Fattigdom En rättighEtsFråga - Amnesty International

Fattigdom
En rättighEtsFråga
EN INTRODUKTION TILL DE
EKONOMISKA SOCIALA OCH
KULTURELLA RÄTTIGHETERNA

2
innEhåll
FÖrord 03
inlEdning 04
”Demokrati börjar vid frukostbordet” 05
Rättigheter eller behov? 05
Rättigheter utan diskriminering 06
Fattigdom 07
historiK 08
Efter kalla kriget 08
Regionala system 09
UtKräVBarhEt 10
Respektera, skydda och uppfylla 10
Miniminivå eller kärninnehåll 11
Möjlighet att utkräva sin rätt? 12
Nationella initiativ 13
Utkrävbarhet i Sverige och Europa 13
EsK-rättighEtErna 14
Rätten till hälsa 14
Rätten till mat och vatten 15
Rätten till bostad 17
Rätten till utbildning 18
Rätten till arbete 18
Rätten till kultur 19
ViKtiga disKUssionEr 21
Globaliseringen 21
Staters utvidgade ansvar 21
Rättighetsperspektivet 21
FN:s millenniemål 22
Transnationella företag 22
Internationella finansiella institutioner 23
ESK-rättigheter i Sverige 24
UPPslagsdEl: grundläggande
begrepp och förklaringar 25
läs VidarE 28
KontaKtUPPgiFtEr 30
Copyright Amnesty International, svenska sektionen 2009.

FÖrord
rättEn att lEVa Ett Värdigt liV
Under 2009 startar Amnestys globala kampanj Demand Dignity, som i Sverige kommer att
heta Fattigdom – en rättighetsfråga. Det övergripande målet för kampanjen är att stoppa
människorättskränkningar som låser fast människor i fattigdom. Ett av de viktigaste budskapen
i kampanjen är att alla mänskliga rättigheter – ekonomiska, medborgerliga, sociala,
politiska och kulturella – är odelbara och ömsesidigt beroende av varandra. Först när alla
rättigheter respekteras och uppfylls kan människor leva sina liv utan fruktan och nöd.
Men vägen dit är lång. Fattiga och maktlösa människors rätt till ett värdigt liv väger ofta
oförsvarligt lätt när de ställs mot ekonomiska intressen, såsom att utvinna råvaror, sjösätta
utvecklings- och byggnadsprojekt eller exploatera markområden. Där det sker grova kränkningar
av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ESK), kränks dessutom nästan
alltid de medborgerliga och politiska rättigheterna. Det sker genom att människor nekas sin
rätt till information, deltagande i samhällslivet, yttrandefrihet och tillgång till rättvisa. Våld,
godtyckliga gripanden, trakasserier och ”försvinnanden” drabbar ofta dem som står upp för
sina och andras rättigheter.
Amnesty arbetar fortsättningsvis mot grova kränkningar av de mänskliga rättigheterna och
det saknas inte exempel på hur stater eller andra aktörer aktivt hindrar människor från att
åtnjuta sina rättigheter.
Fattigdom – en rättighetsfråga är inte en ”ESK-kampanj”, men den kräver likväl att vi som
organisation lär oss mer om de ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna – och hur
de hänger ihop med de rättigheter som vi traditionellt arbetat för. Därför har vi tagit fram
detta utbildningsmaterial som vi hoppas att du ska ha användning av.
Lise Bergh, generalsekreterare
Amnesty International, svenska sektionen
Februari 2009
3

4
inlEdning
PErU: männisKorättsadVoKatEr och VittnEn Utsatta FÖr hot
och traKassEriEr
Människorättsadvokaten Doktor Gloria Cano Legua har utsatts för dödshot. Gloraia Canu Legu arbetar
för offer som utsatts för de människorättskränkningar som tidigare presidenten Alberto Fujimori nu står
anklagad för. Fujimori misstänks ligga bakom flera ”försvinnanden”, morden på nio studenter och en
professor samt en massaker vid Barrios Altos. Flera vittnen, jurister, rättsläkare och människorättsakti-
vister, som arbetar med att kartlägga de övergrepp som begicks mellan maj 1980 och november 2000,
har utsatts för både hot och trakasserier. Perus tragiska förflutna måste få ett korrekt rättsligt efterspel.
Regeringen har en skyldighet att samarbeta i utredningar om tidigare övergrepp och se till att militären
överlämnar nödvändig information. De människorättskränkningar som sker i samband med utredning-
arna måste utredas. Dessutom måste de vittnen och de som leder de juridiska processerna få stöd och
skydd.
2001 inrättades Sannings- och försoningskommissionen som fick i uppdrag att utreda omständig-
heterna kring de övergrepp som begicks av den peruanska staten, och de väpnade oppositionsgrup-
perna, Sendero Luminoso och MRTA (Moviomento Revolucionario Túpac Amaru) under den 20 år
långa väpnade konflikten i landet. Kommissionen hade också till uppgift att identifiera offren och, så
långt det var möjligt, fastställa vem som var ansvarig för övergreppen.
Baserat på blixtaktion från 4 januari 2008
UA 05/08, AMR 46/001/2008
Dödsstraffet är enligt Amnestys
uppfattning inhumant, ovärdigt och
kränker rätten till liv.
Kränkningar av medborgerliga och
politiska rättigheter sker ofta genom
att människor som lyckas nå ut med
ett ovälkommet budskap tystas.
Till exempel då demonstranter blir
misshandlade, tidningar stängs eller
företrädare för fackföreningar sätts i
fängelse. Inte sällan är det staten som
missbrukar sin makt eller helt enkelt
undlåter att skydda medborgarna.
Övergreppen är ofta synliga och det
är relativt lätt att peka ut vem som har
ansvaret för att övergreppen kunde
ske.
Människors rättigheter kan dock
kränkas på många andra sätt.
Mänskliga rättigheter handlar inte
bara om att ha yttrandefrihet och
slippa tortyr utan också om rätten till
utbildning, mat, vatten, bostad, hälsa, arbete och kultur. När det gäller ekonomiska, sociala
och kulturella rättigheter (ESK-rättigheter) sker kränkningarna oftast i det tysta. Staten tar
inte alltid aktivt del i kränkningarna och maktmissbruket kan vara svårt att sätta fingret på.
De som utsätts för kränkningar av ESK-rättigheter är inte första hand välartikulerade
journalister eller välorganiserade demonstranter utan utsatta människor med få möjligheter
att göra sig hörda. På grund av sin livssituation kan de vara stigmatiserade eller utstötta av
samhället. Tvångsvräkningar och fysiska trakasserier drabbar oftast dem som redan har det
svårt. Dessutom förstärks kränkningarna av ESK-rättigheter av att de ofta går hand i hand
med andra kränkningar.
Kränkningar av maktlösa människors rättigheter är inte spektakulära och syns sällan i
media. Politiker behöver ta mindre hänsyn till dem som ingen lyssnar på och som kanske
inte ens har rätt att rösta. De som kränks är kanske inte ens medvetna om att de enligt
internationella överenskommelser har rättigheter. I många marktvister är det den mäktigare
parten som vet hur man utnyttjar eller kommer runt lagen. Det förstärker intrycket av att
det som händer är ”rätt” även när det gäller rena bedrägerier. Den som regelbundet blir
misshandlad av polisen är naturligtvis skeptisk till rättsstaten. Och nästan ofelbart är det så
att kränkningarna inte utreds ordentligt eller att de som drabbats förvägras en rättssäker
prövning.
Rätten att leva ett värdigt liv innebär frihet från alla sorters kränkningar av mänskliga rättigheter.
Ingen ska torteras eller godtyckligt frihetsberövas, leva i hunger eller hemlöshet, lida
av sjukdomar som hade gått att förebygga eller bota.

”dEmoKrati BÖrJar Vid FrUKostBordEt”
ESK-rättigheter och medborgerliga och politiska rättigheter är enligt FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna odelbara och ömsesidigt förstärkande. Kofi Annan,
tidigare generalsekreterare i FN, visade på just detta när han i ett uppmärksammat tal sade
att ”demokrati börjar vid frukostbordet”.
Det går inte att isolera en rättighet från en annan, de är beroende av varandra. Det blir
tydligt om man försöker rangordna rättigheterna. Hur man än gör blir det fel eftersom rättigheterna
hänger ihop som en odelbar kedja. Om du inte har mat för dagen, kommer du
troligen inte att värdera yttrandefrihet eller föreningsfrihet särskilt högt. Om du inte kan läsa,
är det svårare att ta del av politisk och annan samhällsinformation. Om du inte har tillgång
till grundläggande utbildning, är det
mycket svårare att utnyttja din rösträtt.
Utan bostad får du svårt att be- PErU: VilKa Var oFFrEn FÖr VåldEt?
hålla eller få en anställning. Dessutom
ökar risken för att du ska utsättas för I augusti 2003 kom Sannings- och försoningskommissionen ut med sin slutliga rapport om de över-
fysiskt och sexuellt våld och din rätt grepp som begicks i Peru under 20 år av väpnad konflikt. Enligt kommissionens rapport dödades eller
till privatliv omöjliggörs. Om du saknar ”försvann” mer än 24 000 personer mellan år 1980 och 2000. Tusentals människor utsattes för olika
en fast bostadsadress har du i vissa
kränkningar som tortyr och misshandel. Många kidnappades och kvinnor utsattes för sexuellt våld.
Nigel Rodley, FN:s före detta specialrapportör om tortyr, säger att majoriteten av dem som torteras
länder inte ens rätt att rösta.
inte är politiskt aktiva, utan fattiga människor som misstänks för brott eller misshandlas av andra
rättighEtEr
EllEr BEhoV?
Det finns de som menar att ESKrättigheter
snarare är mål att sträva
emot än ”riktiga” rättigheter. Det är
dock viktigt att se och erkänna ESKrättigheter
som just rättigheter och
inte en ”önskelista”. Ett rättighetsperspektiv
innebär att att det finns
subjekt – rättighetsbärare - som har
vissa rättigheter, vilket medför vissa
skyldigheter för staten.
anledningar. Det finns en tydlig koppling mellan vilka personer som i störst utsträckning riskerar att
utsättas för tortyr och ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. Amnesty har traditionellt sätt inte
uppmärksammat denna koppling.
Sanningskommissionens rapport bekräftar länken mellan fattigdom, socialt utanförskap och sanno-
likheten att utsättas för våld. Mer än 80 % av de dödsfall och ”försvinnanden” som kommissionen
behandlat kom från de fattigaste delarna av Peru. 75 % hade Quechua eller någon av de andra minori-
tetsspråken som modersmål. Utbildningsnivån på de döda och försvunna var långt under medel, 68%
av offren hade inte avslutat högstadiet.
Kommissionen fastställde att en av de främsta orsakerna till den långa inbördeskonflikten var
diskriminering och avsaknaden av tillgång till ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter för de fattiga
– särskilt kvinnor och ursprungsbefolkningen. Cirka en halv miljon peruaner från de fattigaste områdena
i Peru tvångsförflyttades av såväl statliga myndigheter som beväpnade grupper. 200 000 kvinnor från
landsbygden i Anderna och peruanska Amazonas tvångssteriliserades. Många familjer hotades med
böter, fängelse eller att inte längre få del av statens matprogrammet..
”alla människor är födda
fria och lika i värde och
rättigheter”.
Fn:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna.
Den peruanska kongressen beslutade att alla offer under konflikten ska få upprättelse och skade-
stånd och de skyldiga ska ställas till svars, men processen går långsamt framåt. Det beslutades också
att de militärer som står anklagade för brott mot mänskliga rättigheter ska få rättslig hjälp betalad av
staten. Men ingen rättshjälp har erbjudits offren för kränkningarna, trots att nästan 70% inte har tillgång
Konventionerna* (på sid 25 hittar
till juridisk representation. Samtidigt hotas offren, deras anhöriga, vittnen och juridiska ombud och det
du en uppslagsdel) som reglerar
skyddsprogram som Sanningskommissionen föreslagit har ännu inte tillsatts.
statens ansvar för ESK-rättigheterna
Den väpnade konflikten pågick i tjugo år och det var först när våldet började närma sig de med po-
är uppbyggda på det sättet att stater litisk och ekonomisk makt som konflikten började uppmärksammas i media och en opinion mot våldet
har vissa skyldigheter gentemot sina bildades i Peru och i omvärlden. Vi ser nu samma diskriminering upprepa sig i efterspelet till konflikten.
medborgare. FN:s kommittén för
Amnestyrapport AMR 46/004/2006
ekonomiska, sociala och kulturella
Peru: Poor and excluded women – Denial of the right to maternal and child health
rättigheter* har i sina generella kommentarer*
definierat en miniminivå
för rättigheternas innehåll, ett så kallat
kärninnehåll. Kärninnehållet varierar för varje rättighet och anger den miniminivå som under
inga omständigheter får kränkas och som staten därför alltid är skyldig att garantera.
5

