Nummer 1, 2009 - Utrikespolitiska Föreningen Stockholm

Utrikespolitiska Föreningen Stockholm nr 1, 2009
tema: yes we can

e
d
a
k
t
i
o
n
e
n
”o r d fr å n re d a k t ö r e n :
medarbetare i detta nummer
k a t a r i n a tr a c z
ansvarig utgivare,
redaktör, skribent
och fotograf
l i d i a da h l b ä c k
layoutansvarig
p e i k st e n l u n d
tillträdande redaktör
och skribent
c a r o l i n e te i r
skribent
r u n t f y r a t i d e n på morgonen den 5 november
2008 får jag ett sms. ”Det här är historiskt!”
lyder texten, skickad av en vän som befinner sig
i det segerberusade New York. Barack Obama har
precis blivit vald som Amerikas näste president.
Under den natten visar sig fler än min polare
vara lyriska. Folket på gatorna i New York är som
galna. Människor som tidigare varit totalt ointresserade
av politik dansar av upprymdhet. Obamas
segertal går till historien, många nya bevingade
fraser myntas. ”Change has come to America” och
”Yes we can”.
h ä r p å u t s i k t redaktionen har vi med fascination
betraktat hur en ny våg av positiva förväntningar
tagit form. Sedan valnatten i USA har en
stämning av hopp och förväntan spridit sig från
USA mot resten av världen. Det är inte för att vi är
helt obamiserade som vi låtit oss inspireras av den
framtidstro som hänger i luften. I en värld och i
ett medieklimat som så ofta annars präglas av pessimism
vore det helt enkelt för synd att inte fånga
tillfället. Redaktionen har därför tagit ett djupt
andetag av den positiva luften och skapat ett nytt
nummer av Utsikt Världen, helt utan gränser.
i d e t t a n u m m e r behandlas tron på människan
och framtiden. Här berättas om Carrotmob,
en konsumentkraftsorganisation som med morot
e m i l i e af jo c h n i c k
krönikör
s a r a no r r e v i k
skribent och fotograf
a n n a sj ö g r e n
skribent
c a m i l l a lu n d b e r g
fotograf
UF Stockholms styrelse 2008
c e c i l i a ke n n e r g r e n
ordförande,
ordf@ufstockholm.se
s a r a no r r e v i k
vice ordförande,
viceordf@ufstockholm.se
g l o r i a vi n t i l a
kassör,
kassor@ufstockholm.se
b a l d e r kl e t t sa r a m e n t e r o
sekreterare,
sekreterare@ufstockholm.se
En våg av positiva förväntningar
a n t o n st r a n d b e r g
a a r o n r. f r a n k
programansvariga,
program@ufstockholm.se
a n d r é ro o s
PR-ansvarig,
pr@ufstockholm.se
y l v a kr o n h e f f e r
webbredaktör,
web@ufstockholm.se
m a r i e ol s s o n
medlemsansvarig,
medlem@ufstockholm.se
t o v e br u n b e r g
skribent och fotograf
k l a r a st r a n d b e r g
krönikör
c h r i s t i a n wo h l e r t
fotograf
m a t i l d a sa n d é n
skribent och fotograf
lockar företag mot en hållbar utveckling. Vi får två
olika skildringar av två stycken fascinerande personer.
I båda fallen porträtteras kvinnor som med
egna krafter klarat av att göra det omöjliga. På kultursidorna
kan ni följa dansaren Tove Brunberg i
New York. Bland elaka gränsvakter, konstnärsfester
och sköna häng i Harlems gospelkyrkor ger hon
oss berättelsen om sina drömmars stad. Missa inte
heller krönikan från Utrikespolitiska förbundet på
UF sidorna. Med en miljon kronor i stadsbidrag
vill förbundet ge medlemsföreningarna chansen
att växa. Vi på UF Stockholm och Utsiktredaktionen
tackar och tar emot; Yes We Can!
a n d e r s fo r s b e r g
skribent
c e c i l i a ke n n e r g r e n
skribent
y l v a kr o n h e f f e r
PR-samordnare
a n d r é ro o s
PR-samordnare
k a t a r i n a tr a c z
tidningsansvarig,
redaktor@ufstockholm.se
p a t r i k en g b e r g
aktivitetsansvarig,
aktivitet@ufstockholm.se
r e b e c c a rö h l a n d e r
reseansvarig,
resa@ufstockholm.se
c a r o l i n e te i r
bidragsansvarig
bidrag@ufstockholm.se
/ka t a r i n a tr a c z
Statsminister Fredrik Reinfeldt och Utsikt
världens redaktör Katarina Tracz.
UF är en politiskt och
religiöst oberoende
studentförening. Åsikter
som uttrycks i tidningen är
inte föreningens åsikter.
Utrikespolitiska Föreningen
Stockholm
Box 500 06
104 05 Stockholm
org.nr. 80 24 06-38 88
info@ufstockholm.se
utsikt världen ISSN 1653-
4344
Kontakta redaktionen:
utsikt@ufstockholm.se
www.ufstockholm.se
Vill du annonsera? Maila
till:redaktor@ufstockholm.
org
Omslagsbild:
Montage, Anna Kaszubas
privata bilder
Tryckeri: Trydells tryckeri

granskning
I spåkulan 2009 ......................... 4
krönikan
tema
Carrotmob ............................... 7
Ett levande exempel på individuell styrka 8
Ett Beirut i brand ..................... 12
Före sin tid ........................... 14
kultur
UF-sidor
En miljon i fickan på UFS .............. 20
Utbyte Down Under ...................... 22
Viking08 ............................... 24
UF:s vänner ............................ 26
Ord från ordföranden ................... 27
Några Utsikt Världen-medarbetare:
t o v e br u n b e r g
Vardagsskildraren Tove är glädjespridaren
som väntar på rätt
tillfälle att klippa av sitt tjocka,
röda hår oförskämt kort. Utöver
detta utmanar hon extremiteterna
i danskonstens lätt avskärmade
sfär. Hon förundras under varje
danstillfälle av hur kroppen ständigt
lyckas flytta fram sin maximala
gräns av rörelse och tar sig fram
i livet genom toppar och dalar av
optimism och pessimism. Fast
mest med optimism. Yes I can!
Hälsning från en kräsen individualist ... 6
Dagbok - från New York ................. 17
s a r a no r r e v i k
Sara pluggar på Masterprogrammet
i statsvetenskap och intresserar
sig för säkerhetspolitiska
frågor.Hon längtar ibland efter
att återta kung-fu träningen som
upptog mycket tid före tiden som
UF-ledamot. Springer dock gärna
när det finns tid och fick nyligen
inspiration till att göra ett marathon
- inom några år kanske? Annars
ser hon en hel del på film och
gillar crêpes-haken på Söder.
a n n a sj ö g r e n
Anna går första året på Reportagelinjen
på Tollare folkhögskola i
Stockholm. Till det här numret har
hon bidragit med ett personporträtt
av sin mormor, Inger Ehrström.
När hon inte försöker slå
sig fram som journalist åker hon
gärna till Cirkus Cirkör i Alby för
att träna cirkus.
i
n
n
e
h
å
l
l

g
r
a
n
s
k
n
i
n
g
4
I spåkulan 2009
t e x t : c a r o l i n e te i r ● f o t o : s e re s p . b i l d
Att stå med facit i hand och blicka tillbaka på något som
varit är betydligt lättare än att förutspå vad som komma
skall. När nyårsklockorna ringde ut 2008 var det slutpunkten
för ett år med många politiska strider, oenigheter och kriser.
Då ett år går i graven och nästa föds, föds även nyfiken-
Hur tror du att 2009
kommer erfara:
Barack Obama som ny
amerikansk president?
Finanskrisen?
Det internationella
miljösamarbetet?
Fattigdomsbekämpningen?
Israel-Palestinakonflikten?
a n n a he d h l o t t a en g z e l l-la r s s o n
Politiker, ledamot i Europaparlamentet.
Jag tror att Obama kommer att vara
bättre för USA och världen än hans
företrädare. Men jag tycker också
att man har alldeles för stora förväntningar
på honom. Han har
många viktiga frågor at ta itu med!
Ingen skillnad! Jag tror finanskrisen
kommer att fortsätta under 2009
men det blir bättre så småningom.
Jag tror att fler och fler inser allvaret
med klimathotet. Men det kommer
nog gå långsamt eftersom det är
många som ska vara med och ta
viktiga beslut.
Ingen skillnad, tyvärr är det många
länder som inte ser ”längre än sin
egen näsa”. Man håller hårt i penningpungen
och ser inte att problemet
angår alla.
Konflikten måste bli bättre! EU
måste tillsammans med den nya
amerikanska regeringen få slut
på konflikten genom avtal baserat
på tvåstatslösningen. I dagsläget
måste omvärlden utöva påtryckningar
på Israel att följa internationell
rätt och humanitär folkrätt.
Foto: Privat
Journalist och nyhetschef för
Fokus.
Jag tror att läget initialt kommer att
bli mycket bättre. Dels pga. omvärldens
positiva förväntningar vilket i
sig skapar ett gynnsamt läge, dels
därför att Obama har signalerat
en mer intellektuell inställning till
politik än sin företrädare.
Alla bedömare har konsekvent
underskattat kraften i den amerikanska
finanskrisen. Problemen
startade för över 1,5 år sedan. Jag
tror inte att vi kommer se några
förbättringar på kort sikt, tvärtom
har vi knappt börjat känna effekterna.
Folk har varslats men inte blivit
arbetslösa än.
Jag tror på två motverkande krafter.
Teoretiskt finns en möjlighet att utveckla
nya banbrytande metoder
i den brytningstid vi har nu. Mot
det står att det inte kommer finnas
så mycket pengar när företagens
vinster minskar.
När arbetslösheten nu ökar i väst
kommer protektionismen att öka.
Västvärlden är egoistisk. Det är
bara OK att andra får det bättre om
vi behåller eller fortsätter att öka
vårt välstånd. Medmänsklig lojalitet
är en tunn fernissa.
Sämre kan det knappast bli. Tyvärr
tror jag inte att det kommer räcka
med en ny president i USA för
att lösa denna konflikt. Extrema
krafter på båda sidor får alltid
större genomslag än de moderata
intellektuella, och båda parters
extremister har stärkt sin ställning
sedan nyårskriget startade.
Foto: Privat

