Magasin Repo | 2012

web.jakan.nu

Magasin Repo | 2012

REP O

2012

INTERVJU Carolina Klüft KRÖNIKA Tabu och tvång

REPORTAGE I nöd & lust RESA Edinburgh


1

5

10

6

2

11

12

7

13

MAGASIN REPOS LUSTFYLLDA REDAKTION 2012:

1. Julia Brynolfsson 2. Pablo Palacios Åström 3. Emma Stark

4. Joel Haeggblom 5. Malou Bergman 6. Marta Einerstam Karis

7. April Caarp 8. Mattias Gerenstein 9. Robert Norman

10. Petra Svensson 11. Sandra Rönnsved 12. Matilda Snäll

13. Daorsa Imeri 14. Helen Bohm Andersen

ANSVARIG UTGIVARE & TEXTCOACH: HOLGER NILÉN TEXTCOACH: TORBJÖRN BERGGREN DATACOACH: BENGT JÖNSSON

Innehåll:

4

KÖP MIG

VALET ATT

BÄRA SLÖJA

6

7

KÄRLEKSKÄMPEN

SKRATT

UTAN GRÄNSER

8

3

10

LEVA

PÅ ATT SPELA

8

14

KRÖNIKA:

PARTNERSKAP

12

4

13

I NÖD

& LUST

9

ÅNGESTEN

HETER KALORI

16


BILDKOLLAGE:

LUST

18

20

KLÜFTS

SISTA SOMMAR

LEDARE

Lusten forsar inte genom kroppen och fingrarna verkar inte vilja sätta ord på

tankarna. När man går upp på morgnarna letar man efter viljan. Vissa dagar är

bättre än andra, andra sämre än vissa. Klart är att kompassen inte alltid pekar

norr.

Lust. Ibland känner man för att bädda sängen, ibland inte. Ibland låter man

disken stå i dagar. Ibland känner man livsglädje och ibland vill man inte vakna.

Sant är att vi ständigt lever med lust och olust. Oavsett om det handlar om

triviala ting eller saker av vikt så finns lusten där, eller olusten. Känslor av lust

driver oss. Ofta till att göra det vi mår bra av, ibland det som skadar oss. I detta

magasin kommer ni få läsa om hur lust påverkar oss och om hur dess olika

former är del av vår vardag.

I tider av massiv konsumtion blir effekten på oss människor stor. Överallt finns

röster som talar om för oss vad som är eftersträvansvärt. Vad vi ska köpa och

hur vi ska se ut. Vi försöker leva upp till ideal men blir på vägen trasiga. Vad

får en ung flicka att svälta sig? Kan det vara samtidens anda i kombination

med viljan att passa in? Och hur tänker varumärkesskapare när vi alltmer

identifierar oss med de kläder vi bär och den teknik som underlättar vår

vardag? I all denna röra har vi värdens största industri, nämligen porrindustrin.

Den kommersialiserade lusten, hur påverkas vi av den?

I lusten finns också stor lycka. Men hur är det med äktenskapet och orden

nöd och lust, kan kärleken vara evig? Och hur får man barn som gått igenom

trauman att hitta tillbaka till skrattet och viljan att leva? Sedan 1986 har

Clowner utan gränser spridit glädje i världen genom den bästa medicinen, ren

glädje.

Som storstadskids och landsbygdsbarn runt om i landet samlades vi alla vid

Jakan. Vissa kom till skolan för att prova på skrivandet och andra med siktet

redan inställt. Samtliga har vi breddat det skriva ordets spektrum och vunnit

insikt Några såg att denna väg inte var deras att vandra medan andra såg att

bara sann inre kamp kommer att föra dem till den journalistiska drömmen.

Lusten att utvecklas och viljan att ta nästa kliv förde oss alla hit. Frågan är i

vilken riktning dess vind för oss vidare. Magasin REPO är en av frukterna vi

odlat och skördat. Nu är det upp till dig att utforska. Om du har lust att göra det.

Vandra i skönhet.

NÄR LUSTEN

FÖRSVINNER

24

SEXLUST

26

EMMA STARK & PABLO PALACIOS ÅSTRÖM

REDAKTIONSSEKRETERARE

28

SEX SOM

SJÄLVSKADEBETEENDE

EDINBURGH

31

DEN LUSTIGA

BÄNKEN

34

35

TABU &

TVÅNG


Vi lever i det framgångsrika varumärkets tid. Den populära produkten är vår

bästa vän men den hjälper oss också att visa upp vilka vi är. REPO tar reda på

hur man skapar ett attraktivt varumärke.

Jag är din vän

Text & foto: Emma Stark

på en bar vid fridhemsplan ställer sig några

killar plötsligt upp och vrålar ut sin lycka.

Chelsea har just dängt in sitt andra mål

och kvitterat mot Barcelona. Många har

kommit hit för att se semifinalen i Champions

League och finalplatsen för Chelsea

är nu säkrad. Men Emma Bjertén, Kevin

Palm, och Mimmi Wide-Gustafsson, alla

26 år, bryr sig inte om det. De sitter vid

ett rött högt bord. Mellan dem ligger tre

iPhone och en iPad utspridda.

– Att folk kan fråga om man är en Mac

eller PC-person säger ju ganska mycket om

hur det är. Svaret berättar något om den

personen, säger Emma Bjertén. Hon håller

en av Apples succémobiler i handen.

– Det är klart att jag gillar iPhone. Jag

identifierar mig själv som en iPhonetjej,

men jag är kluven. Jag använder inte

Macdatorer. Jag förstår mig inte på dem,

men jag vill egentligen ha en. Jag tror det

handlar om att designen är så snygg på

iPhone. Även förpackningarna är snygga.

Det tycker jag är viktigt, tillägger arkitekten

Mimmi Wide-Gustafsson.

– Den är en snygg accessoar, helt klart

den snyggaste telefonen, säger Kevin Palm

4 | Magasin Repo | 2012

– köp mig

som tagit med sig sin padda, iPad. Den

enda nackdelen är att man inte kan synka

Apples grejer med de PC system vi har på

jobbet, fortsätter han. Han jobbar i Nacka

som extralärare på en grundskola som har

IT profil.

Det finns också en viss kluvenhet.

Emma Bjertén säger att Apple kritiserats

för hur anställda inom deras produktion

behandlas.

– Men jag som anser mig vara medveten

köper ändå. Det beror säkert på att

de frågorna inte får så stort utrymme inom

teknikområdet. En iPhone skulle ju kunna

anses som ful om det blev en skandal, säger

hon.

– Det handlar ju mycket om vad som

framställs som hippt, menar Mimmi Wide-

Gustafsson.

Förutom Apple så nämner de tre Stockholmsvännerna

pennor från Staedtler,

Ordning & Reda och American Apparel

som märken de gillar.

– American Apparel är väl lite som

iPhone. De har clean design och man kan

göra vad man vill med deras kläder, säger

Mimmi Wide-Gustafsson.

i en annan del av stockholm, i en källarlokal

på Riddargatan på Östermalm jobbar

Fredrik Öst. Han är grundare av design–

och varumärkesbyrån SNASK och arbetar

med att göra varumärken populärare.

– Ett framgångsrikt varumärke ska vara

som din coolaste kompis. Smart, snygg, ha

humor, fixa grymma fester och veta hur du

vill ha ditt ägg kokt på morgonen, säger

han.

Fredrik Öst grundade byrån 2007 med

studiekompisen Magnus Berg. Tillsammans

med företagets filmdel jobbar här

åtta killar och de kommer snart även inta

våningsplanet ovanför källaren. Lokalen

är full av prylar, en blandning av rekvisita

och egenbyggda modeller till olika projekt.

Här finns provdockor på ställning och udda

grejer som en död och ännu inte uppstoppad

fasan. En del saker har hamnat här för

att de är snygga. Men det mesta är prylar

som används inom olika projekt, eftersom

Fredrik Öst tycker att riktiga grejer engagerar

folk mycket mer än en bild som är

skapad i datorn. De arbetar inte främst med

reklam, utan hjälper organisationer och företag

att stärka sina varumärken.

Att folk kan fråga om man

är en Mac- eller PCperson

säger ju ganska mycket om

hur det är.


– apples varumärke är så starkt för att

produkterna förenklar vardagen för folk

och har hög teknisk kvalité. Dessutom har

de ambassadörer bland människor som

använder produkterna. Idag är alla sin

iPhone och folk vill förknippas med produkten.

Jämfört med Apple har PC noll

personlighet, säger Fredrik Öst. Han har

slagit sig ner i en grå begagnad fåtölj med

slitna armstöd i lokalens soffhörna.

För att bygga ett starkt varumärke

hjälper de kunden att passa in sin idé eller

varumärke inom ett fält som består av

konkurrenterna. De jobbar med hela organisationen

och genomför workshops gemensamt.

Bland det sista är att utveckla en

grafisk identitet, kommunikation, annonser,

filmer och annat utåtriktat.

För det behöver man vara ärlig. Kunden

måste få hjälp att inse vad man gör och vem

man är. En av deras första uppdragsgivare

var Liberala ungdomsförbundet. De gjorde

om hela deras grafiska profil och hjälpte till

med kampanjarbete.

– De var ju nördar så då handlade det

om att göra dem coolare, säger Fredrik Öst.

– Det är alltid ärligt. Kunden behöver

förstå att de inte vet så mycket om sig

själva och upptäcka sina brister. Vi jobbar

från grunden och med helheten av företa-

Ett framgångsrikt varumärke ska

vara som din coolaste kompis,

smart, snygg, ha humor och fixa

grymma fester.

Att hjälpa en kund att stärka sitt varumärke måste alltid göras med ärlighet, anser Fredrik Öst.

get. Hur är ni nu, vilken ton har ni och hur

borde ni vara?

fredrik öst är kritisk till reklambranschen

som han menar saknar både ifrågasättande

och kreativ höjd. Det som räknas är bara att

få fler folk att köpa produkterna. Men att

bara göra en snygg reklamfilm räcker inte

om du vill vara ett populärt varumärke.

– Man skapar inte attraktion för en produkt

genom att trycka ut ett budskap eller

bara genom att göra den snygg. Oavsett hur

snyggt ett museum är, om utställningen är

kass går inte folk dit. Om till exempel Com

Hem skulle komma till oss skulle vi säga,

fixa bra service och bra produkter först,

säger han

– Vi brukar tänka på varumärken som

en person, att de ska ha personlighet. Då

behöver de inte vara helt perfekta. Precis

som med människor, har du en glugg

mellan tänderna så är det bara charmigt.

Det viktigaste är att de har personlighet.

Det handlar om lust, men inte på det sättet

att ”i den här bilden har vi gömt en kvinnokropp”.

Så jobbar inte vi och om någon gör

det idag så måste den vara dum i huvudet,

säger Fredrik Öst.

En uppdragsgivare är Malmöfestivalen

som de arbetat med sen 2009. Där är de

involverade i allt: grafisk design, kommunikation

och även programpunkter.

– Vi satsade på att göra festivalen till en

hon, som kommunicerar direkt till folk. Till

exempel gjorde vi en film där hon pussar en

man som gnäller över festivalen. Budskapet är

”du kanske hatar mig men jag älskar dig”.

När vi började arbeta med Malmöfestivalen

förknippade många Malmöbor den med

offentlig urinering och langos. Nu när vi

undersökt vad Malmöborna tycker om festivalen

så gillar de den mycket mer, säger

Fredrik Öst.

nuförtiden pratar man ofta om sig själv

som ett varumärke, något du måste ladda

med rätt associationer. De tre vännerna vid

Fridhemsplan verkar eniga.

– Det är klart att man köper sig en

identitet. Det är ju som med Brooklyn. Det

är intressant hur vi i Sverige positionerar oss

genom att gå på Bar Brooklyn och dricka

Brooklyn öl. Men i Brooklyn i New York

är det ingen som dricker den. Men man vill

väl identifiera sig med den platsen, säger

Emma Bjertén som bott i New York.

– Ja, en identitet att visa upp för andra.

Var man har bott och vart man rest. Det

blir ett sätt att bygga upp sitt eget varumärke,

fyller Mimmi Wide-Gustafsson i.

2012 | Magasin Repo | 5


6 | Magasin Repo | 2012

Valet att bära slöja

Det är ett stort beslut att ta på sig

en slöja. Det är inte alltid alla accepterar

eller förstår det. För ett

år sedan bestämde Mirjam Nabil,

21, sig för att bära hijab.

Mirjam rättar till sin hijab och ser till att

allt sitter som det ska. Det är viktigt att

ingen av det motsatta könet ser hennes hår

och kroppsfigur, så att hon inte lockar deras

uppmärksamhet. Det är haram, förbjudet.

Den gråa hijaben sitter åt under hakan.

Sedan tolvårsålder har Mirjam velat ha på

sig hijab men inte riktigt vågat.

– Jag vågade inte uttrycka mig själv så

religiöst och det var det som höll mig tillbaka,

säger hon.

Det var först när Mirjam började använda

hijab i början av juni 2011 som

människor runtomkring henne förstod

att hon tar sin religion på allvar. Mirjams

föräldrar är väldigt stöttande. De har inte

försökt tvinga henne att bära slöja, de har

aldrig ens nämnt det. Hennes inspirationskälla

var någon annan. Det var kusinen

Nadia som fick henne att våga ta steget.