”…utan åtskillnad av något
slag på grund av ras, hudfärg,
kön, språk, religion, politisk
eller annan åskådning, nationell
eller social härkomst, förmögenhet,
börd eller ställning i
övrigt”
Fn:s konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella
rättigheter, artikel 2:2
PErU: hälsa - dE riKas PriVElEgiUm
6
Ett exempel är miniminivån gällande rätten till utbildning som omfattar obligatorisk och
kostnadsfri grundskoleutbildning för alla, samt att barn inte får undervisas på ett rasistiskt,
homofobiskt eller annat diskriminerande sätt.
ESK-konventionen anger att staterna, för att trygga rättigheterna, måste utnyttja sina resurser
”till fullo” för att på så sätt se till att rättigheterna gradvis förverkligas ”i sin helhet med
alla lämpliga medel”. Det innebär inte att staten är skyldig att ge dig mat bara för att du vill
det och hävdar att det är din rättighet. Däremot får staten inte beröva dig din matförsörjning
eller hindra dig från att själv skaffa mat. Staten är också skyldig att se till att ingen annan
hindrar dig från att skaffa mat. Slutligen, om du av olika anledningar ändå inte kan skaffa
mat, är staten skyldig att efter bästa förmåga se till att du får mat. Man brukar tala om att
staten är skyldig att respektera, skydda och uppfylla rättigheterna (se vidare sidan 10-13).
Diskrimineringen och kränkningarna av minoriteters och ursprungsbefolkningens rättigheter fortsätter
än idag. Trots tillväxt i ekonomin de senaste åren, är Peru ett av de länder i Latinamerika som avsätter
minst pengar till hälsovård och investeringarna per person har minskat de senaste åren. Behoven och
bristerna är störst på landsbygden, men en studie utförd av en människorättsorganisation 2005, visade
att peruanska myndigheter spenderar dubbelt så mycket på hälsovård per person i de rikare delarna
landet.
Det finns statligt finansierad gratis hälsovård för marginaliserade grupper, men ändå når man inte
ut till de fattigaste kvinnorna och barnen. Enligt Perus hälsominister har 6,5 miljoner människor, 25%
av befolkningen, inte tillgång till grundläggande sjukvård. Det är många gånger långt till närmsta hälso-
klinik och vissa kvinnor vill inte gå till klinikerna då personalen inte pratar deras språk eller tar hänsyn
till deras kulturella behov. De kvinnor som inte går på regelbundna graviditetskontroller eller föder sitt
barn hemma får böter, trots att det är olagligt. Ett sätt att straffa kvinnorna är att ta ut olagliga avgifter
för födelseintyg. Utan dokument blir barnen laglösa och saknar alla rättigheter som medborgare. Dis-
kriminering är ett stort problem även för de som faktiskt får tillgång till vård.
- Om du går till hälsocentret dåligt klädd låter de dig vänta längre, och de som anländer senare
men är mer välklädda får gå först... Om du klagar, behandlar de dig värre, sade en kvinna från staden
rättighEtEr Utan
disKriminEring
En av hörnstenarna när det gäller
arbetet för mänskliga rättigheter är
principen om icke-diskriminering.
Principen återkommer ständigt i internationella
dokument om mänskliga
rättigheter. Vi är alla människor och vi
har alla samma rättigheter. Staterna
som anslutit sig* till olika överenskommelser
garanterar att rättigheterna
i konventionerna ska gälla för
alla personer utan åtskillnad av något
slag. Oavsett resurser och utvecklingsnivå
ska alla stater se till att ingen
diskrimineras, vare sig i lagstiftning,
policys – eller i praktiken.
Iquitos i Amazonregionen.
Om ett land inte har råd att bygga
Amnestyrapport AMR 46/004/2006
sjukhus i alla regioner, handlar det
Peru: Poor and excluded women – Denial of the right to maternal and child health
nödvändigtvis inte om diskriminering.
Däremot kan man hävda diskriminering
om de politiska besluten innebär
att det inte finns några sjukhus i
fattiga områden eller i områden där ursprungsbefolkningen bor. Staten har en skyldighet att
prioritera och försöka nå de mest utsatta och marginaliserade grupperna och hjälpa dem
att förverkliga sina rättigheter.

Fattigdom
Fattigdom är både en orsak till och ett resultat av bristande respekt för mänskliga rättigheter.
Ändå beskrivs fattigdom ofta i rent ekonomiska termer. Världsbanken definierar
fattigdom på det sättet. Enligt Världsbanken är de människor som har en inkomst under
två dollar om dagen fattiga. De som lever med mindre än en dollar betraktas som extremt
fattiga.
Amartya Sen, en indisk ekonom som fick Nobelpriset i ekonomi 1998, har länge studerat
fattigdom. Han menar att fattigdom inte kan beskrivas i hur mycket pengar ett land eller en
person har, utan snarare i hur de ekonomiska resurserna används i samhället. Sen visar på
fattiga länder där livslängden och livskvalitet är högre än i andra rikare länder. Dessa länder
har valt att lägga resurser på offentlig hälsovård, utbildning och infrastruktur. Exempelvis
har befolkningen i Kina, Sri Lanka och den indiska delstaten Kerala bättre hälsa, högre
utbildningsnivå och livslängd än rikare länder som Gabon och Brasilien. Livslängden är
kortare för svarta män i USA:s stora städer än i dessa länder, trots att de svarta männen i
USA i genomsnitt har mycket högre inkomst.
Det svenska biståndsorganet Sida beskriver fattigdom som ”ett tillstånd där människor är
berövade möjligheten att bestämma över sitt eget liv och sin framtid. Brist på makt, val och
materiella resurser utgör fattigdomens kärna. Fattigdomen är dynamisk, flerdimensionell
och kontextspecifik”. FN:s kommitté för ESK-rättigheter har en liknande definition.
Amnesty har ingen egen definition av fattigdom utan utgår stället från de fattigas erfarenhet
som kännetecknas av avsaknad av inkomst, otrygghet och bristande säkerhet, exkludering
och maktlöshet. Människorättskränkningar är en daglig erfarenhet för människor som lever
i fattigdom. Men fattigdom är inte något ofrånkomligt utan ett resultat av beslut som fattas
av dem som har makt att påverka
människors liv, såsom stater, företag
och väpnade grupper. Om fattigdomen
ska kunna bekämpas måste människor
få möjlighet att aktivt delta i beslut
och processer och därigenom erövra
sina rättigheter och utkräva ansvar
för de människorättskränkningar som
den egna regeringen, andra stater eller
ekonomiska aktörer och företag gör sig
skyldiga till.
“liksom slaveri och apartheid
är fattigdom inte naturligt. den
är skapad av människor och
kan besegras genom mänskligt
handlande. det är inte en fråga
om välgörenhet. det handlar
om att försvara en grundläggande
mänsklig rättighet;
rätten till värdighet och ett
anständigt liv.”
nelson mandela, sydafrikas
första demokratiskt valda
president
hundratals personer i new
delhi deltog i en manifestion
på internationella dagen för
fattigdomsbekämpning, den 17
oktober 2008.
7

8
historiK
Trots att ESK-rättigheterna ibland beskrivs som ”andra generationens” rättigheter har de i
själva verket erkänts i århundraden. Både den franska och amerikanska rättighetsdeklarationen
från slutet av 1700-talet innehöll begrepp och tankar om att ”uppnå lycka”, ”jämlikhet
och broderskap” samt rätten att bilda fackföreningar och trygga arbetsvillkor.
År 1948 antog FN:s generalförsamling den allmänna förklaringen om de mänskliga rättigheterna.
Det var ett första försök att ge begreppet mänskliga rättigheter universell giltighet.
Förklaringen omfattar såväl medborgerliga och politiska rättigheter som ekonomiska, sociala
och ekonomiska rättigheter. Förklaringen* ställer även krav på internationella och sociala
reformer. För att göra förklaringen rättsligt bindande* diskuterade FN:s generalförsamling
under 20 år hur ett internationellt avtal, en konvention, skulle kunna se ut.
Det rådande politiska klimatet under kalla kriget gjorde att det dröjde ända till 1966 innan
man kunde nå en lösning. Konflikten låg i att man hade olika syn på de olika rättigheterna.
I västvärlden betonades att de medborgerliga och politiska rättigheterna var absoluta och
omedelbara och därmed utkrävbara i ett rättssystem. De ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna däremot ansågs vara avhängiga av de enskilda staternas olika resurser. I
västvärlden ansåg man att om människor var fria i ett demokratiskt samhälle så skulle det
leda till ekonomisk, social och kuturell utveckling. Länderna i sovjetblocket argumenterade
å andra sidan att demokrati och yttrandefrihet var ihåliga begrepp för den som går hungrig.
De menade att de ekonomiska och sociala rättigheterna var viktigast för människan som
kollektiv och att de måste prioriteras.
Resultatet blev att två separata konventioner antogs: den internationella konventionen om
medborgerliga och politiska rättigheter (ICCPR) och den internationella konventionen om
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter (ICESCR). Konventionerna antogs 1966 och
trädde i kraft* tio år senare, 1976.
Trots att båda konventionerna har samma status och utgår från FN:s allmänna förklaring
om de mänskliga rättigheterna, har fokus i väst och till viss del även internationellt länge
koncentrerats till vissa brott mot de medborgerliga och politiska rättigheterna. Tortyr, utomrättsliga
avrättningar, ”försvinnanden” och bristfälliga rättegångar har fått stor uppmärksamhet.
De ekonomiska, sociala och kulturella rättigheterna har i praktiken underordnats de
medborgerliga och politiska rättigheterna.
EFtEr Kalla KrigEt
Efter Berlinmurens fall 1989 minskade den politiska uppdelningen mellan öst och väst. Vid
FN:s konferens i Wien 1993 antogs en deklaration som högtidligt och än en gång slog fast
att alla mänskliga rättigheter är odelbara och ömsesidigt förstärkande.
Idag är klyftan större mellan nord och syd än mellan öst och väst. Fattigare länder i syd talar
om rättvis fördelning inom och mellan länder samt rättvis handel. Under 1980-talet växte
en oro fram i de fattigare länderna över att ekonomisk utveckling prioriterades framför rätten
till ett värdigt liv. Växande sociala rörelser vände sig mot de många snabba ekonomiska reformprogram
och storskaliga infrastrukturprojekt som de internationella finansiella institutionerna,
IMF och Världsbanken* förespråkade och som tog lite hänsyn till eventuella sociala
konsekvenser för ländernas befolkning.

