Rapport 867.pdf - Svenska EnergiAskor AB

69
VÄRMEFORSK
Provningsmetodernas uppgift är att verifiera att de funktionskrav som beskrevs i
föregående avsnitt uppfylls. För rekommenderade provningsmetoder, se tab 4-1 och
kapitel 5.
För de två första funktionskraven, bärförmåga och stabilitet, och sättning och
kompression rekommenderas en kombination av dynamiskt triaxialprov och
kompressibilitetsprov.
För frostbeständighet rekommenderas frys-tö-försök på ett vattenmättat material för att
få ett rättvisande resultat. Bottenaskan måste absorbera vatten i flera månader för att
uppnå mättnad. En accelererad vakuummetod kan också användas.
Den mekaniska beständigheten bör kontrolleras med varsam siktning före och efter
provning av mekanisk karaktär, t ex dynamiskt triaxialprov. Ett krossprov för lättballast
”bulk crushing resistance” rekommenderas också till bottenaskor. Den kemiska
beständigheten har inte bedömts vara central att utvärdera i detta skede, eftersom de
andra två beständighetsaspekterna (mekanisk- och frostbeständighet) har större inverkan
på beständigheten än den kemiska aspekten på beständighet.
Tjällyftningen skall vara marginell om materialet används i en vägöverbyggnad. Om
detta behövs provas (tidigare försök har visat att kornstorleksfördelningen hos askor gör
att de inte är tjälfarliga) för bottenaskor kan VVMB609:1994 användas med
vattenmättade förhållanden i askan.
Funktionskravet angående frosthalka bedöms via materialets värmeledningsförmåga och
är avgörande enbart om materialet skall användas i en vägöverbyggnad inom 0,5 m från
vägytan. Materialet ursprung har mindre betydelse för vilken provningsmetod som
används, utan standardmetoden kan tillämpas.
Den hydrauliska permeabiliteten är viktig om bottenaskan skall användas i en
vägöverbyggnad. Detta kan provas med en samma metod oavsett material och
rörpermeameter rekommenderas.
Bottenaskorna måste gå att hantera och packa. Detta kontrolleras via packningsförsöken
och erfarenheter som erhålls då askorna genomgår inledande och fortsatta
karaktärisering.
10.3 Övriga slutsatser
Erfarenheterna av bottenaskor till väg- och anläggningsbyggnad i Sverige är begränsad.
Den relativt sett största kunskapen av teknisk karaktär finns för slaggrus och i viss mån
för kolbottenaska. Den största användningen i fält har genomförts med kolbottenaska
och slaggrus.
För övriga typer av bottenaskor (huvudsakligen från förbränning av blandade bränslen)
är kunskaperna bristfälliga. I många fall har man gjort begränsade tekniska
undersökningar och sedan använt askorna inom deponiområden med goda resultat.