Ett samhälle utan narkotika ger bättre folkhälsa och ...

Första sidan ur regeringens 

handlingsplan för 

narkotikapolitiken 

2006–2010 

Handlingsplanen för narkotikapolitiken slår fast att det långsiktiga 

förebyggande arbetet för att få ett samhälle fritt från 

narkotika måste fortsätta. Arbetet på lokal nivå är avgörande 

för framgångsrika resultat. Samtidigt måste samarbetet inom 

EU och internationellt öka eftersom nästan all narkotika som 

konsumeras kommer från utlandet. Barn, ungdomar och 

föräldrar är särskilt prioriterade målgrupper. 

Propositionen 2005/06:30 Nationella alkohol- och narkotikahandlingsplaner 

behandlades av Riksdagen under våren 2006. 

Ett samhälle utan narkotika ger 

bättre folkhälsa och ökad välfärd 

Narkotikapolitiken bygger på att människor ska ha rätt till ett 

värdigt liv i ett samhälle som slår vakt om enskildas behov av 

trygghet och säkerhet. Narkotikan får aldrig tillåtas hota individers 

hälsa, livskvalitet och trygghet eller den allmänna välfärden 

och demokratins utveckling. Det övergripande målet för Sveriges 

narkotikapolitik är: ett narkotikafritt samhälle. 

Narkotikapolitiken är en del av folkhälsopolitiken. Den nationella 

folkhälsopolitiken ska bidra till att förebygga användningen av 

narkotika genom ett samordnat arbete på alla nivåer i samhället. 

För att få ett narkotikafritt samhälle finns tre delmål. Dessa är att 

• minska rekryteringen till missbruk 

• förmå personer med missbruksproblem att upphöra med sitt 

missbruk 

• minska tillgången på narkotika. 

Rekryteringen till missbruk ska minska 

För att hindra att människor börjar använda narkotika krävs insatser 

inom flera av målområdena för Sveriges folkhälsopolitik. 

Samhället kan bidra till att stärka individens motståndskraft mot 

att lockas in i olika drogkulturer och missbruk genom att skapa 

integration och delaktighet, trygga uppväxtförhållanden, en väl 

fungerande skola och arbetsmarknad, goda förutsättningar för 

fysisk aktivitet med mera. Förebyggande insatser har visat sig ha 

ett stort genomslag för att minska rekryteringen till missbruk. De 

går ut på att få så många som möjligtatt ta avstånd från narkotika, 

att de som har en positiv attityd till narkotika förändrar sin 

inställning och att de som har prövat eller använder narkotika 

förändrar sitt beteende. 

Användningen av narkotika i Sverige 

År 2004 uppgav 10 % av de tillfrågade iåldern 

16-84 år att de någon gång använt cannabis, 

vilket motsvarar drygt 700 000 personer. De 

senaste årens skol- och mönstringsundersökningar 

visar på en minskad narkotikaerfarenhet 

bland ungdomar. Andelen skolelever som 

någon gång använt narkotika var som högst i 

början av 1970-talet då andelen låg kring 15 

%. År 2007 var andelen 6 % för pojkar och 

5 % för flickor. Cirka 26 000 personer har ett 

tungt missbruk av narkotika. Upp emot 90 procent 

av injektionsmissbrukarna bedöms bära på 

hepatit C. År 2004 dog 135 personer i Sverige 

som en direkt följd av sitt narkotikamissbruk. 

Källa: Drogutvecklingen i Sverige, rapport 

2007 

Folkhälsopolitikens elva målområden 

Den svenska folkhälsopolitiken har det övergripande 

målet att skapa samhälleliga förutsättningar 

för en god hälsa på lika villkor för 

hela befolkningen. För att nå det krävs insatser 

av myndigheter, landsting, kommuner med 

flera inom ett stort antal politikområden. Som 

vägledning för arbetet är folkhälsopolitiken 

indelad i elva målområden: 

1. Delaktighet och inflytande i samhället 

2. Ekonomisk och social trygghet 

3. Trygga och goda uppväxtvillkor 

4. Ökad hälsa i arbetslivet 

5. Sunda och säkra miljöer och produkter 

6. En mer hälsofrämjande hälso- och 

sjukvård 

7. Gott skydd mot smittspridning 

8. Trygg och säker sexualitet och en god 

reproduktiv hälsa 

9. Ökad fysisk aktivitet 

10. Goda matvanor och säkra livsmedel 

11. Minskat bruk av tobak och alkohol, ett 

samhälle fritt från narkotika och dopning 

samt minskade skadeverkningar av över 

drivet spelande 

För en framgångsrik narkotikapolitik krävs 

insatser inom flera av målområdena. Narkotika 

ingår också särskilt i målområde 11.

INNEHÅLLSFÖRTECKNING 

Sverige och narkotika 4-6 

Intervju med Per Johansson, RNS 7-9 

Tyck till om svensk narkotikapolitik 10-13 

Vad gör KRIS? 14-15 

Lägesbeskrivning från EMCDDA i Lissabon 16-25 

Socialpolitiskt engagemang i litteraturen 26-31 

Europeiska städer mot narkotika 32-35 

Polisen och den svenska narkotikapolitiken 36-41

Ralf Löfstedt, ämnesråd vid Socialdepartementet 

Ralf Löfstedt – du har ju varit med väldigt länge i den 

narkotikapolitiska ”branschen”. Om vi går tillbaka till 

1998 när vi hade det så kallade UNGASS (United Nations 

General Assembly Special Session on Drugs) så 

satsade Sverige ganska rejält i sitt deltagande. Man 

kom ju fram till uttalanden där i slutet av sessionen, 

bland annat en politisk deklaration där man sa att om 

tio år, dvs 2008, även om det nu blev 2009, så skulle 

man avsevärt ha eliminerat eller reducerat förekomsten 

av odlingar av kokabusken, opiumvallmo och 

cannabis. Hur gick det med det där? 

Det fanns ju faktiskt en uppföljning som började 2008 med 

ett år av vad vi kallade ”global reflection”. Vad hände sen? 

Man kan inte se att det har varit några dramatiska förändringar 

när det gäller narkotikautvecklingen i världen som 

var målet med den politiska deklarationen. 1998 tog man i 

New York också ett antal andra dokument som var ledande 

och som haft en del betydelse, vill jag mena, genom åren. 

Det var ju bland annat första gången som man tog ett dokument 

om demand reduction (efterfrågeminskning). Hela 

FN-systemet har ju tidigare varit väldigt fokuserat, och är 

väl det i viss mån fortfarande, på kontrollsidan. Just det 

här med att få ner efterfrågan var ju någonting som man 

då i New York tog en deklaration kring, och det var, vad jag 

vet, det första dokumentet. Man kan inom parentes säga 

att det var en kärngrupp av sådana som var specifikt intresserade 

av den typen av frågor – förutom Sverige också 

Holland, Kanada, Australien och USA som var rätt aktiva. 

Sedan var det andra dokument, som det här med bistånd, 

alternativ utveckling, och kontrollsidan. Sammantaget 

tycker jag att sessionen 1998 har fått ett visst genomslag. 

Om man sedan tittar på utvecklingen så är det ju så att 

narkotikafrågan är intimt förknippad med politiska frågor. 

Om vi tar Afghanistan, Latinamerika eller Mexiko och de 

problem som finns där så är det svårt att komma åt dom 

med den här typen av narkotikapolitiska insatser. 

Narkotika, terrorism och global säkerhet hänger intimt 

ihop. 

UNODC är ett sekretariat inom FN som både ska hantera 

narkotikafrågor och brottspreventiva frågor. Vad som gjordes 

2008 var att olika rapporter producerades, både från 

FN och EU. EU tog fram, och centret (EMCDDA) var med, 

en egen rapport, kommissionen gjorde en egen rapport 

om utvecklingen sedan 1998. Man kan väl säga att det har

inte blivit så mycket bättre men det har inte blivit så mycket 

sämre heller. 

Du frågade tidigare hur man ser på Sverige. 

Ja. när du är ute och reser mycket så antar jag att människor 

har synpunkter på det som diskuteras. Finns det 

något intresse för svensk narkotikapolitik utomlands? 

Hur man än vrider och vänder på det så är användningen 

av narkotika i Sverige på en ganska låg nivå. Vi har 

ett massivt stöd för den restriktiva narkotikapolitiken 

i Sverige, ett folkligt förankrat stöd. Då kanske man 

skulle kunna fråga sig – finns det något intresse för det 

utomlands eller tycker man att det där är bara nonsens. 

Det passar kanske Sverige, men det passar inte oss. 

Varför har vi det problemet tror du? Varför är det svårt 

att få iväg svenskar på den här typen av konferenser? 

Jag vet faktiskt inte. Kanske slimmade organisationer, kostnader 

och möjligtvis också bristande intresse för vad andra 

håller på med. Jag kan inte riktigt svara på det. Det är också 

svårt att få svenska experter till konsultverksamheter inom 

ramen för FN till exempel. Experter finns ju i en organisation 

och dom är kanske svåra att ersätta under ett år. Organisationerna 

släpper ogärna iväg folk. 

Vi har en tydlig politik. Vi vill gärna driva den internationellt 

men vi är ganska dåliga på att vara med. Om du tittar på holländarna 

till exempel så är dom med överallt och det måste 

man vara om man på allvar vill ha impact. 

Du säger att det kan vara ekonomin och kanske bristande 

intresse, men finns det från statligt eller kommunalt 

håll några som ”puffar” för det här? Finns det 

överhuvudtaget någon som talar om vad det finns för 

konferenser eller är det mer tur än skicklighet att man 

får reda på vad som är aktuellt? 

Det är några som inviteras från respektive land. Har du en 

eller två från varje land så blir det ju rätt stort redan i EUsammanhang. 

En del går direkt via organisationerna och det 

har jag ingen kontroll på, men det som kommer från Pompi- 

Det beror lite på. Jag skulle nog fortfarande vilja hävda att dou-gruppen kommer oftast till mig och sedan är det min sak 

man lyssnar på Sverige. Det finns tre läger kan man säga. att slussa det vidare där jag tycker att det skulle kunna fin- 

Dels dom som ser 

“” 

oss som ett föredöme. Sen finns det dom nas lämpligt folk. Det är där jag ser att det inte alltid är så lätt. 

som ser oss som mot- 

Sedan är det väl 

part och av dom finns “Det finns tre läger kan man säga. Dels dom som också så att i EU 

det två typer. En som 

finns inget sådant 

missförstår ganska ser oss som ett föredöme. Sen finns det dom forum direkt . Man 

mycket av vår politik, som ser oss som motpart och av dom finns det genomför en eller 

antingen för att man 

annan konferens 

vill missförstå det eller två typer. En som missförstår ganska mycket av men EU har ingen 

för att man faktiskt inte vår politik, antingen för att man vill missförstå praktikerdiskus- 

förstår. Det är svårt att 

sion. Det finns den 

föra en sån här diskus- det eller föra att man faktiskt inte förstår” 

horisontella narkosion. 

I Sverige har vi 

tikagruppen men 

också haft ett ganska högt tonläge som är svårt att översätta det är ju i grunden en rådsarbetsgrupp med folk som jag 

till ett annat språk och andra kulturer som man måste ta med som representerar ministerierna i de olika länderna. Den 

i diskussionen. 

gruppen blir mer och mer av en diskussionsgrupp med generalister 

på knarkområdet men vi är ju inga praktiker. 

Om vi pratar om mänskliga rättigheter till exempel och 

tvångsvård för missbrukare så är det en väldig skillnad på Pompidou-gruppen har försökt att profilera sig. FN är ännu 

att göra det hemma i Sverige och att göra det i Ryssland, mer abstrakt. 

Afghanistan eller Kina. Det blir lätt missförstånd men fortfarande 

är det väl så att vår röst i ett internationellt sam- När vi har talat med andra så har det antytts från en del 

manhang bygger ytterst på att vi gör det troligt att det går att håll att narkotikafrågan inte ligger så högt upp på agen- 

påverka den här situationen med en narkotikapolitik, och det dan längre som den har gjort tidigare. Är det något som 

kan vi göra så länge vi kan visa lägre siffror än många andra du skulle hålla med om? 

länder. Det blir svårt att runda och strunta i det vi säger. Sen 

kan man säga att vi har fel eller att vår målsättning är oreal- Jag vet inte vad jag ska svara på det. Regeringen har ju fortistisk 

eller att vi kastar missbrukarna i fängelse. Kriminaliserfarande en tydlig linje. Där är det egentligen ingen skillnad. 

ingsfrågan är också en svår fråga att föra i andra länder. Det Handlingsplanerna är i stort sett likadana. Den förra regerin- 

hänger både på andra länder men också på oss själva. Det gens handlingsplan fortsätter i stort i den nuvarande regerin- 

finns egentligen väldigt få forum för utbyte mellan svenska gens handlingsplan. Man satsar rätt mycket pengar under 

praktiker och praktiker från andra länder. Pompidou-grup- den här handlingsplansperioden. Sen är det naturligtvis 

pen har försökt utveckla den här typen av arbetsgrupper och också lite skillnad på ministrar – hur pass engagerade dom 

konferenser men det är inte så lätt att få iväg svenskar på är. Gertrud Sigurdsen till exempel är väl svår att slå som 

den typen av diskussioner heller vilket gör att omgivningen frontfigur. 

får ingen riktigt bra bild av vad vi egentligen gör och vad 

saker och ting står för som vi beskriver. Och vi får en dålig Om vi jämför oss med holländarna och vad dom satsar på 

bild av vad som egentligen händer i andra länder. 

just den här frågan så kan man vl säga att det finns en del 

kvar att önska. 

Under EU-ordförandeskapet i Sverige diskuterades 

alkohol mycket men inte så mycket narkotikan. 

Det var ett taktiskt övervägande. Man klarar inte hur 

mycket som helst. Narkotikan rullar på på något sätt medan 

när det gäller alkoholen så såg vi en möjlighet att göra ett 

genomslag med både EU och global strategi på alkoholområdet. 

Det är också en kärnfråga för Sverige så i det läget

valde man att prioritera alkoholen för att få genomslag på 

det. Man klarar inte hur mycket som helst. Vi har gjort rätt 

mycket ändå på narkotikasidan. 

Till exempel? 

Vi tog fram en rådsslutsats om prevention 

När du nu säger vi då talar du om…? 

Den horisontella narkotikagruppen. EU-beslut som tas upp 

i rådet bearbetas av den här gruppen som formellt är en 

tvärsektoriell grupp. Sedan finns det några andra arbets- 

grupper som arbetar specifikt med polisfrågor eller tullfrågor, 

men narkotikafrågan hör egentligen hemma i den 

här gruppen. Det som vi tog fram som en svensk ”grej” var 

att vi gjorde en rådsrekommendation kring prevention – ett 

mer politiskt dokument, att det här är en viktig del. 

Det har varit väldigt mycket harm reduction-diskussioner i 

EU så vi ville ”puffa” för prevention. Vi håller också på med 

slutsatser och rekommendationer kring forskning. Kommissionen 

tog ju fram en rapport om narkotikarelaterad 

forskning som man hade en konferens om i september 

och på basis av den och diskussionerna där så har man 

tagit fram slutsatser som också har antagits av rådet. 

Vi har också fokuserat mycket på Västafrika och hela den 

problematiken. Vi har drivit både specifika möten på plats 

och också i den horisontella gruppen, och också i diskussioner 

med USA. Det finns en oro kring nya smugglingsvägar. 

Du nämnde harm reduction. För tiotalet år sedan menade 

man kanske inte riktigt samma sak med harm 

reduction som man menar idag. Idag omfattar ju 

harm reduction i stort sett allt från ökad tillgång till 

lågtröskelprogram för metadon, injektionsrum, fria 

sprutor och vad det nu kan vara. Är harm reduction- 

rörelsen, enligt din bedömning, något som tar mer och 

mer utrymme på bekostnad av andra insatser? 

Jag har lite svårt att se i vilken mån de tar utrymme från 

andra insatser, men retoriskt så har de gått framåt. Det 

märktes inte minst vid 2009 års uppföljning av UNGASS. 

Det var mycket dramatik och fokus. Men mycket av det 

där har vi själva. Annat vill vi inte veta av. Jag tycker själv 

att harm reduction är ett ganska dåligt begrepp. Det är så 

svampigt. Det säger ingenting. Vissa länder kan acceptera 

delar av det och andra accepterar kanske inte andra delar 

av det. Injektionsrum och heroinförskrivning är inte aktuellt 

i Sverige av olika skäl, medan det är det i andra länder. 

För många länder i EU är det en viktig fråga, medan vi 

i Sverige och i några länder till ställer oss skeptiska till 

marknadsföringen. Det är väl bra som ett komplement om 

man vet vad man gör men det är inte det som ska vara 

huvudriktningen på politiken. 

Om det nu är, som det visade sig vara i FN i Wien, ett problem 

med begreppet så låt oss då hitta ett annat begrepp 

som alla kan leva med – något som man brukar göra i 

FN-sammanhang. I Wien var det flera länder som drev 

väldigt hårt att just det här begreppet skulle användas, att 

det skulle in i FN-dokumentet. 

Men det kom inte in någonstans överhuvudtaget? 

Nej, jag tror att det blev ”support services” i slutändan, 

men bara det att man höll på så länge och hackade med 

det här gör ju också att EU visar någon slags position – att 

det här är en av de absolut viktigaste frågorna som man 

har och det tycker inte vi att det är. 

Du sitter med i styrelsen för EMCDDA. Förs den diskussionen 

mycket där också? 

Nej, styrelsen är rätt opolitisk på det sättet. Vår uppgift 

är att se till att centret gör det dom ska i enlighet med 

regelverket. 

UNGASS POLITISKA DEKLARATION 1998 ◄ Utdrag 

Droger förstör liv och samhällen, underminerar en hållbar mänsklig utveckling och genererar 

brott. Droger påverkar alla samhällssektorer i alla länder; framförallt påverkar drogmissbruk 

friheten och utvecklingen hos unga människor, världens mest värdefulla tillgång. Droger utgör 

ett allvarligt hot mot mänsklighetens hälsa och välbefinnande, staters självständighet, demokrati, 

nationers stabilitet, alla samhällstrukturer, och miljoner människors och deras familjers värdighet; 

därför: 

Vi, medlemsstaterna i Förenta Nationerna, 

från UNGASS 

(United Nations 

General Assembly 

Special 

Session on 

Drugs) politiska 

deklaration

Riksförbundet 

Narkotikafritt 

Vad är RNS? 

Samhälle 

RNS, där jag är generalsekreterare sedan många år tillbaka 

är en organisation, Riksförbundet Narkotikafritt Samhälle, 

som grundades 1969 av läkaren Nils Bejerot. RNS 

uppgift är att verka för en restriktiv narkotikapolitik. Vi är 

en narkotikapolitisk organisation, en lobbyorganisation, 

en påverkansorganisation. Vi driver ett narkotikapolitiskt 

opinionsarbete. Vi har inte någon behandling eller något 

sådant. Vi samarbetar med andra organisationer som ägnar 

sig åt det – KRIS, Hassela med flera och organisationer 

som bedriver kurativ verksamhet, men vi bedriver 

inte själva någon sådan verksamhet utan vi ägnar oss åt 

narkotikapolitisk opinionsbildning och påverkan. 

Anser du att den svenska narkotikapolitiken är bra 

och effektiv när det gäller att minska tillgång och efterfrågan 

på narkotika? 

Det är en bra fråga. Det är den – väl. Jämfört med andra 

länder är den det. Det är ingen tvekan om det. Om man 

jämför Sverige med andra europeiska länder, länder som 

liknar vårt land, så är det ganska stor skillnad i nivå till exempel 

när det gäller ungdomsmissbruket. Om man mäter 

det experimentella ungdomsmissbruket så ligger Sverige i 

botten och slåss med andra jumboländer som till exempel 

Per Johansson, generalsekreterare hos RNS 

Frivilligorganisationen RNS har sedan 1969 fört fram en mängd olika krav på förändringar 

på narkotikaområdet, som så småningom accepterats och legat till grund för ny lagstiftning 

eller nya rutiner hos myndigheter. Sedan 1988 är till exempel själva konsumtionen 

av narkotika förbjuden efter att RNS drivit på om detta i flera år. RNS främsta uppgift idag 

är att fortsätta arbeta för ett samhälle fritt från narkotika genom att bilda opinion för en 

restriktiv narkotikapolitik. Vi har besökt RNS i Stockholm och intervjuat deras generalsekreterare 

Per Johansson. 

Grekland och Armenien, medan andra länder som Tjeckien, 

Storbritannien, Irland, Spanien ligger i topp. I det perspektivet 

får man säga att den svenska politiken är effektiv 

och bra. 

Vi lever inte på något sätt i paradiset och det är ju alldeles 

uppenbart att vi har stora problem och vi har mycket att 

ta itu med. Vi har ett gammalt missbruk i Sverige också 

ska man komma ihåg. Vi har haft en narkotikaepidemi 

som kom igång redan på 1940-talet och som växte på 

1950-talet och blev stor på 1960-talet medan andra europeiska 

länder kom igång långt senare. Det gör att vi 

har ganska många äldre missbrukare. Nu har många dött 

förstås, men det är ganska hög ålder på dom som är etablerade 

missbrukare. 

Vi har förhållandevis höga dödstal i Sverige men inte högst 

i Europa. Vi ligger någonstans i mitten och det är dåligt, 

tycker jag, med hänsyn till att vi i alla andra siffror ligger i 

de nedre regionerna. Vad gäller dödstalen ligger vi högt så 

det finns mycket att göra. 

Om vi tittar lite mer i detalj då. Vad tycker du är de största 

för- och nackdelarna med politiken som den ser ut 

idag? Börja gärna med fördelarna.

Den stora fördelen är att det finns 

en ambition. Det kanske låter lite 

konstigt, men jag menar att det 

är helt avgörande. Man måste ha 

en ambition med sin politik. Man 

måste vilja någonting. Olof Palme 

sa att ”politik är att vilja” och i det 

här fallet handlar det om att det 

finns en målsättning att man ska 

sträva mot ett narkotikafritt samhälle. 

Det kanske inte är praktiskt 

möjligt att nå hela vägen fram 

men det är ett visionärt mål att 

sträva mot och det har påverkat 

politiken i dess olika delar, jag 

skulle vilja säga i alla dess olika 

delar. 