het på vad som komma skall. Vilka svårigheter kvarstår?
Vilka problem får en lösning? Vilka nya möjligheter uppstår?
UF:aren Caroline Teir har frågat fem inflytelserika svenskar
om deras syn på framtidsutsikterna för år 2009.
n i k l a s ek d a l o l l e wä s t b e r g p e r ga h r t o n
Journalist och programledare. Generaldirektör för Svenska institutet.
Efter Bush kan det bara gå uppåt,
med ekonomin, USA:s anseende
och det internationella samarbetet.
Räkna med viss besvikelse dock,
eftersom utgångsläget är så kärvt.
Nya obehagliga överraskningar
är att vänta, när kreditförlusterna
jobbar sig genom systemet och konjunkturen
dyker ytterligare. Men
vid slutet av 2009 ser framtiden
ljusare ut än vid slutet av 2008.
Kampen mot växthusgaserna blir
fortsatt trög. På andra områden
är det mer realistiskt att förvänta
sig framsteg, som när det gäller
skyddet av haven och världens
skogsbestånd.
Finanskrisen och livsmedelsrallyt
har gett tillfälliga bakslag för
fattigdomsbekämpningen, men
den långsiktiga trenden är positiv.
Världen är så sammanlänkad att
fattigdom blir alltmera synlig - och
oacceptabel.
Enda lösningen på konflikten är en
våg av frihet, demokrati och ekonomisk
tillväxt i arabvärlden - och
den ser vi ut att få vänta på. Israel
kommer inte på egen hand att
överge ockupationspolitiken.
Foto: Privat
Foto: Anna-Lena Ahlström,
www.imagebank.sweden.se Foto: Palestinagrupperna Sverige
En ljuspunkt. Obama har möjlighet
att öppna upp amerikansk utrikespolitik,
utan att tumma på principer
om mänskliga rättigheter.
Det vänder i slutet av 2009, är min
tro. Men 2009 är ett förlorat år och
risken är att de politiker som vridit
på penningkranarna inte förmår
vrida till dem och att vi därmed
riskerar att få en ny period av förödande
inflation.
Köpenhamnsmötet och Obama
som president ger hopp om konstruktiva
resultat. Risken finns att
den ekonomiska krisen dämpar
reformviljan, men trycket på länderna
hårdnar. 2009 kan bli ett ljust
miljöår.
Det största hotet mot de fattiga
länderna är den ekonomiska nedgången
och den indirekta protektionism
som nu breder ut sig. De
fattigaste behöver frihandel och
ekonomisk tillväxt mest. Därför ser
2009 mörkt ut.
Året började dåligt. Uppmarschen
för Durban 2 ser ut som om det internationella
samfundet inte tänker
förhindra en ny antisemitisk konferens
av Durban 1:s typ.
Ordförande för tankesmedjan
Cogito.
Det blir säkert bättre för folk som
har det svårt i USA. Däremot är jag
tveksammare till om det blir någon
radikal ändring av utrikespolitiken,
en president är inte allsmäktig
utan fången i USA:s världshärskarambitioner.
Kommer att bli djupare innan systemet
återhämtar sig, konjunkturen
kommer att fortsätta upp och ner
länge än, även jag tror att det finns
en del ekologisk-strukturella drag
som gör att väst sakta men säkert
går mot större sammanbrott om vi
inte rättar konsumtionen efter vad
naturen klarar av.
Tyvärr behövs det kriser för att få
de flesta makthavare att agera, och
ekologiska kriser kommer det att
bli fler av.
Jag tror inte väst kommer att öka
sin välgörenhet, däremot kommer
syd att stadigt bli starkare - risken
är att vissa sydländer drar ifrån och
de allra fattigaste halkar efter. I det
läget är det faktiskt positivt med regionala
samarbeten typ Afrikanska
Unionen och liknande.
Tyvärr blir det bara sämre om
inte EU samlar ihop sig och börjar
utöva påtryckningar på Israel. USA
tror jag inte på.
g
r
a
n
s
k
n
i
n
g
5

k
r
ö
n
i
k
a
n
6
”
Hälsning från en kräsen
individualist
o b a m a -ma n i n nådde sin kulmen tisdagen den 20
januari 2009 då Barack Obama svor eden och blev
USA:s 44e president. En tid av utmaningar, förnyelse,
förhoppningar och hårt arbete väntar, både
för den nyblivne presidenten och för oss studenter
och blivande icke-studenter.
i e n t i d då arbetsmarknaden lider av lågkonjunktur
är det svårt att luta sig tillbaka på sina
akademiska poäng eller tidigare erfarenheter och
med säkra steg gå ut och håva in drömjobbet. Istället
förvandlas vi till Bambi på hal is och halkar
tillbaka till Universitetsvärlden, tar några extrapoäng
i FEK, NEK eller JÖK för att sedan göra ett
nytt försök. Å andra sidan är det inte alls dumt att
stanna kvar i en värld av studiebidrag, studentrabatt,
två kronor billigare kaffe på 7-eleven och möjligheten
att fritt välja mellan att lägga ner sin själ i
kvantfysik eller tyska verb. Ibland tror jag vi studenter
glömmer bort att vi faktiskt har det ganska
bra. Vi glömmer bort världen utanför biblioteket
och Aula Magna för en stund för att sedan vakna
upp till den dag då det är vår tur att ta över. Vår
tur att förvalta det arv som våra förfäder har förmedlat
från generation till generation. Jag tror att
jag talar för oss alla när jag säger att vi, precis som
Barack Obama, känner oss ödmjuka inför uppdraget
och tacksamma för förtroendet.
e n s o m h a r satt huvudet på spiken är Anders
Parment , ekonomie doktor vid Linköpings Universitet.
I januari 2008 skrev han i SvD:s brännpunkt
att ”En av vår tids mest underskattade förändringskrafter
är 80-talisterna, som nu etablerar sig
på arbetsmarknaden”. Jag kan inte göra annat än
att applådera och hålla med. Anders, vilken upptäckt!
Det är vår tur nu. Vår tur att sluta jaga gömd
litteratur i biblioteket, äta micromat och hetsplugga.
Se upp 40-talister, här kommer de kräsna individualisterna
som tar tillvara på de möjligheter
som ges, i allfall om man får tro Anders Parment.
Generation 80-tal har vuxit upp i ett ständigt utvecklande
och kommunicerande samhälle där
utbudet av allt från varor och tjänster till utbildning
varit enormt. Vi har gjort våra val och nu är
det dags att pröva våra vingar. Vi är möjligheternas
generation med rätt inställning: YES WE CAN!
emilie af jo c h n i c k
Anders Parment är även författare till ”Generation
Y – framtidens konsumenter”.

Ponera att ett alternativ för att gynna hållbar utveckling vore
att shoppa loss! Initiativet Carrotmob är en ny form av
konsumentaktivism som faktiskt möjliggör detta. Carrotmob
organiserar köpkampanjer för att få till stånd konkreta
miljövänliga nyinvesteringar. De erbjuder företag som är
villiga att ta ansvar en fantastisk möjlighet att kombinera
hållbar utveckling med direkt ekonomisk vinning.
Carrotmob
- ett inspirerande initiativ för hållbar utveckling
t e x t : p e i k st e n l u n d ● f o t o : c a r r o t m o b
t h e c a r r o t m o b kom till i San
Fransisco där grundaren Brent
Schulkin kom på tanken att han
ville forma något som kunde
erbjuda en morot för företag som
ville agera hållbart. Initiativet kom
att bli ett nätverk av konsumenter
som tillsammans kan utgöra en
betydelsefull målgrupp för företagen.
Således skapar Carrotmob inflytelse
i förhandlingar som sedan
förs direkt med involverade företag
i viss bransch.
a r b e t e t p å b ö r j a d e s på gräsrotsnivå.
Schulkin besökte en mängd
lokala affärer för att förhandla om
villkor för en köpkampanj. Den
affär som var beredd att investera
största delen i ny miljövänligare
teknik skulle bli föremål för en köpkampanj
under en hel eftermiddag
arrangerad av konsumentnätverket
Carrotmob.
m e d l e m m a r a v Carrotmob informerades
om vilken butik de skulle
storma och mycket snart ringlade
sig kön utanför en liten affär.
Butiken hade i förhandlingar med
Schulkin utlovat 22 % av inkomsten
under en eftermiddag till nyinvesteringar
i miljövänligare belysning.
Mannen bakom Carrotmob Brent
Schulkin förklarar passionerat
spelreglerna för kampanjen Mer
information om organisationen på:
www.carrotmob.org
t
e
m
a
7

