Tänk inte kreativt. Var kreativ! - UGE

kreativitet_org2 09-03-17 11.49 Sida 1 

Tänk inte kreativt. 

Var kreativ! 

En vägledning att släppa fram din naturliga kreativitet 

Omslag: UGE, sommaren 2008, Baravara Vikarbyn. Tack Meera! 

Andra reviderade upplagan 2009-03-16


2 

"Jag föddes skrikande men har efter hand lugnat mig." 

Frans G. Bengtsson 

Materialet är skyddat enligt lagen om upphovsrätt. ©UGE. Kaffebord förlag 2009


Förord 

Den här boken kom till mig. Det var något som ville berättas. 

Formuleras. Man kan säga att något inom mig skrev den på 

ren inspiration. Ett visst mått av kreativitet var säkert också 

inblandat. Men, jag tänkte inte, jag bara skrev. Det som jag 

kallar ”det nyttiga tänkandet” var inte inblandat. Det använde 

jag mig av lite senare. När jag läste korrektur, rättade, struktu- 

rerade och gjorde formen. Ibland så fick jag hejda mig, mitt 

tänkande värderade, hindrade mig och fegade: – så där kan du 

inte skriva. 

Men jag lät det stå kvar, precis som det kom ur mig. Det var 

så det ville sägas. Läs gärna med de ögonen, de öppna och icke 

värderande. Låt även det som inte står där rätt av – formule- 

rat med exakta ord – tala till dig. 

Det jag vill berätta är egenupplevt. Det är mina erfarenhe- 

ter. Erfarenheter som jag senare i livet har förstått att jag delat 

med många andra. Orden som jag använder är oftast bekanta. 

Ibland inte. Situationer är säkert bekanta. Du kommer att 

känna igen dig. Jag lovar. Och om det tar emot, läs vidare! 

3


4 

Tack 

Med bokens titel för ögonen är det rimligt att säga tack. Tack 

till i första hand mina föräldrar som gav mig möjligheten att 

uppleva detta livet. Att leva. Jag måste också uttrycka min 

uppskattning och tacksamhet till alla de människor som jag 

mött genom livet och av vilka jag lärt mig mycket. Många 

gånger mera än vad jag har förstått. Jag vill också uttrycka den 

djupaste tacksamhet till er som lämnat ännu djupare avtryck. 

Ni som lärt mig mera om mig själv, ni som med hela er uppen- 

barelse gjort att jag har känt igen mig själv. Ni som gjort att jag 

hittat små bitar efter hand, tillbaka till mig själv. Jag kallar er 

änglar, och ni är några stycken. Somliga av er har kommit för 

en stund, med uppdraget att lära mig något. Andra av er har 

följt mig länge. 

2008-09-12 

Ulf-Göran ”UGE” Wannerfeldt


Innehåll 

Inledning 6 

Del A. Perspektiv 8 

1.2 Kultur 11 

1.3 Skuld 14 

1.4 Rebellerna 19 

1.5 Rollerna 24 

2 Egot 28 

2.1 Tiden 34 

2.2 Tankens oljud 37 

2.3 Kompensation 45 

Del B. Din inre källa 50 

3.1 Närvaro 50 

3.2 Just nu 56 

3.3 Acceptera 60 

3.4 Mod 64 

3.5 Passion 68 

Del C. Hitta tillbaka 74 

4.1 Döm inte 76 

4.2 En kreativ miljö 79 

4.3 Mitt hem är mitt fängelse 84 

4.4 Var barnslig 87 

4.5 Prestigelöshet 90 

4.6 Inspiration 92 

4.7 Frustration 95 

4.8 Visualisera 98 

4.9 Balans 101 

Efterord 103 

Inspirerad? (kontakt) 105 

5


6 

Inledning 

Det är mycket vi får lära oss genom livet. Framför allt får vi 

lära oss att tänka. Tänkandet är normen och det som skiljer 

oss från de andra djuren på denna planet. Tänkandet hyllas. 

Men, tänkandet har regler. En sådan regel är att vi skall 

tänka nyttigt. Det sägs sällan rent ut, det är outtalat från den 

dag vi öppnar munnen och börjar uttrycka oss. Vi får lära oss 

regler hur vi skall tänka (och därmed göra). Vi får från barns- 

ben lära oss ”begränsningens religion”. Den i samhället mest 

sprida religionen som återfinns mer eller mindre osminkat 

under allsköns ”varumärken”: kristendom, socialism, kapita- 

lism, moralism eller bara så enkelt som det som vi benämner 

accepterat beteende. 

Därför är det ironi på universiell nivå när vi även får lära oss 

att vi skall tänka kreativt. 

Och, självklart skall det vara nyttigt kreativt tänkande. 

Sådant som omgivningen och normaliteten förstår sig på eller 

accepterar. Med nyktra ögon så inser vem som helst det 

befängda i denna samhällets nyttighetsiver. Kreativitet är


ytterst lite kopplat till tänkande, och när det väl utövas så 

måste vi hålla oss inom rigida regler formade under generatio- 

ner av likriktning. Skulle det inte ha varit för alla de små, och 

stora brott, mot begränsningens religion skulle vi inte ens stått 

där med stenyxan i handen. För även den var ett resultat av 

kreativitet. Men inte resultatet av nyttigt tänkande. Det nytti- 

ga tänkandet och omgivningens norm hade där och då sagt: 

sluta upp att leka med stenen och pinnen där och gör lite 

nytta istället. 

Mitt budskap i denna skrift är därför att du skall sluta tänka 

kreativt och istället ”känna kreativt”. Ja, rent ut sagt – att vara 

kreativ. Hur, och vad som är skillnaden, kommer jag att för- 

söka reda ut på dessa sidor. 

7


8 

A. Perspektiv 

"De visar en sådan brist på kunskaper att det måste vara resultatet 

av åratals studier." 

Oscar Wilde 

För inte så länge sedan var det faktiskt förenat med livsfara att 

vara kreativ. Det är kanske så att vi inte alltid reflekterar över 

det faktumet. Och om vi gör det så konstaterar vi snabbt och 

utan närmare eftertanke – att så är det inte längre*. 

Självkart går vi då fullständigt vilse när vi så att säga kän- 

ner tryggheten i att vi inte riskerar livet för en ny eller avvikan- 

de idé, men samtidigt missar att vi straffas på så många andra 

sätt. Kreativitet är per definition att bryta mönster, upptäcka 

det oväntade och nya. Att lösa ett problem på ett nytt sätt. 

Problem som här inte alls behöver betyda utmaningar som 

skadar, utan helt enkelt den korrekta innebörden: en uppgift 

som skall lösas.


Begränsningens religion har ett antal trossatser. Vi kan for- 

mulera dem lite olika men andemeningen är alltid den 

samma. 

1. Så här har vi aldrig gjort förut 

2. Så här har ingen annan gjort 

3. Så här gör inte vi 

4. Vi har testat det förut 

(men avfärdat det direkt utan att testa) 

5. Så kan man väl inte göra 

6. Vad skall andra tro (eller tycka) 

Utöver dessa trots allt formulerade begränsningar så används 

det även mera subtila, om än så tydliga små avfärdandena 

som: att himla med ögonen, lätt fniss, överlägsen uppsyn, 

menande blickar eller läten som ”åhh”…. Oavsett vilket så kan 

vi snabbt känna igen oss i situationer där en möjligt mycket 

god och kreativ idé dödas på ett ögonblick. I den mindre 

gruppen, i det enskilda samtalet eller i mera komplexa sam- 

manhang som långbänkar inom politiken eller renodlade för- 

9


10 

handlingar under tid. 

Jag kommer att återkomma till dessa trossatser ofta. Det 

första vi måste göra är att reda ut var de kommer ifrån, och 

varför de är så livskraftiga. Först senare kan vi med den vet- 

skapen attackera dem med fullt förtroende. Med medveten- 

het. För, det är så: begränsningens religion sitter så djupt. Den 

sitter redan i dig. Det är där vi får börja vandringen på stigen 

som leder till att släppa fram din inneboende kreativitet. 

*Detta gäller så kallade demokratier. Det finns otaliga platser på 

jorden där det avvikande är direkt livsfarligt, oavsett om det är en 

idé, ett ställningstagande eller en läggning.


1.2 Kultur 

“En revolution är som en cykel: går den inte framåt så faller den” 

Okänd 

Kultur formas på många olika sätt och med diverse ingredien- 

ser. Kultur kan såklart också delas in i övergripande social 

kultur så som ett samhälle, en större världsordning och diver- 

se subgrupper där inom. 

En världsordning kan vara den kristna kulturen, en annan 

kan vara den numera dödförklarade Sovjet-kommunistiska 

ordningen. Och, det finns kombinationer dessutom. Inom det 

gamla östatsblocket fanns en övergripande politisk ordning 

med sina regler. Uttalade och outtalade. Samtidigt fanns det 

en livskraftig och över sekler formad kristen ”moral” och nor- 

malitet. Gemensamt oavsett kultur är det nyttiga tänkandet. 

Det som passar in i maktens bild av det ideala samhället. Du 

lär dig att tänka på ett visst sätt. Precis som din förädlar tidi- 

11


12 

gare, och deras och deras… 

Du skolas till att passa in i såväl den stora kulturen. Det 

övergripande sociala sammanhanget, som att du skolas att 

passa in i familjen, skolan, arbetsplatsen och i den så kallade 

vänkretsen. 

Jag kommer inte mera fördjupa mig i de mönster som for- 

mats och fortsatt formas inom diktaturer oavsett etikett, utan 

hålla mig till den värld vi lever och verkar i. Den så kallat fria 

och demokratiska världen. Poängen är, det är illa nog. 

Begränsningens religion är lika stark här. 

Jag tror så här: för att över huvud taget kunna släppa fram vår 

inneboende kreativitet, måste vi göra revolution. Inte en revo- 

lution med vapen och våld mot andra. Vi måste göra en inre 

revolution och fullständigt slänga begränsningens religion där den 

hör hemma – i soptunnan. Och som sagt, om vi skall slänga 

något, är det bra att veta vad det är vi förkastar. Och varför. 

Låt mig också direkt påtala: det är en nyttig revolution, inte 

minst för att du kommer att må bättre. Mycket bättre. Det är 

även en i det större perspektivet nyttig revolution. Vi står


inför utmaningar större än någonsin i mänsklighetens histo- 

ria. Och, vi behöver mera kreativitet i aldrig tidigare skådad 

skala. 

Jag tror du håller med mig så här långt. Visst verkar det själv- 

klart. Men varför är det så svårt? Den kultur vi lever och ver- 

kar i är formad under oerhört lång tid. Visst, den har hela 

tiden utvecklats. Tagit nya steg men det finns under ytan 

något ogreppbart begränsande som dessutom kräver sin tri- 

but. Vi mår inte alltid så bra. Kulturen kväver de flesta av oss. 

13


14 

1.3 Skuld 

"Jag har nästan alltid dåligt samvete och funderar starkt på att 

begå några rejäla skurkstreck som kan motivera det." 

Carl Hammarén 

I vår fortsatta vandring i kulturens fotspår kommer jag att 

vara tydlig. Det går inte att huka inför historiens vingslag, och 

vars turbulens fortfarande gör att vi vacklar som fria och ska- 

pande individer. För att slänga begränsningens religion på 

skräphögen för gott så måste vi våga se en sanning i vitögat. 

En sådan sanning och kulturyttring är skulden. Tätt kopplad 

till det övergripande begreppet moralism, så skördar skulden 

offer varje dag. Vi känner skuld inför att vi inte räcker till, att 

vi tror oss gjort fel, sagt fel saker, inte tagit ansvar mot den 

eller den. Ja många gånger känner vi skuld till våra föräldrar. 

”Jag är inte tillräckligt bra, och i värsta fall älskar dom inte 

mig”.


När Dala i Lama för många år sedan landade i västvärlden 

så förstod han inte en sak: skulden. Han kunde inte förstå 

konceptet. Skuld, inför vadå. ”Lev ditt liv så gott du kan” 

Skuld, vad är det? 

Så är det med tankeregler som dessutom kapar och gisslan- 

tar det mest ursprungliga i din person: din moral. 

Moral utifrån, uppfrån, formulerad som lag och genomdriven 

med våld och en vidrig retorik har såklart format ett helt samhäl- 

le med skuldtyngda individer. Retoriken att du är syndig redan 

när du föds och allmänt usel som aldrig egentligen kan bli en 

bra människa har piskat oss i 2000 år. Lovad ett evigt liv om 

du följer påbuden men hotad med ett öde värre än döden om 

du gör fel. Tro fan att vi känner skuld. Hur sekulära vi än är 

så sitter den moralismen i alla väggar du möter i samhälls- 

kulturens bygge. ” Du syndiga människa…” 

Självklart har detta ok påverkat och format det ”nyttiga 

tänkandet” som du hela tiden försöker anpassa dig till. Med 

lag, skuld och ren skrämselpropaganda har vi blivit lydiga 

flockdjur. ”Ve den som sticker ut”. 

Det vi inte märker är hur försåtligt detta tankegods är. Det 

15


16 

finns i språket som du själv varje dag använder med uttryck 

skapade för styra och begränsa dig. Och ord är viktiga. Ord är 

kopplade till bilder och processer i ditt medvetande som väg- 

leder dina tankar och känslor. Vi använder utan närmare 

eftertanke ord och begrepp som: om gud vill, ogudaktigt, kris- 

ten moral, syndigt beteende osv. Visst, du kan tro dig vara 

ateist, men moralismen finns där. Och du använder säkert 

orden själv. Du hukar säkert många gånger inför det som upp- 

levs avvikande eller lite udda, trots att du tror dig vara en 

modern och öppen människa. 