Sedan är det väldigt viktigt, och 

det var Nils Bejerots stora bidrag 

i den narkotikapolitiska diskussionen 

i Sverige och egentligen i 

världen, att det är missbrukarens 

efterfrågan på narkotika som är grunden till problemet, och 

om man inte sätter in åtgärder mot den enskilde missbrukaren 

genom att ställa honom till svars för sina handlingar 

och låter missbruket ”vara ifred”, då kan man egentligen 

inte uppnå något med narkotikapolitiken. 

Konsumtionen är inte fridlyst i Sverige. Det finns ingen 

frizon för att hålla på med narkotika men så är det inte i 

många andra länder. Dom kanske har en lagstiftning som 

är väldigt lik vår men den tillämpas inte i de lägre regionerna, 

det vill säga när det till exempel gäller det enskilda 

missbruket och innehav för personligt bruk. 

Nackdelarna är väl att politiken inte har fullföljts fullt ut. Det 

finns inte den där ordentliga konsekvensen i politiken. Det 

är lite dagsformen som avgör – om det finns någon väldigt 

engagerad polis eller polischef i något speciellt område 

som gör att det blir väldigt bra jobb utfört. Det finns stora 

svagheter i engagemanget och det tror jag har att göra 

med att det politiska ledarskapet inte är tillräckligt starkt i 

den här frågan. Skulle det politiska ledarskapet vara tydligare 

och starkare så skulle politiken också bli bättre utförd, 

tror jag. 

I flera länder i Europa, och inte minst i USA, så förs 

en diskussion om huruvida man ska vara mer tolerant 

när det gäller synen på narkotika. Tror du att det skulle 

Linda Nilsson, Projektsamordnare hos RNS 

bidra till en bättre verksamhet om vi vore mer toleranta 

och/eller mer restriktiva? Hur ser du på tolerans 

kontra restriktivitet? 

Det är ju den diskussionen som förs internationellt väldigt 

mycket och det finns ju en stor rörelse runt om i världen 

som under parollen ”harm reduction” menar att man måste 

vara mer tolerant mot den enskilde missbrukaren och inte 

nödvändigtvis har ambitionen att man ska sluta knarka 

utan man ska motverka skadorna av narkotika. Det där var 

en diskussion som vi förde på 1960-talet och 1970-talet 

“Man måste göra en skillnad mellan missbrukaren och missbruket. Det är det man 

inte gör i harm reduction-ideologin. Man likställer missbrukaren med missbruket och 

det, menar jag, är djupt inhumant och felaktigt. Personen är inte samma sak som missbruket. 

Det är ett problem som personen har och det problemet, svagheten, beteendet 

eller vad man nu väljer att kalla det måste personen frigöra sig ifrån. Vi måste vara 

toleranta mot missbrukaren men intoleranta mot missbruket” - Per Johansson 

framför allt. Man kan säga att vi har gått igenom den diskussionen 

och det vi kom fram till då, och som jag rekommenderar 

att man gör i andra länder också, är att man 

måste göra en skillnad mellan missbrukaren och missbruket. 

Det är det man inte gör i harm reduction-ideologin. 

Man likställer missbrukaren med missbruket och det, menar 

jag, är djupt inhumant och felaktigt. Personen är inte 

samma sak som missbruket. Det är ett problem som personen 

har och det problemet, svagheten, beteendet eller 

vad man nu väljer att kalla det måste personen frigöra sig 

ifrån. Vi måste vara toleranta mot missbrukaren men intoleranta 

mot missbruket. Det är inte samma sak som att vi 

ska stoppa missbrukaren i fängelse och kasta bort nyckeln 

eller något sådant. Vi ska ge hjälp och visa stor ödmjukhet 

inför de svårigheter som den enskilde missbrukaren står 

inför.

Om vi tittar lite på siffrorna där så sköter vi oss ganska 

bra i det avseendet i Sverige. Vi har en ganska sträng lagstiftning 

där det inte finns någon frizon för narkotika, men 

vi har inte särskilt långa fängelsestraff i en internationell 

jämförelse. Vi har inte någon hög fängelsepopulation jämfört 

med andra länder. Vi ligger något under europeiskt 

snitt. Jag tror att det är lite knappt 100 personer som sitter 

i fängelse per 100 000 invånare medan till exempel USA 

är ”skräckexemplet” i det avseendet. 

Jag tycker att den svenska politiken är restriktiv men inte 

repressiv även om vi använder repressiva medel. Polisen 

är ju ett repressivt medel, likaså rättsapparaten men det 

används försiktigt. Man dömer inte ut drakoniska straff för 

relativt små brott. 

När man åker fast för ”konsumtionsbrott” när man till exempel 

har rökt hasch eller använt amfetamin så får man ju 

oftast dagsböter om det inte finns något annat brott inblandat. 

Jag tycker inte att man ska ta till mera ”våld” än vad 

nöden kräver, men man ska ingripa, och man ska försöka 

ingripa så tidigt som möjligt och sen gäller det att sätta in 

stöd och hjälp. Där brister det en hel del. 

Om man gör hyfsat ifrån sig att ge ungdomar som har 

missbruksproblem stöd så får unga vuxna inte det stöd 

som dom faktiskt behöver och där behöver vi ”tagga” upp 

lite. Man får inte ge upp på folk. Det är det som är det 

viktiga. Toleranspolitiken leder till, och det ser vi i alla dom 

länder där man för den sortens politik, högre missbruksnivåer. 

Det leder till ökat lidande, mer sjukdom och konsekvenser 

för barn och andra anhöriga, och också mer 

jobb för rättsapparaten. 

RNS:s nuvarande förbundsstyrelse 

Några synpunkter på det internationella sammanhanget? 

Jag tycker att Sverige har ett ansvar att delta i den internationella 

diskussionen och berätta om våra erfarenheter. 

Vi har en intressant och viktig historia att berätta för andra 

länder. Det finns faktiskt hopp. Man kan faktiskt vända 

utvecklingen. Det gjorde vi i Sverige. På 1960-talet kom 

debatten igång men den stora förvirringens tid under resten 

av 60-talet och långt in på 70-talet och sedan, under andra 

halvan av 1970-talet, vände det. Då tippade det över åt 

andra hållet. Man började göra saker. Man upphörde med 

de värsta dumheterna för att sedan vrida över det i restriktiv 

riktning. Sedan kom 80-talet som man kan säga var en 

slags ”gyllene era” för narkotikapolitiken i Sverige då allt 

var på plats med polis, narkomanvård, socialtjänst, kampanjer 

i skolan mm och det ledde till väldigt goda resultat. 

Den där erfarenheten är viktig att dela med sig av därför att 

det råder stor förvirring internationellt när det gäller narkotikapolitiken 

och ett antal ganska samvetslösa personer 

försöker ta entreprenad på eller kidnappa den narkotikapolitiska 

diskussionen. Dom har varit väldigt framgångsrika 

och har skaffat sig stort inflytande i många internationella 

sammanhang – inom FN-systemet och WHO – framför allt 

i Västeuropa. 

Sverige bör vara ute och utmana de här människorna och 

berätta om våra erfarenheter för det är ett budskap som 

kan ge hopp och möjlighet för andra. 

Översta raden från vänster: Staffan Hübinette, Gazal Casselborg, Hans Horm, Ove Rosengren. 

Nedersta raden från vänster: Pernilla Borg, Per Johansson, Sofia Modigh, Ulric Hermansson.

Är den svenska narkotikapolitiken bra och effektiv när det gäller att minska tillgång och 

efterfrågan på narkotika? 

Vad är de största för- och nackdelarna med den svenska narkotikapolitiken? 

Bör vi i Sverige vara mer toleranta eller restriktiva i vår syn på narkotika? 

Vi har haft en survey på actnow.nu, där besökare har fått svara på dessa tre 

frågor. Här följer ett urval av de svar vi fått in (i oredigerat skick): 

nej den e inte bra det skulle va bättre med rökat en med alkhol 

det e inte bara dom som knarkar uton dom som e normala som inte tar något som det svider för gör 

det laglit att röka 

jag röker på å vill inte strafas för det å det e meningslöst att strafa folk för att dom väljer rökat 

vi ska vara som är nu 

ja, så bra som det går att vara i ett modert demokratiskt och öppet samhälle 

fördel - drogförebyggande arbete, nackdel - behandlingen (det finns alldeles för många tunga narkotikamissbrukare 

för att vi skulle kunna kalla vår politik riktig framgångsrik) 

Varken bra eller dålig, varken effektiv eller ineffektiv. Politik har faktiskt litet inflytande på denna 

marknad. Om man nu gillar det eller, droger är en vara som många andra också, förhållande mellan 

utbud och efterfrågan styr mycket mer än vad politiken gör. 

Största fördelen med den svenska narkotikapolitiken är att den är en av de sista arenorna där man i 

renodlad form kan leva ut ideologiska drömmar utan att behöva ta hänsyn till verkligheten. Alla andra 

ideologiska drömmar (som t.ex. välfärdsstat, mellanlösningen mellan planekonomi och kapitalism, 

etc.) är döda. Största nackdelen med svensk narkotikapolitik är dess människoförakt. Man offrar människor 

för en ideologi - ideologin om ett narkotikafritt samhälle. 

Människans bästa borde stå i fokus - så är inte fallet nu. Därför kan man inte generellt uttala sig om att 

narkotikapolitiken borde vara mer tolerant eller mer restriktiv, detta borde vara situationsanpassad. 

Svensk narkotikapolitik förstör mångas liv. Å ena sidan ger den inte hjälp till personkretsen som behöver 

hjälp som mest - de tunga missbrukarna. Å andra sidan förstörs många vanliga människors liv 

när de ertappas med rekreationellt bruk av droger. Alla dess straffrättsliga, ekonomiska och moraliska 

påföljder orsakar mycket större skada än själva rekreationsbruket av drogen.

Historiskt har vi varit bra på att minska efterfrågan genom att styra informationsutbudet och bilda 

opinion. Detta blir svårare och svårare i det moderna samhället. 

När det gäller tillgång är det en definitionsfråga. De som vill få tag på narkotika har inga problem att 

få det i Sverige. Däremot exponeras inte övriga grupper speciellt mycket för narkotika. 

Man ska inte ha en övertro på ”narkotikapolitiken”. Jag menar att det är människors attityder som 

styr om man använder narkotika, inte lagar eller politik. Narkotikapolitiken har begränsat inflytande 

på attityder. 

Om man tittar på resultatet så är väl fördelen att jämförelsevis få provar narkotika i Sverige. Sen kan 

man fråga sig vilket värde det har då vi trots detta har lika många tunga missbrukare som resten av 

europa. Vi har även hög dödlighet bland injektionsmissbrukare. Man kan säga att samhällets bästa 

fått gå före missbrukarens bästa. Nackdelen är alltså att enskilda individer blir lidande för att vi inte 

vill sända ut fel signaler. 

Baksidan av den konsensus som funnits inom narkotikapolitiken de senaste 30 åren visar sig genom 

att vi hamnat efter inom forskning och behandlingsformer. Debatten har varit obefintlig och därmed 

även utvecklingen av narkotikapolitiken och vårdformerna. 

Jag tror vi bör vara mer nyanserade för att bli trovärdiga. Vi har en tendens att se alla som använder 

narkotika av något slag i någon utsträckning som samma problem. I verkligheten är det en uppsjö 

av beteenden som är problematiska på olika sätt, vissa kanske inte ens problematiska alls... Om 

man med det menar att vi skulle vara mer toleranta så kan jag anse att vi bör vara det. 

Att förbjuda det kanske är det bästa sättet att minska efterfrågan på narkotika hos vuxna personer. 

För ungdomar däremot är tillgången väldigt god, ingen langare bryr sig om kundens ålder, något 

man skulle kunna förbättra genom att reglera försäljningen med en åldersgräns. Förbudet gör också 

att många ungdomar tycker att narkotika verkar ”spännande” och ”exotiskt” 

Största fördelen är att det är få som prövar på droger, framförallt cannabis här. Om det är tack vare 

narkotikapolitiken eller p.g.a någon annan faktor (kultur, historia, geografiskt läge) är svårt att säga. 

Stora nackdelen är att vi har ett stort antal tunga missbrukare. En följd av förbudet? Kanske, kollar 

man på mer liberala länder som Nederländerna så har man en betydligt mindre andel tunga missbrukare, 

drogrelaterade dödsfall och nyrekryteringen till tungt missbruk har i princip avstannat och 

medelåldern är ca 40 år. Om det är tack vare att man betonar den skillnad som verkligen existerar 

mellan droger eller andra faktorer går inte heller att säga på säkert. En annan nackdel är att sprutnarkomaner 

behandlas inhumant i sverige då det inte tillåts sprututbyte. Helt idiotiskt då vi bör försöka 

minska skadorna så mycket som möjligt. 

Vi bör övergå till skademinskning i och med att nollvisionen aldrig kommer att uppnås. Likt den 

strategi som används i Nederländerna, utom att det ska vara en laglig försäljning som regleras. I 

dagsläget har fortfarande kriminella nätverk kontroll över cannabisförsäljningen. En modell likt AB390 

som diskuteras i Kalifornien är nog den effektivaste strategin till att bemöta cannabis då förbudet är 

farligare och gör mer skada än själva drogen. Det handlar inte om att uppmana folk till att använda 

det, eller att jag tycker att det är bra på något sätt (utom i de fall cannabis har medicinska fördelar 

för en patient). Det är helt enkelt den effektivaste metoden att tackla cannabisproblematiken.

Nej. Tillgång, efterfrågan eller användande har inte minskat genom den repressiva politik som Sverige 

för. 

Fördelarna är endast politiska, gemene svensk vet inget mer om narkotika än vad som står i press. 

Den svenska narkotikapolitiken baseras på åsikter som inte är grundade i fakta. Detta vet antagligen 

politikerna om, men att ändra ställning skulle innebära politiskt självmord - och ett medgivande att 

man har gjort fel under lång tid. 

Genom att kriminalisera brukaren gynnas den organiseade brottsligheten, polisens resurser går till 

spillo, men framför allt får människor med missbruksproblem svårt att få hjälp i tid. Portugal har gått 

i bräschen för avkriminalisering för personligt bruk med tydliga positiva resultat, Tjeckien följde nyss 

efter. Följer utvecklingen med spänning där. 

Narkotika bör hanteras med stora resurser, men om de används på fel sätt ökar man problemen istället 

för minskar. Polisen bör tillsammans med tullen fokusera på Införsel och försäljning. Sjukvården 

måste få nå fram till personer som utvecklar missbruk utan att dessa stämplas som brottslingar. 

Ja, Den svenska individ frihetsbegränsnings politiken är mycket effektiv!!! 

Den passar perfekt för den svenska modellen av överallt kontroll och intkräning av det minimala 

friheten som vi har här. 

Nää,,,varför det? vi borde egentligen kräva leg på de som köper alvedon med. Tio såna tabletter kan 

döda en människa veddö!!! 

ja 

vi är för konservativa i vårt tänkande i sverige när det gäller narkotikapolitik. Det som är bra är att vi 

inte har i närheten så stora problem som i många andra länder 

vi bör vara mer toleranta mot brukarna men mer restriktiv mot försäljning och överlåtelse. Om fler fick 

hjälp med tex subutex och metadon skulle kriminalitet och missbruk minska kraftigt enligt min erfarenhet. 

Nej. Den inte uppvisat några resultat av att minska efterfrågan och tillgång på narkotika i sverige. 

En fördel är att man ger ut en tydlig signal att drogandvändning inte är bra. Problemet är alla offren 

i kriget mot narkotikan och hur illegalisering gör att pengaflödet går rakt in i kriminella gäng och organiserat 

brottslighet. 

Tolerans och förståelse behöver vara det perspektivet utifrån vi ger våra medborgare hjälp.

Nej, den har misslyckats totalt. 

Dagens restriktiva politik är bara en enorm kostnad för samhället. 

Målet har i 40 år varit att genom restriktiv narkotikapolitik inför ett narkotikafritt samhälle. 

Som man i en intervju i SVTs ”Fukus” om droger från 2007 så finns det folkvalda politiker som faktiskt 

på fullaste allvar tror att ett narkotikafritt samhälle är möjligt. Och inom 10 år dessutom. 

VI kan aldrig förbjuda bort droger. Det i sig är fullständigt omöjligt. Inte ens i ett Orwelskt 1984-samhälle 

kommer det vara möjligt att ha ett narkotikafritt samhälle. Nyfikenheten att utforska och utvidga/ 

avtrubba sitt sinne kommer alltid att finnas. Det är inget vi kan lagstifta bort. 

Jag ser ingen direkt fördel. 

Nackdelar finns det däremot många: 

Det kostar enorma polisiära resurser och pengar som kan användas till annat som är mycket viktigare. 

Det vi idag håller på att göra är att göra en hel generation misstänksamma mot polisen. När polisen 

går in och tar ungdomar för urinprov pga misstanke om att de använt sig av narkotika så skjuter man 

sig själv i foten. Olisen blir en findet för det unga folket. Och det är motsatsen till vad polisen skall vara. 

Polisen är den man skall kunna vända sig till om man blir utsatt för ett brott. Inte någon man ska behöva 

vara rädd för pga av att man vill testa på något kul som ung. 

De som styr denna politik är så övertygade om att de gör rätt att de blundar för det oerhörda klavertrampet 

som görs. Bara för att man innerligt vill väl med sin politik så betyder det inte att man gör rätt. 

Det måste politikerna i Sverige vakna upp och inse. 

Narkotikapolitik är inget man endast kan sitta och föra statistik över på papper. Det påverkar en oerhörd 

mängd ungdomars inställning och förtroende för rättsstaten i sig. 

Alla de som får se och höra om klasskompisar som inte gjort något dumt mer än att röka lite cannabis 

och som blir intagna för urinprov blir förvirrade och undrar varför detta maktutövande går ut över 

deras klasskompisar som till synes är snälla och roliga personer. 

Det leder i längden bara till att man växer upp med förvirring och förakt mot polisen och rättsväsendet. 

Vi är i Sverige inne på helt fel spår. 

Narkotikapolitiken påverkar så mycket mer än bara tillgången till och användandet av narkotika. 

Man måste våga ta tjuren vid hornen och sluta försöka sopa problemet under mattan, något vi gjort i 

över 40 år i detta land. 

Mycket mer toleranta, utan tvekan. 

USA kommer, vare sig föräldraföreningen mot narkotika, riksförbundet narkotikafritt samhälle eller 

IOGT-NTO vill det, inom de närmaste 8 åren reformera FNs narkotikapolitik. 

Marknadskrafterna som vill tjäna pengar på narkotika är många gånger starkare än de som vill förbjuda 

narkotika av moraliska skäl. 

Ideologerna kommer inte kunna stå emot de marknadsekonomiska krafterna. 

Nu menar jag inte att detta nödvändigtvis är bra. Jag ser hellre en statligt reglerad legalisering där 

man kan övervaka att vinstintressen inte går framför kvalitet och skademinimering. 

Vi vet alla att den fria marknaden bara bryr sig om kortsiktig vinst. Och när det handlar om rusmedel 

är detta farligt. 

Reklam bör naturligtvis inte få förekomma när det gäller rusmedel, vare sig det är cannabis eller alkohol 

eller tobak.

Christer Karlsson – Vad är KRIS? 

Det är en förening, Kriminellas Revansch i Samhället - en 

förening för, med och av kriminella och narkomaner och 

en del alkoholister också, som försöker hitta vägen tillbaka 

till samhället. Vi är ungefär 5 000 medlemmar i Sverige. 

Vi finns i 55 städer i Europa. Vi arbetar framför allt mot 

fängelser och hämtar folk som friges. Vi försöker fixa jobb 

och sånt. 

Är den svenska narkotikapolitiken, som du ser det, bra 

och effektiv när det gäller att minska tillgång och efterfrågan? 

Den fyller väl sitt syfte när det gäller det, men tycker att 

den släpar lite i en del frågor som till exempel när det gäller 

substitutionsbehandling och andra typer av mediciner för 

människor. Det har uppkommit mycket läkemedelsmissbruk 

av att vi har en restriktiv narkotikapolitik och det är 

inte bra det heller, att man börjar missbruka mer och mer 

mediciner. 

Är substitutionsbehandling något som KRIS ställer 

sig negativ till? 

Absolut. Vi tycker inte att det är bra alls. Vi kan tänka oss 

att människor kanske behöver en kortare avgiftningsperiod 

med hjälp av någon sån på ett sjukhus när man tänder 

av men sen – nej, ingenting. 

Hur ställer ni er till sprututbyte? 

Vi tycker inte att sprutbyte är en framkomlig väg för att 

jobba aktivt mot narkotika. Vår idé är att man ska försöka 

förhindra, göra det så svårt som möjligt att knarka. Sprututbyte 

innebär att man gör det lätt att knarka genom att 

man erbjuder en spruta som man samtidigt egentligen inte 

får använda eftersom det är förbjudet att knarka. 

Kriminellas revansch i samhället (KRIS) är en politiskt 

och religiöst obunden organisation i Sverige bildad 

1997 i Stockholm och med mål och syfte att främja 

kriminellas väg tillbaka till samhället. Föreningens medlemmar 

utgörs huvudsakligen av före detta kriminella 

och de arbetar främst lokalt genom personliga kontakter 

för att stötta varandra till ett liv utan brottslighet och 

droger. En av aktiviteterna de blivit uppmärksammade 

för är hur de möter nymuckade fängelsekunder som är 

villiga att börja leva ett hederligt och drogfritt liv. Förutom 

det har de även andra aktiviteter, bland annat en 

drogfri familjefest på midsommar. Föreningens motto 

är: Hederlighet, Drogfrihet, Kamratskap och Solidaritet 

Intervju med CHrister Karlsson, KRIS 

Ser du några fördelar med den svenska narkotikapolitiken? 

Fördelar egentligen är ju att det är förbjudet att knarka, dvs 

om du har narkotika i kroppen så kan du bötfällas eller åka 

i fängelse. Du kan straffas i alla fall och det är en sak som 

jag tycker är väldigt bra. Det finns en möjlighet att störa 

narkomaner för man behöver bli störd. 

Om man å ena sidan tillåter narkotika och alla får knarka 

fritt då ska vi inte ha något sånt, men är det förbjudet då 

ska det störas. Då ska det vara jobbigt att knarka. Det 

tycker jag vi är ganska bra på i Sverige. 

Det finns ju en del som tycker att man ska vara mer 

tolerant i synen på narkotika. Vad tror du om det? 

Det får stå för dom men jag tror inte dom själva har varit 

narkomaner i 33 år. Om det hade varit OK att knarka, så 

hade jag varit död nu. Jag lever tack vare att det har varit 

förbjudet och att det har varit svårt att knarka. Jag tror att 

det enda sättet att ta sig ifrån narkotikaberoendet är att det 

blir konsekvenser. 

