Var finns valfriheten för döva och hörselskadade ... - Barnplantorna
Var finns valfriheten för döva och hörselskadade ... - Barnplantorna
Var finns valfriheten för döva och hörselskadade ... - Barnplantorna
You also want an ePaper? Increase the reach of your titles
YUMPU automatically turns print PDFs into web optimized ePapers that Google loves.
<strong>Var</strong> <strong>finns</strong> <strong>valfriheten</strong> <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> elever?<br />
Av Emma Hoveklint, lärarassistent på Katrinelundsgymnasiet<br />
Hörsel- <strong>och</strong> dövundervisningen i Sverige är i stark <strong>för</strong>ändring. En överväldigande majoritet av<br />
de som idag föds <strong>döva</strong> eller gravt <strong>hörselskadade</strong> opereras med c<strong>och</strong>leaimplantat.<br />
Detta med<strong>för</strong> att den traditionella synen på dövundervisningen måste omvärderas. Det gäller<br />
särskilt den gymnasiala nivån, där alternativen <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> elever är<br />
begränsade. Idag existerar endast ett riksgymnasium <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> i Örebro<br />
men krav reses på att bredda det statliga stödet till fram<strong>för</strong> allt gymnasieskolor <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong><br />
<strong>hörselskadade</strong> i Stockholm <strong>och</strong> Göteborg. Allt fler elever vill studera närmare sin hemort <strong>och</strong><br />
bibehålla den dagliga kontakten med sitt sociala nätverk, som familj <strong>och</strong> vänner. Men flertalet<br />
har inte den möjligheten då hela det statliga stödet <strong>för</strong> närvarande tillfaller Örebro. Det gör att<br />
gymnasieskolor i Stockholm <strong>och</strong> Göteborg tvingas tacka nej till elever som vill studera på sin<br />
hemort, eftersom kommunerna i många fall inte har råd med de extra utbildningskostnader i<br />
form av teckenspråkstolkar, kompetensutveckling av lärare samt ev. nyanställningar som<br />
dessa elever kan ge upphov till. Det statliga stödet följer inte eleven. På detta sätt begränsas<br />
den valfrihet som borde finnas även <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong>, något som jag ställer mig<br />
starkt kritisk till.<br />
Jag har själv levt både som hörselskadad <strong>och</strong> döv under många år <strong>och</strong> har nu<br />
c<strong>och</strong>leaimplantat. Sedan två år tillbaka arbetar jag som lärarassistent på<br />
Katrinelundsgymnasiet i Göteborg, där det <strong>för</strong> närvarande <strong>finns</strong> fyra hörselklasser. Jag har<br />
därmed på nära håll kunnat följa den diskussion som pågår kring frågan om statligt stöd till<br />
gymnasier <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> i Stockholm <strong>och</strong> Göteborg. Bakom kravet på en<br />
spridning av resurserna står såväl enskilda individer (läs: elever <strong>och</strong> <strong>för</strong>äldrar) som<br />
Riks<strong>för</strong>bundet <strong>för</strong> barn med c<strong>och</strong>leaimplantat, <strong>Barnplantorna</strong>. Ann-Charlotte Gyllenram,<br />
ord<strong>för</strong>ande i <strong>Barnplantorna</strong>, har i en skrivelse till utbildningsdepartementet <strong>för</strong>t frågan till sin<br />
spets. Skrivelsen, ”Statligt stöd till gymnasieskolan <strong>för</strong> <strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> <strong>döva</strong> i Göteborg<br />
<strong>och</strong> Stockholm – ett led i en pågående utveckling av hörsel- <strong>och</strong> dövundervisningen i<br />
Sverige” fokuserar bl a på den <strong>för</strong>ändrade undervisningssituation som det stora antalet CIoperationer<br />
med<strong>för</strong>t. Det som har fått både mig <strong>och</strong> mina kollegor i hörsellaget på<br />
Katrinelundsgymnasiet att reagera är den inställning som flertalet av remissinstanserna<br />
uppvisar i sina yttranden <strong>och</strong> som enligt vår mening ger anledning till oro angående den<br />
framtida utvecklingen av hörsel <strong>och</strong> dövundervisningen i Sverige. Jag skulle där<strong>för</strong> vilja<br />
<strong>för</strong>medla vår gemensamma syn på remissvaren, samt ge min personliga åsikt utifrån<br />