– Nadia fick mig att börja gå på

föreläsningar. Hon visade mig att

moskén inte bara är en böneplats,

utan en plats där man lär känna nytt folk och

där man kan utveckla sin kunskap om islam.

När Mirjam bär en hijab är hon ett ansikte

utåt för islam.

Därför

är det viktigt

för henne att leva som en

bra och moralisk människa

men även att vara kunnig inom

sin religion.

– Förut var jag också religiös,

men inte lika praktiserande. Innan

*

:

jag började bära hijab behövde jag vara mer

förberedd för frågor eftersom att jag visste

att jag skulle få massvis av dem.

Mirjam fick såväl positiva som negativa

reaktioner från sina vänner och samhället.

Det är inte alla som förstår en annan

livsstil. Mirjam har vid flertal gånger blivit

attackerad både fysiskt och verbalt. Hon

tycker det är konstigt att så många i ett fritt

land som Sverige inte accepterar faktumet

att alla inte har samma livsstil.

En muslim är en

muslim, med eller

utan slöja.

– Helenelunds Station är ett helvete för

mig. Jag blir ofta hårt knuffad av personer

som sedan påstår att det är jag som puttade

dem eller att jag står i vägen. Så hör

jag även kommentarer som “din jävla påskkärring”

och “åk tillbaka till ditt land”, berättar

Mirjam och ser lättroad ut över hur

småsinta människor kan vara.

– Men helt ärligt så blir jag starkare av

det. Det bevisar för mig att det som behövs

är att kunskap om islam sprids. Så att människor

ska förstå vad islam innebär och inte

tro på den bilden media ger ut till folk . Islam

betyder fred. Vår tro är ingen terrorism.

Mirjam har en varm ton när hon pratar

om sin kärlek för islam. Hon berättar att

det är väldigt många som kommer fram

till henne och ställer frågor om islam. Både

troende och icketroende. Hon har vänner

som är muslimer men som inte bär någon

slöja. Det är något hon har förståelse för.

– Jag respekterar dem, för jag har ju varit

en av dem i 21 år. En kvinna utan sjal

kan vara en mycket bättre människa än en

kvinna med sjal. Religion har mer med personligheten

att göra. Hur man klär sig och

väljer att leva är inte upp till oss att döma,

utan upp till Gud. En muslim är en muslim,

med eller utan slöja.

Text och foto: Daorsa Imeri

”Det finns ingen Gud utom Allah och Muhammed är Guds profet.” - Shadah, den muslimska trosbekännelsen.

*


En stark gestalt i kampen för kvinnors sexuella rättigheter

var norsk-svenska Elise Ottesen Jensen, kallad Ottar. Hennes historia har nu

blivit berättad av Gunilla Thorgren, författare och dramatiker, som i fjol kom

ut med biografin ”Ottar & kärleken”.

Kärlekskämpen

Text: Emma Stark

– Det var inte lust som drev Ottar. Sexuell

njutning kunde man inte prata om då. Men

hon stod inte ut med att träffa alla förtvivlade

kvinnor som blev gravida när de redan hade

för många munnar att mätta. Hon tyckte

att det bästa hon kunde göra för fred och

frihet var att hjälpa kvinnorna. Hon var en

av 1900-talets viktigaste skandinaviska

feminister, säger Gunilla Thorgren.

Det var när hon letade efter material till

en pjäs som hon började läsa Ottars egna

memoarer. 2011 kom sedan hennes biografi

om Ottar ut.

Ottar, som föddes i Stavanger 1886, är

känd för att ha vigt sitt liv åt sexualupplysning.

Hon var en kraftfull agitator för preventivmedel,

fri abort och homosexuellas

rättigheter.

Redan som ung fick hon på nära håll

se hur kärlek kunde drabba kvinnor.

Hennes ogifta 16-åriga lillasyster Magnhild

blev gravid. I den religiösa familjen var en

utomäktenskaplig graviditet en stor skam

så systern skickades till Danmark för att

föda sitt barn. Magnhild visste ingenting

om hur en förlossning gick till. Hon trodde att

hennes mage skulle spricka när barnet skulle

ut. Systern tvingades adoptera bort barnet.

Hon återhämtade sig aldrig från förlusten,

blev senare psykiskt sjuk och tog till slut sitt

liv. Det var i samband med systerns graviditet

som Ottar sökte sig till den norska

arbetarrörelsen och blev journalist.

Till Sverige kom hon en junidag, 33

år gammal, tillsammans med sin man

Albert Jensen. Hon steg i land från

Malmöfärjan i bedrövligt skick. Hon var

undernärd, deprimerad och hade förlorat

en två dagar gammal son. Hennes man var

fredsaktivist och skickades direkt i fängelse.

– Trots att hon inte kände en enda

människa i Sverige lyckades hon ta sig

ensam till Stockholm, skaffa bostad till sig

och Albert och ett arbete på tidningen

Arbetaren. Jag tycker det är ett bevis på den

kraft hon hade, säger Gunilla Thorgren.

Ottar fick redan som 26-åring i Norge

bevisa hur kraftfull hon var i sina åsikter.

I samband med att en pedofil förgripit sig

på en tvåårig flicka förespråkade hon i en

artikel vård av pedofiler istället för strängare

straff. Hon möttes av hård kritik och blev

förlöjligad. Inför ett fullsatt och ursinnigt

Folkets Hus i Bergen fick hon försvara sitt

förslag om att ge pedofiler vård. Hon lyckades

övertyga publiken att skriva på en uppmaning

till regeringen baserad på hennes

idéer.

Ottar hjälpte också enskilda människor.

Hon reste runt och hjälpte kvinnor att

prova ut pessar. Hon förmedlade abortkon-

Hon återkom ofta till frågan

hur man skulle kunna

göra människorna lyckligare.

takter och inrättade även en kontaktförmedling

för homosexuella. För att hjälpa

ensamstående mödrar startade hon Ottargården,

där de kunde föda och få stöd

att skapa sig ett bra liv efter födseln. 1933

startade hon RFSU (Riksförbundet för sexuell

upplysning).

– Hon återkom ofta till frågan hur man

skulle kunna göra människorna lyckligare.

– Många människor har skickat brev till

henne och även om jag läst dem flera gånger

börjar jag nästan gråta när jag läser dem.

Då förstår man att hon betytt så otroligt

Gunilla Thorgren

Foto:Ulla Montan

mycket för människor, säger Gunilla Thorgren.

Gunilla Thorgren tror att om Ottar

hade levt idag hade hon engagerat sig för

invandrarflickors villkor och för att stärka

den internationella solidariteten. Hon

skulle bli förtvivlad över att det fortfarande

finns så mycket kvar att göra ute i världen

gällande rätt till abort, sexualupplysning

och preventivmedel.

– Man inser vilken otrolig kamp som

ligger bakom fri abort. Det är ingen självklarhet.

Det är en rättighet som kan

försvinna och vi ser att den inskränks i flera

delar av världen.

Ottar avled 1973. Hon levde länge

ensam i en enrumslägenhet i Stockholm

sedan hennes man Albert lämnat henne

för en yngre kvinna. Under sitt liv fick hon

genomslag för många av sina idéer men en

svensk lag om fri abort dröjde till ett år

efter hennes död. Förutom biografin ”Ottar

& kärleken” har Gunilla Thorgren skrivit

en pjäs om Ottar. Den kommer sättas upp

under året.

2012 | Magasin Repo | 7

7


Kasarh och Millemi på Kulturhusets golv.

Skratt utan gränser

Den som inte skrattar kan inte leka. Den som inte kan leka har tappart bort

livet. Clowner utan gränser vill ge skrattet och leken tilllbaka till barn.

Piip. Ljudet kommer när Kasrah, 3 år, pe

tar med sitt finger på en bit konfetti som

ligger på Kulturhusets golv. Bredvid sitter

clownen Millemi i en röd kavaj och gula

fotbollsstrumpor. Det vita ansiktet och den

målade näsan möter och skojar med Kasrah

som petar på konfettin igen. Piip.

– Det är clownen som har en tuta, det

är ett lätt trick, säger Kiarash 8 år och bror

till Kasrah.

Precis bakom står de båda brödernas

mamma och ler. Millemi plockar fram en

blomma bakom Kasrahs ena öra. Den lilla

pojken i svart hår går fram och letar bakom

clownens öra. Ingen blomma. Och tomt

bakom hans brors öra. Sen tittar Kasrah

storögt på när Millemi hostar upp en blom

ma ur sin mun. Intill sitter clownen Boel

Betula i grön klänning och med en solros

av tyg och plast i håret. Det är sen lördags

eftermiddag och Millemi och Boel Betula

försöker avsluta sin dag på Kulturhuset i

Stockholm. Sen klockan 11:00 har de farit

runt i den stora glasbyggnaden. Dagen har

8 | Magasin Repo | 2012

Text och foto: Mattias Gerenstein

bestått av både underhållning och informa

tion om barns situation i världen. En allvar

sam lek i regi av den ideella och internatio

nella organisationen Clowner utan gränser.

Boel Betula lyfter en stor grön väska

med rekvisita och går mot rulltrappan. Mil

lemi följer efter.

– Vart ska ni, frågar en liten flicka som

inte vill att clownerna ska gå.

– Upp, svarar Millemi men ställer sig

och pratar med flickan en stund.

Precis utanför Rum för barn på

Kulturhusets femte våning blir de stoppade

av ytterligare en liten flicka. Frågorna och

orden är många. Men till slut får de två

clownerna gå till sin tillfälliga loge för att

byta om.

clowner utan gränser grundades 1986.

I Sverige har organisationen funnits sen

1996 och har idag 50 artister. Oftast upp

träder clownerna i flyktingläger i eller andra

svårt drabbade områden där biståndsorga åndsorga

nisationer varit tidigare. När Clowner utan

gränser sätter upp sin show på sådana plat plat

ser är deras förhoppning att de med lek och

skratt ska kunna få barn att tro på sig själva

och framtiden.

Inne i den tillfälliga logen med utsikt

över ett grått Sergels torg tråcklar Karin

Svensson ut solrosen ur sitt hår. Hon är 28

år och varit med i Clowner utan gränser se se

dan 2008. Invid ett stort fönster er byter Ca Ca Ca

milla Rud sina gula fotbollsstrumpor mot

ett par gråa raggsockor, men clownmasken

lyser fortfarande vit. Hon sätter sig och

pustar ut i en röd stol, benen vilar på ena

armstödet.

– Egentligen handlar vårt arbete mer

om möten än om underhållning. Det vikti

gaste är att vi ser barnen, först då kan skrat

tet komma, säger Camilla Rud som är 32

år, även hon har varit med i Clowner utan

gränser i fyra år.

Både Karin Svensson och Camilla Rud

har en magisterexamen i Fysisk komedi vid

Stockholms dramatiska högskola. Clown

masken är en förutsättning för deras arbete.


Den suddar ut de invanda sociala och käns

lomässiga gränserna.

– Men det kan ta en stund att komma

in i sin roll när man är med barnen, , unge unge unge

fär tio minuter, säger Karin Svensson med

rödmålad mun och ett hår som spretar och

ramar in det vitmålade ansiktet.

På det överbelamrade bordet mellan

Karin och Camilla ligger paljetter och liten

väska med smink.

– Det är svårt att forcera fram ett möte

med barnen. De måste känna att vi leker

samma lek. Så det går inte att förbereda nå

got. Det gäller att vara öppen för nya infall

och möjligheter. Samtidigt är barnen här

på Kulturhuset och de i Rwanda i grunden

likadana. De reagerar på samma sätt, säger

Camilla Rud.

på åsögatan 115 faller vårsnö mjukt mot

den röda tegelbyggnaden där Clowner utan

gränser har sitt huvudkontor. Inne i ett ste

rilt konferensrum sitter Baha Swidan lätt

framåtlutad över ett vitt bord. I lugn ton

återger han historien om sitt liv som clown.

Det började år 2000 då israelisk militär

intog hans hemstad Nablus på Västbanken.

Baha Swidan var då 18 år och bodde med

sin familj. Utegångsförbud infördes i 180

dagar. Under hela utegångsförbudet kunde

familjen bara gå ut två gånger. Bahas syster

Heiba som var 6 år förstod inte vad som

hände och varför hon inte fick gå till sko

lan. I ett försök att förklara vad som skedde

på gatorna utanför familjens hus började

Baha skämta.

– Jag sade bland annat till min lillasyster

att militären hade så stora rumpor och fes,

att det var därför de lät så mycket, att det

var orsaken till att vi inte kunde gå ut. Min

syster reagerade positivt på skämten, säger

Baha Swidan.

När utegångsförbudet hävdes beskrev

Baha för sina vänner hur hans skämt hade

varit bra för systern. Utifrån den erfarenhe erfarenhe

ten började han och några kompisar sätta

upp shower på Västbanken.

– Steg för steg insåg vi verkligen skrat

tets betydelse, att det är bättre att skoja än

att hata, säger Baha, vars mjuka bruna ögon

och ord samspelar med varandra.

Baha berättar om hur han och hans vän

ner även startade en cirkusskola i Nablus

för att sprida leenden i stället för våld och

att hans syster idag går på skolan. Historien

om hur han kom i kontakt med Clowner

utan gränser är lång och involverar en tysk

organisation. Plötsligt öppnas dörren till

konferensrummet av Pelle Haneaus, ordfö

rande i Clowner utan gränser.