Om du skulle få bestämma helt och hållet. Hur skulle 

du vilja ha det i den bästa av världar? Du har alla pengar, 

du har all personal du kan önska dig och du har 

det politiska stödet. Det är du som bestämmer! 

Jag skulle vilja öppna upp fler möjligheter för människor 

som verkligen vill sluta knarka. Jag skulle vilja möta den 

nya generationen narkomaner som också är kriminella, 

som har ett behov och en vana av att använda mycket 

pengar. Det är där någonstans som jag känner att vi misslyckas 

lite grann med att ställa upp med saker som får 

dom att bryta sin bana. Där skulle jag vilja sätta in mer 

pengar för att kunna få folk mer intresserade av att byta 

livsstil, dvs med lägenhet, med pengar eller saker som gör 

att man får folk till andra sidan – till vår sida.

I det här numret av ActNow:s magasin handlar det 

bland annat om hur det ser ut i andra länder. Du sa 

inledningsvis att ni har verksamhet i 55 städer i Europa. 

Ja. 

Vad säger man ute i Europa då när svenska idéer av 

det slag som KRIS står för lanseras? 

Det beror lite på vilket land man pratar om. I Danmark är 

det ganska döfött. KRIS verksamhet i Danmark består 

väldigt mycket av att dom som vill komma till oss och få vår 

hjälp måste avgiftas därför att dom får dels legal narkotika 

på anstalter, dels så är det inte så hård koll på anstalterna 

i Danmark. Där har dom svårt att förstå den restriktiva politiken 

som KRIS har. I Finland däremot tar man emot det 

med öppna armar och tycker att det är väldigt bra att det 

finns det alternativet. I Finland finns det mycket illegal användning 

av Subutex, som förstör ungdomar i låga åldrar. 

I Ryssland är det lite svårt och i Ukraina också. Dom har 

en annan inställning, både till narkotika och, framför allt, 

sprit. Det känns som om dom måste vara påverkade av 

något hela tiden. 

Det är bra att det finns en oas för dom människor som 

verkligen vill och förstår att har man varit narkoman i halva 

sitt liv så kan man inte använda några som helst droger. 

Det funkar inte. 

Vilka länder i Västeuropa är ni engagerade i? 

Det är egentligen bara Sverige, Danmark och Finland. Vi 

har lite grann i Norge men inte något uttalat. Sedan är det 

Ryssland, Vitryssland, Ukraina och lite i Vilnius i Litauen. 

Sedan är det inte så mycket mer. 

Vi håller på och försöker i Italien. San Patrignano i Italien 

är väldigt intresserade av vår metodik när det gäller att 

hjälpa kriminella tillbaka. 

Är det något problem i er verksamhet att en del 

återvänder till ”brottets bana”, att det kanske finns 

motståndare i fängelsepopulationen? 

Det finns människor som kommer till oss och misslyckas, 

men jag tror att dom är så pass klara över att det är dom 

själva som har gjort ett misslyckande, att dom inte har 

klarat den här banan. Att dom sen väljer en annan bana 

handlar mer om deras egna val och valmöjligheter. För 

många är det just det enklaste som folk väljer och finns det 

alldeles för många alternativ så blir det svårt för många. 

Jag tycker att det är viktigt att vi har en narkotikapolitik 

som är hård, sen väljer kanske inte alla att gå vägen mot 

ett helt drogfritt liv. Det finns människor som vill annat, 

men efter många om och men så brukar dom komma till 

oss i alla fall när alla andra dörrar är stängda. Det handlar 

väldigt mycket om konsekvenser. Ju mer konsekvenser 

man får av sitt missbruk , desto fortare kommer man till 

en organisation som KRIS eller andra modeller, Anonyma 

Narkomaner, som verkligen är stora i Sverige. 

Kan man vara med i KRIS och dricka alkohol? Kan 

man vara med i KRIS och röka brass? 

Nej. 

Så väljer man KRIS så väljer man att avstå från både 

kriminalitet och droger. 

Absolut om man är en missbrukare som söker hjälp. Om 

man kommer in som stödmedlem – vi har hedersmedlemmar 

som kungen och drottningen – och vi kan inte säga till 

dom att dom inte får dricka. Det blir lite svårt.

EMCDDA (European Monitoring Centre for Drugs and 

Drug Addiction) eller på svenska ECNN (Europeiska 

centrumet för kontroll av narkotika och narkotikamissbruk) 

inrättades 1993. EMCDDA invigdes i Lissabon 

1995 och är en av EU:s första decentraliserade byråer. 

EMCDDA:s syfte är att ge EU och dess medlemsstater 

en objektiv överblick över EU:s narkotikaproblem och 

en faktabaserad grund för narkotikadebatten. I dag 

ger centret de politiska beslutsfattarna de uppgifter 

som behövs för att utarbeta väl underbyggda lagar 

och strategier gällande narkotika. Den hjälper också 

yrkesverksamma inom området att fastställa bästa 

praxis och utveckla nya forskningsområden. 

Jag heter Brendan Hughes och arbetar som analytiker 

av nationell lagstiftning här på EMCDDA. Mitt arbete 

består i att titta på olika aspekter av lagstiftningen i 

EU:s medlemsstater och kandidatländerna. Jag har 

arbetat här i nio år nu och övergår nu allt mer från att 

göra beskrivningar av varje land till en mer jämförande 

analys. Jag granskar vad olika länder gör i förhållande 

till varandra utifrån olika aspekter av ländernas narkotikalagstiftning. 

Hur många länder ”övervakar” ni? 

Det rör sig om ett 30-tal nu. 

Finns det några stora skillnader mellan olika länder 

som borde bli föremål för ytterligare undersökning? 

Det finns en hel del skillnader. EU har funnits sedan EC 

kom till för ungefär 50 år sedan. Alla länder anser att 

narkotikasmuggling är av ondo och smugglarna skickas i 

fängelse. När det handlar om efterfrågeminskning och hur 

man hanterar användare av narkotika så finns det däremot 

stora skillnader. 

Det kanske mest intressanta, ur juridisk synpunkt, är skill- 

EMCDDA 

European 

Monitoring Centre 

for Drugs and 

Drug Addiction 

Brendan Hughes Frank Zobel 

Analytiker av Narkotikapolitisk 

nationell lagstiftning analytiker 

naden mellan de länder som kriminaliserar användningen 

av narkotika i sig och de länder som bara kriminaliserar innehav 

för personligt bruk. Jag har inte de exakta uppgifterna 

just nu. Jag ska titta närmare på det under det här året, 

men jag tror att det är mellan 10 och 12 länder av 30 där 

användning av narkotika i sig är ett brott. 

Det är viktigt ur juridisk synpunkt eftersom grunden för 

all modern narkotikalagstiftning, FN-konventionerna, inte 

kräver kriminalisering av användningen. Det är viktigt 

främst av två skäl. För det första så betyder det att polisen 

kan ta blodprov, ibland utan medgivande från den det 

gäller, för att undersöka om personen ifråga har begått ett 

brott. Det skulle man aldrig kunna göra i ett land där innehav 

inte är ett brott, och det andra som kan tyckas vara 

ett mindre problem och som handlar om sprututbyte. Vi 

frågade länderna om lagstiftningen kring sprututbyte och 

om rena ”verktyg” kunde tas i beslag. De flesta länderna 

svarade nej på frågan men ett fåtal länder sa att eftersom 

användning av narkotika är ett brott så kan den som innehar 

en spruta åtalas för att gå omkring utrustad med ett

ottsverktyg. Det är en intressant detalj som jag ska titta 

närmare på under det kommande året. 

Beträffande klassificering så klassificeras droger på olika 

sätt i de olika medlemsländerna. FN-konventionerna 

föreskriver ett speciellt system för klassificering och de 

olika länderna tillämpar det på alla tänkbara sätt. En del 

länder säger att alla droger är lika olagliga. Andra menar 

att vissa droger är mer skadliga än andra. Jag tror att det 

nu är sju EU-länder som klassificerar narkotika utifrån de 

skador de åstadkommer. Sedan finns det några som tar 

upp cannabis särskilt – Belgien, Holland och Luxemburg. 

Detta är formella klassificeringssystem. Sedan har vi det 

informella systemet för klassificering, till exempel när det 

gäller kvantiteter. Jag tror inte att det finns något land som 

säger att 10 gram cannabis ska jämföras med 10 gram 

heroin. De juridiska systemen konstaterar på något sätt 

alltid att det är skillnader i dosstorleken mellan olika droger 

– till exempel fem gram cannabis men bara 0,1 gram 

heroin. 

Beträffande innehav så har det nyligen förekommit stora 

diskussioner om Portugal och det faktum att landet avkriminaliserade 

användning och innehav för personligt bruk. 

När hände det? 

Själva lagen antogs i juli 2001 som ett resultat av en strategi 

som publicerades 1999. 

När det gäller Portugal så har vi inte hört talas så 

mycket om det här förrän ganska nyligen. Vad beror 

det på? 

Jag vet inte riktigt. Det verkar som om en rapport gjord av 

en amerikansk jurist startade det hela. Rapporten åstadkom 

rubriker i USA och efter det så skedde en global rapportering 

om rapporten. Det är lite konstigt eftersom det 

gjorts åtminstone två utvärderingar av den portugisiska 

narkotikastrategin sedan lagen infördes. Men ingen har 

hört talas om dom. En gjordes av den portugisiska regeringen. 

Jag känner till ytterligare en akademisk studie, men 

det var den här amerikanska studien som hamnade i tidningsrubrikerna 

och fick snöbollen att börja rulla. 

Det är sant att Portugal avkriminaliserade. Det är också 

sant att Portugal, tekniskt sett, är det enda landet som 

avkriminaliserat innehav [obs! av all narkotika] med betoning 

på avkriminalisering. Det handlar om en övergång från 

brottslig handling till icke-brottslig handling. 

Det fanns ytterligare sju länder som redan tidigare infört 

andra sanktioner än de straffrättsliga för innehav av narkotika 

för eget bruk, men de tog inte steget fullt ut från brottslig 

handling till icke-brottslig handling, men det är ingen 

talar om det idag. 

Vilka sju länder handlar det om? 

Tjeckien, Estland, Spanien, Italien, Lettland och Litauen. 

Man kan diskutera Nederländerna därför i själva verket är 

innehav av cannabis, oavsett mängd, enligt lagen ett brott. 

Skillnaden är att där har åklagarmyndigheten utfärdat ett 

direktiv som i praktiken innebär att man inte ska bry sig om 

att straffa. Även om innehav av cannabis enligt lagen är 

ett brott där så specificeras inget straff för fem gram [den 

mängd cannabis vem som helst över 18 år kan inhandla 

på någon av landets så kallade coffee shops]. 

Vi har den brittiska omklassificeringen av cannabis där 

man hade en stor diskussion om att ändra den maximala 

straffsatsen på fem års fängelse till två års fängelse för 

eget innehav. Det är ett mycket högt straff i ett europeiskt 

sammanhang. 2006 stoppade man 113 000 personer för 

innehav av cannabis där. 100 000 av dessa fick en varning. 

I själva verket var det bara 200 av 113 000 som fick 

fängelsestraff. Man måste ha klart för sig vad lagen säger 

och vad som i själva verket händer.

I Portugal har vi en avkriminalisering, men absolut inte 

en legalisering. Du stoppas, narkotikan beslagtas och du 

hamnar i ”domstol”. Skillnaden är att det inte är en domstol 

för brottmål. Det är en ”hälsotribunal” och det är den stora 

skillnaden. Portugal har instiftat ett nationellt system för 

”narkotikadomstolar”. 

Hur många sådana finns det i Portugal idag? 

Det finns ungefär en per region vilket betyder att det finns 

17-18 stycken. Jag tror att Lissabon har fått sin andra. 

Så målen där prövas administrativt? 

Ja. 

Finns det någon möjlighet till tvångsvård i sammanhanget? 

Jag tror inte att det finns någon tvångsvård. Böter är en 

möjlighet, men den huvudsakliga idén är att inte straffa. 

Det är skillnaden mellan Portugal och alla de andra länderna. 

Alla de övriga länderna har sanktioner, även om det är 

avkriminaliserat, men där är den huvudsakliga idén fortfarande 

bestraffning. 

I Italien till exempel finns möjlighet att dra in körkortet eller 

passet, vilket i grunden utgör en bestraffning. I Portugal 

handlar det inte om bestraffning. Där försöker man få 

folk att avstå från att använda droger. Vad kan vi göra för 

att få den här personen att avstå från att använda droger 

igen? Det finns en hel uppsättning möjliga sanktioner - att 

man tillfälligt avstår åtgärd men att man lika gärna tar upp 

målet igen om vederbörande fortsätter använda narkotika. 

Man kan råda personen ifråga att söka upp ett behandlingscenter. 

Man kan dra in körkortet. Man kan förbjuda en 

person att vistas inom ett visst område. Tribunalen kan 

utfärda böter men det händer inte ofta. Jag har inte de 

exakta siffrorna men det är mellan 10 och 20 procent som 

får böter 

Var går då gränsen för vad som kan behandlas i en 

tribunal och vad som behandlas som ett brottmål? 

Portugiserna säger att gränsen går vid tio dagsdoser och 

det finns någon form av reglering som definierar hur mycket 

en daglig dos är. Det ligger mer eller mindre i linje 

med det som gäller i många andra länder i Europa. Jag 

vill påstå att ett antal andra länder sätter gränsen vid fem 

dagsdoser. Jag håller på att slutföra en tabell om detta 

med avseende på antalet gram.

Kvantiteten, var gränsen går är ett ständigt problem. Jag 

har fått så många frågor om detta från olika länder. Var ska 

vi sätta gränsen? Vad är rätt svar? Det finns inget rätt svar. 

Vi hade ett exempel för ett par år sedan. Bulgarien tog bort 

den del i lagen som stadgade undantag för innehav av en 

dos eftersom de menade att det inte fungerade. ”Vi kan 

inte definiera vad en dos är. Det är inte klart. Vi tar bort 

det”, sa Bulgarien. 

Italien å andra sidan har återinfört trösklar för kvantiteter. 

Där säger man att det inte fungerar utan sådana trösklar. 

Där har man prövat utan tröskelvärden i tio år och där 

säger man att det inte fungerar och att man haft personer 

som argumenterat om behovet av enorma mängder för 

personligt bruk. 

Ett tredje exempel är Storbritannien som sa att man för 

första gången någonsin skulle introducera tröskelvärden 

och att man skulle bestämma hur dessa värden skulle se 

ut och man hade överläggningar om detta under ett år. 

Efter det sa man, jag kommer inte ihåg den exakta ordalydelsen, 

att vi har kommit fram till att det inte finns någon 

enskild dosgräns som skulle vara tillämplig i alla sammanhang, 

så dom avstod det hela. 

Det här är ett ständigt problem och olika länder har olika 

idéer. Jag håller på att titta på gramgränserna och det är 

fascinerande. En del länder jämställer heroin och kokain. 

Dom sätter gränsen vid ett gram. Andra länder anser det 

vara en tiofaldig skillnad mellan heroin och kokain, och några 

länder anser att gränsen för heroin ska sättas vid en 

tredjedel av gränsen för cannabis – 3 gram respektive 10 

gram. Ytterligare andra vill sätta gränsen vid en tiondel eller 

ännu mindre. Det pågår en ständig debatt. 

Klassificering av droger är ett annat intressant kapitel. 

Nyligen var debatten i Storbritannien omfattande 

då David Nutt, den tidigare chefen för den brittiska 

regeringens rådgivande organ i narkotikafrågor, sa att 

det nuvarande systemet för klassificering av droger är 

omodernt. Finns det stora skillnader i hur droger klassificeras 

i olika länder i Europa? 

4 av 27 länder utövar kontroll över narkotika utifrån riskperspektivet 

vid eget bruk. De gör skillnad på ”lätta” droger 

och ”tunga” droger. I 3 andra länder särskiljer man cannabis 

från alla andra droger. Resterande 20 konstaterar i 

stort att alla droger är lika, att alla droger är dåliga. 

Ibland påverkar klassificeringen hur maximistraffet utformas. 

Ibland säger länder att all narkotika behandlas lika i 

lagen och sedan säger de i direktiv till åklagarna att de ska 

koncentrera sig på vissa droger och inte på andra. Det här 

förs vidare till domarna, som i sin tur har en annan syn. Vi 

har precis studerat domar där vi i ett par länder fann att de 

genomsnittliga domarna för narkotika som klassificerades 

på samma sätt varierade avsevärt beträffande de straff 

som utdömdes. Domarna har sin egen syn på huruvida all 

narkotika ska behandlas lika eller ej eller om vissa grupper 

av narkotika ska behandlas lika eller ej. Även om du 

skriver in det i lagen så är det till syvende och sist upp till 

domaren att avgöra domen. 

Om vi tittar på ”lagliga droger”, dvs icke narkotikaklassificerade 

droger, så verkar det utgöra ett problem 

i flera länder. Hur hanterar man det problemet i olika 

europeiska länder 

Det hanteras olika i olika länder. Det finns några länder i 

Europa som har ett klassificeringssystem som vi kallar det 

analoga systemet – där en drog är en analog till en annan. 

Så om en drog visar sig vara analog till en som redan är 

klassificerad så blir den automatiskt kontrollerad. 

Vilka länder har ett sådant system? 

Norge har det. Underligt nog har Luxemburg precis infört 

det för Spice. Deras definition av Spice-produkter är en 

analog definition. Lettland har det och jag tror också att 

Malta har det. Den benämning man vanligtvis använder 

i sådana fall är ”derivat” eller ”liknande farmakologisk effekt”. 

En snävare version av det är det som vi kallar en generisk 

definition. Där tittar man på substansens kemiska struktur 

och om den kemiska strukturen är av samma slag som 

andra droger så kan den placeras i samma klass. Allt det 

här hänger ihop med det faktum att enligt den europeiska 

konventionen om mänskliga rättigheter kan ingen fängslas 

för det som inte är en brottslig handling. 

Det i sin tur betyder att man mycket tydligt måste definiera 

vad en brottslig handling är. Man kan inte bara säga 

att något handlar om smuggling av droger, skaka på axlarna 

och bortse från definitionen av droger. Ska du skicka 

någon i fängelse i 20 år så måste du vara mycket, mycket 

tydlig om vad den personen skickas till fängelse för. Alla 

länder har en lista över substanser – en egen lista. Frågan 

när det gäller ”lagliga droger” är hur snabbt man kan få in 

en ny substans på listan om man vill det. 

Något annat beträffande “lagliga droger” är problemet i sig. 

Ärligt talat vet vi inte vad vi talar om. ”Lagliga droger” är ett 

uttryck som valsar runt i pressen. Hälften av tiden är dom 

inte lagliga. De är lagliga i ett eller två länder samtidigt som 

de är helt förbjudna i andra länder. Det är vanligt att de 

droger som det blir stora rubriker omkring är de som faktiskt 

redan blivit föremål för kontroll i fyra eller fem länder 

så att kalla dom för ”lagliga” är en helt felaktig benämning. 

I Europa är det normalt för länderna att kontrollera de substanser 

som de vill ska vara kontrollerade. Vi har en lista 

över alla substanser som kontrolleras i enlighet med FNkonventionerna, 

cirka 250 stycken, och sedan ytterligare 

250 som står under kontroll i olika länder. En del av dom 

står under kontroll i 20 länder, andra bara i två. 

Om ett land vill förbjuda en substans är frågan hur snabbt 

man reagerar och olika länders juridiska system ser ut på 

olika sätt. Vi har dels det här med analoga eller generiska 

definitioner där en substans automatiskt blir föremål 

för kontroll så snart den dyker upp. Sedan är frågan hur 

snabbt ett departement kan klassa en ny substans. 

I en del länder handlar det nästan bara om att sticka ett 

lagförslag under näsan på ministern som sedan skriver 

under det. I andra länder måste det passera båda kam-

arna i parlamentet och skrivas under av statsöverhuvudet 

och det kan ta ett år eller mer. 

Sverige är fascinerande i det avseendet eftersom ni har 

den här lagen om hälsofarliga varor som innebär en procedur 

som, om jag kommer ihåg rätt, går snabbare än sex 

månader. Sedan har vi ytterligare något som jag tror är 

nästan unikt för Sverige och det är att en drog som är kontrollerad 

i FN-konventionerna automatiskt blir det i Sverige. 

Andra länder måste starta en procedur för att föra in 

det i sin lagstiftning och det kan ta två veckor eller kanske 

upp till ett år. 

Om droger som säljs över internet kommer att bli ett 

ännu större problem än vad det är idag, finns det då 

idéer eller förslag från EMCDDA hur man ska hantera 

det? Med tanke på hur hanteringen sker är det svårt 

att komma åt en hantering där man kanske placerar en 

order via en webbplats i Storbritannien, varorna levereras 

från Tyskland och pengarna hamnar på ett konto 

i Brasilien. I vilken utsträckning diskuterar ni det här 

problemet? 

För det första så har vi ett tidigt varningssystem som tar 

emot material från polis och forensiska institut som gör att 

vi får reda på vilka droger som tagits i beslag och vilka nya 

droger man har hittat. Vi får reda på det mycket, mycket 

tidigt och kan, om det behövs, snabbt underrätta andra 

länder. Detta kan i sin tur resultera i en riskskattning och 

sedan till och med kontroll på europeisk nivå, vilket betyder 

att alla länder måste kontrollera drogen ifråga. 

För det andra har vi ett projekt där vi tittat på internet under 

ett par år och försökt få en ögonblicksbild av försäljningsställena. 

Det finns en faslig massa sådana på internet 

men när man granskar det hela närmare är det en 

ganska begränsad mängd försäljare och leverantörer. Vi 

kommer att göra det här årligen för att se vad som finns 

och vad som är på gång. 

Har ni publicerat något om det än? 

Det finns i EMCDDA:s årsrapport. 

När började ni rapportera om detta? 

För två år sedan. Det bör tilläggas, apropå det du nämnde 

tidigare om det här skulle bli ett stort problem. Jag tror att 

om man tittar på de här substanserna, titta till exempel på 

ESPAD:s undersökningar där skolbarn ger svar på frågor 

om olika substanser, så kommer internetdrogerna inte i 

närheten av prevalensen för cannabis, amfetamin eller 

ecstasy. Jag tror att det vi talar om handlar om få procent 

i jämförelse med de ”större” drogerna. Det är viktigt att se 

proportionerna. 