För inte så länge sedan var kreativitet i värsta fall förenat 

med livsfara. En synnerligen kreativ idé var till exempel att 

jorden nog inte var mittpunkten i vårt solsystem. Plötsligt 

fungerade banorna för de på den tiden sju himlakropparna, ja 

även stjärnhimlens rörelse blev mera begriplig. Tyvärr bröt 

denna insikt mot den tidens förhärskande världsbild och tor- 

tyr, reträtt och avbön blev konsekvensen. Några sekler senare 

hånades Darwin. Rättegångar hölls så sent som på tidigt 

1900-tal i USA mot lärare som undervisade i evolutionslära. 

Stora och kända hållpunkter i världshistoriens utveckling


måhända. Men även varje dag, i den mindre skalan, avfärdas 

goda idéer med samma metod och med samma kulturgen som 

den som kyrkan utövar: så där ska du inte tänka… 

Du kanske tror att dessa uttryck och kunskapsförakt till- 

hör historien. Tänk då om. Vatikanen och starka protestantiska 

grupper driver idag oheliga kampanjer mot användandet av 

kondom. I Afrika och USA smittas därför oskyldiga och out- 

bildade grupper av HIV. Barn blir föräldrarlösa och sjuka 

offer inför en världsbild som på intet sätt är förenligt varken 

med moral eller kunskap. Allra minst med kreativitet. 

Häxbålen brinner alltjämt, det är bara bränslet som ser 

annorlunda ut. 

Du kanske tror dig känna vår historia. Hur demokrati, 

människors lika värde och våra övriga omhuldade västerländs- 

ka värderingar vilar – och kommer ur en kristen grund. För 

att tala klarspråk: det är struntprat! Den demokrati som vi 

lever i är resultatet av upplysningstiden. Våra humanistiska 

principer kommer ur den tidens sekulära humanism som i sin 

tur fann inspiration i antika ideal bra mycket äldre än den 

tideräkning som vi kallar ”efter kristi födelse”. Kyrkan ville 

17


18 

verkligen inte utveckla samhället i den riktningen. 

Boktryckarkonsten var bland det värsta som kunde hända 

dem och deras maktanspråk. Och, självklart blev den första 

tryctka boken en bibel, Gutenbergbibeln. Men läs- och skriv- 

kunskapen kunde inte hejdas. Bollen var satt i rullning och 

källorna till kunskap öppnades så sakteliga för vanligt folk. Så, 

det är ännu en osanning väl förpackad av historiens främsta 

marknadsförare, att det finns något som en humanistisk kris- 

ten värdering som är källan till demokrati och människors lika 

värde. Denna revolution hade pågått länge och många är de 

som fick sätt liv och hälsa i pant för att föra ut frihetens bud- 

skap. Men, ingen revolution är fullkomlig, spåren förskräcker. 

Mycket av moralismen överlevde dessutom och förgiftade vårt 

tänkande. Kyrkan gav inte upp utan kamp. Med en infrastruk- 

tur byggd för att upprätthålla makten fortsatte tankeprogramme- 

ringen under sekler. Utförd av de lärda trupperna i svarta rockar. 

Det är spåren, kulturen och uttrycken av denna historia som 

vi måste slänga överbord för gott för att finna källan till vår 

inre kraft. Källan till fullständig och fri kreativitet –helt utan 

skuld!


1.4 Rebellerna 

”Skolan är den plats där småsten blir blankpolerade och diamanter 

blir matta” 

Okänd 

Det nyttiga tänkandet får vi lära oss från vaggan. Mycket 

tidigt börjar normalitetens programmering. Du skall vara på 

ett visst sätt, uppföra dig på ett visst sätt osv. Visst, det är inte 

meningen att du skall formas till en asocial och missanpassad 

individ, placerad i samhällets utmarker. Tvärtom. Men, tänk 

efter, och framför allt känn efter. I det nyttiga tänkandets 

missriktade välvilja skördas offer på löpande band. Redan i 

tidig barndom. Det lilla och fria barnet, lycklig inför livets alla 

upptäckter. Ständigt nyfiken får tidigt lära sig att så där skall 

du inte göra. Färg och papper, men kladda inte ner dig för det. 

”Usch och fy så du ser ut”. Skuld! Barnet gjorde fel. Vad skall 

folk säga om dom ser dig så där med färg i hela ansiktet. Eller 

19


20 

lera på skorna. Barnet får ofta höra att mamma eller pappa 

inte skall behöva skämmas på grund av honom eller henne. 

– Skuld! 

Vi tycker nog oss vara väldigt tillåtande mot våra barn. Vi 

tycker det är gulligt när dom kladdar med maten. I vart fall 

tills dom är tre år. Eller två. Vi tycker det är roligt när dom 

fösta gången målar på golvet, utanför pappret. Men sen är det 

snabbt nya regler. Sitt vid ett skrivbord, Måla på pappret och 

så småningom får barnet dessutom lära sig att måla världen 

som den ser ut. Så som den kollektiva normaliteten vill att 

världen skall se ut. 

Det lilla barnet ser världen med friska ögon. Nya ögon. 

Upphetsad inför allt nytt är varje dag en upptäcktsfärd. 

Barnet är helt närvarande, undersökande och fullständigt i 

nuet. Men, snart kommer annat i tankarna, det nyttiga tän- 

kandet. Barnet får lära sig att planera, skapa strategier och se 

framåt. I värsta fall skall barnet oroas lite lagom. Du måste 

tänka på det eller det för att passa in. Och nu börjar skolan. 

”Tänk på det”. Och tänk på vad du skall bli när du bli stor. 

Eller i västa fall – du måste bli något när du blir stor. Många


gånger vad som helst, men inte just det som barnet drömmer 

om just här och nu. ”Brandman, nja, det blir du inte rik på och 

det låter farligt”. Saker som barnet ofta finner utmanade, är 

skapande eller lekfulla aktiviteter. Musik, måla, leka med en 

boll. Nja, men lär dig läsa först. Eller ”måla, nej det är svårt”. 

Lär dig tänka, blir uppdraget! Och tänk rätt. 

Barnet får alltså tidigt lära sig tänkandets natur. Barnet får 

lära sig dess fördelar i vårt samhälle och det såklart – lära sig 

rätt sorts tänkande. Barnets spontanitet övergår snart i att 

forma strategier och att vinna fördelar med verktyget som 

heter ”nyttigt tänkande”. Snart nog är individen fångad i ett 

komplicerat regelverk format för att passa in. Med lite lock 

och med mycket skuld så formas vi till att bli rädda för att 

misslyckas, att inte passa in eller att inte bli älskade. 

Barnet går i sin utveckling från att vara en unik individ till att 

bli ett nyttigt jag. 

Kreativiteten sätts på sparlåga under alla de år som kunskap 

skall förvärvas. Till slut slocknar lågan och kvar blir tron på att 

tankar är lösningen på alla problem. Lösningen på tillvarons 

21


22 

yttersta mening Ja, till och med lösningen på att finna lyckan. 

Tänkandet är nu den helt dominerande aspekten av ditt liv. 

I många fall tar tankarna över mer och mer och det som innan 

var möjligen sunda strategier inför framtiden, blir till ett 

malande i huvudet som sällan tystnar. Vi skolas så hårt från 

våra första år i att tänkande är till för att lösa problem, så till 

slut ser vi allt som problem. Vi blir problemorienterade. 

Många gånger blir det till ett inre oljud som dränker upp- 

märksamheten och närvaron i dagen. Ett ständigt brus i dina 

tankar. Tankar om dina problem, lösningar, arbete, fritid och 

kanske om familjen eller någon annan relation. Vi moderna 

människor brukar säga att det är den egna hårddisken som 

snurrar, och tar där med för givet att det är ett helt naturligt 

tillstånd. Nu slår fällan igen. Du har blivit stöpt i en form. Du 

har lärt dig att vara rädd och att känna skuld. Du skall vara 

lätt orolig ständigt på jakt efter bekräftelse. 

Du förväntas göra rätt enligt ”begränsningens religion”. 

Och det är då som du på jobbet, i skolan, bland vänner eller i 

värre fall – hos psykologen – får höra: du måste tänka kreativt. 

Hur då?


Rebellen är ju borta. Det lilla barnet en gång så full av en aldrig 

sinande ström av idéer finns inte längre. Istället står du där, indi- 

viden med alla tankar men med få lösningar, bortkopplad från 

din inre källa, oinspirerad och osäker. Mera skuld! 

Det jag vill göra, här och nu, med dig: är att väcka rebellen till 

liv. Rebellen må vara borta, slummrande, men den är inte död 

och begraven. Det finns ett bibelställe som säger att husets 

herre är inte hemma. Det är en liknelse som berättar precis 

vad som har hänt med dig, och de flesta andra. Huset finns 

där, din kropp och dina tankar. Men, det är tomt, tankarna 

har tagit makten. 

23


24 

1.5 Rollerna 

Alla dessa strategier vi har lärt oss som alla har till syfte att nå 

uppskattning, att passa in, har format dig. Det har skapat din 

roll. Eller dina roller. Du spelar dem väl. Ibland bättre och 

ibland sämre. Men rollerna – det är du. Tror du! 

Livrädda som vi är att behöva konfronteras med någon av 

trossatserna i begränsningens religion – ”så kan man väl inte 

göra” till exempel. Så finner vi alltid på små strategier att slippa 

bli bortgjorda eller förlöjligade. Vi undviker att vara kreativa, 

eller ens att försöka vara kreativa. Bättre att passa in, säga det 

förväntade och få medhåll och förståelse från normalitetens 

diktatur. Du spelar rollen. I ditt arbete är de också så att grup- 

pen spelar sin roll. Alla på sin plats med sina givna roller ska- 

par grupper, organisationer och företag som spelar sina roller. 

Många gånger tar rollen ut ett högt pris. Du blir frustrerad, 

börja kanske vantrivas, eller så går du helt enkelt in i ett slags 

autopilotläge. Du kopplar loss. Sitter på möten eller vid ditt 

skrivbord som en fysisk kropp. Som en kötthög. Men du är 

inte där.


Och nu förväntas du vara kreativ. Lösa ett problem. Du, 

gruppen eller företaget gör som man alltid har gjort. Strategin 

för att passa in och bli bekräftad heter erfarenhet. Du och 

dina arbetskamrater frossar i kunskap. Ni blir sluga, över- 

smarta och slipar därför på problemet med samma verktyg 

som innan. Man lappar och lagar. Sminkar om med lite ny 

färg, annat pris, förbättrar lite, säger något tamt och på ytan 

nytt i nästa annons, bjuder kunderna eller återförsäljarna på 

kickoff eller en helkväll på stan. Listan kan göras lång, men 

kreativt? Det vet i katten. Hela tiden upprätthålls rollerna, 

ingen vågar bryta mot trossatserna. 

Du kanske har varit där själv, nytt jobb, nya arbetskamra- 

ter. Samma roller. Ung och hungrig. Några försök till lite 

oväntade idéer. Men det räcker för dig att höra ”så gör vi inte 

här”, så går du snabbt in den bekväma rollen som bara söker 

lite uppskattning. Att passa in. Att inte passa in, är vår tids 

dödsstraff inför nya idéer. Kulturen sitter hårt. Och den sliter 

hårt. 

Roller är bekväma. Det upptäcker vi snart i vårt formande 

av strategier. Roller är likt pusselbitar i ett stor maskineri. 

25


26 

Men, du vill vara kreativ och vet inte hur. Rollen skapar för- 

svar. Försvar inför andra, och inför dig själv. Lager på lager av 

försvar. Det blir allt längre till den där källan av ursprunglig 

glädje och lust. Långt till kreativiteten. 

Vår natur är att vara kreativa. Jo, det är så, även om veten- 

skapen kanske ännu inte funnit den genen eller bevisat det 

neurobiologiskt. Om du inte tror mig, känn efter och minns 

de ögonblick då du plötsligt fick idé som var viktig och stor för 

dig. Minns glädjen och energiruset så förstår du att det är sant 

– vår natur är att vara kreativa. 

Det är därför inte så konstigt om du upplever att det sak- 

nas något. Det är inte heller konstigt om du med dina roller 

börjar kompensera. Du blir vad du tänker heter det. Men du är 

inte vad du tänker. 

Kompensation kan därför ofta vara en destruktiv strategi. 

Du kanske börjar se mycket på TV, blir passiv och oföretags- 

sam. Du kanske blir tvärtom, väldigt företagssam och ser all- 

ting som ett projekt som skall genomföras istället för att som 

för barnet: att uppleva det. Semestern blir ett projekt, hem- 

met blir ett annat, träning ett tredje, din relation ett fjärde osv.


Tillslut är hela ditt liv ett projekt som skall administreras, 

övervinnas och till och med besegras. Rollen tar dig långt bort 

från den du egentligen är. Och det beror på det nyttiga tän- 

kandets normalitet. Kanske dags att ändra lite grand på spel- 

planen. Sluta upp med att söka yttre kompensation och börja 

se inåt. Återuppväck rebellen. Hitta tillbaks till kreativiteten 

och börja leva igen. 

27


28 

2. EGOT 

"Skratt är den ursprungliga reaktionen inför livet. En attityd som 

endast kvarlever hos konstnärer och brottslingar." 

Oscar Wilde 

Jag gissar att om du tidigare mött någon form av inre sökan- 

de, så ser du redan nu vart denna skrift leder. Om du inte mött 

denna typ av förhållningssätt förut, läs ändå vidare. Nya och 

oväntade dörrar kommer att öppnas för dig. 

Som sagt, mönstrena, normalitetens bojor sitter i dig. Årtal 

av programmering skakar du inte av dig så enkelt. Därför 

måste vi nu ta tag i dig, i ditt ego och väcka den rebell som 

slumrar i dig. En rebell som faktiskt är mycket mera än så – 

den är du. Din existens. 