– Du ska uppträda på Slottet, vi talar

med om det senare, säger Pelle Haneaus.

Baha ska visa sina konster i samband

med att Scouterna delar ut ett pris till Ungt

ledarskap i kris. Att snubbla och göra vol

ter i salar är ovanligt även för en rutinerad

clown. Oftast uppträder clownerna i länder

som Rwanda eller Rumänien. En gång när

Baha var på ett barnhem i Moldavien lade

han märke till en pojke som var jätteblyg.

Baha lärde pojken att jonglera. När pojken

fick applåder av de andra på barnhemmet

lyste hans ögon av stolthet.

– Jag tror inte jag kan förändra världen,

men jag kan återställa den mentala balan

sen hos de barn som har blivit berövade sin

självkänsla, säger Baha Swidan.

jennifer vidmo är klädd i svart och kli kli

ver bestämt in i konferensrummet. Med

livliga och ödmjuka gester beskriver hon

sitt arbete som generalsekreterare, hur hon

söker bidrag och stipendier från bland an

nat Svenska institutet och Sida. 2011, när

hon bara var tre veckor gammal på sin post,

följde hon med till Rwanda för att se hur

arbetet på fältet går till. När deras buss

rullade in i byn Gisenye i södra delarna av

landet flockades barnen kring den.

– Sen klev vi ur. Även om vi inte hade en

show just då så började clownerna och bar

nen genast leka med varandra. Jag stod lite

vid sidan av och fotade. Då kom en pojke

fram till mig och frågade ”Why aren´t you

funny?”. Jag visste inte vad jag skulle svara.

Jag var bara en administratör. Sen började

han och jag att spela fotboll. Det slutade

med att vi var flera stycken som spelade,

säger Jennifer Vidmo.

I den tillfälliga logen på Kulturhuset försö

ker Camilla Rud och Karin Svensson bena

ut svårigheten med att möta barn och mil

jöer som vanligtvis betraktas som sämre lot

tade.

– Ibland är det jobbigt att komma hem

till Sverige igen och den likgiltighet som

finns här. Jag kan bli arg på människor som

är så bortskämda. Vissa kan även se ner på

och tycka synd om de barn vi möter på

våra resor. Men det är inte mer synd om de

barnen än de som bor här. Alla behöver bli

sedda, säger Camilla Rud bakom den vita

masken.

Camilla Rud och Karin Svensson från golv till solros.

2012 | Magasin Repo | 9

9


Att leva på oddsen

Världen över omsätts varje

år flera miljoner kronor på

satsade bett. Många gör det

för nöjes skull. Men för andra

kan det vara deras enda

inkomst.

De fyra största svenska spelbolagen har

genom åren byggt upp Sverige till ett land

som idag är en del av vår nöjesindustri.

Det är en bedrift att vara pokerproffs på

heltid och kunna försörja sig på det. Något

som förmodligen ännu färre klarar av är att

lyckas med samma sak inom betting.

Vikten av tid bör inte underskattas. Det

skulle kunna beskrivas som ett heltidsjobb.

Men som kräver mer tid, och mer jobb.

– Det är extremt tidskrävande att söka

upp all information inför matcherna. Det

finns ju heller inga riktiga arbetskamrater,

så jobbet i sin ensamhet kan ju vara deprimerande

i längden, menar Filip Forsman

som bettar för nöjes skull.

Filip Forsman, 19 år, använ der sig av

spelbolaget ”NordicBet” när han ska satsa

pengar på olika sportevent. Han anser att

10 | Magasin Repo | 2012

”Allt handlar om tid”

Text och Foto: Robert Norman

det är viktigt att lägga ner mycket tid om

man vill lyckas.

– Allt handlar om tid. Att vara väl förberedd

inför sina bett är jätteviktigt. Är man

inte redo att lägga ner den tid som krävs så

kommer man få det svårt att gå med vinst.

För den som vill försörja sig på betting

gäller det att ha en god strategi från början.

Det kan vara en fördel i det långa loppet att

föra statistik kring sina bett.

– Det är viktigt att ha en överblick vad

och hur man bettar. Har du svårt för vissa

sporter bör du satsa mindre summor, alternativt

avstå helt från det området. Med statistik

går det att analysera tidigare bett, och

dra nytta av det.

Han menar att det är viktigt att kunna

ta lärdom av tidigare misstag. Sannolikhetsinlärning

kan då vara ett bra tips. Det innebär

att man blickar tillbaka på liknande bett

för att se hur det gick då. Men glöm inte

bort vikten av att varje event lever sitt eget

liv och det är därför en onödig risk att ta ett

bett för givet.

För den statistiksugna finns det flera

hemsidor där det på ett enkelt och smidigt

sätt går att föra egen statistik.

– Själv kör jag via en hemsida som heter

”sharps.se”. Där har jag ett s.k. spreadsheet

för alla mina bett och kan ta del av andras

analyser av olika spel. Ett spreadsheet är

som en kalkylator som registrerar allt jag

bettar på.

de som försöker försörja sig på sitt bettande

använder sig oftast av tre metoder.

Den vanligaste är att betta på värdeodds.

Det innebär att oddsen är ovanligt bra i förhållande

till chansen att det faktiskt ska ske.

En annan metod är ”arbitrage”. Det är en

metod som används för att lägga en spelkombination

som garanterat inkasserar

vinst. Dessa kan ta lång tid att hitta och

finns nästan enbart utanför de ”normala ramarna”.

Oftast på privata spelbörser.

Den sista metoden är svårast och den

mest avancerade. Att köpa och sälja odds på

olika spelbörser. Då spelar man mot andra

och sätter sina egna odds som man sedan

försöker sälja. Oftast utgår man från vad

majoriteten av spelarna tror kommer hända

i en match eller tävling. När oddsen går

upp kan man tjäna pengar på att först köpa

bettet, sedan sälja det dyrare innan even-


tet i fråga har börjat. Den metoden kräver

mycket mod och en hållbar taktik.

Hos spelbolaget Betsson arbetar Jonas

Dahlqvist. Han anser att det behövs

ett stort engagemang för bett om man vill

lyckas.

– Det krävs även ett stort kunnande om

sporten i fråga man vill försörja sig på.

Han menar även att då det alltid finns

en chans till förlust så krävs ett kapital för

att kunna rädda sitt eget skinn vid de tillfällen

matchernas utgång inte blir som förutspått.

Att vara väl förberedd för alla möjliga utgångar

av resultatet är ett måste.

de som bettar ofta får ibland svårt att ta

reda på alla fakta som de vill ha fram. Eller

också räcker det helt enkelt inte till för att

göra en tillräckligt seriös bedömning som

kan ge tecken på hur utgången av ett resultat

kommer att bli.

När inte magkänslan finns där så tar

man gärna hjälp av andra. Oavsett om det

är vänner, experter eller ett forum så kan det

vara skönt att få ta del av andras speltips.

– Det finns alltid någon som kan veta

mer om spelet än vad du gör, så det skadar

aldrig att höra synpunkter, anser Jonas

Dahlqvist.

De som jobbar inom ett spelbolag besitter

ofta ett kunnande utöver de vanliga.

Men han tror inte att det spelar så stor roll

ifall man är anställd inom ett visst spelbolag.

– Det är en väldigt svår fråga. Men

jag upplever att de flesta som har tiden att

lägga för att ta reda på fakta inför sina bett

har lika stora möjligheter att gå med vinst.

Tar du reda på detaljer som form, skador,

avstängningar och dylikt kan alla göra bra

ifrån sig om de tolkar förutsättningarna

rätt.

I Sverige är det ytterst få som har betting

som heltidsjobb. Att gå med exempelvis

30 000 kronor i vinst per månad är en

utmaning som inte många klarar av. Det

finns dessutom en uppenbar risk att hamna

i en ekonomisk kris ifall det skulle misslyckas.

jonas nilsson från spelbolaget Unibet

gillar att titta på de matcher han bettar på,

men menar att det skulle förstöra en del av

upplevelsen ifall det vore hans jobb.

– Jag gör det för att jag tycker det tillför

något till upplevelsen, inte för att försörja

mig på det. Kanske är det därför väldigt få

har det som sin huvudsakliga inkomstkälla,

även om det finns de som kan kombinera

sina intressen och tjäna extra pengar på sina

bett. Jag bettar för nöjes skull.

Bettar man ofta så finns det en risk att

bli spelberoende. Den är speciellt stor då

man börjar satsa större summor och slutar

fundera på det man faktiskt håller på med.

Gränsen mellan en ”standardspelare”

och en spelberoende kan vara hårfin, men

Jonas Nilsson har sin uppfattning klar.

– Om du är spelberoende så skiljer du

dig rejält från en ”standardspelare” beroende

på vad som inryms i begreppet. Skiljelinjen

går någonstans där du undviker din

omgivning för att kunna betta. Du tänker

ständigt på spel. Du bettar för högre summor

för att känna spänning och du ljuger

för dina nära och kära.

Det är stor skillnad på att försörja sig på

betting och vara spelberoende.

– Jag förstår kopplingen men det gäller

att inte blanda ihop begreppen.

Han avslutar sedan med ett gott tips till

de spelare som gör ett vägval i livet och vill

försörja sig på betting. De som vill koppla

ihop intresse med livsstil.

– Du måste vara väldigt duktig för att

kunna försörja dig på betting och de som

gör det är inte många. Det är inget jag

skulle rekommendera någon som karriärsval.

Att däremot betta för nöjes skull till

rimliga insatser utan att det går ut över ditt

vanliga liv är en annan sak och är i istället

att föredra.

hur många personer i Sverige som på allvar

försöker leva på betting går att diskutera.

Den enda slutsatsen som går att dra är

att möjligheten ligger öppen för alla med

pengar. Minst 200 000 kr kan vara ett bra

kapital att utgå från. Sedan är det upp till

individen själv att lägga upp en fungerande

strategi och taktik.

Oavsett om man lyckas eller inte ska

man komma ihåg en sak. Betta aldrig för

att vinna tillbaka dina förlorade pengar. Då

finns en uppenbar risk till spelberoende.

Fotnot: Alla åsikter är personliga, och spelbolagen

delar nödvändigtvis inte dessa.

Det är stor skillnad på att

försörja sig på betting och

vara spelberoende.

VAD INNEBÄR BETTING?

Betta är ett begrepp som innebär att man satsar pengar på att en viss händelse

ska ske, exempelvis hur en match slutar.

Varje bett har ett odds, som skulle kunna beskrivas som en sannolikhet.

Till varje bett måste det också finnas en insats. Insatsen påverkar hur stor din

vinst blir.

Oddset x Insatsen= Eventuell vinst.

Exempel: Du satsar 20 kronor på att Lag A ska vinna mot Lag B. Oddsen är

2,00. Om Lag A vinner blir din vinst 20 x 2,00=40 kronor.

2012 | Magasin Repo | 11


Jag kommer aldrig sitta på bänken

12 | Magasin Repo | 2012

För mig är jobbet en viktig del i livet, att utvecklas är väldigt betydelsefullt för mig.

Min partner vill utvecklas i relationen och inte ha den intellektuella utmaningen på

samma sätt. Jag får dåligt samvete då jag inte känner att jag är beredd att

offra allt för denna person. Vad gör jag, hur går man vidare?

Krönikör: Matilda Snäll

det här läste jag i en forumtråd om att välja karriären eller kärleken. Ämnet får ilskan

att bubbla inom mig. Varför måste man välja? Är jag en dålig människa om jag inte vill

offra allt för någon?

jag har själv brutit upp ett två och ett halvt år långt förhållande. Precis innan jag skulle

flytta in hos honom kände jag att jag inte hade någon identitet kvar. Folk kom fram och

hälsade på mig som hans flickvän, även om han inte var där. Jag var ingen egen människa

längre. Jag hade inget namn.

jag är ung, visst, men det här är mer än relativt även för de under 30-strecket. Jag har

vänner som slutat gymnasiet och flyttat tillbaks till sin hemby med sin partner. Nittonåringar

som valt ”hemmalivet” framför att flytta, skaffa jobb, utbildning eller att resa. Vilket

de absolut får, om de hade velat det. Men de gör sig självmant till en del av klyschan där

han jobbar, och hon sitter i stand-by hemma, med drömmarna på hyllan. För drömmar

har de. Alla har saker de vill uppnå, länder de vill besöka och erfarenheter de vill åt. Men

ändå stannar de. Jag vill inte prata om feminism, eller att mannen borde sitta hemma

istället. Det är inte där jag vill lägga vikten. Jag vill diskutera varför den ena i förhållandet

ska sitta på bänken, medan den andre gör mål. Oavsett kön.

jag förstår inte hur man kan vara beredd att verkligen offra allt. Att ge allt i ett förhållande,

och ingenting på något annat plan. Samtidigt skulle jag aldrig be någon att ge upp

allt för mig. Jag tycker att det är alldeles för viktigt att vara sin egen människa. Det är

bara sjukt att inte kunna vara det med någon annan. Jämställdhet måste väga tyngst i

våra relationer.

om allt du vill är att leva för en annan människa, kör! Jag tänker inte stoppa dig. Så

länge det är det du vill, så kommer det göra dig glad. Men sätt aldrig dig själv eller dina

drömmar åt sidan för att någon ber dig. Alla beslut du tar måste filtreras genom dig, utgå

ifrån dig. Genom hela livet kommer du vara tvungen att ge upp saker för att röra dig

framåt. Att välja för dig själv och inte för någon annan och att handla på magkänsla är det

som kommer att hjälpa dig.

varför det ändå är så här kommer jag nog aldrig att förstå. Det kanske beror på brist

av självkänsla. Eller fantasi. Hur som helst så är det viktigt att vi börjar välja och tänka

efter. Det är ditt liv, och det blir så bra som du själv gör det. ■


I

nöd

&

lust

Vi drömmer fortfarande om sagobröllopet.