Vi ser också att användarna gör sina egna val. mCPP till 

exempel fanns i 20 av 27 länder . Det låter som det är 

ett globalt fenomen, men utifrån vad vi har hört och sett 

av effekterna av det så verkar det snarare handla om stor 

tillgång mer än något annat därför användarna verkar inte 

uppskatta det 

Det förtjänar att uppmärksammas och det gör vi, men idén 

om att mCPP skulle vara en ny crackepidemi som sveper 

över Europa är mer en mediahype än något som har med 

sanningen att göra. 

Vi tittar på det här eftersom vi ser ett paradigmskifte när 

det gäller försäljning av droger - online-upplevelsen, tjusiga 

förpackningar, de exotiska örterna. Vi ser en förändring 

av marknadsföringen och teknologin och vi måste följa upp 

det för det kan innebära marknadsförändringar. Vi är inte 

säkra än, men det finns karakteristika som kan innebära 

att det sker en stor förändring. 

Mitt namn är Frank Zobel och jag är narkotikapolitisk 

analytiker här på EMCDDA. Det betyder att jag tittar 

på nationella drogstrategier och handlingsplaner som 

utvecklas av medlemsländerna och också av EU. Jag 

följer också utvärderingarna av handlingsplanerna 

och koordinationsmekanismen som länderna tillsätter 

för att tillämpa dessa handlingsplaner. Jag är också 

inblandad i koordinationen av årsrapporten från EM- 

CDDA (om drogsituationen i Europa). 

Om vi tittar på de nationella handlingsplanerna i de 

olika länderna, är det stora skillnader? 

Det är stora skillnader, men låt mig börja med att berätta 

lite om utvecklingen som har skett. Omkring år 1995 

hade en tredjedel av de 30 länder som vi idag övervakar 

en nationell drogstrategi och handlingsplan. Det innebär 

en allmän plan över hur landet vill bekämpa drogproblemen. 

Idag har 29 av de 30 länderna en nationell handlingsplan. 

Vi kan till och med säga 30 då den sista har en 

för varje provins, bara att det saknas en på den nationella 

nivån. Så detta finns nu överallt och det har blivit standard 

i europeisk narkotikapolitik att ha en fyraårig eller sexårig 

strategi eller handlingsplan där du specificerar vad du gör. 

Den andra utvecklingen som har skett under åren är att 

dessa handlingsplaner har blivit mer och mer detaljerade. 

Medan länderna i början angav en viss nivå eller ett visst 

antal avsikter de hade, säger de idag väldigt precist att de 

t.ex. vill öka antalet behandlingsplatser med 30%. Så det 

är den andra förändringen. Den tredje, som nu är väldigt 

uppenbar därför att vi nu befinner oss i en runda där många 

länder förnyar sina strategier och handlingsplaner, finns 

det en avsikt att utvärdera tillämpningen av handlingsplanerna; 

”har vad vi planerat att göra verkligen tillämpats?”. 

Man kan se att länderna tampas ganska mycket med att 

göra detta men de försöker verkligen. 

Så det handlar om utvecklingen. Om man gjorde en analogi 

skulle man kunna säga att: 1995 hade några länder i 

Europa en bil medan andra inte hade någon bil, och de 

som hade bilar hade väldigt olika bilar. Idag har alla en bil 

och de är alla av samma märke. Det betyder inte att det 

är likadana bilar. En del har valt den mindre modellen med 

stor motor och andra har valt stadsjeepen. Så det finns 

ett särskilt gemensamt innehåll som är heltäckande; det 

täcker både minskning av utbud och efterfrågan, det bör 

vara evidensbaserat. Det hänger på hur länderna ser på 

evidens, men det skall vara evidensbaserat. Det bör även 

utvärderas. Det bör täcka hela spektrumet, framförallt när 

det gäller åtgärder för minskning av efterfrågan, vilket in-

nebär preventionsprogram, social återintegrering, och i 

många länder skademinskning - inte i alla, men i de flesta 

länder. Det skall också finnas ett datasystem bakom som 

kan hålla koll på vad som verkligen genomförs. 

Så ingredienserna är desamma, men mängden av varje 

ingrediens beror mycket på länderna, och ofta är exemplet 

hur mycket skademinskning man har i länderna. Där ser 

man stora skillnader mellan en del länder som verkligen 

har satsat på 

den här typen 

av åtgärder, 

som har substitutionsbehandling 

för opiatmissbrukare 

som en nyckeldel av sin narkotikapolitik. Ibland går det så 

långt som att ha heroinförskrivning och sprututbyte. I andra 

länder, och jag tror att Sverige hör mer till den gruppen, är 

dessa åtgärder bara komplement till andra åtgärder som 

redan är kärnan i den nationella narkotikapolitiken. Det är 

snarare ”stödjande” kortsiktiga åtgärder som egentligen 

inte är önskade, men då situationen är som den är, är det 

viktigt att ha dem. 

Detta är vad jag ser på den europeiska nivån. Jag bör 

också tillägga att sedan början av 90-talet finns det europeiska 

handlingsplaner där länderna enas om ett visst antal 

punkter, att dessa handlingsplaner också har blivit mer 

och mer detaljerade och att länken mellan de europeiska 

handlingsplanerna och de nationella handlingsplanerna 

blir starkare hela tiden. Referenserna är mycket starkare, 

så i de nationella handlingsplanerna ser man mer och 

mer reflektion kring beslutsfattande på den europeiska 

nivån. Det är mest användbart i de nya medlemsländerna, 

men det sker mer och mer även i de ursprungliga 

medlemsländerna. 

Regeringar kommer och går, så är det någon väsentlig 

skillnad i narkotikapolitiken beroende på vem som sitter 

vid makten? 

Det tror jag inte. Jag har inte sett några skillnader som 

beror på olika typer av regeringar. Jag tror att ett av de stora 

problemen med vår förståelse för narkotikapolitik i Europa 

är att vi tenderar att se på den antingen från ett politiskt 

maktperspektiv eller helt enkelt i ett ramverk – skademinskning 

eller ingen skademinskning. Om man vill förstå ett 

lands narkotika- 

“Marijuana är en av de saker där människor 

lätt blir emotionella, utan att egentligen 

veta vad de pratar om” - Brendan Hughes 

politik måste du 

titta på mer – 

landets övriga 

folkhälsopolitik 

– för att förstå 

hur den har 

utvecklats, och där är inte regeringarna nyckelaktören 

som kommer att förändra. Det betyder inte att en skiftande 

regering inte, åtminstone delvis, förändrar narkotikapolitiken, 

men jag tror inte att det är ett nyckelelement som 

förändrar typen av narkotikapolitik. Vad man måste tänka 

på är att ibland gör regeringar som kommer till makten 

väldigt starka uttalanden, sätter till och med in dem i den 

nationella drogstrategin, men innehållet i den tillämpade 

drogstrategin förändras inte. Det har vi sett flera gånger i 

Europa. Faktum är att det tar ganska lång tid att förändra 

en narkotikapolitiks inrikting. 

Anledningen till att jag frågar är att om vi tittar på den 

svenska handlingsplanen när det gäller narkotika, vi 

har två stycken – en för alkohol och en för narkotika 

– den som är giltig nu gäller för 2006-2010, och den 

förs av ”Alliansen”, som består av i princip alla utom 

Socialdemokraterna, Vänsterpartiet och Miljöpartiet. 

Om du jämför den nuvarande handlingsplanen med 

den tidigare (då Socialdemokraterna satt vid makten), 

så är det ingen skillnad alls. Jag skulle säga att oavsett 

vem som sitter vid makten i Sverige så är narkotikapolitiken 

densamma. De kan bråka om nästan vad

som helst – skolor, vård av äldre, trafik, osv – men 

när det gäller narkotikapolitik råder det enighet mellan 

partierna. Gäller detta fler länder eller är det specifikt 

för Sverige? 

Jag tror att enigheten i Sverige är välkänd för att vara 

bland de starkaste när det gäller narkotikapolitik, b.la. därför 

att narkotikapolitiken i sig också är väldigt tydlig. Jag 

känner inte till en så stark enighet någon annanstans, men 

det andra klassiska exemplet är Nederländerna där det 

inte råder lika stark enighet, men det ligger ändå några 

allmänna idéer bakom narkotikapolitiken, vilka delas av de 

olika partierna, vad jag har förstått. 

Oavsett i vilken riktning man rör sig – mot ett mer restriktivt 

eller tolerant håll – antar jag att det folkliga 

stödet är väldigt viktigt. Oavsett vilken typ av lagar du 

vill introducera kommer ett stort folkligt stöd att göra 

en lag mer effektiv. Håller du med? Om du föreslår 

något och folk 

håller med dig, 

då blir det 

mycket lättare 

att genomföra 

förslaget. 

Så är det förmodligen,absolut. 

Om du 

har folkligt stöd 

för en lag så är 

chanserna att 

lagen tillämpas 

större. 

Så om vi tittar på narkotikapolitiken i olika länder, tror 

du att förslag i de olika länderna har folkligt stöd eller 

fattar man beslut över huvudet på folk? 

Det enda exemplet jag känner till är från Schweiz, från min 

förra karriär, där man gjorde undersökningar om stödet för 

narkotikapolitiken under den perioden då problemen var 

som störst i Schweiz. När vi gjorde en klassisk politisk telefonundersökning 

med ett representativt urval på runt 1000 

schweizare, hade vi en otroligt stor procentsats som var för 

heroinförskrivning och injektionsrum. Därför att det rådde 

enighet på den tiden på grund av problemet, storleken och 

synligheten av problemet, och p.g.a. vad dessa unga människor 

stod inför, var man tvungen att hitta en möjlig åtgärd 

för att hjälpa dem. Därför hade dessa åtgärder så stort 

stöd. Jag känner till ett annat exempel från Kanada där 

de var väldigt förvånade över stödet de hade för den här 

typen av åtgärder. Men dessa är de enda jag känner till, 

den här typen av undersökningar. Vi har Eurobarometerundersökningarna 

där det brukar finnas information om 

hur folk ser på idén och riskerna med legalisering. Här ser 

du ganska stora skillnader mellan olika länder, men ett generellt 

nej till legalisering, förutom en eller två länder. 

Brendan: 

Det sista jag minns var att alla länder sa nej. Jag tror det 

var 2006. Det land som kom närmast var Nederländerna, 

och där var 43 procent för. Jag tror att det handlade bara 

om marijuana, inte alla droger, och även då var det runt 40 

procent, det är fortfarande en minoritet. 

Som är för legalisering? 

Ja, jag minns bara rubrikerna. Inget land var för legalisering. 

Frank: 

En sak till om folkligt stöd. Det verkar som att ju mer man 

hanterar drogproblemet på en lokal nivå, desto större är 

möjligheterna att förändra narkotikapolitiken, därför att du 

försöker hitta lösningar på väldigt praktiska problem. Detta 

behöver inte bara vara skademinskning, det kan också 

vara väldigt innovativa preventionsprogram; jobba med 

riskgrupper eller så, och där kan du få ganska stort stöd. Så 

en av de viktiga variablerna i narkotikapolitik är förmodligen 

också hur länderna är organiserade, och ju närmare du 

ligger ett feder- 

“Om din indikator är att stoppa droganvändning 

kommer du inte att nöja dig med 

heroinförskrivning, men du kommer inte 

nöja dig med någonting för den här gruppen, 

därför att den här gruppen är en grupp 

som karaktäriseras av sin oförmåga att sluta 

använda droger.” - Frank Zobel 

alt system, med 

många regioner, 

oberoende – där 

finns det många 

möjligheter 

att genomföra 

innovativa åtgärder. 

Du kan 

se det i Spanien, 

Tyskland, m.m. 

Det finns stora 

möjligheter att 

försöka andra 

saker och få 

väldigt praktiskt lokalt stöd för dessa saker. 

Det är ju en stor diskussion om medicinsk marijuana i 

USA. Är det mycket diskussion om det i Europa? Nederländerna 

har ju Bedrocan... 

Brendan: 

Det är i princip allt. Jag följer det inte speciellt mycket. Jag 

producerade ett material om det när jag först kom hit, för 

8-9 år sedan. Vi hör lite oväsen om det då och då. För ett 

tag sedan svarade jag en man som var ganska upprörd 

över det faktum att vi pratade om cannabisbruk som ett 

brott. Han sa ”Jag använder Bedrocan, hur kan ni anklaga 

mig för att vara kriminell?”, och mitt svar var ”vårt jobb är 

att tampas med drogproblemet i Europa. Om du använder 

det för medicinska ändamål så är det inget problem. Du 

vet, många opiater har medicinska användningsområden. 

Vi tampas med morfinmissbruk, vi tampas med bensodiazepinmissbruk. 

Vi talar om missbruk. Vi vet att dessa preparat 

har lagliga medicinska användningsområden också, 

och vi skiljer på detta”. 

Vi ser det inte så ofta. Marijuana är en av de saker där 

människor lätt blir emotionella, utan att egentligen veta vad 

de pratar om. Jag tror att det endast är i Nederländerna en 

sådan sak som medicinsk marijuana existerar, och om du 

tänker efter, så vitt jag minns, är Bedrocan inte marijuana 

utan det är extrakt.

Då hamnar du i en ny diskussion “pratar 

du om marijuana i sig, rökning av 

växtdelar eller hasch, eller pratar du 

om derivat och extrakt?”, och derivat 

och extrakt – det är samma sak med 

hundra andra olika mediciner, de är 

derivat eller extrakt. Problemet är att 

det kommer från cannabis och därför 

blir folk väldigt emotionella. I USA har 

de skrivit ut Marinol – syntetiserat delta-9-THC 

– i flera år. Är det medicinsk 

marijuana eller ej? Jag känner till ett 

brittiskt företag, G.W. Pharmaceuticals, 

som har jobbat på det i flera år, 

och här måste vi skilja på saker och 

ting, därför att EU har ett centraliserat 

system för godkännande av mediciner. 

Det görs av EMEA - European 

Medicines Agency i London. 

Så vitt jag vet har de en särskild nivå 

och ett visst antal tester och kriterier 

som ett preparat måste uppfylla innan 

det får passera EU. När det gäller 

medicinsk användning tror jag att det 

är mer upp till dem än till oss. Från ett 

juridiskt perspektiv har jag inte sett 

några lagar förutom de holländska som säger att medicinsk 

marijuana är möjligt. Jag har sett några lagar anpassas för 

att tillåta det ifall det skulle behövas i framtiden. Jag har 

hört då och då om domare som låtit någon slippa straff 

därför att deras marijuana var till för att mildra allvarliga 

medicinska problem, men jag har inte sett mycket i lagarna 

i de olika länderna. 

När vi studerade cannabissituationen, oavsett användningsområde, 

i Nederländerna, stötte vi på Bedrocan, 

som tillhandahålls i tre olika varianter/sorter. 

En person i Sverige kontaktade oss och undrade om 

det skulle vara möjligt för honom att importera det till 

Sverige. Det är inte möjligt. Om han gjorde det skulle 

det vara en brottslig handling. 

Frank: 

EMCDDA sammanställer och 

publicerar varje år en rapport om 

drogsituationen i Europa. 

Det är inte juridiskt omöjligt, men administrativt är det 

väldigt svårt. Du måste få en väldigt speciell licens från 

hälsovårdsdepartementet, sen måste apoteket ha en licens 

och läkaren måste ha en licens. Så i teorin är det 

möjligt och jag har hört rykten att folk säger ”Ja, licenserna 

finns tillgängliga, men när du ansöker så får du dem aldrig”. 

Jag vet inte. 

Vi kontaktade läkemedelsverket och de sa att det 

här inte är en godkänd medicin. Det skulle inte vara 

möjligt att få in det i Sverige. Vi ställde frågan ”har det 

här godkänts som medicin i Nederländerna?” till den 

holländska cannabisbyrån, och svaret är nej. Det har 

inte godkänts som medicin av myndigheterna, MEN 

läkare kan ändå skriva ut det till holländska patienter. 

Vår nästa fråga var ”vad skulle hända om en svensk 

skulle komma dit för medicinsk cannabis?”. Om han 

har ett recept från en svensk läkare skulle han kunna 

få det. Men detta är inte möjligt därför att en svensk 

► Rapport för 2009 

► Rapport för 2010 (kommer i höst) 

läkare kan inte skriva ut något som 

är olagligt, så det blir ett moment 

22. 

Brendan: 

Detta har jag nämnt tidigare: Jag har 

en tabell med 500 substanser plus 250 

som förbjuds av några länder men inte 

alla. För en månad sedan fick jag en 

fråga från Grekland. De sa ”vi har en 

läkare och han köpte något i ett land, 

kom över gränsen och nu kommer 

han att få 10 års fängelse för narkotikasmuggling”, 

och enligt honom 

försåg han bara en patient med 10 

doser medicin. Men som jag sa, även 

klassiska missbruksdroger har mer eller 

mindre medicinska användningsområden, 

det beror bara på de olika 

länderna och deras synsätt. Men som 

jag sa tidigare, det finns en standardiserad 

europeisk läkemedelslag som 

sköts av EMEA. 

Heroinförskrivning, det startade i Schweiz och tillämpades 

i Tyskland... 

Brendan: 

Jag har för mig att det startade i England… 

Ja, det är korrekt, men om vi ser till 90-talet, borgmästaren 

I Zurich var positiv till detta. Hur som helst. Detta 

tillämpades till följd av vad som hände vid Platzspitz 

och Letten Station. Det har sedan spridit sig till Neder- 

länderna och vi hade sedan 14 städer i Tyskland, innan 

de beslutade sig för att göra det till en del av det 

traditionella systemet. En del skulle ifrågasätta om det 

verkligen är så smart att förse en drogmissbrukare 

med en drog. Hur går den diskussionen i Europa? För 

heroin är heroin, oavsett vem som distribuerar det. 

Frank: 

Det beror på målet. Vad vi gör här är att vi försöker följa de 

olika försöken då heroinförskrivning har tillämpats i andra 

länder för att se resultaten. Vi försöker se på 

kvaliteten i försöken och förstå vad resultaten verkligen 

visar. Snart kommer det nog att råda enighet. Förmodligen 

kommer en Cochrane-undersökning i ämnet, som kommer 

att säga att heroinförskrivning för de ”svårbehandlade”, 

de som inte hjälps av andra behandlingar så som drogfri 

behandling och metadon/substitutionsprogram att visa att 

det kan ge bättre resultat än metadon. 

Och vad är “bättre resultat” då, som de definerar det? 

Frank: 

Resultatet är mindre droganvändning och mindre riskbeteende 

i allmänhet. Detta är en indikator. Om din indika-

tor är att stoppa droganvändning kommer du inte att nöja 

dig med heroinförskrivning, men du kommer inte nöja dig 

med någonting för den här gruppen, därför att den här 

gruppen är en grupp som karaktäriseras av sin oförmåga 

att sluta använda droger. Så det är vad man har kommit 

fram till och resultaten för den här gruppen är ganska övertygande. 

För andra, och förmodligen för personer som har 

en bättre förmåga att hantera sitt drogbruk, är substitutions/metadonbehandling 

mycket mer intressant av flera 

anledningar. Det är en mycket bättre form av behandling. 

Men jag tror att grundidén, vilken även var den i Schweiz 

när de började, är att underlätta för den lilla grupp som är 

mest utsatt, att hitta mer än ett alternativ och att se om 

det fungerar. Alla säger att det fungerar, men för den här 

speciella gruppen, att ställa frågan ”är det verkligen en bra 

idé att ge en drog till en drogmissbrukare?” – självklart 

inte, men jag tror inte att det är frågan man skall ställa sig. 

Frågan är snarare ”vad kan man göra för personer som 

misslyckas i alla andra behandlingar?”, och då blir frågorna 

mer av den typen man ställer angående personer som 

har kroniska sjukdomar och hur man skall hantera dem. 

Även i vissa fall palliativ vård. Man försöker verkligen hitta 

en pragmatisk åtgärd, och man kan se t.ex. i Schweiz, där 

utgörs den här gruppen av 1 000 personer, och det är 60 

000 personer som går på metadon, och jag tror att förhållandet 

är det samma i Tyskland också. Du har ett relativt 

litet antal som får heroin förskrivet. 

Hur är det beträffande tvångsbehandling? En del 

hävdar att tvångsbehandling skulle kunna vara ett alternativ. 

En del i Sverige menar att om du kan ”tvinga” 

folk att fortsätta använda droger genom att förse dem 

med den drog de missbrukat, då kan du lika gärna 

tvinga dem till tvångsvård. Är tvångsvård något som 

är föråldrat nuförtiden i Europa? 

Frank: 

Jag kan inte säga exakt hur det ser ut med tvångsvård i 

Europa idag, men jag tror att det är lite ute ur bilden av 

flera anledningar, inklusive kostnader, inklusive den generella 

folkhälsopolitiken idag, som handlar mycket om att 

folk har sina rättigheter och att vi måste respektera dem. 

Vi kan inte tvinga dem till sådana här saker. Det handlar 

också om organisation och om kostnader – som jag redan 

har sagt – förmodligen stora kostnader då det är otroligt 

dyrt att bygga upp den här typen av interventioner. För ett 

par år sedan, när jag tittade närmare på det här, var evidensen 

om den här typen av behandlingar inte så starka, 

men det kan ha ändrats. Jag vet inte. 

Du nämnde mänskliga rättigheter, vilket är en fråga 

som kommer upp mer och mer i den amerikanska debatten. 

”om jag väljer att använda droger så är det mitt 

val, det skadar ingen annan och det ska vara en 

mänsklig rättighet att få peta i sig vad helst man vill i 

sin egen kropp”. Är liknande diskussioner något som 

ni deltar i eller hör något om? 

Frank: 

Vi deltar säkerligen inte i den här debatten, men vi hör ett 

visst antal grupper prata om det. Vi hör dem ganska 

mycket, de är högljudda, så vi vet att de finns. Jag skulle 

inte säga att det är en stor diskussion på medlemslandsnivå 

idag. Vad jag förstår är den obefintlig. Det råder en 

allmän åsikt, och man ser att det även står skrivet i narkotikapolitiken 

i flera länder i Europa, inklusive i några av de 

nya medlemsländerna, att den allmänna folkhälsopolitiken 

också är en politik som respekterar mänskliga rättigheter. I 

och med att det står skrivet i flera länders nationella folkhälsopolitik 

måste de tycka att det är viktigt. Den här debatten 

på den internationella nivån har vad jag har förstått mycket 

att göra med tioårs-genomgången av UNGASS, det har 

varit mycket diskussion kring detta. 

