa projekt med hög framtida

potential.

Stora förändringar pågår inom den akademiska världen,

som påverkar idrottsforskningen. Generationskifte av

idrottsforskare pågår i Sverige eftersom de flesta idrottsprofessorerna

pensioneras inom de närmaste åren. Återväxten är

blandad men i stort ej god, universiteten är numera autonoma

och vill idag satsa på spetsforskning. Idrottsvetenskapen har

svårt att hävda sig.

Vad är spetsforskning?? Räcker

det med att man är ledande inom

sitt ämnesområde i världen?? För

tillämpad forskning måste det nog

vara så.

Effekter av dessa förändringar

leder till färre tjänster relaterade

till idrottsvetenskap.

Därför har CIF valt att utlysa

många studiestöd till doktorander,

försöka öka stödet till post doc

tjänster samt att påpeka vikten att

det ageras för professorer i ämnet.

Svensk idrottsforskning är fortfarande

god pga att stort engagemang

och intresse för fältet samt

personlig kompetens och engagemang

finns inom forskningsfält där

Sverige har en ledande ställning.

Svensk idrottsforskning är emellertid

under stark förändring. Flera

nya universitet och högskolor har

startat nya typer utbildningar inom idrottsrelaterade områden.

De redan etablerade har stark tillströmning av elever

till sina kurser. Detta innebär att nya studie- och potentiella

forskarmiljöer är under uppbyggnad. Detta ökade intresse

avspeglas också av antalet ansökningar till CIF ökar.

Sammanfattning. Viktiga framtidsfrågor för svensk

vetenskap

• Sverige skall vara en ledande forskningsnation

• Forskarens frihet och oberoende måste garanteras

• CIF´s stöd till svensk idrottsforskning är vital för denna

forskning

• Forskning och utbildning bör bättre integreras i idrotten

• Konsensus råder i Sverige om vikten av att kraftsamla stödja

excellens, våga satsa på kvalitet, ge ordentliga resurser till

de duktiga forskarna. Den breda forskningen behöver också

stöd initialt för att kunna utvecklas.

• Behov av fler tjänster relaterade till idrottsvetenskap

• Behov av utveckling mot starkare miljöer och nätverk

• Forskning är ofta stimulerande om man har ett intressant

idrottsrelevant ämne och har bra medarbetare

Budskapet är att svensk idrottsforskning måste kraftsamla

och skapa miljöer med god kritisk massa samtidigt som det

måste brytas nya banor och vägar.


JAN LINDROTH

Ledamot i CIF

Professor i idrottshistoria

Stockholms Universitet

D

Historia

en vetenskapliga idrottsforskningen inom rubricerat

ämnesområde bör bedömas utifrån den sena starten.

Från institutionaliserad akademisk synpunkt

fick ämnet fast fot först på 1990-talet genom att en

professur i ”historia, särskilt idrottshistoria” tillsattes vid

Stockholms universitet (1992) liksom ett lektorat i ”idrottshistoria”

vid Idrottshögskolan (1999). Dock har idrottshistoriska

doktorsavhandlingar lagts fram från 1970-talet.

Dessutom har fritidsforskning utan direkt akademisk anknytning

men på vetenskaplig nivå bedrivits sedan sekelskiftet

1900.

De vita fläckarna kan utmålas utifrån skilda utgångspunkter.

En utgår från de olika akademiska disciplinerna. Hittills

är det kärnämnet historia som dominerat kraftigt. Kanske är

det naturligt. Men idrottens historia kan även beforskas inom

en rad andra discipliner: ekonomi, etnologi, juridik, konstvetenskap,

litteraturvetenskap, pedagogik, religion, språk

(nordiska, engelska m fl), sociologi, statsvetenskap osv. Så har

delvis skett, exempelvis inom etnologi, pedagogik och sociologi.

Men luckorna är mycket stora.

Hittills har forskningen huvudsakligen koncentrerats

Idrottsforskningens framtid i vårt land

kring linggymnastiken, idrotten som folkrörelse (idrottsrörelsen),

skolidrotten och fotbollen. Att peka ut särskilda

delar av idrottslivet som ter sig särskilt vita ur forskningssynpunkt

kan inte ske utan viss godtycklighet. Kronologiskt

är fokuseringen på 1800- och 1900-talen påtaglig. Kroppsövningskulturen

i vad som brukar benämnas ”tidigmodern”

tid (före 1700-talets slut) är i stort sett obeaktad. Men även

efterkrigstiden har försummats. Tyngdpunkten ligger på den

korta perioden från 1800-talets slut till omkring 1950.

Tematiskt kan man peka på en rad vita fläckar. En gäller

internationella komparationer. Hur förhåller sig den svenska

”idrottsmodellen” (folkrörelseidrotten) till andra länders

idrottsliv? I detta sammanhang finns det anledning att beakta

den sedan länge avsomnade linggymnastiken, landets särklassigt

märkligaste bidrag till den globala idrottskulturen.

Vidare har vi stora luckor inom den lösare organiserade eller

oorganiserade idrotten: det rörliga friluftslivet, spontanidrotten,

befolkningens egna motionsvanor (eller frånvaron av

sådana). Fysiska aktiviteter för hälsa, prestation och rekreation

som led i personliga livsstilar.

Man kan också peka på behovet av att studera de etablerade

idrottsgrenarnas utveckling från skilda synpunkter

(utöver fotboll och boxning). Vilka faktorer har skapar tävlingsidrottslig

framgång och motgång, relation topp-bredd,

vinnar-och försvinnargrenar, etableringen av nya grenar/

fysiska aktivitetstyper? Idrottslivet på lokalt gräsrotsnivå är

otillräckligt känt, eftersom riksperspektivet hittills dominerat.

Lokalt finns myriader av amatörmässiga jubileumsskrifter, få

mer djupgående vetenskapliga studier. Två andra exempel,

fortfarande märkligt försummade, gäller dels den allt aktuellare

ekonomiska aspekten på idrottslivet, dels relationerna

idrott-massmedia.

På ett annat plan ligger behovet av att nå ut med forskningsresultaten

till utomnordisk forskning, något som försvåras

av vanan att producera sig på svenska. Det behövs både

översättningar och direkt publicering på engelska. CIF kan

här göra en insats.

Den historiska forskningen har hitills koncentrerats till Linggymnastiken. Men intressanta områden är bl.a. folkrörelseidrotten, friluftslivet,

relationen idrott-massmedia. Foto GIH-arkivet

19


Idrottsforskningens framtid i vårt land

U

ppfostran och undervisning är en grundläggande

process i alla grupp- och samhällsbildningar. Detta

fenomen har intresserat filosofer och andra tänkare

från antiken och framåt. Många av dem har fört

fram sofistikerade idéer om uppfostran och undervisning, där

fysisk fostran har utgjort en väsentlig del. Det kan räcka med

att exemplifiera med namn som Platon, Aristoteles, da Feltre,

Locke, Rousseau, Basedow och Pestalozzi för att ge en föreställning

om detta. Uppfattningen om att kroppsövningar i

olika former kan vara en värdefull komponent i en allsidig

utbildning har således en mycket gammal tradition och som i

Sverige inte minst Per Henrik Ling och hans lärjungar utvecklade

under l800-talet.

I Sverige inrättades den första professuren i pedagogik

1910 vid Uppsala universitet. Ämnet fick snart fotfäste även

vid de övriga lärosätena i landet. Till en början var ämnet i

huvudsak humanistiskt orienterat, men med de naturvetenskapliga

ämnenas alltmer tydliga dominans och inflytande

kom också stora delar av pedagogiken att få en sådan inriktning.

Detta i förening med att pedagogiken utnyttjar teorier

och perspektiv från andra vetenskaper som t ex historia,

psykologi och sociologi gör att ämnet är en starkt mångförgrenad

vetenskaplig disciplin. Trots ämnets komplexitet

och mångfald lyckades företrädarna i Sverige att i stort hålla

ihop ämnet under den gemensamma beteckningen pedagogik

ända in på l970-talet. Därefter har ämnet successivt

“sprängts inifrån”; det pedagogiska fältets stora kunskapsexpansion

har tvingat fram en specialisering som lett till att en

rad olika inriktningar har utvecklats. En sådan specialisering

blev idrottspedagogik. Den första licentiatavhandlingen med

idrottspedagogisk inriktning lades fram så tidigt som 1963

av Olle Halldén. I samband med att dåvarande Skolöverstyrelsen

(SÖ) i slutet av 1960-talet fick ekonomiska resurser att

fördela medel till pedagogisk forskning kunde flera idrottspedagogiska

forskningsprojekt med fokus mot idrottsundervisning

i skolan komma igång. Från 1970 fanns det också

möjligheter att söka idrottspedagogiska projektmedel från det

nyetablerade Idrottens forskningsråd (IFR). Detta medförde

att flera idrottspedagogiska forskningsprojekt kunde påbörjas.

Med denna forskning lades grunden till de idrottspedagogiska

kurser/utbildningar som startade i slutet av 1970-talet

och som omedelbart blev mycket populära.

De första doktorsavhandlingarna i Sverige med idrottspedagogisk

inriktning kom under 1970-talets andra hälft:

Lars-Magnus Engström (1975), Hans Brunnberg (1976),

Bert Aggestedt och Ulla Tebelius (1977), Leif Isberg (1978)

20

GÖRAN PATRIKSSON

Ledamot i CIF

Professor i Pedagogik

Göteborgs Universitet

Idrottspedagogik

– framväxt, nutid och framtid

och Göran Patriksson (1979). Den ökade forskningen och

utbildningen inom området ledde till inrättandet av professorstjänster

i idrottspedagogik i Stockholm (Lärarhögskolan)

och vid Umeå universitet och de första innehavarna tillsattes

1985 (Lars-Magnus Engström) respektive 1991 (Martin

Johansson). I flera europeiska länder – t.ex. i Tyskland – etablerades

dock professurer i idrottspedagogik redan i början

av l960-talet. Aven i våra grannländer Finland och Norge var

man tidigt ute. De första professurerna i idrottspedagogik

inrättades 1966 i Jyväskylä och 1970 i Oslo (Norges Idrettshøgskole)

med Kalevi Heinilä och Svein Stensaasen som

första innehavare. Idrottspedagogikens fortsatta expansion i

Sverige medförde att flera idrottspedagogiska forskare/lärare

omkring 2000 kunde installeras som professorer i ämnet:

Göran Patriksson, som tidigare (från 1988) innehaft professuren

i idrottspedagogik i Oslo, (Göteborgs universitet), Leif

Isberg (Örebro universitet) och Per Nilsson (Lärarhögskolan

i Stockholm).

Idrott som forskningsområde

Idrott som föremål för ett vetenskapligt utforskande bör definieras

brett och ses som ett spektrum från elit- och tävlingsidrott

till motions- och rekreationsidrott. 1 det västerländska

samhällslivet kan idrotten med dess olika funktioner sägas

vara ett centralt inslag. Den stora utbredningen medför att

den speglar många av de normer och värderingar som råder

i samhället. Man kan därigenom hävda att idrotten bidrar

till att reproducera (och kanske i någon mån förändra) tidstypiska

samhälleliga värderingar, inte minst bland barn och

ungdomar som möter idrotten i skolan, i föreningslivet och

via ett stort mediautbud. Vad som händer under skolans

idrottslektioner, i idrottsrörelsen, vad idrottsledaren gör, hur

han/hon uppträder och vilka värderingar som förmedlas är i

allra högsta grad pedagogiskt relevant och bör angå många

av oss.

Den moderna idrotten är oskiljaktigt sammanlänkad med

alla centrala samhällssektorer: skola och utbildning, ekonomi,

politik, familj, massmedia, religion, arbetsliv, försvar,

sjukvård m m. För att få förståelse och insikt i denna samhälleliga

institution i hela dess komplexitet krävs ett mång- och

tvärvetenskapligt närmande. Idrott kan med fördel analyseras

med utgångspunkt i de flesta vetenskapliga discipliner

alltifrån humanistiskt/samhällsvetenskapliga till medicinskt/

naturvetenskapliga.

Internationellt är “physical education” eller “sport science”

sedan ganska länge ett etablerat forskningsfält med ett


Figur 1. Idrottspedagogikens relation till pedagogik och idrottsvetenskap

Idrottsforskningens framtid i vårt land


















stort antal egna vetenskapliga organisationer, facktidskrifter, Tidigare var det en klar manlig dominans bland avhandlings-

kongresser m m. Organisering

av forskning och utbildning författarna. Bland de 14 senast disputerade är det 9 kvinnor.

skiljer sig dock ganska mycket inom och mellan länder. Vissa Ser man till de senaste årens idrottspedagogiska forskning

länder satsar på stora självständiga idrottshögskolor; en slags kan det också konstateras att den sedan 1980-talet försum-

miniuniversitet med lärostolar i alla större ämnen – ofta made forskningen om skolans idrottsundervisning har fått en

med prefixet idrott – som pedagogik, psykologi, sociologi, renässans. Flera stora forskningsprojekt (inklusive den stora

historia, fysiologi, medicin, biomekanik m m. På andra stäl- nationella utvärderingen av grund- och gymnasieskolans ämne

len låter man idrottsområdet bilda en egen fakultet inom ett Idrott och hälsa) har genomförts eller pågår. Generellt verkar

universitet (t ex universitetet i Jyväskylä) eller inrättar man också de idrottspedagogiska forskarna fått en ökad teoretisk

specialinriktade professurer och utbildningar vid enskilda medvetenhet; de flesta avhandlingar har en solid teoretisk bas.

ämnesinstitutioner på universitet eller (lärar-) högskolor. Ofta finns det kopplingar till etablerade samhällsvetenskap-

Idrottspedagogik kan – i analogi med andra “bindeliga/pedagogiska teoretiker (t.ex. Bourdieu, Bernstein, Foustrecksämnen”

– ses som antingen huvudsakligen en del cault). Andra trender som kan iakttagas är att genus/kön fått

av moderämnet pedagogik eller som en del disciplin inom en mycket framträdande roll i den idrottspedagogiska forsk-

idrottsvetenskap (sport science – se figur 1). 1 Sverige har ningen. Metodologiskt kan man konstatera att icke-numeriska

begreppet idrottsvetenskap haft svårt att slå igenom och de metoder har vunnit terräng på bekostnad av det tidigare domi-

flesta tongivande företrädarna för ämnen (inklusive idrottspenerande ”kvantitativa” paradigmet. Mer ”tolkande” analyser

dagogik) som beforskar idrott brukar betona kopplingen till av etnografisk karaktär liksom diskursanalyser av ”texter” av

moderämnet. Jag vill dock framhäva vikten av den “dubbla olika slag är numera vanligt förekommande.

anknytningen” och markera att idrott har mycket tydliga Denna huvudsakligt ljusa bild av idrottspedagogiken för-

tvärvetenskapliga drag, som innebär att idrottspedagogik förmörkas emellertid av några påtagliga problem inför framtiden.

utom relationen till moderämnet även bör ha ett ökat samar- Trots att många har disputerat har flertalet gjort det vid relativt

bete med andra idrottsvetenskapliga ämnen för att söka en hög ålder. De nydisputerade har också – delvis på grund av att

mer helhetlig förståelse av de problem som studeras.

studerandeantalet ökat närmast explosionsartat – snabbt fått en

lektorstjänst (ofta på egna lärosätet) och då helt uppslukats av

Nu- och framtid för idrottspedagogiken

undervisning och inte fått tillfälle att fortsätta med forskning.

Sett i ett lite längre tidsperspektiv (1965-2005) har idrottspe- Få har fått möjlighet att docentmeritera sig, delvis också som

dagogiken i Sverige genomgått en fantastisk utveckling. Både en följd av brist på postdoktorala tjänster (forskarassistent).

forskning och utbildning har ökat dramatiskt. Antalet profes- Följden har blivit att just nu är rekryteringsbasen alltför liten

sorer har ökat liksom de som disputerat med idrottspedago- för att ersätta den ”första generationens” idrottspedagogiska

giska avhandlingar. I dagsläget har totalt 33 personer skrivit professorer (födda åren före eller strax efter 1940), som nu

idrottspedagogiskt relaterade doktorsavhandlingar. Göte- eller de närmaste åren kommer att avgå med pension. I detta

borg, Stockholm och Umeå dominerar avhandlingsstatistiken avseende är idrottspedagogiken i en krissituation. Behovet av

med sammanlagt 27 disputerade. De övriga har lagts fram i postdoktoral forskning är således mycket stort för idrottspeda-

Lund/Malmö (1), Linköping (1), Örebro (1), Uppsala (2) och gogikens vidkommande.

Luleå (1). Antalet avhandlingar har accelererat kraftigt under Vid en tillbakablick kan det konstateras att den idrottspe-

senare år. Från år 2000 har hela 14 personer disputerat. En dagogiska forskningen i stort varit ganska varierad och inom

annan tendens är att kvinnornas andel har ökat betydligt. vissa områden (t.ex. breda studier av idrottsgrenar, socialisa-

21


Idrottsforskningens framtid i vårt land

Idrottsdidaktisk forskning behövs för att ta reda på ”bästa” sätt

att lära ut. Foto Artur Forsberg.

tion och skolans idrottsundervisning) har det också funnits

relativt god kontinuitet och fördjupning. Inom andra områden

har forskningen varit sporadisk eller nästan inte alls förekommande.

Avslutningsvis presenteras kortfattat några förslag på

eftersatta idrottspedagogiska forskningsområden, som behöver

beforskas i framtiden.

1. Komparativa studier av idrottspedagogiska fenomen. Allmänt

sett finns det mycket att vinna genom att studera en

eller flera företeelser i två eller flera samhälleliga kontexter

(t.ex. regioner eller länder). Man kan därigenom få en mer

nyanserad bild av verkligheten vad gäller variationer (likheter

– skillnader) och dessutom få både en mer generell kunskap

(verifiera hypoteser och teorier i mer än en kontext) och/eller

specificerad kunskap (en hypotes eller teori gäller enbart i en

viss typ av kontext).

2. Läroplansforskning/Läroplansutveckling är sparsamt

förekommande och därför behövs det fler systematiska studier.

Både historiska och komparativa undersökningar bör

göras med utgångspunkt i läroplansteoretiska modeller.

3. Studier av idrottslärarutbildning och andra idrottsvetenskapliga

utbildningar. Idrottsrelaterade utbildningar

har ökat mycket snabbt under senare år. Det behövs mycket

forskning (inklusive utvärderingar) för att ur olika perspektiv

få bättre kunskap om hur dessa utbildningar fungerar.

4. Funktionshindrade i skolans idrottsundervisning. Ett

angeläget forskningsområde som uppmärksammats i allt för

22

Studier behövs som följer elevens utveckling. Foto Artur Forsberg.

liten grad. Flera studier behöver göras för att få ett bättre kunskapsunderlag

om hur situationen är för dessa barn och ungdomar

och hur undervisningen bör läggas upp för att på bästa

sätt aktivera dessa grupper som är i stort behov av fysisk aktivitet/idrott

5. Pedagogiska processer i elitidrotten. Generellt sett har

elitidrottsrelaterade problem, med undantag av avslutningen av

karriären, i Sverige haft låg prioritering. Kunskapen om pedagogiska

processer (t.ex. relationen coach – idrottare) behöver

förstärkas.

6. Idrottsdidaktisk forskning är ett starkt eftersatt område i

Sverige. Det gäller å ena sidan att studera vad som faktiskt sker

i undervisningssituationen (”gymnastiksalsforskning”). Mikrobetonade

studier med hjälp av observationer m.m. är angelägna

för att fånga det komplexa samspelet mellan elever och

mellan lärare och elever. Å andra sidan saknas även studier av

hur man på ”bästa” sätt kan lära ut olika idrottsliga aktiviteter

i olika åldrar och på olika färdighetsområden (idrottens ”hurfrågor”).