Först på senare år har ESK-rättigheterna fått en mer framträdande roll i västvärlden och de
rikare länderna. Detta till stor del tack vare aktivisters och gräsrötters arbete. Det är många
aktivister som har blivit fängslade och förföljda på grund av att de kämpat för ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter.
Under 1980- och 90-talen började även internationella NGO:s (icke-statliga organisationer)
att sluta upp bakom kraven på ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter. En växande
rörelse uppstod som under senare år kulminerat i globala sociala forum och nätverk där organisationer
från det civila samhället träffats för att utbyta erfarenheter och bygga allianser.
Många organisationer och aktivister som arbetar med mänskliga rättigheter i fattigare länder
i syd har lyft fram de medborgerliga och politiska rättigheter sida vid sida med ESK- rättigheterna.
Så skedde exempelvis i Latinamerika efter att många diktaturer fallit under
1980- talet. Några länder, som Sydafrika och Brasilien, har flera ekonomiska, sociala och
kulturella rättigheter inskrivna i grundlagen.
I början av 2009 hade 160 medlemsstater i FN ratificerat konventionen om ESK-rättigheter.
De mänskliga rättigheternas odelbarhet erkänns idag av de flesta stater och internationella
organisationer. Merparten av de internationella konventioner, traktat, protokoll och fördrag
som antagits på senare tid har inslag av alla typer av mänskliga rättigheter. Dit hör konventionen
om avskaffande av all slag diskriminering av kvinnor, barnkonventionen, konventionen
om skydd av migrantarbetare och konventionen om ursprungsbefolkningar.
rEgionala systEm
Jämsides med utvecklingen av FN:s system för de mänskliga rättigheterna har tre starka
regionala MR-konventioner vuxit fram. De amerikanska, de afrikanska och de europeiska
konventionerna bildar tillsammans med FN:s system en imponerande uppsättning rättigheter
och metoder för uppföljning och kontroll.
ESK-rättigheter i de regionala mekanismerna för mänskliga rättigheter har efterhand fått
mer tyngd. Utöver den europeiska konventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna
och de grundläggande friheterna (Europakonventionen) som nästan uteslutande fokuserar
på de medborgerliga och politiska rättigheterna, finns exempelvis den europeiska sociala
stadgan (se vidare nedan). I det interamerikanska systemet finns ett tilläggsprotokoll (San
Salvador protokollet) som tar upp ESK-rättigheter och i den afrikanska stadgan, som antogs
1981, har ESK-rättigheter alltid varit utkrävbara inför den afrikanska kommissionen. År
2008 antogs inom Arabförbundet* the Arab Charter on Human Rights, som omfattar såväl
medborgerliga och politiska rättigheter som ESK-rättigheter. I Asien håller man på att arbeta
fram en regional MR-konvention inom ASEAN*.
9

”Konventionsstaterna [...] erkänner
att, i överensstämmelse
med den allmänna förklaringen
om de mänskliga rättigheterna,
visionen om den fria människan
som åtnjuter frihet från fruktan
och nöd endast kan uppnås om
sådana villkor skapas att alla
kan åtnjuta sina ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter
såväl som sina medborgerliga
och politiska rättigheter”.
Fn:s konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella
rättigheter, 1966
10
UtKräVBarhEt
Kränkningar av ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter är inte bara en fråga om brist
på resurser utan också en fråga om politiska prioriteringar.
Människor både kan, vill och har rätt att vara med och påverka den politiska, sociala och
ekonomiska utvecklingen. Men som vi har sett begränsas ofta fattiga människors möjligheter
att delta i beslut som påverkar deras liv. De får inte tillgång till information och hålls
utanför viktiga processer. Stater och andra aktörer försätter fattiga människor i vanmakt och
berövar dem möjlighet att agera och göra sina röster hörda.
rEsPEKtEra, sKydda och UPPFylla
Staterna är skyldiga att respektera människors rättigheter och får inte diskriminera någon
eller på andra sätt begränsa deras rättigheter och friheter. Staterna ska också aktivt agera
för att skydda människor från övergrepp och skapa förutsättningar för att människor själva
kan tillgodose sina egna behov. Slutligen har staterna en skyldighet att träda in när en
individ eller en grupp av individer av olika skäl inte själva kan förverkliga sina ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheter.
Enligt FN:s allmänna förklaring om de mänskliga rättigheterna är staterna ytterst ansvariga
för att mänskliga rättigheter respekteras. Till skillnad från medborgerliga och politiska rättigheter,
som ovillkorligt garanteras genom konventionen, så är staterna enligt ESK-konventionen
skyldiga att ”gradvis förverkliga rättigheterna i sin helhet”. Man tar alltså hänsyn till att
staterna har olika stora resurser att tillgå och att det därför kommer att ta olika lång tid att
förverkliga konventionens alla rättigheter fullt ut. Det innebär dock inte att staten kan skjuta
arbetet på framtiden. För att uppfylla sina förpliktelser enligt konventionen måste staten
använda alla tillgängliga resurser, inklusive bistånd och samarbete med andra länder, om
egna medel inte räcker till. Staterna är också skyldiga att ta avsiktliga och konkreta steg för
att så snabbt som möjligt förverkliga ESK-rättigheterna. Det kan vara åtgärder som till exempel
lagstiftning, reformer, upprättande av handlingsplaner och inrättande av tillsynsorgan.
Ett ”gradvist förverkligande” ger alltså inte en stat rätt att låta bli att agera med hänvisning
till att man inte har tillräckliga ekonomiska resurser. Genom att titta på hur stor del av
en stats utgifter som exempelvis går till militär och försvar kan ofta en sådan hänvisning
kritiseras.
Statens ansvar ligger inte enbart hos regeringen, utan även på personer som arbetar för
staten och på andra sätt agerar för statens räkning. Riksdag och regering ska se till att
beslutsfattare och tjänstemän på alla nivåer, på både regional och kommunal nivå, följer
statens åtagande i såväl planering, beslut som genomförandet av politiken. Kränkningar
kan begås av polis och militär, men också av kommunpolitiker och lärare. Samtidigt som
individer ska hållas ansvariga för sina handlingar och brott, är staten alltid ytterst ansvarig
för att se till att kränkningar inte sker.
Staten har ett tredelat ansvar som kan sägas vara både positivt och negativt. Ansvaret
är negativt genom att staten ska låta bli att diskriminera människor eller på annat sätt
begränsa deras rättigheter och friheter. Ansvaret är positivt genom att staten aktivt ska

agera för att skydda människor från övergrepp och skapa förutsättningar för att människor
ska kunna tillgodose sina grundläggande behov. Här inbegrips också skyldigheten att ge
individer tillgång till fullständig och korrekt information för att de aktivt ska kunna delta och
säkerställa sina rättigheter.
Oavsett statens resurser eller om vi talar om medborgerliga och politiska eller ESK-rättigheter
har staten alltid skyldighet att respektera, skydda och uppfylla dessa rättigheter.
Respektera: Staten har skyldighet att respektera människors rättigheter i sitt eget
agerande. Det handlar både om vad staten gör eller undlåter att göra. Staten får alltså
inte hindra någon att utöva sin rätt eller beröva någon sina rättigheter. Exempelvis får
staten inte hindra strejker, godtyckligt stänga skolor för minoriteter, tvångsförflytta människor
utan information, konsultation, juridisk process och erbjudande om ersättningsbostad.
Skydda: Staten ska säkerställa att andra, tredje part, inte hindrar någon från att utöva
sin rätt, genom lagstiftning och gottgörelse. Det kan handla om att en hyresvärd
orättmätigt vräker sina hyresgäster, att företag kränker sina anställdas rättigheter eller
att privata skolor och vårdalternativ diskriminerar elever eller patienter. Staten har en
skyldighet att ingripa om så sker.
Uppfylla: Staten måste skapa förutsättningar för att de mänskliga rättigheterna ska
kunna uppfyllas. Den måste tillhandahålla mat om individer inte själva har möjlighet
att sörja för tillräcklig föda. Den måste se till att alla barn får gratis grundskoleutbildning
och att personer med funktionsnedsättning har möjlighet att försörja sig. Ett annat
exempel är att åtalade personer med annat modersmål får tillgång till tolk så att de kan
följa med i domstolsförhandlingar.
Staterna ska genom intentantionellt utvecklingssamarbete hjälpa varandra för att uppfylla
rättigheter. När en stat inte kan garantera sin befolkning grundläggande rättigheter är staten
skyldig att begära internationell hjälp. Andra stater är dessutom förpliktigade att utifrån
förmåga bistå med stöd. Det kan exempelvis handla om finansiellt stöd, tekniskt bistånd
och rådgivning.
miniminiVå EllEr KärninnEhåll
Kommittén för ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter har utarbetat en miniminivå
för rättigheternas innehåll, ett så kallat kärninnehåll (minimum core content). Miniminivån
anger vad som under inga omständigheter får kränkas. Till dessa kopplas grundskyldigheter
för staten (minimum core obligations). Kärninnehållet varierar för varje rättighet.
Kärninnehållet för rätten till hälsa omfattar bland annat tillgång till hälso- och sjukvård,
inklusive reproduktiv hälsovård, basmediciner, tillgång till rent dricksvatten och och en
miniminivå av säker, näringsriktig mat, mödra- och barnavård samt vaccinationsprogram
mot de svåraste smittsamma sjukdomarna.
Vad gäller rätten till mat talar ESK-konventionen om den fundamentala rätten att vara fri
från hunger, vilket ställer särskilda krav på staten att säkerställa att människor inte svälter.
Det gäller även i situationer av naturkatastrofer och andra katastrofer. Rätten till mat kränks
när en stat inte uppfyller människors rätt att vara fria från hunger, om staten inte kan bevisa
att man utnyttjat tillgängliga resurser maximalt för att uppfylla dessa behov.
11

indiEn: hUr domstolEn Kan agEra till FÖrsVar aV rättighEtEr
Under 2001 led flera stater i Indien det andra och tredje året av torka. Det fanns miljoner ton mat i
lager, men ändå svalt stora delar av befolkningen. De åtgärder som myndigheterna införde blev bara
slag i luften utan resultat för folket. Så trots att resurser fanns så misslyckades staten med att se till
att människor hade tillgång till föda - en klar kränkning av rätten till mat.
Till slut tröttnade Bhupinder Nath Kirpal, ordförande för Indiens högsta domstol, och utmanade
de ansvariga myndigheterna att agera i frågan: ”Cut the flab somewhere else. Either you do it or I
show you how to do it”
Som ett svar på en petition från några människorättsgrupper, gav högsta domstolen de olika
staterna order om att försäkra att gamla, handikappade, gravida, fattiga män, kvinnor och barn som
riskerade svält skulle garanteras mat. Staterna fick också order om att öppna upp matlagren och
identifiera de grupper som låg under fattigdomsstrecket och se till att de fick hjälp den behövde i
fråga om mat. Domstolen såg därmed till att man i alla fall nådde upp till miniminivån för rätten till
mat. Dessutom infördes det obligatoriska middagsmålet för alla barn i skolan, ett viktigt sätt att stöta
många barn som inte kunde få ordentlig mat hemma.
Utvecklingen av ESK-rättigheter i Indien är positivt exempel på hur man från svåra förutsättning-
ar hittat lösningar genom kreativ lagstiftning. Den indiska konstitutionen gör åtskillnad på fundamen-
tala rättigheter (medborgerliga och politiska rättigheter som är utkrävbara i domstol) och direktiv för
statlig policy som vägleder statliga beslut. Men högsta domstolen har använt dessa direktiv för att
bredda tolkningen av fundamentala rättigheter. De har tolkat att rätten till liv även inkluderar rätten
att förtjäna sitt uppehälle, tillräcklig näring, kläder, boende, hälsa och utbildning. Det innebar att
individer nu kunde gå till domstolen om rättigheten blivit kränkt.
12
mÖJlighEt att
UtKräVa sin rätt?
Trots att staternas ansvar och skyldigheter
tydligt framgår i ESK-konventionen
och i de generella kommentarerna från
konventionskommittén, kränks dessa
rättigheter dagligen. Men vad händer då
om staten inte uppfyller sina skyldigheter
och hur kontrolleras detta?
Idag finns det ingen internationell
mekanism där man kan göra en rättslig
prövning av individuella fall där ESK-rättigheter
kränkts. Det är just möjligheten
att kräva sin rätt i ett juridiskt förfarande
som ger rättigheterna sin legala status.
Utan domstolsprövning finns risken att
staternas skyldigheter bara blir politiska
programförklaringar. I diskussionen
kring hur ESK-konventionen skulle utformas
ansåg många att det var omöjligt att
omsätta ESK-rättigheter i lagparagrafer
som kan prövas i domstol.
En baksida av att ESK-rättigheterna skulle infrias gradvis genom att tillfullo utnyttja tillgängliga
resurser blev alltså att det i praktiken varit svårt att utkräva dessa rättigheter. Detta
trots att ESK-rättigheterna medför ett antal omedelbara skyldigheter för staten. Som tidigare
nämnts är principen om icke-diskriminering en sådan skyldighet. Staten har också en omedelbar
skyldighet att prioritera de mest sårbara i samhället. Det betyder att staten aktivt ska
söka nå marginaliserade och exkluderade grupper, som möter de största hindren vad gäller
att förverkliga sina rättigheter, och att dessa grupper ska prioriteras vad gäller resursfördelning.
Slutligen har ESK-kommittén ringat in en miniminivå för rättigheternas innehåll som
staten alltid är skyldig att garantera.
För medborgerliga och politiska rättigheter finns sedan 1976 ett tilläggsprotokoll* till
konventionen som bland annat ger enskilda individer och grupper klagorätt till konventionskommittén
om deras rättigheter kränks och de inte kunnat få upprättelse och rättvisa i
det egna landet. Den 10 december 2008 antog FN:s generalförsamling enhälligt ett motsvarande
tilläggsprotokoll till ESK-konventionen. Protokollet är på många sätt banbrytande då
det säkerställer tillgång till rättvisa för dem vars ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
kränkts och som förnekas upprättelse och rättvisa i det egna landet. Detta förutsätter dock att
staten ratificerat eller anslutit sig till protokollet. Tilläggsprotokollet, som öppnades för ratificering
i början av 2009, träder i kraft först när 10 medlemsstater ratificerat eller anslutit sig till
protokollet.
Att det i framtiden blir möjligt att pröva individuella fall av kränkningar av ESK-rättigheterna är
också viktigt av andra skäl: internationell praxis kan bidra till rättsutvecklingen av de ekonomiska,
sociala och kulturella rättigheterna på samma sätt som exempelvis Europadomstolen
för mänskliga rättigheter har bidragit till rättsutvecklingen av medborgerliga och politiska
rättigheter.