Vi har i språket en del märkliga uttryck som vi sällan reflekte- 

rar över: ”jag står inte ut med mig själv” eller ”jag känner inte


igen mig själv” är två sådana. Båda har den intressanta dimen- 

sionen att det verkar finnas två av ”mig”. Eller snarare, ett jag 

och ett själv. Är det så, att vi är kluvna, schizofrena? Hemska 

tanke, särskilt i den värld vi lever i, rationalitetens samhälle. 

Här får inte finnas kluvna individer för här ryms bara den 

tänkande människan – Homo sapiens. Men vem är du egent- 

ligen och vad eller vem är den där ”själv”? Och, för att förvirra 

ytterligare, är tänkande och medvetande samma sak? 

Ytterligare ett talesätt, ett uttryck, är: att vara med sig själv. Jag 

är med mig själv? För det mesta menar man att jag tillbringar 

tid ensam. Fysiskt ensam under en promenad i skogen eller en 

kväll hemma mol alena. Nyansen ”att vara med sig själv” för- 

svinner därmed i den förväntade och av normaliteten begrip- 

liga beskrivningen: att vara ensam. 

Innan vi fördjupar oss i denna märklighet, jaget och självet, 

kan vi se till vad som tidigare sagts om begränsningens reli- 

gion, och den sitter djupt inom dig. Någonting har format dig. 

Och vi har börjat förstå vad detta är, årtal av programmering. 

Ja, det är inte bara årtal, det är generationer. Dina mönster 

29


30 

kan nästan sägas ha ärvts in i din cellnivå. Inte konstigt att det 

är svårt att ändra dina och samhällets scheman. De roller du 

skaffat dig under ditt liv är alla en konsekvens av din strävan 

att bli accepterad. Att passa in. De försvarsstrategier du ska- 

pat är också ett resultat av detta. Försvar för att inte bli sårad, 

hånad, förlöjligad, tillplattad osv. Många gånger blir dessa för- 

svar rätt otrevliga. Du lägger kanske också till med en viss 

överlägsenhet. Du använder också trosatserna och vänder 

dem som vapen mot din omgivning. Och, i värsta fall blir du 

lätt aggressiv, dömande och till slut trångsynt. Arrogans och 

ignorans blir så lätt ett resultat av den stukade individ som 

blivit lärd att släppa kontakten med sin inre källa, självet. 

Du har tappat kontakten inåt och vänder allt fokus utåt. 

Kompensationen har med rasande fart skapat ditt jag, egot. 

Någon eller något som du tror är du. Du har identifierat dig 

med dina tankar. Egot är lömskt. Och egot frodas och närs av 

andra egon. Kollektiva och individuella. 

Vad tusan är nu ”ego”, något som är jag? 

Det lilla barnet har ett tämligen abstrakt förhållningssätt


till sitt jag. Det dröjer många gånger ”lång” tid innan jaget så 

att säga satt klorna i individen. ”Kalle är hungrig” eller ”Lisa är 

kissnöding”. Barn talar ofta om sig själva i tredje person. Jaget 

är något avlägset för ett barn fullständigt i nuet och än så 

länge ovetandes om strategier och planering eller oro för fram- 

tiden. Detta betyder såklart inte att barnet är omedvetet om 

sig självt. Försök att ta ifrån en treåring dens för stunden favo- 

ritleksak, så kommer du att möta starka protester. Ett barn 

identifierar inte sig så starkt med sitt jag. Tids nog landar bar- 

net där. Omgivningens ständiga upprepande: – du är duktig, 

du är inte duktig, du gjorde det där, varför gjorde du så eller 

du skall göra det eller det… 

Efter hand är detta du ditt jag. Ett jag som sällan är tillräck- 

ligt. Tänkandet tar vid och snart överhanden. Du blir dina 

tankar och egot frodas i dessa. Tankar är dess näring. ”Cogito 

ergo sum” – jag tänker, alltså finns jag. Descartes missuppfatt- 

ning som näst intill har blivit västvärldens mantra. Egot iden- 

tifierar sig med sina tankar och uttryck och har ringa för- 

ståelse för att det är roller vi spelar för att anpassa oss. För att 

överleva. ”Jag gjorde detta, eller jag sa så, jag tycker si”. 

31


32 

Egot söker bekräftelse och identitet. Egot blir tankarna. 

Om vi återvänder för en stund till ”att vara med sig själv” så 

kan vi se att det är en form av möte. Ett möte mellan 

jaget/egot, och all dess identifikation med tankarna, och med 

självet. Just formuleringen ”att vara med sig själv” ger en form 

av programförklaring. Något fridfullt. Att ta en paus och 

finna sig själv, att gå lite djupare. Tyvärr har vi i vår moderna 

tid lagt ett skimmer av misslyckande över just att vara med sig 

själv. Att vara ensam. Och, handen på hjärtat, hur ofta är du 

med dig själv. Är det inte så att stimmet i vår skalle söker yttre 

kompensation. Vi är nästan livrädda för att möta oss själva. Vi 

söker yttre stimulans (eller ren och skär flykt) så fort det blir 

tyst. TV, musik, böcker, internet, telefon eller kanske droger, 

mat och godis. Mötena blir allt sällsyntare trots att många av 

oss faktiskt rent fysiskt lever ensamma. Vi tar till och med på 

oss en roll när vi är ensamma, inför oss själva. Vi bär en mask. 

Masken är vårt försvar, vår person. Person från latinets persona 

– som betyder just mask. Frågan blir, när kliver vi ur rollen 

och möter oss själva. När skapar vi utrymme för att komma i


kontakt med den inre källan? När hittar vi åter till den oas av 

spontan glädjen inför livet? När och hur kan vi åter uttveckla 

vår potential som kreativa varelser. Faktum är att få av oss vet 

hur man kommer i kontakt med sig själv. Ja, det är nog så illa 

att många inte ens vet att det finns, ditt inre djup. 

33


34 

2.1 Tiden 

”Den moderna människan är så upptagen med att planera för 

morgondagen, att vi glömmer bort att leva” 

Har du någonsin sett en katt ha långtråkigt. Har du sett en 

katt som stressat? Nej just det. En katt kan ligga och lata sig i 

dagar, fullständigt omedveten om all dyrbar tid den förspiller. 

En katt kan ligga på lur i timmar och blickstilla bevaka ett 

byte. En katt kan plötsligt få ett ryck och leka med någon sak 

i en minut för att sen plötsligt lägga sig och vila igen. En katt 

lever fullständigt i nuet. Så gör alla djur. Utom vi människor. 

När vi som art en gång blev tänkande varelser blev vi med- 

vetna om två saker: tiden och vår egen död. Priset för vår 

intelligens är vetskapen om att vi en gång skall dö. Slockna, 

försvinna att upphöra att existera? Tror du att en ko funderar 

på döden. Nej. Har en hund någon uppfattning om tiden och 

därmed allt den vill göra innan det är slut. Nej.


Problemet är att vi i västerlandet så fullständigt identifierar 

oss med tiden. Vårt nyttiga tänkande är helt och hållet kopp- 

lat till tiden. Alla våra strategier är tidsslavar. Vi planerar och 

planerar och glömmer bort det viktigaste: närvaron i den 

stund som finns nu. Vi är aldrig här, herren i huset är inte 

hemma. Vi är i framtiden. Inte helt lätt att vara kreativ då. 

Våra tankar uppehåller sig i tiden. Dåtid och framtid. Vårt 

ego kan så lätt identifiera sig med dåtiden. Och framtiden. 

Det är så du blivit skolad. Men egot kan inte identifiera sig 

med nuet, med närvaron i stunden. Det kan bara självet göra. 

Din djupa existens. 

Tyvärr är vårt moderna samhälle dessutom så uppskruvat i 

tempo att vi numera är fullständigt fångade av tidens bojor. 

– Hur skall jag hinna… med allt? 

Dina tankar straffar dig dubbelt. Inte nog med omgivning- 

ens förväntningar, dina egna krav formuleras av dina tankar 

och din inre åklagare får heltidstjänst att anklaga dig för att du 

inte är tillräcklig. 

Så mycket av din tid, av dina tankar går åt till att kompen- 

35


36 

sera din upplevda brist. Du jagar vidare städigt på jakt efter 

bekräftelse. Du jobbar mera för att kunna konsumera mera. 

Kompensationshandlingar i en fåfäng jakt på lyckan.


2.2 Tankens oljud 

“Kreativitet är det största upproret som finns. Om du vill skapa 

måste du befria dig från alla präglingar, annars blir ditt skapande 

bara efterapningar, bara kopior. Du kan bara vara kreativ om du 

är en individ” 

OSHO 

Ego, tid, tankens makt, begränsningarnas religion och norm- 

laitetens diktatur. Många nya begrepp? Lugn, du kommer att 

se klart. Du kommer att se mönstrena som du och vi andra är 

fångade i. Och då, just då kan du släppa fram din kreativitet. 

Just då, när pusselbitarna faller på plats kommer du att få 

kontakt med ditt inre jag och en oas av glädje och kreativitet. 

Jag tror faktiskt att du redan nu börjar känna hur någon boja 

börjar släppa taget, ge vika och inte längre begränsa dig. 

Varför känns det så? 

Jo, sakta så blir du medveten. Medvetenhet om program- 

37


38 

mering, tankar, mönster och egna scheman öppnar ditt inre 

och du ser klarare. När du blir medveten och ser klart, ja då 

försvinner så mycket av den negativa energi som alla begräns- 

ningar i ditt liv gett upphov till. Medvetenhet är motsatsen till 

tankarnas makt. Medvetenhet är motsatsen till oljud, till tan- 

kens oljud. 

Var det länge sedan du hörde sången av en fågel? Antagligen! 

Du kanske tror att du bor och verkar där det inte finns några 

fåglar. Eller på ett ställe där andra ljud dränker denna stilla 

sång. I så fall är du inte ensam. Som för så många andra 

drunknar de små ljuden i vårt samhälles buller. Oljud! 

Men det märkliga är, att antagligen finns det fågelsång pre- 

cis där du är: utanför ditt fönster eller någon annanstans i din 

närhet. Om du lyssnar riktigt noga så överröstar den allt yttre 

buller. Men, många gånger är det ditt inre oljud som dränker 

uppmärksamheten. Ett ständigt brus i dina tankar. 

Bruset i dina tankar verkar aldrig tystna. Det är väl snarare 

tvärtom, det tilltar i styrka. Eller? 

Varför allt detta oljud, varför så mycket tankar. Och varför


verkar de så ofta gå över styr. Bli straffande och dömande. 

I värsta fall katastroforienterade? Många gånger är du så fång- 

ad i dina tankar. I dina strategier för att passa in, att du inte är 

närvarande. 

Tror du inte mig, testa följande. Ta en paus när du upptäcker 

hur tankarna blir alltför destruktiva. Ta pausen när stressen 

ökat ännu en bit och pulsen stigit. Ta en paus precis där du är. 

På arbetet, i skolan eller hemma en morgon när lavinen av 

måsten och otillräcklighet möter dig inför dagens värv. 

Ta pausen genom att gå utomhus, sätt dig ner och var kvar i 

känslan av tankarnas kakafoni och den inre åklagarens 

dömanden. Sakta, slut ögonen och andas djupt. Andas från 

magen och lyssna på de yttre ljuden. Jag lovar, du är så fast i 

ditt inre brus att du många gånger inte hör de små ljuden. De 

små och vackra ljuden fulla av äkta liv. Jag lovar dig, du kom- 

mer nu att höra fågelsång eller vindens brus. Du kanske kom- 

mer att höra regnet om det är sådant väder. Men, oavsett, du 

kommer att få en stunds stillhet i dina tankar och uppleva 

närvaro. Närvaro som är en nyckel till att finna ditt inre djup. 

Närvaro i stunden. Och, om du känner efter kommer den 

39


40 

känslan att bli efterfrågad, du kommer att diskret längta till 

nästa tillfälle av närvaro. Vad du precis gjort är att du haft ett 

möte med dig själv. Du har varit med dig själv. Nu skall du 

”bara” se till att permanenta detta möte, denna närvaro. Jag 

lovar, du kommer att uppleva något helt nytt i ditt liv. 

Tankens oljud är förrädiskt. Du måste lära dig att känna igen 

det, och som de skuldbelagda individer vi blivit programmera- 

de till, måste du inse att det inte är ditt fel. Just nu skall vi lära 

oss att känna igen våra tankar och lära oss skillnaden mellan 

bra tankar och destruktiva sådana. Du måste lära dig att det 

”nyttiga tänkandet” är allt annat än nyttigt. Och som sagt, det 

är inte ditt fel, du har haft små möjligheter att värja dig inför 

programmeringen av ”nyttigt tänkande”. 

Visst är det så att det mesta vi planerar inför och låter oss 

oroas över är faktiskt sådant som du inte behöver ägna energi 

åt just nu. Du behöver ”inte ägna det en tanke”. Ännu ett 

uttryck i vårt språk som just här faktiskt är mycket klokt. Rätt 

använt.


Problemet är att vi är så identifierade med tänkande och 

planerande så att vi, Egot, gladeligen fångar in allt vi orkar 

hitta på i vårt för stunden stressade tänkande. De dagar när 

livet verkar ännu lite jobbigare så har egot den fantastiska för- 

mågan att göra det dubbelt surt. Om bilen går sönder, ja nog 

tusan börjar du genast minnas andra förtret. Du sätter igång 

ett negativt schema som plötsligt åberopar andra saker som 

kan åt pipan. Huset måste, målas, gubben har inte klippt grä- 

set, dagisavgiften – när skulle den höjas eller mötet på tors- 

dag: vi får nog inte den affären. Och när du ändå är igång så 

börjar din inre åklagare väsnas: just det, rätt åt dig bilen skul- 

le servats för länge sedan, du har slarvat, gjort fel och varit en 

otillräcklig människa. När ångan är uppe så fortsätter det – 

mötet på torsdag, vi får inte den affären, vi tappar säkert kun- 

den helt och hållet. Du blir avskedad, du blir fattig osv… 

När du väl samlat ihop dig fortfarande med tankarna som 

herrar över dig, ja då landar du kanske in på kontoret medan 

bilen hämtas till verkstad. Ja då förväntas du att vara kreativ. 