7. Studier av ”svagmotiverade”/fysiskt inaktiva elever. Inte

sedan 1970-talet har det gjorts någon omfattande studie inom

detta område. Elevsammansättningen är idag mycket mer heterogen

än tidigare och det finns en mycket stor variation av t.ex.

kulturell och religiös bakgrund bland eleverna.


KARIN PIEHL AULIN

Ledamot i CIF

Professor i fysiologi

Örebro universitet

Idrottsrörelsen är den största och bredaste folkrörelsen

som på olika plan engagerar alla åldrar och båda könen.

Forskningen inom detta stora område blir därför med

nödvändighet bred och vittomfattande och innefattar från

hälsorelaterad motion via rehabilitering till tävlingsidrott upp

till elitnivå och involverar därför många olika discipliner.

Behöver idrotten

ett eget forskningsområde/

vetenskapsområde?

I CIFs programförklaring står:

Idrottsforskning syftar till att ge ny kunskap och nya insikter

i fråga om den idrottsutövande människan liksom av idrotten

som kultur- och samhällsföreteelse... Alla fysiska aktiviteter

som människan medvetet utför i syfte att bibehålla eller förbättra

hälsa och prestationsförmåga, nå tävlingsresultat och

få rekreation.

CIF (dåvarande Idrottens forskningsråd) inrättades 1970

och administrerades initialt från RF sedan från Karolinska

institutet för att i samband med inrättandet av Vetenskaprådet

åter flytta till GIH. Idrottsvetenskap prioriterades inte vid

bildandet av VR vilket fått till följd att idrottsrelaterad forskning

minskat och drunknat i andra ämnen varför forskning

med idrottsrelevans inte längre synliggörs.

En kort översikt av idrottsforskningens utveckling.

Under 60-70-talet hade svensk idrottsforskningen högstatus

med stor genomslagskraft i vetenskapsvärlden såväl nationellt

som internationellt. Denna status har tyvärr med tiden

bleknat och Sverige har tappat sin framträdande roll.

Idrottsforskningen bestod till övervägande del av fysiologisk

forskning och dess vagga stod till stor del i Köpenhamn

i slutet på 30-talet.

Med tiden flyttades forskningens tyngdpunkt till Stockholm

och bland annat till GIH. Under 60-70-talet var förutom

GIH även flera av Stockholms sjukhuskliniker för tex

klinisk fysiologi, farmakologi, klinisk kemi och ortopedi

också med i forskningstäten och spred varumärket ”svensk

idrottsforskning” över värden.

Under 80-talet har inriktningen på forskning med idrottsrelevans

breddats och är heller inte längre så entydigt lokaliserat

till ett fåtal institutioner i huvudstaden utan finns

representerad vid flera av landets lärosäten.

Idrottsforskningen med medicinsk/fysiologisk/biomedicinsk

inriktning spänner idag över ett stort område från ren

grundforskning (avancerad molekylärbiologi), över till mer

Idrottsforskningens framtid i vårt land

tillämpad forskning. Vidare har förutom de beteendevetenskapliga

ämnena pedagogik, psykologi, nya ämnen/ämnesområden

tillkommit som tex ekonomi, juridik, sociologi,

samhällsvetenskap, folkhälsa, histora etc. Idrottforskningen

är därför idag markant mångvetenskaplig med inte bara en

breddad och utökad forskarkader utan även med en spridning

till flera av landets lärosäten.

Detta kan låta enbart bra – men det är nu fler som skall

dela på en osäker och krympande kaka vilket kan få konsekvenser

för såväl kvantitet som kvalitet.

Vad är då idrottsvetenskap?

År 2000 blev idrott ett akademiskt ämne dvs ett ämne inom

vilket möjlighet gavs att bedriva forskarutbildning att utfärda

doktorsexamen. Ämnesområdet är starkt mångvetenskapligt,

något av modeord inom akademin, och det finns många

åsikter om och synpunkter på begreppet. Djupa kunskaper

inom ett ämne får inte offras till förmån för mer bred ”ytlig”

kunskap inom många ämnen, är ett vanligt förekommande

argument. Risken finns och måste hela tiden beaktas. Mångvetenskap

i syfte att skapa starka forskningsmiljöer, där flera

forskare samtidigt beforskar ett område, tilltalar idag stora

forskningsfinansiärer vilket innebär att de små om än produktiva

forskargruppernas tid är passé.

Hur skall Sverige kunna damma av varumärket Idrottsforskning

och återerövra sin forna tätposition inom idrottsforskningens

område?

CIFs ”arbetsmiljö” i dagsläget:

1. CIF tillförs idag ca 13 miljoner från RFs ”spelpengar” vilket

är ett oerhört värdefullt bidrag. Tilldelning sker årsvis och

bidragets storlek är starkt beroende av RFs ”spelinkomster”

och önskemål från fler konkurrerande intressenter,

varför CIFs huvudsakliga ekonomiska bas känns något

osäker såväl vad gäller storlek som långsiktighet.

2. CIF tillförs ca 6 miljoner från utbildningsdepartementet ett

likaledes mycket välkommet bidrag. Även här sker tilldelning

på årsbasis med en osäkerhet vad gäller långsiktighet

i satsningar.

3. Vid sidan av CIF har staten ytterligare tillskjutit ca 10 mil-

23


Idrottsforskningens framtid i vårt land

24

joner till IHS interna forskningsbudget. Pengar som alltså

inte är åtkomliga för andra än IHSs forskande personal

4. Vidare har ca 6 miljoner tilldelats NCFF (Nationellt centrum

för främjande av fysisk aktivitet…) placerat vid

Örebro universitet. Centret styr här över tilldelning av

medel till olika projekt.

Vid fördelning av medel använder CIF tre ämnesområden

• fysiologi/medicin/biomekanik

• humanistisk/samhällsvetenskap

• traumatologi

Det område som ökar mest vad gäller antal ansökningar

och antal discipliner som söker är hum/sam området vilket

innefattar allt från disciplinerna pedagogik och psykologi

till sociologi, ekonomi, juridik, historia och folkhälsovetenskap

etc. Att andelen ansökningar inom hum/sam området

ökar beror sannolikt på att flera lärosäten i landet byggt upp

forskning inom detta område. Andelen ansökningar inom

det ursprungligt största området fys/med/biomek minskar,

mycket sannolikt förklarat av att denna typ av forskning är

mer kapitalintensiv jämför med hum/samområdet och därigenom

inte kan växa på samma sätt. Inom traumatologi är

antal ansökningar rel. konstant över tiden.

Sverige har tappat sin ledande plats inom

idrottsrelaterad forskning. Foto Artur Forsberg.

Sammanfattningsvis: flera skall dela på kakan i ett land med

önskemål om såväl bredd som elitidrott och med ett stigande

ohälsotal i stor utsträckning relaterat till sjunkande fysisk

aktivitet i befolkningen och en ökning i andelen livsstilsrelaterade

sjukdomar.

Vilken strategi skall CIF ha i fortsättningen för att idrottsrelaterad

forskning skall synliggörs och utvecklas och därmed ges

möjlighet att återerövra en ledande position nationellt och

internationellt?

FÖRSLAG att diskutera under dessa två dagar:

1. Skall CIF begränsa sin tilldelning till några få ämnesområden

en föga tilltalande tanke men ändå helt realistisk. Om

inte så blir varje ”kakbit” så liten att en kost-benefitanalys

av ansökningsinsatsen mot utfaller av ansökan blir negativ.

Dessutom går en icke oväsentlig del av erhållna medel till

univ. förvaltningskostnader vilket ytterligare minska summornas

storlek.

2. Forskningsutveckling inom det idrottsrelaterade området

är beroende av statsmakternas förståelse och intresse och

kanske framför allt långsiktighet i satsningarna. En ökning

av medel från departementet för att uppnå en balans i medelstilldelning

från Dep – RF skulle innebära inte bara utökade

medel utan även en möjlighet för CIF att göra starkare långsiktiga

satsningar.

3. Forskning/forskarutbildning inom ramen för statligt finansierade

nationella forskarskolor. Detta begrepp innebär att

personer från fler discipliner samtidigt beforskar ett problemområde

och därmed belyser problemet ur olika synvinklar.

Det gamla något slitna uttrycket 1+1=3 kan sägas passa in

här.

Studier i forskarskolor kan också göra det mer attraktivt

att ägna sig åt idrottsrelaterad forskning genom att uppbyggnad

av kontaktnät, internationalisering etc kan underlättas

Konkurrensen om forskningsmedel, såväl externa som

interna har ökat dramatiskt och krav på bildande av starka

forskningsmiljöer för att få vara med och konkurrera på

denna arena finns redan. Inrättande av forskarskolor skulle

starkt bidra till framväxten av starka miljöer. Utvecklingen

går även mot att lärosätena endast får lämna in ett på förhand

angivet antal ansökningar till de stora finansiärerna tex VR.

Detta betyder att lärosätena måste prioritera bland flera egna

sökande. Detta leder med nödvändighet till en profilering av

de olika lärosätena vilket ställer än högre krav på samarbete

ex-vis inom ramen för forskarkolor. Här måste idrottsforskningen

vara med och markera plats.

Sammanfattningsvis så har Sverige tappat sin ledande plats

inom idrottsrelaterad forskning och det är därför nödvändigt

att återta den positionen genom olika åtgärder. Vilken roll

CIF ska och kan spela i detta arbete kommer nu ytterligare

att diskuteras idag och i morgon.


TOMAS PETERSON

Ledamot i CIF

Professor i sociologi

Malmö Högskola

H

umanistisk och samhällsvetenskaplig idrottsforskning

har i Sverige dominerats av pedagoger,

psykologer och historiker, som i mångt och mycket

tagit sin utgångspunkt i den ideella idrottsrörelsen,

eller i idrott som fysisk aktivitet eller i idrottens fostran

och dess dygder. Men i takt med idrottens tilltagande professionalisering,

kommersialisering och globalisering har även

andra forskningsdiscipliner kommit att intressera sig för

idrotten och dess utveckling som fysisk aktivitet och socialisationsarena,

men även som underhållningsindustri – vilket

är ett sent tillägg i gängse idrottsforskning. Vad som därmed

behövs för att studera och analysera en ”idrott i förändring”

är ett brett samhällsvetenskapligt perspektiv, vari inryms

kunskaper från områden som sociologi, kulturstudier, etnologi,

socialpsykologi, rättssociologi, statskunskap, juridik,

företagsekonomi och medievetenskap, vid sidan av de mer

traditionella historiska, psykologiska och pedagogiska studierna.

Idrottsvetenskapen kan härvidlag ta sin utgångspunkt

i ett brett samhälls- och kulturvetenskapligt förhållningssätt

till idrotten och dess struktur och dess förändringsprocesser,

byggd på flervetenskaplig forskning.

I analysen av idrottens utveckling kan ämnesdiscipliner,

tillsammans med traditionella idrottsvetenskapliga ämnen

som idrottspedagogik, idrottspsykologi och idrottshistoria,

bidra med en förståelse av idrotten som å ena sidan grundar

sig på att den representerar ett avgränsat socialt fält, identifierbart

genom sin verksamhetslogik. Samtidigt är detta fält,

å andra sidan, bestämt av det omgivande samhällets dominerande

institutioner som stat, medier och marknad, av strukturella

faktorer som klass, genus och etnicitet samt av processer

som globalisering, kommersialisering och professionalisering,

vilket i högsta grad påkallar ett samhälls- och kulturvetenskapligt

perspektiv på idrotten och dess utveckling. Det är

möjligt att tänka sig ett samhälle utan idrott, men inte idrott

utan ett samhälle. Idrotten har, så långt vi kan följa den bakåt

i tiden, skapats ur sociala relationer, vilka i sin tur förutsätter

någon form av samhällelig organisation. Såväl idrottens

uppbyggnad som dess utformning, dess aktörer såväl som

dess resultat kan och bör relateras till det samhälle den tillhör.

Många av dagens rekordnoteringar vore otänkbara utan

samhällets teknologiska utveckling – tänk bara på stoppuret,

glasfiberstaven, Formel 1-motorerna, kikarsiktena och plastskidorna.

Dessutom har den sociala organisationens utveckling

möjliggjort lagidrotternas effektivitetsutveckling.

Men idrotten lever också sitt eget liv, mitt i samhället. Den

har sina egna regler, normer och värderingar. Det vägs, mäts

och klockas, det tävlas och rangordnas. Till idrottslivet hör

också samvaro, resor, och täta relationer mellan barn, mellan

barn och vuxna och mellan vuxna. Kring träning och tävling

Idrottsforskningens framtid i vårt land

Idrottsvetenskap i ett

samhälls- och kulturvetenskapligt

perspektiv

skapas ett helt miniatyrsamhälle – och en kultur – med sina

egna förutsättningar. Denna ”inre miljö” blir viktig att analysera

utifrån ett kulturvetenskapligt perspektiv, varvid tyngdpunkten

ligger på begrepp som föreningsfostran, maskulinitet

och supporterkulturer. Relationen mellan idrott och samhälle

bör därför studeras med hjälp av ett ständigt fokuseringsskifte.

Desto tydligare ett fokus blir, desto mer angeläget blir det att

flytta detta fokus för att även se det andra, och relationerna

dem emellan.

En samhälls- och kulturvetenskaplig forskning om idrott är

till för att sannfärdigt producera kunskap med retorisk kraft

som utvecklar idrottsvärldens aktörers professionella förmåga

till kontinuerlig självexamination av det egna vardagliga tänkandet

och handlandet så att deras och deras olika medaktörers

roller blir alltmer medborgarlika, d v s att i idrottens

anda verka för såväl föreningsfostran som idrottsutövande på

högsta tänkbara konkurrensnivå för alla individer som obehindrat

velat och öppet inviterats till att pröva att utveckla

sina idrottsförmågor tillsammans med andra som erbjudits lika

glädjande möjligheter att göra det. Detta oavsett om idrotten

har en ideell eller kommersiell struktur.

Idrott i en ny tid: kommersialisering och professionalisering

Idrotten präglades under 1900-talets första del av den principiella

amatörism som gav de nordiska ländernas idrottsrörelser

deras speciella identitet och karaktär. När Riksidrottsförbundet

avskaffade amatörreglerna 1967 öppnade sig den gamla

folkrörelseorganisationen mot det moderna samhällets två

centrala aktörer – staten och marknaden. Två djupgående processer

som därefter allt starkare har kommit att påverka idrotten

är kommersialisering och professionalisering. En intressant

fråga är huruvida idrotten i framtiden kommer att behålla sin

unika plats och funktion i det civila samhället, eller om den

kommer att föras ännu närmare samhällets produktions- och

reproduktionspraktiker; till marknaden och dess rationalitets-

och utvecklingsformer?

Vissa delar av svensk idrott är idag starkt kommersialiserad,

medan andra delar lever kvar på i stort sett samma villkor

som rådde för hela idrottsrörelsen fram till dess att amatörbestämmelserna

avskaffades. Det är en jämförelsevis liten del av

hela idrottsrörelsen som kan karakteriseras på detta sätt – de

översta lagren av de stora lagidrotterna, friidrotten och grenar

som exempelvis tennis och golf. Å andra sidan är starka krafter

i rörelse, krafter som tränger ned i och på olika sätt påverkar

verksamheten i rörelsens breda och djupa lager. I kommersiell

form blir idrotten till en vara, producerad för en marknad, men

i egenskap av ett ”passionsvarumärke”. Det innebär att den

kommersiella idrotten bygger i större utsträckning på bytesvär-

25


Idrottsforskningens framtid i vårt land

desproduktion, men måste samtidigt förhålla sig till idrottens

symboliska och kulturella kapital. Den produceras förvisso

ytterst för att säljas på en marknad, där kommersiella intressen

– i form av upplevelse- och underhållningsindustri – får

inflytande över verksamhetens form och innehåll, men det

sker i relation till tradition och kultur.

Kommersialisering och professionalisering är processer

som betingar varandra, men de är inte två sidor av samma

mynt; en kommersiell verksamhet behöver inte vara professionell

och vice versa.

Men använda tillsammans kan de blottlägga många av de

mekanismer som har varit i rörelse när svensk idrott omvandlats

under senare decennier. En professionalisering kan sägas

förvandla en verksamhet från lek till allvar. Vi har barnens

spontana idrottslekar i ena änden, och elitidrottens seriositet

i den andra. Professionalisering innefattar bland annat en

rationell organisation och yrkesroller som är kopplade till

en formell utbildningsverksamhet och utövas på heltid. För

detta krävs omfattande ekonomiska resurser. Det måste samtidigt

betonas att denna beskrivning i första hand gäller den

manliga delen av idrotten. Idrott är en manlig konstruktion,

skapad av män för män. Kvinnornas inträde i idrotten är en

historiskt sett sen företeelse, och inträdet har skett på männens

villkor. Även om jämställdhetsarbetet numera betonas

inom RF, och mycket har uppnåtts, är idrotten fortfarande

ojämlik.

När det gäller organisatorisk utveckling finner vi dramatiska

förändringar, som påkallar flervetenskaplig forskning.

Ur folkrörelseorganisationen, som fungerade som vilken nykterhetsloge

eller scoutkår som helst, växer det gradvis fram

en organisation som efterhand påminner om medelstora företag

(visserligen utan profitsyfte fram till 1999). Verksamheten

professionaliseras, hierarkiseras och specialiseras för att

möta nya behov. Det måste till rationalitet, effektivitet och

förutsägbarhet både i organisationen och i själva idrottsutövandet,

något som även återspeglar sig allt mer i idrottens

interna reglering, varvid elitlicenser är ett tydligt tecken på en

ny ekonomisk rationalitet.

Det finns ett antal faktorer som påverkar idrottens kommersialisering,

exempelvis idrottens globalisering. Men den

starkaste kommersiella hävarmen har emellertid blivit massmedias

idrottsbevakning, och framför allt TV-mediet. Genom

utnyttjandet av den tekniska utvecklingen – pay per view,

interaktiv kommunikation och bredbandsteknik har arenaidrotten

på elitnivå genomgått en mycket snabb och djupgående

kommersialisering. Enorma kapital pumpas in i de stora

publikidrotterna via försäljning av TV-rättigheter och allt

vad som följer därav ”vid sidan av arenan”. Idrotten är till

sin karaktär internationell, och idrottsbevakningen har också

fått en central roll i den globaliseringsprocess som för jordens

alla hörn allt närmare varandra.

En annan viktig faktor är arenans nya betydelse. Gamla

arenor som Parken i Köpenhamn förvandlas till - medan

nya som Globen i Stockholm redan från början byggs som

- multifunktionella evenemangsarenor, där den idrottsliga

verksamheten endast är en – och numera sällan den

mest inkomstbringande – delen av utbudet. Samtidigt är

arenabygget en större del av städers användning av ”sport

as city-marketing” och städers och regioners satsning på

”idrottsturism”.

Idrottens reglering och normativa utveckling

Idrottsrörelsen har traditionellt ansetts vara självreglerande,

och där staten förhållit sig relativt passiv. Denna typ av autonomi

har även medfört en rad karaktäristiska normer och

26

ideal, som varit speciellt viktiga för idrottens kultur och dess

praxis. I ett historiskt perspektiv har idrotten vanligtvis även

betraktats som en fritidsverksamhet, ändock som en viktig

socialisationsarena. I dag är idrotten en global marknad.