Brendan: 

Jag är intresserad av att kolla upp vad jag kan hitta om det 

här ämnet. Av de tre fall jag kommer att ge er nu kan jag 

styrka ett. Detta var i Tyskland, konstitutionsdomstolen i 

Karlsruhe, det kända cannabisbeslutet från 1994. Om jag 

förstod det beslutet korrekt såg det ut som att det sa “Frågar 

du oss finns det ingen mänsklig rättighet att ta droger”. 

Jag tror att ett liknande beslut togs i Kanada för ett par år 

sedan, och det senaste jag hörde när jag pratade med en 

kollega vara att den europeiska domstolen för mänskliga 

rättigheter hade tagit ställning i ett irländskt fall. Jag tror 

att det handlade om tillsats av fluorid i vattnet och målsägaren 

ville inte ha fluorid i sitt vatten. Hon menade att det 

var hennes val. Och vad jag fick berättat för mig var att 

kvinnan har rätt till sin egen kropp, men saken med ECHR 

(europeiska domstolen för mänskliga rättigheter) är att de 

ofta säger något i stil med ”såvida det inte krockar med 

statens intressen”. 

Detta handlade om fluorid, men jag kan tänka mig att 

något liknande skulle kunna gälla droger. Det faktum att du 

kanske har en mänsklig rättighet, men att statens rätt att 

kontrollera och styra samhället väger tyngre än den individuella 

rättigheten. Jag kan inte styrka något av det. Det är 

något jag har haft i huvudet de senaste åren, och en dag 

ska jag titta närmare på det, därför att, som Frank sa, de 

här människorna är väldigt högljudda, och jag vet inte om 

de verkligen har grund för det, och de få saker jag har sett 

tyder på att de inte har det. 

Jag märker att de i USA är väldigt högljudda om det 

här, men som jag ser det saknar det substans. 

Frank: 

De är högljudda, men har någon tagit det till högsta domstolen? 

Nej. 

Till sist – angående substitutionsbehandling. Om vi 

tittar på Europa verkar det som om substitutionsbehandling 

och medikalisering av narkotikaproblemet är 

på stark frammarsch. 

Brendan: 

Först då när det gäller substitutionsbehandling så har det 

skett en dramatisk ökning och den pågår fortfarande. Vi 

uppskattar att det finns omkring 600 000 personer i substitutionsbehandling 

i Europa, vilket utgör mellan 40 och 

50 procent av antalet ”problematiska” opioidanvändare i

Europa. Substitutionsbehandling har blivit den största formen 

för behandling av opioidanvändare. 

Det finns ett fåtal länder, däribland Sverige, där drogfri 

behandling på behandlingshem fortfarande utgör den huvudsakliga 

behandlingsformen. Det handlar om fyra-fem 

länder. 

Beträffande medikalisering så ser vi en klar trend de senaste 

15 åren, vilket beror på tre samverkande faktorer 

– heroin, injektionsmissbruk och HIV/AIDS. Detta har gjort 

att den medicinska professionen har blivit mer av en huvudaktör 

inom missbruksområdet än socialarbetare och 

psykologer. Ja, behandlingen har medikaliserats. Vi ser 

det också i samband med behandling av kokainanvändare 

som är ett hett ämne nu. I vissa delar av Västeuropa strävar 

man starkt för att hitta ett medicinskt svar för behandling 

av kokainanvändare, till exempel i form av vaccin.

Intervju med 

Vem är Susanna Alakoski? 

Susanna Alakoski 

Susanna Alakoskis två romaner, ”Svinalängorna” 

och ”Håpas du trifs bra i fengelset”, är 

så långt man kan komma från glassiga idoliserande 

historier. Här finns inga häftiga snabba 

cash, inget tjusigt missbrukarliv. Jag skriver 

från ett annat håll, säger Susanna Alakoski då 

vi träffar henne i Stockholm. 

Hennes två böcker har betytt mycket för 

många och också nått flera, både unga och 

gamla, som kanske sällan eller aldrig brukar 

läsa böcker. Hur många svenska skönlitterära 

författare har med sådant engagemang 

och sådan övertygelse behandlat ”moderna” 

sociala problem i ett lokalt, nationellt och internationellt 

perspektiv och skapat ett sådant 

intresse för frågorna? Inte många. 

Jag är Susanna Alakoski, född i Finland. Jag kom till 

Sverige ungefär fem år gammal och kunde inte svenska 

utan fick lära mig det. Ur dessa år av tystnad, då 

jag bytte språk, var jag en betraktare och en lyssnare 

och så föddes lusten till ord. Där orden fanns, där 

fanns jag. Det är min grund. 

Det finns kommunala musikskolor och andra ställen 

man kan gå till med en möjlig konstnärlig talang. Det 

finns ingen kommunal skrivskola. Skrivandet var något 

jag i hög grad sysslade med i min ensamhet som barn. 

Jag växte upp fattigt. Jag har sett all form av missbruk 

i min närmiljö och i min släkt. Jag kommer från en 

släkt med alkoholproblem. Det finns narkotikaproblem 

också, det finns både i Finland och i Sverige. 

Min familj flyttade till ett miljonprogram så småningom 

och där kom jag i kontakt med en mängd olika sociala 

problem och mycket annat också – det är viktigt att 

säga. 

Jag skulle kunna berätta en fullständig solskenshistoria 

om att växa upp i ett miljonprogram. Det var alltid 

mycket barn, det var roligt och man hjälpte varandra. 

Det fanns mycket solidaritet, mycket skratt och kärlek, 

men det fanns också sociala problem. 

Jag vet inte hur det har gått till i mitt liv med skrivandet 

– lusten till ord och berättandet – om det kom före 

ämnena. Ur tystnaden kom orden. Men av livet självt 

blev jag intresserad av sociala frågor. Jag hade dem 

på huden tidigt i mitt liv. Sen utvecklades det till ett 

genuint intresse för samhällsfrågor, sociala frågor. När 

sen skrivskolorna började komma till Sverige, då var 

jag 26 år och färdig socionom (23 år) – då gjorde jag 

en aktiv handling. Jag sökte en skrivskola och från den 

tiden har jag vetat att jag kommer att bli författare. Ungefär 

så ser det ut. En kort biografi. 

När jag idag skriver intresserar jag mig ofta för sociala 

frågor. Jag arbetar med perspektivet klass, kön och 

etnicitet och där tror jag att alla mina böcker kommer 

att röra sig. 

I ”Svinalängorna” lyfte jag alkoholfrågan, det var för 

att nyansera begreppet. I boken är det tre flickor i huvudrollerna 

och där har alla tre flickorna alkoholproblem 

nära sig. Rita har en pappa som är varje-dag-alkis. 

Åsa har en mamma som dricker alldeles för mycket öl 

när hon städar. Lena har en mamma och en pappa 

som är periodare. Det är tre olika sorters alkoholism. 

Sen finns det flera sorters alkoholism. Det var för att 

visa på några av alkoholismens ansikten som jag skildrade 

de tre flickorna. En alkoholist är ingen enkel sak. 

Det är inte han på parkbänken, det är inte heller hon 

på Östermalm utan det handlar om allt från ungdomar 

som dricker ”shots” till att man sitter på parkbänken

eller döljer sig bakom tunga sammetsgardiner. Man 

dricker i grupp, man dricker ensam. Man dricker i perioder. 

Man dricker varje dag. Kontentan är att alla som 

dricker för mycket super ihjäl sig. Det tar bara olika 

lång tid och man dör på lite olika sätt. Jag har lyft flera 

frågor i Svinalängorna, men en av sakerna är alkoholproblematik. 

I ”Håpas du trifs bra i fengelset” har jag fokuserat på 

narkotikan. Men även funderat på några andra begrepp. 

Centralt har varit begreppet anhörig. Vad betyder 

det att vara anhörig? Kan ”anhörig” ta slut, kan 

man avsäga sig det, eller avveckla det? Är ”anhörig” 

något som kan uppstå på nytt? Ett annat begrepp är 

fattigdom, vilken roll fattigdom i sig spelar för människans 

psyke och utveckling. Vidare har jag tänkt på 

diagnossamhället. Det är dessa begrepp berättelsen 

kretsar kring, via småtjuven, narkomanen Sami och 

hans syster Anni. 

Anni och Sami är syster och bror. De delar en bakgrund 

där det aldrig fanns pengar. För Anni ordnar sig 

livet, men för Sami går det åt helvete. Långa perioder 

har de ingen kontakt, men Anni längtar ett helt liv efter 

sin bror. Romanen är en berättelse om drogers makt 

och samhällets utstötningsmekanismer. Men även en 

kärleksroman i någon mening. 

När jag funderar på alkohol och narkotika, så tänker 

jag att vi idag lever i en tid då det har blivit mindre 

skamfyllt att vara alkoholist. Det finns människor, kvinnor, 

som har trätt fram och berättat om sin alkoholism. 

Det har blivit avdramatiserat. Ett tag var Gudrun 

Schyman Sveriges enda kvinnliga riksalkoholist. Det 

var som ett skämt. Som om hon var den enda kvinnan 

i Sverige som hade alkoholproblem. Sen fylldes 

det successivt på med ett antal kända kvinnliga ansikten 

och det blev mindre skamfyllt att vara kvinnlig 

alkoholist. Det är även lättare för barn att få hjälp med 

anhörigproblematik idag. Det har hänt otroligt mycket 

med synen på alkoholism, den betraktas idag som en 

sjukdom, det är välgörande, för då är det också möjligt 

att prata om det. Och att bota. 

Narkotikan är i hög grad en icke-fråga i samhället. När 

jag tänker tillbaka på 70-talet då narkotikan kanske introducerades 

ordentligt i Sverige. Från den tiden måste 

vi ju ha fått hundratusentals barn som i sin närhet har 

vuxit upp med föräldrar som är narkotikamissbrukare, 

eller som har syskon som har blivit offer för narkotikamissbruk, 

eller att de själva utvecklats till narkomaner. 

Narkotikan är en enorm fråga i vårt samhälle. Det som 

möjligen var lite marijuana och hasch på 70-talet har 

nu blivit en mängd olika partydroger som vi inte ens 

vet namnet på, och som vi inte kan spåra på internet. 

Vi har också den här fattigmansdrogen, GHB, i 

förorterna. Såg dokumentärfilmen ”Jag vill inte leva 

detta livet” (Bo Harringer och Renzo Aneröd). GHB, 

gammahydroxybutyrat (kallas “gobbe” eller “kork”) är 

gjort av rengöringsmedlet GBL och är lätt att tillverka. 

GHB missbrukas mest av unga i Göteborgsområdet, 

det område där det missbrukas mest i hela världen, 

sägs det. Efter en tids missbruk drabbas man av kraftig 

ångest vilket oftast leder till en mycket farlig negativ 

spiral. Man missbrukar mer för att slippa ångesten. 

GHB är utomordentligt lätt att överdosera. Många dör. 

Enligt dokumentären är det ingen som ens bryr sig 

om att spåra GHB. Den används av fattiga ungdomar 

företrädesvis. 

Vi har precis börjat lära oss prata om alkoholen men 

vi släpar efter när det gäller narkotikan. För mig var 

det viktigt att försöka skildra någonting om narkotikans 

konsekvenser. Håpas du trifs bra i fengelset handlar 

om en helt vanlig småtjuv, den fullständigt oglamoröse 

killen som ingen vill vara egentligen, men han själv tror 

att han är häftig. Sami hamnar på glid tidigt i livet - på 

grund av hemförhållandena – och placeras felaktigt i 

en observationsklass – det är egentligen inget fel på 

honom, men skolan ser bara till beteendet (han är 

rastlös). 

Du spelade för högt, du kom inte i tid, du kom inte alls. Du 

retades. Pappa sa att det var fel på dig. Men det var inget 

fel på dig. Det enda fel jag kunde se på dig var de mörka 

ringarna under ögonen. Men det hade jag också, mörka ringar 

under ögonen. Det enda andra felet med dig var dina 

rastlösa ben under bordet, som ingen stod ut med./../ 

Såklart satte de en sådan som du i Observationsklass. 

Jag tänkte, ska Sami gå i Observationsklass så ska jag. 

Anmälde mig frivilligt, men fick inte gå där. 

Nedtuggade naglar och sanningssägande räckte inte. 

Du var begåvad, du var egentligen mycket begåvad. Så sa 

alla. 

Varför kunde du inte bara. 

Varför skulle du alltid. 

Om du bara hade. 

Så sa alla. 

För att bli undervisad i en Observationsklass skulle man uppvisa 

sådana psykiska särdrag att man lämpligen inte borde 

undervisas i vanlig klass. 

För att bli Observationsklasselev skulle man ha de vanligaste 

beteendeproblemen; aggression, bristande koncentrationsförmåga, 

lågt arbetstempo, dålig ordning, läs- och 

skrivsvårigheter. 

Man skulle ha motivationssvårigheter. 

Du uppvisade det mesta av detta, men jag vet det, du hade 

det inte. 

Du läste egentligen bra, stavade egentligen bra, du räknade 

egentligen bra. Du var stark, orädd, rolig, omtänksam, 

snabb, kvicktänkt och stilig. Du var Muddy Waters, John 

Lee Hooker, du var Eric Clapton. Du var en oändlig variation 

av tre ackord och tolv takter. 

Så sa ju alla.

I ett diagnossamhälle tittar vi på hur barn beter sig, vi 

frågar oss inte varför barnet beter sig på ett speciellt 

sätt. Vi sätter diagnoser istället för att fråga den kanske 

viktigaste frågan: ”hur har du det hemma?” Hur du 

har det hemma kan ju vara alltifrån att du lever med 

föräldrar som missbrukar, eller en förälder som missbrukar, 

att du har det fattigt, att du har en psykiskt sjuk 

förälder. Det kan vara att du lever med pedofili i din 

familj. 

Jag tror att barn signalerar, Sami i boken gör det. Han 

signalerar att något är fel genom sin rastlöshet , men 

han placeras i obs-klass. Anni och Sami kommer från 

samma familj och har samma historia. De går i samma 

skola. Men där går deras liv isär och Sami hamnar i 

missbruk. Han blir småtjuven och hamnar så småningom 

i fängelse och i mängder av behandlingar. I själva 

verket handlade det kanske från början 

om att ingen såg, eller förstod honom. 

Det är den tanken jag har använt. 

Jag menar att det inte är någon vågad 

tanke att vi feldiagnosticerar barn. Att 

vi går på beteende och därför missar 

att sätta in adekvat hjälp, som kanske 

kunde styra ett helt liv åt ett annat håll. 

Ett av mina barn, elvaåringen – jag har 

tre barn - kom hem förkrossad igår. En 

kille hade tafsat henne på brösten. Senare 

berättade hon för mig att killen är 

en typiskt rastlös kille som ställer till det 

hela, hela tiden. Vi blev så klart arga. 

Men sedan kom det, i en bisats, att han 

får läsa porrtidningar hemma. Vi gapade. Hur är 

det möjligt att en liten kille får göra det? Det är klart 

att det påverkar honom, och det är plötsligt nästan helt 

naturligt, att han tror det är helt okej att tafsa flickor på 

brösten i skolan. Sådant är det inte lätt att prata om. 

Det är inte heller lätt att gå till hans föräldrar och ifrågasätta, 

men alla de jobbiga frågorna behöver vi ställa 

till barn och ungdomar istället för att bara se deras 

beteenden. 

Den största pajasen i klassen kan i själva verket vara 

ett barn som håller på att implodera av sorg. Och där 

är ju sedan drogerna effektiva när man kommer upp i 

ålder. Det är det som är så sorgligt med alkohol och 

narkotika. Det hjälper ju för stunden. Det hjälper ju, det 

dämpar ångest och man blir mer sig själv – i alla fall 

initialt – och man gör saker man annars inte vågat. Man 

får ett självförtroende, man får ett lugn, man kan sova, 

man kan skratta, man kan vara rolig. Det är förrädiskt. 

Allt detta sysslar jag mycket med när jag skriver och 

försöker ge mer komplicerad bild av våra liv. Egentligen 

med det enda målet att få läsarna att tänka. Mina 

böcker ger inga svar eftersom det ju inte är några faktaböcker. 

Jag har förhoppning om att man ska fundera 

på en sån kille som Sami i boken. Vem han är, och hur 

farligt det är för samhället, och faktiskt hela världen att 

vi producerar små ”Sammisar” genom att inte ta barns 

liv på allvar. Drogens vila för barn som Sami. 

Jag har sysslat med narkotikafrågan i ett mikro- och ett 

makroperspektiv. Alltifrån den här lille killens mikroperspektiv 

och hur han introduceras till drogerna till hur vårt 

partyhaschande i Herrljunga hänger ihop med böndernas 

situation i Peru och den bristande solidariteten 

som vi har här i Väst, i den rika världen. När vi roar oss 

med droger så förstör vi livet på andra sidan jorden. För 

mig är det så enkelt. För mig är det så enkelt att om jag 

släpper ut bilavgaser från min bil så påverkar det klimatet 

på andra sidan jorden. Om jag sprutar freoner så 

påverkar det ozonskiktet. Det är väl en dröm jag har, att 

alla människor ska känna solidaritet hela tiden, och det 

är också därför jag gillar en restriktiv alkoholpolitik. Jag 

gillar en restriktiv narkotikapolitik också, för det finns 

en stark solidaritetstanke i den. Vi som kan dricka med 

måtta - det är ju inte så himla jobbigt att gå till Systemet 

och köpa. Det är lätt att sortera sopor också. För mig 

är det väldigt enkelt det där. Att avstå från 

narkotika är att ge barn på andra sidan 

jordklotet mat. 

Sen är jag bekymrad över att människor 

tycks ha så svårt att se den kopplingen. 

Jag lever själv i en medelklassmiljö idag 

där jag hör människor uttrycka att ”jag har 

inget emot lite partyhasch”. Jag blir beklämd 

när jag hör det. 

Jag har följt synen på narkotika även om 

det var länge sen jag arbetade med socialt 

arbete (1995). Efter det arbetade jag med 

politik i ett antal år – inte som politiker utan 

som tjänsteman. Jag har följt behandlingsutvecklingen. 

Det är beklämmande att 

metadonet nu har blivit fritt heroin i Danmark. 

Ont ska med ont fördrivas. Men kan verkligen ont 

med ont botas? 

Ska jag berätta alkoholsagan om Finland? Finland har 

en mycket traumatiserad befolkning. Efter fyra krig 

bokstavligen dränkte folk sina sorger i alkohol – säkert 

fullständigt nödvändigt för många, människor var så 

traumatiserade: förlorat anhöriga, blivit krigsinvalidiserade, 

blivit ensamstående förälder, eller hade blivit separerad 

från sina föräldrar. Krigsbarn, barnhemsbarn, 

fattigdom, och så vidare. 

På 50 talet introducerades A-klinikkonceptet i Finland. 

Det var ett revolutionerande och progressivt alternativ 

till samhällsförmynderi och kontroll, och till AA-rörelsens 

krav på helnykterhet. I början av 70-talet växte A-klinikerna 

upp som svampar ur marken i Finland. Där kunde 

man få första hjälpen mot en baksmälla. Kritikerna sa 

att det handlade om daltande med fyllhundar. Först 

skulle man kunna supa, sedan få en spruta i arslet för 

att bota baksmällan. När man kände sig kry igen kunde 

man återgå till flaskan. Från A-klinikernas håll sa man 

att man inte bedrev nykterhetsarbete, man moraliserade 

inte och man prånglade inte ut värderingar, man 

försökte hjälpa! 

Utan att närmare gå in på vad som sedan hände. 

Finland blev inte ett föregångsland, världskänt för sin 

helnyktra profil precis. Tvärtom, för ett antal år sedan

sänkte Finland alkoholskatten. Alkisarna fick snart 

föras in i klungor i polisens piket. Fyllecellerna blev 

överfyllda. Fler barn föddes med alkoholskador, våldet i 

hemmen ökade, rattfyllorna slog i taket. Alkoholen blev 

snabbt den primära dödsorsaken för män i Finland. För 

kvinnor sägs den vara den största dödsorsaken efter 

bröstcancer. Dessutom, Helsingfors ser ut som en pissoar 

idag. När krogen stängs pissar folk ut shotsen på 

gatorna. Jodå, flickorna också. De sitter i rader med 

byxorna neddragna. Det är ingen som är glad i Finland 

idag över att det ser ut som det gör. Man backade vad 

gäller alkoholskatten. Höjde den igen. Ty alkohol är ett 

folkhälsoproblem. 

Om man då kopplar detta till tanken med metadonet, 

som skulle vara så himla välgörande för samhället, där 

man tänkte sig att man 

skulle ta hand om en 

viss grupp narkomaner 

som det var kört för, 

som man bara skulle 

göra mindre kriminella, 

det har nu utvecklats 

till fritt heroin istället. 

Jag kan inte se annat 

än att vi fortsätter den 

vägen och när vi väl 

fortsätter den vägen så 

går det nästan inte att 

stoppa för då har man 

missat hela starten på 

något sätt, missat att 

ta hand om grundsituationen, 

varför människor behöver droger – vad vi har 

dem till. 

Det är så banalt. För många gäller det att vara tuff. Det 

är ingenting annat. Det handlar för många om att man 

inte vågar säga nej i kompisgänget . Jag kan inte se 

annat än att de frågorna måste vara lika levande som 

frågor om sexuella trakasserier i skolan, när vi pratar 

med ungarna om hur vi är med varandra. Vi får inte 

blunda för att det är ett jätteproblem att unga växer upp 

med föräldrar som använder narkotika och alkohol. Det 

sätter otroliga spår i vårt samhälle, våldsspår, trafikolycksspår, 

dödsspår… 

En vän till mig, bosatt i Göteborg bodde granne med 

en familj som alldeles uppenbart var narkotikamissbrukare. 

De var aldrig uppe på dagen, bara på natten, och 

när min vän vaknar på morgonen så deras tomt helt 

annorlunda ut. De hade flera barn, tänk dig vad det gör 

med en unge att växa upp med en mamma och pappa 

som städar hela natten, eller som plockar hela natten, 

eller som sorterar saker, som målar väggar, och som 

inte äter, som äter jättemycket ibland, som äter jättelite 

ibland, som sover på dagen. Vilka psykiska spår ger 

sådant i barn? Vi bygger ett livsfarligt samhälle om vi 

inte tar narkotikafrågorna på allvar. 

Nu erbjuder ju inte du några lösningar i dina böcker 

men de är rejäla väckarklockor. Vem ska komma 

med lösningarna? Finns det några lösningar överhuvudtaget 

på det här eller är det så att vi är på väg 

mot ”avgrunden”? 