t
e
m
a
8
Den köpfest som sedan följde resulterade
i en försäljning på ca
9200 dollar, vilket var mer än fyra
gånger mera än vad affären sålde
under normala förhållanden. I enlighet
med avtalet som Schulkin
gjort upp använde sedan affären
ca 2000 dollar för att skaffa ny miljövänligare
belysning. Alla gick
nöjda hem. Konsumenter hade köpt
sedvanliga produkter för att gynna
ett gott ändamål och affären fick
ökad försäljning, positiv synlighet i
media och en konkret förbättring i
en hållbarare riktning.
k o n c e p t e t ä r enkelt och skapar
konkreta resultat. Samma handlingsmodell
kan användas för
otaliga branscher och tjänster för
att uppnå olika slag av ekologiska
nyinvesteringar. Tillsvidare
har endast småskaliga kampanjer
utförts på olika håll i världen. Intresset
och entusiasmen att anordna
mer kampanjer och bilda nya lokala
Carrotmoborganisationer har varit
påtaglig. Vidareutvecklandet av
organisationen sker i skrivande
stund. I och med att nätverket växer
internationellt skall organisationen
enligt visionen kunna utgöra en
påtryckningsmekanism mot stora
multinationella företag.
initiativet ä r inspirerande.
Carrotmob är ett gott exempel på
nytänkande som fått snabb spridning
mycket tack vare Internets nya
kommunikationskanaler. Carrotmob
går inte i strejk eller bojkott, de
följer de ekonomiska spelreglerna
och erbjuder moroten istället för att
vägra samarbete.
inte i strejk eller
bojkott, de följer
de ekonomiska
spelreglerna och
erbjuder moroten
istället för att
vägra samarbete
∙”Carrotmob går
Köpfest till ackompanjemang av levande
musik. Ovanligt nöjda konsumenter.

På ett servicehus i centrala Västerås bor Anna Kaszuba.
92 år gammal, överlevare av förintelsen, frihetskämpe i
franska motståndsrörelsen, yrkesverksam i polska UD.
Min mormor.
Ett levande exempel
på individuell styrka
t e x t : k a t a r i n a tr a c z ● f o t o : p r i v a t
m e d s i n a 142 cm, babusjka frisyr
och stadiga grepp om minsta tänkbara
rullator ser inte ”lilla Anna”
mycket ut för världen. Vad polarna
Gösta och Bertil från servicehuset
dock inte vet är att den lilla damen
bredvid dem i sällskapsrummet är
en av Sveriges idag kanske mest
spännande levande kvinnor.
h i s t o r i e n o m mormor, eller
Babcia som vi på polska kallar
henne, börjar 1916 i det som är
dagens Ukraina. Området tillhörde
då Österrikeungerska kejsardömet
och befolkades av den polska minoriteten.
Första världskriget var i full
gång. Babcia, född under namnet
Rachela Laks, växte upp i en shtetl,
Till vänster: Annas andra identitet.
Till höger: Annas nuvarande identitet.
Bilden är ett montage.
en judisk småstad med det näst intill
omöjliga namnet Wlodzimierz Wolynski.
Sexbarnsfamiljen var fattig
och starkt religiös. Hemma talades
polska och jiddisch, ett språk som
dagens Anna Kaszuba så gott som
förträngt. Rachela fick trots familjens
knappa medel chansen att gå
i skolan. Hennes ambitioner och
t
e
m
a
9

t
e
m
a
10
kampvilja tog henne från grundskola
till studentexamen.
b a b c i a h a r alltid betonat hur
hennes egna, individuella styrka
fört henne vidare, ett motto som
kan tyckas paradoxalt med tanke
på att hon genom hela livet varit
övertygad marxist-leninist. Kommunismen
var en ny och obeprövad
samhällsordning då mormor var
ung. Åskådningen framstod som
ljuset i tunneln för dåtidens unga
och fattiga intellektuella. Det var för
kommunismen som Babcia kom att
ägna sitt yrkesliv, än idag är det den
enda ideologi hon bekänner sig till.
n å g o n g å n g under första hälften
av 1930-talet lämnade Rachela
Wlodzimierz Wolynski. Omständigheterna
är oklara. Kanske var
det för att bryta upp från sin religiösa
familj, vars världsåskådning
inte överensstämde med mormors
socialistiska antideism. Kanske var
det för att helt enkelt få ett miljöombyte,
se världen utanför shtetln.
Säkert är däremot att Rachela aldrig
fick återse sin familj. Mormor reste
till Warszawa, där hon studerade
franska vid universitetet och för-
Dokumentet som visar Annas grad i
hemliga armén, La resistance.
sörjde sig genom att ge läxhjälp.
1938 begav hon sig till Paris. När
jag frågat varför har jag fått mångtydiga
svar. Någon gång var anledningen
att hon skulle plugga
på Sorbonne, vid ett annat tillfälle
för att Paris är en vacker stad. Den
verkliga anledningen, enligt min
morfar var mormors medlemskap
i det vid den tiden förbjudna kommunistpartiet.
Med hjälp av falska
papper hjälpte partikamrater att fly
till Paris. Det är här Annas andra
identitet kommer in i bilden. En
fiktiv personlighet hon antog för
att kunna fly och starta ett nytt liv.
För någon vecka sedan hittade jag
hennes identitetshandlingar från
den tiden bland mormors gamla
foton. Ett handskrivet pass, klippt,
klistrat och påhittat, men tillräckligt
trovärdigt för att överleva.
o a v s e t t a n l e d n i n g e n att
komma till Paris blev de 12 år
Babcia spenderade där allt annat
än en rekreationsvistelse. Kriget
kom och som judinna gick mormor
under jorden. Hon bytte gömställen
i takt med att hon skiftade identitet.
Det finns berättelser om svält,
om vänner som suiciderat. Vissa
genom att hoppa ut genom fönstret
när nazisterna kom, andra genom
att kasta sig mot elstängslet i ett
koncentrationsläger. Här finns även
rykten, aldrig någonsin nämnda av
mormor om en tragisk kärlekshistoria
där mormor förlorade sitt livs
passion.
a l l a s o m h ö r t något om
mormors liv från krigsåren i Paris
tycks ha tappat greppet om vem
hon egentligen var. Identitetshandlingarna
är många och olika, berättelserna
går isär. Det tycks finnas en
fast punkt som höll mormor vid liv
under åren av elände; hennes engagemang
i franska motståndsrörelsen,
La resistance. Hon har inte berättat
mycket. Jag vet att hon delade
ut flygblad med uppmaningar om
att desertera vid tyska militäranläggningar.
Babcia lyckades alltid
springa iväg fort innan de hann
skjuta henne. Hennes bästa väninna
hade inte samma tur.
f ö r e n t i d sedan fann vi ett dokument
som tyder på att hennes engagemang
var mer omfattande än så.
Som krigsoffer har mormor alltid
haft svårt att slänga minsta använd-
Familjen Kaszuba: Piotr, Anna, Helena
och Sofia i 1950-talets Warszawa.

Dåvarande Rachela Laks.
barhet. I Babcias handväska, bland
näsdukar, diverse gammal mat och
pappersbitar, låg en legitimation
från L’armé secret, den hemliga
armé som motståndsrörelsen utgjorde.
Dokumentet, med födelsenamn
och alias, är ett intyg över hennes
grad: Agent de liasions superieurs,
någonting i stil med agent för högre
förbindelser. Handlingen förklarar
varför Babcia efter krigets slut fick
ta emot en utmärkelse för sina insatser
för Frankrike från självaste
general Charles de Gaulle.
k r i g e t t o g äntligen slut men
Anna överlevde ensam. Familjen
och släkten i Wlodzimiers Wolynski,
allt som allt ett trettiotal personer,
var förintad. Kvar i Paris mötte
hon min morfar Piotr Kaszuba, tidigare
Julius Hahn. Han hade förts
till Paris av amerikanerna som fritagit
honom ur ett arbetsläger. Piotr,
som vid sin fritagning vägde 35
kg, delade Babcias familjeöde och
socialistiska övertygelse. De gifte
sig i Paris och mormor antog sitt
nuvarande namn, Anna Kaszuba.
1950 flyttade de tillbaka till Polen
och Warszawa där de båda engagerade
sig i det kommunistiska regeringspartiet.
Anna fick en tjänst vid
polska UD och familjen utökades
småningom med två döttrar, min
moster och mamma.
s a m h ä l l s k l i m a t e t i Polen var
efter kriget fortstatt antisemitiskt.
Familjen Kaszuba levde som religionslösa
i det annars så katolska
landet. Min moster och mor fick
inte veta att de var judiska förens de
var i tonåren. Trots antisemitismen
valde dock Anna och hennes man
att stanna i Polen. Inte ens under
de statligt ledda judeförföljelserna
1968, då både mormor och morfar
förlorade sina jobb, övervägde de
att lämna landet. Det året åkte min
moster, morbror och så gott som
hela polens resterande judiska minoritet
iväg för gott. 1979 kom mina
föräldrar till Sverige av liknande
orsaker.
f ö r s t u n d e r 1991, efter att morfar
gått bort, lämnade Anna lämnade
Polen och förenades med sina
döttrar i Sverige. Som 75-åring lärde
hon sig svenska på SFI i Västerås och
undervisade barnbarnen i franska.
Sedan dess har hon överlevt flera
hjärtattacker och allvarliga frakturer,
mer än de flesta i hennes ålder
klarar av. Hon är den exemplariska
överlevaren, men har i kontrast till
sin starka livsvilja tillbringat större
delen av sina äldre år stillsamt försjunken
i minnen. Idag är Babcia
så pass gammal att hon inte längre
pratar om sina upplevelser. Jag är
Anna Kaszuba idag.
lycklig att jag gång på gång fortsatte
att fråga henne då hon fortfarande
delade med sig. Nu för tiden är ett
”Ibland undrar jag
om mormor förstår
vad hon själv
upplevt, vilket
enormt, levande
historiedokument
hennes minimala
person utgör
polskbrytande ”Jiag elskar diej” det
mesta hon säger till mig, men även
till servicehuspersonalen och andra
som besöker henne.
i b l a n d u n d r a r jag om mormor
förstår vad hon själv upplevt, vilket
enormt, levande historiedokument
hennes minimala person utgör. Jag
vet inte om hon idag känner till hur
mycket världen förändrats, på en
del punkter är hon totalt fastnaglad
vid sin forna världsbild. Tyskar
är av ondo och kommunismen är
god. När jag för några år sedan bad
henne ge mig ett exempel på en
välfungerande kommunistisk stat
svarade hon, efter en lång tids betänkelse
och med en frågande, hopfull
blick, “Nordkorea?”. Oavsett hur
förlegade Babcias föreställningar
är kommer jag alltid att respektera
dem. Vissa upplevelser tvingar en
att se omgivningen i svartvitt.
∙
t
e
m
a
11