nationElla initiatiV
Konventionsstaterna är skyldiga att se till att rättigheterna kan prövas i domstol på nationell
och regional nivå. Både den europeiska och den interamerikanska människorättslagstiftningen
har antagit procedurer för individuella klagomål. Det finns även exempel på hur
ESK-rättigheterna är individuellt utkrävbara i domstol på nationell nivå. Sydafrika är ett av
de länder som har kommit längst och ESK-rättigheter inkluderades i den nya konstitutionen
från 1996. ESK-rättigheter har prövats både i lokala domstolar och i den sydafrikanska
konstitutionsdomstolen.
År 2001 visade Indiens högsta domstol vägen, då man slog fast att indiska regeringen
kränkt rätten till mat. Samtidigt som landet hade ekonomisk tillväxt och fulla matlager, så
svalt människor ihjäl på grund av statens prioriteringar. Domslutet som visade att indiska
staten försummat sin skyldighet att fördela maten, fick stor genomslagskraft.
UtKräVBarhEt i sVErigE och EUroPa
Sverige har införlivat Europakonventionen om skydd för de mänskliga rättigheterna i sin
lagstiftning. Konventionen rör i huvudsak medborgerliga och politiska rättigheter. Europadomstolen
kan döma stater för att de inte levt upp till konventionen, och i allmänhet leder
ett domstolsförfarande till vite eller annan uppgörelse emellan individen och staten.
Den europeiska sociala stadgan som antogs 1961 och reviderades 1996, behandlar
ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter, främst ur ett arbetsrättsligt perspektiv. Även
rätten till bostad finns med, liksom rätt till skydd mot fattigdom och social utslagning.
De medlemsländer som ratificerat stadgan är skyldiga att rapportera till den europeiska
kommittén för sociala rättigheter. Enligt ett tilläggsprotokoll kan grupper (till exempel en
fackförening) uttryckligen komma med klagomål till kommittén. Enskilda personer kan inte
klaga till kommittén. Kommittén tar fram en rapport som läggs fram till ministerrådet, vilken
i sin tur ger rekommendationer till berörda parter.
abdallah hsein Bisharat med
en portfölj full av beslut och
varningsbrev om vräkningar
och husförstörelse. Jordandalen,
Västbanken.
13

PErU: FallEt maria lUz
14
EsK-rättighEtErna
ESK rättigheterna omfattar rätten till en skälig levnadsstandard och social trygghet. De
specifika rättigheterna kan delas in i rätten till mat, hälsa, bostad, utbildning, arbete och
rimliga arbetsvillkor och kultur. Det finns ingen inbördes rangordning utan alla rättigheterna
är lika viktiga.
Maria Luz är ung kvinna som talar Quechua och bor med sin mamma och bror sju kilometer från den
närmste hälsokliniken i Huarichaca. Familjen bor i ett enrumshus och arbetar allihop i familjens små-
bruk. Småbruket är deras huvudsakliga inkomstkälla. Maria Luz blev gravid och i slutat av sin graviditet
kunde Maria Luz inte gå till varje graviditetskontroll för att det var långt att gå och hon var tung. Den 20
december 2004 så föddes Marias lilla dotter. Barnet kom två månader för tidigt, vilket gjorde att hon
inte kunde komma iväg till hälsokliniken. När dottern blev sjuk strax efter att hon föddes, gick Maria
med barnet till hälsokliniken och fick böta 50 nuevos (15 US dollar) för att hon inte kommit till kontrol-
lerna och för att hon födde hemma. Läkaren meddelade att barnet var tvunget att åka till ett sjukhus i
Huánuco för behandling och att familjen skulle betala 17 nuevos (5 US dollar) för att följa med henne
dit. Väl framme på sjukhuset i Huánuco fick Maria bara veta att barnet hade en infektion, men inte hur
allvarligt hennes tillstånd var eller hur hon skulle behandlas. Maria fick inte heller träffa dottern. Under
tiden hennes dotter var på sjukhus fick Maria sova på en madrass på golvet. Sjukhuset tog betalt för
olika mediciner som dottern fick och ville ha ytterligare 500 nuevos (150 US dollar) för en transfusion.
När Maria insisterade på att få veta vad som hände med hennes dotter, skrek läkare:
hände.
– Varför skaffar du barn när du är så fattig, sluta störa oss…ni som är fattiga borde inte ha barn!
Den lilla flickan dog 12 dagar gammal. Maria och hennes familj vet fortfarande inte vad som
Amnestyrapport AMR 46/004/2006
”Var och en har rätt att åtnjuta
bästa möjliga uppnåeliga fysiska
och psykiska hälsa.”
Konventionen om ekonomiska
sociala och kulturella rättigheter,
artikel 12
Rättigheter är inte statiska utan
utvecklas efter hand, allteftersom de
uttolkas (och prövas). Som tidigare
sagts finns ESK-rättigheterna med
i FN:s allmänna förklaring och har
sedan utvecklats i konventionen om
de ekonomiska, sociala och kulturella
rättigheterna. Konventionskommittén
har genom årens lopp utfärdat en rad
generella rekommendationer som
ingående detaljerar och fördjupar
förståelsen för rättigheternas innehåll
och det ansvar och de skyldigheter de
för med sig för staten. Även specialmekanismerna
inom FN, däribland
de särskilda rapportörerna* är också
viktiga när det gäller att utveckla och
fördjupa förståelsen för vad rättigheterna
konkret innebär i praktiken.
Detsamma gäller för andra specialiserade
FN-organ som utvecklat de
internationella normerna inom deras
respektive mandat.
När man ringar in vad en specifik rättighet innebär återkommer tre parametrar, att rättigheterna
ska vara tillgängliga, åtkomliga och acceptabla.
rättEn till hälsa
En individs hälsa påverkas av många faktorer, såsom genetisk arvsmassa, vanor och livsstil.
Under lång tid rådde det oenighet kring vad rätten till hälsa egentligen innebär. Men år
2000 antog kommittén för ESK-rättigheter en gemensam tolkning av rättigheten och statens
förpliktelser. Rätten till hälsa omfattar både rätten till hälso- och sjukvård, och hälsosamma
levnadsförhållanden, men även friheten att ha kontroll över sin egen hälsa och kropp.
Statens skyldighet att skydda sina invånares rätt till hälsa innebär bland annat staten måste
införa åtgärder för att minska spädbarnsdödligheten och främja barnets sunda utveckling.
Dessutom ska staten förebygga, behandla och bekämpa epidemiska och endemiska sjukdomar
(bland annat genom vaccinationsprogram), yrkessjukdomar samt skapa förutsättningar
för att alla kan få läkar- och sjukhusvård vid sjukdom. Staten har också ett ansvar
att genom lagstiftning och andra åtgärder se till att människors hälsa inte hotas av andra
aktörer. Vid privatisering av sjukvård har staten ändå det övergripande ansvaret för att sjukvården
kommer alla invånare till del på bästa sätt.

Tillgång till sjukvård är en del av rätten till hälsa, men inte den enda delen. Rätten till
hälsosamma levnadsförhållanden som inverkar på individens hälsa ingår också. Dit hör
tillgång till rent vatten och avlopp, tillräckligt med mat av god kvalitet, hälsosamma bostäder
och arbetsmiljöer. Alla är berättigade till information och utbildning gällande hälsorelaterade
frågor, inklusive sexuell och reproduktiv hälsa.
särsKilt Utsatta grUPPEr och sitUationEr
Hiv/aids är ett av de största hoten mot människors hälsa och kan idag kopplas till en lång
rad mänskliga rättigheter, som rätten till hälsa, yttrandefrihet, föreningsfrihet, arbete och
utbildning. När rättigheter kränks förvärras spridningen som är störst bland utsatta grupper
i fattiga områden. Kvinnor drabbas särskilt hårt. Enligt UNAIDS är en tilltagande ”feminisering”
det mest utmärkande för hur aids-epidemin nu utvecklas. I Sydafrika löper kvinnor
under 25 år tre till fyra gånger så stor risk att bli smittade som män i samma ålder. Antalet
nya fall av hiv-smitta bland kvinnor ökar, samtidigt som den generella spridningen planar
ut. Förutom tillgång till hälsovård, har staten också en skyldighet att vara öppen och medveten
i sin informationsförmedling. Staten ska enligt kommittén inte heller begränsa tillgången
på preventivmedel, vilket idag görs på många ställen i världen.
Trots att 450 miljoner vuxna och barn beräknas lida av mental ohälsa i världen, så har
frågan om mental hälsa låg prioritet världen över. Mer än 90% av konventionsländerna saknar
en policy för psykisk ohälsa bland barn och mer än 40% av länderna har ingen policy
gällande mental ohälsa överhuvudtaget. Paul Hunt, FN:s särskilde rapportör om rätten till
hälsa, har utvidgat begreppet så att rätt till hälsa även inkluderar sexuell, reproduktiv och
mental hälsa. Människor som lider av psykisk ohälsa diskrimineras ofta och nekas samma
rätt till utbildning, hälsa, arbete, privatliv, bostad och frihet.
hälso- och sJUKVård sKa Vara
Tillgänglig: Det ska finnas tillgång till hälso- och sjukvård som är medicinskt lämplig
och som håller vetenskapligt god kvalitet. Det vill säga utbildad personal, sjukhusutrustning,
rent dricksvatten, goda sanitära förhållanden, vetenskapligt godkända
läkemedel och att mediciner med utgångna bäst-före datum inte används.
Åtkomlig: Hälso- och sjukvården måste vara ekonomiskt och fysiskt åtkomlig för alla.
Människor måste ha råd att transportera sig till kliniker och sjukhus och ha råd med
nödvändiga mediciner. Dessutom ska alla ha rätt att delta i beslutsprocesser rörande
hälsofrågor på lokal, nationell och internationell nivå.
Acceptabel: Vård, service, varor och information om hälsa ska respektera läkaretik,
vara kulturellt lämpliga och ta hänsyn till kön och varierande behov under människans
hela livscykel.
rättEn till mat och VattEn
Över 800 miljoner människor lider av kronisk hunger och 160 miljoner barn under 5 år
lider av undernäring. Trots att det idag produceras tillräckligt med mat för att mätta världens
befolkning, är miljontals människor drabbade av svält. Det är alltså inte tillgången till, utan
fördelningen av den mat som finns som är problemet. Undernäring och bristsjukdomar förekommer
i såväl rika som fattiga länder. Bristen på rent och säkert dricksvatten är en orsak
till många allvarliga sjukdomar och dödar över två miljoner människor varje år, de flesta av
dem barn i utvecklingsländer.
Om svält och undernäring orsakas av situationer där staten på olika sätt brustit i sina
”Var åttonde timme dör en
kvinna i Peru som ett resultat
av havandeskap eller problem
vid förlossningen. 45% av alla
som dör i landet är barn under
fem år.”
hacia una reforma sanitaria
por el derecho a la salud, ii
national health conference,
2005. amnestyrapport amr
46/004/2006
15