Det behöver inte vara allmänt dåliga dagar för att du skall 

känna igen dig. Hur många gånger är du inte egentligen när- 

41


42 

varande, utan fångad i tankemönster som aldrig verkar tystna. 

Vaknar du ibland nästa morgon med en lätt spänning i nack- 

en. Eller kanske i käken. I värsta fall kanske du inte vaknar 

upp alls, för du har inte sovit en blund den natten. Känns det 

som om livet blivit ett projekt som måste administreras, över- 

vinnas och kanske till och med besegras? I så fall är du inte 

ensam. 

Lösningen när stressen börjar kännas rent fysiskt kan vara 

ännu ett projekt, en utmaning eller någon form av yttre stimu- 

lans. Kanske semester. Eller? 

Om du inte bryter med tankens oljud så spelar det mindre roll 

vad annat du försöker göra åt det. Semestern blir då ett pro- 

jekt och när du väl sitter där i solstolen så far tanken till nästa 

vecka, tillbaks i vardagen och du är fast i planeringen igen. 

Strategierna. När du blir medveten om tankens makt, så ser 

du det destruktiva i ditt beteende. Medvetenheten gör dig 

närvarande och nästa veckas bekymmer ser du inte längre som 

ett problem. I själva verket är det inte ett problem över huvud


taget. Har aldrig varit det mera än i dina tankar. 

Var medveten och ”du ägnar det inte en tanke!” 

Egot är lömskt, det tål att upprepas. Du vinner en liten 

seger och mår väl en stund utan strategier. Du lyckas koppla 

av där i solstolen, båten eller bakom golfklubban och är för en 

stund inte fångad i framtida strategier. Egot måste näras likt 

en orkan som hämtar kraft i tryckskillnader, måste egot födas 

med tankar om tid. Framtid eller dåtid. Plötsligt kan en tanke 

dyka upp: tänk vad han eller hon sa eller gjorde. – Hur kunde 

dom göra så mot mig? 

Var kom dessa tankar från och varför? 

Hade du för en stund lyckats stänga av. Egot blev under- 

närt och kände sig oviktig. Du kände dig mindre värd. Årtal 

av programmering släpper inte taget rakt upp och ner. Nej, du 

måste fortsätta att vara medveten om dina tankar. Varför dök 

nu denna tanke upp? Betrakta dig själv, ditt ego, lite på 

avstånd. Lite utifrån (och inifrån) och du skall se att energin 

laddas ur. Den anklagande tanken tappar sin kraft. 

Återigen, det är inte ditt fel. Du har sedan barnsben fått 

lära dig att tänka nyttiga tankar och skapa strategier för att 

43


44 

passa in och inte misslyckas. Du har fått lära dig att oroas lite 

lätt eller riktigt ordentligt för att misslyckas och att inte vara 

omtyckt. Och du har fått lära dig alla dessa regler som passar 

in i normaliteten. En sådan reglel är: var inte kreativ. Tänk 

gärna kreativt, för det är inte detsamma som att vara kreativ. 

Att tänka kreativt är regler och system som kommer ur det 

”nyttiga tänkandet” som omgivningen förstår sig på. Att tänka 

kreativt är bara ett sätt att använda det redan bekanta och 

sminka det lite lätt på ytan. 

Och, där är ditt ego. Där är du med alla dina roller som skall 

passa in. Med så många roller och regler är det inte konstigt 

att du hela tiden är fångad i dina tankar och allt du skall upp- 

fylla. Alla som du skall vara till lags. Annars, runt hörnet, där 

väntar skulden. Släpp skulden. Bli medveten, upplev närvaro och 

du blir fri från skuld. Du blir individen. Faktiskt, det är paradiset, 

eller som buddisterna säger: icke lidande.


2.3 Kompensation 

"Det är en god vana att då och då ifrågasätta saker och ting som 

man i åratal har tagit för givna." 

Tyskt ordspråk 

Fångad i tankarna och strategierna. Fångad i egot så har vi 

börjat kompensera. Mer och mer. Kompensation som tar sig 

många uttryck, men som oftast landar in i det vi redan nämnt, 

projekt. Projekt är bra för egot för dessa visar vem vi tror att 

vi är. Jag är den som gör saker, jag är den som reser mycket, jag 

är den som äger mycket eller jag är den som jobbar mycket. 

Kompensation är tätt kopplat till våra roller. Till en början 

spelar vi små roller, enkla roller. Att vara föräldrarna till lags. 

Att vara en kompis eller så småningom att vara chefen till lags. 

Att vara duktig helt enkelt. Tids nog inser egot att detta inte 

räcker, jag måste vara bättre, större, rikare och snyggare. En 

fåfäng dröm såklart, och med den insikten bygger vi på en roll, 

45


46 

eller flera. Nu skall du inte bara passa in, du skall glänsa. 

Kompensera. 

Att kompensera är enkelt. Det är det mest bekväma för vad 

du egentligen gör är att fly. Flyr från dig själv, eller från den 

som du egentligen vill vara och inte längre hittar. Du söker 

den kreativa och livsbejakande individ du en gång var när allt 

var spännande och skrattet var din ledsagare. Flykten blir ett 

projekt inför rädslan att möta dig själv, att vara med dig själv. 

Ytan putsas och egot skaffar prylar, upplevelser eller till och 

med relationer. Allt för att fortsatt bli bekräftad. Det blir vik- 

tigt med rätt sorts vänner. Det blir viktigt att kunna berätta 

för andra om din status, resor och prylar. Snart nog går all din 

energi åt till att upprätthålla din självbild. Energin på jobbet 

är riktad mot att upprätthålla din självbild, din status och din 

plats i sociala sammanhang. Energin blir statisk, glädjelös och 

mekanisk. Kreativiteten stendör då den i värsta fall kan hota 

din plats i normalitetens sammanhang. Du måste ju passa in. 

Och kreativitet är inte alltid accepterat då omgivningen inte 

förstår, eller vill förstå. Är du kreativ så är du i värsta fall


bättre än andra i deras ögon. Hemska tanke. Därför är det 

bättre att egon får mätas mot varandra enligt det nyttiga tän- 

kandets regler och normer. 

Visst känner du igen dig. Du är i ett nytt sammanhang. På en 

middag, på en arbetsplats, en ny avdelning, bland okända i ett 

föräldramöte. Nästan direkt kommer den psykologiska vågen 

in. Du mäts och studeras, du placeras i ett fack. Du gör 

samma sak: är han eller hon rikare, snyggare, smartare eller 

mera framgåsrik? Rollerna spelas. 

Har du tänkt på språket. Tänkt över frågorna: vem är du, 

vad gör du? Nästan alla frågorna i början ringar in dig, och de 

utgår i vår nyttiga värld utifrånfrån vad du arbetar med. 

Svaren brukar låta: jag är… sjuksköterska, snickare, pilot, 

lärare, art director osv. Du är din yrkesroll. Punkt slut. Efter 

lite kort umgänge och så småningom ytlig bekantskap är du 

en massa andra saker dessutom. Du är först och främst din 

yrkesroll men även din hobby, ditt hus och snart nog dina pry- 

lar. Stanna upp för en stund och tänk: är det detta jag är? 

Kanske är det så enkelt att du bara ÄR. Inget annat. 

47


48 

– Du är! 

Däremot arbetar du med och gör vissa saker. Du kanske 

äger för stunden ett fint hus och har nyss rest någonstans. 

Men du är inte detta. Och framför allt gör du allt detta av rätt 

anledning, eller gör du detta för att passa in? I värsta fall för 

att glänsa. Kompensation. 

Dina strategier har formats och mycket är flykt, annat är för- 

svar. Kreativiteten är inte där. Däremot smarta och ibland 

översluga strategier. Det är bäst att inte sticka ut. 

Kompensationen kan ibland ta sig väldigt destruktiva 

uttryck. För mycket av något eller för mycket av mycket. En 

del kompensation är där för att visa att du minsann duger. 

Annan kompensation är där för att dämpa. Dämpa en saknad 

och ibland ren och skär ångest. Droger, för mycket mat eller 

ett hysteriskt konsumerande är Prozac för en sökande individ 

som inte ens vet var den skall börja leta. Var den skall hitta 

tillbaks till den intensiva glädjen av att upptäcka och att vara 

kreativ. Var du skall finna närvaron, just här och nu.


Jag tänker avrunda den första delen ”Perspektiv” här och nu. 

Det finns så mycket mer jag vill berätta under denna rubrik, 

men det får bli en annan bok. Jag tror att du faktiskt känt igen 

en del. Du har säkert öppnat ögonen en liten bit även om du 

möjligen känt dig provocerad. Känner du dig provocerad, då 

har denna första del även talat ditt ego. Ditt ego kan dessutom 

känna sig hotat, det är också bra. Därmed hälsar jag dig väl- 

kommen till nästa del: ”Din inre källa”. 

49


50 

B. Din inre källa 

“When you are present in this moment, you break the continuity 

of your story, of past and future. Then true intelligence arises, and 

also love. The only way love can come into your life is not through 

form, but through that inner spaciousness that is Presence. Love 

has no form” 

3.1 Närvaro 

Eckhart Tolle 

Sedan urminnes tider har mystikern sökt stillheten i närva- 

ron. Mystikern har alltid varit helt övertygad om att den inre 

kraften, de sanna svaren och den totala harmonin, samtliga 

har funnits i att vara i närvaro i den stund som är. Mystikern 

har också förstått att tankarna är ett hinder för att finna 

denna inre oas. 

Mystikern har däremot aldrig dömt ut tänkandets natur.


Mystikern har förstått vikten av tänkande men aldrig låtit sig 

bli tankarnas slav. Tänkande är en ”nyttig” resurs. Men inget 

mera. Tankarna får aldrig bli din inre herre. Huset får inte 

vara tomt. 

Albert Einstein skrev så här: 

Intuitionen är en gudomlig gåva 

Och det rationella tänkandet en god tjänare 

Men vi har skapat ett samhälle 

Där vi satt tjänaren till herre 

Som jag har uttryckt det: vi får inte bli slavar under det nytti- 

ga tänkandet. Och som visa människor sedan lång tid menat, 

den inre källan flödar först när tankarna inte förtär dig. Det är 

först då du kommer i kontakt med din inneboende kreativitet. 

Du, och alla andra har en inre källa, en ocean att hämta idéer, 

inspiration, kärlek och glädje ur. 

Att vara närvarande är inte det samma som att vara 

avstängd, tvärtom. Närvaro är att vara helt öppen, såväl utåt 

51


52 

som inåt. Närvaro är till exempel att inte värdera eller att kate- 

gorisera. Dessa två förhållningssätt, värderig och kategorise- 

ring tillhör det nyttiga tänkandet och är bra verktyg när vi ori- 

enterar oss livet eller inför en uppgift med hjälp av kunskap. 

Kunskap är många gånger ett hinder när vi försöker att vara 

närvarande. Du kan titta på en blomma, upptäcka den och 

förtjusas av den. Under en mikrosekund har den spontana 

glädjen, hänförelsen, drunknat i kunskapens väv. Du börjar 

analysera. ”Aha vit, vad heter den, hur ser den egentligen ut”. 

Du går tillbaka till det nyttiga tänkande som du blivit lärd. 

Blomma blir plötsligt ett begrepp, något du skall sortera och 

kategorisera. Närvaron försvann. 

Vad är det för märkligt med detta? Det är ju så vi fungerar blir 

kanske ditt svar. Mitt svar är: känn efter! Visst är det så att vi 

blivit skolade att se saker på ett visst sätt, vi ser världen med 

skolade och programmerade ögon. Vi ser den som normalite- 

ten vill att vi skall se den. Det kan gälla fysiska saker som en 

blomma, historieskrivningen eller ett förhållningssätt. Visst 

det är så vi fungerar i tankarna, men är det hela du? Är det


hela din varelse? Jag tror att du kan minnas stunder när du 

sett världen med djupare ögon, med hela ditt väsen. Du kan 

minnas känslan inför en solnedgång så betagande att du glöm- 

de bort att sortera och kategorisera. Du kan minnas känslan 

av närvaro. Det är i närvaro du kan vara äkta kreativ. Det är ur 

den stunden som du kommer i kontakt med en källa, en kraft, 

så mycket starkare än tankens makt. 

Du har kanske gått kurser där du fått lära dig hur du skall 

tänka kreativt. Du har fått lära dig kreativitetens olika faser. 

Men har du fåt lära dig att vara kreativ? Att vara närvarande. 

Den tänkande kreativa fasen har tre steg: 1. Problemanalys. 

2. Problemidentifiering och 3. problemlösning. Rätt självklart 

och framför allt – snustorrt. 

Problemanalys är till för att upptäcka ett problem. Att för- 

stå att något skall lösas. När du väl insett det så har du ringat 

in problemet. Vilket är rätt bra för annars så kanske du löser 

ett annat problem… (vilket är väldigt kreativt och inte helt 

ovanligt, men kanske ett ännu större brott mot det nyttiga 

tänkandet). 

53


54 

Problemlösning anses därmed vara en kreativ fas, du löser 

ett givet problem. Problemet är (ursäkta det lätt humoristiska 

i denna mening) att äkta kreativitet innefattar alla tre faserna. 

Att över huvud taget inse, upptäcka eller formulera ett pro- 

blem kan vara stort nog. Och då menar jag inte problemorien- 

terat tänkande som kan se ”problem” i allt. (Och sedan älta 

dem i oändlighet utan att lösa dem. Ett egots näring). 