Tusentals par vigs varje år och lovar att

älska varandra i nöd och lust. Samtidigt

som giftermålen ökar, skiljer sig allt fler.

Hör tre röster om vad de mytomspunna

orden egentligen betyder för dem.

TEXT JULIA BRYNOLFSSON FOTO HELEN BOHM ANDERSEN


– vi gifter oss av kärlek. Det är vår tro på

den, inte Guds. Därför kommer vi inte lova

varandra tills döden skiljer oss åt. Vi kommer

kämpa för kärleken så länge vi lever,

men genom döden kan någon annan se

till att vår kärlek inte längre existerar,

säger Anna Mossberg som bestämt sig för att

inte gifta sig i kyrkan.

björn skogsberg är präst i Viksjö kyrka,

som tillhör Järfälla församling. Idag är det

”casual torsdag” enligt honom själv. Ett par

mörkgröna hörlurar hänger runt hans hals

och canvasbyxorna är på. Björn Skogsberg

visar runt i kyrkhuset. Församlingssalen är

modern, de kala träväggarna fylls av små

fönster som tillsammans släpper in en stor

mängd ljus. En del av dem är i färg; röda,

gula, lila och gröna. Vid sidan av altaret står

flera träfigurer och små hus uppställda likt

en krubba, och avslöjar att påsken firats.

Björn Skogsberg är själv inte gift, men

Vi ser olika på människor och därför

kan vi inte leva och älska varandras

svagheter.

har vigt många par här och längtar efter att

en dag själv få lova att älska någon i nöd

och lust tills döden skiljer dem åt.

Nöd står för reserv och provisorisk,

enligt svenska akademiens ordlista. Lust betyder

glädje, böjelse och begär. Men enligt

bibeln finns ingen exakt betydelse, utan som

med så mycket annat religiöst är det upp till

var och en att göra sin egen tolkning.

– när två människor vigs ingår de i ett

förbund med varandra och med Gud.

Jesus säger att det du gör för din nästa, gör

du också för mig. Gud finns i människorna,

våra löften till Gud förverkligas genom

handlingar till den man älskar, berättar

Björn Skogsberg, men menar samtidigt att

de flesta som gifter sig idag inte tänker så.

– En del säger att vi svenskar inte är religiösa,

men jag tror vi har en ordlös relation

till Gud. Alla är inte aktiva, men många

känner att kyrkan finns där. På samma sätt

som förälskelsen blir kyrkan och äktenskapet

naturligt.

Under 2010 gifte sig 50 730 par i Sverige,

en ökning med 5,6 procent jämfört

med 2009 (enligt DN, 2011-02-18).

anna mossberg är 25 år. Den 16 juni i år

gifter hon sig med sin fästman, efter en snart

sju år lång relation. Deras vigsel kommer

vara borgerlig och löftena kommer inte låta

på traditionellt vis.

– Vi har inte bestämt än vad vi ska säga,

men döden kommer i vilket fall inte vara

med.

Att älska i nöd och lust kommer det

snart äkta paret lova varandra. Anna Mossberg

förklarar att för dem betyder orden att

när det är som värst, kommer de ha det lika

lustfyllt ihop, som när det är som bäst.

– Vi ska kunna vara våra bästa jag, men

även våra sämsta. Vår kärlek ska vara lika

stark ändå.


när anna mossberg var 15 år skilde sig hennes

föräldrar. Hon menar att de inte satte

varandra i främsta rummet och hade ingen

tid att känna efter. De fick ihop familjelivet,

men då Anna hade två hästar som

hennes mamma hjälpte henne med varje

dag fanns ingen tid över för gemensamma

middagar på flera år.

– De hade behövt stanna upp, tänka på

varför de två faktiskt är tillsammans och hur

de ska ta till vara på det. Mamma arbetade

skift och pappa vanliga tider, så har även

jag det i min relation idag. Den ekvationen

ska jag få att fungera. Vi ska ge varandra

utrymme och tid, vilket de missade.

linda medlock är 38 år. För 13 år sedan

lovade hon sin man kärlek i nöd och lust

tills döden skiljer dem åt. De gifte sig av

traditionella skäl när Linda var gravid med

deras son.

– Nöd betyder för mig att vad som

än händer är vi tillsammans, även om

den ena blir allvarligt sjuk eller om vi får

ekonomiska problem. Det kan man lova

varandra. Det var ett ställningstagande vi

gjorde när vi gifte oss, säger Linda Medlock.

TIPS FRÅN LINDA & BJÖRN

Var inte rädd att ta hjälp av parterapi,

kan räcka med några gånger.

Låt den andre få åka på en weekend,

var ifrån varandra några dagar och

du kan se din partner med nya ögon.

Sätt ord på vad din partner betyder

för dig och låt den andra få veta det.

Tala om vad du behöver; ”när jag är

orolig vill jag att du ska göra så här”.

Sex är så mycket mer än metoder.

Våga tala om vad du uppskattar.

Idag är deras son Samuel 13 år och

för Linda skulle en skilsmässa vara den

sista utvägen om äktenskapet skulle kärva.

Speciellt när det finns barn inblandat.

– För oss handlar det mycket om att få

den ekonomiska biten att gå ihop, men vi

måste kämpa oss igenom de perioderna.

Trots allt är vi två olika personer som ska

få allt från barnuppfostran till arbete och

ekonomi att fungera.

skilsmässorna ökade med 6,2 procent i

jämförelse med året innan, enligt statistiken

från 2010. Det var 23 593 par som lovat att

älska varandra i nöd och lust som skiljde sig

under året. Björn Skogsberg, präst i Viksjö

kyrka, vill inte moralisera kring ökningen.

– Äktenskapslöftena är något två personer

lovar utifrån sina mänskliga förutsättningar,

men också utifrån sina brister.

Det är okej för Gud att vi brister och lever i

synden. Vi är inte till för äktenskapet, utan

jag tolkar att det är människan som gjort

skilsmässan till en komplicerad sak.

För 2000 år sedan hade kvinnorna det

svårt att överleva i en skilsmässa och klarade

inte av att arbeta och försörja sig. Därför

FAKTA

har vi sett på skilsmässor väldigt negativt.

Idag försätts fortfarande människor

i en svår situation, men det är den historiska

bakgrunden som har skapat vår syn

på skilsmässan och den återhållsamheten

vi har inför den. Björn Skogsberg poängterar

att till stor del är vårt samhälle orsaken

till ökningen av skilsmässor. Till skillnad

från 70-talet, när han själv växte upp, har

människosynen förändrats.

– Vi ser olika på människor och därför

kan vi inte leva och älska varandras svagheter.

I ett individsamhälle ska alla synas och vara

framgångsrika. Vi ska leva det rätta livet

och förverkliga oss själva. Ett sjukt samhälle

skapar sjuka relationer.

linda medlock tror att skilsmässorna har

ökat för att vi inte kämpar tillräckligt. Idag

är det enkelt att skilja sig och hon menar att

vi är för egoistiska.

– Ingen ska känna sig instängd i relationen,

utan det gäller att ge varandra frihet.

Då skapas lust, dels den sexuella lusten och

dels lusten att kompromissa för den andre.

När vågskålarna väger jämnt mår relationen

bra. ■

Både kyrklig och borgerlig vigsel är gratis i Sverige, kostnader kan tillkomma

efter önskemål. Juridiskt är det ingen skillnad mellan dem.1908 blev

den borgerliga vigseln möjlig för alla i Sverige.

Den borgerliga vigselakten finns i en kort och en längre form. I den långa,

som tar cirka 2 minuter, lovar paret att älska varandra i nöd och lust. Det

uteblir i den kortare, då paret endast svarar på om de tar den andre till

man eller hustru.

Den kyrkliga vigseln består av tre scener, inramade av musik, intåg och

uttåg ur kyrkan. Först presenterar prästen vad äktenskapet innebär, sedan

får brudparet svara på högtidliga frågor och efter äktenskapslöftena tar

paret emot förbön och goda tankar. Till sist vänder sig paret om mot sina

släktingar och vänner, nu som nygifta.


Ångesten heter kalori

Text & foto: April Caarp

Lovis Agestam var 14 år när helvetet startade. I klassen

var hon osynlig, som ett spöke. ”Bara jag blir smal så blir

jag accepterad”, tänkte hon. Därför började hon räkna

kalorier och träna stenhårt. Det var början på en flerårig

kamp fylld med ångest och självsvält.

16 | Magasin Repo | 2012


– idag väger jag 60 kilo, vilket är mer än

jag gjort tidigare. Men jag är lyckligare än

någonsin, säger hon.

Hennes namn är Lovis Agestam. Ur

hennes skor sticker två olikfärgade strumpor

upp, en svart och en grå. Hon ser ut

som vilken 21-åring som helst, men bakom

skrattet och de blå ögonen döljer sig många

år av desperation och tårar.

Idag är hon på stan tillsammans med en

kompis. Båda är hungriga och bestämmer

sig för att ta en fika på ett café på Hornsgatan.

Det skulle vara omöjligt för bara några

år sedan när hon mådde som sämst.

i ett av hörnen inne i lokalen av ”Cafe fåtöljen”

hittar de en enskild vrå. Med varsin

kopp rykande kaffe och en bit paj slår de

sig ner och börjar prata. Lovis Agestam är i

Stockholm på en kort visit. I vintras flyttade

hon för att plugga ett halvår på Geijerskolan

som ligger några mil utanför Karlstad i

orten Ransäter. Det kändes rätt för henne

Mat ska man inte prata

om. Den ska man äta.

att åka iväg. Stockholm utgör en ständig

påminnelse om att anorexi är vanligare än

vad många tror. På gatorna går underviktiga

tjejer förbi. De kanske inte är sjuka, men

de är tydliga bevis på att skönhetsidealen

formar unga kvinnor till att ständigt tänka

på sitt midjemått.

– Jag blir ledsen av att se smala människor

som ser sjuka ut. Jag tycker om att

umgås med personer som gillar att äta och

är positiva. Det bästa jag vet är att fika.

anorexi är en sjukdom som man oftast lever

med hela livet. Återfall är vanligt, därför

kan det vara ansträngande att ha vänner

som är besatta av vad de sätter i sig.

Lovis Agestam säger att hon alltid kommer

ha en speciell relation till mat. Hon

tycker att var och en själv ska få bestämma

vad de ska stoppa i sig. Idag äter hon det

hon känner för.

– Mat ska man inte prata om. Den ska

man äta. Många gör en sådan stor grej av

mat och vill ha stor kontroll över den. Låt

istället den naturliga känslan styra.

kvinnan i fåtöljen har sitt föräldrahem i

Norrköping där hon växte upp. Redan som

14- åring började hon fundera över sin vikt.

I skolan kände hon sig ensam. Hon var aldrig

mobbad men kände sig aldrig säker på

sig själv. Det var först efter tre år som hennes

ätstörning utvecklades och satte spår i

vardagen.

I gymnasiet studerade hon estetisk med

inriktning teater. I samma klass gick smala

och graciösa dansare. Lovis Agestam tyckte

inte att hennes kropp dög. I skolan startades

ett projekt om träning vilket väckte

hennes intresse. Om hon inte åt något och

tränade stenhårt så skulle hon bli smal.

Hennes mål var att aldrig ”bli tjock igen”.

Måltiderna bestod av frukt eller kanske

en tallrik med fil och müsli. På nätterna

låg hon ofta vaken på grund av hungern

och känslan av att aldrig vara mätt. Ibland

satt hon uppe och googlade på olika onyttiga

recept, bara för att mätta tanken på

mat. En dag, så kanske hon skulle kunna

äta dessa bakverk och tårtor igen. Snart

började människor omkring henne märka

skillnaden.

– Vad smal du har blivit, sa de.

Dessa korta, men betydelsefulla komplimanger

klingade i Lovis Agestams öron.

Hon hade lyckats. Hon hade äntligen blivit

något, smal. Vid samma tidpunkt hade en

tjej från skolan gjort i ordning en utställning

om anorexi. Hon gick dit och blev inspirerad.

Varför bara bli smal när man kan

få en diagnos?

– Fick jag anorexi så skulle jag äntligen

bli något, tänkte hon.

det var det hon sökte, en identitet. Hennes

föräldrar började bli oroliga. Mamman

besökte själv utställningen på skolan och

insåg att dottern inte var frisk.

Lovis Agestam minns dagen som kanske

räddade henne. Efter en dag på stan kom

hon hem och kände sig otroligt yr. Hemma

väntade hennes föräldrar på henne.