Det är klart att det finns lösningar. När bönder inte 

kan odla mat utan måste odla opiumvallmo istället, 

är det klart att det är en allvarlig situation. Det finns 

goda krafter. Det handlar om politik, det är inget tal 

om saken. Det handlar om en liberal syn eller en mer 

solidarisk syn på samhället/världen där vi tar ansvar för 

varandra som medmänniskor. Jag har svårt att se att 

de krafterna nånsin skulle försvinna. Människor tänker 

olika om världen/samhället, så är det. Du nämnde tidigare 

Olof Palme. Jag kan också nämna honom. I ett 

brandtal han höll, jag kommer inte ihåg exakt när, om 

”projektet månen”. Vi levde i en tid då vi var många som 

var nyfikna på månen. Vi ville ta oss dit. Vad gjorde 

man då? Jo, man samlade alla nationers intelligentia i 

“Jag har sysslat med narkotikafrågan 

i ett mikro- och ett makroperspektiv. 

Alltifrån den här lille killens 

mikroperspektiv och hur han introduceras 

till drogerna till hur vårt 

partyhaschande i Herrljunga hänger 

ihop med böndernas situation i Peru 

och den bristande solidariteten som 

vi har här i Väst, i den rika världen” 

ekonomi, tekniskt kunniga 

människor och 

människor som kunde 

bygga. Man satsade 

allt på projektet ”vi tar 

oss till månen” och så 

gjorde man det. Där 

tror jag att vi kan jämföra. 

Om vi nu, idag, 

samlade Sveriges och 

alla andra nationers 

intelligentia när det 

gäller social kunskap, 

psykologi, sociologi 

och andra socialt kunniga 

personer, tillsammans 

med nationalekonomer 

från hela världen och människor från andra 

viktiga kunskapsfält, och satsade allt vi hade, på ett par 

generationer unga människor så tror jag - jag verkligen 

tror, att vi skulle ta oss till månen när det gäller de mänskliga 

frågorna. Att få stopp på narkotikamissbruk och 

dess negativa verkningar. Småtjuven kanske till och 

med skulle försvinna? Det handlar om politisk vilja. Går 

det? Det gör det – det är jag övertygad om. 

Jag tror också att en organisation som IOGT skulle tjäna 

på att släppa alkoholfrågan och syssla med missbruksfrågan. 

Man ska arbeta med gemensamma krafter. Vad 

har missbruksfrågan för verkan på ett samhälle, vad 

den får för effekter på barn, kostnader för samhället på 

sikt? Och man ska prata om missbruk med anhöriga. 

Jag tror ibland att de anhöriga drabbas mest. På varje 

missbrukare går det ett antal anhöriga. Jag har ibland 

fått frågan, ”hur klarar man att leva med missbruk i sin 

närhet?” Jag tror att sanningen är den att det gör man 

inte. Jag tror att anhöriga till narkomaner och alkoholmissbrukare 

lider av stressjukdomar. Det sätter spår i 

sömn. Det sätter spår i att man inte klarar av studier. 

Skam, skuld är andra spår. Om det för anhöriga blir 

mindre en ”skammens sjukdom” så tror jag att svåra 

frågor skulle bli mer talbara. Och när svåra frågor blir 

talbara så går inte vår vardagsklokhet förlorad. Det vill 

säga vår kunskap om missbrukets ödeläggelse av våra 

liv och vårt samhälle. Där ligger nog hoppet. Tala med 

oss anhöriga, vi är den politiska vägen? 

Hela tanken med att man får skylla sig själv – man kan

aldrig skylla sig själv. Vi lever hela tiden i en kontext 

med varandra. Även om det är väldigt lätt för människor 

som kan dricka ett par glas vin eller röka en haschpipa 

utan att det påverkar ens liv så väldigt mycket, så menar 

jag att inte röka hasch vore en solidarisk handling. 

Utifrån det du säger så skulle ju du egentligen gå 

mer på politikeraftnar än författaraftnar. 

Jag vet. Nu är det inte så. Det blir inte så, tyvärr. Jag 

tror att jag verkar bäst genom att skriva. Jag tror faktiskt 

det. Jag har sett det med ”Svinalängorna”. Jag har 

fått frågan om jag har tänkt politiskt när jag skrev mina 

böcker, men det har jag inte gjort. Inte en sekund faktiskt. 

Det paradoxala är att böckerna får den effekten 

ändå. 

Däremot har jag gjort tre antologier. Jag tänkte politiskt 

när jag skrev dem. Jag hoppades att de skulle väcka 

debatt och diskussion. Det hände ingenting i stort sett. 

Vad handlade de om? 

En heter ”Tala om klass”. Vi samlade 15 

kvinnor som skrev om sina erfarenheter av 

att göra en klassresa. Den har väckt en del 

diskussion och den fick mycket media men 

den har inte alls sålt som ”Svinalängorna” till 

exempel. 

Sen gjorde jag en bok som handlade om 

våld mot kvinnor, ”Lyckliga slut”, om vardagsvåld. 

Drivkraften bakom den var att allt 

våld som skildrades i media var så grovt. 

Kvinnorna dör. Det är bensin, man knuffas 

ut från balkongen. Jag tog mer fasta på olika 

former av vardagsvåld, det kanske största h o t e t ? 

Det är var-dagslivet som ändå påverkar oss mest. Den 

grova brottsligheten är ju inte störst utan det är vardagsbrottsligheten, 

som ju också är mest kostsam för 

samhället? 

Sen gjorde jag en bok – och nu kommer ni att fnissa – 

den heter ”Fejkad orgasm”, som är mer ett klotterplank 

som hade Harry och Sally-filmen som utgångspunkt. 

Den är min feministiska avhandling kan man säga. 

De tre böckerna, särskilt Fejkad Orgasm, trodde jag 

skulle bli lite av ett sprängstoff. Jag har varit på genusvetenskapen 

till exempel i Umeå och föreläst om 

”Fejkad orgasm” och jag har gjort klassföreläsningar 

utifrån Tala om klass. Också ”Lyckliga slut” har jag 

pratat om men ”Svinalängorna” hamnade som kurslitteratur 

på skolor. 56 exemplar på Göteborgs bibliotek 

är ständigt utlånade fick jag veta igår. Det är kö på 

dem, fortfarande! Det är ofattbart. Jag har hört läkare 

säga att man använder Svinalängorna i tentamen för 

att förstå sociala problem – alkoholproblem/sjukdomar. 

Den har använts av lärare och den används på Socialhögskolan. 

Den har också studerats på sociologisk 

institution. 

När det gäller ”Håpas du trifs bra i fengelset” så är 

jag redan nedringd från Kriminalvård och socialvård. 

Boken kom ut häromdagen och jag är helt nerlusad 

med förfrågningar. Jag tror att jag skulle kunna livnära 

mig på att åka runt och prata om sociala problem. Det 

verkar finnas ett uppdämt behov, att i Sverige tala om 

sociala frågor. Man vill att jag ska tala om alkoholfrågor, 

men det kan jag inte. Jag är ingen expert. Jag kan 

möjligen tala om anhörigproblematik. Men allt detta tar 

tid från mitt skrivande så det funkar inte. Men jag är ute 

mycket, föreläser, gör författarframträdanden. Jag drivs 

av nån slags folkbildningsiver, trots allt. Och jag känner 

mig som en politisk varelse. Jag är genuint intresserad 

av samhällsfrågor och romanen har ju alltid fungerat 

som en möjlig ingång till att förstå samhällsutveckling, 

relationer, förstå mänskligheten, förstå våra psyken, 

förstå sociala sammanhang. 

Jag kan bara vara glad för att det jag skriver får den 

effekten. Jag är till och med lite stolt. 

Bokförlaget borde väl egentligen skicka ett exemplar 

av boken till varenda riksdagsman? De borde 

läsa boken. 

Jag har varit på riksdagen och pratat om 

”Svinalängorna” faktiskt. 

I politiken blir det ofta att man pratar i tabeller, 

kronor och ören, kostnader och juridiska 

system. Jag tror att frågorna måste drivas 

på ett mänskligt plan. Vi har reportagen 

om hemlösa, reportagen om narkomaner 

– vi känner till dem och det skrivs, men vi 

får inte kontakt med problematiken ändå, 

människorna. Man måste ställa hundratals 

frågor för att förstå en människa och det gör 

att jag ogärna uttalar mig om mitt privatliv i 

tidningsintervjuer. Jag anser att livsfrågorna 

är så komplexa, och för mig är de överkomplexa när 

jag tänker på just narkotika. Det behövs böcker! 

Jag tror på litteraturen. Jag tror på litteraturen som 

kraft. Litteraturen är större än politiken. Det är när vi 

läser Moa Martinsson som vi begriper oss på kvinnosverige, 

Ivar Lo navigerar oss i det forna statarsystemet 

och Ann Heberlein lär oss något om psykisk sjukdom. 

När vi läser ”Brott och straff ” av Dostojevsky lär vi oss 

någonting om hur man kan bli brottsling. 

Jag tänker på min egen utveckling i livet – hur jag successivt 

har blivit en reflekterande och tänkande människa. 

Det handlar mycket om att läsa. 

Jag längtar så efter det långsamma samtalet i samhället 

igen där stora livs- och sakfrågor får ta plats, där 

vi igen för det intellektuella samtalet om människans 

komplexitet. Jag saknar det. Samhället är i den meningen 

avhumaniserat, vi har inte tid. Håpas du trifs 

bra i fengelset är skriven utifrån en stark oro, att vi lever 

i ett samhälle där vi snart helt slutat försöka förstå 

varför det går åt helvete med människor. Vi lever i ett 

samhälle där en ”andra chans” tycks vara mer och mer 

avlägsen, när och om våra liv störtdyker. Om vi ska få 

en andra chans så ska vi ”ha tur”. Sociala problem är 

ingen naturlag. Det är något man kan göra något åt.

Vi lever i en paradox . Från att det sociala arbetet var 

en välgörenhetsfråga från början så utvecklades den 

till ett starkt kunskapsfält med genuin forskning. Men 

nu när vi kan, så gör vi inte, varför? Det tycks som att 

de psykologiska snabbmetoderna avlöser varandra 

istället för att vi tar ett helhetsgrepp om det mänskliga 

illamåendet, som i sin tur bidrar till att föda missbruksproblem. 

Det är en bedrövelse för vår tid. Piller istället 

för frågor. 

De som växer upp idag, de som bor i ”Svinalängorna” 

eller någon annanstans, de som blir feldiagnosticerade, 

de unga som ska ”ta över samhället” 

– Läser de dina böcker eller är dina läsare 

medelålders och äldre? 

Jag är övertygad om att mina böcker läses av olika 

åldersgrupper. Vet att Svinalängorna används i nionde 

klass och gymnasier. Jag tror att man måste nog gå i 

9:an för att läsa den. Många skolelever har hört av sig. 

Igår blev jag stannad vid en bankomat av en halvalkoholiserad 

man. Fördomsfullt kanske, men han såg inte 

ut som en person som läste böcker. Han sa till mig på 

finska, ”Jag läste din förra bok och nu ska jag läsa din 

nästa.” 

Jag har fått rapporter att jag har nått läsare som normalt 

inte läser böcker. En plåtslagare som hörde av sig, 

han sa: ”Jag har aldrig läst en bok förut, men nu har jag 

läst Svinalängorna”. 

På ett bibliotek på Östermalm kom en kvinna som inte 

hade varit på ett bibliotek på 40 år. Hon var 92 år gammal. 

Hon kom med sin personlige assistent. Hon tog 

sig till biblioteket för att lyssna på mig. Då blev jag rörd. 

Biblioteken är ofta 50+ och kvinnor, men jag drar lite 

annat folk. Det kommer unga människor. Jag får många 

läsarbrev och den finska invandrargruppen hör av 

sig mycket till mig. Svinalängorna tycktes uppfylla ett 

tomrum, det tror jag. Det kanske blir lite så med Håpas 

du trifs också? 

Det finns många böcker som handlar om brottslighet 

och narkotika men det är inte ovanligt att det är glassi- 

ga historier, lite idoliserande. Deckarna är ju spänningshistorier, 

men det jag skriver om är från ett annat håll. 

Nu ska man väl inte avslöja vad kommande böcker 

ska handla om för det här var väl inte sista boken? 

Detta är inte min sista bok. Jag kommer nog att röra 

mig i frågor om utsatthet på olika sätt. 

Finns det några speciella områden som du tycker 

förtjänar mer uppmärksamhet än vad de får idag? 

Det finns så många som sysslar med fattigdomen i 

världen, och jag är intresserad av fattigdomen i Sverige. 

Det är svårt att bo i framgångslandet Sverige, med sina 

höga ideal och sina utmärkta diplomatiska förmågor, 

och samtidigt skriva om folkgrupper som far illa mitt 

i välfärden. Ändå är det det jag gör. Vad fattigdomen 

gör med mänskligheten skrämmer mig nästan mer än 

naturkatastrofer. Vi bygger in oss i ett ”Ground Zero”, 

tror jag, genom att inte ta hand om fattigdomen globalt 

sett, men också genom att inte se vilka konsekvenser 

den får även i Sverige. Där fattigdomen finns, finns 

narkotikan. Narkotika är som sprit, det dövar, dämpar 

ångest. Därför måste vi bota samhällsångesten som ett 

första led. 

Vi har ju generationer av barn som vuxit upp under 

hemska förhållanden i Sverige. Ta exemplet ”Mosippan” 

utanför Malmö: trångboddhet, otrygghet och 

utanförskap. Barnens hem har kallats för en dumpningsplats 

för samhällets utstötta. Från början fungerade 

barackerna som flyktingsluss, men utvecklades till 

boende för familjer som inte hade några andra andra 

”fel” i familjen utom att de inte har några pengar. 

Alla ungar som växte upp i ”insektshusen” i Rosengård 

– ungar som fått sova med filtar över huvudet för att 

inte kackerlackorna ska kräla. Det är en del av svensk 

historia. Förmodligen kommer vi att höra sådana berättelser 

framöver. Jag hoppas att något barn blir så starkt 

att de kan skildra, berätta, om sin svenska historia. Den 

här typen av frågor fångar mig. Men ibland har jag sagt 

att om jag skulle ha varit något annat så skulle jag ha 

varit nationalekonom, socionom-nationalekonom. Då 

skulle jag räkna på vad fattigdom och missbruk kostar 

samhället.

EUROPEAN CITIES 

Jag heter Jörgen Svidén och jobbar sedan ett och ett halvt 

år tillbaka ungefär som chef för ECAD (European Cities 

Against Drugs) med bas i Stockholm. 

Är den svenska narkotikapolitiken bra och effektiv när 

det gäller att minska tillgång och efterfrågan på narkotika 

sett ur dit perspektiv? 

Måste man svara ja eller nej på den frågan? Det går inte 

att göra det . Man kan ju se hur svensk narkotikapolitik ser 

ut jämfört med andra länder i till exempel Europa och då är 

svensk politik relativt bra, tycker jag. Men om man sedan 

tittar bara i Sverige: är den så bra som den skulle kunna 

vara så är den naturligtvis inte det. Det finns mycket kvar 

att göra. 

Grunden för att vi har så bra förutsättningar i Sverige 

jämfört med, vågar jag påstå, nästan alla länder i övriga 

världen är ju att vi har en sådan mobilisering mot narkotika, 

mot illegala droger. Vi har förutsättningar här som 

knappast något annat land har – möjligen Norge också. 

Man hade det i Finland men det har man tappat lite där. 

I Sverige har vi en folklig uppslutning som är i det närmaste 

total mot alla droger, inklusive det som man i många 

länder inte ser som illegala droger – cannabis. 

Sju riksdagspartier där alla är överens, helt överens om 

detta. Vi har en stark folkrörelseorganisation som är starkt 

AGAINST DRUGS 

“” 

Det enskilt viktigaste jag tror man kan göra i Sverige är att behålla 

den folkliga förankringen och uppslutningen kring den väldigt restriktiva politik 

som vi har i Sverige. I Sverige vet alla att det inte är ok att hålla på med droger. 

för att det fortsatt ska vara illegalt och att man ska jobba 

mot det. Sen gör man ju inte alltid det. Vi ser nu i tider av 

ekonomisk bisterhet att vi trappar ner på insatserna och så 

vidare. Det handlar om att ha det här högt upp på dagordningen 

hela tiden för det här är lika viktigt som åldringsvård, 

lika viktigt som skolan, ungdomsarbetslösheten. 

Skulle man kunna minska narkotikaproblemet skulle vi få 

så mycket resurser över till annat. 

Du säger att samstämmigheten är i det närmaste total 

bland politiker och andra men vi har ändå stora narkotikaproblem. 

Det räcker uppenbarligen inte med samstämmighet. 

Nej, det gör inte det. Vi strävar mot ett narkotikafritt samhälle 

och alla är överens om det, men åstadkommer vi det? 

Redan när narkotikakommissionen presenterade sin stora 

utredning ”Vägvalet” kom man fram till att samstämmighet 

inte räcker. Det fanns och finns två val. Antingen fortsätter 

vi att sträva mot ett narkotikafritt samhälle eller så ändrar vi 

och säger att – nej , vi kanske ska jobba mot målet 10 procent 

narkotika eller fem procent narkotika i samhället, lite 

tillspetsat uttryckt. Det enda man gjorde då var att tillsätta 

en narkotikapolitisk samordnare. Det var allt man gjorde. 

Men det var inte så lite om man hade gett den narkotikapolitiske 

samordnaren dom resurser som han faktiskt fick

Jörgen Svidén 

och låtit det arbetet ta tid, för det här tar tid. Det är inga 

quick fixes. Det tar väldigt lång tid att inarbeta. Något som 

man startade med var ju lokala drogsamordnare närmast 

över hela Sverige – kommunala och regionala drogsamordnare 

– otroligt viktiga tjänster för att kunna upprätthålla 

basen för arbetet mot narkotika på alla fronter så att säga. 

Nu försvann ju den här samordnaren och därmed kanske 

också en hel del annat. Har det betytt något tror 

du? 

Ja, det tror jag. Man hade kunna ta bort Mobilisering mot 

narkotika. Man hade kunnat ta bort den typen av samordning 

och ersatt det med något annat. Man hävdar fortfarande 

från politikernas sida att man gjorde det, men det 

gjorde man inte för man har tagit bort så oerhört mycket 

resurser. Ta bara en så jätteviktig sak som forskningen. 

Den narkotikapolitiske samordnaren hade i sammanhanget 

ganska stora summor, många hundra miljoner, 

som han bland annat kunde dela ut till forskning som var 

speciellt inriktad på det här området, liknande det man har 

i USA – NIDA (National Institute on Drug Abuse). Det har 

upphört nu. Nu ingår forskningspengarna i den vanliga 

massan och då vet vi att det här är inte sexigaste området 

att forska kring och inte heller de bidragsgivande 

organisationerna – regeringen och andra - tycker det så 

det här forskningsrådet kommer att dö ut eller trappas 

ned väsentligt. Det var på väg att byggas upp. Liksom på 

många andra områden så har fokus flyttats från de här 

frågorna. Man kan titta på svenska dagstidningar och det 

gjordes på ”mobbens” tid. Hur mycket det stod i tidningarna 

om sådana här saker och det är jätteviktigt för att 

politiker ska agera. Det var väsentligt många fler artiklar 

då, debattartiklar och nyhetsartiklar som var initierade av 

den nationelle samordnaren, men idag har det minskat 

mycket. Det är allvarligt om man nu vill åstadkomma något 

på det här området. 

Om man tittar på situationen idag – Vad tror du skulle 

vara nödvändigt att göra för att förbättra det läge vi 

befinner oss i idag även om vi vid en internationell 

jämförelse kanske har det bättre. Vad skulle vi behöva 

göra i Sverige, menar du? 

Jag är naturligtvis färgad av det – på gott och ont – av 

att jag själv arbetare hos Mobilisering mot narkotika under 

nästan hela tiden. Jag tror att den nationella samordningen 

är alldeles nödvändig. Den var unik. Man satt inne i 

regeringskansliet men var ändå fri att agera utan all den 

här vanliga byråkratin. Man hade snabba beslutsgångar. 

Så länge den nationelle samordnaren är utrustad med 

sunt bondförnuft, underbyggd med kunskap och forskning, 

så tror jag att det skulle vara helt möjligt att åstadkomma 

en från regeringkansliet fristående verksamhet som skulle 

kunna ta generaldirektörer i örat om det inte utförde det 

som det är satta att genomföra. Att man har en nationell 

samordning som verkligen har resurser och möjligheter att 

förändra saker. Ta vård och behandling till exempel där vi 

fortfarande har landsting som inte erbjuder missbrukare 

annat än tolvstegsbehandling. Vi brukar ju skoja om det. 

Det är inget roligt skämt men där Blekinge fortfarande inte, 

om dom inte ändrat det senaste veckan, erbjuder missbrukare 

om dom är unga eller gamla, om man är kvinna 

eller man, om man är haschmissbrukare eller har gått på 

heroin i många år, något annat än tolvstegsmodellen. Det 

erbjuder man i Blekinge fortfarande. Det är horribelt. Det 

är som om man skulle komma in på en akutmottagning 

och man där skulle säga att idag gipsar vi vänsterbenet 

på alla som kommer in. Bra för dom som har problem med 

vänsterbenet men för resten är det bortkastat. 

Du har nämnt för- och nackdelar. Vad jag förstår av 

dig så borde vi fortfarande ha haft en nationell samordnare. 

Ja. 

Nu fick vi istället ett sekretariat. Är det en värdig uppföljare 

till det som hände tidigare? 

Nej, det tycker jag inte att dom är. Dom gör säkert mycket 

gott. Den stora skillnaden är att dom har inget operativt 

arbete, men det är ju det som är poängen så att säga. Mobilisering 

mot narkotika var en operativ enhet som var ute 

i verksamheterna och hade många, dagliga kontakter med 

folk som jobbade aktivt med dom här frågorna. Sakernas 

tillstånd var ju inte perfekta bara för att vi hade en nationell 

samordnare och det kommer heller inte att bli det, men

den enskilt viktigaste åtgärden är att man har en operativ 

ledning. Då är den här väldigt underliga situationen som 

Mobilisering mot narkotika levde i under många år att man 

är en del av regeringskansliet, vilket har en enorm tyngd 

då man kommer ut i landet och talar med kommunalpolitiker, 

men ändå inte. 