mina egna erfarenheter som hörselskadad <strong>och</strong> döv med CI. Det kan också vara på plats att<br />
ge en beskrivning av den skola vi själva arbetar på eftersom den på ett felaktigt sätt kommit i<br />
opposition till Örebro <strong>och</strong> inte, som vi tycker, fram<strong>för</strong>ts som ett alternativ.<br />
Vi är fram<strong>för</strong> allt bekymrade över det kompakta motstånd som <strong>finns</strong> <strong>för</strong> alternativa lösningar<br />
till Riksgymnasiet i Örebro. Det verkar handla om att vidmakthålla Örebros nuvarande status<br />
till varje pris, på bekostnad av en större valfrihet <strong>för</strong> många <strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> <strong>döva</strong>. En<br />
valfrihet som på många områden är en självklarhet <strong>för</strong> ”normalhörande”. Frågan gäller ju inte<br />
främst att starta andra likvärdiga riksgymnasier <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> som så att säga<br />
ska ”konkurrera” med Örebro, vilket flera remissinstanser tycks tro, utan att de statliga<br />
medlen ska följa den enskilda eleven oavsett vilken skolform man väljer. <strong>Var</strong><strong>för</strong> ska vissa val<br />
vara mer värda än andra <strong>och</strong> bekostas av statliga medel medan andra får kämpa i motvind<br />
<strong>för</strong> sina val, val som inte inkluderar en skolgång i den statliga specialskolan?<br />
För det andra blir jag personligen rent ut sagt ledsen över den traditionella <strong>och</strong><br />
kollektivistiska synen på <strong>döva</strong>, CI–opererade <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> som tonar fram i en del<br />
yttranden. Vad jag då främst vänder mig mot är att man fortfarande vägrar se oss som<br />
individer med olika <strong>för</strong>utsättningar <strong>och</strong> preferenser även om vi har handikappet gemensamt i<br />
mer eller mindre utsträckning. Hörselskadade <strong>och</strong> <strong>döva</strong> är ingen homogen grupp! En lösning
som passar en elev, kanske inte passar en annan. Men var <strong>finns</strong> <strong>valfriheten</strong> när en lösning<br />
inte fungerar eller om man inte är nöjd med det enda alternativ som <strong>finns</strong>?<br />
Vi vänder oss också mot den människosyn som ger uttryck <strong>för</strong> sådana grova<br />
generaliseringar som ”lika barn leka bäst”. Själv upplever vi det som berikande att arbeta i en<br />
miljö med både hörande, <strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> CI-elever. Den mentalitet som gör gällande att<br />
<strong>döva</strong> ska växa upp <strong>och</strong> lära i en slags ”skyddad verkstad” ger vi inte mycket <strong>för</strong>, då eleverna<br />
<strong>för</strong>r eller senare ska ut på arbetsmarknaden <strong>och</strong> möta det ”hörande samhället”. Det är väl<br />
omvittnat att arbetslösheten bland <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> är högre än <strong>för</strong> ”normalhörande”.<br />
Det tyder på att dessa gruppers integrering på arbetsmarknaden inte fungerar som den bör<br />
göra.<br />
Jag som själv har gått som integrerad i en vanlig klass under hela min skoltid kan se de stora<br />
<strong>för</strong>delarna med att skapa en elevpeng. Jag ville, som så många andra elever, bo kvar<br />
hemma när gymnasievalet kom på tal <strong>och</strong> riksgymnasiet i Örebro blev då inget alternativ <strong>för</strong><br />
mig. Jag valde i stället att gå i vanlig klass i min hemstad med alla de <strong>för</strong>- <strong>och</strong> nackdelar ett<br />
sådant val innebär. För även om jag idag inte skulle ha valt annorlunda, så var<br />
gymnasietiden ingen dans på rosor. Det fanns inga medel till någon form av hörsel <strong>och</strong><br />
<strong>döva</strong>npassning i min undervisning, vilket hade underlättat skolgången <strong>för</strong> mig. Där<strong>för</strong><br />
känner jag så starkt <strong>för</strong> de elever som vill bo kvar på hemorten men som inte har möjlighet till<br />
detta p.g.a. att de rätta <strong>för</strong>utsättningarna saknas. De <strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> <strong>döva</strong> elever som<br />