– De sa att de hade pratat om hur lite

jag åt. Jag ville aldrig att de skulle inse att

jag hade problem. Men de visste redan att

jag hade anorexi, säger hon samtidigt som

hon tar en bit körsbärsberpaj med skeden

och blandar den med krämig vaniljsås.

familjen sökte hjälp både på sjukhuset och

genom familjesamtal. Dottern fick träffa en

kvinnlig dietist som berättade hur och vad

hon skulle äta.

– Först tyckte jag att hon var en idiot.

Hon berättade för mig hur jag skulle göra

för att gå upp i vikt. Idag förstår jag att hon

bara ville mig väl.

Dietisten ordinerade henne att börja

dricka näringsdrycker fyllda med ”hemska”

kalorier. I hemlighet hällde hon ibland ut

dryckerna eller så gick hon ut i skogen och

spydde.

Det första året var en kamp eftersom

ångesten fortfarande kontrollerade henne.

Ju längre en person lever med sjukdomen,

desto svårare är det att bota den. Hjärnan

börjar tro att det är normalt att tänka som

en anorektiker gör.

som 19-åring började hon må bättre och

flyttade från Norrköping för att jobba på

Gröna Lund i Stockholm. Sakta men säkert

började hon gå upp i vikt. Lusten till livet

kom tillbaka liksom lusten till mat.

Nu är smulpajen slut. Vännerna bestämmer

sig för att lämna fiket och gå en

sväng på stan.

– Jag vill aldrig mer påminnas om min

gamla sjukdom. Jag vill hjälpa andra människor

och även djur genom att skapa en

bättre värld, resa och arbeta utomlands.

Den svåra tiden har hon lagt bakom sig

och behöver inte ha anorexi som identitet.

Hon har redan en: sin egen. ■

2012 | Magasin Repo | 17

17


18 | Magasin Repo | 2012


2012 | Magasin Repo | 19

Foto: Matilda Snäll 19


20 | Magasin Repo | 2012

Redo för sista

sommaren

Vad gör en idrottare som redan har vunnit allt men som

fortfarande har mer att ge? För Carolina Klüft blev svaret

enkelt. Hon bytte gren. Trots både kritik och skador är hon

på väg mot, vad hon hoppas, blir en framgångsrik sommar.

Den sista tävlingssommaren.

Text: Petra Svensson


– jag ville vara bra på allt redan när jag var

liten, säger Carolina Klüft.

Hon har precis avslutat ett förmiddagspass

i Sätra friidrottshall i Stockholm och

slår sig ner vid ett av de många bord som står

i entrén intill träningslokalen. Hon berättar

om när hon fick ett staffli i julklapp som barn

för att hon trodde hon var bra på att måla.

– Jag var ju skitdålig på det så då la jag

ner och valde att lägga energi på annat.

Kanske var det just viljan att vara duktig

på allt som gjorde att Carolina Klüft blev så

bra i mångkamp. I prisskåpet finns OS-guld,

flera VM-guld, EM-guld och SM-guld. Hon

var bäst, men valde 2008 att lägga av med

mångkampen för att satsa på längdhopp.

– Jag kände att jag hade lärt mig allt.

Jag var nöjd. Jag vet också vad som krävs

för att bli bra i sjukamp. Det är inte bara

att vara bäst när det är mästerskap. Det är

hårt arbete hela året. Har du ingen motivation,

som jag inte hade, då tar du inga guld.

Då finns det ingen anledning för mig att

fortsätta. Jag har alltid drömt att satsa på

bara en gren efter sjukampen och det var

givet att det skulle vara längdhoppet.

sjukampskarriären hade satt sina spår.

Redan säsongen 200 200 uppstod en enstressstressfraktur i ena benet. Skadan blev värre året

därpå och röntgen visade då en fullt utvecklad

fraktur. Under läkningstiden skapades

benpålagring och Klüft fick en hård

knöl på benet. Den stoppade benet från att

få tillräckligt med näring och hon fick ont.

– Jag började tävla inomhus i januari i år

och kunde inte hoppa för att det gjorde så

ont. Det kom som en chock eftersom jag

hoppade så bra under hösten och även i

januari på träningslägret hoppade jag långt

med full ansats. Men sen kom smärtan.

Hon opererades i februari och tog

bort lite benpålagring. Veckorna efter

operationen ägnade hon åt rehabträning.

– Jag är ganska van vid att hantera skador

men det är klart att det är tungt. Det svåraste

har varit när jag har tränat med andra

som hoppar längd och jag inte får vara med.

Jag tycker inte att man ska

ha någon plan på vad

som händer om man

misslyckas.

Annars fokuserar jag på det jag faktiskt kan

göra. Jag försöker vara glad för varje litet

steg jag tar.

det var enklare att hantera nervositeten

när hon var yngre för då var det bara att

köra på. Nu är hon så pass erfaren så hon

vet vad hon ska göra under tävlingar, något

som kan skapa en viss nervositet. Ändå

är den lika stor nu som när hon var ung.

– När jag körde mångkamp kände jag ibland

att nu drar jag bara. Jag pallar inte den

här nervositeten, men jag har utmanat den

och ställt mig där.

Media och flera andra idrottare undrade

varför Carolina Klüft inte lade av efter

sin framgångsrika karriär. Varför skulle

hon satsa på längdhopp? Kritiken tilltog

när hon inte nådde de resultat många förväntade

sig. Men till stor del beror det

på skadorna hon tampats med. Förutom

stressfrakturen slet hon sommaren 2009

av musklerna i hela baksidan av höger lår.

– Jag tycker ändå att jag har hoppat väldigt

bra. Att jag trots min skada kom nia

på OS, och ett år efter att jag hade dragit

sönder höger baksida kom jag elva på EM.

Jag tog mig till final. Sjukgymnasten sa till

och med att du får vara inställd på att det

kanske inte går. Trots skadan tog jag mig

till EM-final och året efter kom jag femma

i VM.

Carolina Evelyn Klüft

Född: 2 februari 1983 i Sjömarken,

Borås

Gren: Längdhopp, tidigare mångkamp

(sjukamp,femkamp inomhus).

Familj: Maken Patrik Klüft (tidigare

Kristiansson och VM-bronsmedaljör

i stavhopp 2003), pappa Johnny,

mamma Inga-Lill, systrarna Martina,

Sofia och Olivia.

Tränare: Agne Bergvall och Oscar

Gidewall.

Kuriosa: När hon var yngre hade hon

alltid med sig en liten Ior-figur när hon

tävlade. Men han får stanna hemma

nuförtiden eftersom han är så lätt att

tappa bort. När hon tog emot Jerringpriset

2002 fick hon även en mycket

stor Ior-figur.

det krävs givetvis mental styrka för att ta

sig tillbaka efter alla skador. För Carolina

Klüft kom den kraften i ung ålder. Hon har

vuxit upp med tre systrar och de har alltid

tävlat i allt. Där föddes tävlingsmänniskan.

– Överlag har jag varit en person som

inte accepterar att må dåligt. Jag tycker det

är jobbigt att veta att jag inte klarar av vissa

situationer. Är det något som jag tycker är

jobbigt försöker jag ta mig runt det och

förstå varför jag inte mår bra och vad gör

jag åt det.

Självklart kommer det även nederlag

som är svåra att ta.

– Jag kuggades första gången jag skulle Carolina Klüft. Foto: Petra Svensson

2012 | Magasin Repo | 21

21


Carolina Klüft tog EM-guld 2002. Foto: Bengt Jönsson

ta körkort och grät i ett dygn för att jag

tyckte det var dåligt. Jag har alltid varit en

tävlingsmänniska och det tror jag har bidragit

till min mentala styrka.

de flesta börjar lämna träningshallen för

att äta lunch och fylla på med energi inför

eftermiddagspasset. Dörren i entrén öppnas

och stängs kontinuerligt medan Klüft är

långt inne i sin berättelse.

– Ger jag upp, som det här med sjukampen,

då ska jag verkligen ha tänkt igenom

det till 100 procent. Det är klart att

22 | Magasin Repo | 2012

2002

EM-guld

Jerringpriset

elden ibland har falnat men den har aldrig

slocknat. När jag hade skadat låret och fick

syn på en löpsedel där det stod att Carolina

Klüfts karriär är över blev jag chockad för

det var den inte för mig. Jag kände själv att

jag har väldigt mycket kvar att ge.

Det som har drivit henne till att fortsätta

är att hon tycker det är kul och hennes

stora träningslust. Ändå har hon bestämt

sig för att det här blir hennes sista säsong.

Inte för att hon har tappat motivationen

för att träna och hoppa längd, utan för

att hon vill ägna sin tid åt andra saker.

2003

VM-guld

Bragdguld

Victoriastipendiet

Foto: Kungahuset.se

2004

OS-guld

– Det gör att jag har ett större driv

när jag vet att jag har den här lilla biten

av kakan kvar. Jag ska verkligen njuta

av varenda tugga. Det blir ett speciellt år.

De blå ögonen lyser och det syns att hon

blir tävlingssugen inför den kommande

sommaren.

carolina klüft är uppväxt i Växjö. Hon

flyttade sedan till Karlskrona och åkte mellan

de båda städerna för att träna under

flera år. I oktober förra året började hon

träna med längdhopparen Michel Tornéus i

2005

VM-guld

2006

EM-guld


Stockholm för att slipa på tekniken då hon

kände att hon hade stått stilla a ett tag. ängdängdhopperskan behövde ett miljöombyte och

det här var den bästa lösningen för henne.

– Jag har fått vänner för livet i den här

träningsgruppen. Jag kan snacka med alla

om allt och får andra dimensioner i en relation

som jag kanske inte hade räknat med

innan.

Klüft har lärt sig mycket av de andra

och märker själv utvecklingen.

– Jag lär mig mycket av deras längdhoppstänk.

Vi inspireras av varandra men

man måste ändå hela tiden kontrollera sin

egen väg och inte någon annans, säger hon

och drar handen genom det kortklippta

blonda håret.

drömmen är att slå sitt rekord på 6.9 meter.

– Jag tror inte att jag kommer ligga kring

sju meter på varenda tävling, men hoppas

att jag får ett par tävlingar där jag kommer

in i ett underbart flow. När allt stämmer,

väderförutsättningarna är underbara och

atmosfären är grym. Det är klart att jag

helst har den där dagen på EM och OS.

Men det är det som är så fascinerade, svårt

och så underbart härligt med idrott. Det är

oregisserat.

Även om resultaten inte uppnås fun-

derar hon inte på att förlänga karriären.

– Jag tycker inte att man ska ha någon

plan på vad som händer om man misslyckas.

För då fokuserar man ju också på att

misslyckas. Jag lägger fokus på att lyckas.

Allt annat är ointressant. Hon slår handen

i bordet och ljudet av vigselringen som slår

i ekar.

några som har präglat hennes sätt att

idrotta är föräldrarna, Johnny och Inga-ill.

– Jag har alltid fått grundläggande krav

samtidigt som jag alltid har fått höra att det

viktigaste är att ha kul. Men du kan inte bara

strunta i det varje gång du inte tycker det är

2007

VM-guld

svenskt/europarekord

sjukamp

7032 p

2008

Bytte gren

9:e plats i

OS

kul. De sa att har du börjat nu får du fortsätta.

Det är okej att ställa krav men att grunden

ändå ska vara lusten och glädjen har

påverkat henne mycket.

Det finns många föräldrar som ställer

för höga krav och att det nästan blir

en personlig prestige för dem vad barnen

gör. Det är en större fara än att ha föräldrar

som inte är lika engagerade. Även

om de inte alltid skjutsar till träningen är

det ändå viktigt att barnen hittar något

som driver dem och som de tycker är kul.

– Jag har själv ingen erfarenhet av att

vara förälder men jag har erfarenhet av att

vara barn. Jag tycker att balansen är viktig

och den blir ännu viktigare om man som

jag som blev känd och fick väldigt hög press

utifrån redan när jag var ung. Jag fick alltid

vara Carro hemma och jag dög som jag var.

Även om mina föräldrar alltid har varit där

och hejat och när det har gått dåligt har jag

ändå alltid varit samma Carro för dem.

i höst tar den framgångsrika karriären

slut. Det har blivit dags för henne att ägna

sig åt annat.

– Jag har många drömmar och vill säkert

alldeles för mycket tror jag. Jag har valt att

inte göra annat än idrott för att jag ville

lyckas. Jag har läst internationell politik

på universitet och kommer nog fortsätta

med det. Sen finns det mycket som livet

har att erbjuda. Något som jag drömmer

om är att åka på semester. Och inte åka

iväg på träningsläger. Inte behöva åka någonstans

där det måste finnas arena eller

gym, att bara få läsa en bok på stranden och

inte oroa sig för att bli slö av solen. Bara

att få se stan och promenera en hel dag.

Mest drömmer jag om en Sverigesemester.

Det känns som att jag har sett stora

delar av världen men inte mitt eget land.

Men innan Carolina Klüft får möjlighet

att upptäcka sitt eget land ska hon avsluta

en helt annan resa under OS i ondon. ■ Utmattad i EM 2002. Foto: Bengt Jönsson

2010

11 i EM

2011

5:e plats i

VM

2012

?

2012 | Magasin Repo | 23


Text: Helen Bohm Andersen

Johan, 52 gift

När Lusten

Nästan alla män drabbas någon gång i livet av impotens.

Sexuella övergrepp och de egna känslorna för sin kropp kan

vara några faktorer som påverkar potensen.