I kölvattnet av att elitidrotten fått en allt mer professionell

struktur och en kommersiell och seriös prägel har även rättssystemet

fått en allt större roll inom idrotten. Först kan vi

nämna EU-rättens betydelse. Några exempel är Bosmandomen,

EU:s momsregler och EU:s konkurrenslagar och dess

sannolika konsekvenser för bl a Svenska Spel och dess spelmonopol.

Andra rättsfall har berört funktionärers ansvar i

skadeståndsfrågor. Det finns, för det tredje, en rad internationella

rättsfall som berört könsdiskriminering och etnisk diskriminering.

För det fjärde har TV-rättigheter varit föremål

för prövning. Den svenska skattemyndigheten har, för det

femte, visat ett allt större intresse för idrottens deklarationer.

En del av dessa ärenden har även prövats i domstol. Andra

svenska rättsfall har berört bl a anställningsavtal med tillhörande

skiljeklausul, dopning och diskvalificering eller skadestånd

i samband med golfspel.

Det framgår rätt tydligt att både den globala och den

lokala idrotten blir allt mer beroende av det allmänna rättssystemet

och dess normativa strukturer, något som självfallet

hänger ihop med idrottens tilltagande seriositet. Rättens

allt större inblandning i idrotten skapar nya situationer och

nya utmaningar för idrotten när det gäller dess organisering

och ekonomiska förutsättningar, men även när det gäller dess

normativa struktur. Tveklöst befinner sig den moderna idrotten

i en tid av förändring, varvid större tonvikt läggs på dels

föreningars organisering och kommersialisering, och dels på

elitidrottarens professionalisering. Det är i detta sammanhang

av stor vikt att analysera de normativa implikationerna i en

dylik utveckling, och på vilket sätt dessa normativa mönster

(moral och värden) förhåller sig till idrottens traditionella och

idéhistoriska värden.

Man kan ställa sig frågan huruvida professionaliseringen

av idrotten samtidigt innebär en transformering från amatörideal

till en professionell etik, och vad i så fall den professionella

etiken har för form och innehåll, och vad har idrottens

associationsformer (ideella föreningar respektive Idrotts-AB)

för betydelse för idrottens normer och traditionella värden.

Förändras idrottens regelverk, konflikthantering och normativa

strukturer (synen på tekniska möjligheter) för att motsvara

professionaliseringens och kommersialiseringens krav?

Vad innebär det då för idrottens utveckling att rättssystemet

blir ett allt vanligare inslag i idrottens vardag? Att rätten

tar ett allt starkare grepp över idrotten kan faktiskt både

vara positivt och negativt. Rätten kan framtvinga kommunikation

och synlighet, i en vanligtvis förtegen värld. Hotet

från rätten och dess rättsliga avgöranden (och den kommunikation

som rätten tvingar fram) kan innebära att idrotten

ser över och utvecklar sina egna normativa strukturer och

konfliktlösningssystem, i enlighet med såväl (den moderna)

idrottens förutsättningar som det moderna samhällets krav

och förväntningar.

Ovan nämnda processer bekräftar att idrotten allt mer

integreras i samhället, men också att samhällsutvecklingen

och det politiska samhällsklimatet sätter sina tydliga spår i

idrotten. Men fortfarande gäller att merparten av verksamheten

ingår i en traditionell folkrörelse och har unika materiella

och sociala förutsättningar liksom sina egna regler, normer

och värderingar. Idrotten utgör på flera sätt en viktig del av

det svenska samhället.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Referat av den egna akademiska avhandlingen:

”Effects of unloading and restistance exercise on skeletal

muscle function, size and composition in man.”

NY AVHANDLING

Effekter av avlastning och styrketräning

på skelettmuskulatur

Om skelettmuskulatur inte får arbeta förtvinar den och dess funktion försämras. Detta sker vid

skada och sjukdom, men även till följd av en stillasittande och inaktiv livsföring. Liknande förändringar

ses hos astronauter som vistas i tyngdlöshet. Framför allt drabbas de muskler som arbetar

mot gravitationen och håller oss upprätta, till exempel vad- och knästräckarmuskulatur.

BJÖRN ALKNER

INSTITUTIONEN FÖR

FYSIOLOGI & FARMAKOLOGI

KAROLINSKA INSTITUTET

STOCKHOLM

Vetenskapliga studier av astronauter

är dock svåra att genomföra. Det finns

få försökspersoner och det är svårt att

kontrollera studierna. För att simulera

effekterna av tyngdlöshet används

därför olika avlastningsmodeller, till

exempel sängvila och kryckgång.

Sådana avlastningsstudier har bekräftat

de knapphändiga resultat som finns

från studier av astronauter, men de

flesta av dessa har dock varat kortare

tid än sex veckor.

Det är angeläget att hitta sätt att

motverka de negativa effekter som

vistelse i tyngdlöshet medför. Styrketräning

ger muskelförstoring och

styrkeförbättring och har vid kortare

avlastningsstudier visat sig förebygga

muskelförtvining och styrkenedgång.

Vid avsaknad av gravitation fungerar

dock inte traditionell styrketräning,

och därmed måste andra metoder för

att åstadkomma motstånd användas.

Tidigare använda träningsredskap

har inte varit tillräckligt effektiva.

Därför har en styrketräningsapparat

som utnyttjar tröghetsmomentet hos

roterande svänghjul, en så kallad

svänghjulsergometer, konstruerats för

gravitationsoberoende styrketräning.

Målsättningen med denna avhandling

var att studera effekten av långvarig

avlastning på skelettmuskulaturens

funktion, storlek och sammansättning

samt hur styrketräning med en

svänghjulsergometer kan motverka de

förväntade negativa följderna.

Försökspersoner instängda 110 dagar

I ett första steg utvärderades om en

svänghjulsergometer kan användas

under rymdstationsliknande förhållanden

och hur effektiv den är. Fyra

män var instängda i en kammare i

110 dagar. Även om denna modell

inte ger total avlastning, begränsas

muskelaktiviteten kraftigt. Styrketräning

genomfördes två till tre dagar i

veckan. Sex olika övningar för alla

de viktigaste musklerna – däribland

vader, knästräckare och ryggmuskulatur

– ingick i programmet. Det utförda

arbetet mättes under varje träningspass.

Försökspersonerna tränade själva

och kunde se på en datorskärm vad

de presterade. Före och efter försöksperioden

genomfördes mätningar av

muskelstyrkan. Försökspersonerna

kunde öka belastningen under perioden

och styrkan i de muskler som tränades

ökade eller var oförändrad. Träning

med svänghjulsergometern var således

effektiv och kunde praktiskt genomföras

under rymdstationsliknande

förhållanden.

90 dagars sängvila

I nästa steg studerades effekten av total

muskelavlastning med eller utan styrketräning.

Sjutton män låg till sängs

27


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Figur 1. Svänghjulsergometer för liggande träning av knästräckar- och vadmuskulatur. På bilden utförs en benpress för träning av

knästräckarna

i 90 dagar och fick inte lämna den

liggande positionen någon gång under

studien. Medan nio personer enbart

låg till sängs, utförde åtta personer

styrketräning för vader och knästräckare

var tredje dag. Styrketräningen

genomfördes liggande med en modifierad

svänghjulsergometer (Figur 1).

Före och efter sängvilan mättes olika

typer av muskelstyrka samt muskelaktiviteten

med hjälp av elektromyografi

(EMG). Muskelstorleken mättes med

en magnetkamera innan försöket inleddes

samt dag 29 och 89 under sängvilan.

Muskelprover för vidare analys av

muskelfibertyper togs före och dag 84

under sängvilan.

Stor muskelförtvining

Hos de testpersoner som inte styrketränade

minskade knästräckarnas

muskelvolym med 10 procent till dag

29 och 18 procent till dag 89 (Figur

2). Motsvarande siffror för vaderna

var 16 respektive 29 procent (Figur 3).

Vadmusklerna förtvinade alltså mer

28

Figur 2. Muskelvolym för knästräckarna

(Quadriceps), mätt med magnetkamera

före samt dag 29 och 89 under sängvilan.

* indikerar skillnad från förmätning

(p


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

vadernas muskelvolym helt. Träningsgruppen

uppvisade en förtvining på 8

procent dag 29 och 15 procent dag 89.

Den större förtviningen hos vaderna

gör att det blir svårare att bibehålla

muskelvolymen med styrketräning.

Tidigare studier har också visat att ett

visst styrketräningsprogram ger sämre

resultat för vadmuskler och långsamma

muskelfibrer.

Olika mått på maximal styrka

visade en nedgång på 31–60 procent

(Figur 3). Styrkan minskade således

mer än muskelvolymen. Denna skillnad

tyder på förändringar i nervsystemet

och/eller andra muskulära förändringar

som är avgörande för förmågan

att utveckla kraft. Muskelaktiviteten

mätt med EMG minskade vid maximal

ansträngning, vilket tyder på att förmågan

att aktivera musklerna när de arbetar

maximalt minskar efter avlastning.

Vidare ökade EMG-aktiviteten vid

arbete på en låg given belastning, vilket

tyder på att en större del av muskeln

måste användas för att utföra ett visst

arbete. Detta kan bidra till att muskeln

lättare blir uttröttad, vilket även visade

sig genom en mer markant förändring

av EMG-signalen över tid vid ihållande

muskelarbete.

Efter sängvilan hade andelen

muskelfibrer av snabb karaktär ökat

i både yttre knästräckarmuskeln (m.

vastus lateralis) och djupa vadmuskeln

(m. soleus), något som inte har kunnat

påvisas vid kortare studier. Denna

förändring var mindre hos träningsgruppen.

Skiftet mot mer snabba fibrer

kunde förväntas påverka det så kalllade

kraft-hastighetssambandet, vilket

innebär att nedgången i muskelstyrka

är mindre tydlig vid högre hastigheter.

Förmågan till snabb kraftutveckling

kunde också förväntas bli bättre.

Några sådana förändringar sågs dock

inte i denna studie. Det tyder på att de

muskelfibertypsförändringar som sker

vid avlastning inte påverkar muskelfunktionen

på ett avgörande sätt.

Styrka är övningsspecifik

Parallellt med förändringen i muskelstorlek

resulterade styrketräningen i

bibehållen maximal statisk styrka för

knästräckarna men inte för vaderna.

Styrka som tränats i övningarna bevarades

emellertid för båda muskelgrupperna.

Detta tyder på att även andra

anpassningar skedde i vadmuskulaturen.

Förmågan att snabbt utveckla

kraft och att genomföra en uttröttande

övning var också oförändrad i träningsgruppen.

Däremot hade styrketräningen

mycket mindre effekt på både

Figur 4. Procentuell förändring av olika muskelstyrkeparametrar mätt med träningsapparaturen

(svänghjulsergometer) eller med isokinetisk dynamometri, efter 90 dagars

sängvila. Det nedre strecket gäller första mätningen efter sängvila (dag 1 för mätningar

med svänghjulsergometer och dag 2 för mätningar med isokinetisk dynamometri), det

övre strecket gäller andra test-tillfället (dag 5 respektive dag 11). * indikerar skillnad från

förmätning (p


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Kan rätten förbättra idrotten

och dess miljöer?

En reflektion kring två rättsfall från barn- och

ungdomsidrotten

30

BO CARLSSON

JYRI BACKMAN

KRISTIN FRANSSON

IDROTTSVETENSKAP

MALMÖ HÖGSKOLA

Inledning

”Idrott rätt bedriven är bra för barn

och ungdomar”, försäkrar Riksidrottsförbundet.

1 De åberopar här

forskningsresultat som visar att

idrottsaktiviteter medverkar till deras

allsidiga utveckling. Det hävdas

vidare att många barn och ungdomar

via föreningslivet får en trygg social

gemenskap. Styrelsen formulerar sig på

följande sätt: ”De [barn och ungdomar,

vår anmärkning] lär sig respektera och

umgås med andra människor, också

över generationsgränser, kulturella och

etniska gränser”. 2 RF anser härvidlag

att idrottens föreningsliv är en viktig

uppfostringsmiljö för många barn och

ungdomar. I den stolta självbilden finns

en stark tilltro till dess förmåga till

integration, och för att citera ledande

förbundsrepresentanter, ”det andra

talar om, det gör vi när det gäller integration”.

3 Dokumentet och självbilden

frambringar onekligen positiva känslor,

speciellt när man samtidigt ser Grunden

Bois och dess verksamhet i en TV-dokumentär,

eller hör barnens glädje i den

lokala friidrottsklubben, eller Malmö

Anadolu Boll- och Idrottsförenings

flicklag, påhejade av sina turkiska

pappor och farbrödrar. Kort sagt, idrott

är i grunden välgörande för barns och

ungdomars utveckling, såväl fysiskt

som psykiskt och socialt.

Men det finns å andra sidan uppgifter

– förvisso internationella – om att

det finns barn och ungdomar som på

olika sätt far illa inom idrotten, varvid

en siffra på tio procent har nämnts,

och att ytterligare tio till tjugo procent

befinner sig i en riskzon. 4 Dessa

upplevelser behöver inte ha någonting

med selektionsmekanismer att göra, 5

utan relaterar sig mer till barns känslor

och trygghet; till deras rättigheter och

utsatthet. I ett dylikt perspektiv kan

man fråga sig vad som gör att vissa

barn och ungdomar utvecklas harmo-

niskt inom idrottsmiljön, oavsett idrottsliga

framgångar, och vad som i sin tur

gör att andra barn eller ungdomar far

illa genom sin kontakt med barn- eller

ungdomsidrotten? 6

Därför är det viktigt att belysa och

diskutera de olika miljöer och de situationer

som stör den i grunden positiva

bilden av idrotten som uppfostringsmiljö,

och vad det finns för krafter och

åtgärder som kan utveckla och förbättra

barns upplevelser av sitt idrottande och

sin idrottsmiljö. Vårt bidrag i den här

problematiken är att belysa huruvida

rättssystemet kan bidra till en trivsammare

och tryggare idrott, eller rättare

sagt när det gäller den här essän, i vilka

fall rättslig prövning i allmän domstol

kan ha en positiv inverkan på idrottens

utveckling, och i så fall hur? 7

Rätten blir tveklöst ett allt vanligare

inslag inom idrotten och i dess olika

typer av aktiviteter. 8 Nu måste vi emellertid

inledningsvis påpeka att rätten

kan vara ett ganska trubbigt verktyg,

och kan sannolikt även ha en negativ

inverkan på idrotten, i varje fall i ett

längre perspektiv, i och med att idrotten

riskerar ett förrättsligande, varvid

idrottens relationer kan komma att

tolkas i juridiska termer. Vilket i sin tur

medför att idrottens autonomi och dess

självreglering blir svår att upprätthålla. 9

Å andra sidan kan rätten genom sitt

ökade intresse för idrotten – vilket enligt

vårt förmenande kan vara en betydande

poäng – framtvinga kommunikation

inom idrottsrörelsen, vilket i sin tur kan

leda till att idrotten ser över sina egna

norm- och värdesystem – i relation till

samhällets normer – och sina konfliktlösningsinstrument.

Dessutom bör det

leda till att idrottsrörelsen – och självfallet

likaså skolidrotten – utvecklar sina

utbildningssystem när det gäller idrottsledare

och blivande idrottslärare, något

som vi återkommer till i vår avslutning.

Vad är det då för rättslig proble-


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Ett av syftena med ungdomsidrotten är att kunna bidra till respekt människor emellan och ömsesidig förståelse. Foto Artur Forsberg

matik som idrotten och utbildningssystemet

bör reflektera över? Vi ska

exemplifiera med två rättsfall; ett om

etnisk diskriminering i samband med

rasistiska förolämpningar på en hockeyrink,

och ett om sexuellt ofredande

av minderåriga flickor som tränade

budo, och vi börjar med rättsfallet

rörande rasistiska förolämpningar

inom idrotten.

Idrott och lagen om etnisk diskriminering

Idrotten antas bidra till att barn och

ungdomar, citat, ”lär sig respektera och

umgås med andra människor, också

över generationsgränser, kulturella och

etniska gränser”. Det finns dessutom

en rad studier som belyser idrottens

integrationseffekter, 10 och etnicitet eller

ras som selektionsprincip. 11

Det är självfallet viktigt i ett modernt

och mångkulturellt samhälle att idrotten

är en del i en ömsesidig förståelse.

Därför är följande händelse och rättsfall

inte speciellt konstruktiv för idrottens

socialiserande och integrerande

”funktioner”.

Straffet sänkt för rasistisk förolämpning:

12

En16-årig hockeyspelare som i

stridens hetta kallat en motspelare

för ”judejävel” får påföljden sänkt

från 60 till 30 dagsböter. Hovrätten

tar hänsyn till att även 16-åringen

blivit utsatt för provokation genom

kränkande tillmälen.

Under en hockeymatch kände

sig 16-åringen kränkt av en motspelare

med judisk härkomst och

trosbekännelse som tidigare spelat

i hans lag, och kallade honom för

”judejävel”. Det blev bråk och motspelaren

drog på sig både utvisning

och matchstraff för sitt uppträdande

mot domaren. 16-åringen

åtalades för förolämpning.

I tingsrätten försvarade sig 16åringen

med att han blivit provocerad

av den andre, som han påstod

hade kallat honom för ”bögjävel”.

Men han uppgav också att hans

avsikt med sitt uttalande också

varit att provocera den andre för

att skaffa sitt eget lag fördelar i

matchen. Tre vittnen som hördes

var antingen osäkra på vad som

sagts eller hade enbart andrahandsuppgifter.

Däremot kunde de styrka

att 16-åringen kände till den andres

judiska härkomst.

Tingsrätten bedömde att gränsdragningen

för vad som kan anses

tillåtet måste dras något annorlunda

vid lek och idrott än annars,

och att vissa förolämpningar borde

kunna anses som en del av spelet.

Men genom att använda sig av

en kränkning som syftade på den

andres härkomst ansåg tingsrätten

att 16-åringen gått långt över

gränsen för vad hockeyspelare

kunde anses behöva acceptera.

Eftersom 16-åringen både känt till

motspelarens härkomst och haft

avsikten att provocera ansågs han

ha haft det uppsåt som krävdes för

straffbarhet. Med hänsyn till att

16-åringen tilldelats ett disciplinstraff

av Svenska Ishockeyförbundet

bestämde tingsrätten påföljden till

60 dagsböter.

Inte heller hovrätten anser att

motspelaren genom sitt frivilliga

deltagande i matchen har samtyckt

till eller på annat sätt accepterat

risken att bli kallad ”judejävel”.

Men hovrätten anser till skillnad

från tingsrätten inte att de vittnesuppgifter

om vad 16-åringen sagt

till sina lagkamrater i spelarbåset

om att även han blivit provocerad

helt kan lämnas utan avseende.

Med hänsyn till att 16-åringen

stängts av en månad under slutspelet,

att han själv utsatts för

kränkande tillmälen, och hans ålder

anser hovrätten att antalet dagsböter

kan sättas ned till 30.

Det är inte svårt att se kopplingen

mellan detta bråk och kränkningar å

ena sidan, och å andra sidan visionen

om att idrotten ska kunna bidra till respekt

människor emellan, och en ömsesidig

förståelse som gör det möjligt

att umgås med andra människor över

kulturella och etniska gränser. Här kan

det dock vara på sin plats att påtala

att idrottens logik har en del likheter

med etnicitet och nationalism – ”vi

mot dom”. 13 Och rättsfallets olika

beståndsdelar kan även ses som ett

31


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

slag i ansiktet när det gäller idrottens

självbild (se ovan), om man nu inte

tolkar kränkningarna utifrån en strikt

och intern idrottslig maktlogik, 14 men

då utan avseende på fair play ideal.