Mycket sällan är du närvarande i någon av faserna. Du är sko- 

lad att utföra dessa uppgifter med det nyttiga tänkandet. Och, 

det nyttiga tänkandet har regler för hur du ser på världen. En 

sådan regel var för alltid huggen i sten. Det var att tiden var 

absolut. Det var en sådan sanning så man kunde inte ens se 

världen med minsta lilla annorlunda perspektiv. Alla problem 

som vetenskapen ställdes inför utgick från detta paradigm, 

och därmed lösningarna. Lösningarna blev därefter, alltmera 

invecklade, osköna och konstruerade. Till slut var det stopp 

och den samlade vetenskapen hukade och menade till och 

med att allt vetande var uppnått, resten lämnade man över till 

gud. Att Albert Einstein kunde sätta ny fart på vetenskapen,


skapa nya perspektiv och nya lösningar på universums gåtor 

berodde på en sak: han var kreativ i alla faserna. Och, som han 

själv uttryckte det: han fick det till sig. Det kom till honom, 

likt inspiration från en annan resonansbotten. Överallt ifrån, 

men inte just från tankarna. Hur, och på vilket sätt Einstein 

upplevde närvaro framgår inte helt tydligt i hans memoarer. 

Bara att det var så. Det är inte ovanligt. Många är de veten- 

skapsmän som berättat hur dom fått en stundens ingivelse, en 

idé, som inte alls låg i linje med de tankebanor som dom trod- 

de sig följa. 

Hela världshistorien är full av dessa upptäckter, små som 

stora som förflyttat oss som civilisation. Alla med det gemen- 

samt att någon eller några inte såg världen med de förväntade 

ögonen. Att dessa individer sedan har visat ett mod och en 

kraft likt giganter att förverkliga, föra ut och reda ut sina upp- 

täckter, är ämne för en annan bok. Det vi kan konstatera är att 

kraften i att få kontakt med sin kreativa källa bokstavligen kan 

försätta berg. 

Som sagt, vi är skapta att vara kreativa. Vägen att åter hitta 

dit heter: NÄRVARO! 

55


56 

3.2 Just nu 

Where are you?: Here! 

What time is it?: Now! 

What are you?: This moment! 

Närvaro har inga regler. Närvaro är inte som det nyttiga tän- 

kandets nomenklatur. Närvaro bara är. Citatet ovan tillhör 

mina absoluta favoriter. På något sätt fångar det hela tillvaron 

i tre frågor, och tre svar. Det är hämtat från en bok ”Peaceful 

warrior”, som i sin tur funnit inspiration i zen-traditionen. 

Och, det är närvaro rakt igenom: närvaro i platsen, närvaro i 

tiden och närvaro i dig själv. 

Att vara medveten är ett steg till att uppnå närvaro. Genom 

att vara medveten om dig själv, dina tankar och därmed om 

dina mönster och reaktioner laddar du ur negativ energi och 

stress. Kvar blir möjligheten till närvaro. Till kontakt med dig 

själv. Ingen stress och inget inre krig. Inom den andliga tradi-


tionen dyker ”den inre åklagaren” upp som en liknelse inför de 

självanklagelse som dina tankar gärna skapar. Otillräcklighet 

och vår kristna kulturs allra värsta yttring: skuld. 

För att för en stund bli lite personlig, så kallade jag min 

åklagare för krigaren. Min inre krigare. Jag har en vän som 

döpte om min krigare en gång när han menade att jag tagit 

mig bort från honom. Han dog en gång, den krigaren, men 

min vän sa med vänlig ton att jag nu var den ”fredliga kriga- 

ren”. Jag tror inte han förstod hur viktiga de orden blev för 

mig, och han visste inte då hur stort just citatet ovan var och 

är för mig. Jag insåg där och då att jag hade begravt den gamle 

destruktiva krigaren, men fått en ny istället. En bra krigare, på 

min sida och vilken jag är herre över. Min fredliga krigare. 

Just närvaro är att släppa åklagaren, bli medveten om 

honom räcker för att han sakta skall tyna bort. Men närvaro 

betyder därmed inte att man ger upp och lealöst släpper taget 

om verkligheten. Närvaro ger kraft och näring till din kreati- 

vitet. Kreativitet som ger och föder idéer. Idéer som du vill 

förverkliga. Du får energi att genomföra, förändra och att leva. 

Då kan det vara bra att vara en fredlig krigare. 

57


58 

De tre svaren ovan ger så mycket av den kursriktning du 

kan ta för att återuppväcka kreativitet och äkta glädje. Att åter 

hitta rebellen, barnet. Dig själv. 

För visst är det så, att många gånger är du inte här, just här 

eller där du förväntas att vara. Allt för ofta löser du dina upp- 

gifter, professionella eller privata med tankarna på ett helt 

annat ställe. Du sitter där och grunnar på framtiden. Löser 

uppgiften och funderar samtidigt på om du inte lyckas lösa 

den. Vad händer då? Hur går det då. Blir jag inte accepterad. 

Du är inte där. Du kanske sitter där med kollegor och tänker 

översmarta strategier. Ni spacklar och lagar och krampar fram 

lösningar som i bästa fall fungerar hjäpligt. Du är inte där rent 

fysiskt. 

Och, du är inte där i tiden heller. Du tänker framåt. Du pla- 

nerar inför nästa möte, nästa uppgift. Eller så tänker du bakåt. 

Du tänker på vad som hände igår, vad han eller hon sa. Du 

kanske tänker på något privat som hänt, eller på något inom 

arbetet. Du är inte här i tiden, Du är inte här nu. 

Vidare: du spelar en roll. Hemma, på jobbet, i vänkretsen


ja överallt. Du spelar rollen för att passa in. Att bli accepterad. 

Du är inte i ögonblicket. Du är inte ögonblicket. Du är inte 

dig själv. 

Håll med om att det blir rätt svårt att vara kreativ, när du 

är så långt borta, på så många plan. 

Känn på känslan, känn igen dig och börja med att för- 

ändra. Försök att bli närvarande. Inte bara fysiskt. Släpp fram 

dig själv, bli närvarande. 

59


60 

3.3 Acceptera 

”Life is what happens while you are busy making other plans” 

John Lennon 

Att finna närvaro är inte enkelt. Hade det vart det hade vår 

värld sett annorlunda ut. Inte minst skulle den vara mycket 

fredligare. Närvaro och inre krig kan aldrig samexistera. Och 

därmed inte heller krig med din omgivning. Att sluta att kriga 

blir därför ett medel, precis som medvetenhet är ett annat, att 

nå närvaro. Ja, medvetenheten ger dig verktygen att sluta att 

kriga. Närvaron kommer ur medvetenhet. Kriget är över. 

Du för många krig, inte minst mot dig själv. Egot tycker om 

krig. Det är skolat i det nyttiga tänkandet och därmed i täv- 

landets natur. En oförrätt, verklig eller bara i dina tankar, kan 

starta ett krig. Du anklagar, ältar och strider. Inom dig, med 

andra. Med allt. Du kan inte acceptera. Visst är det så att du 

för alla dessa små krig utan att tänka på det. I en kö på sys-


tembolaget. Du förbannar att det tar sådan tid. Att det är 

dåliga tv-program, för lite sport eller för mycket. Du klagar på 

chefen, frugan/gubben, barnen, kamrater, regeringen. Ja hela 

världen. Saker är för dyra, det är fel mat i skolan, det är fel 

väder, för långt till nästa lön osv. Du har svårt att acceptera. 

Självklart finns det viktiga saker som du kan och skall ha 

synpunkter på. Självklart finns det alltid utrymme för föränd- 

ring och förbättring. Annars behöver du inte vara kreativ. 

Men, krigande är inte samma sak som nyktert agerande inför 

felaktigheter. Krigande är när det tar över dig, ditt tänkande 

och ditt handlande. Krigande är också rätt praktisk. Du kan 

alltid förflytta energi, skapa negativ energi, och projicera det 

på andra och annat. Du tar till och med och speglar dig själv i 

det. Skulden, samvetet den inre åklagaren. Att kriga kan i vär- 

sta fall bli ett tillstånd, det kan bli du. Eller den du tror du är – 

ditt ego. 

Att acceptera är att sluta kriga. Att acceptera är att ge med- 

vetenheten utrymme och därmed närvaron en chans. Om det 

regnar, skaffa ett paraply. Kriga inte mot vädret, acceptera det. 

Om du inte får den där kunden, eller den nya tjänsten, accep- 

61


62 

tera det och använd energin till att få nästa kund. Att accepte- 

ra låter enkelt, men det är svårt. Vi har blivit så skolade i att 

tankar löser alla problem. När tänkandet faktiskt inte löser 

problemet – du fick inte det jobbet – ja då fortsätter tanke- 

banorna och blir destruktiva. Acceptera och gå vidare, var 

kreativ. Försök inte tänka kreativt för då använder du med 

automatik det nyttiga tänkandet. ”Jag skulle gjort så i stället. 

Sagt si, inte så…” 

Tankarna blir fast i dåtid, åklagaren korsförhör dig. Du 

kanske sover sämre. Du kanske tar en wiskey ytterligare. Och 

tankarna mal på ännu mera. Fantasin blir även den destruktiv. 

”Ha, nästa gång skall jag minsann säga ett sanningens ord till 

personalchefen eller den helt inkompetente inköparen på 

kundsidan”. Du krigar i en fiktiv framtid. 

Börja acceptera istället. 

Enligt zen så är livet likt en bäck. En bäck som söker sig ner 

för berget, mot vidderna och till målet, havet. Havet det stora 

hemmet, det stora medvetna. Den inre källan. Havet likt din 

inre ocean, full av kreativitet och fullständig närvaro. På sin 

väg möter bäcken hinder. Överallt tar det stopp. Bäcken följer


sin natur, den förflyttar sig, accepterar och väljer en annan väg. 

Den slingrar sig. Så gör alla naturliga bäckar. De är inte räta, 

dom anpassar sig. Bäcken accepterar och når alltid målet. Havet. 

I ditt fall din inre ocean. Fullständig närvaro. 

63


64 

3.4 Mod 

"Samvete och feghet är samma sak. Samvetet är firmamärket." 

Oscar Wilde 

När vi är barn är vi naturligt modiga. Det ingår i nyfikenheten 

och utforskandet av världen. Våra föräldrar har som uppgift 

att lotsa oss förbi de mest uppenbara farorna. Andra får vi 

upptäcka själva. Bränt barn skyr elden. Modet är inte bara att 

möta faror som kan vara direkt skadliga. Mod är att utforska 

det okända. I våra tankar lever vi i en missuppfattning. Vi tror 

oss kunna förutse det okända. Planera inför det. Vi är därför 

i våra tankar i framtiden så ofta. De numer så välbekanta stra- 

tegierna. Felet vi gör är att vi tror oss kunna tygla framtiden bara 

vi tänker på den tillräckligt mycket. Självklart kan vi skapa hyf- 

sade prognoser inför morgondagen. Solen går rimligen upp. 

Jorden fortsätter i sin bana. Men mycket mera kan vi faktiskt 

inte räkna med. Det är inte helt orimligt att en meteor dund-


rar in genom taket hos dig, nu! Mod är därför också att accep- 

tera. Acceptera att vi inget vet om någonting annat än det som 

är nu. Alla våra tankar och planering. Alla scenario som vi 

spelar upp i våra tankar gör något med oss. Vi blir rädda. Och 

i den tid som vi nu lever i oroas vi inte (så mycket) för att möta 

ett lejon utanför dörren. Så, vi oroar oss för andra saker. Att 

inte passa in till exempel. Eller att behöva konfronteras med 

någon av trossatserna i begränsningarnas religion. Det krävs 

med andra ord lite mod att vara kreativ. Det nyttiga tänkandet 

gör oss till försiktiga individer som laddar upp oro, rädsla och 

rent fysiskt adrenalin i vår organism. Förr i tiden fick vi utlopp 

för den stressen. Vi skrek, sprang och jagade. Vi brände adre- 

nalinet. Hur skulle det se ut om du plötsligt reste dig upp och 

skrikande rymde från kundmötet när du blev tillplattad av 

normaliteterna trossatser? Ärligt talat, visst har du känt det 

någon gång. Hur du hemskt gärna skulle vilja fly från en situa- 

tion. Men omständigheterna tillät det inte. 

Mod är såklart att möta dessa utmaningar. Att rida ut stor- 

men och ta kriget. Eller? 

Mod kan faktiskt vara det omvända. Mod är också att 

65


66 

acceptera. Att acceptera att du är rädd inför att vara dig själv. 

Att rida ut stormen behöver därför inte alls vara att tigande 

acceptera ett nederlag. Ett nederlag som du sedan återskapar i 

dina tankar gång efter gång. Mod kan vara att bli medveten 

om situationen. Tacka för dig och gå vidare. Du behöver inte 

springa ut genom dörren. Du behöver inte ladda upp någon 

energi alls och spela rollen med falsk stolthet. Acceptera stun- 

den, var där och var närvarande. Tacka för dig. Tacka den eller 

de som du samtalat med men inte nått ända fram med. Tacka 

dem för att du lärt dig något och gå vidare. Gör som bäcken. 

Försök inte kriga, övervinna och besegra. För det är där modet 

sviker, att du inte inser att det är dig själv du krigar med. 

Men visst var inte dumdristig våga erkänna för dig själv att 

din idé, din strategi eller vad det nu var kanske inte alltid var 

lysande. Våga vara kreativ och gå vidare till nästa gång. Om du 

fastnar i en dålig idé kan du inte nå fram till nya. Om du fast- 

nar bromsar du din naturliga kreativitet. Våga ha flera lös- 

ningar på ett problem. Just det, våga ha flera lösningar, för det 

är faktiskt inte så vanligt inom det nyttiga tänkandet. Det nyt- 

tiga tänkandet prioriterar en lösning. Det visar att man har


tänkt klart. Tänkt slugt och rätt. Flera lösningar är inte alltid 

seriöst. Eller? 