t
e
m
a
12
I november 2008 åkte Sara Norrevik till Beirut för att träffa
unga NGO-aktivister med mänskliga rättigheter på dagordningen.
Här är hennes berättelse om en mångfacetterad stad
och om några inspirerande unga libaneser.
Ett Beirut i brand
- för mänskliga rättigheter
t e x t & f o t o : s a r a no r r e v i k
r i k a s a u d i e r semestrar och
etablerar sig i det vackra Beirut,
”Mellanösterns Paris”, genom att
bygga hotellkomplex, skyskrapor
och storslagna moskéer. Samtidigt
finns närapå en halv miljon papperslösa
flyktingar bosatta i ghettoliknande
flyktingområden sedan
60 år tillbaka. En av arabvärldens
kanske mest liberala städer, Beirut,
är fylld av kontraster. Under en
veckolång workshop i slutet på
förra året fick jag möjlighet att lära
Joe Hammoud
känna några av Beiruts unga gräsrotsaktivister,
vars entusiasm inom
NGO:s förtjänar stor respekt.
m å n g a s v e n s k a r förknippar
Libanons huvudstad Beirut med
stridigheter eller flygbombningar.
Fram till 1991 pågick här ett 16 år
långt inbördeskrig, och senast i juli
2006 utsattes Libanon attacker då
delar av Beirut bombades. Drygt
två år efter det senaste kriget har
bränderna sedan länge slocknat.
Istället syns välpolerade fasader,
blommor och utsmyckningar med
både arabisk och västerländsk
touch utplacerade längs gator och
torg. Parallellt existerar massiva
säkerhetsarrangemang och beväpnade
vakter som söker igenom din
väska vid inträde till de fina gatorna
i Downtown. Under kaffepausen på
Starbucks kan jag inte låta bli att
snegla på bordet bredvid. Där sitter
en livlig barnfamilj med mamman i
niqab, liknande burka – en arabisk
lattemamma?
å k e r ma n vidare i 1,5-miljonerstaden
Beirut syns slitna höghus med
långa gardiner hängandes utanför
fönstren för att hålla värmen ute. På
många håll syns byggen av vägar
och broar, då infrastrukturen utsattes
för strategiska bombningar
under det senaste kriget mellan
Hizbollah och Israel. I synnerhet
drabbades södra Beiruts shia-kvarter
där Hizbollah-stödet är som
starkast. Beger man sig norrut finns
flotta restauranger, hotell och företagscentra
med västerländsk prägel.
Vid vägkanten trängs politiska och
religiösa budskap med reklam för
skönhetskirurgi eller matprodukter.
I utkanterna av staden lyser Libanonbergets
sluttningar av grönska
och fantastiska vyer väntar en liten
bit upp i bergen.
v a r d a g e n f ö r de papperslösa
palestinska flyktingarna ser dock
mycket annorlunda ut. De huserar
i provisoriskt byggda men permanenta
flyktingläger i Libanon
– ett land som inte erkänner flyk-

tingstatus och därmed förvägrar
flyktingarna grundläggande rättigheter.
Deras hopp om att fullt ut
bli medborgare i Libanon blandas
med hoppet om att återvända till
sina forna hembyar. Att Libanon
kommer först på 107:e plats av 169
länder i en rankning av yttrandefrihet,
talar för att det finns en hel del
att göra. Tur då att det finns vilja till
förändring och ett brinnande engagemang
för MR-frågor bland många
unga i Beirut. Låt mig presentera
några av Beiruts glödande förkämpar
för mänskliga rättigheter.
j o e h a m m o u d , 18 år, och Lama
Diab, 22 år, är några av de unga
som väljer att engagera sig för MRfrågor
i Libanon. Vid sidan av universitetsstudier
arbetar de i var sin
NGO som bägge ingår i det större
nätverket Youth Advocacy Process
(YAP).1 YAP samlar många ungdomsorganisationer
i Libanon med
det övergripande målet att förbättra
ungdomars möjligheter att påverka
i samhället.
j o e h a r s e d a n 16 års ålder varit
vad han kallar en ”social activist”.
Energin läggs på Helem, en organisation
som arbetar med att skydda
och stärka HBTQ-personers rättigheter
i Libanon. Utöver att stödja
HBTQ-samhället med juridiskt
skydd, hälsoinformation (i synnerhet
HIV/AIDS-frågor), rådgivning
och kulturella aktiviteter så lobbar
Helem för att ändra den lag som
förbjuder homosexualitet. Enligt
libanesisk lag kan en homosexuell
person fortfarande straffas med
upp till ett års fängelse. Även om
straffet inte tillämpas särskilt ofta
nuförtiden så är det viktigt att lagparagrafen
ändras. De senaste åren
har trakasserier mot homosexuella
minskat något, åtminstone har inga
fysiska trakasserier ägt rum, menar
Joe. Däremot blir det ofta problem
med myndigheter, till exempel när
Joe ganska nyligen startade upp
Helems tidning. För detta krävdes
olika tillstånd och reglerna ändrades
hela tiden för små detaljer, som
för att motarbeta projektet. Joe är
en social och intelligent kille. När
vi diskuterar yttrandefrihet och
mänskliga rättigheter imponeras
jag av djupet i hans resonemang
och träffsäkra formuleringar. Vad
tror han om framtiden, hur är situationen
för homosexuella om tio år?
– Det är ingen enkel process men
samtidigt är det inte mer än en tidsfråga
innan HBTQ-personer accepteras
fullt ut. År av social aktivism
i Libanon har förändrat samhället
i både stort och smått, i synnerhet
efter inbördeskrigets slut, säger Joe.
l a m a h a r v a r i t med i NGO: n
KAFA sedan 2005. Här har hon utvecklat
kunskaper om ungt ledarskap
men också hur man bekämpar
våld mot kvinnor och barn. KAFA
betyder ”enough” och har som mål
att utplåna våld och övergrepp mot
kvinnor och barn. Hon är snart klar
med sina master i socialt arbete och
vill fortsätta att arbeta med mänskliga
rättigheter.
– Mitt mål är ha ett arbete som
förbättrar människors liv i olika
aspekter, säger Lama.
KAFA fokuserar på tre områden:
könsrelaterat våld, utnyttjande av
barn samt trafficking. Genom kampanjer,
publikationer och forskningsprojekt
försöker man sprida
kunskap till allmänheten. KAFA når
även ut direkt till drabbade kvinnor
och barn genom en 24-timmars
hjälptelefon, juridisk och psykologisk
rådgivning samt organisering
av supportgrupper. Våld i hemmet
drabbar många kvinnor i Libanon
och KAFA:s direktör Zoya Rouhana
menar att det dessvärre anses som
något normalt, en del av livet. Det
finns heller ingen lag som direkt
förbjuder våld i hemmet och dessutom
saknas förbud mot tvångsäktenskap
och hedersvåld. Så länge
våldet betraktas som en familjär angelägenhet
sviks offren av både stat
och civilsamhälle, menar KAFA.
j ä m f ö r t m e d Sverige ser förutsättningarna
för social påverkan ser
helt annorlunda ut.
– Libanon är nästan helt beroende
av civilsamhällets arbete. All
social förändring utgår från oupphörligt
och träget arbete från NGO:s
i olika fält, påpekar Zoya Rouhana.
Efter vistelsen och många möten
med Beiruts NGO-aktiva ungdomar
får jag känslan av att staden
fortfarande brinner många år efter
inbördeskrigets slut. Men det är
inte byggnader som står i brand
utan unga hjärtan som brinner av
vilja till förändring.
Lama Diab
∙
t
e
m
a
13