Vi kommer naturligtvis aldrig att lösa det här problemet, 

men vi kommer att kunna få ett sakernas tillstånd som är 

mycket, mycket bättre, ett samhälle som är mycket, my- 

“” 

cket bättre, men det är naturligtvis svårt. Social inkludering 

och exkludering, en ungdomsarbetslöshet på 30 procent 

är grogrunder för att folk ska börja med illegala droger 

bland annat. Hur bra politik man än har på det här området 

så kommer vi fortsatt ha folk som hemfaller åt sånt här. 

Men allt kan bli bättre. 

När ECAD, som du representerar nu, startade, var det 

väldigt klart uttalat att det var en organisation som var 

mot narkotika. Under resans gång har det tillkommit 

flera städer och en del städer har hoppat av, inte minst 

stora städer som London, Berlin och Paris. Hur ser det 

ut i dagsläget när det gäller intresset från städer i Europa 

att delta i arbetet för att åstadkomma en bättre 

situation när det gäller narkotika och när det gäller att 

rekrytera nya medlemmar? Är det så att städer anser 

att ECAD är för restriktivt i sin syn – att det är för hårt 

eller för tufft eller…? Hur ser man i utlandet på svensk 

politik och ECAD:s insatser för att förbättra situationen? 

Det finns hela skalan där. Av de som har hoppat av tycker 

en del att ECAD är alldeles för intolerant, om man uttrycker 

det så. Jag tror att den vanligaste orsaken till att 

man hoppar av har två skäl. Det ena är att man finns med 

i många olika sammanslutningar, varav ECAD är en, och 

när det kommer en ny politisk majoritet, eller när man gör 

en översyn, så försvinner en del städer från ECAD för man 

tycker att man inte har fått ut tillräckligt mycket. 

Den andra stora anledningen nu tror jag är ekonomin. Nu 

ser man över det här. Det är en kombination av att en del 

inte tycker att man får ut tillräckligt av det och att man kan 

dra in på kostnader. Det är sorgligt för kostnaderna för att 

vara med i ECAD är små. Vi har mycket små avgifter så 

det borde inte vara några problem, men jag tror det här är 

orsakerna. 

Att rekrytera nya städer är inte helt enkelt och jag var nog 

lite naiv då jag trodde att vi inom ett år skulle ha med London 

och Paris. Paris var ju en av grundarna av ECAD. Det 

har inte varit helt lätt att få med nya städer. För det första är 

det svårt att få kontakt med dom. Så när jag satt och tänkte 

under mina första veckor här att London får vi med så är 

nästa steg – hur får vi kontakt med dom? Att bara skriva 

ett brev är ingen bra idé. Man måste få en mer personlig 

relation, så det bygger väldigt mycket på att våra politiker 

i ECAD, och framför allt de i ECAD:s Advisory Board, är 

aktiva. Jag går gärna in genom dörren om någon annan 

öppnar den. Jag har inte nyckeln. Dom måste låsa upp så 

går jag gärna in och pratar. 

Det finns naturligtvis städer som inte vill vara med i ECAD. 

Dom tycker att vi företräder en felaktig politik men vi 

försöker tona ner det som vissa anser sätter en talibanstämpel 

på ECAD. 

Vi stöder i allra högsta grad FN:s narkotikakonventioner 

Minoritetsgrupperna är ofta röststarka och det kan ju lura en att tro 

att dom är i majoritet, men skulle dom vara i majoritet skulle dom inte behöva 

skrika så högt. 

men jag är ganska pragmatisk överhuvudtaget i den här 

frågan. Det FN står för tycker jag är alldeles utomordentligt 

vettigt. Dom tar till exempel avstånd från legalförskrivning 

av heroin och sprutrum och det på goda grunder, tycker 

jag, och det tycker jag ECAD fortsatt kan göra. Men 

i övrigt, när det gäller harm reduction, så är Sverige i allra 

högsta grad ett harm reduction-samhälle idag med en hel 

del saker som gör att Nils Bejerot skulle rotera i sin grav 

om han ser vad som pågår i Sverige. Många människor 

tycker att det som sker är helt ok. Tiderna har förändrats. 

Vi måste visa på nyttan att vara med i ECAD. Vi måste 

vara aktiva och sprida kunskap och det är svårt att göra. 

Det kan vi göra på nätet, men framför allt via konferenser 

och så vidare och då kan vi också få kontakt med nya 

städer och gamla som har varit medlemmar tidigare. Kontaktytan 

är det allra svåraste att hitta, att hitta kontakterna 

där man kan rekrytera nya städer. 

När EUROCITIES hade möte här i Stockholm strax före jul 

var jag där och försökte upparbeta kontakter och vi fick några 

”napp” där faktiskt, vilket bygger på att jag eller någon 

annan från ECAD skapar en personlig kontakt. 

Flera länder i Europa ändrar sin narkotikapolitik syn 

på narkotika och narkotikapolitik. Storbritannien har 

enorma problem, Tjeckien som nyligen avkriminaliserade 

innehav av vissa mängder att alla sorters narkotika. 

Du har en liknande situation i Portugal. Tror du att 

Sverige är på väg åt det hållet också? 

Nej, det tror jag inte. Det finns en unik, bred folklig förankring. 

Tittar man på hur många som tycker att vi för en vettig 

narkotikapolitik idag så är det i det närmaste 99 procent 

som tycker det, inklusive människor som själva ägnar sig 

åt narkotika. Till och med så kallade rekreationsmissbrukare, 

inte alla, men många tycker att det är en vettig politik. 

Det enskilt viktigaste jag tror man kan göra i Sverige är att 

behålla den folkliga förankringen och uppslutningen kring 

den väldigt restriktiva politik som vi har i Sverige. I Sverige 

vet alla att det inte är ok att hålla på med droger. 

Ett exempel vi kan titta på är skillnaden mellan Köpenhamn 

och Malmö. I Malmö har tio procent av de unga testat 

narkotika. Går man över Sundet, 20 minuter därifrån, 

så är det omkring 40 procent. Om man däremot jämför 

Malmö och Kiruna så är siffrorna inte så olika. Kanske

någon procent mer i 

Malmö. Det beror inte 

på något annat än att 

vi har en väldigt restriktiv 

syn på detta i Sverige. 

Alla vet det. Det 

kan naturligtvis förändras, 

men det gäller att 

man hela tiden kämpar 

för att behålla den här 

situationen. Vi har, till 

skillnad från i stort sett 

alla länder i hela Europa, 

inte något parti 

som i något avseende 

förespråkar liberalisering, 

legalisering och så 

vidare. Tvärtom , man 

nästan tävlar om vem 

som är mest restriktiv. 

Ibland kan det vara negativt men i det här avseendet kan 

det vara väldigt bra. 

Jörgen talar på The 5th European Conference on 

Clinical and Social Research on AIDS and Drugs. 

Tittar man ut i Europa så har varenda parlament något 

parti som i någon ut-sträckning strävar efter en lite ”lättare” 

lagstiftning kring de här frågorna. Inte av elakhet utan 

förmodligen att man tror att det är ett bra sätt att komma till 

rätta med problemen. Jag tror inte för ett ögonblick att dom 

som förespråkar legalförskrivning av heroin tycker att det 

är jättebra för då kommer fler människor att börja knarka. 

Det är ett bra sätt, tycker dom, att komma åt problemet. Vi 

behöver inte dela den uppfattningen men det är deras sätt 

att se det och det måste man ha respekt för, men i Sverige 

finns det inte ens en sådan diskussion som man har haft i 

Danmark och Norge till exempel. Diskussionen här är noll, 

den är död. 

Om vi nu är rörande överens om det här i Sverige – det 

finns brett folkligt stöd för det, och bevisligen har vi 

ganska låg användning av narkotika jämfört med många 

andra länder – så låter det väldigt bra. Hur kommer 

det sig då att andra inte ”nappar” på liknande system? 

Går det inte att överföra det här till andra länder? 

Finns det kulturella hinder? Klimat, folklig inställning, 

kultur, traditioner? 

Är det här en kulturfråga väldigt mycket? 

Ja, jag tror det. På vissa håll har problemen med narkotika 

vuxit sig så starka, har den ”tunga” narkotikan fått en 

sådan grogrund så att man bortser från så kallade ”lätta” 

droger, cannabisprodukter. Man har inte resurser. Det 

har gått för långt. Det tror jag är ett skäl. Ett annat är att 

man inte har en medvetenhet om problemet. I Sverige har 

narkotikafrågan fått mycket stor uppmärksamhet jämfört 

med i många andra länder i Europa. Det är en stor fråga 

för många människor i Sverige men det är inte det i många 

andra länder. 

I många länder i Europa 

finns det starka 

lobbyorganisationer 

som vi överhuvudtaget 

inte ser i Sverige på 

samma sätt. Det finns 

på nätet. Söker man till 

exempel på cannabis 

får man flera miljoner 

träffar. Om man sedan 

går vidare är en 

absolut majoritet som 

skriver om cannabis 

för cannabis. Minoritetsgrupperna 

är ofta 

röststarka och det kan 

ju lura en att tro att 

dom är i majoritet, men 

skulle dom vara i majoritet 

skulle dom inte 

behöva skrika så högt. Att man skriker högt behöver inte 

betyda att man har rätt. 

Ute i Europa har man grupper som trycker på på ett helt 

annat sätt än vad vi har i Sverige. Det finns inga aktuella 

hot mot den förda politiken i Sverige. Snarare då att vi får 

för lite fokus på de här frågorna, att politikerna degraderar 

frågan . 

Om fem år kommer vi att ha problemen klart mer än vad vi 

har idag och då kommer man att ta tag i det igen – tyvärr. 

Man skulle ha en hög svansföring i den här frågan hela 

tiden för att undvika det. 

Om det nu är politikernas uppgift att driva det här – 

ytterst är det deras ansvar att ange tonen. Hur är det 

med era kontakter med politikerna och finns det intresse 

från svenska politiker för det arbete som till exempel 

ECAD gör? 

Ja, det vill jag nog påstå. Kanske inte överallt men i Sverige 

är intresset stort. I Sverige är 50 av landets kommuner 

med i ECAD. Det är ett stort antal och vi jobbar för at få 

med 290 kommuner i ECAD Sverige och ECAD internationellt. 

Det finns ett hyfsat starkt intresse. Vi har svårt att 

nå ut. Jag vill påstå att av dom 40 kommuner i Sverige 

som inte är medlemmar i ECAD så har majoriteten inte 

hört talas om ECAD. Det är vår uppgift att föra ut detta. 

Där måste vi använda oss av våra ambassadörer, nämligen 

de 50 kommuner som är med i Sverige varav minst 

hälften är ganska aktiva, men däremot inte när det gäller 

att värva nya medlemsstäder. Det är något som vi måste 

förbättra. 

Om vi vill växa, vilket bara är på gott, så måste vi ha hjälp 

av våra medlemmar och framför allt våra politiker när de 

träffar varandra.

Lennart Karlsson heter jag och jag är Polisinspektör, 

och gruppchef på en av narkotikagrupperna 

på city polismästardistrikt. Jag är 

narkotikapolis sedan 15 år tillbaka. 

Den svenska narkotikapolitiken, tycker du att den är 

bra och effektiv när det gäller att minska tillgång och 

efterfrågan på narkotika? 

Det är ju en väldigt komplex fråga. Jag vill påstå att till vissa 

delar är svensk narkotikapolis bra och effektiv. Polisens prioriteringar 

styrs ju till stor del, som allt annat, av riksdag och 

regering. Även om polisen kanske inte är den mest trendkänsliga 

myndighet vi har, så är det klart att den allmänna 

inriktningen påverkas ju av politikerna och beslutsfattarna. 

Där har vi gått från att ha varit mycket bra till att inte vara lika 

bra. Vi har fortfarande narkotika som ett prioriterat verksamhetsområde, 

men jag saknar i väldigt stor utsträckning en 

nationell samordning och strategi. Just nu känns det som att 

det är upp till varje polisdistrikt, och det är en väldigt olycklig 

utveckling. Det är oroande, därför att jag anser att narkotika 

idag inte är ett lika prioriterat område som det har varit tidigare. 

Jag tror att vi har blivit lite bortskämda helt enkelt, tar 

saker lite grann för givet. Vi tycker att ”det här har vi koll på”, 

men jag påstår att vi inte har det. 

Hur kommer det sig att det har blivit nedprioriterat 

då? 

Jag tror egentligen inte att det är narkotikan som har blivit 

nedprioriterad på det sättet. Polisen fungerar inte riktigt på 

det sättet att man nedprioriterar någonting. Det är snarare 

så att andra områden, andra problembilder har blivit mer 

prioriterade än narkotika, och jag tror att det har att göra 

med att vi har tagit saker lite för givna. Vi har slagit oss 

till ro lite grann och klappat oss själva på axlarna och tyckt 

att vi är väldigt duktiga på det här. Andra verksamheter 

och andra problembilder har fått företräde, för man tycker 

att det här med narkotika har vi koll på. Sen har det här 

fått rulla på så pass länge så att till slut har det blivit så 

att narkotikan har inte hamnat i främsta rummet, vilket jag 

som narkotikapolis naturligtvis tycker är väldigt märkligt. Jag 

har alltid jobbat från gatunivå och uppåt. Jag ser i all typ av 

brottslighet hur stor påverkan just droger och drogberoende 

har. Det som man lite slarvigt brukar kalla för vardagsbrott, 

där är ju narkotikan en väldigt stor faktor. Oavsett om man 

begår brott i påverkat tillstånd eller begår brott för att kunna 

påverka sig, så finns narkotikan med, så klart även alkohol, 

men främst narkotika. 

Det där med nationell samordning som vi pratade om. 

Hur skulle det gå till som du ser det? Har vi någonsin 

haft någon nationell samordning? Vi hade ju det här 

samarbetet mobilisering mot narkotika, men det var 

ju inte en polisiär verksamhet.

Jag skulle önska att man från regering och riksdag ger 

polisen en tydlig inriktning att skapa en nationell strategi, 

en nationell polisiär strategi främst. Sen så vet ju jag att om 

polisen tar fram en nationell strategi, så är polisen ofta en 

motor i samverkansarbetet med andra myndigheter. Det 

som polisen stadfäster brukar ofta ge svallvågor i samverkan 

med andra myndigheter, och det saknar jag idag. Vi 

har mål med vår verksamhet, men de är väldigt trubbiga. 

Jag skulle vilja att man kvalitetssäkrar målen lite mer än 

man gör idag. Man tittar idag exempelvis på att polisen ska 

uppdaga ett visst antal narkotikabrott, man ska uppdaga ett 

visst antal narkotikaöverlåtelser. Det här är ju lite intressant. 

Tidigare fokuserade man bara på ett visst antal narkotikabrott, 

sedan gjorde BRÅ (Brottsförebyggande rådet) och 

några andra en analys av detta. Man konstaterade att dom 

här siffrorna som polisen presenterade var kanske inte så 

smickrande, för man fokuserade alltför mycket på det kvantitativa 

målet. 

Man sa då att polisen måste faktiskt börja titta på vad som 

verkligen döljer sig bakom de här siffrorna. Då kom det ganska 

snabbt en justering – målen inriktades inte bara på antalet 

narkotikabrott, utan man gjorde en differentiering där 

man sa att ett visst antal av de uppdagade narkotikabrotten 

skall vara lagförda överlåtelser. Alltså att polisen skall ge 

sig på dem som ”dealar” narkotika. När BRÅ eller politiker 

eller andra fokuserar på vissa saker hos polisen så får det 

effekt. Jag tror att trycket måste komma på polisen utifrån 

för att det skall ske något. Just det här med att få en nationell 

strategi, det är ju oerhört viktigt, därför att får man en 

nationell strategi, då får man också ta ett helhetsansvar för 

problemet, menar jag. Vi har idag lite vilsenhet inom polisen 

för hur vi ska hantera problemet i grunden. ”hur ska vi ifrån 

polisen hjälpa till och konkretisera målet med ett narkotikafritt 

samhälle?”. Är det genom att försöka hindra införseln, 

slå ut grov organiserad brottslighet, nätverk, eller är det 

genom att minska efterfrågan? Då säger man så här lite 

flytande att ”Ja, vi ska göra både och”. Jag skulle vilja se en 

faktiskt förankrad strategi för hur vi ska bära oss åt för att 

på allvar jobba med dom här frågorna. Det saknar jag idag. 

Den strategin, ska den tas fram internt av Rikspolisstyrelsen? 

Dom ska ha ansvaret för det, men polisen ska aldrig bara 

göra saker internt för det blir inte bra. Vi är alldeles för 

fokuserade på vår egen verksamhet. Polisen måste öppna 

upp sig i den delen och ta stöd av framför allt mer forskning 

än vi gör idag. Vi jobbar mycket, påstår jag, enligt gammal 

hävd – saker som vi vet fungerar sedan tidigare. Jag säger 

inte att det är dåligt, utan man gör ju det av en anledning och 

den anledningen är ju att det har visat sig ganska framgångsrikt. 

Idag har vi väldigt många verktyg i vår verktygslåda 

som möjliggör för polisen att bedriva ett framgångsrikt arbete. 

Vi behöver inte titta på någon ny lagstiftning eller något 

sånt. Vi har alla de verktyg vi behöver, nu behöver polisen 

bara samlas kring en strategi och se till att den strategin jobbas 

igenom. Jag menar att när man tar fram den strategin 

så ska man inte bara titta inom våra fyra väggar, utan man 

måste även hämta stöd från forskningen, ”vad är effektivt?”, 

och där har vi ett problem. Det finns alldeles för lite forskning 

på just polisens påverkan, alltså den repressiva delens 

påverkan på den allmänna preventionen. Det skulle jag vilja 

ha mer av. 

När regeringen kommer med sina regleringsbrev och 

talar om hur mycket pengar man får och vad man 

skall göra, menar du att man från regeringens håll 

skall bygga upp den här strategin eller ska det ske i 

samråd mellan polis och andra myndigheter? 

Jag menar att man måste ge rikspolisstyrelsen ett tydligt 

uppdrag att det skall arbetas ut en nationell strategi för hur 

polisen skall bidra till att upprätthålla målet om ett narkotikafritt 

samhälle. Sedan får man ge uppdrag till polisen att 

utforma en sådan strategi. I det arbetet så måste den eller 

de som har ansvaret för detta naturligtvis hämta in vad som 

finns, och då får man inte bara hålla sig inom polisens fyra 

väggar, utan då måste man hämta in även utanför polisen. 

Är det mycket stuprörstänkande i den bemärkelsen 

att många inom polisen väldigt gärna vill att det är 

polisen som skall utveckla det här. Man vill inte ha så 

mycket input utifrån? 

Jag tror att det är en avsevärd skillnad nu. Jag tror att 

polisen under de senaste åren har öppnat upp sig på ett 

helt annat sätt än man gjort tidigare, så där tror jag inte att 

det finns något motstånd idag. Det som är problemet där 

är att polisen går ifrån en väldigt hierarkiskt styrd organisation 

med gammal skola, till att bli en modern organisation. 

Det här har skett väldigt snabbt, så jag tror att det finns en 

vilsenhet inom polisen idag, där man i sin iver att öppna upp 

sig och hitta alternativa lösningar, tappar fotfästet i vad vi 

faktiskt är bra på. Jag påstår idag att svensk narkotikapolis 

är väldigt bra, vi är väldigt kompetenta och väldigt duktiga. 

Ibland känns det som att vi inte riktigt vågar lita på det vi 

gör. Framför allt tycker jag att vi är dåliga på att tala om vad 

vi är bra på. 

Om man kan vrida klockan tillbaka lite grann och ta kontroll 

över de här kärnfrågorna, utarbeta de här strategierna så att 

varenda narkotikapolis i Sverige vet vad hans uppdrag är i 

stort – en ram att hålla sig innanför. Det skall inte spela någon 

roll om jag jobbar på en gatulangningsgrupp i Linköping eller 

i Umeå. Jag ska veta att mitt mål är att strypa efterfrågan, 

och jobbar jag på en spaningsrotel på rikskrim, då skall jag 

veta att min roll är att strypa tillflödet i så stor utsträckning 

som möjligt. Båda ska känna att de jobbar inom ramen 

för samma strategi, och att man utvärderar detta också, så 

att man förmår att prioritera de begränsade resurser vi har. 

Idag känns det som att det går i trender. Helt plötsligt blir 

det lite trendigt att prata om grov organiserad brottslighet. 

Då skapar man en massa insatsgrupper och olika operativa 

team och satsar väldigt stora resurser mot grov organiserad 

brottslighet. Då tenderar man att glömma bort efterfrågan, 

då tenderar man att nedprioritera gatulangning, ungdomsrelaterat 

arbete, m.m. Sedan svänger pendeln lite grann. Helt 

plötsligt kanske det blir så att man fokuserar väldigt mycket 

på efterfrågan, då prioriterar man kanske ungdomsenheter 

och bygger upp gatulangningsgrupper lokalt, men eftersätter 

de enheter som skall jobba med införsel och grov organiserad 

brottslighet. Det här känns som att det sker som en 

egen levande process, utan att någon faktiskt tar beslut och 

säger att ”nu måste vi faktiskt satsa mer på det här”, och det 

får ske på bekostnad av det här. Men vi gör det trots allt i 

ett läge där vi känner att vi har kontroll på bitarna. Jag kän-

ner inte riktigt att det är kontroll, utan det känns mera som 

slumpens skördar ungefär. 

Om man nu säger att man ska göra någonting. T.ex att 

ni får för er, utifrån den kunskapen ni har idag om läget 

inom ett visst område, så skulle ni vilja göra det här. 

Vad vi har förstått, när vi talar med många poliser, det 

är att den egna gruppens eller rotelns möjligheter att 

självständigt bestämma saker är något kringskuren 

jämfört med hur det har varit tidigare. Det här med 

operativa rådens insatser, att ärenden skall dras och 

sen skall man fatta beslut, och speciellt när det gäller 

lite större grejer... 

Det är ju så faktiskt att det har skett en förändring där, men 

jag vill nog inte måla upp det som ett jättestort problem. Jag 

påstår idag att vi har en ganska god dialog med de som 

sitter i operativa ledningsgrupper och taktiska ledningsgrupper. 

Identifierar vi ett problem som vi tycker är betydande 

med utgångspunkt från vår verksamhet, då ser vi till att lobba 

för att man skall jobba just för det problemet. Skulle det 

vara så att den operativa ledningsgruppen fattar beslut som 

går stick i stäv med den problembilden så är det naturligtvis 

vårt ansvar att upplysa dem om det. Däremot är det idag ett 

nytt sätt att tänka, och det positiva som det har fört med sig 

är att man idag fokuserar betydligt mer på resurssättning. 