Rättsfallet signalerar emellertid

– trots hovrättens sänkning av straffet

– att rätten ser allvarligt på rasistsiska

tillmälen, oavsett de har formen av

en ”idrottslig” provokation. Förvisso

har domstolar, likt hovrätten i detta

ärende, betraktat provokation som en

förmildrande omständighet, till exempel

när det gällt idrottsrelaterat våld

(bland annat i B 3105/94). 15 Denna

juridiska möjlighet – det vill säga

provokation som förmildrande omständighet

– tål emellertid att diskuteras, då

den inrymmer en inneboende problematik

som relaterar sig till förhållandet

mellan idrottens logik och juridikens

logik. I idrottens dolda taktik ingår

nämligen olika typer av provokationer

– såväl fysiska som psykiska – för att

få ett övertag; det vill säga, en form

av makt över motståndare. 16 Eftersom

detta är en normal och gängse handling

(logik) bör idrottaren faktiskt vara

förberedd, och i viss mån skolad av

erfarenhet, för att kunna hantera provokationer,

vilket kan jämföras med en

kroggäst. På samma sätt som det finns

förväntningar på att läkare ska kunna

hantera stress, vilket inte är en förmildrande

omständighet vid felbehandling

och ansvarsfrågor, bör idrottare, på

olika nivåer, vara förberedda på ”idrottens

provokationer”. 17 Men det bör

självfallet finnas gränser för vad som är

acceptabel provokation. Nu kan provokationer

likväl vara rasistiska eller

sexistiska, och därmed upplevas som

kränkande och diskriminerande, och

inte urskuldas som ”legitima idrottsliga

provokationer”, utan snarare bli

relaterade till allmän lagstiftning på

området.

Föreliggande rättsfall är onekligen

en bra ingång för att diskutera provokationers

betydelse, karaktär och

legitimitet inom idrotten, och dess

förhållande till övrigt samhällsliv och

dess lagstiftning när det gäller såväl

misshandel som olika former av diskriminering.

18 Det finns heller ingen

anledning att tro att idrottens spelregler

och idrottens logik kan slå undan

benen på allmän lagstiftning på det här

området. Det finns inte heller någon

anledning att tro att idrottare, oavsett

etnisk härkomst, passivt samtycker

– ”genom att ge sig in i leken” – till

att bli kränkt och diskriminerad via

”idrottens provokationer”.

32

Idrott och lagen om sexuellt utnyttjande

Nästa problematik berör sexuella övergrepp

i dess olika varianter. Våld mot

kvinnor och barn är ett internationellt

problem, som förekommer överallt och

i olika former, oavsett religion, land

eller kultur, något som tveklöst påverkar

deras fysiska och mentala hälsa. 19

Detta våld kan ha en sexuell natur, och

en del av dessa sexuella övergrepp sker

i idrotten och dess miljöer. Men man

kan samtidigt fråga sig om inte idrotten

kunde vara en miljö som kan bidra

till att förebygga och skydda kvinnor

genom ett ökat deltagande i olika

former av idrott och fysisk aktivitet. 20

Nu finns det emellertid en rad idrottsstjärnor

som på äldre dar vittnat om

sexuella övergrepp, sexuellt utnyttjande

eller sexuella trakasserier, och i det sammanhanget

är Olga Korbuts vittnesmål

om hennes gymnastik- och tonårstid,

under vilken hon i många år var ”sexslav”

till sin tränare, mycket allvarlig. 21

Nu behöver problematiken inte ha en

fullt så dramatisk framtoning som i den

ryska elitgymnastens fall för att vara

fullt lika skrämmande och oroväckande.

Låt oss illustrera med ett fall från vår

egen bakgata:

Idrottsledare fälld för sexuellt ofredande:

22

En idrottsledare som anklagats av

tre underåriga flickor för sexuella

beröringar fälls av såväl tingsrätt

som hovrätt för gärningarna. Flickornas

trovärdighet och en dagbok är

avgörande för utfallet.

En man som arbetade som skolpsykolog

och dessutom var tränare i

den lokala budoklubben anklagades

av tre minderåriga träningselever

för att på olika sätt ha ofredat dem

sexuellt. Det hade enligt flickorna

rört sig om kyssar och smekningar,

och att mannen vid ett tillfälle i

en bastu förmått en av flickorna

att lägga sig på honom så att han

kunnat krama henne. Vid samtliga

tillfällen hade mannen varit ensam

med respektive flicka under extra

kvällsträningspass. Mannen åtalades

för sexuellt utnyttjande av underårig

och sexuellt ofredande.

I tingsrätten nekade mannen till

anklagelserna och förklarade att det

normalt vid träningen förekom en

nära kroppskontakt, men att den

inte hade någon sexuell innebörd.

Han förnekade bestämt att han

hade kysst någon av flickorna men

medgav att han vid något tillfälle

under träningarna ofrivilligt kunde

ha berört dem med munnen. Han

kunde också i samband med massage

någon gång ha nuddat flickornas

bröst, men han förnekade att han

hade smekt dem eller tagit på dem

som han anklagats för. Tingsrätten

bedömde dock flickornas respektive

berättelser som så trovärdiga att de

inte kunde ha missförstått innebörden

av den kroppskontakt som de haft

med mannen.

En dagbok som en av flickorna

hade där händelserna fanns nedtecknade

tillmättes också starkt bevisvärde.

Att mannen dessutom visat

uppenbar omdömeslöshet genom att

genomföra träningspass ensam med

flickorna i en sport som förutsätter

nära kroppskontakt, ge massage och

bada bastu ansåg tingsrätten ytterligare

tala emot mannens version.

Men eftersom mannen inte enligt

flickorna haft erektion och inte gett

uttryck för sexuell upphetsning

ansåg tingsrätten att gärningen skulle

bedömas som sexuellt ofredande. Vid

straffmätningen ansåg tingsrätten

att det å ena sidan måste beaktas att

mannen förlorat sin anställning som

skolpsykolog, men att hans ställning

som idrottsledare måste anses ha försvårande

inverkan på bedömningen

av straffvärdet. Tingsrätten dömde

mannen till fängelse i ett år och att

betala skadestånd till flickorna på

mellan 6 000 och

50 000 kronor.

I hovrätten yrkade mannen att

åtalet skulle ogillas alternativt straffet

sättas ned. Han förnekade handlingarna

och förklarade att hans träningar

och all extraträning lagts upp

efter flickornas önskemål och skett

på deras initiativ. Enligt honom har

han försökt att hjälpa flickorna med

olika problem som han uppfattat att

de haft. Han kan inte förklara hur

flickornas berättelser uppstått men

tror att deras föräldrar ligger bakom.

Mannen upplever att han ända sedan

han kom till den lilla orten varit

utsatt för trakasserier och att han

alltid befinner sig i underläge. Flickorna

framhåll mannens auktoritet

som tränare som förklaring till att de

inte förmått sig till att säga ifrån eller

berätta för sina föräldrar, och att de

inte heller känt till att han utsatt även

andra för närmanden. Även hovrätten

bedömer att flickorna berättelser har

den trovärdighet som krävs för att

deras uppgifter ska läggas till grund

för bedömningen, och att det därmed

är styrkt att mannen är skyldig till det

han anklagas för. I brottsrubricering,

påföljdsval och straffmätning gör


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

En del tränare och ledare har fått mycket viktiga roller i ungdomarnas utveckling. Foto Pressens Bild

hovrätten samma bedömning som

tingsrätten.

Händelsen, förutom det olovligt

korkade att bada bastu med dessa

minderåriga flickor, är säkerligen

inte helt exceptionell. I idrotten finns

många former av kontaktytor, och

idrottsledarens relation till sina adepter

kan i vissa sammanhang vara delikat

och brydsam, framför allt när det

rör sig om barn- och ungdomsidrott,

särskilt i relationen mellan manliga

ledare och unga flickor, och speciellt i

kontakten med minderåriga, som i det

här rättsfallet. I dessa sammanhang

förekommer olika former av sexuellt

utnyttjande eller ofredande. Det är

emellertid svårt att belägga förekomsten,

förutom de händelser som leder

till någon form av rättslig prövning,

och det är i ärlighetens namn inte speciellt

många – och förmodligen alldeles

för få. Det finns sannolikt ett förhållandevis

stort mörkertal, på grund av

skamkänslor såväl som beroendeförhållanden

(se nedan). 23 En siffra som

funnits från mitten av 90-talet är att

sex av tio kvinnliga idrottare upplevt

sig sexuellt ofredade i någon form,

någon gång under sitt idrottande, från

unga år upp till seniorverksamhet,

och motsvarande siffra bland manliga

idrottare är en på tio. 24 Nu är dessa

siffror hämtade från England, men det

finns ingen anledning att tro att situationen

är nämnvärt bättre i vårt land.

En studie från Norge visar att

fyrtiofem procent av kvinnorna har

upplevt sig sexuellt ofredande av män

i olika idrottsmiljöer, och att också

femton procent av kvinnorna känt

samma typ trakasserier från andra

idrottande kvinnor. 25 Dessa siffror

rörande sexuella trakasserier, oavsett

karaktären och den rättsliga statusen,

och att det inte enbart berör barn-

och ungdomsidrotten, signalerar att

någonting är fel, och i högsta grad

osunt och orättfärdigt. Här kan vi

samtidigt poängtera att i en del miljöer

och kulturer inom idrotten förekommer

en besynnerlig bild av (främst)

kvinnor och sexualitet; 26 kort sagt, en

”sexualiserad atmosfär” som förstärks

av media, 27 och en viss typ av ”mytologiserande”

idrottsjournalistik. 28

En annan problematik som naturligtvis

bör avhandlas i det här fallet

är makt- och beroendeförhållanden

inom idrotten, speciellt i barn-vuxenrelationen.

Genom sin träning umgås barnen

också mycket med vuxna, och en del

av de vuxna kommer att bli förebilder

eller ”surrogatföräldrar”. En del tränare

och ledare kan få mycket viktiga roller,

vilket även en del av barn och ungdomars

samtal till BRIS tyder på, där barn eller

ungdomar bland annat berättar att den

ende vuxna person de kan prata med är

tränaren; till exempel, ”han är underbar”.

29 Det är givetvis inget bra betyg

för samhället och olika familjemönster,

och det sänder samtidigt dubbla signaler

till idrotten, och utrycker såväl rosande

beröm som knepiga relationer. I idrottsledarens

roll kan ingå uppgifter som att

stötta och trösta barn och ungdomar i

olika idrottsliga sammanhang. Det är

självfallet positivt i en mening, men samtidigt

finns det alldeles säkert en stor risk

för olika former av beroendeförhållanden,

och som i sin avart kan leda till sexuellt

utnyttjande eller ofredande, något som

den organiserade idrotten under lång tid

mer eller mindre har negligerat. 30

Avslutning

Det är hög tid att idrotten tar den här

typen av problematik på fullt allvar

33


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

– det kommer i varje fall de allmänna

domstolarna att göra. I det avseendet

kan rätten ha en positiv funktion

genom att, förutom att bestraffa de

enskilda brotten, även synliggöra en

diskriminerande eller förnedrande

och kuslig problematik och härmed

framtvinga kommunikation, vilket i

sin tur – förhoppningsvis – kan starta

självreflektion och läroprocesser inom

idrottsrörelsen. 31 Nu är det tyvärr

så att det inte finns några naturliga

kommunikationskanaler mellan rättssystemet

och idrotten, då idrotten traditionellt

önskat hålla konflikter inom

idrottsrörelsen, inom ”familjen”, vilket

i ett perspektiv kan tyckas lovvärt.

Men eftersom idrottens band till övrigt

samhällsliv tätnar förefaller idrottens

självreglering allt mer osäker, och rent

av omöjlig.

Nu ska vi förstås inte ”måla fan på

väggen”, eller starta häxprocesser eller

en moralisk panik, då idrott i grunden

är en förhållandevis bra och uppbyggande

miljö, såväl när det gäller hälsa

som ökat självförtroende och socialt

välbefinnande.

Men problematiken som kommer

till uttryck på ett allvarligt sätt i de

båda rättsfallen är givetvis bekymmersam

– och rent av otäck när det gäller

fallet med de minderåriga flickorna.

Självfallet bör problematiken synliggöras

och förebyggas inom idrotten

och dess anknytande miljöer. Det är

härvid vår bestämda uppfattning att

samtliga utbildningsprogram som

riktar sig till idrottsledare eller idrottslärare

måste på ett seriöst sätt behandla

dessa rättsliga frågor, i relation till

bland annat makt- och beroendeförhållanden,

genus, etnicitet och mångkulturalism.

Vi uppmanar därför samtliga

studierektorer och/eller kursledare vid

landets olika idrottsledar- och/eller

idrottslärarutbildningar – också vår

egen – att se över kursplaner, i syfte att

lyfta fram kurser och kursmoment som

på ett trovärdigt sätt behandlar den här

problematiken. Visserligen finns det,

enligt RF, cirka sexhundra tusen ideella

idrottsledare runt om i landet, 32 men

universitets- eller högskoleutbildning

är en bra början, i spåret av idrottens

tilltagande professionalisering, med allt

vad det bör innebära i kunskap och

förhållningssätt.

Om support behövs, står vi till

förfogande, då vi anser detta är brännande

frågor för idrottens kvalitet

och dess relation till samhällets övriga

normsystem, och frågan om idrottens

förrättsligande eller självreglering.

Det är dessutom frågeställningar som

34

naturligtvis ingår i forskningsprofilen

”idrottens reglering och dess rättskultur”

vid Idrottsvetenskap, vid Malmö

högskola.

(Footnotes)

1. Idrotten vill: Verksamhetsidé och riktlinjer

för idrottsrörelsen (2005). Riksidrottsförbundet.

2. ibid., s. 7.

3. Citerat efter Fundberg, Jesper (2005) ”Vi

vs Dom: Idrottens förmåga och problem med

integration”; idrottsforum.org.

4. David, Paulo (2005) Human Rights in

Youth Sport: A Critical Review of Children’s

Rights in Competitive Sports. Routledge.

5. Peterson, Tomas (2005) ”Selektions- och

rangordningslogiker inom svensk ungdomsfotboll”;

idrottsforum.org.

6. Carlsson, Bo & Fransson, Kristin (2005)

”Barn och idrott i ljuset av FN:s barnkonvention”;

Svensk idrottsforskning, 3:72-4; Carlsson,

Bo & Fransson, Kristin (2005) “Youth

Sports, Official Sports Policy, and Children’s

Rights in Society.”; idrottsforum.org.

7. Vi fokuserar oss här på rättens möjlighet,

men i grunden är det en ledarskaps- och

utbildningsfråga (se nedan). Vi talar inte heller

om allmän domstolsprövning av skattetvister

eller av idrottsrelaterat våld (jmf., Carlsson

(2005) ”Den som sig i leken ger, bör leken

tåla, eller?”; Svensk idrottsforskning, 1:54-5.

8. Se t ex., Backman, Jyri (2006) Idrottsjuridisk

rättsfallssamling, med kommentarer och

lästips. Malmö Studies in Sport Sciences, no

2. KFS.

9. Om förrättsligande, se: Carlsson, Bo (2004)

”Idrottens förrättsligande”, idrottsforum.org;

Carlsson, Bo (2005) ”Idrottens normativa

förändringsprocesser”; Sociologisk forskning,

1:11-18. Carlsson, Bo (2005) ”Förändras

idrotten i dess kontakt med juridiken?”;

Svensk idrottsforskning, 3:51-5; Carlsson, Bo

(2005) ”Den allvarsamma leken: sport och

juridik, och frågan om leken och tävlandets

logik, ss. 21-31, i Idrottsjuridisk årsbok 2005.

SISU: Idrottsböcker. Se även: Greenfield, Steve

& Osborn, Guy (1999) ”The Legal Colonisation

of Cricket”; Soundings Issue 13, 129;

Gardiner, Simon & Felix, Alexandra (1995)

“Juridification of the Football Field: Strategies

for Giving Law the Elbow;” Marquette

Sports Law Journal 5 (2) 189; Teubner, Gunter

(1987) “Juridification – Concepts, Aspects,

Limits, Solutions;” in Teubner (ed.) Juridification

of Social Spheres. Berlin: Walter de

Gruyter

10. Fundberg, a. a.; Walseth, Kristin (2004)

”En problematisering av idretten som arena

for integrasjon av etniske minoriteter”; idrottsforum.org;

Andersson, Torbjörn (2005) ”Fotbollen

i Södertälje”; idrottsforum.org.

11. Jmf., Dahlen, Peter (2005) ”Rasfrågan i

nordamerikansk idrott”; idrottsforum.org.

12. Svea hovrätt, mål nr B 8437-04, dom

2005-02-07.

13. Fundberg, a. a.

14. Jmf., Keer John H. (2004) Rethinking

Aggression and Violence in Sport. Routledge.

15. Jmf., Carlsson, Bo & Hoff, David (2005)

”Idrottens konfliktlösningssystem: En rättssociologisk

reflektion över idrottens rättskultur

och dess etiska och rättsliga styrning”; Ret-

færd: Nordisk Juridisk Tidskrift, 2:52-78.

16. Jmf., Keer, a. a. Och i videon “Skamgrepp”

illustrerar Vinnie Jones, då spelandes för Wimbeldon

FC, problematiken på ett tydligt sätt,

när han påtalar att när väl domarna fick upp

ögonen för hans brutala spel, började han i stället

med ”psykologisk krigföring”, allt i syfte att

vinna, som han uttryckte sig, ”skyttegravskriget”,

eller i vanligt språkbruk, fotbollsmatchen.

17. Carlsson, Bo & Isacsson, Åke (1989) Hälsa,

kommunikativt handlande och konfliktlösning.

En studie av patientens ställning och Hälso- och

sjukvårdens ansvarsnämnd. Ak. avh. Lund:

Bokbox.

18. Vi kan dessutom notera att i England finns

speciell reglering av den här typen av diskriminerande

provokationer (”Fighting Talks”). Jmf.,

McArdle, David (2000) From Boot Money to

Bosman: Football, Society and the Law. Cavendish

Publishing.

19. Jmf., Fasting, Kari (2005) “Research on

Sexual Harassment and Abuse in Sport”;

idrottsforum.org.

20. ibid. Nu bör det påpekas att idrott och

sexualitet, även i ett generellt perspektiv, överhuvudtaget

inte finns på dagordningen. Jmf.,

Axelsson, Jenny (2005) ”Idrott och dess diskriminering

på grund av sexuell läggning”; Svensk

idrottsforskning, 3:64-7.

21. David, a. a.

22. Hovrätten över Skåne och Blekinge, mål nr

B 2028-03, dom 2004-09-03.

23. Det finns väldigt liten forskning rörande

sexuella trakasserier, och de som finns är ofta

hämtade från studier av sexuellt våld inom

familjen, och möjligtvis i skolor och i arbetslivet.

Det är först på senare år som man börjat

studera sexuella trakasserier inom frivillig organisationer

och ideella föreningar, varvid idrotten

även blivit intressant. Jmf., Fasting, a. a.

24. Brackenridge, Ceilia (1997) “He Owned

Me Basically…”: Women’s Experience of Sexual

Abuse in Sport;” Int Rev Sociology of Sport

32(2):115.

25. Fasting, a. a.

26. Här kan vi nämna “Hockeyskandalen” i

februari 2005 och dess problematik som en

illustration. Jmf., ”Hockeyskandalen: Forskarna

har ordet”, idrottsforum.org, 19 april

2005.

27. Jmf., Ringfjord, Britt-Marie (2005) ”Bilder

av idrottskroppen”, idrottsforum.org.

28. Tinmannsvik, Gunhild (2003) ”Jernkvinnen:

Representasjonen av Bente Skari i Se og

Hør, sett i lys av bruk av myter i sportsjournalistikken”;

idrottsforum.org.