valt en annan skolgång än vid RGD/RGH i Örebro är över huvud taget en bortglömd grupp,<br />
eftersom man i allt <strong>för</strong> stor utsträckning satsar resurserna på dem som läser i Örebro. De<br />
gymnasieskolor i Stockholm <strong>och</strong> Göteborg som redan nu bedriver undervisning <strong>för</strong><br />
<strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> som har ett stort upptagningsområde i kraft av storstadens hela<br />
infrastruktur, borde således ges <strong>för</strong>utsättningar att utveckla sina verksamheter när behovet<br />
från fram<strong>för</strong> allt <strong>döva</strong> <strong>och</strong> CI-opererade elever ökar.<br />
På Katrinelundsgymnasiet har det sedan 1981 funnits möjlighet <strong>för</strong> <strong>hörselskadade</strong> elever att<br />
gå i speciella hörselklasser, vilka erbjuder en lugnare studiemiljö i mindre grupper. Skolan<br />
har således en lång erfarenhet av att undervisa <strong>hörselskadade</strong> ungdomar. De nationella<br />
program som skolan idag kan erbjuda <strong>hörselskadade</strong> är samhällsvetenskapsprogrammet,<br />
naturvetenskapsprogrammet, omvårdnadsprogrammet <strong>och</strong> idrottsprogrammet. Samtliga<br />
program är treåriga. Det <strong>finns</strong> också möjlighet att kombinera hotell- <strong>och</strong><br />
restaurangprogrammet på Burgårdens gymnasium (som är granne med Katrinelund)<br />
med att läsa kärnämnen i hörselklass på Katrinelund.<br />
För närvarande har vi en hörselklass <strong>för</strong> respektive årskurs (dvs. åk 1, 2 <strong>och</strong> 3) som läser på<br />
samhällsvetenskapsprogrammet med inriktning mot ekonomi <strong>och</strong> data samt en<br />
gymnasie<strong>för</strong>beredande klass, i vilken man kan läsa in de kärnämnen man inte har godkänt i<br />
från högstadiet. Undervisningen i hörselklasserna är av naturliga skäl mer individualiserad än<br />
i andra klasser p g a gruppernas storlek, men studietakten <strong>och</strong> betygskraven är desamma<br />
som <strong>för</strong> vanliga klasser. Det är dock möjligt att gå ett fjärde år om man så önskar <strong>och</strong><br />
behöver. Vissa av kurserna inom s k individuellt val läser eleverna tillsammans med elever<br />
från andra klasser, t ex bild <strong>och</strong> data. Skolan har en egen teckenspråkslärare <strong>och</strong> man kan<br />
läsa teckenspråk upp till steg fem beroende på vilka <strong>för</strong>kunskaper man har. Teckenspråk är<br />
dessutom ett karaktärsämne i årskurs ett <strong>och</strong> två <strong>för</strong> hörseleleverna, vilket betyder att det är<br />
obligatoriskt. De senaste åren har dock nästan alla hörseleleverna valt att bygga på sina<br />
teckenspråkkunskaper även i åk. tre. Inom s.k. individuellt val <strong>finns</strong> det även möjlighet<br />
<strong>för</strong> de ”hörande” eleverna att läsa teckenspråk <strong>och</strong> det brukar vara populärt! Flera av dessa<br />
elever har t o m blivit så intresserade att de sökt till teckenspråkslinjen på Nordiska<br />
folkhögskolan i Kungälv, samt Folkhögskolan i Örebro efter avslutade gymnasiestudier.<br />
Undervisningen i hörselklasserna bedrivs inte på teckenspråk, men tecken används ibland<br />
som stöd under lektionerna. Majoriteten av lärarna som undervisar i hörselklasserna är dock
specialutbildade <strong>för</strong> att undervisa elever med hörselnedsättning <strong>och</strong> några av dessa har även<br />
gått kurser i teckenspråk. Numera <strong>finns</strong> hela fjorton hörselutbildade lärare på skolan,<br />
inklusive studierektorn. En viktig del av hörselverksamheten står vår hörsel- <strong>och</strong> talpedagog<br />
<strong>för</strong>, som tillsammans med en dyslexipedagog kan möta hörselelevernas behov av talträning<br />
samt extra hjälp <strong>och</strong> stöd. Utöver dessa är vi en lärarassistent <strong>och</strong> en elevassistent som mer<br />
eller mindre behärskar teckenspråk <strong>och</strong> som cirkulerar i hörselklasserna <strong>för</strong> att assistera<br />
både elever <strong>och</strong> lärare. Samtliga hörselklassrum är hörselsanerade med inbyggda<br />
akustikplattor i taket <strong>och</strong> golven har ljuddämpande plastmattor. Klassrummen erbjuder<br />