t
e
m
a
14
Det är julpyntat hemma hos Inger.
Riksdagspolitiker och ordförande för Svenska
Folkpartiets kvinnoförbund. Ensamstående mamma till två
adoptivdöttrar. Inte idag, utan i Finland på femtiotalet. Inger
Ehrström, 89, lät sig inte begränsas av sin tids normer.
Före sin tid
t e x t : a n n a sj ö g r e n ● f o t o : c a m i l l a lu n d b e r g
i n g e r l i g g e r i sin säng på
Kullens äldreboende. Från fönstret
bredvid kommer dagsljuset in och
lättar upp den skumma gulaktiga
belysningen.
– Nä, in’t idag in’t, svarar Inger
kort på finlandssvenska på frågan
om hon kan tänka sig att bli fotograferad.
Hon tycker inte att hon är
fin i håret.
Det vita håret ligger som tunt
flor över hjässan och från de fyrkantiga
bruna glasögonen hänger
Ingers dotter Jessica på fotot till vänster, Ingers mor, Alice
Ehrström till höger.
ett snöre ner runt hennes hals. Hyn
är ljust skär och hon har nästan
inga rynkor. Händerna ligger, den
ena över den andra, på den svarta
fleecefilten med vita prickar.
Inger föddes 1919 i Helsingfors
där hon växte upp i ett välbärgat
hem med föräldrar, tre systrar och
en bror. Till Sverige kom hon först
på sjuttiotalet, av, som hon uttrycker
det, så många orsaker att hon inte
kommer ihåg dem.
i n g e r s t u d e r a d e ekonomi vid
Hanken, Finlands handelshögskola
och började efter studierna arbeta
som ekonomijournalist.
Året var 1952 när Inger blev tillfrågad
av en politikervän om hon
ville ställa upp i kommunalvalet för
Svenska Folkpartiet. Hon var inte
medlem i partiet, men det kunde
enkelt ordnas, sa vännen. Inger var
tveksam. Trots att hon var ensamstående
hade hon nyligen adopterat
två flickor, och ville ägna sin tid åt

att ta hand om dem.
– Ingen blir invald första gången,
sa vännen.
Några månader senare valdes
den ensamstående yrkesarbetande
mamman in till kommunen som
första suppleant för partiet.
– Det var ju svårt, för mycket kan
jag tycka nu, säger hon och tystnar
för en stund.
– Hösten var galen och slutade
med att jag tog sjukledigt i tre
veckor.
Ingers mamma bodde med familjen
och tog hand om döttrarna
Jessica och Stella när hon jobbade.
Dagis fanns men Inger säger att det
inte var något man kunde använda
”bara sådär”.
Hon berättar att det var självklart
för kvinnor i hennes bekantskapskrets
att försörja sig själva.
i n g e r h a r l e v t som ensamstående
hela sitt liv och jag undrar om
hon tror att det hade varit annorlunda
om hon haft en man. Det beror ju
på mannen, säger hon.
Kvinnor och män bör dela lika
på hushållsarbete och barnpassning
tycker Inger, där det är möjligt.
Om den ena parten har ett yrke
som innebär att denna är borta
mycket får den andra ta mer ansvar
hemma.
Namn: Inger Margareta Ehrström
Född: 8 augusti 1919 i Tölö,
Helsingfors
Bor: På Kullens äldreboende på
Ekerö
Familj: Döttrarna Jessica, 58 och
Stella, 57.
Intressen: Läsa, skriva och lyssna
på klassisk musik
Kuriosa: Har varit översättare, har
släktforskat och var lotta i Finland
under andra världskriget.
– Man kan liksom byta roller,
det låter som en bra idé.
Det sa hon inte på femtiotalet,
det hade varit radikalt, tror hon.
Ett vårdbiträde kommer in med
kaffe och en bit prinsesstårta till
Inger. Kaffemuggen och fatet får
knappt plats på sängbordet där det
står en cd-spelare, en fjärrkontroll
och böcker. Hon tar fjärrkontrollen
och fäller upp sängen till sittande
läge.
– Så ja, nu kan vi börja njuta.
Hon uttalar sina u:n på ett mjukt
sätt och hon äter sin tårtbit i små
omsorgsfulla tuggor.
Inger ställde upp flera gånger i
riksdagsvalet innan hon, 1963, blev
invald som första suppleant. Att hon
var kvinna tror hon inte gjorde det
svårare att bli vald. Många ställde
upp för henne. Det var mer kvinnor
naturligtvis, men också ”många
män och professorer”.
h o n v e r k a r i n t e vilja prata
om strukturellt kvinnoförtryck.
Kvinnor fick fulla rättigheter när de
fick rösträtt, säger hon.
Ändå var hon ordförande för
Svenska Folkpartiets kvinnoförbund
mellan 1962 och 1971, samtidigt
som hon satt som första suppleant
i riksdagen.
När Inger blev chefredaktör på
en tidskrift skulle hon få lägre lön
än sin manlige företrädare. Styrelsen
motiverade det med att mannen
hade haft försörjaransvar, varpå
Inger påpekade att hon var ensamstående
mor med två barn och
således också hade det. Styrelsen
gav henne samma lön som den tidigare
chefredaktören.
Hon är en kvinna som inte
har låtit sig begränsas av samtida
normer och vägrat att se sig själv
som ett offer. Andra kvinnor kanske
var det. För henne har det alltid
varit självklart att hon kan.
– d e t ä r b ä t t r e idag, för ni är
medvetna om svårigheterna. Men
att diskussionerna fortfarande finns
är ett misslyckande. Man tror att
man har uppnått jämställdhet men
problemen är de samma som alltid.
Att kombinera yrkesarbete och
familj.
När händerna inte längre är upptagna
av fikat lägger de sig återigen,
den ena över den andra, på filten.
Huden är tunn, mjuk som babyhud.
Det känner jag när hon trycker min
hand innan vi säger hejdå.
– Jag vill läsa artikeln först, säger
hon, jag vill se ditt koncept. Den erfarenheten
får alla redaktörer göra,
förr eller senare, att något går i tryck
som inte borde gjort det.
Finland var först i världen med att införa kvinnlig rösträtt,
år 1906. I Sverige infördes det först 1921.
∙
t
e
m
a
15

U
F
s
i
d
o
r
16

I höstas drog dansaren Tove Brunberg till the Big Apple för
att pröva lyckan och livet i metropolen. Läs hennes energiska
skildring av problemen vig gränsen, artyfesterna i Brooklyn,
om hur det är att leva på frälsningsarméns kvinnohem och
om hur hon blir totalt obamiserad.
Dagbok
- från New York
t e x t : t o v e br u n b e r g ● f o t o : t o v e br u n b e r g , k a t a r i n a tr a c z
f ö r s t a d a g e n och jag lever.
Nästan. Vid passkontrollen in i USA
hade tjänstemannen en dålig dag
och tyckte att jag inte hade något
bra skäl till att vara i landet under
90 dagar. Han började fråga frågor
och var allmänt misstänksam till att
jag "bara" skulle ta dansklasser. Han
ville se papper på att jag var välkommen
till skolan jag skulle dansa
på. Jag blev förstås iskall och tusen
kalla kårar kröp upp längs hela min
ryggrad. Jag försäkrade att jag var
här på stipendium och visade plikttroget
upp min returnbiljett.
Nej. Passkontrollantjäveln tog
mitt pass och bad mig följa med till
"Security Control Secondary" Jag
fick följa med till ett rum vid sidan
av och sätta mig i en av stolarna och
vänta. Inte ett ord varför jag blev
förd till rummet. Det flög förbi i
mitt huvud att jag nu med ett fråntaget
pass inte var värd ett skit i detta
stora byråkratiska land. Det kändes
som på film. Jag fick sitta tillsammans
med andra som inte dög för
passkontrollanterna. Jag bara satt
och väntade på att de skulle ta in
mig i ett litet rum och köra Gestapostilen.
Efter typ tre kvart blev jag
utsläppt med mitt pass (utan tortyr)
efter en lång frågeställning och hotet
" DO NOT GO ONE DAY LATER
THAN DECEMBER 1ST, BECAUSE
IF YOU DO, YOU’LL END UP IN
TROUBLE, MISS"(bossig-amerikankontrollant-accent)
Det var nästan
att jag ville boka första bästa plan
hem igen.
Dags att hämta väskorna. Tror
du inte att hunden sniffar på mitt
bagage och markerar att det finns
"costums to declare". Nu får det
vara nog tänkte jag och svarade
när kontrollanterna frågade om jag
hade någon mat eller frukt med
mig in i landet, nej, men jag hade
däremot läderskor med mig, kanske
var det dem som hunden reagerade
på? Sagt och gjort och åter igen fick
mina väskor rulla igenom Security
Control. De öppnade min ryggsäck
och upptäckte mina läderskor
inköpta på myrorna för hundra
spänn. Kontrollanten luktade på
skorna och la tillbaka dem sedan
igen. Tillknycklade. Tack för den.
Lägg tillbaka skorna som du tog
dem för i helvete.
Resan in till stan kändes längre
än hela flygresan. Äntligen framme
på the Markle Residence, frälsningsarméns
kvinnohem som skulle bli
min bostad de kommande tre månaderna,
var jag tacksam över att
dela rum men andra. I annat fall
skulle jag ha känt mig ensammast
i hela världen och med en känsla
av att hela the U.S Homeland Security
Control har något emot mig.
Welcome to the United States of
America.
s n a r t en ve c k a har gått och min
jetlag börjar lägga sig. Jag vaknar
fortfarande två timmar innan väckarklockan
men det är ok. Det finns
en mentalitet här som heter "sköt
dig själv" och "it's up to you!". De
tittar konstigt på mig när jag vill
k
u
l
t
u
r
17