29. Carlsson & Fransson, a. a.

30. David, a. a. Första gången som man i ett

officiellt sammanhang behandlade sexuella trakasserier

inom idrotten var när det europeiska

ministerrådet mötes i maj 2000 i Bratislava, där

man även fastslog en policy för att skydda kvinnor

och barn i idrotten, genom att fastställa vad

som är att betrakta som otillbörliga handlingar.

Men det är långt från ord till handling. Jmf.,

Fasting, a. a.

31. Om rättens förmåga att ”framtvinga kommunikation”

och ”läroprocesser”, se: Eder,

Klaus (1986) “Prozedurale Rationalität”;

Zeitschrift für Rechtssoziologie; 2; Eder, Klaus

(1987) “Die Autorität des Rechts“; Zeitschrift

für Rechtssoziologie; 2.

32. Riksidrottsförbundet, a. a.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

NY AVHANDLING

Sin egen hälsas smed

Skiss till en historia om det ideala

och det reala

Det finns få föreställningar som är så allmänt och okritiskt accepterade som den som sammanbinder

fysiska aktiviteter med god hälsa. Det skulle i så fall vara uppfattningen att befolkningens

hälsa är allvarligt hotad till följd av förändrade levnadsvanor. Detta har inneburit att de som

arbetat med att få människor att öka sin fysiska aktivitetsnivå har ansetts uträtta ett viktigt arbete,

vilket inneburit att motionsidrott är, och har varit, en maktresurs för idrottens organisationer.

HANS BOLLING

HISTORISKA

INSTITUTIONEN,

STOCKHOLMS UNIVERSITET

I avhandlingen Sin egen hälsas smed.

Idéer, initiativ och organisationer inom

svensk motionsidrott 1945–1981,

framlagd den 23 september 2005,

studeras vad olika organisationer gjort

för att få den svenska befolkningen att

öka sin fysiska aktivitetsnivå. Varför

har de lagt ner betydande resurser på

att få människor att utöva motionsidrott

och vilka konsekvenser har detta

arbete fått för det svenska idrottsrörelsen?

I det följande kommer jag att helt

kort beröra avhandlingens upplägg och

några av de iakttagelser som görs i den.

Avhandlingsarbetet har stötts ekonomiskt

av Centrum för idrottsforskning.

Tidsperioden

Den valda undersökningsperioden är

en om inte helt enhetlig relativt sammanhängande

period när det gäller

motionsidrottens utbredning i Sverige.

Startåret 1945 utmärks av att Svenska

Korporationsidrottsförbundet bildades

och att Svenska Gymnastikförbundet

genomförde en brett upplagd hälsoupplysningskampanj

i samarbete med

Sveriges Läkarförbund, en kampanj där

en av idrottens riksorganisationer för

första gången samarbetade med läkarnas

riksorganisation för att förbättra

folkhälsan.

På motsvarande sätt utgör åren

runt 1980 slutet på en era inom svensk

motionsidrott. Idrott åt alla, 1965 års

idrottsutrednings slutbetänkande, hade

antagits i stort sett oförändrat av riksdagen

1970 och på djupet kommit att

påverka hur den svenska idrottsrörelsen

organiserades. Korporationsidrotts-

Hans Bollings avhandling

”Sin egen hälsas smed”

försvarades 2005.

förbundet gav upp sin självständighet

och blev ett specialförbund inom RF

1976. Den svenska idrottsrörelsens

organisation har i princip legat fast sedan

dess. Detta är en smula paradoxalt då

åren runt 1980 annars brukar ses som en

brytpunkt för den ekonomiska och politiska

utvecklingen. Efterkrigstiden långa

period av ekonomisk tillväxt var förbi

och nya lösningar på samhällets problem

kom att vinna ökat inflytande.

Studien behandlar en period under

vilken idrottsrörelsen, bland annat

genom att ta på sig ett allt större ansvar

som hälso- och friskvårdande instans,

flyttade fram sina positioner i samhället.

Genom sina insatser för att sprida

motionsidrotten till en så stor del av

befolkningen som möjligt tog den på sig

en samhällsroll. Detta innebar att idrott

i högre grad kunde legitimeras inför dem

som hade makten i samhället.

Idrottsbegrepp

Idrott kan vara ett krångligt begrepp.

Det finns ingen universellt accepterad

definition av idrott och den är ett heterogent

fenomen som rymmer vitt skilda

företeelser. Det finns därmed skilda

uppfattningar om vilka aktiviteter som

bör omfattas av idrottsbegreppet och hur

deras inbördes relation ser ut.

Två huvudlinjer angående hur man

kan se på idrott används i avhandlingen,

rigorös respektive flexibel idrottsdefinition.

Den rigorösa idrottsdefinitionen

stammar från en syn på idrott som

prestationsinriktad och institutionaliserad

fysisk aktivitet. Alla former av

fysisk aktivitet ses vid en dylik idrotts-

35


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

definition inte som naturligt kopplade

till en idrott. I och med att begreppet,

före andra världskriget, var relativt

enhetligt och förutsatte tävling så fanns

det emellertid inga skäl att tala om till

exempel tävlingsidrott. När man på

allvar började tala om idrott med olika

prefix, ett vidgat idrottsbegrepp, till

exempel tävling, motion eller rekreation,

så har dessa begrepp inte setts

som delar av en och samma aktivitet

utan som åtskilda aktiviteter, idrotter.

Detta innebär att de som under

efterkrigstiden har anslutit sig till ett

rigoröst idrottsbegrepp menat att det

funnits flera olika idrotter som inte

behövt ha någon naturlig koppling

till varandra. Denna definition ger oss

olika idrotter som tävlingsidrott (den

”klassiskt” rigorösa idrotten), motionsidrott

och rekreationsidrott, idrotter

som inte anses ha så mycket gemensamt

att det är naturligt att behandla

dem som delar av samma helhet.

Enligt en flexibel idrottsdefinition

är idrottens ramar mindre strikt satta.

I stort sett all form av fysisk aktivitet

har accepteras som idrott under förutsättning

att utövarna anser att det rör

sig om idrott; såväl världsmästerskap

som skogspromenader faller innanför

denna flexibla idrottsdefinition. Denna

definition kan sedan ge oss olika

idrottspreciseringar som tävlingsidrott,

motionsidrott och rekreationsidrott,

preciseringar som förtydligar aktiviteten

men som anses ha så mycket

gemensamt att det är naturligt att

behandla dem som delar av samma

helhet.

Distinktionen rigoröst och flexibelt

definierad idrott är bekväm snarare än

principiell. Olika aktörer kan tala om

idrott med samma ord samt förstå och

avse liknande typer av aktiviteter utan

att de för den sakens skull ansluter sig

till samma idrottsdefinition. Paradoxalt

nog så är det RF, som ofta beskyllts för

att framför allt vara en organisatör av

en rigoröst definierad tävlingsidrott,

som använt sig av en flexibel idrottsdefinition

medan organisationer som

velat utmana RF:s ställning genom att

på ett tydligare sätt riktat in sin verksamhet

mot den icke tävlingsinriktade

idrotten som använt sig av ett rigoröst

idrottsbegrepp.

Upplägg

Boken förhåller sig till en kronologisk

ram. Den innehåller förutom inledningskapitlet,

där förutsättningarna för

undersökningen slås fast, ett kapitel

(kapitel två), med historiskt sammanhang

och tidigare idrottshistorisk

36

forskning, sju empiriska kapitel samt

ett avslutningskapitel.

I kapitel tre behandlas hur motionsidrott

introducerades inom den svenska

idrottsrörelsen. Bildandet av Korporationsidrottsförbundet,

ett nationellt

idrottsförbund som sade sig stå för en

annan typ av idrottsutövning än den

dominerande idrottsorganisationen

RF, resulterade i att motionsidrott som

fenomen etablerades inom den svenska

idrottsrörelsen och att en kamp om

makten över motionsidrotten tog sin

början.

I kapitel fyra studeras den bild av

befolkningens fysiska tillstånd och av

fysiska aktiviteter som förmedlats till

allmänheten i Året Runt och Det Bästa

mellan 1950 och 1970 och Expressen

1950–1955, 1960, 1963–1968.

Undersökningen visar på hur befolkningens

hälsotillstånd beskrevs i presssen

och därigenom får vi veta huruvida

fysiska aktiviteter och fysisk förmåga

var något som intresserade andra än

de som var aktiva inom ett flexibelt

definierat idrottsfält. Då de studerade

tidningarna riktade sig till en bred allmänhet

visar de publicerade artiklarna

på vad allmänheten fick ta del av, kan

tänkas ha känt till, angående de faror

som hotade dem och sitt behov av att

leva ett fysiskt aktivt liv för att förbli

friska.

I kapitel fem behandlas RF som

främjare av motionsidrott under 1950talet.

RF:s förhållande till motionsidrotten

studeras på två plan, dels det

konkreta agerande för att organisera

motionsidrott, dels de mer principiella

diskussioner om olika fysiska aktiviteters

förhållande till varandra som

fördes inom RF:s högsta ledning.

I kapitel sex behandlas hur

motionsidrott och idrott i allmänhet

behandlats av försäkringsbolag. Försäkringsbolaget

Folksam och dess betydelse

för den svenska motionsidrotten

står i centrum. I kapitlet uppmärksammas

samarbetet mellan Folksam och

Korporationsidrottsförbundet. Syftet

med kapitlet är att klargöra på vilket

sätt ett försäkringsbolags insatser

påverkade hur motionsidrotten organiserades

vid mitten av 1900-talet.

I kapitel sju behandlas åter massmedier

och motionsidrott i och med att

den enskilt mest inflytelserika propagandaaktiviteten

för fysiska aktiviteter

som gjordes under perioden: Träna

med TV, uppmärksammas.

I kapitel åtta är det åter RF som

står i centrum. Där studeras hur RF

organiserade motionsidrott mellan

mitten av 1960-talet och början av

1980-talet. Förutom den nationellt

svenska utvecklingen uppmärksammas

även internationella initiativ som Europarådets

Sport for All-satsning och det

norska triminitiativet.

I kapitel nio undersöks den process

som ledde till att Korporationsidrottsförbundet

gick med i RF vid mitten av 1970talet.

Avslutningsvis studeras hur de två

tidigare konkurrenterna klarade av att

arbeta som en gemensam organisation.

I kapitel tio sammanfattas och diskuteras

de olika undersökningarnas resultat

i ett sammanhang på en mer övergripande

nivå och avhandlingens trådar

knyts samman. Ambitionen är att visa

hur och varför motionsidrotten etablerades

i Sverige och därmed besvara frågan

om varför nästan all frivilligt organiserad

svensk idrott samlades inom en och

samma organisation.

Iakttagelser

Sin egen hälsas smed är dels en kartläggning

av initiativ för att få den svenska

befolkningen att öka sin fysiska aktivitetsnivå.

Vad som har studerats framgår

av genomgången av upplägget ovan. Dels

ett försök att förstå och förklara hur och

varför idrottsorganisationer har agerat

och vilka konsekvenser detta fått för det

svenska motionsidrottsfältet. Med hänsyn

till vad som framkommer i avhandlingen

vill jag här lyfta fram en del intressanta

iakttagelser.

Motionsidrott var en aktivitet som

engagerade den svenska idrottsrörelsens

ledande organisation först efter andra

världskriget. Detta framgår mycket tydligt

när RF:s agerande på motionsidrottsfältet

studeras. Ett illustrativt exempel,

på den förhärskande inställningen under

mellankrigstiden, är hur simborgarmärket

behandlades. Det instiftades 1934 av

Svenska Simförbundet i samarbete med

Dagens Nyheter. Året efter överfördes det

till Riksföreningen för Simningens Främjande.

Denna riksorganisation bildades

samma år för att bedriva propaganda för

simning och bad som motion och rekreation.

Märket stod för en verksamhet som

inte hade någon plats inom Simförbundet,

som helt ville ägna sina krafter åt

den rent tävlingsmässiga simsporten, och

därmed inte heller inom RF-komplexet,

inom vilket man inte sysslade med renodlad

motions- och rekreationsidrott.

Det är slående hur snabbt motionsidrotten

blev en del av RF-idrotten. När

RF gav ut en handbok 1942 nämndes

inte med ett ord att motionsidrott var

en viktig del av den idrott som utövades

inom RF. I handbokens nästa upplaga,

som gavs ut 1949, sades däremot hela 90

procent av all idrottsutövning inom RF


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

utgöras av motionsidrott. Det handlade

självklart inte om en genomgripande

förändring av de aktiviteter som bedrevs

inom organisationen. Skrivningen hade

istället tillkommit för att inför omvärlden

visa upp att den idrott som det

nybildade Korporationsidrottsförbundet

sades sig vilja sysselsätta sig med var

något som till stor del redan utövades

inom RF. Enligt en barmhärtig tolkning

av RF:s agerande var den viktigaste

effekten av att RF började rikta in sin

verksamhet även mot motionsidrotten

att ett mer flexibelt idrottsbegrepp

etablerades inom organisationen. En

krass tolkning av RF:s agerande blir

istället att RF var en smula osportsligt

och endast försökte utnyttja sin egen

storlek och ordens och begreppens makt

över tanken.

Försöken att få den svenska befolkningen

att öka sin fysiska aktivitetsnivå

hade sitt ursprung högt uppe i olika

organisationshierarkier. Det var RF:s

högsta ledning som tog initiativ till att

bilda en motionsidrottskommitté 1947

och det var RF:s VD Torsten Wiklund

som låg bakom MIKA 1953. Centralt

placerade personer inom idrottsrörelsen

försökte sprida motionsidrotten

ner i rörelsen. Det var vidare Folksams

VD Seved Apelqvist som stod bakom

Hälsoåret 58 och chefen för TV Nils

Erik Bæhrendtz som låg bakom Sveriges

Radios satsning Träna med TV. Det

rörde sig alltså om initiativ och kampanjer

initierade och dirigerade från ovan

och inte om aktiviteter som växte fram

underifrån. Det faktum, att initiativen

till kampanjerna kom från organisationernas

ledande skikt, kan vara en

förklaring till den likhet som fanns

mellan idrottsrörelsens initiativ, initiativ

från andra aktörer och det sätt varpå

statsmakternas företrädare argumenterade

för ökad fysisk aktivitet.

Tanken att all idrott hörde samman i

en odelbar helhet har varit av avgörande

betydelse för hur RF agerat, i frågor som

gällt hur den svenska idrottsrörelsen

skulle organiseras. Denna tankefigur

har fått organisationen att förespråka

ett mycket flexibelt idrottsbegrepp. Det

är emellertid inte belagt att idrott är

ett fullt så flexibelt begrepp som RFs

användning av det vill påskina. Det

faktum att man inom RF oavbrutet

hävdat att resurser måste tillföras utifrån

för att satsningar på motionsidrott

skulle kunna göras och till och med sett

dessa satsningar som en ny och i förhållande

till bingo och lottförsäljning, mer

meningsfull inkomstkälla kan inte tolkas

på något annat sätt än att motionsidrott

inte var en så naturlig del av den verk-

samhet man bedrev.

Medier spelade en mycket viktig

roll för att sprida motionsidrottsförespråkarnas

budskap. Just rundgången

mellan olika medieformer, som var

mycket tydlig i samband med Träna

med TV, var avgörande för det genomslag

motionsidrotten fick decennierna

efter andra världskriget. Medieapparatens

samlade tyngd och totala betydelse

framstår helt enkelt som större än

summan av dess delar.

Trots att ett av de förslag som

presenterades av 1965 års idrottsutredning

innebar att Korporationsidrottsförbundet

skulle gå med i RF

valde korpförbundet att fortsätta som

självständig organisation. Man gick

med i RF först efter att regeringen

ingripit, utövat påtryckningar, för att

få till stånd ett samgående. Den valda

lösningen, allt under ett paraply, var

alltså ett politiskt initiativ som inte tog

hänsyn till motionsidrottens aktivitetsproblem,

trots att det påverkade detta.

Lösningen innebar kort och gott att

statsmakterna försökte lösa ett pro-

blem, som handlade om för liten fysisk

aktivitet, genom att överlåta ansvaret

för det till en organisation som framför

allt sysslat med att organisera dem som

redan var tillräckligt fysiskt aktiva. RFkomplexet

hade, som framkommer med

all önskvärd tydlighet i avhandlingen,

haft problem när det gällt att fånga upp

de inaktiva och få dem att engagera sig

i olika former av fysiska aktiviteter. Den

idrott som man bedrevs inom RF var en

frivillig aktivitet för dem som var mentalt

förberedda på att utöva sin idrott inom

det speciella ramverk som man erbjöd,

ett ramverk som utformats för och bäst

passade tävlingsidrotten

Slutligen kan konstateras att de flesta

som engagerade sig i arbetet med att få

befolkningen att öka sin fysiska aktivitetsnivå

har haft en tendens att argumentera

för den verksamhet man haft

för avsikt att bedriva genom att jämföra

en idealbild av den egna, planerade,

verksamheten med den verksamhet som

faktiskt bedrivits av andra aktörer.

Hans Bolling, Sin egen hälsas smed.

Idéer, initiativ och organisationer inom

svensk motionsidrott 1945–1981, 342

sidor, med engelsk sammanfattning.

Gymnastik- och idrottshögskolan 2006

ISBN 91-85445-10-x. Distribution:

Almqvist & Wiksell International,

Box 7634, 103 94 Stockholm,

telefon 08-613 61 00,

Alla intresserade välkomnas till vårens öppna

föreläsningar!

e-post order@akademibokhandeln.se

Lördagar klockan 11.00 – 12.30 i Idrottshögskolans aula.

Gymnastik- och idrottshögskolan 2006

Fri entré

Alla intresserade välkomnas till vårens öppna föreläsningar!

Lördagar kl 11.00-12.30 i Idrottshögskolans aula

Fri entré

11/3

Varför bör man motionera? - Professor P-O Åstrand

De senast 60 årens idrottsfysiologiska forskning, där P-O Åstrand själv har varit en av de

viktigaste pionjärerna, har tydligt visat att fysisk aktivitet både kan ge oss ett friskare liv och

styrkan att klara oss ”på egen hand” upp i 90-årsåldern. Men hur ska man träna och hur jobbigt

bör det vara? Ska barn träna annorlunda än äldre? Och hur hänger allt detta ihop med vårt

biologiska arv?

18/3

"Har rörelser kön - finns det kvinnliga och manliga rörelseformer?"

Doktor Birgitta Fagrell och Docent Håkan Larsson

Forskning om idrott och genus har visat att rörelser kan betraktas som symboler för kvinnlighet

och manlighet – och att rörelsernas symboliska prägel ibland faktiskt byter kön. Vilka rörelser och

rörelseformer är idag knutna till skapandet av kvinnliga och manliga identiteter? Hur kan

fotbollsspelaren vara en virtuos med boll, men smidig som ett kylskåp på dansgolvet?

25/3

För mycket för fort = Idrottsskada - Doktorand Carl Askling

Många av våra vanligaste överbelastningsrelaterade idrotts/motions-skador kan förebyggas. Om

de uppstår är det viktigt att reagera i tid. Den här föreläsningen blandar teoretisk bakgrund med

”jordnära tips”.

1/4

Nurmi-affären: Århundradets idrottsskandal? - Doktor Leif Yttergren

Inför OS i Los Angeles 1932 stängdes världens bästa friidrottare, Paavo Nurmi, plötsligt av från

allt tävlande på livstid. Orsaken var brott mot amatörbestämmelserna. Sverige ansågs ligga

bakom beslutet. Nurmis försvarare var Finlands blivande president, Urho Kekkonen. En het

debatt med drag av rasism blossade upp i både Sverige och Finland. Men vad hände egentligen i

detta idrottspolitiska drama och hur påverkade det brödrafolkens relation?