”Varje man, kvinna och barn,
ensamma eller i gemenskap
med andra i alla situationer
ska ha fysisk och ekonomisk
tillgång till tillräcklig mat.”
EsK-kommitténs generella
kommentar nr 12
zimBaBwE: sVält i BaKVattnEt På landrEFormEr
16
skyldigheter gentemot sina medborgare innebär det alltså kränkningar av dessa personers
mänskliga rättigheter. Staten är i första hand skyldig att respektera och skydda människors
möjlighet att försörja sig själva. Men staten är också skyldig att uppfylla rätten till mat och vatten
om förutsättningarna inte finns för människor att själva skaffa mat, till exempel vid extrema
väderomslag som slår ut landets matproduktion. Detta kan ske genom att till exempel lagra
livsmedel som kan delas ut vid behov.
Staten är alltså inte skyldig att dela ut bröd till folket, men man kan kräva att staten griper in
med socialförsäkringssystem eller olika typer av fördelnings- eller produktionsreformer. Åtgärderna
ska genomföras utifrån varje lands egna förutsättningar. Om tillgångarna inte räcker till
har landet skyldighet att begära hjälp från andra länder. Alla konventionsstater har en gemensam
skyldighet att förhindra hunger.
CK är 70 år gammal. Hon bor på en tidigare storskalig kommersiell farm, där hon har arbetat hela
sitt liv. När hon pensionerades fick hon en bit land och ett litet stipendium av farmaren som kunde
försörja henne och hennes man. Mellan 2000 och 2003 dog CKs alla barn och deras partners i aids.
CK fick då ta hand om 12 barnbarn i åldrarna 3- 16 år. Under 2003 års landreformprogram tvingades
farmaren ge sig av och landet styckades upp och gavs till nya farmare. CK och hennes familj fick bo
kvar i sitt hus, men blev av med sin jordlott. CK lämnades utan möjlighet att försörja sin familj och hon
fick inte heller tillträde till myndigheternas matprogram.
Den snabba jordreformen, som från början var tänkt att åtgärda den ojämna landfördelningen i
landet, lämnade många utan möjlighet att försörja sig. Många nya markägare saknade säd, gödsel,
verktyg eller kunskapen om att odla marken. Samtidigt drabbades södra Afrika av torka, vilket ledde till
en ännu större brist på mat. Myndigheterna vägrade att ta emot internationellt matbistånd och hungern
användes också som ett politiskt vapen. De som ansågs tillhöra de politiska motståndarna blev extra
hårt utsatta, då de inte fick tillgång till myndigheternas olika matprogram.
Myndigheterna i Zimbabwe har brutit mot sin skyldighet att uppfylla rätten till mat för sina medbor-
gare. Bland de grupper som drabbades hårdast av matkrisen var tidigare lantarbetare som bodde kvar
på sin tidigare arbetsplats, men som nu inte längre hade någon besittningsrätt till sin jordlott.
Amnestyrapport AFR 46/026/2004, Zimbabwe: Power and hunger – Violations of the right to food
KVinnor är oFta
särsKilt Utsatta
Trots att mat och rent vatten är en
angelägenhet för hela familjen är det
ofta kvinnor som tar ansvar för att laga
mat, hämta vatten och för att arbetet
ute på fälten. Samtidigt får kvinnorna
ofta äta sist och hålla till godo med
den mat som finns kvar. Kvinnor står
för drygt 50% av världens matproduktion,
men äger sällan den jord
de brukar. Dessutom tjänar kvinnor
generellt mindre än män som utför
samma arbete. Arvslagar i många
samhällen exkluderar kvinnor och
barn och lämnar dem lottlösa när
deras män eller fäder går bort. Stater
är skyldiga att ta i tu med de här
problemen genom ändrad lagstiftning
och utbildning. Trots det är det många
statliga åtgärdsprogram som förbiser
kvinnor och deras rätt till mat.
mat och VattEn sKa Vara
Tillgängligt: Mat och vatten ska finnas tillgängligt och det måste finnas fungerade system
för produktion, lagring och distribution av mat och vatten. Alternativt ska det finnas
möjlighet att själv livnära sig genom att odla på fruktbar mark eller livnära sig på andra
naturresurser.
Åtkomligt: Mat och rent vatten ska vara åtkomligt ekonomiskt, fysiskt och geografiskt.
Detta kan ske genom exempelvis subventioner, särskilda matprogram för särskilt utsatta
grupper eller vid extrema situationer genom direkt bistånd
Acceptabel: Maten och vattnet måste vara acceptabla. Vattnet får inte vara förorenat. När
det gäller kvantitet måste det finns tillräckligt med mat och vatten för att täcka basbehoven,
och när det gäller kvalitet måste maten innehålla nödvändiga näringsämnen samt
vara fri från farliga tillsatser. Dessutom måste den vara kulturellt acceptabel.

ättEn till Bostad
Boende är en oumbärlig del av ett värdigt liv. Att ha tillgång till en bostad där man kan leva
i säkerhet, värdighet och fred är förutsättningen för att man ska kunna åtnjuta en rad andra
rättigheter. Oavsett om man är hemlös
i Sverige eller Angola, lever man i en
utsatt position. Utan bostad är det svårt
att behålla eller att få en anställning. tVångsVräKningar i KamBodJa
Personens fysiska och mentala hälsa
hotas, risken att utsättas för fysiskt och ”Jag förlorade mitt hem, mitt ris och mina ägodelar som kläder och köksredskap. Alla hus brändes
sexuellt våld ökar och rätten till privatliv ner och förstördes av grävmaskiner och bulldozers. För egen del behöll de den korrugerade plåten
omöjliggörs.
och brädor som var något att ha. De tog till och med vattenkrukor, våra kycklingar och ankor.”
Sopheap och hennes sex familjemedlemmar, var en av över 1000 familjer som vräktes från
Allt fler människor lever i osäkra miljöer
utan tillgång till ett tryggt hem. Jakten
på ekonomisk expansion gör att stora
områden med oexploaterad mark på
landsbygden och mark som tillhör ursprungsbefolkningar,
har blivit värdefull
för ekonomiska intressen. Det leder till
att människorna som bor där tvingas
bort och tvångsvräkningar har tvingat
miljontals människor in mot städerna,
där de inte har andra möjligheter än att
bosätta sig i slumområden.
Tvångsvräkningar genomförs ofta med
hjälp av våld, ibland utan förvarning i
tillräckligt god tid och oftast utan att man
konsulterat de berörda eller erbjudit dem
skälig kompensation eller ersättningsbostad.
Konsekvensen blir ofta förödande
och utsatta människor tvingas in i ännu
djupare fattigdom och osäkerhet.
Statens ansvar är att genom lagstiftningar och förordningar se till att alla medborgare har
tillgång till dugliga och acceptabla bostäder. Och staten bör skydda och förbättra förhållandena
i fattiga bostads- och slumområden istället för att förstöra dem.
lämPligt BoEndE/Bostad sKa Vara
Tillgängligt: Alla ska ha säkrat besittningsskydd och vara skyddade från godtyckliga
vräkningar. Vid tvångsvräkningar och förflyttningar ska en likvärdig ersättningsbostad
erbjudas
Mittapheap by nr 4, i utkanten av Sihanoukville i april 2007. Tidigt på morgonen den 20 april kom
polisen beväpnade med AK47:or. Det blev sammandrabbningar mellan polisen och byborna och
några timmar senare fick polisen förstärkning av en säkerhetsstyrka på 150 man som förstörde alla
bosättningar i byn.
Åtkomligt: Lämpligt boende ska vara åtkomligt för alla utan diskriminering, inklusive för
fattiga. De mest sårbara ska prioriteras. Alla måste ha råd med bostad (eller ha tillgång
till boende), det vill säga kostnaderna får inte vara så höga att andra basbehov inte kan
tillgodoses.
Landtvisten startade med att en privatperson, frun till en högt uppsatt tjänsteman, hävdade att
marken tillhörde henne. Det fanns inga papper som kunde styrka kvinnans anspråk på marken.
Trots det utfärdade myndigheterna ett beslut om vräkning som saknade juridisk grund. Byborna fick
ingen möjlighet att bestrida beslutet. Några få familjer som bott där sedan 80-talet fick erbjudande
om kompensation på 500 dollar eller ersättningsmark. Byborna tackade nej eftersom erbjudan-
det inte inkluderade alla och den mark som erbjöds låg långt ifrån havet där byborna hade sin
försörjning som fiskare. Familjerna förlorade inte bara sina hem i samband med att byn brändes till
marken. Många förlorade alla sina ägodelar och många sina redskap och utrustning de använde för
att tjäna pengar som småskaliga fiskare eller strandförsäljare.
Detta är en av många rapporter om tvångsvräkningar i Kambodja. Den kambodjanska regering-
en underlåter inte bara att skydda befolkningen mot vräkningar, utan har även varit aktivt verksam i
att göra folk hemlösa. De utsatta grupperna får antingen väldigt lite information, eller ingen alls, inför
kommande vräkning och erbjuds sällan alternativt boende. De lagar som finns används sällan eller
godtyckligt och vräkningar sker på order av dem som utövar ekonomisk och politisk makt. Minst
150 000 kambodjaner runt om i landet lever under stor risk att bli vräkta i efterdyningar av marktvis-
ter och utvecklingsprojekt.
Amnestyrapport ASA 23/002/2008, Rights Razed – Forced evictions in Cambodia
Acceptabel: Bostaden ska vara beboelig och det ska finnas tillgång till infrastrukturer för
god hälsa, näringsrik mat och service som inkluderar vatten, renhållning och avlopp samt
energi. Dessutom måste den vara kulturellt acceptabel.
17

”nära en miljard människor
kan inte läsa en bok eller
skriva sitt namn. två tredjedelar
av dessa är kvinnor.
av de barn som går i skolan
beräknas 150 miljoner avbryta
sin utbildning innan de nått
årskurs fem – två tredjedelar
är flickor.”
UnicEF
sloVaKiEn: romsKa Barn disKriminEras i sKolan
18
rättEn till UtBildning
80 % av de romska barnen i Slovakien går i specialskolor och i klasser för barn med
funktionshinder och inlärningssvårigheter. Det är inte barnens individuella förmåga
som avgör vilken skola de hamnar i, utan det är barnens ursprung. Romska barn
utsätts för allvarlig diskriminering och de förnekas rätt till utbildning. De får en sämre
utbildning utan några möjligheter att integreras i vanliga skolor eller att studera vidare
på en högre nivå. Slovakiska myndigheter uppfyller inte sin skyldighet att tillhanda-
hålla tillfredsställande utbildning för alla. Det ökar marginaliseringen och fattigdomen i
landet och spolierar de romska barnens framtida anställningsmöjligheter.
I vissa delar av östra Slovakien är 100 procent av skolorna helt segregerade. Enligt
slovakisk lag har föräldrar rätt att välja skola till sina barn och det har lett till att de
flesta icke-romska barn har placerats i segregerade skolor. Föräldrarnas val och bristen
på transportmöjligheter för romska barn har radikalt minskat interaktionen mellan
romska och andra barn i Slovakien.
Rätten till utbildning hör ihop med andra viktiga mänskliga rättigheter. Ungefär en
tredjedel av den romska befolkningen i Slovakien bor utanför städer och samhällen,
med liten eller ingen tillgång till vatten eller elektricitet.
- Ett barn som lever i ett skjul utan elektricitet eller rinnande vatten, vet inte hur
man spolar en toalett eller använder ett badrum. Barnet har inte lärt sig att hålla en
penna eller rita en teckning och talar heller inte slovakiska, men detta ska inte ta ifrån
Rätten till utbildning är starkt sammankopplad med andra rättigheter. Genom att alla får
utbildning förebygger man och minskar riskerna för barnarbete, tidiga eller påtvingade
äktenskap och graviditeter. Samtidigt leder utbildning till ökade möjligheter för människor
att utöva andra rättigheter såsom rätten till hälsa, bostad och att aktivt delta i samhällslivet.
Staten är skyldig att uppfylla allas rätt till fri grundskoleutbildning och att skydda mot diskriminering.
Ingen får utestängas på grund av diskriminering och barn får inte undervisas
på ett rasistiskt, homofobiskt eller på annat sätt diskriminerande vis. Staten måste också
respektera föräldrarnas rätt att fritt välja andra skolor än de som inrättats av offentlig myndighet,
om de följer de föreskrifter eller minimistandard som staten har antagit.
Att tillhandahålla skolgång för alla är en utmaning för fattiga stater med utspridd landsbygds-
och nomadbefolkning. Därför har man (i ESK-konventionen art 14) gjort ett undantag
för de stater som inte kan leva upp till kraven på obligatorisk och gratis skolgång för
alla barn. Inom loppet av två år efter ratificering ska dessa stater lägga fram en plan med
åtgärder som behövs för att man ska bygga ut grundskoleutbildningen.
UtBildning sKa Vara
Tillgänglig: Grundskoleutbildning ska vara obligatorisk för alla, oavsett kön och etnisk
tillhörighet. Utbildning över grundskolestadiet, däribland teknisk utbildning och yrkesutbildning
ska tillhandahållas och vara tillgänglig för var och en.
Åtkomlig: Grundskoleutbildning ska vara gratis
för alla och högre utbildning ska gradvis göras kostnadsfri.
Skolor ska finnas åtkomliga var man än bor,
utan diskriminering. Principen om icke-diskriminering
är central. Det finns många exempel på stater
som använt utbildningssystemet för att systematiskt
förtrycka och diskriminera eller utesluta olika grupper
ur samhället.
Acceptabel: Det finns inga specifika riktlinjer för
utbildningens innehåll. Generellt ska utbildningen
syfta till att utveckla människans personlighet och
insikt om deras värde och att stärka respekten för
mänskliga rättigheter och grundläggande friheter.
Men vissa krav finns på att skolan ska tillhandahålla
skolmaterial och utbildade lärare. Utbildningen ska
också respektera kulturella rättigheter.
rättEn till arBEtE
dem rätten att få en ordentlig utbildning, säger Nicola Duckworth, chef för Amnestys
Fler än 1,2 miljarder människor lever idag i extrem
avdelning för Europa och Centralasien.
fattigdom enligt Världsbankens definition, det vill
Amnestys rapport EUR 72/001/2007, The Cheq Republic: Still separate, still unequal säga att de livnär sig på under en dollar om dagen.
Rätten till arbete kan delas upp i två delar. Den första
delen handlar om rätten att på olika sätt förtjäna
sitt uppehälle, till exempel att bruka sin jord utan att
bli hindrad. Den andra delen handlar om rättigheter inom arbetslivet och är reglerad i stor
detalj, mycket tack vare den internationella arbetsorganisationen ILO. Det omfattar rätt till