Det konstaterar Caroline Stenqvist, legitimerad psykoterapeuten.

Hon ger råd till fyra män som träder fram och berättar det som

män helst vill slippa berätta om.

”Jag hade en dålig sexstart som ung. Dåligt självförtroende

och på den banan har det fortsatt sedan dess. Frustrationen

är enorm för att man är kåt och vill, men kan

inte. Ibland funkar det men oftast inte. Jag har två barn

och är gift sedan tjugo år. Jag har aldrig sökt hjälp för

mitt problem men funderar idag på att besöka en läkare

och skaffa Viagra. Kvinnorna jag har mött genom åren

har inte klagat eller varit elaka, men frustration och åter

frustration gnager. Efter ett möte som inte fungerade så

var det bara att åka hem och tillfredsställa sig själv, man

var ju fortfarande lika upphetsad. När jag är ensam fungerar

erektionen normalt. Kvinnan kan man tillfredsställa

på andra sätt, men saknaden av närhet är fortfarande kvar.

Frustrationen är jobbig och slitsam. Jag tror att storleken

inte har så stor betydelse, bara den står. Många i min umgängeskrets

har dessa blå piller, men mer än så pratar vi

inte om det.”

– I en situation som Johans är det viktigt att få hjälp och

förstå att man inte är ensam med sina problem. Det är

viktigt att få perspektiv och bygga en tillit till sig själv och

sin partner. Alla människor behöver beröring och bekräftelse

för att må bra. Efter så många år utan hjälp gäller det

att få stöd utifrån, någon som visar situationen från ett

annat perspektiv. Det behövs för att klara av att gå vidare

och bygga upp sin självkänsla igen, få tillbaka självförtroendet

och ett liv med ett bra samliv. De som söker hjälp

öppnar upp efter ett tag och problemen brukar oftast

kunna lösas. Det spelar ingen roll om man är singel eller

i en relation, oavsett är det viktigt att få hjälp med sina

rädslor och problem så att man vågar möta nya kontakter

igen och leva ett rikt liv, säger Caroline Stenqvist.

24 | Magasin Repo | 2012

Anders, 34 sambo

”Jag slängde mobilen på bordet när jag fick beskedet att min flickvän

varit otrogen. Tankarna snurrade och livet kändes tungt. Jag

älskade henne mer än allt annat.

Huvudet fylldes av frågor. Hur ser killen ut? Är han bättre i sängen

än mig? Snyggare? Mer muskulös? Smartare? Jag ville inte veta

svaren. Jag satte mig vid köksbordet med huvudet i händerna.

Mobilen ringer och jag låter den ringa. Under en lång tid sjukanmälde

jag mig för att fundera på varför detta hände. Efter några

veckor släppte jag offerrollen och mina vänner tog mig med ut på

stan för att träffa folk. Första halvåret efter separationen funkade

ingenting i sexuella relationer. Självkänslan var låg och känslan av

att inte räcka till hängde kvar. Jag sökte uppmärksamhet och bekräftelse

från kvinnor på barer, för att bygga upp min manlighet.

Flera av dessa möten misslyckades. Nya kläder och ett stöd från

vänner blev slutligen nyckeln för att orka gå vidare. Jag stärkte

mitt egenvärde och min maskulinitet med hjälp av en kurator.

Att söka hjälp var det svåraste. Jag ville inte framstå som svag,

utan som manlig och stark. Mitt råd till andra är att söka hjälp

tidigt. Det finns många andra med samma problem. Idag har jag

hittat en tjej som ger mig det jag behöver och jag är glad att jag

vågade satsa på kärleken igen.”

– Det är viktigt att stötta personer som hamnat i en situation

som Anders. De behöver hjälp att se hur relationen såg ut innan,

få ett annat perspektiv och prata om hur man får tillbaka tilliten

till varandra. En stor del av arbetet är att jobba med kommunikationen

för att få relationen att fungera, säger Caroline Stenqvist.


Tony, 30 singel

”Jag har haft återkommande potensproblem sedan ungdomstiden

då jag blev sexuellt utnyttjad som barn.

Idag jobbar jag som marknadsförare på ett stort företag.

Terapin hjälper mig för att jag har svårt att visa

känslor i relationer och tilliten till människor måste

byggas upp i en långsam process. Korta och sporadiska

möten med kvinnor så ser mitt liv ut i dagsläget.”

Försvinner

Rikard, 40 flickvän

”Kvinnorna säger att jag haft för höga prestationskrav

och en stark sexualdrift. Ibland har jag perioder utan

sex och andra perioder har jag för mycket sex. Min

kropp klarar inte av att fungera normalt när jag är

översexuell och prestationsångesten tar över. Oftast

är det svårast i börjar på en relation då jag känner

mig osäker på vad kvinnan vill ha. Antagligen hänger

det ihop med min självkänsla och självförtroende.

Det kan ta veckor eller månader innan allt fungerar

som det ska och tryggheten infinner sig. Jag har inte

använt Viagra utan har gett det tid, även om det varit

jobbigt vissa perioder utan ett fungerande sexliv.

Stress och mycket arbete påverkar också min potens,

har man höga krav på arbetet och är sliten blir också

relationen påverkad. Idag jag ett bra liv med ett aktivt

sexliv och har hittat tryggheten med en kvinna.”

– Personer som blivit sexuellt utnyttjade får fel syn på sexualiteten

redan som ung. Det lustfyllda sexet har blivit utbytt till våld, skam

och övergrepp. De försöker överleva, leva normalt och njuta av sex

men det blir ändå en skam i deras ögon. Några kan senare själva utvecklas

senare till förövare. Även ett tvångsmässigt utagerande som

till exempel ett tvång att onanera till porr kan bli en ritual för att de

känner sig olyckliga och ensamma. De känner sig befriade från sina

tankar när de utövar detta. Det är lättare att möta sig själv än att

möta en kvinna och hennes närhet. Alkohol är också en faktor som

påverkar kroppen negativt i samlivet. Vid alla övergrepp så måste

man arbeta med att bygga upp självkänslan och tilliten till andra

människor, som har raserats från början, säger Caroline Stenqvist.

Männens namn fingerade.

– Prestationskraven kan visa sig på olika sätt. Mannen kan få problem

med sexlivet som i Rikards berättelse. En krävande kvinna

kan också få en man att känna sig mindre potent. Sexdriften hos

män och kvinnor skiljer sig åt. Som regel vill kvinnorna ha närhet

och ömhet då mannen är nöjd med samlag för att känna sig tillfredställd.

Men detta kan också vara omvänt. I flera fall kan mannen

också ha svårt att släppa kontrollen och det är något man måste

jobba med från fall till fall. I mannens vilja att tillfredställa en kvinna

ligger också en prestation som kan hindra mannen från att få

utlösning och orgasm. När mannen nått en högre ålder och märker

att potensen avtar kan hjälpmedel som till exempel vakkumpump

bli ett intressant hjälpmedel. Problem med lusten finns hos både

män och kvinnor, men kvinnor har lättare att söka hjälp för sina

problem, säger Caroline Stenqvist. ■

Ett sunt leverne ger energi. Det är inte bara bra för blodkärl och hjärta, det förebygger även

impotens. Bland yngre män i åldern 20-35 år, ligger oftast stress och psykisk press bakom

impotens. Bland äldre i åldern 40-70 år, har 30-40 procent potensproblem, ofta på grund av

försämrad blodcirkulation orsakad av dåliga levnadsvanor.

Sammanfattningsvis är motion, fettsnål kost, måttligt med alkohol och ett liv utan stress och

rökning bra för att undvika impotens.

2012 | Magasin Repo | 25


Två vägar

TILL

paradiset

Orgasm, lustens klimax dit alla vill

komma. Men skillnaden mellan

passionens erotik och porrens

mörker är stor, ändå blandas de

ofta ihop.

Text: Marta Einerstam Karis

& Malou Bergman

– Det bästa med det här arbetet är att man

kan hjälpa folk att hitta tillbaka till varandra

och sin sexlust. Många kommer tillbaka

och tackar, säger Sara Carmstedt. Hon är

21 år och har jobbat i Afrodites Apotek i

snart sex år. Hon är tredje generationen

som arbetar här.

På en av Södermalms café- och shoppinggator

pryder skyltdockor klädda i rafset

skyltfönstret. Det är svårt att komma

fram i den lilla butiken, som är fylld av

sexleksaker, broschyrer, orgasmkrämer och

glidmedel med olika dofter. Allt för att

krydda lusten och sexlivet. Bakom disken

med alla kondomklubbor, kåtgodis, glitter

och passionsdofter står Sara. Det var hennes

mormor, erotikpedagogen Ylva Franzén

som startade företaget.

– Det är det häftigaste jobbet i hela världen.

Varje dag sysslar man med det viktigaste

i livet, kärlekens konst, säger Ylva.

Men det krävs rejält med civilkurage av

en erotikpedagog för att ta striden offentligt

för sexualiteten. Efter Afrodites succé, ville

Ylva öppna ännu en butik i centrala Stockholm,

men ingen har velat hyra ut sin lokal

till en verksamhet som är så tabu.

Nu håller Ylva en kurs för kvinnor som

heter Orgasmskolan. Den går ut på att få

kontakt med sin sexualitet.

26 | Magasin Repo | 2012

På Katarina Bangata 17 ligger Afrodites Apotek. Foto: Marta E Karis

– För mig är orgasmen livets sista

frihetsområde där vi kan vara oss själva

bortom all kontroll och alla krav.

Passionerat sex förändrar och utvecklar, du

blir fri stark och lycklig, du får en djupare

förståelse både för dig själv, din partner och

ger ett paradisiskt skimmer åt livet. Så älska

mer, njut mer, lek mer! Då öppnas dörrarna

till det innerliga kärleksliv vi alla längtar

efter, berättar Ylva.

sara berättar att flera manliga kunder

kommer in och fnissar som små tonårstjejer

och tar generat

vad de tror är rätt och

försvinner fort därifrån.

Många lever med skammen

av att inte längre känna lust.

För kvinnor är det oftast stress

och psykiska faktorer som

påverkar. Medan männens

problem handlar

om potens och prestation. Rosenrot är ett

naturläkemedel i droppform som är ett bra

kosttillskott för att öka sexlusten. För männens

potens finns även örtpreparatpiller.

– Dom är mycket sundare än kemiska

Viagra som ger råbonge hela dagen, skrattar

hon.

På Afrodite säljs också alternativ porr.

Till skillnad från mainstreamporren är

filmerna välgjorda med manus och skådespeleri

och fokuserar mer på kärlek och

passion. Här finns sexspel som Kamasutraspelet.

Det klassiska och orientaliska sexspelet

som går ut på kärlek och lustfyllda

lekar. Precis som Kamasutraspelet och filmerna

har Afrodite samma mål, sensualitet

och passion.

– Debutanter som ser mainstreamporr

tror att det är så det fungerar, där mannen

domderar över kvinnan efter sina behag

och respektlöst trycker deras ansikten mot

sin kuk, säger Sara.

Orgasmen är

livets sista

frihetsområde.

Hon tycker det är sorgligt att porren har

förvrängt synen på sex och erotik.

det var saras styvfarfar Bertil Sundström

som startade porrkubben Manhattan, vilket

fått henne att även uppleva den miljön.

Manhattan är Stockholms och Sveriges

största porrklubb.


VAD TÄNDER DU PÅ?

Man, 28

Långt hår och smal kropp.

Kvinnor med samma kulturella bakgrund

som jag.

Kille, 17

-Fräknar och kurvor är sjukt gulligt.

Jag har tröttnat på porr.

Tjej, 16

-Tänder både på tjejer och killar.

Självförtroende är viktigt. Folk som tar

initsiativ.

Man, 38

-Ansiktet. Vackra ögon, vackert hår.

Kvinna, 62

-I denna har man provat mycket. Men

jag tender bara på en person. Gemenskapen

och humorn är viktigt.

manhattan ligger på kungsholmens mest

trafikerade gata med en tung svart järnport.

Där ärhar har den den funnits funnits sedan sedan -talet. -talet. -talet. Pornografin

blev laglig i Sverige år 171.

Redan i entrén finns en hylla med veckans

porrfilmer. Bredvid en sliten kaffetermos

och kexchocklad finns megakukar till

försäljning. Fimplukten ligger som en beläggning

över lokalen.

– Inträdet är 1 kronor.

Det är receptionistens Stefans röst som

hörs från det tonade glasbåset. För honom

är Manhattan en plats för att tillfredsställa

sina behov i fred.

– Det som händer här stannar här, så

länge de följer svenska lagarna, säger Stefan

lite myndigt.

Utanför Porrklubben Manhattan på Hantverkargatan 49. Foto: Daniel Lampinen

Hela tiden släntrar det in olika typer av

män som betalar en hundring och frågar efter

en nyckel. Nyckeln går till ett skåp för

att förvara sina värdesaker och hundralappen

är inträdet till den stora filmsalen.

På 45 kvadratmeters yta är det porr

nonstop. Det enda ljuset i den mörka filmsalen

lyser från tv-skärmar. Det sluttande

golvet försvinner in i en labyrint av runkbås

med ännu fler tv-skärmar. Längs de svarta

väggarna finns hyllor med torkservetter utplacerade.

Det är tyst och fullt av män. Likt

zombies vandrar de omkring helt avskärmade.