37


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

38

DEBATT

Vem var egentligen ”T.T.”?

I Mats Gustavssons och min artikel: Idrotten som propagandainstrument (”för nazism”; förf.

anm.), berörde vi den roll i högerextremistisk anda Torsten (”T.T.”) Tegnér hade framträtt i. T.T.

var sent 1920-tal enrollerad i C.-E. Carlbergs aktiviteter i allmänhet och Gymniska Förbundet

i synnerhet genom bl.a. ett författande i förbundets tidskrift Gymn [1]. 1931 ville T.T. tydligen

skilja sig från den alltmer aggressiva antisemitismen i Gymn. I skrift beskrev T.T. hånfullt Carlbergs

allt starkare nazistiska framtoning, vilket skulle kunna tolkas som en politisk omorientering

från T.T.s sida. Vi ville därför inte uttrycka oss alltför kategoriskt om T.T. utan avvecklade

det deltemat med (cit): ”… Till T.T.s ambivalens rörande antisemitism-nazism vill vi återkomma!

…”. Av skäl, som inte skall beröras här, blev det ingen planerad doktorsavhandling vid dåvarande

Mitthögskolan, Östersund. Det insamlade materialet har förblivit obehandlat.

I sista numret, 2005, av Svensk Idrottsforskning publicerade Rolf Haslum en artikel med titeln:

Ideologi för svältfödd idrottsrörelse - Torsten Tegnér som idrottsideolog [2]. Med en växande förvåning

läste jag artikeln, gnuggade ögonen och läste om den igen! Var det samma T.T. vi berörde.

Jag har därför tagit fram ur datorn mitt och Mats Gustavssons gemensamma, opublicerade material

så får Svensk Idrottsforsknings läsare bekanta sig med vår syn på nämnde T.T.:

JAN KARLSSON

T.T. som idrottsreferent i Gymn

Torsten ”T.T.” Tegnér (1888-1977)

hade visserligen påbörjat akademiska

studier med en fil.kand. som resultat.

Men redan 1915 etablerade han sig

som sportjournalist efter att ha tagit

över tidningen: Idrottsbladet (IB). Han

utvecklade mycket tidigt en personlig

journalistisk stil, där det rena idrottsreferatet

interfolierades med ideologiska

och moraliska spörsmål på ett för

många högtravande, bombastiskt sätt.

Ibland kunde det även närma sig det

pekorala. Men detta något udda stilistiska

arbetssätt var helt i stil med den

tidskriften: Gymn, eftersträvade.

T.T.s betydelse för den svenska

idrotten och dess utveckling var inte

bara beroende av hans journalistiska

verksamhet, eget bokförfattande och

som redaktör för samlingsskrifter,

bl.a. för Svenska Röda Korset. Han

var också medlem i Riksidrottsförbundets

(RF) högsta beslutande organ

- Överstyrelsen (ÖS) - samt aktiv i flera

specialidrottsförbund (SF).

I tidskriften: Gymn, publicerade

han artiklar som: ”Från IX Olympia-

dens fotbollsturnering” och ”En segerrik

svensk idrottsvinter”. Återblick och

analys” [3, 4]. Dessa var okomplicerade,

klassiska idrottsreferat.

T.T. - hans judefobi och antisemitism

Ett exempel på hans ”gymniska inställning”

med tydliga rasistiska metaforer

hittar man i IB med t.ex. artikeln

”Trupp-anda” från februari, 1929,

(kurs. förf. egna) (cit):

” … Hos en verklig truppman är

ömhet, fruktan, snål egenberäkning

bortskurna svagheter. Han

är en bit av stammens stridslinje,

hänryckt mot höga överindividuella

mål. En härlig ersättning för

det han offrar som individ … , av

elementär stam- livskänsla. Denna

offrande, oegennyttiga, lidelsefulla,

lycksaliga stamkänsla, … , den

är bland vårt släktes hävstänger.

Tropp- och stamhängivenheten,

höjd till samhällsanda, patriotism,

är klaven till kulturernas uppmarsch.

Det är också idrottens nerv.

Åtminstone lagidrotten. … Tiden


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Den legendariske författaren och sportjournalisten Torsten Tegner drev under mer än 50 år

den egna tidningen IB (Idrottsbladet). Foto Pressens Bild

är krass, splittrad, mot naturen …

och har förkvävt så mycket sund

urmänsklighet att vi t.o.m. ha mist

förmågan att fatta vår egentliga

natur. Men leken och idrotten

bringar den i dagen. … Särskilt

oheligt och olidligt förefaller oss

… , då vår fotbollsungdom rustade

sig till fälttåg … men stoppades av

stillasittare, vilkas sinnen voro döda

för idrottens rena och heta fröjd.

Stoppades av avund och av ”ekonomisk

hänsyn”: därför att lukrativ

idrottsindustri skulle hålla sin grottekvarn

i gång, … till gagn för vad?

För ökad krasshet och minskad

värmegrad i kamratskapet …”

T.T. tvekade inte att exponera sin

judefobi och använda antisemitiska

slogans i sina texter. Detta skedde i

hans artiklar vid beskrivningen av såväl

enskilda judar T.T. mött som mer generellt

om det judiska folket. I en artikel i

IB, juli 1937, med titeln: ”Två stavhoppande

män” skrev han följande med ett

klart judefobiskt inslag (cit):

”… Brown mot Sefton - det var

”Nya England” mot ”Pacific”, den

mörka judebemängda industriella

”Östern” mot den blonda robusta

fria ”Västern”. …”

Judar generellt och som folkgrupp

kunde T.T. ibland kalla ”mammonpräster”,

vilket skedde i boken: Kamrater

jag mötte på idrottsbanan (1942) [5,

6, 7]. Enligt T.T. kunde hans personliga

upplevelser under en vistelse i

Litauen förklara varför judar var så illa

omtyckta (cit):

”… mopsigt stirrande unga snabeljudar,

… dessa mammonpräster …

virvlade fram siffror på den billiga

räknemaskin - deras motsvarighet

till radband och bönekvarn …

horden av judar icke längre kunde

älta de älskade papiren, komplicera

krumelurerna och potentiera

profiten. …”

Kan en djupt grundad antisemitism hos

T.T. framstå klarare?

Ett annat exempel på ett rasistiskt

budskap i Gymns anda med T.T. som

delansvarig står Svenska Röda Korset

(1) för. I en 1934 festboksliknande

skrift redovisades en ohöljd rasism i

artiklar av då kända antisemiter [8].

T.T. var en av tre redaktörer för ”skrytboken”.

Men han hade därutöver en

övergripande roll som ansvarig för den

”litterära utformningen”. Röda Korsets

dåvarande ordförande, prins Carl,

skrev i förordet (cit):

”… nutidsmänniskor … försämrad

vigör, tilltagande nervositet och

minskad livslust. … bästa botemedlet

… i motion och friluftsliv, gärna

förenat med … ordnad idrott …

regelbundna övningar och tävlingar.

Svenska Röda Korset … viktigaste

uppgifter förebygga sjukdom och

ohälsa … sund livsföring …”.

I det första kapitlet skrev överläkare

Hugo Toll (cit):

”… den blivande personligheten,

icke sammanfjättras alltför stam-

och rasfrämmande arvsegenskaper.

Se på bastarden, hunden-byrackan

med taxben och dogghuvud. Ändå

värre är det, om mot varandra

svärande själsegenskaper sammanföres.

…”.

Vidare skrev han:

”… Själva barmhärtigheten, som

ju är så vacker, … skapa nya,

förlängda mångdubblade lidanden

39


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

40

för den hjälpte … skada efterkommande.

… Nya sjuka, svaga, hjälplösa,

kanske svårt brottsliga släkten

fostras genom att … hållas under

armarna. I första rummet … sunda

och starka och deras släkte hållas

uppe … ”.

Vad menade H. Toll? Skall bara de

friska vara värd vård? Och vem är i

så fall de? Begreppet ”social ingenjörskonst”

i högerextremismens tjänst

exemplifieras på ett belysande sätt i H.

Tolls bidrag.

Det tredje bidraget författat av

försvarsöverläkaren, GCI-läraren G.

Frostell är en gymnisk hyllning av

kroppshållningens betydelse för människans

hälsa. Vidare lovprisas P.H.

Ling och hans ”vetenskapliga bidrag”

på ett närmast extatiskt sätt.

Man måste fråga sig vilka bevekelsegrunderna

var för att T.T. i Svenska

Röda Korsets namn skulle engagera sig

i en sådan skrift som ”Hälsa och friluftsliv”.

Röda Korset skall ju bedriva

fältsjukvård i krig, katastrof- och flyktinghjälp

och inte idrott och friluftsliv.

T.T.s politiska själ eller journalistiska

opportunism?

T.T.s hållningssätt mot nazismen respektive

Nazityskland under 1920- och

1930-talen är långtifrån lättöverskådlig.

T.T.s emotionella och intellektuella

utveckling omfattar en stabil reaktionär

bakgrund med bl.a. medförfattarskap

i Gymn sedan 1928, en lika tidig

som kortvarig reaktion mot den tyska

nazismens antisemitism i början på

1930-talet (se nedan). Redan 1933-34,

d.v.s. strax efter Machtübernahme,

byttes den ut mot en påtaglig och för

många liberaler och andra på vänsterkanten

frånstötande advokering för

vinter- och sommarolympiaderna under

Nazitysklands värdskap i Garmisch-

Partenkirchen respektive Berlin 1936

[9, 10, 11, 12]. Den pronazistiska och

Nazitysklandvänliga inställningen

behöll T.T. fram till att krigslyckan

vände i början på 1940-talet. Men hans

avståndstagande kom tidigare än för

andra inom t.ex. RF, vilket åsamkade

honom konflikter bl.a. i hanteringen

av våra naziockuperade broderländer:

Danmark och Norge. Men konflikter

var T.T. van vid!

Låt oss titta lite närmare på T.T.

och hans 1930-tal!

Tidskriften: Gymn, och dess snabba

utveckling från en mer salongsfähig

högerextremism till ett språkrör för

nazism väckte kritiska röster bland

liberaler och kretsar på vänsterkanten

[13].

Även Gymns medarbetare: T.T.,

påtalade sin bundsförvants-uppdragsgivares

profilering mot antisemitism i en

artikel i Stockholmstidningen, 24 maj,

1931 [9]. Han skrev (cit):

”… Det är ingen tillfällighet att

de som nu hacka som häftigast på

det lyckligtvis helt luftiga begreppet

”idrotten” här i landet är en

samling unga marxister och enstaka

nazister: å den ena sidan salig

Hegels tes-stinna … å den andra

herrar nazister och fascister, såsom

en viss ”gymnisk” (?) ingenjör, för

vilken idrotten (på sista året!) blivit

en styggelse i den mån den beblandat

sig med ”mammonismen”, storpressen

och därmed ”det judiska

kapitalet”, internationalismen och

hur fraserna nu svarvas. …”

C.-E. Carlberg var ju en Chalmersutbildad

ingenjör!

T.T. reagerade i början på 1930talet

först negativt och med avståndstagande

på den i Weimartyskland

snabbt växande nazismen och dess

antisemitism. Artikeln i Stockholms-

Tidningen är också ett debattinlägg,

där T.T. i trogen gymnisk anda ville

skilja på äkta idrott i form av t.ex. terränglöpning

i Tierp från proffsboxning

på Cirkus, Djurgården. Det förra var

enligt T.T. idrott .

Att T.T. inte tvekade, att vid upprepade

tillfällen sparka på skribentkollegor

i tidskriften: Gymn, framgår av

följande artikel i IB: ”Om NAKEN-

KULTUR”, från september, 1933,

(kurs. förf. egna) (cit):

”… Av den ”moderna” tyska

nakenkulturen lämnas en dokumentariskt

mycket värdefull bild i

filmen Tillbaka till naturen, som nu

går på Acardia. … Filmens centrala

part, bildrapporten om ”det nakna

folket” i det tredje riket, har tre

fyra goda gymnastikidéer men är

annars betänkligt. … Då kommer

det tyska fram. Organisationsraseriet.

… han förenas sig med

sektbrodern och sektsystern i en

oavlåtlig serie sprattlingar … Men

kan professor Almqvist säga varför

inte vederbörande ägnar sig lite mer

åt böljan och solstrålen … Det var

ju dock naturens goda håvor som

det var frågan om. …”

”Professor Almqvist” var E. B. Almquist,

professor i allmän hälsovårdslära

vid Karolinska Institutet (KI).

Han var en av de tongivande i den

svenska hygienrörelsen under det

tidiga 1900-talet. E.B. Almquist blev

under 1930- och 40-talen en av de mer

officiellt kända ”överklassnazisterna”.

E.B. Almquist följde efter Gymns

nedläggning med C.-E. Carlberg över

till Samfundet Manhem och blev dess

ordförande (”drott”) 1934-1941. L.

Berggren har en uttömmande beskrivning

av personen i fråga i sin doktorsavhandling

[14].

Med E.B. Almquists bakgrund i ett

akademiskt ämnesområde med idrottsanknytning

i vidare mening och med

den grundsyn samt politiska inställning

han representerade blev han ett ”gefundenes

Fressen” för C.-E. Carlberg. E.B.

Almquist publicerade sig i Gymn med

fem artiklar som omfattade allt från

hygien, nationalism samt antisemitism

[15, 16, 17, 18, 19]. Den nazityska

propagandafilmen T.T. hänvisade till

innehöll tydligen en för T.T. störande

nakenhet, vilket tydligen inbjöd till

ett raljerande över en del i nazismens

hälsobudskap.

T.T. redovisade redan i augusti,

1932, i sin IB-artikel: Framåtandan,

att reaktionen mot den redan i Weimartyskland

etablerade våldsregim

nazismen stod för var minst sagt

dubbelbottnad. Man får intrycket av,

att T.T.s reaktion på och mot judeförföljelser

och antisemitism bara var

en kortvarig företeelse, som snabbt

falnade (kurs, förf. egna) (cit):

” … Svenska folket har mist tron.

… Alla folk som uträttat något,

ha blossat av tro på en uppgift.

Fransmännen ha trott på … ,

italienarna på det genom Mussolini

pånyttfödda Rom. Få se om inte

Hitlermännen med sin orimliga

tro på en teatralisk kliché och en

antijudisk, ”nationell” idé dra det

längsta strået emot de förnuftigare

men otroende landsmännen. …”

T.T.s knytning till den form av

högerextremism och rasism som Gymn

i sitt tidiga skede representerade har

tidigare inte uppmärksammats. Anna

Gardeman har i sin 60-poängs-uppsats:

Torsten Tegnér, idrott och politik 1933-

1942, refererat T.T.s reaktion mot den

tyska nazismens antisemitism under

1933, d.v.s. året för Machtübernahme.

T.T. ville först ifrågasatta Nazityskland

som värdland för olympiaderna 1936.

Den 5 april 1933, i en artikel på IB:s

förstasida, ifrågasatte T.T. starkt IOK:s

beslut. Artikelrubriken löd: Är Tyskland

moget för olympiad? Den 10 april


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

1933 menade T.T. bl.a., att judeagitationen

hade arbetats upp under mer

än ett decennium och var nazismens

politiska nyckelfråga. Den 12 april

refererade T.T., att den amerikanska

idrotten hade reagerat mot de tyska

judeförföljelserna och hotade med

bojkott. Inte fullt två veckor senare

skrev T.T. i artikeln: OLYMPIA, att

det kunde bli aktuellt för IOK att flytta

olympiaden p.g.a. de tyska judeförföljelserna.

En engagerad artikel om

USA:s ståndpunkt publicerades den 22

november 1933. Amerikanarna ville,

att deras idrottsmän skulle avstå från

OS, om inte den nazityska olympiska

kommittén garanterade, att inhemska

idrottsmän i Nazityskland av tyskjudisk

bakgrund fick träna och på

annat sätt förbereda sig för eventuella

nazityska OS.

T.T. som förespråkare för OS i nazismens

vård

T.T.s kritik mot Nazitysklands antisemitism

blommade dock snabbt ut

och byttes på några månader ut mot

i många stycken en beundran inför

Nazitysklands bedrifter [10, 11]. Han

hade bl.a. hävdat i omsvängningsfasen,

att (cit):

”… den tyska idrottens utestängning

av judar var en intern angelägenhet.

…”.

A. Gardeman hävdar, att en omsvängning

i T.T.s grundsyn på Nazityskland

kan skönjas redan i december 1933

[10]. Det gällde det tyska riksdagshuset

och mordbranden där den 27 februari

1933. Nazisterna skyllde omedelbart

på kommunisterna, vilket bl.a. förde

Hitler till makten som diktator. En

tysk kommunist togs på bar gärning

samt dömdes till döden. Samtidigt

misstänktes nazisternas stå för dådet.

Senare historisk forskning har visat,

att anklagelserna mot kommunisterna

sannolikt var riktiga. Alltnog, T.T. såg

på dödsdomen som en seger för de

tyska rättsprinciperna och uttryckte

sitt indirekta gillande av Nazityskland.

Senare ville han också fjärma sig från

en diskussion om den öppna antisemitismen

i Nazityskland. T.T. hävdade,

att man inte skall uttrycka sig över

något man inte begriper!

Den 27 februari 1935 redovisade

T.T. öppet och klart i IB sin ändrade

syn på Nazityskland som värd för

vinter- och sommar-OS. T.T. hävdade,

att Nazityskland var moget att ta på sig

ansvaret för och värdskapet för OS.

T.T. var mycket imponerad över

den nazityska organisationen och

genomförandena av vinter- och sommarolympiaderna.

Det är mot den

bakgrunden man måste se IBs negativa

reaktion 1937 på, att den amerikanska

friidrotten reagerade på Nazitysklands

antisemitism och judeförföljelserna

och förbjöd tävlande där. Inte ens

Kristallnacht november 1938 med ett

ohöljt våld mot den inhemska judiska

befolkningen, väl redovisat av dåtidens

svenska massmedia, fick T.T. att ändra

uppfattning. T.T.s oberördhet av händelserna

under Kristallnatten framgår

också av hans bidrag i IB den 4 januari

1939. T.T. var faktiskt relativt positiv

till den tyska idrotten, vilket ”nyårsförhoppning

inför 1939” vittnar (cit):

”… Ett Tyskland, lika fint och

honnett i utrikes- och inrikespolitik

som det faktiskt visat sig i idrottspolitik

…”

A. Gardeman har heller inte funnit stöd

för, att T.T. kritiserade det i september

1940 (efter att Andra Världskriget

inletts) återupptagna svenska idrottsutbytet

med Nazityskland i och med trelandskampen

i friidrott i Helsingfors.

Under 1933 och 1934 var det förståeligt

och inget problem för T.T. att

hävda principen om idrottens politiska

neutralitet. Men var attityden försvarbar

efter det, att nazismen visat sin

inhemska våldsbenägenhet i mitten och

slutet av 1930-talet och framför allt,

efter att man startat Andra Världskriget?

T.T. konstaterade visserligen i IB,

att idrotten i Norge hade politiserats

under den nazityska ockupationen.

Men trots detta hävdade T.T., att han

inte förlorat sin tro på en ”opolitisk”

idrott. I mycket allmänna och urvattnade

ordalag hävdade T.T., att vare sig

nazister eller kommunister borde få

delta i det internationella idrottsutbytet.

Kröp T.T. frivilligt till korset?

