Fattigdom En rättighEtsFråga - Amnesty International

”…utan åtskillnad av något
slag på grund av ras, hudfärg,
kön, språk, religion, politisk
eller annan åskådning, nationell
eller social härkomst, förmögenhet,
börd eller ställning i
övrigt”
Fn:s konvention om ekonomiska,
sociala och kulturella
rättigheter, artikel 2:2
PErU: hälsa - dE riKas PriVElEgiUm
6
Ett exempel är miniminivån gällande rätten till utbildning som omfattar obligatorisk och
kostnadsfri grundskoleutbildning för alla, samt att barn inte får undervisas på ett rasistiskt,
homofobiskt eller annat diskriminerande sätt.
ESK-konventionen anger att staterna, för att trygga rättigheterna, måste utnyttja sina resurser
”till fullo” för att på så sätt se till att rättigheterna gradvis förverkligas ”i sin helhet med
alla lämpliga medel”. Det innebär inte att staten är skyldig att ge dig mat bara för att du vill
det och hävdar att det är din rättighet. Däremot får staten inte beröva dig din matförsörjning
eller hindra dig från att själv skaffa mat. Staten är också skyldig att se till att ingen annan
hindrar dig från att skaffa mat. Slutligen, om du av olika anledningar ändå inte kan skaffa
mat, är staten skyldig att efter bästa förmåga se till att du får mat. Man brukar tala om att
staten är skyldig att respektera, skydda och uppfylla rättigheterna (se vidare sidan 10-13).
Diskrimineringen och kränkningarna av minoriteters och ursprungsbefolkningens rättigheter fortsätter
än idag. Trots tillväxt i ekonomin de senaste åren, är Peru ett av de länder i Latinamerika som avsätter
minst pengar till hälsovård och investeringarna per person har minskat de senaste åren. Behoven och
bristerna är störst på landsbygden, men en studie utförd av en människorättsorganisation 2005, visade
att peruanska myndigheter spenderar dubbelt så mycket på hälsovård per person i de rikare delarna
landet.
Det finns statligt finansierad gratis hälsovård för marginaliserade grupper, men ändå når man inte
ut till de fattigaste kvinnorna och barnen. Enligt Perus hälsominister har 6,5 miljoner människor, 25%
av befolkningen, inte tillgång till grundläggande sjukvård. Det är många gånger långt till närmsta hälso-
klinik och vissa kvinnor vill inte gå till klinikerna då personalen inte pratar deras språk eller tar hänsyn
till deras kulturella behov. De kvinnor som inte går på regelbundna graviditetskontroller eller föder sitt
barn hemma får böter, trots att det är olagligt. Ett sätt att straffa kvinnorna är att ta ut olagliga avgifter
för födelseintyg. Utan dokument blir barnen laglösa och saknar alla rättigheter som medborgare. Dis-
kriminering är ett stort problem även för de som faktiskt får tillgång till vård.
- Om du går till hälsocentret dåligt klädd låter de dig vänta längre, och de som anländer senare
men är mer välklädda får gå först... Om du klagar, behandlar de dig värre, sade en kvinna från staden
rättighEtEr Utan
disKriminEring
En av hörnstenarna när det gäller
arbetet för mänskliga rättigheter är
principen om icke-diskriminering.
Principen återkommer ständigt i internationella
dokument om mänskliga
rättigheter. Vi är alla människor och vi
har alla samma rättigheter. Staterna
som anslutit sig* till olika överenskommelser
garanterar att rättigheterna
i konventionerna ska gälla för
alla personer utan åtskillnad av något
slag. Oavsett resurser och utvecklingsnivå
ska alla stater se till att ingen
diskrimineras, vare sig i lagstiftning,
policys – eller i praktiken.
Iquitos i Amazonregionen.
Om ett land inte har råd att bygga
Amnestyrapport AMR 46/004/2006
sjukhus i alla regioner, handlar det
Peru: Poor and excluded women – Denial of the right to maternal and child health
nödvändigtvis inte om diskriminering.
Däremot kan man hävda diskriminering
om de politiska besluten innebär
att det inte finns några sjukhus i
fattiga områden eller i områden där ursprungsbefolkningen bor. Staten har en skyldighet att
prioritera och försöka nå de mest utsatta och marginaliserade grupperna och hjälpa dem
att förverkliga sina rättigheter.