Stannar upp, tittar lite mot ett utfläkt

underliv, och fortsätter till nästa tv-skärm.

– Det är viktigt att Manhattan finns.

Tänk vad som kan hända annars! Våldtäkåldtäk Vid orgasm frigör oxytocin och endorfin som ger lyckorus,

avslappning och energi.

Att onanera 21 gånger i månaden stärker hälsan.

Sex minskar risken för prostatacancer, samt kvinnlig

inkontinens.

30 minuters samlag bränner cirka 85 kcal/person. Sex varje dag

under en vecka motsvarar 1190 kalorier, alltså en pizza!

ter, övergrepp, prostitutionen skulle öka.

Män måste få ut sina behov, säger Stefan.

Manhattan är öppet nästan dygnet

runt. Alla över 18 år är välkomna. Dock

inte ensamma kvinnor eftersom risken för

prostitution kan ske inne i filmsalen, men

med manligt sällskap är det okej.

Här kan även besökarna visa upp sina

egna hemmagjorda porrfilmer.

– Folk har så mycket fördomar, menar

att det bara skulle vara kvinnoförnedrande.

Men många kvinnor som gör porrfilm får

faktiskt en kick av det, säger Stefan.

Mörkret har lagt sig över Hantverkargatan.

En stilig man i rock och blanka skor

smyger ut från porten. Han ser sig om och

korsar snabbt över till andra sidan gatan.

Marta Einerstam Karis

Jag vill kunna förstå och acceptera olika former av sexualitet och behov men vid porren går min gräns. Vart tog kärleken vägen?

Malou Bergman

Vart finns respekten i porrens näste? Jag blir arg när porr blandas ihop med något så fint.

Marta Einerstam Karis och Malou Bergman –Ta era torkservetter och försvinn!

2012 | Magasin Repo | 27

27


”Utan ert våld orkade

jag inte existera”

Författaren och journalisten Caroline Engvall träffade Tessan första gången för

nio år sedan. Då fick hon höra om svettiga lakan och trasiga flaskor. Tessan var

då 16 år men hade redan sålt sex till män i två år.

Text: Sandra Rönnsved Foto: Helen Bohm Andersen


”krossar tårar och dricker skållhett te för

att smälta ångestklumpen i halsen, men det

fungerar inte. Jag skriker med huvudet i kudden

och duschar alldeles för varmt för att spola

bort smutsen som alltid suttit fast innanför

huden. Samtidigt ville jag göra mig själv illa,

jag tyckte att jag förtjänade det.”

Allt startade efter en våldtäkt några år

tidigare. 14-åriga Tessan började sälja sex

för att dämpa sin ångest efter övergreppet.

Efter ett tag slutade männen betala henne

och hon lät sig själv bli våldtagen om och

om igen.

– Det var fruktansvärt att höra allt Tessan

berättade. Jag tror att många unga känner

igen sig i hennes historia och därför är

det väldigt viktigt att prata om ämnet, säger

Caroline Engvall.

Hon menar att behovet av att dämpa

sin ångest med sex går hand i hand med

tidigare övergrepp. Många unga som blivit

utsatta för sexuella våldföranden bearbetar

traumat genom att försöka ta tillbaka kontrollen.

De vill känna att de har makten

över en liknande situation.

– Det är skrämmande att samhället inte

ser dessa unga. Ingen orkar bära dessa berättelser,

säger Caroline Engvall.

Självskadebeteende innebär att människor

medvetet skadar sin egen kropp. Att

använda sig av sex är tabubelagt och många

människor lever i ovisshet om fenomenet.

Unga som skär sig beskriver att när de sätter

rakbladet mot armen känns det bra. Den

psykiska smärtan byts ut mot den fysiska.

Sex fungerar på ett liknande sätt. Många

ungdomar beskriver att när de har som mest

våldsamt sex, då känner de att de är värda

något, i ögonblicket de låter sig själva bli

utnyttjade. Denna form av självskadebeteende

är vanligt och mörkertalet är enormt.

”Jag vill inte minnas händerna, ögonen

eller slagen. Inte dimman och ångesten.

Bundna händer. Trasiga flaskor och vassa knivar.

Och efteråt. Efteråt. Blodet på lakanet.

Skärsåren. Blåmärkena på halsen. Smutsiga

pengar på byrån som fick skapa nattens ångesteld

vid vattnet. Utan ert våld orkade jag

inte existera.”

– unga idag behöver mer hjälp än vad de

får, säger Zandra Lundgren, verksamhetsansvarig

på ungdomsjouren 1000 Möjligheter.

1000 Möjligheter är en ideell organisation

som arbetar med att stötta och

stärka ungdomar genom samtal och råd

via telefon eller chatt. De flesta ungdomar

som kontaktar jouren berättar om sexuella

övergrepp och utsatthet. Det är viktigt att

ungdomar med självskadebeteende får vara

anonyma eftersom de ofta känner skam och

skuld. Denna grupp har ökat betydligt de

senaste åren.

Ungdomar som drabbas är i olika

åldersgrupper och samhällsklasser. . Däre- Däre-

mot finns ofta gemensamma faktorer som

psykiska svårigheter, låg självkänsla och en

ständig ångest och skam.

”Jag var inte värd mer. Jag trodde jag behövde

det, för att överleva. För att känna att

jag fanns. Det kändes mest som att jag gick

runt i en tjock dimma och var frånvarande.

Och ibland, just då, då kändes det som att jag

var närvarande, på riktigt. Att jag i alla fall

dög till något. Det var det enda jag kunde,

trodde jag. Jag ville inte, egentligen, men jag

behövde. Det var nog helt enkelt mitt enda

sätt att få utlopp för mina känslor.”

Personen på bilden har inte med texten att göra


Det är svårt att

förstå hur man kan

göra så här mot sig

själv, varför man vill

utsätta sig för sådant

här otäckt, till synes

frivilligt

Zandra Lundgren tycker att självskadebeteende

ska uppmärksammas mer av psykologer

och kuratorer. Hon har mött många

unga som tycker att det är lättare att berätta

när de blir tillfrågade om sina problem. Det

händer att föräldrar skadar sina barn genom

att inte fråga.

– Många unga blir hotade till att inte

berätta. Att våga fråga kan vara det första

steget mot en god självkänsla, vilket alla

dessa ungdomar behöver för att kunna sluta,

säger Zandra Lundgren.

Till slut bestämde sig Tessan för att

sluta och hjälp fanns att få. Hon var nöjd

med den hjälp hon fick hos Socialtjäns-

”Det är skrämmande att

samhället inte ser dessa

unga. Ingen orkar bära

dessa berättelser”

30 | Magasin Repo | 2012

ten. Däremot hade hon önskat att Barn

och ungdomspsykiatrin i hemkommunen

hade agerat annorlunda. De lade aldrig

fokus på kärnan i problemet. Caroline

Engvall tycker att det viktigaste är att tro

på vad sina barn säger och berätta för dem

att det är modigt att berätta. De befinner

sig i ett tillstånd av förvirring och skuld.

– Det är svårt att förstå hur man kan göra

så här mot sig själv, varför man vill utsätta

sig för sådant här otäckt, till synes frivilligt.

Men det finns hjälp att få och om du inte

hittar rätt på en gång, fortsätt!

”Jag lyckades sluta. Efter den där sista

gången med mannen i Stockholm bestämde

jag mig bara. Fast det var inte så lätt som

det låter. Jag vet inte hur många gånger jag

var riktigt nära att ringa någon av männen.

Jag gjorde det aldrig, men det var inte långt

ifrån. Jag är glad att jag lever, att jag vågade

söka hjälp och ta emot den. Har man någon

kompis eller själv är på väg in i prostitution,

berätta för någon vuxen. Det är en alldeles för

stor och allvarlig sak att hjälpa en kompis med

eller gå igenom själv. Viktigast av allt är att

komma ihåg att det inte är dig det är fel på.

Skammen och skulden är inte din. Lägg den

där den hör hemma istället.” ■

Enligt Ungdomsstyrelsens rapport

”Se mig” från 2009 har 25 procent

tjejer i årskurs 3 varit utsatta för

sexuella övergrepp och 10 procent

för grova sexuella (penetrerande)

övergrepp.

Av 3000 niondeklassare har var

femte tjej och var tionde kille skadat

sig själv för att de känt sig olyckliga

eller ledsna. Detta framgick av en

undersökning som Göteborgs Posten

gjorde 2010.

Behöver du någon att prata med?

1000 Möjligheter finns för att stötta

dig! Du får prata om vad du vill, inget

är för litet eller för stort. De som

hjälper dig är andra unga vuxna som

stöttar och hjälper dig med det du vill.

De har tystnadslöfte.

Varje måndag mellan kl 19-21

och fredagar kl 18-20 kan du

chatta med dem på hemsidan:

www.1000mojligheter.se

Tessans namn är fingerat

Journalisten och författaren Caroline Engvall. Privat bild.


Efter två besök, ett personligt

och ett fiktivt, återvänder jag till

den skotska huvudstaden för

att utmana mina fördomar.

Text och foto: Joel Haeggblom

EDINBURGH

2012 | Magasin Repo | 31


När jag tredje gången

gillt anländer till Edinburghs

centralstation,

Waverley, börjar jakten

på upplevelserna.

Dessa ska utmana den

uppfattning jag fått vid föregående besök

utan att avskräcka mig. Vid det här besöket

ska jag bevisa att staden, med fler kjolbärande

karlar än den största pride-festival, är

något att återvända till.

den första uppfattningen jag får är att det

som i filmen Trainspotting handlar om att

vara hög. Danny Boyles filmatisering av Irvine

Welsh bok

om heroinister

i 80-talets

Edinburgh fick

mig att rysa av

obehag och staden

framstod

som ett urbant

monster.

Från tågstationens

utgång ser jag Edinburgh Castle

högt upp på en klippa och Arthur’s Seat,

den högsta punkten bland kullarna som vakar

över staden. För att undvika knarkruset

börjar jag en dag med de övriga höjdrelaterade

upplevelserna. Jag inleder med att gå

mot de plånboksvänliga butikerna på Princes

Street.

princes street sätter tillsammans med

Iggy Pops ”Lust For Life” tonen i Danny

Boyles film. Det är här som huvudkaraktären

Renton och hans kamrat Spud springer

ifrån vakterna under filmens första scen.

Här finns inga heroinister med säkerhetsvakter

i bakhasorna, bara bygg och vägarbetare.

Staden präglas av ett projekt som avser

att förse Edinburgh med ett spårvagnssystem.

Under halvtimmen det tar att gå från

32 | Magasin Repo | 2012

ena änden av Princes Street till den andra

hinner jag möta flertalet förvirrade turister

som gått vilse i labyrinterna av avspärrningar

och koner. Det finns skyltar som

informerar besökande fotgängare om hur

dem ska hitta i stadskärnan tills arbetet är

slutfört år 2014. Dessa är täckta av diverse

svordomar och könsord vilket lätt blir förvirrande

och man hamnar snabbt på villovägar.

När jag tagit mig förbi de första hindren

står jag framför butiker såsom Topshop, Urban

Outfitters, Waterstones och HMV där

ett utbud av basplagg och kultur finns tillgängligt

till ett överkomligt pris.

parallellt med princes street ligger en

gata som uppfyller det enda krav man kan

ha på en skotsk sådan. Thistle Street, där

man efter någon timmes shopping, kan slå

sig ner för en pint på någon av de många

pubarna. Från Edinburghs hjärta sprider de

ut sig över staden. Det stora antalet gör att

det aldrig blir glest med barer och den som

vill hitta en specifik öl på fat behöver aldrig

gå långt.

Här möter jag två av mina vänner från

grannstaden Glasgow. Efter några minuter

slår vi oss ner på Thistle Street Bar eftersom

ett av deras tolv fatöl är Red Stripe. Ett sliskigt

Jamaikanskt öl som inte är för fint för

den hemtrevliga atmosfären.

Det är på denna bar planerna börjar ta

form. Hur ska man som besökare kunna nå

en hög punkt i staden? Vi bestämmer oss

för att besöka det kungliga slottet. Med

ett tydligt mål vandrar vi iväg längst de av

byggarbetare ”bebodda” gatorna och önskar

att den smutsigt gråa himlen inte ska öppna

sig över oss.

ljudet av säckpipor fyller slottsgatan The

Royal Mile och de få aprilturisterna klättrar

sakta uppåt över kullerstenen. Edinburgh

Castle ligger högst upp i Old Town, Gamla

Stan. Promenaden upp till slottsporten är

kantad av restauranger som erbjuder högkvalitativ

inälvsmat och prylstånd med turistkiltar.

Här och var sitter en av stadens många

tiggare. Kanske försöker de bara samla ihop

Vi hade varken tillgång till

några tåg eller heroin, men vi

hade lust till livliga äventyr.

PRINCES STREET

tillräckligt för att kunna ta sig en tur på

slottet. Vi vände efter att ha sett priserna

i Edinburgh Castles billjettkassa och tillbringade

istället en kvart med att beundra

utsikten från dess parkeringsplats i jakt på

ytterligare en pub att planera äventyr på.