imlig lön och andra arbetsvillkor, god arbetsmiljö, ledighet och rätten att bilda fackföreningar
och strejkrätt.
Staten har en skyldighet att respektera allas rätt att fritt välja sitt arbete, som historiskt sett har sitt
ursprung i förbudet mot slaveri. Idag är frågan åter aktuell när det gäller förekomst av tvångsarbete
och trafficking – människohandel - som ibland liknas vid modern slavhandel.
Statens uppgift är också att se till att ingen utesluts från arbetsmarknaden och att skydda
människor från att förlora sina arbeten på orättmätiga sätt. Staten har ingen skyldighet att
garantera alla människor jobb, men för att infria sina skyldigheter att uppfylla, måste staten
göra vad den kan för att uppnå full sysselsättning. Det kan bland annat innebära att staten
utarbetar program för att skapa en jämn ekonomisk och social utveckling.
arBEtE sKa Vara
Tillgängligt: Alla har rätt att efter tillgång fritt välja arbete, utan att bli hindrade eller
tvingade, och det ska finnas understödjande strukturer för att möjliggöra tillgång till
anställning inklusive lämplig yrkesutbildning och yrkesvägledning.
Åtkomligt: Tillgång till arbete ska gälla alla utan diskriminering.
Acceptabelt: Alla ska ha trygga och sunda arbetsförhållanden, rätt till lika lön för lika
arbete, skälig lön och minimilön, rätt till begränsning av arbetstid och återkommande
betald semester, rätt att bilda och ansluta sig till fackförening efter eget val och rätt att
strejka.
rättEn till KUltUr
Kulturen kan beskrivas med det som omger individers liv i samhället. Kulturen inverkar
på alla aspekter av livet, såsom boende, mat, relationen till mark och natur, hälso- och
sjukvård, religion, utbildning och konst. Kulturella rättigheter har nära samband med andra
rättigheter och överlappas av andra konventioner och internationella regleringar. Yttrandefrihet,
mötesfrihet och rätten att delta i det politiska livet är centrala element av de kulturella
rättigheterna. Men definitionen av vad kultur är eller vad som är kulturellt lämpligt kan vara
svår eftersom en kultur aldrig är enhetlig eller statisk. Kultur har också väldigt olika betydelse
för olika vetenskapliga discipliner och i olika sammahang.
De kulturella rättigheterna är ibland komplicerade. De kan hamna i konflikt med andra
rättigheter. Det finns till exempel en motsättning mellan den enskildes upphovsrätt och
rätten att ta del av vetenskapliga framsteg. När det gäller livsviktiga hiv/aids-mediciner
kan upphovsskyddet tillsammans med internationella handelsregler om patentskydd och
parallellimport komma att stå mot rätten att ta del av vetenskapliga framsteg, rätten till liv
och rätten till hälsa. Det kan också vara svårt att diskutera begreppet individuella kulturella
rättigheter eftersom kultur ofta kopplas med befolkningar eller grupper. När man tolkar en
rättighet måste man alltid ta hänsyn till om den kränker några individuella rättigheter.
Med statens skyldighet att respektera och skydda invånarnas kulturella rättigheter kommer
uppgifter att genom lagstiftning främja utvecklingen av kultur och skydda utövaren. Staten
bör underlätta för kulturell verksamhet genom att tillhandahålla museer, bibliotek, kulturhus
eller TV- och radioproduktioner.
”Envar har rätt till arbete, till
fritt val av sysselsättning, till
rättvisa och tillfredsställande
arbetsförhållanden och till
skydd mot arbetslöshet”
Konventionen om medborgerliga
och politiska rättigheter,
artikel23
19

En mayaidiansk cermoni i
guatemala 2008. cermonin
syftar till att kommunicera
med de döda och att stödja
arbetet med att gräva upp
kvarlevorna av offren för den
väpnade konflikten.
20
rättEn till KUltUr omFattar Bland annat
Rätten att delta i kulturlivet omfattar alla människor rätt att uttrycka, bevara och utveckla
sin kulturella identitet, sin religion, sitt språk och sina traditioner. Men grupper
och folks rättigheter får inte stå över individens rättigheter. Ett exempel är kvinno- och
barnkonventionen som anger att traditioner och kulturella sedvänjor som är skadliga
för kvinnan eller barnet måste avskaffas.
Rätten att få del av vetenskapliga framsteg och där staten har en skyldighet att bevara,
utveckla och sprida vetenskap och kultur. Staterna är skyldiga att erkänna och
uppmuntra de fördelar som följer av internationellt samarbete och förbindelser på
vetenskapens och kulturens områden.
Rätten till egna verk inom konst och vetenskap, vilket handlar om skyddet av en upphovsmans
vetenskapliga eller konstnärliga produktion. Dessutom ska staterna skydda
den vetenskapliga och skapande friheten.

ViKtiga disKUssionEr
gloBalisEringEn
Den ekonomiska globaliseringen har gjort att den absoluta fattigdomen har minskat i
många länder men den har samtidigt medfört ökade klyftor både inom och mellan länder.
Den ökade kontakten och utbytet mellan länder genom internationell handel, internationell
finanspolitik och bistånd, har en verklig möjlighet att förbättra människors levnadsstandard.
Globaliseringskritiker menar att det måste ske under mer kontrollerade former så att den
verkligen kommer alla till del. Handel och finanspolitik tar sällan hänsyn till mänskliga rättigheter,
och ibland gäller detta även bistånd.
statEns UtVidgadE ansVar
Staten har ett ansvar att använda alla tillgängliga medel för att gradvis förverkliga ESK-rättigheterna.
Om de egna resurserna inte räcker till, måste staten söka hjälp från andra länder i
form av bistånd. Men staten har också ett ansvar utanför det egna territoriet och den egna
lagstiftningen. En stat kan hållas ansvarig om den agerar i ett annat land och där kränker
medborgarnas rättigheter att uppfylla sina rättigheter. Ett exempel är bistånd. Givarlandet är
ansvarigt för att biståndspengarna inte används för att kränka mänskliga rättigheter, både
på pappret och i praktiken.
Ansvaret för att ESK-rättigheter inte kränks ligger i första hand på staten, men alla samhällsorgan
har ett ansvar; individer, grupper och företag. I vissa situationer kan det vara
svårt för staten att uppfylla sina skyldigheter. Interna väpnade konflikter kan vara en sådan
situation, där en väpnad grupp eller en ockupationsstat kontrollerar delar av befolkningen.
I en sådan fall är det den grupp som har makten som har ansvaret för att kränkningar inte
sker, även om de inte representerar staten.
rättighEtsPErsPEKtiVEt
Under de senaste tjugo åren har ett nytt sätt att se på människans utveckling tagit fart. En
tid satte man ett likhetstecken mellan ekonomisk tillväxt och mänsklig framgång, idag är
detta inte lika självklart. Ett rättighetsperspektiv (på engelska rights based approach) innebär
att såväl medborgerliga och politiska som ekonomiska, sociala och kulturella rättigheter
är relevanta för utveckling, och att utveckling och mänskliga rättigheter hör intimt ihop.
Rättighetsperspektiv utgår från att varje individ är en rättighetsbärare. Barra genom att vara
en människa har den enskilde människan rättigheter, och dessa rättigheter grundar sig i
människans inneboende värde. Rättighetsperspektivet gör en tiggare till en rättighetsbärare,
likställd med andra människor.
Utvecklingsplaner, biståndsprojekt och ekonomiska reformer måste med ett rättighetsperspektiv
förstärka människors rättigheter. Individen är inte ett objekt som genom den
godes försorg ska lyftas ur sin förtvivlade situation, utan ett subjekt som med egen makt
ska delta i att förändra sin situation och utkräva sina rättigheter. Det innebär bland annat
att information och inflytande är en nyckel för alla utvecklingsplaner. En hemlös som får en
säng för natten på ett boende har inte fått sin rätt till bostad tillfredsställd. Rättigheter kan
inte tillfredsställas tillfälligt, och vara beroende av andra människors donationer och ideella
arbete, om staten ska leva upp till sina åtaganden om ett gradvis förverkligande.
21

22
Fn:s millEnniEmål
UzBEKistan: sKolBarn tVingas arBEta i BomUllsindUstrin
Varje höst stänger myndigheterna skolor över hela Uzbekistan under två måna-
ders tid, och eleverna tvingas ut på fälten för att plocka bomull. Barnen tvingas
arbeta minst åtta timmar varje dag och utsätts samtidigt för farligt damm från olika
kemikalier och bekämpningsmedel. Surat Ikramov, ordförande för organisationen
Uzbekistans grupp av oberoende människorättsförsvarare, säger att barnens rätt till
utbildning får ge vika för att liten elit ska kunna göra goda förtjänster.
Det är svårt att få fram tillförlitlig statistik över hur många barn som utnyttjas
i landets bomullsindustri. Den brittiska organisationen Stiftelsen för miljömässig
rättvisa, EJF, beräknar dock att upp emot 200 000 barn tvingas arbeta i landets
viktigaste bomullsregion Ferghana.
Till skillnad från i många andra utvecklingsländer så är det staten som ligger
bakom utnyttjandet av barnarbetare i Uzbekistan. All bomullsexport från landet sköts
av tre olika företag, vilka alla kontrolleras av president Islam Karimovs familj.
Under Sovjettiden utvecklades Uzbekistan till en ledande region för bomullspro-
duktion. Men under 90-talet minskade avkastningen på produktionen drastiskt på
grund av sänkta världsmarknadspriser. Sedan 2003 har Världsbanken gått in och
finansierat flera projekt och beviljat lån till bomullsindustrin, vilket har gjort att bomull
återigen är Uzbekistans största exportvara.
Amnestypress 2008-01-13,
Se även UNICEF, Världsbanken, EJF www.ejfoundation.org
År 2000 kom FN:s medlemsstater överens om åtta utvecklingsmål för världen som skulle
uppfyllas innan år 2015.
millEnniEmålEn är att:
1. Fattigdom och hunger ska halveras till 2015
2. Alla barn ska gå i grundskola 2015
3. Jämställdheten ska öka och kvinnors ställning stärkas
4. Barnadödligheten ska minska med två tredjedelar till 2015
5. Mödradödligheten ska minska med tre fjärdedelar till 2015
6. Spridningen av hiv/aids, tbc, malaria och andra sjukdomar ska hejdas till 2015
7. En miljömässigt hållbar utveckling ska säkerställas till 2015
8. Globalt samarbete genom ökat bistånd, rättvisa handelsregler och lättade skuldbördor i
utvecklingsländerna
Målen har ett antal delmål och indikatorer som på ett tydligare sätt visar vad som menas
med att till exempel utrota extrem fattigdom och att minska barnadödligheten.
Dessa mål har hamnat i fokus för mycket av det utvecklingsarbete som bedrivs i världen
och har blivit en gemensam agenda för den globala utvecklingen och fattigdomsbekämpningen.
Amnesty och många andra organisationer menar att dessa mål i grunden är bra,
men att det är viktigt att arbetet för att uppnå dem inte leder till att mänskliga rättigheter
kränks. Millenniemålen skapades utan att ta med i beräkningen staters skyldigheter att
upprätthålla de mänskliga rättigheterna. Det är därför viktigt att stater utgår från de mänskliga
rättigheterna i sina ansträngningar för att uppnå dessa mål. Amnesty menar också
att i kommande versioner av Millenniemålen som tillkommer efter år 2015 bör mänskliga
rättigheter vara en utgångspunkt.
Amnesty anser också att det långsiktigt finns ett behov
av ytterligare lyfta de större frågor som omgärdar fattigdom.
Experter inom mänskliga rättigheter och fattigdom
bör ges möjlighet att informera och ge råd till
stater kring dessa frågor. Det gäller då framför allt den
situation som många kvinnor befinner sig i på många
platser i den fattiga delen av världen.
transnationElla FÖrEtag
I den globaliserade ekonomin har de transnationella
företagen fått allt större betydelse. Transnationella
företag verkar ofta i låglöneländer, där arbetsförhållandena
är dåliga och det finns små chanser att organisera
sig eller där det är förbjudet att bilda oberoende
fackföreningar. Produktionsmetoder kan leda till
miljöförstöring eller tvångsvräkningar som hotar både
rätten till mat och rätten till bostad. Därför ställer allt
fler krav på att företagen ska kunna hållas ansvariga
för kränkningar av mänskliga rättigheter. Idag kan det
vara svårt att juridiskt binda ett transnationellt företag
till en enskild stat, och företaget kan dessutom flytta
sin verksamhet till ett annat land om de stöter på