naturligtvis också nödvändig teknisk utrustning i form av teleslinga <strong>och</strong> mikrofon, som<br />
kontrolleras kontinuerligt av en hörseltekniker från Sahlgrenska. Under hösten 2003 byttes all<br />
utrustning ut mot en modernare typ. Jag som själv är opererad med c<strong>och</strong>lea implantat är<br />
medveten om att CI inte fungerar lika bra på alla men tycker själv att det är helt fantastiskt att<br />
jag med hjälp av den allra senaste CI:n kan följa med i allt vad läraren säger på lektionerna<br />
via mikrofon. Det ger en känsla av delaktighet som jag hoppas att fler CI-opererade elever<br />
får uppleva.<br />
Hörsellaget på Katrinelundsgymnasiet<br />
Katrinelundsgymnasiet ligger längs evenemangstråket i centrala Göteborg med gångavstånd<br />
till både spårvagnar <strong>och</strong> centralstation, vilket underlättar <strong>för</strong> de elever som har lång resväg till<br />
skolan. Vid skolan går det också en spårvagnslinje direkt till Sahlgrenska<br />
universitetssjukhuset där hörselvårdsmottagning <strong>finns</strong>. Det <strong>finns</strong> således en mycket god<br />
infrastruktur <strong>för</strong> långväga hörselelever. Katrinelundsgymnasiet har också ett nära samarbete<br />
med Kannebäckskolan i Göteborg <strong>och</strong> vår hörselsamordnare Eva Nordelöf har regelbunden<br />
kontakt med skolan <strong>för</strong> att informera såväl elever som <strong>för</strong>äldrar om hörselklasserna på<br />
Katrinelund. På senare tid har vi fått allt fler <strong>för</strong>frågningar från <strong>döva</strong> elever som vill börja här<br />
men p g a de extra omkostnader dessa elever skulle med<strong>för</strong>a, har vi tvingats tacka nej.<br />
Man kan fråga sig vilka ”normalhörande” elever, boende i <strong>och</strong> kring Göteborg, som skulle<br />
finna sig i det? I framtiden hoppas vi dock på en <strong>för</strong>ändring som gör det möjligt <strong>för</strong> <strong>döva</strong><br />
elever att fortsätta sina gymnasiestudier på sin hemort om de så önskar. Men det kräver att<br />
vi får mer statliga medel till vår verksamhet eller att man skapar en slags elevpeng som följer<br />
eleven oavsett var denna vill studera.<br />
Några av remissinstanserna säger sig vara bekymrade över CI-barnens skolsituation <strong>och</strong><br />
SDR (Sveriges Dövas Riks<strong>för</strong>bund) an<strong>för</strong> att många av dem ”far mycket illa av <strong>för</strong>äldrarnas<br />
val av skolgång i externa klasser”. Jag tror dock att de flesta barn <strong>och</strong> ungdomar med CI kan<br />
tala <strong>för</strong> sig själva (åtminstone de äldre). Tyvärr framställs de ofta som viljelösa offer eller<br />
marionetter <strong>för</strong> sina <strong>för</strong>äldrars vilja. Det är en bild som jag inte känner igen mig i. Jag har allt<br />
sedan jag blev döv vid elva års ålder (innan dess var jag hörselskadad) helt <strong>och</strong> hållet själv<br />
kunnat påverka min skolgång <strong>och</strong> detta är något som mina <strong>för</strong>äldrar också i allra högsta grad<br />
har respekterat. Frågan om alternativa utbildningsvägar <strong>för</strong> <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> hänger<br />
intimt samman med den om teckenspråkets framtida roll i undervisningen av CI-opererade<br />
barn <strong>och</strong> ungdomar. Flera intresseorganisationer som SDR, DHB (Riks<strong>för</strong>bundet <strong>för</strong> <strong>döva</strong>,<br />
<strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> språkstörda barn) <strong>och</strong> HRF (Hörselskadades Riks<strong>för</strong>bund) känner sig<br />
oroade över att den teckenspråkiga miljö man har skapat i Örebro ska <strong>för</strong>tvina om man<br />
splittrar upp dövundervisningen till flera orter i landet. Men var<strong>för</strong> skulle inte teckenspråkiga<br />
miljöer kunna skapas på andra platser, även om det tar tid att bygga upp en sådan
verksamhet med all den kompetens som krävs? DHB anser vidare att det inte går att<br />
kombinera teckenspråk med talad svenska i undervisningen av CI-opererade. För det <strong>för</strong>sta<br />