Då ingen syntes till bestämmer vi oss för att

återvända neråt The Royal Mile.

till slut hamnar vi på Tolbooth Tavern

som ligger längst vägen med det bombastiska

namnet Canongate. Puben blir ett avbrott

i jakten på de höga upplevelserna. Inte

ens en hatt bör behållas på enligt den hårda

men hövliga bartendern. Som trogen kepsbärare

känner jag mig aningen förnärmad.

De serverar utmärkt toast med den sällsamma

kombinationen tranbär och brieost

för endast fyra pund och gör det inte mycket

att huvudbonaden får ta en paus. Det känns

ändå konstigt då flera av gästerna har kiltar

på sig. Detta antyder att de traditionsenligt

inte har några underkläder på sig och borde

kunna orsaka mer trängda situationer än

en huvudbonad. Men traditioner är traditioner

och miljön inspirerande, maten god.

Man kan inte klaga.

Över de varma smörgåsarna bestämmer

vi oss slutligen för att genomföra en till

Trainspottinginspirerad aktivitet innan det

är dags att säga farväl till Edinburgh.

inspirationen finner vi i en scen från

Trainspotting som inte utspelar sig i urbana

miljöer som Edinburgh eller London. I

filmen åker karaktärerna ut på det skotska

höglandet för att promenera under ledning

av Tommy, en av få som inte är heroinberoende.

Vi har varken tillgång till tåg eller


heroin. Men det vi har en lust till livliga

äventyr och minnen från vistelsen på slottets

parkering. Därifrån såg vi Arthur’s Seat,

en 250 meter hög stenformation.

Vi kan inte motstå frestelsen, beställer

ett par öl att ta med och beger oss. För

att komma till toppen är man tvungen att

vandra över en ås för att sedan klättra uppför

ett par hundra år gamla stentrappor. När

vi når åsens högsta punkt känner jag att vi

hittat den perfekta kombinationen av natur

och stad. Kullarna som formar Holyrood

Park, varav Arthur’s Seat är den högsta, är

täckta med kycklinggula små buskar. Här

och var skuttar vilda kaniner runt. Nöjd

känner jag att det inte finns något bättre

sätt att uppleva den skotska huvudstaden

på än från punkten där vi står. Utsikten är

perfekt och det började mörkna.

Heroinisten Renton kunde inte nöja sig

med stolpiller utan krävde starkare substanser

vi kan inte heller motstå frestelsen utan

bestämmer oss för att klättra upp till den

högsta punkten av Holyrood Park.

VARNINGSSKYLT I HOLYROOD PARK

det som följer är en snabb färd mot toppen.

Till skillnad från promenaden till

slottet finns här ingen prislista som kan

avskräcka oss utan bara vetskapen att det

måste bli en snabb klättring då solen snabbt

försvinner ner bakom bergen. Tjugo minuter

tar det innan vi står på toppen. Som tur

var lyser solen vänligt upp staden en sista

gång innan aprilnatten omger oss uppe på

kullen.

Det jag ser innan dess är mer än värt

det. Hus från flera olika århundraden syns

medan ljus från rugbyplaner och vardagsrumsfönster

visar att även om kvällen anlänt

fortsätter Edinburgh leva. Pubarna har

inte stängt än och kiltarna är varma nog att

värma skottarnas bakdelar även om temperaturen

sjunker några grader.

Vi blir tyvärr tvungna att bege oss

hemåt, vandrar ner mot kullens bas och påbörjar

jakten efter en taxi. Det är självklart

nu vädergudarna bestämmer sig för att vara

fyndiga och låter ett lätt regn falla. Som tur

är hittar vi en taxichaufför som kan ta oss

UTSIKTEN FRÅN ARTHUR’S SEAT

till Waverley, en resa på ca tre kilometer,

för endast fyra pund och tjugofem pence.

Tacksamma hoppar vi in och konstaterar

att dagens äventyr varit både högtflygande

och givande.

trainspotting började på Princes Street

och när Renton blir tagen av väktarna i slutet

av sekvensen har han nått Calton Road

som ligger bakom Edinburgh Waverley.

Det är även här vår taxi släpper av oss. På

karaktärens ansikte syns ett vanställt leende

och även om det inte finns liknande galenskap

hos mig känner jag mig nöjd när vi når

samma gata.

Edinburgh lyckades vid mitt tredje besök

få mig att lämna staden med en känsla

av att inte ha upplevt tillräckligt. Det finns

en vilja att återvända och jag hoppas att

tidigare missuppfattningar fortsätter vara

det. Intryck som kan motbevisas. Jag lämnar

Skottland och dess huvudstad med

vetskapen om att vissa saker lyckas först på

tredje försöket.

EDINBURGH CASTLE

2012 | Magasin Repo | 33


Den lustiga bänken

I

somras tågluffade jag och mina vänner i Europa. Under en månad av vad vi upplevde

som total frihet besökte vi städer som på något sätt innerligt sprudlade av liv och glädje.

Ute på kontinenten är det kanske inte så märkvärdigt och visst är det enkelt att förälska

sig i det exotiska när man reser och reflexmässigt tycka att hemma är grådaskigt på reflex.

Men vissa städer som Berlin och Barcelona fick mungiporna att fastna högre upp på kinden,

för att dessa präglades av något så enkelt som färg.

När vi kom tillbaka, inspirerade av all gatukonst vi sett, bestämde vi oss för att göra

något liknande. Eftersom varken jag eller någon av mina vänner behärskade sprayburkens

konst bestämde vi oss för att göra enkla saker. Med hjälp av tejp och schabloner sätter vi

numera färg på våra gator och tar tillbaka det som tillhör oss medborgare, nämligen rätten att

forma vår omgivning och på så sätt ge staden en injektion av liv. Lyktstolpar kan bli polkagrisar,

elskåp och papperskorgar förgylls av solar och hjärtan. Ibland finns budskap som väcker

eftertanke eller så är en bänk rätt upp och ner färglagd. Inte svårare än så.

Men när jag och mina vänner härom veckan passerade en bänk vi tidigare målat

märkte vi att nolltoleransen hade varit i farten. Bänken såg helt förstörd ut, flisor låg utspridda

på marken och vi utbrast alla i svordomar och frågade oss vem som egentligen var vandalen.

Bänken som står längs med promenadsträckan mellan Gröndal och Liljeholmen vid

sjön Trekanten var inte vilken som helst. Den var en symbol för vår lek och vårt skapande.

Som enda färglada bänk lös den under vintern upp det dystra mörkret och var under ljusa

dagar den bänk passerande slog sig ner på.

Det må låta trivialt eller löjligt, och visst det är ingen fara, men fy fan vad tråkigt allt

måste vara. Inte ens den ivrigast paragrafryttaren hade kunnat tycka annat än att den var fin.

Vår vilja är bara att kunna lyfta upp vardagen och göra något med området där vi bor. Vi

vill kunna ge utryck för våra tankar och känslor genom att skapa och göra det tillgängligt för

alla. Men det är också ett finger till Stockholm Stad som istället för att bejaka invånarnas vilja

att skapa väljer att kriminalisera kreativiteten. I stället läggs pengar på sterila bostadsrätter i

”fräscha” färgskalor, som passar livsstilsmagasinens kommersiella intressen.

Förra året stoppades reklamskyltar för Riksteaterns arrangemang för gatukonst ”Art of

the street” och länge har stadens linje varit hård i kampen mot ”klottret”. Man talar om hela

kulturen som en inkörsport till tyngre kriminalitet och missbruk, samma anda som när jazz var

nytt, fördöms det som djävulens påfund. De styrandes verklighetsförankring tycks vara totalt

obefintlig. Det är sjukt hur man stryper tillgången till det offentliga rummet och stänger ute

människor som på allvar vill skapa. Lusten att förstå och ta del av kulturen finns inte och som

den svenska mentaliteten påkallar väljer man det rena, det fräscha, det säkra.

Det är dags att Sverige ger plats för det annorlunda och ”smutsiga”. Det alternativa är

inget att frukta. Om vi vill ha ett mer tolerant och tillåtande klimat är det tid att vi tar fram

kannorna och sprejar FUCK AINA!

Pablo Palacios Åström

34 | Magasin Repo | 2012


luciafest 2008 - jag sitter i Aspudden och

dricker glögg. Vissa sjunger Staffan var en

stalledräng. Någon meckar, alla röker. Jag

har just gjort slut med en tjej och min älskarinna

är med barn. Ska vi göra abort?

Förvirringen är stor. Då frågar en rödhårig

kvinna om jag har lust att följa med på en

S&M-klubb. Hon ska träffa en tjej som

hon är intresserad av. S&M - det låter som

en bra idé. Men mina kläder är för vardagliga.

En spidermanhuva letas fram och sätts

på mitt huvud. Ett koppel fästs runt min

hals. Innan tunnelbanan tar oss till Söder

åker de av. Men efter att vi gått in genom en

svart port och ner för en betongramp åker

de på igen.

TABU

en gallergrind leder in till en källare full

av rök och kroppar. Läder och nitar gnids

mot varandra. Musik. Blickar. Den rödhåriga,

i svart kortkort och topp, håller mig

i kopplet. En man i läderbody lägger sin

hand på min skinka. Den rödhåriga möter

sin vän, blond och bystig. Dom försvinner.

Jag går till baren. Ställer mig bland

en drös julpynt. Trots att ingen ser mig

under spidermanhuvan får jag för mig att

alla kan ana min nervösa min. Jag är inte

blyg i vanliga fall. Men köttet och kättjan

barn har ofta konstiga idéer om hur

saker ska göras, men det är något som man

växer ifrån. Även vuxna har dessa tankar.

Jag är en av dem. En gång fick jag panik

över en gasspis som jag kanske hade glömt

att stänga av. I stressen hann jag inte gå

tillbaka utan skyndade mig till dagens

föreläsning som visade sig handla om

brandsäkerhet.

”Det är viktigt att alltid släcka alla ljus

och att stänga av spisar samt all elektronisk

utrustning eftersom att brand annars kan

uppstå”, sa min lärare samtidigt som han

pekade med sitt halva finger.

Läraren hade nämligen själv råkat ut

för en olycka där hans finger hade blivit

avkapat.

TVÅNG

ångesten jag kände under den dagen var

hemsk. Tänk om jag hade glömt av spisen

och det började brinna? Efter lektionen

skyndade jag mig hem. Till min lättnad

var spisen av. Ungefär såhär känner en

person som har tvång. De kan inte styra

tankarna, de bara finns där. Deras vardag

styrs av ritualer som måste följas, annars

kommer något hemskt att se. Tvång är

något en person utvecklar successivt under

en period. Ibland är personen deprimerad

och känner att denne dämpar sin ångest

genom att utföra vissa handlingar.

”Ibland blev jag så trött på mitt tvång

gör det svårt att dricka öl ordentligt. Måste

jag ligga? Jag snubblar in i mörkret. På ett

dansgolv kråmar sig en Tom-of-Finlandkaraktär

i takt till musiken. Lädret spänner.

Kängorna stampar. Han dansar ensam.

Jag hänger vid en betongpelare. Ska jag

dansa med honom? Ingen av mina vänner

skulle nånsin få veta. Han och jag. Här

och nu. Rök fyller dansgolvet. Adrenalinet

stiger. Jag kan inte röra mig. Sen dyker den

rödhåriga upp och börjar dansa. Men inte

med Tom. Chansen är fortfarande min.

Men jag fegar ur och går.

i ett svart mörkt rum anar jag hur en

man har sex med en kvinna. Mer synligt

låter en Domina en piska vina över röda

skinkor. I baren blir en man avsugen. I

en trång gång möter jag blond och röd.

Blond ger mig order om öl. Jag lommar

till baren. När jag kommer tillbaka har

röd och blond börjat hångla i ett hörn.

Jag sätter mig och tittar på. Vill vara med.

Får jag? Jag har spidermanhuva på mig.

Reglerna är uppenbart andra. Adrenalinet

stiger. Förvirringen ökar. Jag lägger mig i

en hängmatta av gummi och glor i taket.

Jag ska jobba tidigt imorgon.

Stora stygga vargen

REPOs krönikörer om Tabu och Tvång

så att jag inte orkade kliva upp ur sängen.

Jag låg kvar bara så att jag skulle slippa alla

kontrollerande tankar”, berättar en ung

kvinna för mig.

Under flera år hade hon levt med sitt

tvång som styrde hennes vakna tid. Saker

som egentligen ska vara lustfylla och enkla

som att duscha var ansträngande. Sedan

några år tillbaka mår hon bättre men

tankarna finns fortfarande kvar. Men det

är inget hon talar om. Tvånget uppstod

efter en resa till ett annat land där det var

smutsigt.

tvångssyndrom är vanligt, cirka två

procent av Sveriges befolkning har diagnostiserats

med sjukdomen. De personer

som lider av tvångssyndrom behöver

professionell hjälp. En metod att behandla

sjukdomen är kognitiv beteendeterapi,

som tränar den drabbade att utsättas för

saker de annars undviker. Till exempel

smuts. Patienten måste få uppleva att det

inte kommer att hända något om de bryter

sitt mönster och gör något annat.

jag trotsade min tvångstanke att åka

hem och kolla spisen. Och jag står här

idag, ingenting hände. Varför låta en

tanke styra mitt liv då jag själv kan styra

det? Livet är fullt av lust och glädje.

Rödluvan

2012 | Magasin Repo | 35

35


Nu har jag

inte lust längre.

More magazines by this user
Similar magazines