oönskad kritik. Eftersom de människorättskonventioner som finns i första hand är knutna
till stater betyder det att företaget rent juridiskt kan komma undan med det mesta. Skyddet
av företags verksamhet har stärkts på nationell och internationell nivå, men regelverket för
att skydda människors rättigheter gentemot ekonomiska intressen har inte alls utvecklats i
samma utsträckning.
De transnationella företagen har varit utsatta för stora påtryckningar av både konsumenter
och intresseorganisationer för att de trots allt ska ta ett ansvar. Eftersom företagen har
mycket att förlora på negativ publicitet kring varor och produktionsförhållanden, finns det
ändå företag som tar ett vissta ansvar.
Men på internationell nivå finns det inga
mekanismer för att juridiskt ställa företag
till svars.
nigEria: BaKsidan aV dEt sVarta gUldEt
I statens tredelade ansvar - respektera, ”Om ni fick se min hemby skulle ni förstå. Det är läckande oljeledningar överallt. Dricksvattnet är
skydda och uppfylla - innebär just
förgiftat men folk dricker av det ändå. De har inget alternativ, ingenstans att ta vägen.”
skydda att försvara sina medborgares Anyakwee Nsirimovu, nigeriansk MR-aktivist på Sverigebesök 2003.
rättigheter mot utomstående aktörer,
I mitten av 90-talet var Shell och oljeutvinningen i Nigeria i fokus. När Ken Saro-Wiwa och åtta
kränkningar av tredje part. Staten kan
andra aktivister från Ogoni-folket avrättades chockades många. Nigeria är Afrikas ledande oljepro-
inte frånsäga sig ansvar om transnationella
företag kränker rättigheter i landet,
eftersom det är staten som från början
ducent, men trots det så lever mer än hälften av befolkningen under den extrema fattigdomsgränsen
(1US dollar om dagen). Myndigheterna har inte fördelat inkomsterna som de stora oljefyndigheterna
har genererat, istället har statens och de stora oljebolagens agerande lett till en ond cirkel av
våld i Nigerdeltat.
har givit företagen tillåtelse att verka
De olika folkgrupper som lever i området har i århundraden levt på fiske och jordbruk, men i
i landet. Att skydda kan innebära att
många fall har jorden nu blivit obrukbar och fisken dött på grund av den miljöförstöring som följt i
staten sätter upp regelsystem med ramar spåren av oljeutvinningen. Nya arbetstillfällen skulle kunna vara ett positivt resultat, men merpar-
för icke-statliga aktörers verksamhet och ten av arbetskraften rekryteras från andra delar av landet. De pengar som staten får in från oljan,
att man genom kontroll och åtgärder
fastnar ofta hos korrumperade politiker istället för att man bygger skolor och sjukhus. Oljebolagen
ser till att dessa regler följs. För fattigare har investerat i viss infrastruktur, men den kommer inte hela befolkningen till del. Den ojämna
länder vars statsbudget är mindre än fördelningen har lett till fredliga protester, men också våldsamheter.
många stora företag, kan detta emellertid
Shell har anklagats för att ha betalat mutor till regeringens styrkor för att de ska hålla den miss-
vara lättare sagt än gjort.
nöjda befolkningen i schack. Militärinsatser som ofta leder till övervåld.
Den nigerianska regeringen har det yttersta ansvaret för att garantera befolkningens grundläg-
Vissa stater har en nationell lagstiftning
eller konstitution som kan användas om
företagens verksamhet hotar människors
rättigheter i det egna landet eller
utomlands. Ett exempel är den syafrikanska
konstitutionen som slår fast att även
juridiska personer kan hållas ansvariga
för kränkningar av mänskliga rättigheter.
intErnationElla
FinansiElla institUtionEr
De internationella finansiella institutionerna, som Världsbanken och Internationella Valutafonden
(IMF), har historiskt sett tagit lite hänsyn till mänskliga rättigheter i sina verksamheter.
Länge hävdade båda dessa institutioner att det låg utanför deras mandat att engagera
sig i mänskliga rättigheter. Förklaringen löd att det skulle innebära en politisering av deras
verksamheter. Men både Världsbanken och IMF har i sina roller som långivare, garanter
och genom de ekonomiska reformpaket de föreskriver, stort inflytande över hur stater definierar
sin ekonomiska och sociala politik. I förlängningen har de därför en stor inverkan på
hur mänskliga rättigheter efterlevs.
gande rättigheter, men företagen har också ett ansvar att se till att deras verksamheter inte leder till
kränkningar. Bägge parter måste ta sitt ansvar att se till att oljeutvinningen inte leder till kränkningar
av mänskliga rättigheter.
Amnestyrapport AFR 44/022/2005, Nigeria: Ten years on: injustice and violence haunt the oil Delta
23

24
Under 1980- och tidigt 1990-tal lanserade Världsbanken och IMF så kallade strukturanpassningsprogram.
Mottagarländerna uppmanades att skära ner på de offentliga utgifterna
inom utbildnings- och sjukvårdssektorn, för att använda en del av statsbudgeten till att
betala av på sina internationella skulder och lån. Detta ledde i många länder till att avgifter
infördes för social service, såsom vatten, skola och sjukvård - oavsett om människor kunde
betala eller inte. Strukturanpassningsprogrammen mötte hård kritik från drabbade grupper,
lokala aktivister och internationella intresseorganisationer som agerade utifrån krav på social
rättvisa och mänskliga rättigheter. Kritiken och uteblivna resultat har lett till att Världsbanken
och Valutafonden själva modifierat sina program.
Världsbanken lägger nu in fattigdomsaspekter i sina program, men saknar fortfarande ett
uttalat rättighetsperspektiv. Världsbanken anser inte heller att man som aktör har några
skyldigheter att beakta mänskliga rättigheter. Flera av de infrastruktur- och energiprojekt
som Världsbanken varit långivare till har bidragit till både tvångsförflytningar och miljöförstöring.
Vissa storskaliga dammprojekt har fått stor uppmärksamhet då framför allt ursprungsbefolkningen
drabbats hårt.
Både Världsbanken och IMF är medlemsorganisationer och ”ägs” gemensamt av länderna
som ingår. Stater har en skyldighet att respektera och skydda mänskliga rättigheter även
utanför landets egna gränser. De är bundna till de olika konventioner de anslutit sig till.
Ansvaret ”följer med” länderna även i internationella sammanhang. De ska därför verka för
att de förbund, banker, fonder och organisationer där de ingår, i sin tur respekterar och
skyddar de mänskliga rättigheterna i sin verksamhet.
EsK-rättighEtEr i sVErigE
ESK-rättigheter är inte bara en fråga för utvecklingsländer i syd. Kränkningar sker i alla
länder – även i Sverige. När FN:s särskilda rapportör om hälsa, Paul Hunt, var på besök i
Sverige våren 2008 pekade han speciellt på problemet med rätten till hälsa för papperslösa.
Sverige har ratificerat flera konventioner som tar upp rätten till hälsa och har därmed
skyldighet att göra allt man kan för att förverkliga denna rättighet för alla - utan diskriminering.
Papperslösa personer är bland de mest sårbara och marginaliserade grupperna i Sverige.
De är precis dessa människor som internationella mänskliga rättigheter är till för att skydda.
Paul Hunt pekar på papperslösas sårbara ställning i samhället och att de ofta måste betala
för sjukvård, till skillnad från andra personer som lever i Sverige. Ofta har papperslösa inte
råd att söka den vård de behöver eller vågar söka vård då de vistas i Sverige utan uppehållstillstånd.
Det kan vara allt från tuberkulos som inte behandlas till utebliven cellgiftsbehandling.
Ingen skulle säga att en papperslös person som ställs inför rätta skulle nekas
rätten till en rättvis rättegång. På samma sätt kan inte en sjuk person nekas sin rätt till
medicinsk vård utan att det utgör en diskriminering av dennes mänskliga rättigheter.
Sverige har, liksom alla andra konventionsstater, ett ansvar att gradvis förverkliga ESKrättigheterna.
Det finns inte ett land i världen som är ”färdig” med detta, och det är också
intentionen med konventionen, att livssituationen för alla människor hela tiden ska förbättras.
I det arbetet ska de mest sårbara och utsatta prioriteras. Det är långt kvar tills Sverige
inte längre har hemlöshet, eller att människor aldrig blir särbehandlade på sjukhus. Att en
rättighet kränks behöver emellertid inte per definition betyda att ett land inte lever upp till
sina åtaganden enligt konventionen. Men för den skull kan en kränkning inte rättfärdigas
eller bortförklaras.

UPPslagsdEl
GRUNDLÄGGANDE bEGREpp
OCH FöRKLARINGAR
FolKrättEn
Folkrätten är det system som reglerar förhållandet mellan olika stater eller internationella
organisationer. Exempel på områden som styrs av folkrätten är internationell postgång,
internationell flygtrafik och diplomatiska förhållanden. Även mänskliga rättigheter och
humanitär rätt ingår i folkrätten. Kortfattat kan man säga att humanitär rätt - ”krigets lagar”
innehåller regler som skyddar människor i krig och väpnad konflikt. De mänskliga rättigheterna
reglerar förhållandet mellan staten och enskilda individer. De förklarar både vad
staten inte får göra mot människor och vad staten skall göra för människor.
oliKa tyPEr aV intErnationElla ÖVErEnsKommElsEr
De mänskliga rättigheterna finns nedskrivna i olika typer av internationella överenskommelser.
Dessa har olika beteckningar beroende på vilken form av skyldigheter de innehåller.
Traktaträtten omfattar skrivna avtal som är rättsligt bindande genom att staterna uttryckligen
förklarar sig bundna av dem. Konventioner, traktater, protokoll och fördrag är exempel
på skrivna, rättsligt bindande överenskommelser. Deklarationer och förklaringar är däremot
inte rättsligt bindande. De uttrycker en vilja från staternas sida och är därmed snarare
politiskt och moraliskt bindande. En deklaration som får stort genomslag kan ibland ändå
anses rättsligt bindande genom den så kallade sedvanerätten. FN:s allmänna förklaring om
de mänskliga rättigheterna är ett sådant exempel.
sEdVanErätt
Sedvanerätt innehåller regler som är en del av en allmän internationell rättsuppfattning som
ofta utvecklats över lång tid. De har allteftersom kommit att uppfattas som bindande regler
av staterna. Sedvanerätten behöver inte alltid vara nedskriven och kräver inte heller ett uttryckligt
medgivande från en stat för att vara rättsligt bindande.
UndErtEcKna, ratiFicEra och anslUta sig
Genom ratifikation förklarar sig ett land bundet av en konventions regler. Detta görs i de
flesta stater av landets lagstiftande församling (som till exempel riksdagen i Sverige). Innan
dess har regeringens representanter signerat eller undertecknat konventionen. Undertecknandet
kan ses som en avsiktsförklaring och signal om att landet ifråga förbereder ratifikation
av en viss konvention. När ett land ratificerat konventionen är staten juridiskt bunden
av konventionens innehåll.
Länder som inte deltagit i själva utarbetandet av exempelvis en konvention eller ett tilläggsprotokoll
kan i efterhand ansluta sig till traktaten.
En stat kan reservera sig mot någon av traktatens bestämmelser i samband med ratificering.
Reservationen får inte vara så utförliga eller omfatta artiklar som är så centrala att
ratificeringen i praktiken blir utan värde.
Det krävs att ett visst antal stater ratificerar eller ansluter sig till en konvention innan den
kan träda i kraft. Antalet anges i själva konventionen.
25

