22.09.2013 Views

här - Juridiska Föreningen

här - Juridiska Föreningen

här - Juridiska Föreningen

SHOW MORE
SHOW LESS

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.

Vardagens<br />

Text: Miran Crnalic<br />

Jag hade lagt idrotten på hyllan, lagboken<br />

på skrivbordet och med en<br />

lättare sommarbränna och en desto<br />

hårdare struken skjorta så hade jag<br />

påbörjat mitt Lundaliv med att fråga om<br />

hur jag hittar till Pufendorf och undra över<br />

vem Carl-Erik Rosén egentligen är. När<br />

berättelsen nedan utspelar sig så var jag just<br />

i färd med att mischamingla mig igenom ett<br />

helt student-Sverige under min första kväll<br />

uppe på JF. Någon från Tjörn, en annan<br />

från Köping och jag, troligtvis den enda<br />

norrlänningen på dansgolvet den kvällen.<br />

Och där någonstans stod han – Jocke<br />

(förvisso från Skåne, men vad gör väl det).<br />

Jag tog mod till mig och ett, två och tre<br />

steg senare var jag framme bredvid honom.<br />

Han tittade på mig och granskade mig i en<br />

millisekund. Sen tog han ett steg bakåt.<br />

Kanske var det en reflex, kanske var jag för<br />

offensiv.<br />

Jag är från Umeå förklarade jag och ja jo,<br />

det är långt, hyr en liten lya i Lund nu och<br />

klart att du får slagga på min soffa ikväll<br />

och mm, herregud vad svårt det är med<br />

bostäder <strong>här</strong> i stan, böcker? Tyvärr inte<br />

köpt några än, förutom ett par då, såklart.<br />

Nej, ingen aning vad jag vill bli, men typ<br />

rädda världen. Eller något liknande?<br />

Vi skakade hand, utbytte de vanliga standardfraserna<br />

till en början och efter ett tag<br />

KRÖNIKA<br />

generalklausul<br />

hade jag – aningen novischberusad – insett<br />

att <strong>här</strong>, <strong>här</strong> var kanske någonting att bygga<br />

på. Jag pratade fort, mycket och lite nervöst<br />

så som det brukar vara när det är någonting<br />

för första gången. I efterhand tror jag att<br />

även Jocke insåg att <strong>här</strong>, <strong>här</strong> var någonting<br />

att bygga på. Så jag öppnade munnen<br />

igen och fortsatte slå knockout på myten<br />

om den tysta norrlänningen.<br />

Ungefär i just precis denna stund så skulle<br />

vår berättelse kunnat ha tagit slut men<br />

någonstans <strong>här</strong> så valde den istället att<br />

börja. Novischstämningen hade slagit sin<br />

hand om mig och jag lade min på Jockes<br />

axel (han backade bakåt ännu ett steg<br />

därefter). Jag berättade om mitt förflutna<br />

i Björklöven-klacken och undrade om Zlatan<br />

ofta hänger i Lund, liksom det vore ju<br />

bra att veta, tänkte jag.<br />

Jocke backade aldrig bakåt efter det. Inte<br />

ett steg till. I efterhand är jag väldigt tacksam<br />

för det, även om jag för den sakens<br />

skull inte skulle ha klandrat honom. Jocke<br />

förklarade att han var från Ängelholm,<br />

undrade om Björklöven möter Malmö FF<br />

snart (”i så fall kan vi ju titta på matchen”…)<br />

och förklarade artigt att Zlatan troligtvis<br />

inte hänger i Lund så ofta.<br />

Om historia inte kan skriva sig själv så fick<br />

den minsann hjälp av oss den där kvällen.<br />

Jag insåg snabbt att Skåne var mer än Zlatan<br />

och Jocke förstod<br />

snart den sanna innebörden<br />

av Norrlands<br />

Guld. När jag<br />

i sällskap med Jocke<br />

under en nationskväll<br />

långt efter vår<br />

novischtid ramlade<br />

ut på en lördagslevande<br />

Tornaväg så<br />

slog det oss: Bland våra föreläsningsgrannar<br />

finns alltifrån SM-mästarinnor till entusiaster<br />

i lördagskorpen (vi tillhörde den<br />

senare av de två) – och det saknades minsann<br />

en knutpunkt för dessa två kategorier.<br />

Om den stunden som följde därefter vore<br />

en amerikansk film så skulle ömsinta fioler<br />

spelas och sakta, sakta skulle vi titta på<br />

varandra, undra om båda tänkte på samma<br />

sak och sedan skulle tiden stanna och båda<br />

skulle inse vad den andra tänkte på utan<br />

att egentligen behöva säga det. Fast verkligheten<br />

är inte en amerikansk film och tiden<br />

kan ju inte stanna. Så den fortsatte att gå<br />

med oss nerför Tornavägen, förbi Mårtenstorget<br />

och upp till JF. Tillsammans bildade<br />

vi Idrottsutskottet.<br />

Det där mischaminglandet med alltifrån<br />

Björklöven till Zlatans favoritställen i Lund<br />

var kanske det som vävde oss samman och<br />

precis just där så hittar vi nog en röd tråd<br />

i hur idrotten kan sy ihop studenter från<br />

olika delar av Sverige.<br />

Precis där hittar vi också syftet med Idrottsutskottetet<br />

och när jag i skrivandes stund<br />

väljer mellan att stanna kvar och fortsätta<br />

sippa på mitt bryggda kaffe i cafeterian eller<br />

att läsa ut en av alla böcker som skulle<br />

ha varit utlästa så inser jag att man inte behöver<br />

krångla till valet alltför mycket. En<br />

paus behövs ibland och idrotten är vår tillflykt<br />

då stämningen i tysta läsesalen kryper<br />

alltför tätt inpå, då tentahetsen flåsar en i<br />

nacken och när man verkligen inte fattar<br />

någonting på ett rättsfallsseminarium.<br />

Hörni, det jag vill säga är att Idrottsutskottet<br />

är vår generalklausul när vardagen<br />

blivit alltför oskälig.<br />

Låt den bli din med.<br />

31

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!