T.T. gör en plötslig omsvängning 1935

och stödjer, att Nazityskland skall

få arrangera vinter- och sommar-OS

1936. Andra Världskrigets utbrott

1939, ockupationen av Danmark och

Norge den 9 april 1940, kommenterades

av T.T. på ett sätt som antyder en

viss negativ reaktion mot Nazityskland.

Men det är först övergreppen på civila

1942 i våra broderländer, som fick T.T.

att återigen definitivt ändra sig och 180

grader. Då kunde han t.o.m. ensam

ställa sig upp mot RF i dess beslut om

landskampsutbyte med Nazityskland

(se nedan).

Hur uppfattades egentligen T.T.

som person av sin samtid? Rolf Pålbrant

har i sin bok: Arbetarrörelsen

och idrotten 1919-1939, redovisat

detta. Den ursprungliga socialdemokratiska

sedan kommunistiska tidskriften:

Stormklockan, samt den kommunistiska:

Folkets Dagblad Politiken (FDP),

anklagade i flera artiklar signerade

Arvid Vretling T.T. liksom RF för ”fascistbeundran”

[12].

S. Oredsson har beskrivit hur den

svenska opinionen började svänga från

först fördel Nazityskland sedan emot i

samband med invasionen av Danmark

och Norge 1940 [20]. De mer ”trögtänkta”

fick sig en ordentlig knuff i

ryggen i samband med, att i Norges

intellektuella, framför allt studenter

och deras professorer, samlades upp

och transporterades till arbetsläger i

Nazityskland. Reaktionen mot Nazityskland

något år senare blev massiv,

när danska och norska judar hotades

med transport till redan då av massmedia

rapporterade utrotningsläger i

såväl Nazityskland som ockuperade

områden österut.

Den kanske mest solkiga av den

svenska idrottens utbytesinitiativ

med Nazityskland, var de ”Nordiska

spelen”. P.O. Holmäng har på ett

belysande sätt utrett turerna i denna

tragiska historia eller ”icke-händelse”

för att använda hans egen nomenklatur

[21].

Arvprinsen Gustav Adolf som

ordförande för RF tog tillsammans

med den övriga ledningen för RF beslut

1941 om, att försöka ”återuppliva”

de sedan 1926 insomnade Nordiska

spelen. Enligt planerna skulle de hållas

i Stockholm februari, 1942. Formellt

fanns det visserligen ett RF-beslut om,

att på sikt återuppta spelen. Men agerandet

1941 var helt och hållet ett nytt

och för många överraskande initiativ

från RFs sida. Det var tydligen betingat

av, att till varje pris hålla idrottsutbytet

med Nazityskland under armarna. P.O.

Holmäng ser i bakgrunden regeringen

och UD som påtagliga intressenter/

påtryckare. Men han avstår av skäl

jag inte kan bedöma att kommentera

kungahusets roll via arvprinsen.

Det är glädjande att konstatera,

att en av de första och mest bitska

kritikerna av förslaget hade sina rötter

i idrotten - storlöparen och ”den

flygande skolläraren”, Edvin Wide.

Han gjorde det i sin krönika i den av

Hjalmar Branting grundade vänstertidningen:

Social-Demokraten - insomnad

1958. Men även T.T. reagerade och

41


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

bröt därmed ett flerårigt beundrarförhållande

visavi Nazityskland. Han

reagerade både som ledamot av RFs

Överstyrelse (ÖS) och som journalist

via artiklar i IB. H. Carlsson reagerade

också intensivt i sin bok från 1942:

Nazismen i Sverige; Ett varningsord,

över det ”urbota” i förslaget om Nordiska

Spelen. [13].

T.T. sätt att reagera stötte RFs

högsta ledning. ÖS innehöll vid den här

tiden häradshövdingen Gustav Lindstedt,

som tillsammans med t.ex. B.

Ekelund argumenterade emot T.T. och

i praktiken isolerade/marginaliserade

T.T. i ÖS. På så sätt bibehöll ÖS sin

tidigare syn på ett vidare engagemang

för Nazitysklands sak samt från RFs

sida att hålla idrottsutbytet med nazisterna

vid liv [6, 21].

G. Lindstedt har ett rätt dystert

curriculum vitae i högerextremismens

och den svenska nazismens framväxt

under 1930-talet. Han fanns med i den

grupp av överklassnazister som bildade

Nationalsocialistiska Blocket (NSB),

1933, tillsammans med E. von Rosen,

Asea:s VD Artur Lindén, överstarna

Archibald Douglas och Erik Grafström,

professor Gösta Häggqvist, m.fl. [22].

1934 var han med och bildade Nationella

Arbetarförbundet tillsammans

med andra förnäma överklassnazister

som fil.dr. Rütger Essén, dåvarande

kandidaten, sedermera fil.lic. P.

Engdahl, överstelöjtnant Emil Fevrell,

m.fl. Vidare hade han varit ordförande

i den expertgrupp som lade grunden

till den beryktade Steriliseringslagen

1934 med sitt klart rasistiska innehåll

[6, 23].

Som ovan beskrivits var trojkan:

arvprins Gustav Adolf, B. Ekelund och

B. Lindman, en ofta utnyttjad kanal för

regeringen och UD att styra idrotten på

ett för landet ”tillrättalagt sätt”. Det

här är ju frågan om eftergiftspolitikens

år mot Nazityskland och idrotten fick

spela med.

Statsminister Per Albin Hansson

och utrikesminister Christian Günther

hade dock enligt P.O. Holmäng i och

med september 1941 fått en ny syn på

hur relationerna med Nazityskland

skulle se ut. Man lät meddela RF, att

man borde avstå från internationella

tävlingar med hänvisning till situationen

i Norge. RF böjde sig visserligen

för påpekande men bad att få återkomma

i tid inför 1943!

Sammanfattningsvis, 1941 och

1942 var idrottsutbytet mellan Sverige

och Nazityskland mycket omfattande,

vilket fick många svenska nazister

utanför idrottsrörelsens beslutsrum att

42

andas morgonluft trots de begynnande

opinionsmässiga motgångarna. Enligt

K.N.A. Nilsson skrev generalmajor

Hjalmar Falk 1942 ett brev till redaktör

Telander i Dagsposten. I brevet

föreslog han, att arvprins Gustav Adolf

och IOK-ledamoten samt idrottspotentaten:

C. von Rosen ekonomiskt

skulle stödja den öppet nazistiska

dagstidningen: Dagsposten [7]. C. von

Rosen liksom hans bror, E. von Rosen,

var ju redan kända för sina nazistiska

sympatier och engagemang i C.-E.

Carlbergs Samfundet Manhem samt

umgänge med den nazityska eliten som

H. Göring, Ribbentrop, etc. Bl.a. L.

Berggren har dokumenterat, att såväl

rena penningdonationer som skänkta

konstföremål ingick i den von Rosenska

familjens direkta eller indirekta

monetära stöd till den svenska nazismens

fromma [14].

Vad som framgår av datamaterialet

redovisat ovan framgår med önskvärd

tydlighet, att T.T.s syn på nationalsocialismen

och Nazityskland varierade

på ett många gånger oförklarligt sätt

under de kritiska åren sent 1920-tal

och tidigt 1930-tal. Hans negativa

inställning under sent 1930- och 1940talen

följer emellertid ett allmänt känt

mönster för de svenskar, som ville

undfly den farkost som var på väg att

haverera. T.T.s roll (-er?) har för Mats

Gustavsson och mig varit perifert (-a)

jämfört med C.-E. Carlbergs betydelse

för att utnyttja idrotten för att sprida

nazismens idéer. Mönstret var tidigare

känt och under Weimarrepublikens

dagar med framgång praktiserats av

den då växande nazismen. T.T. är definitivt

värd en belysande och genomlysande

doktorsavhandling. Lycka till

Rolf Haslum! Den svenska idrottsrörelsen

behöver någon som kan ”vända på

alla stenar”.

Referenser

1. Karlsson J, Gustavsson M. Idrotten som

propagandainstrument. Svensk Idrottsforskning

2000 (1):4-9.

2. Haslum R. Ideologi för svältfödd idrottsrörelse

- Torsten Tegnér som idrottsideolog.

2005;4:44-48.

3. Tegnér T. Från IX Olympiadens fotbollsturnering.

Gymn 1928;1(1):12-14.

4. Tegnér T. En segerrik svensk idrottsvinter.

Återblick och analys. Gymn 1929;2(2):24-29.

5. Tegnér T. Kamrater jag mötte på idrottsbanan

Stockholm: 1942: 1-147

6. Nilsson KNA. Svensk överklassnazism

1930-1945 Stockholm: Carlssons Bokförlag,

1996: 1-281.

7. Nilsson KNA. Överklass, nazism och högerextremism

Stockholm: Carlssons, 1998: 1-350.

8. Bauer F, Lundberg T, Tegnér T. Hälsa och

friluftsliv. Stockholm: A.-B. Svensk Litteratur,

1934: 1-916.

9. Tegnér T. Idrotten existerar icke! In: Stadion;

Idrottsglimtar och idrottsstudier. Stockholm:

Albert Bonniers Förlag, 1938: 136-143.

10. Gardeman A. Torsten Tegnér, idrott och

politik 1933-1942. IHOS 1991: 9-43.

11. Gardeman A. Torsten Tegnér, idrott och

politik 1933-1942. Stockholms Universitet,

historiska institutionen, 1991: 9-43

12. Pålbrant R. Arbetarrörelsen och idrotten

1919-1939 Uppsala: Almqvist & Wiksell

International, 1977: 1-250.

13. Carlsson H. Nazismen i Sverige; Ett varningsord

Stockholm: Federativs, 1942: 1-224.

14. Berggren L. Nationell upplysning; Drag i

den svenska antisemitismens idéhistoria Stockholm:

Carlssons Bokförlag, 1999: 1-427.

15. Almquist EB. Ur nordiska folkens historia.

Gymn 1931;4(3):6-8.

16. Almquist EB. Den nuvarande internationella

faran, Några upplysningar till den nya

generationen. Gymn 1932;5(1):1-4.

17. Almquist EB. Ett tillägg rörande Sverige.

Gymn 1932;5(1):22.

18. Almquist EB. Ett väckelserop. Judendom

och kristendom J. L. Författarens förlag. Göteborg.

Gymn 1932;5(1):II-III.

19. Almquist EB. Bonden och de internationella

strävandena. Gymn 1932;5(2):6-10.

20. Oredsson S. Lunds universitet under andra

världskriget; Motsättningar, debatter och

hjälpinsatser Lund: Lunds universitetshistoriska

sällskap, 1996: 1-242.

21. Holmäng PO. Idrott och utrikespolitik;

Den svenska idrottsrörelsens internationella

förbindelser 1919-1945 Göteborg: Historiska

institutionen i Göteborg, 1988: 1-329.

22. Lööw H. Hakkorset och Wasakärven

Gothenburg: Department of history, Gothenburg

University, 1990: 1-527.

23. Runcis M. Sterilisering i folkhemmet

Stockholm: Ordfront, 1998: 1-371.

(1). C.-E. Carlbergs engagemang i Svenska

Röda Korset har tidigare anekdotiskt beskrivits

i idrottsintresserade kretsar samt dokumenterats

i L. Berggrens avhandling [14].

C.-E. Carlberg skänkte familjens sommarresidens

på Värmdö - Lillsveds Herrgård - först

till Svenska Röda Korset, som senare antingen

avböjde eller förde över gåvan/donationen

till Svenska Gymnastikförbundet - oklart hur.

Förbundet har till undertecknad avböjt en

utredning. Sverige första idrottsfolkhögskola

grundades där 1937. C.-E. Carlberg satt i

skolans styrelse till 1942, då han skildes från

uppdraget. Det hade avslöjats, att Hitlerjugend-aktiviteter

försiggått inom skolan stör

och hägn. Hur relationerna det aktuella året

1934 såg ut mellan T.T., C.-E. Carlberg och

Svenska Röda Korset är outrett.


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Effekt av höghöjdsträning

– myt eller verklighet?

Det vetenskapliga intresset för höghöjdsträning började i samband med OS i Mexico City 1968.

Beslutet att tävlingarna skulle genomföras på 2200-2500 m.ö.h. ledde till att flera forskargrupper

i olika länder intresserade sig för hur man på bästa sätt skulle kunna anpassa sig för att prestera

på hög höjd (Balke et al., 1966; Buskirk et al., 1967; Dill, 1968; Evans & Consolazio, 1967;

Faulkner et al., 1967; Hollman et al., 1967; Jokl et al., 1969; Pugh, 1965; Saltin, 1967; Scano

& Menieri, 1967; Shephard, 1967). Då OS i Mexico anses som startskottet för det ”afrikanska

löparundret” bidrog spelen även till ett ökat intresse för höghöjdsträning som ett verktyg inte

bara för att prestera på hög höjd utan även för att öka prestationsförmåga på havsnivå. Denna

”tro” på höghöjdsträning som ett extra stimuli i förhållande till träning på havsnivå med avseende

till tävlingsprestation på lågland finns fortfarande idag. Mot bakgrund av detta har anmärkningsvärt

få väl kontrollerade vetenskapliga studier genomförts fram till dags dato. Det kan därför vara

svårt för tränare och aktiva att skilja ´right from wrong´. Vår ambition med denna korta exposé

är att ge en summering av den kunskap som idag ligger till grund för höghöjdsträning för att öka

prestationsförmågan vid havsnivå. Vi kommer dessutom att belysa ”state of art” beträffande

användning av höghöjdsträning för att prestera på hög höjd. Detta är speciellt aktuellt med tanke

att flera idrottsgrenar under vinter-OS i Turin genomförs på höjder över 1500 m.ö.h.

CARSTEN LUNDBY

COPENHAGEN MUSCLE

RESEARCH CENTER,

KÖPENHAMN

H.-C. HOLMBERG

SVERIGES OLYMPISKA

KOMMITTÉ, FYSIOLOGISKA

INSTITUTIONEN VID GIH

STOCKHOLM

TRÄNING PÅ HÖG HÖJD FÖR ATT

PRESTERA PÅ HAVSNIVÅ

Totalt sett kan man urskilja 4 olika

höghöjdsmodeller för att förbättra

prestation på havsnivå: 1) bo lågt och

träna högt, 2) bo högt och träna högt;

3) bo högt och träna lågt och 4) sova/

befinna sig på ”artificiell hög höjd”

(undertryckskammare/ höghöjdshus)

och träna lågt.

Bo lågt– träna högt

Denna träningsmodell har framför allt

använts i Östeuropa och ansetts ge en

positiv effekt på prestationsförmågan

på låg höjd. Man använde höghöjdskammare

eller andades syrefattig luft

under arbete. Vid submaximalt arbete

kommer träningen att upplevas mer

intensivt då den relativa belastningen

är högre vid en viss given absolut

belastning. Detta åtföljs av en högre

ventilation, hjärtfrekvens och blodlaktatkoncentration

vid samma givna

submaximala arbetsbelastning. Bland

andra har Vogt med medhjälpare

(2001) visat att denna träning i sig

medför en ökad transkription av

HIF-α, såväl som ökning av den

genetiska budbäraren (mRNA) för det

ämne, myoglobinet, som transporterar

syre inuti muskeln och tillväxtfaktorn

för kapillärerna (VEGF), om träningen

genomfördes med hög intensitet. De

kunde däremot inte finna någon funktionell

effekt av denna adaptation då

det inte förelåg någon skillnad mellan

grupperna som tränade i hypoxi och

normoxi. Ett problem med att tolka

data från olika studier är att flera

höghöjdsstudier inte är genomförda

med en bra design och saknar kontrollgrupp

(Bailey & Davies 1997, Boning

1997; Friedmann & Bartsch 1997).

Sammantaget har få vetenskapliga

studier kunnat påvisa någon förbättrad

prestationsförmåga på havsnivå efter

träning i hypoxi jämfört med träning

vid havsnivå (se Levine 2001). En av de

mer citerade är en studie av Terrados

(1990) som med en enbens sparkmodell

visade att det hypoxi-tränade

benet ökade mer i uthållighet jämfört

med benet som tränades i normoxi. Då

enbensarbetet i hypoxi genomfördes

med en högre relativ belastning jämfört

med benet som tränades i normoxi

och att arbetet utfördes med en liten

muskelgrupp (quadriceps) där syretillförseln

i sig inte är en begränsande

43


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

Träning på glaciär i syfte att bilda nya röda blodkroppar. Foto: Artur Forsberg

faktor, jämfört med vid ex. helkroppsarbete,

är det dock svårt att dra några

långtgående slutsatser från denna

studie till vanlig idrottsträning. Den

studie, som av flera anses ha haft den

bästa designen för att pröva modellen

”träna högt - bo lågt” med löpning,

kunde ej påvisa några skillnader i

träningseffekt mellan de som tränade

på hög höjd och de som tränade på

havsnivå (Roskamm et al., 1967). Två

huvudsakliga orsaker har framförts

för att förklara den uteblivna effekten

av att ”träna högt – bo lågt”: 1) Att

distansträningen är betydligt ”tuffare”

på hög höjd eller då man inandas luft

med lågt syreinnehåll, och därför väljer

idrottare en belastning som är lägre

än vad de skulle välja vid havsnivå

(Levine et al., 1992; Brosnan et al.,

2000) vilket leder till en reducerad träningseffekt.

2) Att hjärtats maximala

pumpförmåga och kroppens maximala

syreupptagning är nedsatt vid arbete

med lågt syreinnehåll i blodet. Detta

får minst två direkta konsekvenser: a)

att hjärtat inte ”stressas” maximalt vid

den högintensiva träningen, och b) pga.

den reducerade syrefluxen genom muskulaturen

kommer inte heller elektron-

44

transportkedjan inuti muskelcellen att

stressas maximalt. Utifrån teorin om

symmorfosis, d.v.s. att ett biologiskt

system anpassas efter den stress som

det utsätts för, är det därför en större

sannolikhet att träning på hög höjd

medför en försämrad, snarare än en

ökad prestationsförmåga. Det är också

det praktiska resultatet i flera av de

studier som prövat denna modell, d.v.s.

att aktiva fått en oförändrad eller lägre

maximal syreupptagning och prestationsförmåga.

Med utgångspunkt från

resultaten och erfarenheter av elitidrottare

används därför inte heller denna

metod idag i någon större omfattning.

Bo högt – träna högt

Denna träningsmodell ökade i popularitet

efter OS i Mexico City 1968.

Många uthållighetsidrottare sökte sig

till högplatåer i Nord- och Syd-Amerika,

Afrika och Europa och kombinerade

boende och träning på höjder över

1500 upp mot 3000 m.ö.h..

Från sk. tvärsnittsstudier vet vi att

individer som bor på hög höjd (>2000

m.ö.h.) har en högre Hb-koncentration

jämfört med de som bor vid havsnivå

och att den stiger med ökad höjd (Weil

et al., 1968). Med utgångspunkt från

detta skulle man därför kunna dra

slutsatsen att det skulle vara optimalt

om man kunde bo högalpint (>4000

m.ö.h.) och samtidigt träna där.

Dessvärre finns det dock flera negativa

faktorer sammankopplat med att

vistas på högalpin höjd för en idrottare;

bl.a. en förämrad aptit och sömn

och flera försök har visat att aktiva har

svårt att genomföra träningsläger på

höjder >3000 m.ö.h. (se Brugniaux et

al., 2005). Även om ”bo högt - träna

högt”-modellen fortfarande används

av en del av våra uthållighetsidrottare,

så är den vetenskapliga dokumentationen

för denna inte helt övertygande.

Problemet liknar ”bo lågt–träna högt”,

nämligen att aktiva har svårt att upprätthålla

en tillräckligt hög träningsintensitet

under de viktiga högintensiva

”tuffa” träningpassen (Levine & Stray-

Gundersen, 1997). Detta leder till att

träningsstimuli riskerar att bli för låg

och den förväntade prestationsförbättringen

uteblir.