Mod är att inte alltid veta. Och varför skulle det inte vara 

så, när hela livet är sådant. Du vet inte vad som händer i mor- 

gon. Våga inse det. 

Mod är inte en regel. Mod är inte heller en egenskap. Mod 

är att vara dig själv. Om du går in i en situation och spelar en 

roll som du själv skapat utifrån omgivningens förväntningar, 

programmeringen. Kan du då egentligen vara kreativ. Du 

måste spela rollen, och rollen kan inte anpassa sig. Är du dig 

själv så behöver du inte anpassa dig. Du bara är. Och då gör du 

som bäcken, helt naturligt, utan inre motstånd. Din omgiv- 

ning kommer att märka det. Den kommer att svara på det 

därför att du är naturlig. Och, naturlighet är attraktivt. Precis 

som att vi är här för att vara kreativa, så är vi här för att vara 

naturliga. Har du modet att vara dig själv, ja då kommer din 

omgivning vilja att du kommer tillbaka igen. Även om du inte 

nådde ända fram med den idéen just nu, så kommer dom vilja 

lyssna på dig igen. Och, du kan komma tillbaka. Tacka för dig, 

var dig själv och chansen är att du får ännu en chans. 

67


68 

3.5 Passion 

”Love is the recognition of the formless in the other” 

Eckhart Tolle 

Denna del, ”Din inre källa” börjar närma sig sitt slut. Återigen, 

det finns så mycket mera jag vill säga. Men jag avstår. Med 

mitt egna perspektiv så har jag haft modet att skriva en liten 

bok. Inte så många sidor. Och ändå kalla det för en bok. 

Att vara kreativ är att vara dig själv. Och det mest naturliga 

av allt är kärlek. Det är helt omöjligt att vara fullständigt krea- 

tiv om du inte tycker om det du gör. Kärlek kan förändra 

mycket. Och har gjort det genom vår historia. Tyvärr så är det 

ett begrepp som även det har kapats. Det finns regler för kär- 

lek. Då detta inte är en bok om relationer så tänker jag i fort- 

sättningen mestadels använda mig av ordet ”passion”. För mig 

är det mindre laddat med förutfattade meningar. Kärleken är 

evig (enligt normaliteten), medan passion kan vara för en tid,


men såklart även över tid. Kärlek förknippas till stor del med 

relationen mellan två människor. Passion låter sig bättre 

användas inför något som man brinner för. 

Om du skall vara kreativ så måste du känna. Känslor är en 

del av oss, en helt naturlig del. Det man känner för, det gör 

man med glädje, ja till och med uppoffring om så behövs. 

Passion kan vara en helt underbar drivkraft att skapa, finna på 

nytt och att förändra. 

Citatet ovan må vid ett första påseende gälla just kärleken 

mellan två människor. Även detta, ett av mina favoritcitat, 

som så småningom har vuxit i betydelse för mig. Expanderat. 

Passionen finns där i dessa rader. Vad detta citat egentligen 

säger är att där du finner en spegel, där lever du. Och, då kan 

du enligt mig, och andra, vara helt och fullt kreativ. Speglar är 

någonting underbart. Speglar är de som gör att du ser dig 

själv, möter dig själv och till och med hittar åter till dig själv. 

En spegel tar fram det bästa av dig. Den tar fram dig själv. 

En spegel fullständigt krossar dina roller, ditt ego, och når till 

en djupare botten inom dig. 

69


70 

Jag är övertygad av att du mött speglar. Det formlösa som är 

så attraktivt att du för en stund fullständigt tappar masken, och 

du där och då har mött dig själv. Jag tror dessutom att du många 

gånger inte rationellt tänkt just den tanken inför dessa stun- 

der. Dom har bara varit. Speglar när det kommer till andra 

individer kallar jag i min inledning för änglar. Du kommer 

säkert på ditt eget namn för dessa speglar. 

Kreativitet blomstrar när du når dig själv, när du är dig själv 

och när du finner närvaro i stunden. Det kan vara en händel- 

se, en bild, en doft, ett ord eller en annan människa som öpp- 

nar denna dörr.Plötsligt.Oavsett vilket,när det händer,släpp 

inte taget. Låt energin flöda och våga och tillåt din kreativitet 

flöda. Det är passion. 

Du kan så många gånger drunkna inför begränsningens 

religions trossatser, att du missar passionen. Den dödas. Men när 

du väl känt passionen, och inspirationen, i ditt varande – ja då är 

det något du vill släppa fram. Nu! 

Vi är så skolade att trycka tillbaks dessa stunder av ingivel- 

se. Vi har blivit rädda för att visa den spontana glädjen inför


en idé då omgivningen i värsta fall kommer att döma ut den. 

Omgivningen kommer inte att ge den möjlighet att blomstra. 

”Så där har vi aldrig gjort”. Vi är rädda för att släppa fram pas- 

sionen och därmed kreativiteten. Det vi egentligen har lärt oss 

är att inte släppa fram oss själva. Jag har sett det. Naturbarn 

kallar vi ibland dessa individer som flödar av passion och gläd- 

je inför en uppgift. Jag har träffat några, och jag har sett dem 

efter hand krokna. Dom har blivit sluga strateger som varsamt 

bevakat sig själva. Inte släppt fram stundens energi och sin 

kreativitet, utan bara avvaktat, inväntat och vårdat sin skapa- 

de roll för att passa in och att slippa konfronteras med trossat- 

serna. Normaliteten har dränkt passionen – och individen. 

Men, passionen går inte att stoppa. Har du väl funnit den 

igen, återupplivat den. Ja då ser omgivningen på dig med skep- 

sis. Ja till och med – med rädsla. ”Så mycket energi, det är bäst 

att vi bromsar henne eller honom”. Det finns situationer i ditt 

liv när denna glädje tänds igen. Du kommer i kontakt med dig 

själv och din kreativitet. Den förälskade individen är en sådan 

situation. Du kanske känner igen det. Ingenting är jobbigt, allt 

71


72 

är fantastiskt. Du sprudlar av energi och kreativitet. Snart 

nog, efter den socialt accepterade tiden, börjar omgivningen 

bromsa dig. Din glädje blir ett hot och du passar inte in. 

Passionen till jobbet, fritiden ja till livet, börjar åter avta. I vär- 

sta fall förälskelsen också. Att vara så fri och lycklig passar inte 

in. 

Du kan inte vara förälskad hela tiden (eller kan du det). 

Men passionen inför en uppgift, inför det som känns utma- 

nande kan likväl tillåtas brinna. Det du måste göra är att hålla 

den vid liv. Ge inte upp, var dig själv. Visa dig själv det modet. 

Om du gör det så blir det helt oviktigt att spela rollen av att 

visa mod för omgivningen. Du blir ändå helt naturligt modig. 

Och passionerad. Våga vara det. 

Det finns idag ett begrepp: neard (nörd). Nörden kan full- 

ständigt drunkna i vad det nu är som fångar dennes uppmärk- 

samhet. Vad som är dennes passion för stunden. Nörden 

hånas gärna. Nördens energi och glädje inför sitt intresse, 

inför sina utmaningar blir ett hot mot omgivningen som hell- 

re ser till att göda sitt ego och sin självbild. Nörden är vår tids 

Casanova. Möjligen lätt stukad, men trots allt hängiven.


Om du vill vara sant kreativ, tillåt dig att vara passionerad. 

Inför vad, det spelar mindre roll. Passion är smittsamt. Det 

smittar av sig inom dig själv. Mycket blir lättare, intressantare 

och mera glädjefullt. Passion smittar dessutom av sig på din 

omgivning. Oftast skrämmer det och energi läggs på att hindra 

dig. Men, om du håller ut, ja tillslut bryter du igenom. Du gör 

det inte med våld och konfrontation. 

Du gör det som den japanska bäcken: oavsett motstånd be- 

håller du din glöd, din passion och väljer nya vägar. Tids nog 

kan även normalitetens diktatur tillåta sig att attraheras av det 

du funnit, din kreativitet. 

Som citatet i början av denna del berättar, kärlek (och pas- 

sion) föds när du själv möter det naturliga, det formlösa och 

icke stöpta. Om du själv tillåter dig att hänföras och inspireras av 

det formlösa, ja då blir du själv en inspirationskälla. Visa dig själv 

det modet och tillåt dig att vara en inspirationskälla. Var där, i 

den närvaron och låt din kreativitet flöda. 

Låt inte det nyttiga tänkandet bromsa dig. 

Visa vem som bestämmer. 

73


74 

Del C: Hitta tillbaka 

"DOUBT – Because doubt is not a sin, it is a sign of your 

intelligence" 

OSHO 

Jag gissar att du känt igen dig i mycket hittills. Jag tror att du 

håller med om det mesta, och jag antar att du nu säger: visst, 

bra sagt, men hur gör jag nu? Och, jag är helt övertygad om att 

en del av dig för länge sedan använt trossatsen: så där kan man 

inte tänka. Du upplever en viss skepsis, för att inte säga: ett 

motstånd. 

Du tvivlar. Den del av dig som tvivlar är säkert den delen 

som är skolad i det nyttiga tänkandet. 

Inte sant? 

För att vara uppriktig. Det handlar så mycket om att bli med- 

veten. Är du medveten hittar du dina egna svar. Det enda jag


kan göra är att öppna en dörr. Sanningen, den får du formule- 

ra själv. Ett litet tips i all ödmjukhet: formulera inte ”sanning- 

en” med ditt nyttiga tänkande. Gör det inifrån, känn efter. 

Tänk inte efter – känn efter! 

Tvivel är inte syndigt. Och du behöver inte vara kristen eller 

religiös över huvud taget för att rygga lite inför tvivel. Tvivel 

som du är skolad till att processa med det nyttiga tänkandet 

är i sig en paradox. Tvivel i sig är ett hot mot det nyttiga tän- 

kandet. Tvivel är däremot inte ett hot mot tänkande, bara mot 

det förväntade tänkandet som du blivit skolad i. Tvivel är ett 

sätt att väcka rebellen, barnet. Och rebeller är farligt för nor- 

maliteten. 

75


76 

4.1 Döm inte 

Det är så enkelt att inför en ny utmaning sätta egna hinder. 

Hinder som du sätter, som gruppen sätter och hela samhället 

sätter. Vi fastnar så lätt i den fällan, och du dömer. Dömer ut. 

Oftast direkt, utan att du ens tagit in vad som sagts eller visats 

dig. Trossatserna sitter djupt. Det du tillslut gör är att döma. Och 

du lurar dig själv, att det är tvivel. Att du tvivlar när du istället 

dömer. 

Att döma är kortaste vägen. Den minst besvärliga men den 

har ett pris. Tids nog så blir dömandet riktat inåt. Du dömer dig 

själv. Om du för en stund släpper det nyttiga tänkandet, och 

känner efter, använder din rena intelligens så kan mycket av för- 

utfattade meningar plötsligt rämna. Rasa samman och du kan se 

ett problem med friska ögon. Från ett nytt perspektiv. Använd 

tvivel som ett verktyg. Tvivla inte på dig själv, gör det snarare på 

omgivningens förutfattade meningar. Oftast är det så att vi back- 

ar inför tvivel då vi är rädda att konfrontera vad vi tror är etable- 

rade sanningar. Vi är skolade så, och missar därför att se sam- 

manhang och problem med fria ögon – med kreativitet.


För att en stund kort referera till egna erfarenheter – så har 

jag ofta mött, eller varit i situationer när ”dömandet” varit ett 

vapen. Ett verktyg att runda en idé eller ett nytt perspektiv. 

Man sitter där i en grupp, på ett möte eller i annan arbetssi- 

tuation. Någon säger: man kan kanske göra så här… Tämligen 

omgående möts detta av: nja, du för står vi måste tänka på det 

eller det. Vapnen vässas direkt och motargumenten kommer 

per automatik. Någon eller några hänvisar till allt möjligt. Till 

produktionen, lagerhållningen, distributionen, prissättningen, 

säljkåren eller vad som helst. Det som man borde göra är att 

låta den idéen få komma till tals. Ventileras, utvecklas och 

senare, mycket senare konfronteras med ”tänkande” och dju- 

pare analys. För det som vi så ofta missar är att en idé är ett 

embryo, den är inte färdig och klar. Den måste tillåtas växa. 

Inför ett system av ”green house”. Växthus. Ha modet där och 

då, att du går emot trossatserna, går emot dömande och häv- 

dar idéns rätt till ”green house” Säg det ordet. Det behöver inte 

vara din idé, tvärtom, tillåt den att växa. Nästa gång så kanske 

det är något som du kommer på som då tillåts växa. 

Kreativitet är att tillåta sig att vara spontan. En idé kommer 

77


78 

inte som färdig lösning, den är ett startskott. Om och när den 

förverkligas och exempelvis kommer i produktion, först då är 

den något annat. En innovation.


4.2 En kreativ miljö 

"Ingen stor konstnär ser någonsin tingen som de verkligen är. 

Gjorde han det skulle han upphöra att vara konstnär." 

Oscar Wilde 

Har du tänkt på hur konstigt vi förhåller oss till att skapa 

utrymme för kreativitet. Självklart hänger det samman med 

vad vi hittills sagt om ego, normalitet, roller osv. För att återi- 

gen luta mig mot egna erfarenheter, låt mig nämna konferens- 

rummet. Konferensrummet är nog en de mest korkade insti- 

tutioner vi skapat. Tänk efter vad ett konferensrum används 

till. Det används till ledningsgruppsmöten. Det används till 

förhandlingar, möten med revisorer, MBL-förhandlingar osv i 

en aldrig sinande ström av möten som helt och hållet utgår 

från det nyttiga tänkandet. Inte sällan är det gott om rynkade 

pannor där inne. Det hör till, ingår i spelet. I rollerna. 