Jag skulle vilja vända på hela tågordningen och först skapa 

en strategi som säger hur mycket resurser polisen ska lägga 

på narkotikabekämpning på olika nivåer, och sen skall 

man mäta upp och se hur mycket polisen har lagt emot det 

här. Då skall man nästan titta på resurstimmar. Det finns ett 

område där samhället och polisen och övriga externa också 

faktiskt jobbar riktigt bra. Jag önskar att man kunde göra 

på samma sätt när det gäller narkotika, och det är som när 

man pratar om den här nollvisionen i trafiken, d.v.s. att vi ska 

inte ha några döda i trafiken helt enkelt, och det skulle man 

kunna jämställa med ett narkotikafritt samhälle. Där jobbar 

vägverket med att titta på hur man kan bygga om farliga 

körsträckor, där jobbar polisen med hur många timmar man 

ska lägga på trafikövervakning, hur många rattfyllerikontroller 

man skall ha, allting sker väldigt strukturerat och tydligt 

och det finns en nationell handlingsplan och en nationell 

strategi. Om det fungerar på det området så borde det rimligen 

fungera när det gäller droger och narkotikabekämpning. 

Sverige är ett ganska långt land, det är 220 mil ifrån 

norr till söder och problemen varierar förmodligen på 

olika håll när det gäller droger. Om vi nu talar om en 

nationell strategi, talar vi då också om att vi ska ha 

en slags heltäckande nationell polisstyrka som skall 

omsätta den här strategin, eller ska vi bara ha en nationell 

strategi som sedan skall användas och tillämpas 

av de lokala myndigheterna? 

Det där är en rätt så rolig tanke faktiskt, den har jag tänkt 

själv många gånger. När det gäller den grova organiserade 

brottsligheten så finns det idag nationella resurser, dels i 

Lennart vill se en nationell 

strategi och tydliga direktiv 

från beslutsfattarna 

form utav Rikskriminalpolisen men även de här nya upprättade 

enheterna till bekämpning av grov organiserad brottslighet, 

men jag skulle ha velat se en nationell enhet eller i 

vart fall en möjlighet för nationell förstärkningsrörelse som 

avser narkotikabekämpning på småskalig nivå för att reducera 

efterfrågan. Då tycker jag att när man får en epidemi 

av narkotikabruk på det sättet som uppe i Gällivare för ett 

tag sedan, så ska man ifrån Norrbottens polismyndighet ha 

möjlighet att hos Rikspolisstyrelsen begära en förstärkning 

och plocka upp en enhet liknande ungdomssektionen som 

finns på länskrim i Stockholm. Det som i folkmun kallades för 

Ravekommisionen - experter på att bekämpa narkotikaproblematik 

i ungdomsmiljöer. Man har beprövade metoder, man 

har rätt kategori av personal, man har know-how helt enkelt. 

Det är också sådana här saker som måste slås fast i en nationell 

strategi. Vi är än så länge flera olika polismyndigheter, 

men vi är ju under samma paraply och vi borde kunna samverka 

på ett annat sätt. Det är en intressant tanke tycker 

jag, att kunna ha de här olika förstärkningsrörelserna. Det 

vet vi ju av erfarenhet, att det blossar upp epidemier, och 

världen har ju krympt så tillvida med internet och annat, så 

det är ju inga problem för ett gäng ungdomar i Kiruna eller

Arvidsjaure eller i Tomelilla att tillsammans komma in i droganvändande 

och drogberoende. Någon beställer ett större 

parti mefedron på internet, introducerar övriga kamrater i 

drogernas magiska värld, och helt plötsligt så har du ett litet 

kluster i något inlandssamhälle i t.ex. Norrland eller Småland. 

Det kan vara svårt för den lokala polisen. Dels så är 

det ju det med personkännedomen, och det är ju både för- 

och nackdelar. Den sociala kontrollen är ju oftast starkare 

på mindre orter och man kan naturligtvis använda det faktum 

att man känner varandra, men det kan ju också vara 

ett problem. Det kan vara lite svårt för den lokala polisen 

att spana på ett ungdomsgäng där alla vet var den lokala 

polisen heter och var han bor. 

När du pratar om mefedron och internet, vi har två 

ganska stora problem idag som vi läser mycket om i 

tidningarna. Det är dels droger på internet och sen är 

det cannabisproblematiken. Jag kan ju tycka, utifrån 

det jag ser, att internetspaningen inte är speciellt omfattande... 

Du uttrycker det snällt, jag skulle nästan säga att det är 

skamlöst dåligt, men jag tror att det är lite av en generationsfråga, 

det är generationsskifte på gång och jag kan 

berätta lite om vår egen verksamhet – vi som är ryggraden i 

narkotikabekämpning här lokalt i City. Vi är 40+ allihop. Nu i 

dagarna har vi precis gjort en nyrekrytering där vi rekryterar 

in ny personal till oss eftersom en hel del har försvunnit, 

och de som vi rekryterar nu är mellan 20 och 30. Då blir det 

ju lite annorlunda. Där finns det här mera som ett naturligt 

inslag, men så är det inom polisen och har tyvärr ofta varit – 

trycket i sådana här frågor kommer oftast underifrån, alltså 

att man efterfrågar en funktion eller flaggar för ett behov, 

och sen sakta men säkert mal de här kvarnarna och sen till 

slut så kan man få det här på plats. Det kommer att komma, 

men tyvärr tar det alldeles för lång tid. Internet är ju den 

moderna tidens tummelplats, och där finns ju alltifrån kriminalitet 

och droger till helt vanliga vardagliga företeelser, så 

det speglar ju samhället i stort. Det har ju öppnat upp så 

klart, och det är mycket som kan ske idag utan insyn från de 

som borde ha insyn. 

Om man skulle ägna större tid och kraft på att ta reda 

på vad som faktiskt finns där, vad som säljs i drogväg, 

så skulle det förmodligen i sin tur väcka väldigt många, 

och det skulle kanske kunna resultera i att vi får 

ett helt annat system för klassning av droger som är 

betydligt snabbare vad det är idag. Det så kallade 

snabbspåret, som vi har idag, tar minst 3-4 månader. 

Nu fick vi två nya droger som blev klassade från första 

februari, men vi talade med Folkhälsoinstitutet 

och det visade sig att det är en väldigt lång process. 

I början av januari gick man ut och sa att de här två 

drogerna klassas första februari. Då talar man om det 

för leverantörerna, nu har de alltså tre veckor på sig 

att sälja ut hela lagret och samtidigt fippla med molekylerna 

så man får lite nya droger man kan sälja som 

inte är klassade. Skulle polisen lägga ner mer jobb 

där tror jag att vi skulle kunna förändra en hel del av 

systemet. 

Jag håller med, och återigen, vi som jobbar med det här till 

vardags är medvetna om hur pinsamt dåliga vi är, och då 

säger jag det med respekt för de kollegor som faktiskt gör 

ett bra jobb, men de är för få och de saknar också den nödvändiga 

backupen. Det skall till precis lika stora resurser till 

internetspaning som det läggs på fysisk spaning. Man kan 

fråga om jag har något belägg för det jag påstår. Är polisen 

så dålig som jag säger? Ja, jag har faktiskt belägg för det. 

Det yttersta beviset är att till och med jag som passerat 40 

och är en normal internetanvändare kan gå in på något öppet 

internetforum och följa diskussioner om droganvändande, 

hur droger är beskaffade, hur man skall göra för att ta dem, 

var man skall vända sig, vilka sidor som säljer, o.s.v. Det 

sker oerhört öppet. Vi brukar prata om mörkertalet, och jag 

brukar tänka ”vad är mörkret på internet?”. Vad finns bakom 

de sidor dit jag inte kommer in? Och jag menar, talas det så 

pass öppet om de här sakerna, vad sker då bakom stängda 

dörrar? Där sker ju det som både jag och du och andra som 

är lite mer insatta i den här frågan vet – helt och tydlig öppen 

handel med droger och drogtillbehör. 

Om vi tittar i Sverige som det är nu, vilket kan tyckas 

tokigt, så måste varje preparat klassas för sig, till 

skillnad från Storbritannien exempelvis, där du kan 

klassa en hel grupp. Nu klassades nyligen syntetiska 

cannabinoider som förekommer i Spice och liknande. 

De klassade rubbet, men vi har klassat sju sådana 

cannabinoider i Sverige. Om det nu kommer fler 

måste de klassas för sig, vilket tar tre-fyra månader. 

Och dom som säljer det här sitter bara och garvar. 

Återigen – nationell strategi, nationell strategi för polisen. 

Polisen kan vara en väldigt bra påtryckare, och om polisen 

flaggar för någonting hos övriga myndigheter i samhället, då 

brukar det ta skruv. Sverige är ett sådant land där politiker 

och beslutsfattare fortfarande har ett väldigt högt förtroende 

för polisen, och det innebär också att polisen är trovärdiga 

i den delen, så om polisen säger att vi behöver ett visst 

tillvägagångssätt så brukar det oftast resultera i att vi får de 

verktyg vi vill ha. Men jag påstår idag att det finns knappt 

någon, ett fåtal inom polisen, som har koll på de här frågorna 

som du nu pratar om. Det finns ett antal nyckelpersoner, 

men de blir färre och färre. Det här hör också samman med 

min allmänna uppfattning om nedprioritering av narkotika. 

Vi har haft personer som exempelvis Gunnar Hermansson, 

som satt på Rikskrim, som hade väldigt bra kontroll. Han 

var en auktoritet på området, och när han gick i pension 

så ersattes han inte av någon, och det är ett dåligt betyg åt 

Polisen. Vi har haft en som har haft ansvar för polisfrågor 

på Rikspolisstyrelsen, jag tänker på Eva Brännmark. När 

hon sedan gick i pension så ersattes hon av ingen. Då kan 

man säga så här att ”de var ju drivna och väldigt duktiga 

personer, det är inte så lätt att ersätta dem”. Nej, men hade 

vi haft en nationell strategi med fastslagen organisation med 

fastslagna nyckelpersoner så hade de funktionerna ersatts, 

kanske inte av någon lika duktig, utan kanske av någon som

får ta tid på sig att bli lika duktig. Det hade åtminstone känts 

smakfullt om de här duktiga kollegorna hade fått en chans 

att föra över sin erfarenhet till någon ny. Nu uppstår ett stort 

tomrum, och det är tragiskt. 

Det verkar inte vara ovilja, utan snarare en blandning 

av okunskap och ekonomi som sätter hinder för det 

här? 

Jag lägger ansvaret på beslutsfattarna, d.v.s. riksdag och 

regering. Jag lägger ansvaret där därför att de måste vara 

tydligare med vad de vill. Jag tror att det är en otydlighet/ 

rädsla för att gå in och detaljstyra som gör att man ger så 

pass öppna ramar att det blir upp till rikspolischefen och 

de som är enhetschefer 

och chefer under att 

göra prioriteringar med 

utgångspunkt ifrån något 

som är väldigt öppet. Då 

kan det inte bli annat än 

svängningar över tid, 

trender, tendenser, lite 

intern lobbyverksamhet; 

”jag jobbar inom polisen 

med frågor som rör 

familjevåld – jag brinner 

för det, det är klart att jag påverkar uppåt för att försöka 

sätta de här frågorna i högsta prioritet”. Jag som är narkotikapolis 

pratar ju så klart för min verksamhet. Där menar 

jag att det måste komma ett tydligt direktiv och en tydlig 

prioritering uppifrån. Det är enligt mig självklart att narkotika 

måste få en väldigt framskjuten position. Inte därför att 

vi är några förvirrade individer som tycker att det är roligt 

att bekämpa narkotika och gillar att jobba med droger och 

knarkbekämpning, utan därför att narkotikan har en sådan 

oerhörd påverkan på all annan typ av brottslighet och kriminalitet. 

Det ligger hela tiden som ett filter under det som 

sker. För att återkoppla till trafiken så såg jag här om dan att 

man har gjort en undersökning och tagit fram resultat på alla 

förolyckade i trafiken. Var fjärde som omkommer i trafiken är 

drogpåverkad. Det är ju bara att titta på inbrott, stölder, rån, 

misshandel, o.s.v. Alltså narkotika och droger finns ju med 

där hela tiden. 

Nu är det en del som tycker att om vi skulle legalisera 

narkotika så skulle de här problemen minska. Vi 

skulle få bättre koll på det. Har du några synpunkter 

på det? 

Ja, det är ju så befängt att det knappt är värt att bemöta. 

För min del är det ganska klockrent att om man uttalar sig 

på det sättet, då har man en dold agenda, och den dolda 

agendan är att man antagligen gillar att röka på lite själv eller 

har någon i sin närhet som gillar att röka på, det är enda 

anledningen kan jag se. Eller att man har en sån ultraliberal 

inställning, att allt ska vara tillåtet. För mig är det ganska 

klockrent; att legalisera narkotika, då kan vi lika gärna införa 

dödsstraff också, för det är på ett sätt samma sak. Legaliserar 

vi som start narkotika, då säger vi till folk att det är okej 

att de tar livet av sig. Då kan vi lika gärna införa dödsstraff 

också, för om det är okej för andra att ta livet av sig, då 

måste det ju vara okej för staten att ta livet av dem också. 

Det finns ingen som helst seriös forskning som idag ger 

någon form av stöd till tanken att en legalisering av narkotika 

faktiskt skulle minska narkotikatillgången, utan det är 

precis tvärt om. Sen finns det ju nyanser man kan diskutera, 

men att legalisera, det finns inte på kartan tycker jag. Det 

handlar bara om att se till att få bort så mycket droger som 

möjligt från marknaden, och få bort så många användare 

som möjligt från narkotikan. 

Sedan finns det ju många som säger att det är dubbelmoral 

i samhället för att vi tillåter alkohol men inte tillåter narkotika. 

Till exempel ”vad är det för skillnad på alkohol och cannabis?”, 

och ur ett rent moraliskt, filosofiskt perspektiv så kan 

väl de individerna ha vissa poänger, men jag ser det så här: 

När det gäller alkohol så är det en drog precis som alla andra 

droger, som ställer till oerhörda problem och ligger bakom 

mycket elände, och 

“Vi har alla de verktyg vi behöver, 

nu behöver polisen 

bara samlas kring en strategi 

och se till att den strategin 

jobbas igenom” 

jag är fullständigt övertygad 

om att om alkohol 

idag hade introducerats 

på marknaden så hade 

det vart precis lika förbjudet 

i lag som narkotika. 

Så moraliskt, filosofiskt 

så finns det väl egentligen 

ingen större skillnad. 

Juridiskt däremot finns 

det betydande problem, 

och jag tänker så här: Okej, även om vi har alkohol som är 

en legal drog i samhället finns det väl inget skäl att införa 

ytterligare legala droger i samhället. Det finns ingen logisk 

grund i den jämförelsen, och jag för min del skulle inte sörja 

det minsta om folk faktiskt drack mindre än vad man gör 

idag, för jag som polis ser ju vilka oerhörda problem alkoholen 

ställer till med. Men det känns som att när de faktiska 

och förnuftiga resonemangen inte räcker till, då slår man till 

med ”titta, akohol är ju tillåtet, varför kan vi inte tillåta cannabis 

också?”. Där måste vi ha någon form av logik. Skall vi 

legalisera cannabis, varför kan vi inte legalisera amfetamin, 

kokain och heroin då? Därför att legaliseringen gäller ofta 

just cannabis. Det är cannabis man skjuter in sig på. 

Jag tänker på det här med cannabis, det är ju den 

stora drogen efter alkohol överallt i världen idag. Det 

är flest människor som använder cannabis. Nu i söderort 

håller man ju på med ett projekt mot cannabis. 

Om vi nu ska prata om strategi här, att det där 

kom igång, det var ett lokalt initiativ vad jag förstår? 

Ja, och det är ett mycket bra lokalt initiativ. Jag tror att den 

delen av Sverige som fortfarande tycker att vi skall vara ett 

bra samhälle att leva i och ha så lite droger som möjligt – det 

goda Sverige som jag brukar säga, den största utmaningen 

vi har framför oss just nu är cannabis. Där har vi tappat, 

och jag känner mig väldigt oroad därför att jag tycker att 

legaliseringsförespråkarna och antalet individer som har en 

positiv inställning till cannabis har tagit väldigt stor plats och 

tillåtits ta väldigt stor plats de senaste åren. Tyvärr verkar 

det som att det är en utveckling som bara fortsätter. Jag undrar 

lite spontant ”vem ska våga ta fighten?”. De enda idag 

som står upp för det här någorlunda, det är RNS, de står 

upp, men de står alldeles för ensamma. Inom polisen har 

det varit väldigt mycket fokus på grov organiserad brotts-

lighet, vi har pratat mycket kokain; kokain är den nya drogen 

o.s.v. Det stämmer förvisso att kokain har fått ett fäste i 

Sverige på ett centralt sätt som det inte har haft tidigare. 

Det är mycket i massmedia från Polisens sida; att nu har vi 

fått in metamfetamin i Sverige och det är farligt o.s.v, men 

väldigt sällan talas det om cannabis och marijuana. Väldigt 

sällan talas det om det faktum, som jag förvisso inte har 

något vetenskapligt belägg för, men som jag har en väldigt 

stark känsla av, och det är att vi idag är i princip självförsörjande 

när det gäller marijuana i Sverige. När jag jobbade 

som narkotikapolis för 10 år sedan så kunde jag stöta på 

vakuumförpackade smuggelpåsar med marijuana. Det gör 

jag aldrig idag. Jag påstår att all marijuana som röks i vart 

fall i Stockholmsområdet är hemodlad. 

Finns i garderoben? 

Ja, och när då olika aktörer går ut och menar på att ”vafan, 

skärp er. Det är väl inte så farligt att röka på lite grann? 

Det är moralpanik, och det är förmyndarsamhället som har 

bestämt att vi inte ska röka o.s.v.”, och parallellt med det 

så har vi alla som propagerar för medicinsk marijuana, och 

parallellt med det så har vi i olika delar av populärkulturen; 

framförallt reggae och hip-hop, där det finns väldigt mycket 

PRO-marijuana. Det här ger en trend och en tendens som 

jag tycker har pågått under en längre tid, där jag känner att 

marijuana/legaliseringsförespråkarna tar marknadsandelar, 

och har gjort det under en tid. 

Vad gör polisen för att stoppa det, eller är det samma 

problem där, att det inte finns någon strategi för det? 

Precis. Så är det tyvärr. 

Så vad man skall göra om man vill ändra på det är att 

tala med Beatrice Ask och hennes kollegor? 

Gärna det. Jag tycker att det vore klädsamt om Polisen själv 

kunde greppa det, och jag vet ju att frågan har lyfts i olika 

sammanhang. Det vore önskvärt om man från regering och 

riksdag kunde ge tydligare direktiv till Polisen. Jag skulle 

också önska att det fanns några fler talesmän från Polisen 

som vågar stå upp för de goda värdena och faktiskt vågar 

gå ut och vara ett stöd till frivilligorganisationer, forskare och 

andra som står upp för ett narkotikafritt Sverige. Där vill jag 

att polisen skall ha en väldigt tydlig roll och gå ut och tala 

om våra erfarenheter. Vi som poliser vet ju oerhört mycket, 

det är vi som träffar alla dessa trasiga människor, det är vi 

som träffar alla föräldrar som är förtvivlade, vars barn inte 

har kommit hem ordentligt på natten eller vars barn ligger 

på Maria ungdom totalt sanslöst nerdrogade. Det är vi som 

träffar gamla mamman vars son har missbrukat i 20 år och 

för femtielfte gången har varit hemma och snott pengar och 

slagit till henne när hon försökt ta tillbaka dem. Det är vi 

som träffar alla trasiga individer på Sergels torg och i olika 

miljöer, och det är vi som verkligen ser baksidan med 

drogerna och droganvändandet i olika sammanhang. Så vi 

kan ju konkretisera vad faran med att använda narkotika 

innebär. 

Vi hade ju en rikspolischef en gång i världen, Björn 

Eriksson, man får väl tycka vad man vill om honom, 

men han syntes iallafall utåt. Nu skall man inte anklaga 

någon, men jag vill påstå att den nuvarande 

rikspolischefen, Bengt Svensson och chefen för rikskriminalpolisen, 

Therese Matsson, är väldigt anonyma. 

Man hör inte mycket av dem utåt. Man kan säga 

att ni är dåliga på att marknadsföra goda idéer utåt. 

Absolut. Jag är böjd att hålla med dig, även om jag som 

tjänsteman också vill att det skall finnas en balans i det hela. 

Utan att gå in på person, du nämnde förre rikspolischefen 

Björn Eriksson. Han kunde vara lite för mycket mediaclown 

ibland, om jag får använda det slarviga uttrycket. Men jag 

tror så här också: Om man tittar på den nuvarande ledningen, 

Bengt och Therese, så har de en utmaning på ett annat 

sätt. Nyhetsflödet och informationsmediet idag är något 

helt annat än vad det var. Det allmänna mediabruset är så 

oerhört mycket större. Att tränga fram med något budskap 

är nog så svårt, men att dessutom lyckas tränga fram ett 

budskap och hålla kvar det över tid, och få tillgång till publiken, 

d.v.s. medborgarna/allmänheten, det är ju jättesvårt 

idag. Idag ploppar nyheter, trender och tendenser upp som 

svampar ur marken, för att sedan försvinna lika snabbt igen. 

Då återkommer jag igen till det här med nationell strategi, 

ett budskap – det kan låta töntigt, men en slogan som man 

inte bara jobbar med under en reklamkampanj, utan faktiskt 

håller fast med över tiden, så man trummar in det här 

budskapet. Då har man en chans att lyckas, för då blir det 

så oerhört mycket lättare för varje polis som i olika sammanhang 

sitter med och diskuterar, inbjudna till diskussionskvällar 

med t.ex. Lennart Ekdahl; ”Det här är polisen, det 

här står vi för, det här gör vi p.g.a. de här iakttagelserna 

med stöd från den här forskningen, vi har den här inriktningen, 

det är inte tillåtet att knarka i Sverige och kommer 

aldrig att bli p.g.a. de här anledningarna”. Ett klart och tydligt 

ställningstagande, sedan kan man diskutera andra frågor 

runt omkring kopplat till det, men att man har en gemensam 

grund att stå på. Nu låter det som att jag har lösningen till 

det mesta, det tror jag inte att jag har, men just avsaknaden 

av en nationell strategi är tydlig och den går igen i många 

frågor.

Ett samhälle utan narkotika ger bättre folkhälsa och ... - ReactNow

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Ett samhälle utan narkotika ger bättre folkhälsa och ... - ReactNow

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?