26
ProtoKoll, FaKUltatiVt ProtoKoll EllEr tilläggsProtoKoll
För att komplettera, eller förändra, innehållet i en konvention utarbetas protokoll. De kallas
fakultativa (frivilliga) protokoll eller tilläggsprotokoll. Ett tilläggsprotokoll har samma juridiska
status som en konvention för de stater som ratificerat eller anslutit sig protokollet.
statErnas sKyldighEtEr
Staterna är skyldiga att respektera folkrätten och människorättslagar. Varje land har ett
ansvar för att dess åtaganden vad gäller de mänskliga rättigheterna omsätts i nationell lagstiftning.
Men det räcker inte med lagar som klargör statens skyldigheter eller som förbjuder
vissa handlingar. Det måste också finnas ett fungerande rättssystem (poliser, advokater,
åklagare och domstolar) som tillämpar lagarna. Därutöver krävs en mängd andra åtgärder
såsom främjande - genom information och på annat sätt - av de mänskliga rättigheterna.
KonVEntionsKommittéErna
För att övervaka staternas efterlevnad av rättigheterna finns bland annat olika övervakningsorgan.
Inom FN har det till varje central konvention kopplats en övervakningskommitté
eller konventionskommitté. Varje kommitté består av självständiga experter. De ska
övervaka staternas efterlevnad och tillämpning av respektive konventions rättigheter. Det
innebär framför allt att kommittéerna granskar de rapporter som staterna är skyldiga att
presentera med jämna mellanrum. En stat blir rapporteringsskyldig när den har ratificerat
en konvention.
Systemet är uppbyggt för att hitta och åtgärda brister i staternas efterlevnad. Enskilda och
frivilligorganisationer kan bidra till granskningen genom att lämna in egna rapporter till
kommittén som kompletterar den bild som staterna ger. Organisationers skuggrapporter
är mycket viktiga eftersom kommittéerna saknar resurser att göra egna utredningar. Efter
granskningen av ett lands rapport, som också omfattar utfrågning, sammanställer konventionskommittén
sina slutsatser och rekommendationer om nödvändiga åtgärder i en
slutrapport.
En del konventionskommittéer har också mandat att utreda klagomål från enskilda individer
om kränkningar av konventionens rättigheter. Den enskilda klagorätten finns ofta i
tilläggsprotokoll till konventionerna.
Konventionskommittéerna arbetar också fram generella rådgivande kommentarer om hur
konventionens olika artiklar ska tolkas och vilka skyldigheter de medför staten. Ofta finns
konkreta åtgärder angivna som staterna bör vidta för att konventionen ska uppfyllas. De
rådgivande kommentarerna är inte juridiskt bindande men är vägledande för hur staterna
ska tillämpa konventionen.
Fn:s särsKilda raPPortÖrEr
FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna har flera specialrapportörer som har tillsatts
för att granska situationen för mänskliga rättigheter för ett visst land eller ett visst tema.
Det finns till exempel särskilda rapportörer för tortyr, utbildning, hälsa, bostad och våld mot
kvinnor. Rapportörerna jobbar oavlönat och bygger sina rapporter på besök i olika länder
eller utredningar efter att anmälningar kommit in från enskilda personer eller organisationer.
Rapportörerna presenterar sina rapporter för FN:s kommission för de mänskliga rättigheterna
eller FN:s generalförsamling.
ilo
Internationella arbetslivsorganisationen ILO, som bildades redan 1919, är ett arbetsorgan
inom FN som ska främja sysselsättning och bättre arbetsvillkor i hela världen, samt värna
om fackliga fri- och rättigheter.

VärldsBanKEn och intErnationElla ValUtaFondEn (imF)
Både Världsbanken och IMF är fristående överstatliga organ som samverkar inom ramen
för FN. De bildades 1944 i slutskedet av andra världskriget för att skapa ordning och stabilitet
i det internationella finanssystemet.
Världsbanken består egentligen av två institutioner – Internationella återuppbyggnads- och
utvecklingsbanken (IBRD) och Internationella utvecklingsfonden (IDA). Världsbanken har
185 medlemsstater. Världsbanken ingår i sin tur i Världsbankgruppen som sammantaget
består av fem institutioner. Det gemensamma målet är att främja den ekonomiska utvecklingen
och minska fattigdomen i låg- och medelinkomstländer. Detta sker bland annat
genom rådgivning, tekniskt bistånd och lån.
Internationella valutafonden, IMF, verkar för internationellt finansiellt samarbete, ekonomisk
stabilitet, hållbar ekonomisk tillväxt, hög sysselsättning och minskad fattigdom. IMF
har tre huvudsakliga uppgifter: övervakning av medlemsländernas ekonomier, villkorad
utlåning samt teknisk assistans. IMF har 185 medlemsstater.
araBFÖrBUndEt
Arabförbundet är en regional samarbetsorganisation som bildades år 1945. Från början
bestod organisationen av sex medlemsländer: Egypten, Irak, Jordanien, Libanon, Saudiarabien
och Syrien. Jemen tillkom samma år. Numera har Arabförbundet 22 medlemsstater.
asEan
ASEAN (Association of Southeast Asian Nations) består idag av tio länder. Huvudsyften är
att främja ekonomisk tillväxt, social och kulturell utveckling samt regional stabilitet. ASEAN
bildades i Bangkok 1967 av Indonesien, Filippinerna, Malaysia, Singapore och Thailand.
Senare anslöts sig Brunei, Vietnam, Laos, Burma/Myanmar och Kambodja.
27

28
läs VidarE
länKar
FN
www.un.org
FN:s högkommissarie för mänskliga rättigheter
www.unhchr.org
FN:s kommitté för ESK-rättigheter
www2.ohchr.org/english/bodies/cescr
FN:s utvecklingsprogram
www.undp.org
FN:s barnfond
www.unicef.org
FN:s specialrapportörer
www2.ohchr.org/english/issues/index.htm
Svenska FN-förbundet om millenniemålen
http://www.sfn.se/fn-info/verksamhetsomraden/utveckling-och-fattigdomsbekampning/millenniemalen
rEgionala institUtionEr
OAS – Organisationen för amerikanska stater
www.oas.org
Europarådet
www.coe.int
Afrikanska unionen
www.africa-union.org
Arbetsgruppen för en MR-mekanism i ASEAN
www.aseanhrmech.org
FriVilligorganisationEr
och nätVErK
Amnesty Internationals sida om ESK-rättigheter
www.amnesty.org/en/economic-social-and-cultural-rights
CESR - Center for Economic and Social rights
www.cesr.org
Center on Housing Rights and Evictions, COHRE
www.cohre.org
ESCR-NET
www.escr-net.org
International Women’s Rights Action Watch, IWRAW
iwraw.igc.org

Women’s human rights network
www.whrnet.org
Association för women’s rights development
www.awid.org
ActionAid
www.actionaid.se
www.actionaid.org
Human Right Watch
www.hrw.org
EKonomisKa institUtionEr
Världsbanken
www.worldbank.org
IMF – Internationella valutafonden
www.imf.org
littEratUr
Human rights for human dignity. A primer on economic, social and cultural rights.
Amnesty International 2005.
http://amnesty.org/en/library/info/POL34/009/2005/en
Allas värde och lika rätt. Gunner och Namly (red).
Studentlitteratur 2005.
Skriftserier om ESK-rättigheter, 10 delar, Frivilligorganisationernas Fond för mänskliga rättigheter,
2001-2003. Finns att beställa eller ladda ner i pdf-format på www.humanrights.se
Lika i värde och rättigheter – Om mänskliga rättigheter, Kristina
Hedlund Thulin, Nordstedts Juridik 2:a upplagan 2004
Circle of Rights, Economic, Social and Cultural Rights Activism; A Training Recource, International
Human Rights Internship Program and Asian Forum for Human Rights Development, 2000
www1.umn.edu/humanrts/edumat/IHRIP/circle/toc.htm
29

KontaKtUPPgiFtEr
amnEstys sPEcialgrUPP FÖr EKonomsiKa
sociala och KUltUrElla rättighEtErEr:
ESK-gruppen arbetar med aktioner och kampanjer, utbildningar och
seminarier. Vi gör regelbundna utskick om ESK-frågor till vårt nätverk.
Genom att lyfta upp ESK-rättigheter och deras förhållande till andra
rättigheter hoppas ESK-gruppen att inga rättigheter ska prioriteras
framför andra.
Kontakt:
esk@mail.amnesty.se
www.amnesty.se/esk
amnEstys sPEcialgrUPP om
KVinnors rättighEtEr
Kvinnorättsgruppen agerar mot all form av psykiskt och fysiskt våld
mot kvinnor som bland annat trafficking, könsstympning, hedersmord,
våldtäkt i krig och sexuell tortyr. I gruppen finns expertis om kvinnors
situation i världen. Vi föreläser, arrangerar och deltar i debatter samt
ger ut ett e-postbaserat nätverksutskick åtta gånger per år som inne-
håller bland annat vädjandefall och nyheter. I våra uppgifter ingår att
bevaka, utbilda och informera om kvinnors mänskliga rättigheter och
om de övergrepp som begås mot kvinnor, samt att delta i Amnestys
kampanjarbete mot sådana övergrepp. Vi samarbetar också med
andra grupper och specialgrupper inom Amnesty, samt med andra
organisationerr som arbetar med kvinnors mänskliga rättigheter.
Kontakt:
kvinnorattsgruppen@mail.amnesty.se
amnEstys sPEcialgrUPP om
EKonomisKa aKtÖrEr
Amnesty Business Groups huvuduppgigt är att påverka och utbilda
svenska företag att ta sitt ansvar för att respektera, försvara och främja
mänskliga rättigheter överallt där de verkar.
Kontakt:
abg@mail.amnesty.se
www.amnestybusinessgroup.se
amnEsty intErnational SVENSKA SEKTIONEN
box 4719 | 116 92 Stockholm
Alsnögatan 11
T: 08-729 02 00 F: 08-729 02 01
E: info@amnesty.se W: www.amnesty.se
amnEstys wEBBPlats
På www.amnesty.se hittar du information om Fattigdom – en rättig-
hetsfråga under rubriken Kampanj.
amnEstys sPEcialgrUPP FÖr hälsa
och sJUKVård
Hälso- och sjukvårdsgruppen (HSV) arbetar för att människors rätt till
hälso- och sjukvård och mot tortyr, orimliga och orättfärdiga straff och
dåliga förhållanden i fängelser. Vi agerar bland annat mot dödsstraffet,
organhandel, mot kvinnlig könsstympning och för att fattiga länder ska
få tillgång till mediciner mot till exempel hiv/aids och tbc.
I Sverige arbetar vi för att förbättra undervisningen i etik och mänsk-
liga rättigheter i vårdutbildningarna och arrangerar föreläsningar,
seminarier och utställningar. Vi samarbetar med olika vårdinstanser,
till exempel de som behandlar tortyr- och traumaskadade och med
andra amnestygrupper, till exempel Jurisgruppen och Aktionsgruppen
mot dödsstraffet.
Kontakt:
hsv@mail.amnesty.se
amnEstys sPEcialgrUPP om
FacKliga rättighEtEr
Fackliga gruppen arbetar med att främja fackliga rättigheter och
protestera mot kränkningar av de fackliga rättigheterna. Gruppens
utåtriktade arbete sker främst genom ett nätverk där flertalet medlem-
mar kommer från fackliga organisationer.
Specialgruppen har också ett nätverk som arbetar för medieanställda.
Journalister, nyhetsfotografer, författare, redaktörer, poeter och tid-
ningsutgivare kan genom sitt arbete hota auktoritära ledare. Att kämpa
för yttrandefriheten är viktigt för Amnesty. Därför är det naturligt med
ett speciellt nätverk för sådana fall.
Kontakt:
fackligagruppen@mail.amnesty.se