Rynkade pannor och mycket tänkande. Det är konferensrum- 

79


80 

met. Vår tids tempel inför det nyttiga tänkandet. 

Ibland, exempelvis mellan mötet med facket och det sena- 

re mötet med underetreprenören som inte håller avtalad tid av 

leveransen – ja då är det ett produktutvecklingsmöte. Eller så 

samlas vi därför att sätta en ny plattform för det fortsatta 

marknadsarbetet. Ämnen som oftast anses innehålla en grad 

av förväntad kreativitet. 

Hur katten kan vi vara kreativa där? Bara att gå över trös- 

keln laddar upp energi som är kopplat till aktiviteter som sällan 

tillåter kreativitet. Omedvetet kliver du in i ett mönster av förvän- 

tade rynkade pannor och mycket nyttigt tänkande. Rollerna spe- 

las. Alla på sin plats. Hackordningen är given. Där och då för- 

väntas du vara kreativ. Och oftast med tankarna på annat håll: 

säger jag det rätta, gör jag rätt, är jag smart och duktig? Blir jag 

accepterad av gruppen? 

Har du sett ett konferensrum? De ser alla likadana ut. 

Stolar, bord, en whiteboard och lite AV-utrustning. Visst, 

vissa konferensrum har lite poppigare möbler, men det är bara 

ytliga nyanser. Templets pelare är ändå de samma. Inte helt lätt 

att vara sig själv i en miljö med så mycket inbyggda normer och


förväntade regler. 

Självklart blir vi en sådan miljö styrda till att tänka kreativt, 

inte att vara kreativa. Vi blir översmarta, missar spontaniteten 

och går in i våra strategier. Ibland väljer vi, gruppen och före- 

taget att flytta ut dessa möten, att byta miljö. Vi hamnar på 

konferensanläggningar med rum med stolar, långa bord och 

allt det förväntade. 

För rätt många år sedan under min tid i Göteborg, på en av 

reklambyråerna som jag arbetade på bröt vi lite mot den nor- 

men. Och, ja, det är lättare att bryta normen i reklambyråmiljö, 

jag vet. Men tro för den skull inte att den världen har lämnat 

konferensrums-diktaturen. Snarare tvärtom. Nåväl, jag och 

den copywriter som var min parhäst delade ett stort härligt 

rum. Två skrivbord och sedan en hörna med lite italienska 

möbler som bildade en konferensdel. Rätt sköna stolar var 

det, men ändå samma pelare i det templet. 

Vi fick ingen ro där. Vi blev översmarta och tänkte kreativt. 

Vi fastnade. Efter att vi en dag diskuterat ”Uppfinnaren”, en 

underbar liten bok om en av branschens giganter blev vi inspi- 

81


82 

rerade. Vi slängde ut alla möblerna. Anledningen var enkel, 

projektledarna dök alltid ner i de sköna stolarna och satt där 

och pratade strunt. Massor med nyttigt tänkande. Vi slängde 

ut möblerna (och därmed projektledarna) ställde fram en stor 

palm i mitten av rummet. Palmen brukade vi dansa runt när 

det stod helt i stilla på kreativitetsfronten. Jo, vi skrek och 

tjoade runt den också. Vi arbetade på golvet med block och 

penna. Ibland bara låg vi där och tittade i taket och filoso- 

ferade. Och rätt ofta när vädret tillät, gick vi ut i parken och 

”latade” oss i gräset. 

För det är tyvärr så med det nyttiga tänkandet och alla dess 

regler, att arbetar det gör man i ett rum vid ett bord, eller vid 

en maskin osv. Det finns regler för hur vi arbetar. En typisk 

arbetsplats är en spegel av dessa regler, och det är svårt att 

bryta dem. Men, för att vara kreativ måste du vara närvaran- 

de. Närvaro och medvetenhet är svårt att uppnå i en miljö 

som är skapad för det motsatta. 

Gör en revolution, var en rebell och bryt mönstret. Våga 

vägra konferensrummsdöden och släpp fram dig själv. Och


släpp fram gruppen. Släpp fram kreativiteten. 

Ta en paus. Lämna kontoret. Sitt i gräset, eller någonstans 

med en hänförande utsikt. Och framför allt: sitt som du kän- 

ner för. Strunta i stolar och bord. Sätt dig på golvet eller i en 

soffa. Strunta i normen som säger: att det måste se ut som att 

du arbetar. Ännu en av normalitetens moralkakor: så där kan 

du inte få något gjort – sitta där som en hösäck. Skapa utrym- 

me för dig själv, skapa utrymme att vara kreativ. Gör det med 

andra. Hitta hem. 

Tids nog när de goda idéerna skall förverkligas kan tänkan- 

det ges utrymme och skrivbordet kännas bekvämt. 

83


84 

4.3 Mitt hem är mitt fängelse 

Att vara kreativ är inte enbart att lönearbeta. Det är bara en 

liten del. Om du tycker att miljön på din arbetsplats kväver 

dig. Känn då efter hur det känns där hemma. Har normalite- 

ten begränsat dig och dina val även där. 

”Snyggt hem”.Många prylar,rätt prylar.På rätt plats.Börjar 

ditt hem alltmera anta formen av en utställningssal eller ett 

förvaringsutrymme. Matsalsmöbler och altar-layout runt den 

manifesterande TV:n. Ordning och reda och möjligen en liten 

hörna där du tror dig kunna få vara lite skapande: ett skriv- 

bord! 

Det är stor risk att du för över dessa värderingar på de enda 

individer som fortfarande är i kontakt med sin kreativitet: 

barnen. ”Stöka inte ner! Plocka i ordning och stuva in. Lek 

inte där”. Jag menar verkligen inte att ditt hem skall bli 

kaotiskt, i vart fall inte som ett permanent tillstånd. Men var- 

för inte ha modet att släppa lite på knuten runt halsen, nor- 

malitetens förväntningar. 

Känn efter vad du vill göra och skapa förutsättningarna för


det. Vill du måla, se till att du kan göra det. Och då inte bara 

som en välordnad ritual på det lilla papper som ryms på just 

den där mycket avgränsade ytan. Vill du sy, gör det, ta var- 

dagsrummet i besittning. Vill du mecka, motivlacka, snickra 

eller något annat som faktiskt kräver lite större yta. Skaffa en 

verkstad, eller hyr en. Möjligen finns utrymmet för det i plån- 

boken. Möjligen får du göra avkall på något av kompensa- 

tionsritualerna. Du kanske inte behöver den senaste hemma- 

bion eller skinnsoffan eller inte ens den där Thailandsresan. 

Ha modet att låta det bli stökigt. Städa kan du göra nästa 

vecka. Städningen försvinner inte. Kravet på ordning är bara 

kopplat till tiden. Den tid som du skapar i dina tankar: måste 

hinna med… 

Du skapar säkert också andra duktiga tankar. Vad skall 

grannen säga som här ser ut, jag kan inte ta hem någon hit. I 

värsta fall: vad säger mamma? 

Jag tror att mycket av de begränsningar vi upplever i att 

vara kreativa manifesteras redan innanför de dörrar vi kallar 

”hem”. Trossatserna ekar innanför dessa väggar: jasså du syr 

du, är det nyttigt, tjänar du pengar på det? – Och som det ser 

85


86 

ut, kan du bo i det här stöket. Känn efter är ditt hem du, eller 

är det bara vad som förväntas av dig. 

Kan du vara kreativ där? 

Är du där?


4.4 Var barnslig 

"Den som kan få andra att skratta måste tas på allvar. Det vet 

alla makthavare" 

Werner Finck 

Har du sett ett barns oerhörda glädje och förtjusning inför 

något nytt, det oväntade? Nyfikenheten belönas med skratt. 

Barnet undersöker, vänder och vrider, upptäcker och löser. 

Barnet låter känslorna visa sig, skratt. Äkta skratt. Ibland 

tårar när det inte blir som det var förväntat. Barnet kan full- 

ständigt drunkna inför den nypåkomna leksaken. Den kons- 

tiga pinnen som blev en båt. Skratt. Båten sjösätts i en liten 

bäck och vips seglar den bort, utom räckhåll för barnet. Gråt. 

Men, snart har barnet funnit en ny leksak, denna gång en 

ännu bättre båt och skrattet är tillbaka. Inga tankar bakåt, på 

vad som nyss försvann. Energin är tillbaks i nuet. Och därmed 

skrattet. Minns du känslan. Var det länge sedan du var där? 

Humor är viktigt. En del av oss är ”roliga”. Skämtar mycket 

87


88 

och får andra att skratta. En del av oss är kanske inte det. Men 

mät inte humor. Humor finns – inom dig. 

Att vara kreativ är att kunna se humorn. Se humorn i en 

utmaning, i ett problem som skall lösas. Du är så skolad i det 

nyttiga tänkandet att när du ställs inför en uppgift som skall 

lösas så börjar du omedvetet med att rynka pannan. Alla 

andra gör ju det. 

Kreativitet kan vara mycket, men en sak är säker, våga 

skratta. Ha modet att var lite barnslig. Många gånger när vi 

arbetar i grupp, ja då kommer rollerna fram. Du måste vara 

duktig, säga rätt sak. Om du skrattar så tror du dig förlöjliga 

utmaningen. Du är inte seriös. Men det är precis tvärtom. 

Våga vara barnslig. När du är närvarande så ser du humor. 

Du kan låta idéerna flöda fritt, hoppa från ämnet, göra helt 

befängda kopplingar och hitta på användningsområden eller 

vinklingar som är helt uppåt väggarna. Det är okey! Gör så, 

för om du gör det så släpper du fram energi. Kreativ energi. 

Skrattet är som en nyckel till din inre oas. Jag lovar. Ha modet 

att se med humor inför nästa utmaning. Var barnslig, för ur de 

mest tokiga idéerna kommer verkliga embryon till det helt


oväntade och unika. Skratt är som en meditation. Det öppnar 

upp dig, och andra. De rynkade pannorna slätas ut och ersätts 

av leenden. 

Av egen erfarenhet vet jag hur min omgivning då och då 

har slängt trossatserna i ansiktet på mig eller någon annan 

som fullständigt har släppt det nyttiga tänkandet. Spånat i 

riktningar som inte alls har med just detta problem att göra. 

Tillåt dig att göra det. Ha modet att vara där just då, fullstän- 

digt närvarande och i kontakt med din kreativitet. Alla, jag 

säger alla innovationer, små som stora, är resultatet av idéer 

som gick utanför det förväntade. Och väldigt många har 

åtföljts av just skrattet. Humor är en bra ledsagare i att åter- 

uppväcka kreativiteten. Var barnslig. 

89


90 

4.5 Prestigelöshet 

Få saker är så förödande för kreativitet som prestige. Prestige 

är en av egots käraste vänner. Prestige är att så fullständigt 

identifiera sig med sin roll så att inget annat kan ha företräde. 

Rollen måste bekräftas. 

Att vara kreativ rymmer inga regler. Regler tillhör det nyt- 

tiga tänkandet. Därför tänker jag inte säga att detta är en 

regel, bara ett råd: 

Om du sitter med en grupp, i ett förväntat kreativt sam- 

manhang och inte har något att tillföra: håll käften! 

Jag tror att du förstår vad jag menar. En annan gång är det 

du som sitter där, med sprudlande energi och resten av grup- 

pen är med. Ni är i en kreativ fas. Ja nog sjutton är det något 

ego som egentligen inte alls är på samma bana som bara måste 

få ge luft, höras, synas och bekräftas. Det kommer en kom- 

mentar, en input vad som helst i direkt relation till någon av 

trossatserna. Energin bryts, tid får ägnas åt att argumentera 

och prestigen stiger högt i skyn. Så, om inte för något annat än 

för din egen frid – håll babblan tills du har något att säga och


inte bara vill synas. 

För att vara kreativ måste du våga vara prestigelös. Om du 

är det blir oddsen större att din omgivning är det också. 

Många krig har startats med prestige, inga har avslutats med 

prestige. Det gäller inte bara krig med våld och vapen. Det gäl- 

ler alla de små slag vi utkämpar i vardagen. 

Tillåt andras idéer att blomstra. Låt dem vara i växthuset, 

så kommer dina också att få gro där. 

91


92 

4.6 Inspiration 

"Det är ett mirakel att nyfikenheten kan överleva dagens utbildning." 

Albert Einstein 

Inspiration är ett ord som beskriver att man är i kontakt med 

sin inneboende kreativitet. Inspiration är också intryck som 

du möter och som öppnar dessa dörrar. I det nyttiga tänkan- 

dets värld så förväntas vi kunna tänka oss till inspiration. Om 

vi bara tänker tillräckligt mycket så kommer det. Det är pre- 

cis tvärtom. Hur ofta har du inte löst ett problem i helt andra 

situationer än det förväntade. När du står i duschen, kanske 

gör det stora, eller skrattar gott åt något roligt. Att det är så är 

inget konstigt alls. En dusch, ett skratt eller t o m sex är situa- 

tioner när tänkandet går ner på sparlåga. Du landar djupare i 

dig själv och är mera närvarande. Om du inte är uppe i tankar- 

na när du går och lägger dig, händer ibland att en lösning for- 

muleras precis innan du somnar. Om du känner efter och 

minns du säkert dessa tillfällen när du fått en fantastisk idé.


Du minns säkert också hur energin plötsligt slås på. Glädjen 

kommer tillbaka och det som nyligen, med det nyttiga tän- 

kandes kändes omöjligt, plötsligt verkar så lätt. Så underbart 

enkelt. 