Många idrottare och tränare har

uppfattningen att de östafrikanska

(Tanzania, Etiopien och Kenya) framgångarna

på medel- och långdistans


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

kan tillskrivas att löparna bor och

tränar på hög höjd. På samma sätt har

de Marockanska löparframgångarna

förklarats som en produkt av att de i

sin träningsmodell regelbundet använder

höghöjdsträning runt ca 1600

m.ö.h. i Atlasbergen. Att de afrikanska

löparna är framgångsrika är det inget

tvivel om. Trots flera studier har man

dock inte kunnat konstatera någon

skillnad mellan de kenyanska och europeiska

elitlöpare avseende de faktorer

som oftast diskuteras som de effekterna

man vill uppnå med höghöjdsexponering,

d.v.s. VO 2max , blodvolym eller

koncentration av hemoglobin (Saltin

et al., 1995a; Saltin et al., 1995b). Vad

beträffar det Marockanska systemet

så finns det idag inget som stödjer att

boende eller träning på denna höjd

medför någon signifikant annorlunda

adaptation jämfört med motsvarande

träning på havsnivå.

För våra vinteridrotter (alpint,

längdskidåkning, skidskytte, freestyle

och snowboard) är dock modellen med

att bo högt och träna högt fortfarande

använd under vissa perioder av året

och nödvändig för att få tillgång till

snöträning på glaciär.

Den används även av en del uthållighetsidrotter

under uppbyggnadsperioden.

Problem med att bibehålla

träningsintensitet och –hastighet gör

att denna metod idag används i mindre

omfattning i den sista fasen in mot

mästerskap jämfört med tidigare.

Bo högt – träna lågt

Denna modell lanserades av Levine

och Stray-Gundersen (1991) under

arbetsnamnet ”live high-train low”

och innebär att bo högt (2000–3000

m.ö.h.) och träna på en så låg höjd

som möjligt (


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

syre och därigenom försöka att uppnå

samma anpassningseffekter som att

bo på ”riktig” hög höjd. Metoden

har prövats med varierande resultat i

Finland, Norge, Frankrike och Australien.

Idag används denna metod i allt

mindre utsträckning och i vissa länder,

exempelvis Norge, har den till och med

förbjudits av etiska skäl. De vetenskapliga

försök som genomförts med

olika former av höghöjdshus visar att

man för att få effekt med denna modell

måste ”skapa” en höjd på minst 3000

m.ö.h. och vistas i denna miljö >14

timmar per dygn ((se Brugniaux et al.,

2005)). Detta är som alla förstår relativt

komplicerat att förena med vanligt

socialt liv och då all träning eller metoder

för att öka prestationsförmågan till

sist ska vägas mot genomförbarhet så

föredrar, av förståeliga skäl, våra bästa

elitidrottare”äkta” hög höjd som inkluderar

frisk luft och vackra naturscenarier

framför att vistas i ett tält eller

slutet rum 3/4 av sitt dygn.

En annan modell som prövats är

daglig korttids intermittent exponering

av hypoxi motsvarande ca 5000

m.ö.h. via en ”huva” eller att den

aktive nyttjar en sk. ”hypoxicator”.

Denna modell prövades nyligen i en

väl kontrollerad samstudie mellan två

ledande amerikanska och australiensiska

grupper på området höghöjsträning

(Julian et al., 2000). De fann dock

varken någon hematologisk förändring

eller positiv effekt på prestationsförmågan

med denna högintensiva korta

exponering. Sammanfattningsvis så är

konklusionen med de olika modeller av

intermittent hypoxi i en nyligen publicerad

review ”Intermittent Hypoxic

Training: Fact or Fancy” (Levine 2004)

att de sannolikt inte medför någon

fördel för den vältränade idrottaren.

Hur används då höghöjdsträning

idag och varför är det så olika uppfattningar

om vad som fungerar?

Många tränare och aktiva har en

grundsyn att höghöjdsträning måste

fungera och för att uppfylla den

hypotesen så söker man därför olika

lösningar för att få ett positivt svar

46

Havsnivå 1 dag, HH 1 vecka, HH 2 veckor, HH 3 veckor, HH

VO 2max (ml·min -1 ·kg -1 ) 74.4 ± 2.3 68.1 ± 2.6* 68.1 ± 2.3* 70.5 ± 2.2*§ 71.1 ± 2.4§

TTU (330 W) 45.23 ± 8.12 33.19 ± 7.23* 35.12 ± 6.12* 39.42 ± 6.19*§ 40.37 ± 7.54§

Tabell 1. VO 2max (ml·min -1 ·kg -1 ) och tid till utmattning med 330 W vid havsnivå, efter 1 dag, 1 vecka, 2 veckor och 3 veckors uppehåll

på 2320 meters höjd (HH). *Signifikant lägre än mätningarna på havsnivå, § Signifikant ökning i förhållande till dag 1 på 2320 meter.

Opublicerade data Carsten Lundby.

för att den aktiva ska vara en av dom

som har effekt. Med utgångspunkt

från aktuell litteratur och egen erfarenhet

så är vår uppfattning att det idag

fortfarande saknas vetenskapliga bevis

för att entydigt kunna fastställa att

höghöjdsträning har en additiv effekt

jämfört med att genomföra träning vid

havsnivå. Många av de undersökningar

som gjorts saknar kontrollgrupp och

har inte tagit hänsyn till andra faktorer

som att 1) höghöjd innebär ofta en mer

kuperad träningsterräng, 2) miljöombytet

har en positiv effekt för att

undvika träningsmonotoni, 3) att höglandet

ofta erbjuder fantastiska miljöer

och naturscenarier som är stimulerande

för individen och 4) att det vid all

forskning finns det något som brukar

kunna samla under ”camp effect” – dvs

att man automatiskt får en plus-effekt

av att ha saker och ting runt en aktiv

ordnade.

En begränsning såväl som tillgång

med forskning är att man har krav

på att statistiskt pröva resultat och

jämföra gruppdata. Det viktiga för

elitidrottaren är ju att finna ut hur just

denna individ fungerar och adapterar

till olika träningsstimuli. Den enda

studien som undersökt möjliga orsaker

till varför det föreligger skillnader

mellan olika individer och att vissa

kan få en direkt motsatt effekt av sin

höghöjdsträning (Chapman et al.,

2001). Utifrån sina resultat delade de

in sina försökspersoner i ”responders”

och ”non-responders”. Utmärkande för

de som förvättrade sin prestation efter

höghöjdsträning var att de 1) hade

tillräckliga järndepåer, var utvilade och

friska innan de inledde sitt höghöjdsvistelse,

2) fick ett starkare EPO-svar

under de första dagarna på höjd som

kvarstannade under längre tid, 3) hade

en högre anaerob mjölksyratröskel och

behövde därför i mindre utsträckning

reducera sin träningshastighet än de

som var sk. ”non-responders” och

4) kunde hålla en högre intervallhastighet

under de högintensiva passen.

Dessa data bekräftar mycket av flera

tränares empiriska erfarenhet att det

är viktigt med en väl utvecklad aerob

bas innan aktiva tillför denna externa

träningsstimuli och att det är minst

lika viktigt VAD man gör innan, under

och efter höghöjdslägret som exakt

på vilken höjd man är på och hur

länge man är där. Vår uppfattning är

därför att genomförandet av kollektiva

breda satsningar där alla ska använda

höghöjd som träningsmodell är bra

för att inventera enskilda individers

individuella respons men ej optimalt för

alla som uppladdning för det enskilda

mästerskapet.

Alla de som dricker denna mixtur

vill bli kurerade, undantagen är de

som dör. Därför är den effektiv för

alla, utom för dom som är obotliga.

(Galen, år 180)

Alla dom som som genomför

höghöjdsträning blir bättre, med

undantag för dom som blir sämre.

Därför är höghöjdsträning effektivt

för alla, med undantag för dom som

det inte fungerar för.

(RT Telford, australiensisk hög

höjdsforskare och landslagstränare

medel- och långdistans-

löpning)

TRÄNING PÅ HÖG HÖJD FÖR ATT PRE-

STERA PÅ HÖG HÖJD

Hur förbereder man sig för tävlingar

på hög höjd?

Det är välkänt att prestationsnivån

för uthållighetsidrotter reduceras med

tilltagande höjd över havet. Från stora

internationella höghöjdsexpeditioner

på höjder >3500 meter har man visat

att VO 2max inte ökar med acklimatisering

medan endast några få studier

har undersökt effekten av acklimatisering

till hög höjd vad beträffar tid till

utmattning (TTU) vid submaximalt

arbete. Den enda av dessa som undersökt

tid till utmattning är en studie

av Maher et al. (1974) som studerade

detta på 4300 meters höjd. De fann

att försökspersonerna efter 12 dagars

acklimatisering hade förbättrat sin tid


S V E N S K I D R O T T S F O R S K N I N G 1 - 2 0 0 6

till utmattning vid 75% av VO 2max med

30% (från 70 till 100 minuter i jämförelse

med akut höghöjdsexponering.

Huruvida försöken från dessa höjder

är relevanta även för idrottsutövare

som normalt inte tävlar >3000 m.ö.h.

är idag inte känt, då det föreligger få

studier från lägre mer relevanta höjder

runt 1500 m.ö.h. Under OS 1968

(2200-2500 m.ö.h.) undersökte Bengt

Saltin några av de svenske OS-deltagarna

(bl.a. Fåglum-bröderna) och

fann att de hade ett högre VO 2max sista

dagen på hög höjd jmf med dag 1. Ett

liknande forsök genomfördes på danska

elitcyklister innan OS i Atén 2004. Åtta

aktiva testade VO 2max och submaximal

arbetsprestation (TTU med en belastning

på 330 W) vid havsnivå och efter

1 dag, 1 vecka, 2 veckor och 3 veckor

på 2320 meters höjd. Tabell 1 visar att

både VO 2max och TTU var lägre från

dag 1 till och med att de varit på hög

höjd under 2 veckor. Därefter skedde

det inte någon signifikant ökning av

VO 2max och TTU till vecka 3.

Dessa data indikerar att om man

ska tävla på hög höjd är det en fördel

att komma till aktuell tävlingshöjd

minst 2 veckor innan tävling. Vad

säger då empiriska data? Den kände

höghöjdsforskaren Ben Levine rekommenderar

6-7 veckors långt höghöjdsuppehåll

innan tävling på hög höjd.

Om man inte har någon möjlighet att

bo på tävlingshöjden minst 14 dagar

innan tävlingsdagen är det en fördel att

komma direkt till hög höjd så kort tid

som möjligt innan tävlingen börjar. Ett

exempel på idrottare som använt denna

modell med gott resultat är längdåkaren

Mathias Fredriksson. Detta kan fysiologiskt

förklaras av att blodvolymen faller

i början av en höghöjdsvistelse (mätbart

redan efter 24h). En annan faktor är att

några personer kan få symptom av akut

höghöjdssjuka redan vid låga höjder

~2000 m.ö.h., och att prestationsnivån

som resultat av detta är försämrad.

Sammanfattningsvis är the state of

art om höghöjdsträning idag, baserat

både på idrottares egna erfarenheter

och vetenskapliga data, att den bästa

modellen om man vill prova höghöjdsträning

att bo högt och träna den högintensiva

träningen lågt. Det är dock

viktigt att betona att skillnaderna mot

att bo lågt-träna lågt är högst individuella.

För att prestera högt så är det

entydigt att man antingen ska komma

direkt (dag 1) men för bästa effekt så

bör man vara på aktuell träningshöjd

minst 2 och helst upp mot 6-7 veckor

innan tävlingen.

Carsten Lundby är forskare på

Copenhagen Muscle Research Center i

Köpenhamn med speciell inriktning på

höghöjdsfysiologi . Carsten kommer

under 2005 även att vara knuten till

Gassmann-gruppen i Zürich som är

ett av de mest framgångsrika labben i

världen på forskning om reglering av

EPO/HIF-1α.

H.-C. Holmberg är fysiolog på Sveriges

Olympiska Kommitté och har lång

erfarenhet av höghöjdsträning med

våra bästa uthållighetsidrottare. Båda

Carsten och H.-C. har båda ett nära

forskningssamarbete med Bengt Saltin.

Referenser

1. Balke B, Faulkner JA, Daniels, JT. Maximum

performance capacity at sea-level and

at moderate altitude before and after training

at altitude. Schweiz Z Sportmed. 1966; 14

(1):106-116.

2. Brosnan MJ, Martin DT, Hahn AG, Gore

CJ, Hawley JA. Impaired interval exercise

responses in elite female cyclists at moderate

simulated altitude. J Appl Physiol. 2000; 89

(5):1819-1824.

3. Brugniaux JV, Schmitt L, Robach P, Jeanvoine

H, Zimmermann H, Nicolet G, Duvallet

A, Fouillot JP, Richalet JP. Living high-training

low: tolerance and acclimatization in elite

endurance athletes. J Appl Physiol. 2006

Jan;100(1):203-11. Epub 2005 Sep 22.

4. Buskirk ER, Kollias J, Akers RF, Prokop,

EK, Reategui EP. Maximal performance at

altitude and on return from altitude in conditioned

runners. J Appl Physiol. 1967; 23(2):

259-266.

5. Chapman RF, Stray-Gundersen J, Levine

BD. Individual variation in response to altitude

training. J Appl Physiol. 1998; 85 (4):1448-

1456.

6. Dill, DB. Physiological adjustments to altitude

changes. JAMA; 1968; 205 (11): 747-

753.

7. Evans WO, Consolazio CF. Effects of high

altitude on performance of three different

types of work. Percept Mot Skills. 1967; 25

(1):41-50.

8. Faulkner JA, Daniels JT, Balke B. Effects

of training at moderate altitude on physical

performance capacity. J Appl Physiol. 1967;

23 (1):85-89.

9. Hollman W, Venrath H, Grünewald B,

Herkenrath G. Das menslische leistungverhaltung

bei Höhenbedingungen unter besonderer

Berücksichtigung der Olympische Spiele in

Mexico City I. Fortschritt Med. 1967; (85):

325-328.

10. Jokl, E., Jokl, P, Seaton, DC. Effect of

altitude upon 1968 Olympic Games running

performances. Int J Biometeorol. 1969; 13 (3):

309-311.

11. Julian CG, Gore CJ, Wilber RL, Daniels

JT, Fredericson M, Stray-Gundersen J, Hahn

AG, Parisotto R, Levine BD. Intermittent normobaric

hypoxia does not alter performance

or erythropoietic markers in highly trained

distance runners. J Appl Physiol. 2004; 96

(5):1800-1807.

12. Levine BD & Stray-Gundersen J. A practical

approach to altitude training: where to live and

train for optimal performance enhancement. Int J

Sports Med. 1992; 13 Suppl 1:S209-12.

13. Levine BD & Stray-Gundersen J. “Living

high-training low”: effect of moderate-altitude

acclimatization with low-altitude training on performance.

J Appl Physiol. 1997; 83 (1):102-112.

14. Levine BD & Stray-Gundersen J. The effects

of altitude training are mediated primarily by

acclimatization, rather than by hypoxic exercise.

Adv Exp Med Biol. 2001; 502:75-88.

15. Levine BD. Intermittent hypoxic training:

fact or fancy. High Alt Med & Biol. 2002; 3

(2): 177-193.

16. Lundby C, Calbet JA, van Hall G, Saltin B,

Sander M. Pulmonary gas exchange at maximal

exercise in Danish lowlanders during 8 wk of

acclimatization to 4,100 m and in high-altitude

Aymara natives. Am J Physiol Regul Integr Comp

Physiol. 2004; 287 (5):R1202-1208.

17. Lundby C, Nielsen TK, Damsgård R. The

influence of intermittent altitude exposure to

4.100 m on exercise capacity and blood variables.

Scand J Med Sci Sports. 2005 Jun;15

(3):182-187.

18. Maher JT, Jones LG, Hartley LH. Effects of

high-altitude exposure on submaximal endurance

capacity of men. J Appl Physiol. 1974; 37 (6):

895-898.

19. Pugh, LG. Altitude and athletic performance.

Nature; 1965, 25 207 (4): 1397-1398.

20. Roskamm H, Landry F, Samek L, Schlager

M, Weidemann H, Reindell H. Effects of a standardized

ergometer training program at three

different altitudes. J Appl Physiol. 1969; 27 (6):

840-847.

21. Saltin, B., Larsen, H., Terrados, N., Bangsbo,

J., Bak, T., Kim, C.K., Svedenhag, J. Rolf, C.J.

Aerobic exercise capacity at sea level and at altitude

in Kenyan boys, junior and senior runners

compared with Scandinavian runners. Scand. J.

Med. Sci Sports. 1995; 5 (4): 209-221.

22. Saltin, B., Kim, CK, Terrados, N., Larsen,

H., Svedenhag, J. Rolf, C.J. Morphology, enzyme

activities and buffer capacity in leg muscles of

Kenyan and Scandinavian runners. Scand J Med

Sci Sports. 1995;5 (4):222-230.

23. Scano A, Meineri G. Behavior of pulmonary

ventilation and alveolar gas tension in athletes

before, during and after 5 weeks of sojourn at

an altitude of 2250 m. Riv Med Aeronaut Spaz.

1967; 30 (4): 645-662.

24. Shephard, RJ. Physical performance of unacclimatized

men in Mexico City. Res Q. 1967; 38

(2):291-299.

25. Stray-Gundersen J, Chapman RF, Levine

BD. “Living high-training low” altitude training

improves sea level performance in male and

female elite runners. J Appl Physiol. 2001; 91

(3):1113-1120.

26. Truijens MJ, Toussaint HM, Dow J, Levine

BD. Effect of high-intensity hypoxic training on

sea-level swimming performances. J. Appl. Physiol.

2003; 94 (2):733-43.

27. Weil JV, Jamieson G, Brown DW, Grover RF.

The red cell mass – arterial oxygen relationship

in normal man. J Clin Invest. 1968: 47: 1627-

1639.

28. Vogt M, Puntschart A, Geiser J, Zuluger C,

Billiter R, Hoppeler H. Molecular adaptations

in human skeletal muscle to endurance training

under simulated hypoxic conditions. J Appl

Physiol. 2001; 91 (1):173-182.

47


POSTTIDNING B-POST

BEGRÄNSAD EFTERSÄNDNING

Vid definitiv eftersändning återsändes försändelsen

med nya adressen på adressidan

AVSÄNDARE: CIF, Box 5626, 114 86 Stockholm

Topprestationer inom

uthållighetsidrotter

- Från teori till praktik där tränare möter forskare.

6 – 7 april 2006

Campus Östersund, Mittuniversitetet

Föreläsare:

Bengt Saltin Prof. ”Träning, testning och prestation”. Vad skall vi äta och när

- optimering av träningsrespons.

HC Holmberg Ph.D. Fysiologi inom längdåkning - med tonvikt på överkroppsarbete.

Jukka Viitasalo Ph.D. Konkret och enkel feedback är en viktig del av idrottsforskning.

Ari Nummela Ph.D. Betydelse av muskelns styrkefaktorer till uthållighetsprestationer.

Michael Svensson Ph.D. Nutrition för idrottare - egna erfarenheter och fysiologiska

aspekter

Glenn Björklund Doktorand. Laktat är inte bara ev avfallsprodukt - laktat kinetik under

högintensiv belastning.

m.fl.

Avslutande diskussion med elitaktiva och tränare och biträdande

sportchef Peter Reinebo, SOK.

Anmälan se: www.jhidrott.rf.se

Fotograf : Lars Aronsson

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!