k
u
l
t
u
r
18
”Jag bara satt
och väntade på
att de skulle ta
in mig i ett litet
rum och köra
Gestapo-stilen
"titta och fråga mig för". Det funkar
inte. Raka rör och jag ska det här,
inget små-snack, ha-det-trevligtstund
här inte. Nej nej mind your
own business. Dock är det nära till
spontana konversationer överallt,
folk vågar prata mer direkt. Hela
tiden utropar "hey how are ya" och
"have a nice day sweetheart".
Min bostad The Markle Residence
byggdes i början av 1900talet
för att inkvartera studerande
kvinnor i New York City. John och
Mary Markle, båda troende kristna
anlade huset i frälsningsarméns
anda och är idag en del av the Salvation
Army i USA. Boende är beläget
i Sex and the City Carries Greenwich
Village, nära klubbtäta Meatpacking
District och urbana Union
Square. The Markle Residence har
en intressant klientel och en trevlig
atmosfär. De flesta här vill prata
med dig och speciellt de kvinnor
som bott här i över 30 år!
d a g e n e f t e r v a l n a t t e n och
Amerika har valt en ny President.
En president som kommer med ett
löfte om förändring, om hopp för ett
enat Amerika.
Jag spenderade den historiska
kvällen på "Barfly" i East Village.
Obama t-shirts, hurra-rop och apploder
varje gång demokraternas
kandidat kammade hem vinst i en
stat. Bu-rop när McCain's namn
kom upp på flat-screen skärmen. Vi
hade tre "riktiga" amerikaner i vårat
supportergäng, vilket gjorde att jag
fick förståelse för själva röstningen.
Baren fullkomligt exploderade
när resultatet visades på skärmen.
Jag förstod först inte vad som hände,
det gick fort när rösterna för Kalifornien
var räknade och segern för
Obama var ett faktum. Det första jag
hörde var alla skrik och sedan såg
jag skärmen. Vårt sällskap hoppade
upp på soffan och dansade, överallt
kramade folk främlingar.
Efter att vi hade hört Barack
Obama's tal från Grant Park i
Chicago gick vi till Union Square
för att sluta upp i festligheterna.
Tutande bilar, spontandans på
gatan, vajande flaggor och pure
happiness in people's eyes. Oh yes,
jag är fullkomligt Obamaniserad.
e n s ö n d a g i n o v e m b e r gjorde
jag och mina vänner en utflykt i ett
kallt New York för att ta del av en
Gudtjänst i en av Harlems kyrkor.
Vi kom till den första kyrkan som vi
noga hade tittat ut och konsulterat
med vänner om för att besöka. När
vi kommer fram visar det sig att
halva New York's turistkår denna
söndag hade tänkt precis samma
sak. Jag tror faktiskt att det var fler
turister än "riktiga" amerikaner som
ville in och lyssna på predikan. Kön
till kyrkporten sträckte sig runt
halva kvarteret. Sen när blev kyrkan
lika het som Studio 54 på åttiotalet?
Efter många om och men spolade
vi den första kyrkan och gick in i en
mindre kyrka runt hörnet. Där inne
uppenbarade sig världens coolaste
präst. Helsvart och Amen, Halleluja
rakt igenom. Varje gång prästen sa
Amen, så fyllde alla i, bestämt och

helhjärtat "Amen" och när vi inte sa
det tillräckligt högt, så sa prästen
"We say Amen in church, I can't
hear you, say Amen so we can hear
it". Därefter börjar gospelkören
sjunga.
Jag blev frälst, Halleluja-moment.
Där står gamla som unga
och sjunger för Gud och världen. I
den här kyrkan kändes gudstjänsten
aldrig Knutby-krystad, utan
rakt igenom genuin. Varmhjärtat
livsälskande. Fast också kändes det
lite som att vara tillbaka i ett 50-tals
Amerika med segregation och en
kämparanda för att befria de svarta.
Gud fick ett annat ansikte den söndagen.
d a g e n i n n a n spenderades på en
arty-farty tillställning ute i Brooklyn.
För att komma in och se konst
förväntades man att donera antingen
någon form av alkohol, kläder
eller något annat av samma värde
för att komma in. Inne i lokalen
var det nämligen fri bar och butik.
Arrangörerna hade en hel sektion
med bord där man kunde välja och
vraka av kläder, dricka öl och se på
performance. God bless the person
who brought donuts! Jag åt två
stycken.
Kvällen var fin och på vägen
hem ser jag en uteliggare stå och
dansa och skakar sin skål med
pengar i takt som om det vore en
maracas. Då slog det mig plötsligt
att jag faktiskt älskar att vara här.
Resten av vägen hem gick jag skrattandes
av lycka.
h e l a d e n h ä r v e c k a n känns
som ett enda stort hejdå till allting.
Jag knyter ihop påsen och reflekterar
över det jag har upplevt under
denna 3 månaders period. Alla inspirerande,
mindre inspirerande
människor jag har träffat, alla bra,
dåliga, hemska, underbara, världsomvändande
dansföreställningar
som jag har sett. All bra musik som
jag har upplevt, i tunnelbanan, på
jazzklubbar och på uteställen. Alla
olika stadsdelar med dess olika
atmosfärer. Från att inte ha känt
någon till att ha massa nya kompisar
på facebook.
Må hälsan vara med er och may
God bless America!
∙
”
Tutande bilar,
spontandans på
gatan, vajande
flaggor och pure
happiness in
people's eyes.
Oh yes, jag är
fullkomligt
Obamaniserad
k
u
l
t
u
r
19

20
UFS ordförande Abrak Saati häller upp lite te till Linköpings representant i
styrelsen, Aleksander Mojsiejuk, under förbundsstyrelsens första styrelsemöte
utanför Uppsala den 28-30 november.
UFS växer så att det knakar. Med pengar i fickan hoppas
presidiet på förbundets bästa år hittills för utrikespolitisk
debatt och på att nå nya medlemmar, skriver vice ordförande
Klara Strandberg.
En miljon i fickan på UFS
t e x t : k l a r a st r a n d b e r g ● f o t o : c h r i s t i a n wo h l e r t
m e d e n e k o n o m i s k rivstart
startar UFS året. Ungdomsstyrelsen
har tilldelat oss mer än en miljon
svenska kronor. Dessa kommer att
fördelas på alla medlemsföreningar
och gå till gemensamma projekt.
Forumverksamhet, konvent och
vad än medlemmarna önskar.
Pengarna tänker vi fira då vi alla
ses på den planerade forumhelgen i
Stockholm sista helgen i februari.
– Jag hoppas att vi få god uppslutning,
att få se nya ansikten och
att vi alla får lära oss massa nytt
från varandra! säger förbundsordförande
Abrak Saati spontant med
beskedet i sin hand.
Mer information om forumhel-
gen kommer inom kort från styrelsen
men gör redan nu en minnesanteckning
i almanackan.
e t t s j ä l v k l a r t samtal under
forumshelgen är UFS:tidningarnas
annonssamarbete. Gurgin Bakircioglu
är nämligen UFS:s nya annonssamordnare.
Han valdes av

styrelsen i slutet av december och
är peppad för att fixa ett bra klimat
för annonsplatser som företag kan
köpa i alla våra tidningar. Gurgin
har inte arbetat med UF-tidningarna
tidigare, men är en hängiven
reporter med vana att arbeta ideellt.
Posten som samordnare hittade han
eftersom att han läser UFS:s egna
blogg - en eloge till de som uppdaterar
den så flitigt!
i j a n u a r i genomförde UFS konferensen
Queer it up Europe! tillsammans
med SFQ på Stockholms
universitet. Den är ett ypperligt
exempel på hur UFS kan tänkas
arbeta i framtiden. För medlemmarna
och för utrikespolitiken.
m o d e l c o p e n h a g e n - för en ny
klimatpolitik och ett nytt FN. Så
kallas det nya projekt som UFS funderar
på att genomföra tillsammans
med GlobalFOCUS. Tanken är ett
nytt slags Model United Nations
- nu med fokus på klimatförhandlingarna
i Köpenhamn 2009 och
med strukturer i ett nytt slags FN.
Ur projektplanen:
"Klimatmötet Köpenhamn 2009
är enligt många det viktigaste i
världshistorien sedan andra världskriget.
De beslut som tas där får förmodligen
konsekvenser som sträcker
sig över flera decennier framöver.
Samtidigt är utmaningarna stora
och utsikterna för ett framgångsrikt
möte mörka.” UFS och GlobalFocus
vill därför anordna ett rollspel vid
namn "Model Copenhagen" där nya
former för globalt samarbete ska simuleras
och där ett klimatavtal ska
förhandlas fram med ett förhoppningsvis
mer globalt perspektiv än
ett där egenintressena får styra."
i n o v e m b e r hade UFS nya styrelse
sitt första möte sedan vi valdes vid
stämman i oktober. Under helgen
satt styrelsen med raggsockor på och
med öppen brasa i bakgrunden och
planerade året som kommer med
UFS. Förutom att satsa på forumverksamhet,
ska vi förnya webben
ufsverige.org så att den blir mer
användarvänlig. Vi ska utveckla en
grafisk profil och som sagt ett annonssamarbete
för tidningarna. Styrelsen
har fantastiskt mycket idéer,
många av dem direkt upplockade
från er medlemmar. Det ser riktigt
lovande ut och alla verkar sugna på
att fylla året med verksamhet.
UFS blir större och allt starkare.
Allt för oss medlemmars skull. Och
för utrikespolitiken. ∙
21