Att låta sig inspireras är därför det precis mottsatta till att 

stoppa skallen full med fakta. Att inspireras är att skapa förut- 

sättningar för dig att komma i kontakt med dig själv, att bli när- 

varande. Det finns många olika vägar, gemensamt har de att 

de saknar regler. Regler begränsar. 

Ett bra sätt är att vara i naturen. Naturen inspirerar med 

sitt lugn. Med äktheten som vi som moderna människor så 

sällan upplever. Naturen gör att tanken lugnar sig och du kan 

se detaljerna, höra ljuden och känna dofterna. Ett annat och 

mycket bra sätt är att dansa. Inte att dansa så där snyggt och 

regelmässigt som vi får lära oss, utan bara dansa. Jag gör fak- 

tiskt det ibland på mitt kontor. Men så är vi också bara några 

få som arbetar här och som känner varandra väl. Låt bara 

kroppen följa musiken och gör vad den känner för stunden. 

Och gör det med slutna ögon. 

Jag förstår vad du tänker: jag väl inte bara ställa mig och 

93


94 

dansa, vad skall andra säga? 

Just det, trossatserna sitter djupt! 

Smyg iväg då. Nu för tiden är det faktiskt helt ok att folk 

går, står, sitter i bussen mm och pratar rätt ut i det fria. I alla 

fall ser det ut så när vi använder allsköns myggor och blue 

toth-set till våra nallar. Vad är det som är värre med att dansa. 

I många kulturer, längre söderut så dansas det friskt. I gat- 

hörn, på puben, på torget. 

Ha modet att våga röra dig. Dansen gör samma sak som 

dushen, du kommer mera i kontakt med dig själv, tankarna 

tystnar. 

Inspiration kan också vara att se och lära av vad andra har 

gjort och gör, men risken är att vi bara kopierar. Risken är 

ännu större att vi ser på vad andra gjort och kopierar om vi 

inte tillåter oss att bli mera närvarande. Att bli närvarande 

med dans till exempel.


4.7 Frustration 

Motsatsen till inspiration är frustration. Du sitter fast. 

Tankarna går i spinn och åklagaren väsnas för fullt. ”Du räck- 

er inte till”. Eller så är du helt fångad i trossatsernas diktatur 

– fångad i begränsningens religion. Frustration är farligt, det 

är negativ energi och bryter du inte den – så kommer du att 

må dåligt. I värsta fall blir det en nedåtgående spiral som 

aldrig verkar ta slut. 

Bryt nu! Vänta inte. 

När frustrationen kommer krypandes och dans, skogspro- 

menader eller vad du har för verktyg inte hjälper, helt enkelt 

inte låter sig genomföras – testa andra vägar. Det finns många. 

En enkel övning är att ge ljud åt det. Du har kanske mött 

rådet att sätta ord på hur du känner. Det är ett mycket bra 

råd. Framför allt är det ett bra råd om man har någon att prata 

med, att få ge uttryck åt känslan under tid, utan att bli avbru- 

ten. Samtalet hjälper och laddar ur energi. Men, just nu, här, 

där du är – inför ett möte, på jobbet eller någon annanstans 

kanske det rådet inte kan följas. Ord är viktiga. Ord skapar 

95


96 

eller ger uttryck för bilder, känslor och tankar. Rätt använt är 

orden fantastiska. Men det nyttiga tänkandets ord, kan ibland 

vara destruktiva. 

Om du är trängd, då flyr du. Om du är rädd så skriker du. 

Om du är glad så skrattar du. Det är fortfarande i vårt ratio- 

nella samhälle accepterat att skratta. 

Men att fly eller att skrika? 

Om du känner dig frustrerad och vill lätta på trycket. Säg 

inte bara – jag känner mig så frustrerad. Om du inte får ge 

uttryck fullt ut, i ett längre samtal, så bekräftar detta ord bara 

än mera hur du känner. Och det är ett negativt laddat ord. 

Ordet blir till ett mantra som förstärker känslan än mera. 

Tanken tar över och blir din herre. 

Prova detta: Känner du dig frustrerad en dag på jobbet. 

Eller hemma. Skriv ner ordet ”frustrerad” på ett papper. 

Stanna en stund i känslan. Riv lappen och släng den. Allra 

bäst, elda upp den. Sätt dig sedan i avskildhet, smyg iväg till 

toa om så behövs, slut ögonen och andas djupt under några 

minuter. Andas från magen, och lyssna på din andning. Lyssna 

noga för då är chansen större att du inte tänker problemorien-


terat. När du kommer tillbaka, skapa nu ett ljud till känslan. 

Skriv ner det: ouuuuarrgh! Eller hur du vill formulera det. 

Uttala sedan det du skrivit ner. Antagligen kommer det att 

låta helknasigt. I bästa fall kan du skratta åt det. Den negati- 

va energin är bruten. Nästa gång du känner dig frustrerad, 

minns ljudet. Uttala det. 

Vad du nu har gjort är att du har skapat ett fantasiord, ett 

ljud som inte talar till ditt tänkande. Ett ljud som inte kan 

kategoriseras. Ett ljud som tar en negativ bild av ett ord och 

vänder den till ett tyst skrik. Funkar bra var som helst. 

Självklart kan du göra denna lilla övning med andra ord och 

känslor som är svåra att ge uttryck för under begränsande 

situationer. 

Och, vad du mera gör är att du är lite kreativ en stund. Ett 

nytt ”ord”. Inte så illa. 

97


98 

4.8 Visualisera 

En kort väg till kreativitet är bilden. Bilden skapas med han- 

den. Handen är en del av dig på flera sätt än vad vi tänker oss. 

En intressant sak är att armarna och därmed händerna myck- 

et tidigt utvecklas under fosterstadiet. Samtidigt som hjärtat. 

Före hjärnan! Det är nog ingen slump att IKEA:s berömda 

kudde med ett hjärta och två händer rönte så stor framgång. 

Vi uttrycker mera med våra händer än vad vi gör med munnen. 

Gestikulerar, knyter, håller om, öppnar upp osv. Händerna 

uttrycker känslor. 

Tyvärr så lär vi oss väldigt tidigt att vi antingen kan, eller 

inte kan rita. De flesta av oss går ett helt liv med inställning- 

en: jag kan inte rita. Rita eller måla. Rita hur då? Finns det 

regler för att rita och att måla. 

Det nyttiga tänkandet tar ofta ur oss det redan i barn- 

domen, den spontana glädjen med pennor, penslar och färg. 

Kvar blir nyttiga övningar med linjal och senare med en dator- 

mus. ”Och, framför allt – om du ritar så gör något så att man 

ser vad det föreställer”. Visst har vi blivi snöpta.


Prova istället med att återuppväcka barnet, börja rita och 

måla. Och släng den förutfattade meningen i skräphögen. 

Bryt med normaliteten. Våga prova. 

Strunta i kvällskursen, i alla fall denna gång. Sätt dig inte 

och försök att avbilda och tolka. Prova med att låta det 

komma. Byt verktyg, vänd på perspektivet. Om du målar på 

ett litet papper, använd en stor pensel. Om du målar på en stor 

duk använd en roller. Eller strunta helt i penslar. Häll färgen, 

kasta dit den, använd händer eller fötter. Gör vad som helst 

bara inte det förväntade. Släng trossatserna all världens väg 

och bara var där med ditt papper. Försök inte göra färdigt. Inget 

mål. Måla på flera papper samtidigt. Lek, lek och lek. 

Du kan göra det på flera sätt. Använd musik, dansa, måla 

och se bilden som blir bara för vad den är, inte för vad den för- 

väntas vara. Våga testa. 

Ibland kan en bild säga mycket. I bland kan några streck ge 

uttryck för en viljeyttring. Att komma i kontakt med din inne- 

boende kreativitet är som att lyfta på ett lock. Du vet inte vad 

du kommer att hitta. Prova någon gång när du kört fast med 

99


100 

att rita eller måla. Du vill något, men tankarna begränsar dig. 

Sätter hinder. En inre monolog som mal på om hur du borde 

göra, och alla hinder som du måste övervinna. Och, inte 

minst: vad skall omgivningen tycka. 

Sätt en bild på det. Som i övningen ovan där du gjorde ett 

ljud, prova med att göra en bild. Vilken som helst. Bara den är 

din. Om du vill något – ge uttryck åt det. Det kan vara att få 

en ny tjänst. Det kan vara locka till dig nya kunder, en flick- 

eller pojkvän, att skaffa ett hus eller vad som helst. Problemet 

är att du ofta fastnar i tankarna. Dom mal på med allsköns 

strategier och tillslut så är du där igen med att det låser sig. 

Strategierna blir för många och det blir för många ”om”. 

Försök att släppa taget: rita en bild av din viljeyttring, en bild 

av din känsla. Prova! Våga vara kreativ.


4.9 Balans 

Det är inte helt lätt att vara kreativ om livet inte är i balans. 

För många måsten och för mycket jagande begränsar oss. 

Ekorrhjulet är bekant och ändå så svårt att förhålla sig till. Att 

återupptäcka kreativiteten är att våga kliva lite åt sidan. Att 

våga vara sig själv. 

Att vara kreativ är att visa upp sig själv, bjuda på sig själv. 

Med det menar jag såklart inte en egots uppvisning i formen 

av att glänsa och överträffa. Det betyder bara att kreativitet 

kommer inifrån, bortom det nyttiga tänkandet. När du är där, 

ja då möter din omgivning hela dig. Det är faktiskt inte så van- 

ligt, så förbered dig på att bli vägd och mätt med kritiska ögon. 

Förbered dig på att fortsatt möta trossatserna. 

Balansen kommer inte av sig själv. Du löper fortfarande ris- 

ken att bli sårad, tillplattad och dömd. Balansen kommer hela 

tiden rubbas. Av dig själv, av dina tankar och av normaliteten. 

Vi är alla födda att vara kreativa. Det är ett naturligt tillstånd. 

Kreativitet kan inte mätas enligt normalitetens måttstock. 

101


102 

Det nyttiga tänkandet prioriterar det bekanta och det som 

följer den breda mittfåran. Normaliteten känner sig obekväm 

inför kreativitet. Det är deras saknad som kommer upp till ytan. 

Saknaden av den spontana glädjen som en gång fanns hos oss alla 

inför livets mysterium. När balansen rubbas var medveten, gå 

inte tillbaka. Börja inte med kompensationshandlingar. Känn 

efter och inse att när du möter trossatserna, säger det mera 

om omgivningen än vad det säger om dig. Du behöver inte 

känna skuld. Bara var där och fortsätt att vara kreativ, tänk 

inte kreativt. Lyssna inte heller på din egen åklagare. När du 

får en idé, finner en lösning – omfamna den för den är din. 

Mät den inte mot andra och vad dom har kommit fram till. 

Varje dag så föds det idéer i smått och stort. En del når ända 

fram och blir en innovation som platsar i samhället som det 

ser ut idag. En del idéer förverkligas i den mindre skalan. 

Kanske bara hos dig. Det är bra nog. Nästa idé kanske når 

flera. Det spelar ingen roll, det är inte problemet. Problemet 

är om du tror att du inte har förmågan att vara kreativ. 

Jag lovar dig – du har den förmågan. 

Släpp fram den. Och dig själv!


Efterord 

"Ju mer jag tänker på saken, dess tydligare tycks det mig att livet är 

till helt enkelt för att levas." 

Goethe 

Vill du utforska din kreativitet, hitta tillbaka, sök och prova 

dig fram. Alla medel är bra utom dom dåliga. Försök att und- 

vika det nyttiga tänkandet i det sökandet. Undvik inte tän- 

kande, men se gärna på det med nyktra ögon. Låt inte dina 

tankar ta över dig. Var medveten. 

Det finns en del vägar som undertecknad har provat. Jag 

tänker inte nämna alla. Jag tänker nämna en väg. En numera 

tämligen accepterad väg även i vårt rationella samhälle: 

meditation. 

Meditation är ett medel att bromsa tänkandet och att 

komma i kontakt med en djupare resonansbotten. Det finns 

massor olika meditationstekniker. Men om du inte har prövat 

103


104 

någon, så kan det vara viktigt att veta att meditation inte alls 

behöver vara ändlösa sittningar i obekväma ställningar. Det är 

en myt. Allting du gör och som du gör medvetet är att medi- 

tera. Att gå, äta, älska, skapa ja även tänkandet när du är med- 

veten om det. När du är herre i ditt hus. 

Jag tänker avsluta denna del, och därmed boken här. Återi- 

gen det finns så mycket mera jag vill berätta, men det får 

vänta. 

Vårt språk är ibland väldigt talande. Vi har mött det tidiga- 

re. Som i uttrycket ”att vara med sig själv”. Det finns ett annat 

uttryck, väl så etablerat: – jag fick en idé. 

”Fick en idé”: Var då ifrån? 

Jo, du har svaret där. Precis på samma ställe som idéerna kom- 

mer ifrån: dig själv.


Inspirerad? 

Fann du glädje av denna bok? Blev du inspirerad? Kändes det 

som att den talade till dig: berätta det gärna. Skicka ett mail 

till uge@uge.se 

Tyckte du tvärtom, att det var trams. Berätta även det. Av 

kritik lär man. 

Jag har en kompletterande verksamhet till min ordinarie 

konsulting: kreativitets coaching. Coaching är för mig en för- 

längning av det jag gjort så många år, gett råd. Skillnaden är 

att vi använder lite andra verktyg, här med fokus på att du 

själv skall hitta svaren. Dina nycklar till en slumrande resurs 

av skaparglädje och kretivitet. 

För mer information om coaching, enskilt eller i grupp se 

www.blogg.uge.se 

AV FÖRFATTAREN TIDIGARE UTGIVNA TITLAR: 

• Fysik för reklambyråer (1998) 

• Skrot (2004) 

105


106 

– Jag är!


107


108

Tänk inte kreativt. Var kreativ! - UGE

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?