så blir man mycket riktigt inte ”normalhörande” av att operera in ett c<strong>och</strong>leaimplantat, vilket<br />
jag själv fått erfara. För det andra är det givet att de flesta CI-barn <strong>och</strong> ungdomar även<br />
behöver teckenspråk. Men var<strong>för</strong> ska man operera sig <strong>och</strong> sedan sitta i en ”tyst miljö” där<br />
enbart teckenspråk får användas som kommunikationsmedel? <strong>Var</strong><strong>för</strong> skulle de båda språken<br />
inte kunna berika varandra? Detta är en utmaning som dövundervisningen i Sverige måste ta<br />
fasta på när det gäller CI-opererade barn <strong>och</strong> ungdomar. På Katrinelundsgymnasiet har<br />
vi <strong>för</strong> närvarande två elever med CI som går i en av de fyra hörselklasserna. Enligt vår<br />
mening fungerar dessa elever mycket bra på skolan, såväl i klassrummet som utan<strong>för</strong>. Vi har<br />
också sett hur de på kort tid har utvecklats i positiv riktning.<br />
I SPM:s (Specialskolemyndigheten) remissvar framgår det att elevråden vid landets<br />
specialskolor har fått möjlighet att yttra sig över <strong>Barnplantorna</strong>s skrivelse <strong>och</strong> att de är<br />
kritiska till en ev. splittring av den nuvarande verksamheten vid RGD/RGH i Örebro. Vi<br />
undrar var<strong>för</strong> inga hörselelever vid Katrinelundsgymnasiet eller annorstädes fått tillfälle att<br />
yttra sig över nämnda skrivelse? Som man ropar får man svar. Resultatet blir en ensidig bild<br />
som vi med detta ville komplettera. Vi har dock inte <strong>för</strong> avsikt att uttala oss om kvaliteten på<br />
den undervisning som nu bedrivs i Örebro <strong>och</strong> har dessutom all respekt <strong>för</strong> den samlade<br />
kompetens som dess personal besitter. Vi har heller inga anspråk på att starta ett<br />
”konkurrerande alternativ” till Örebro som centrum <strong>för</strong> hörsel- <strong>och</strong> dövundervisningen<br />
i Sverige. Vad vi vill <strong>för</strong>a fram är att det borde finnas utrymme <strong>för</strong> fler <strong>och</strong> bättre<br />
valmöjligheter <strong>för</strong> framtidens <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> ungdomar. Att de som inte vill gå på<br />
riksgymnasiet i Örebro ändå ska få en slags elevpeng så att man på hemorten har<br />
möjligheter att utveckla den enskilda elevens studiesituation på bästa sätt. Själv har jag mött<br />
så mycket okunskap genom åren, främst p g a att många människor aldrig kommer i kontakt<br />
med <strong>döva</strong> eller <strong>hörselskadade</strong> <strong>och</strong> då gör sig bilder av dessa som på intet sätt stämmer med<br />
verkligheten. Där<strong>för</strong> tror jag snarare att det är positivt att kunskapen om <strong>döva</strong> <strong>och</strong><br />
<strong>hörselskadade</strong> sprids till flera delar av landet än att den koncentreras till en enda ort.<br />
Man borde kunna lägga ”revirtänkandet” åt sidan <strong>och</strong> se möjligheterna istället <strong>för</strong> hindren,<br />
<strong>för</strong> i ett inledningsskede är det naturligt att sådana <strong>finns</strong>. I likhet med utbildnings<strong>för</strong>valtningen<br />
i Stockholm anser vi att Örebro skulle kunna fungera som ett slags resurscentrum <strong>för</strong><br />
de gymnasieskolor i Stockholm <strong>och</strong> Göteborg där <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> finner ett<br />
alternativ. Sammantaget kan det leda till en ökad möjlighet att få en adekvat utbildning <strong>för</strong><br />
dagens <strong>döva</strong> <strong>och</strong> <strong>hörselskadade</strong> ungdomar.<br />
Emma Hoveklint, lärarassistent<br />
FAKTA OM KATRINELUNDSGYMNASIET<br />
• Katrinelundsgymnasiet har haft hörselundervisning<br />
sedan 1981<br />
• Det totala antalet elever på skolan är<br />
ca 1000<br />
• Antal hörselklasser: 4<br />
• Antal hörselelever: 25<br />
• Antal hörselutbildade lärare: 14<br />
• Program som skolan kan erbjuda:
– Individuella programmet<br />
– Samhällsvetenskapsprogrammet<br />
– Naturvetenskapsprogrammet<br />
– Omvårdnadsprogrammet<br />
– Idrottsprogrammet<br />
– Hotell- <strong>och</strong> restaurangprogrammet<br />
(i samarbete med Burgårdens gymnsium)