U
F
s
i
d
o
r
På andra sidan jordklotet ligger världens minsta kontinent;
den enda kontinenten som utgörs av ett enda land. Det avlägsna
landet Down Under har under de senaste åren mest
blivit känt som backpackarnas paradis med ett subtropiskt,
avslappnande sommarklimat där surfarna, dykarna och ”the
lifeguards” lever i symbios med varandra. Australien är dock
så mycket mer än alla dessa milslånga stränder, solkräm
med skyhög UV-faktor samt världens största korallrev.
Ufaren Matilda Sandén ger oss här berättelsen om sitt
Australien.
Utbyte
Down Under
t e x t & fo t o : m a t i l d a sa n d é n
t r o t s a t t Australiens ursprungsbefolkning
aboriginerna i flera
tiotusentals år bott på denna kontinent
och levt i ett kulturmönster
som varit starkt präglad av dess
orangefärgade mineralrika jord och
mångfasetterade natur, är det först
i den postkoloniala era som Australien
utvecklats till ett modernt,
västerländskt land. Nu är levnadsstandard
mycket hög, enligt FN:s
senaste Human Development Index
rankad som nummer fyra i världen.
d e n ambitiösa och aktiva invandringspolitik
som Australien
fört sedan andra världskrigets slut
har inte enbart resulterat i en god
ekonomisk tillväxt, utan även i en
etnisk och kulturell mångfald bland
dess befolkning. Mat från världens
alla hörn, ett världshav av språk,
religiösa seder och bruk blandat
med kulturella traditioner – ja, allt
går att finna om än mer därtill inom
landets naturformade gränser.
Jämfört med Europas långa historia
av olika kulturella – och upplysningsfärgade
epoker som avbytt
varandra, har samväldet Australien
ingen direkt historisk kulturskatt
att stoltsera med. Australien har
däremot en flora och fauna som, på
grund av kontinentens höga ålder,
Bondi Beach, Sydney
varierande vädermönster samt dess
långa geografiska isolering, är helt
unik. Från Darwin i norr till Melbourne
i söder delar kängurun,
koalan, och kookaburran på utrymmet.
Mitt inne i kontinentens
ökenkargade och platta centrum,
även kallad ”the Outback”, reser
sig den mytomspunna av UNESCO
världsarvlistade klippformationen
Uluru. Denna sandstensmonolit ”in
the middle of nowhere” har dock
ingen motsvarighet i det australienska
landskapet i övrigt som täcks av
tropisk regnskog, vidsträckta eukalyptusdalar,
savann, alpina slätter,
vattenfall, stränder och mycket
mer.
i a l l d e n n a natursköna prakt
befinner jag mig just nu, solen står
högt på himlen och jag njuter av
det som för en svensk utbytesstudent
som mig själv är mitt andra
sommarlov för i år. Trots att flygresan
till Australien är en av de
längsta som vi européer kan göra
söderut, har detta land alltid legat
ett mindre stenkast från Sverige
för mig. Det börjar nu bli några år
sedan mitt första high school utbyte
här. Efter ett flertal resor fram och
tillbaks mellan tidszonerna är jag
nu äntligen tillbaka här igen, men

denna gång som statsvetenskaplig
utbytesstudent under ett läsår vid
University of Technology, Sydney
(UTS). Att som svensk högskolestudent
läsa vid ett utländskt universitet
är en lärorik utmaning och erfarenhet
på så många sätt. Trots att de
flesta studentutbyten på högre nivå
endast sker med västerländska universitet
ser utbildningssystemen lite
anmärkningsvärt annorlunda ut när
det kommer till mängden av obligatorisk
kurslitteratur, seminarieupplägg
och examinering. Att som
svensk studera utomlands innebär
också ett möte med en annan studentkultur,
studieetik och moral
samt akademiskt förhållningssätt
till institutionen som sådan.
a t t d a g e n s värld är global och
sammanlänkad har, inte minst
under det senaste året, blivit allt
mer märkbart för de flesta världsinvånare.
Vi sitter alla i samma vagn
och följs tillsammans åt i berg – och
dalbanan. Att som ung student på
ett djupare plan få möjlighet att
flytta sitt akademiska tänkande till
en annan miljö, som skiljer sig från
det invanda mönstret, bör ses som
ett sätt för ökad förståelse och integrering
över nationsgränserna.
Även om de akademiska perspektiven
globalt sätt är desamma i
teorin kan synsätt och inriktningar
skilja sig i praktiken. Att verkligheten
ser annorlunda ut och skiljer
sig åt på olika geografiska platser i
dagens globala by är någonting som
behöver upplevas vid sidan av kurslitteraturen.
Vare sig om det sker via
ett student, kultur eller något annat
slags utbyte är det ett unikt tillfälle
att använda sina inlärda kunskaper
och vidga sina vyer.
a t t f ö r m i g komma hem igen till
Sverige under den svenska högsommaren,
då Sverige är som vackrast,
blir en kär återförening. En sak är
jag dock övertygad om – att mitt
utbyte även kommer att fortsätta
på hemmaplan. För vad är ett studentutbyte
om inte just en fortsättning
på det livslånga lärandet, ett
lärande om det lokala, regionala
och globala!
Sydney Harbour Bridge, Sydney operahus och universitetet.
∙
U
F
s
i
d
o
r
23

U
F
s
i
d
o
r
24
Representanter från 7 olika parter i området sitter runt ett
bord, sammankallade för att komma överens om valproceduren
i Xland. Intriger, intensiva förhandlingar och
strategiska diskussioner. Allt finns med på Viking08, en
civil-militär övning där svenska försvaret och Folke
Bernadotteakademin stod värdar. UF Stockholmarna Anders
Forsberg och Cecilia Kennergren representerade Utrikespolitiska
förbundet Sverige (UFS) under övningen.
Utrikespolitiska förbundet Sveriges deltagande i
Viking 08
t e x t : a n d e r s fo r s b e r g , c e c i l i a ke n n e r g r e n ● f o t o : s e re s p . b i l d
m ö t e t l e d s av Andres Blasco
Cortes, Elections Officer på
UNMINS HQ – United Nations
Mission to the North Friendly Sea
head quarters. På dagordningen
står bland annat tidsramar, logistik,
säkerhet och rösträkningsprocedur.
Efter inledande artighetsfraser
reser sig plötsligt utrikesministern,
tillika representanten för regeringssidan
i X-land, upp i vredesmod
och stormar ut ur lokalen. Orsaken?
Övriga motparter har bara skickat
representanter på tjänstemannanivå,
en indikator på att man värderar
mötet olika. Övriga runt bordet
skruvar på sig och Balsco Cortes går
efter för att be utrikesministern att
stanna, men förgäves. Mötet fortsätter
och intensiva diskussioner
uppstår.
s c e n e n ä r hämtad ur Viking08, en
civil-militär övning inom ramen för
Partnerskap för Fred, där svenska
försvaret och Folke Bernadotteakademin
(FBA) stod värdar. Övningen,
med 2000 deltagare från 25
länder, genomfördes mellan den 3
och 14 november 2008. Viking 08
var den femte i raden sedan 1999.
Syftet är att olika militära enheter,
FN-representanter, internationella
hjälporganisationer och NGO:s ska
få öva sig i samarbete i ett konflikt-
och krisdrabbat område, skapat i ett
fiktivt scenario. ).
m e d e t t m a n d a t från säkerhetsrådet
i en påhittad verklighet upprättas
en FN-operation i regionen
North Friendly Sea, inom vilket
de konflikt- och krisdrabbade länderna
Bogaland och Xland ligger.
En Nato-styrka ges mandat att
ingripa i Bogaland, där ett fredsavtal
precis har undertecknats, och en
EU-styrka skickas till Xland för att
stabilisera landet som sedan en tid
tillbaka varit i riskzonen för väpnad
konflikt. FN-missionens högkvarter,
UNMINS HQ, upprättas i Bogaland.
Etniska och religiösa grupper
ställs mot varandra och upphov till
våld skapas. Det finns ett mycket
stort behov av humanitär hjälp,
lag och ordning behöver upprättas
bland annat för att förhindra att fler
civila kommer till skada.
u n d e r ö v n i n g e n använder man
sig av Sveriges geografi, där de
påhittade länderna är inritade. Bogaland
norra gräns går någonstans
strax söder om Gävle och sträcker
sig ner mot norra delen av Småland,
även Gotland hör hit. Xland är
mycket mindre och täcker in ett
område norr om Bogaland. Eftersom
Sveriges faktiska geografi används
kan man använda sig av existerande
kartor, geografi, vägnät, städer,
etc. och dessutom slipper man även
politiskt känsliga frågor som skulle
kunna uppstå om ett annat område
i världen användes.
u f s s a m a r b e t e med Folke Bernadotteakademin
har pågått sedan
början av 2008 och kommer förhoppningsvis
att fortsätta utvecklas
under olika former. Som representanter
för UFS och SMUN arbetade
vi båda som assistenter på UNMINS
HQ. Högkvarteret ansvarade för allt
från fredsprocessen och den humanitära
situationen till återuppbyggnad
och valförberedelser; i princip
alla funktioner som måste finnas
inom en fredbevarande mission. Vi

okade möten, koordinerade och
löste tekniska problem, bevakade
e-post och skickade fax –allt möjligt
för att underlätta för de arbetande
på högkvarteret.
a r b e t e t p å högkvarteret innebar
bland annat att koordinera hjälpinsatser.
En givarkonferens planerades
för att kunna finansiera insatsen
och återuppbyggnaden under en
längre period. Andra avdelningar
inom högkvarteret arbetade med
att planera en insats på Gotland där
stridigheter fortfarande pågick. Där
handlade det om underrättelseinsamling,
att skapa fri lejd för förnödenheter
och så basala saker som
att hitta en lämplig byggnad för ett
regionalt högkvarter. Under hela
övningen skapade dessutom ledningscentralen,
de som inte deltog i
övningen, nya händelser som högkvarteret
tvingades ta ställning till
och agera på, och de flesta ”inputs”
krävde mycket samordning med
olika militära enheter.
d e t v a r s t o r t fokus på genusaspekten
som ett ”cross-cutting”
område, något som i enlighet med
ett antal säkerhetsresolutioner från
år 2008 genomsyrade alla delar av
missionens uppgifter. Dessa operationaliserades
bland annat genom
en genomgång med högkvarteret,
utbredd kontakt med ”kvinnoorganisationer”
i regionen och informationskampanjer
för militären. Även
olika samarbeten tydliggjordes,
bland annat med olika NGOs såsom
Röda Korset, Amnesty International
och Svenska kyrkan. Under de åtta
dagar övningen var igång genomfördes
tre stycken videokonferenser
med olika NGOs, och mailkontakten
var rigorös.
ö v e r b e f ä l h a v a r e Håkan Syrén
– som under 2009 tillträder tjänsten
som EU:s överbefälhavare – konstaterade
vi sitt besök till UNMINS
högkvarter att övningar såsom
Viking är mycket viktiga för att förbereda
såväl militärer som civila för
vad det innebär att medverka i internationella
insatser:
– Civil-militär samverkan har
kommit att vara något som alla talar
om idag, men som begrepp tycks
det många gånger tomt. Detta måste
vi ändra på.
ÖB fortsatte med att pointera
att övningar som Viking ”handlar
om att bygga broar mellan strukturer,
såsom Nato, EU, militära och
civila.”
viking08 visade på vikten av olika
former av samarbeten, och hur svårt
det kan vara med förståelse mellan
civil och militär personal beträffande
kommunikation och arbetsmetoder.
Övningen visade på vikten av
att utöka förståelsen och åskådliggjorde
vilka skillnader som faktiskt
finns, och öppnade därmed vägen
för att överbrygga dem.
v i s p e n d e r a d e tio dagar i ett
sällskap av enormt erfarna och rutinerad
människor, som alla hade
historier från kris- och konfliktdrabbade
områden över hela världen:
Somalia, Afghanistan, Pakistan,
Haiti, f.d. Jugoslavien, Irak, Uganda
– för att nämna några. Vi fick under
en kort tid under Viking08 uppleva
vad dessa människor upplevde, arbetade
och kämpade med varje dag,
den speciella känsla som uppstår då
peace keeping blir vardag.
∙
Generalmajor Berndt Grundevik, Arméinspektör, och Mr Willie Scholl, SRSG (Secretary Generals Special
Representative). Foto: Folke Bernadotteakademin. På bilden till höger syns Överbefälhavare Håkan Syrén. Foto: Kim
Svensson, Försvarsmaktens Bildbyrå
U
F
s
i
d
o
r
25

26
UF:s vänner
Namn: Radoslav Zivkovic
Ålder: 31
Gör: påbörjat UD:s
Diplomatprogram
Språk jag talar: svenska,
engelska, serbiska
Har pluggat: pol mag i statsvetenskap,
filkand
i litteraturveten-
skap
Koppling till UF/Utsikt: f d
medlem i Programutskottet
Mitt favoritland: Portugal
Inte mitt favoritland: Det ligger i mitt nya arbetes natur att
undvika ge svar på liknande frågor
Fråga jag brinner för: människans sanna frihet
Är bra på: att analysera och nyansera
Är dålig på: att sjunga
Motto: Det finns skäl varken att frukta eller att hoppas, utan
att söka nya vapen.
Hur gjorde du för att komma in på UD:s diplomatprogram?
Jag hade nog ingen särskild strategi, jag följde mina intressen
helt enkelt.
Hur är dina klasskamrater?
Kompetenta, mångsidiga och sköna.
Vad har du för mål efter avslutande av diplomatprogrammet?
Att på ett värdigt sätt representera Sverige utomlands, att skriva
min första bok.
Tips till dem som vill söka diplomatprogrammet:
Tänk analytiskt, lär dig flera språk, försök att vara genuint
intresserad av människor och världen, var medveten om dina
starka sidor, ha roligt under tiden!

”
o r d fr å n or d f ö r a n d e n :
Kära medlemmar och andra
u f h a d e en mycket intensiv höst som toppade
våra förväntningar på de flesta områden. Nu ser vi
fram emot ett minst lika innehållsrikt och spirande
2009!
u n d e r h ö s t e n kom vi att förstå vilken kraft UF
har. Två premiärministrar gästade oss och publiken
bestod genast av Stockholms diplomatvärld
med ett 30-tal ambassadörer. Vi har insett att vår
förmåga att skapa debatt och spännande möten
också innebär ett stort ansvar.
u p p m ä r k s a m h e t e n som skapas när högprofilerade
gäster besöker oss är vi förstås mycket glada
över. Men gladast blir vi om detta i sin tur skapar
intresse och engagemang i det ”lilla” - bland
vanliga studenter, bland praktikanter, arbetande/
arbetslösa och varför inte bland pensionärer.
Genom att väcka engagemang - oavsett riktning -
får vi också en bra grund för att forma framtida
politiker, diplomater och ledare. Eller minst lika
viktigt: eldsjälar som strider för viktiga frågor utan
att få den uppmärksamhet de förtjänar.
e n a v v å r a målsättningar är att sprida intresse
och kunskap kring utrikespolitik. Under 2009
kommer UF att fortsätta belysa internationella
frågor av olika karaktär. Kända såsom okända
gäster välkomnas. Starka röster men också svaga
kommer att höras, aktuella liksom bortglömda
konflikter uppmärksammas. Stort och smått.
e n g i v e n f r å g a som behandlas under våren
är förstås EU-parlamentsvalet den 7 juni. Förra
gången röstade bara 38 procent av väljarkåren.
Kommer det se annorlunda ut i år? Sverige är
under hösten 2009 ordförandeland i EU, vilken
effekt har det på hur vi ser på EU i Sverige? Hur
kommer EU påverkas av Sverige? Oavsett vilka
frågor som hamnar högst på dagordningen står
det klart att EU blir i fokus. På vilket sätt tycker
du att UF ska uppmärksamma ordförandeskapet?
Tveka inte att höra av dig! Självklart kommer vi
även att uppmärksamma världspolitiken utanför
Europa, varje kontinent har sina frågor värda att
lyfta och debattera.
f ö r h o p p n i n g s v i s kan vi locka alltifrån inbitna
utrikesrävar och diplomater till nya studenter som
ännu inte fått upp ögonen för världen. De UF:are
som lämnar oss för att gå vidare i nya karriärer
önskar vi lycka till. Samtidigt som vi välkomnar
alla nya. Häng med!
/ce c i l i a ke n n e r g r e n
Ordförande
s a r a no r r e v i k
Vice ordförande
Programutskottet (PGU)
arrangerar föreningens debatt-, talar- och seminarieverksamhet. Vi belyser och vill
öka förståelsen för internationella frågor.
Som aktiv medlem i PGU får du möjligheten att
- påverka föreningens kärnverksamhet
- skapa ett ovärderligt kontaktnät
- planera vilka ämnen vi ska belysa
- goda erfarenheter som hjälper dig i arbetslivet
Du har möjlighet att lägga ditt engagemang på den nivå som passar just för dig!
Låter detta intressant? Kontakta föreningens programansvariga, Anton Strandberg
och Aaron R. Frank på program@ufstockholm.se
U
F
s
i
d
o
r

Avsändare:
Utrikespolitiska Föreningen Stockholm
Frescativ. 16
Box 50006
10405 STOCKHOLM
Utsikt världen söker redaktör
Har du tidigare erfarenhet av att arbeta med en tidning?
Är du
Utrikespolitiska
intresserad av att utforma
Föreningen
en av Stockholms
erbjuder
främsta
...
tidsskrifter för studenter och utrikespolitiskt intresserade?
Som ... redaktör alla nyfikna för möjligheten Utsikt världen att engagera får du kontakter, sig i att skapa samlar
Utsikt Världen, bjuda in talare till våra seminarier, anordna
meriter fester samt och deltar mycket i mer. det kreativa skapandet av
Utrikespolitiska Föreningens tidning.
Som medlem i föreningen får du bland annat:
- gratis inträde till våra föredrag och debatter
- ett värdefullt kontaktnät
- möjligheten att följa med på UF-resor
- Utsikt Världen direkt hem i brevlådan
- möjlighet att bli valbar till styrelsen
Anmäl ditt intresse till redaktor@ufstockholm.se
Vad är du nyfiken på?
www.ufstockholm.se