ARKIV SAMHÄLLE OCH FORSKNING - Visa filer

ARKIV 

SAMHÄLLE 

OCH 

FORSKNING 

1986

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 1986

Svenska Arkivsamfundets skriftserie 28 

ARKIV 

SAMHÄLLE 

OCH 

FORSKNING 

1986 

STOCKHOLM 1986

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 

utges med stöd av Humanistisk-Samhällsvetenskapliga Forskningsrådet av Svenska 

Arkivsamfundet. Tidskriften utkommer med ett häfte om året. Den kan 

erhållas genom medlemskap i Svenska Arkivsamfundet. Årsavgiften för 1986 är 

60 kr ink!. exp.avg. 

Svenska Arkivsamfundet, som bildades 1952, har till ändamål att väcka och 

vidmakthålla intresset för arkiv i offentlig och enskild ägo, att arbeta för den 

svenska arkivvårdens utveckling och att sprida kännedom om dess uppgifter och 

villkor. 

Redaktör för tidskriften är förste arkivarie Helmut Backhaus. 

Redaktionens adress: 

Riksarkivet, Box 12541, 102 29 Stockholm 

Tel. 08/737 63 50 

Anmälan om medlemskap eller adressförändring göres till redaktören. Manuskript 

avsedda för publicering i nästa nummer bör vara redaktören tillhanda 

senast den 31 oktober 1986. 

ISSN 0349.{)505 

Schmidts Boktryckeri AB, Helsingborg 1986 

Omslag av Herbert Skarin

ARKIVFRÅGOR I NY ARE UTLÄNDSK LITTERATUR 

Danmark och Norge (Lars Rumar) o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 127 

Finland (Kari Tarkiainen) o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 129 

Frankrike (Siv Sandberg) o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 131 

Storbritannien (Rune Hedman) o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 132 

Tyskland: BRO och DDR (Martin Grass) o o o o o o o o o o o o o o o o 134 

Sovjetunionen och Polen (Sigrida Runcis och Mara Eiche) o 138 

Förentastatema (Jan Dahlin) o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 142 

BIBLIOGRAFISK ÖVERSIKT o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 147 

SVENSKA ARKIVSAMFUNDET 

Rolf V alle rö o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 153 

Verksamhetsåren 1984/85 o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 154 

Medverkande i detta nummer o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o o 156 

6 

•

Datoranvändning på svenska arkiven rapport 

Av Bo E I Fransson och Göran Henrikson 

Informationshantering och informationsförsörjning med hjälp av 

datorer förekommer nu snart sagt på de flesta områden i samhället: 

i företag, organisationer, förvaltning, massmedia. Databaser 

och datorbaserade informationscentraler för olika områden 

byggs upp. Museerna och framför allt biblioteken har tagit den 

nya tekniken i bruk. 

Datorernas förmåga att lagra och snabbt hantera - sortera, 

sammanställa, söka, presentera och överföra - stora informationsmängder, 

gör dem till utmärkta arbetsredskap också på 

arkiven, där en stor del av arbetet går ut på att bygga upp, 

underhålla, hantera och söka i olika typer av register. Datoranvändning 

på svenska arkiv är emellertid en ny företeelse. Det har 

dröjt förvånansvärt lång tid innan de svenska arkiven har gett sig 

i kast med den nya tekniken. 

Det är lockande att spekulera i anledningen till denna relativa 

" senfärdighet". Sannolikt är en av orsakerna till förhållandet att 

arkivmiljön i vid mening varit, om inte teknikfientlig, så i alla fall 

mindre förstående och receptiv i förhållande till nya tekniker att 

behandla arkivariemas traditionella arbetsuppgifter. Detta förhållande 

har naturligtvis förstärkts av det faktum att arkivväsendet 

ensidigt har rekryterat sin personal från de humanistiska 

ämnesmiljöema. Kunskap och kompetens om den nya informationsteknologin 

har bl a därför i stor utsträckning saknats. Kanske 

kan det också förhålla sig på det viset, och detta är mer en 

provokativ fråga än ett påstående, att arkivmiljön i största allmänhet 

i Sverige inte är så innovativ som situationen kräver. 

Man måste naturligtvis i detta sammanhang påpeka, att det 

först i slutet av sjuttiotalet och början av åttiotalet genom mikrodatorerna 

blev möjligt att överhuvud överväga datoranskaffning 

för en vidare krets av arkiv. Därmed är också sagt, att ett 

ställningstagande till den nya tekniken självfallet inte bara har 

varit en fråga om större eller mindre öppenhet för nyheter, utan i 

väsentlig utsträckning även en resursfråga. 

Samtidigt bör det framhållas att det i och för sig inte behöver 

innebära någon nackdel att "kliva på datatåget" först sedan det 

kört en bit. Man har sluppit de dyrbara och krångliga stordatorlösningama, 

andra har fått begå misstagen och bekostat utvecklingen 

och man kan gå direkt på billiga, effektiva och användarvänliga 

smådatorlösningar. Inte minst betydelsefull är utvecklingen 

av programvaran, där det i dag finns ett ganska gott utbud 

7

av s k applikationsgeneratorer som gör det möjligt för användare 

utan fullständiga programmeringskunskaper att skapa egna anpassade 

tillämpningar. 

En sund realitetsförankrad skepsis till den nya tekniken är 

också i sig en god sak och kan bidra till att inte alltför stora och 

orealistiska förhoppningar knyts till datatekniken. Datorn är ingen 

sagans fe , som i ett trollslag löser alla problem. 

De svenska arkiven står i dag mitt uppe i datoriseringens 

problem och möjligheter. Förhoppningsvis ska den hjälpa dem 

att effektivisera verksamheten samtidigt som det höjer kvaliten 

på informationshanteringen. 

Vår rapport är ett försök att redogöra för datoranvändningen 

på svenska arkiv, så som den ser ut i oktober 1985. Bilden 

förändrar sig snabbt och redan om ett år kommer den att se 

annorlunda ut. 

Vår avsikt har inte varit att göra en fullständig kartläggning av 

datoranvändningen. Vi har medvetet utelämnat några arkiv - 

stadsarkiven i Uppsala och Göteborg och Arbetarrörelsens arkiv, 

som skaffat sig utrustning först under den här hösten, och 

således inte har någon erfarenhet att redovisa, andra datoranvändande 

arkiv kan vi ha förbisett. Vi tror emellertid att vi har funnit 

och kan redovisa merparten av de försök som nu görs runt om i 

landet för att bygga upp kompetens och rutiner för datorstödd 

arkivinformation. 

I samband med redovisningen av arkivens ansträngningar på 

detta område tar vi upp och diskuterar Delegationen för teknisk 

och vetenskaplig informationsförsörjning (DFI) och dess roll i 

sammanhanget. 

Redovisningen bygger dels på besök som vi gjort, dels på 

telefonintervjuer. Med de datoransvariga på arkiven har vi diskuterat 

bakgrunden till datoranskaffuingen, gått igenom vilken 

hård- och mjukvara som används, hur man utnyttjar utrustningen, 

vilka informationer som datoriseras, vilka problem som löses 

och uppstår, hur man ser på framtiden. 

Efter denna genomgång gör vi en kommenterande sammanfattning 

av läget samt söker avslutningsvis förorda vissa centrala 

insatser på området arkiv och datorer. 

Riksarkivet 

För att registrera mikrofilmer skaffade sig riksarkivet våren 1984 

en IBM XT med en hårddisk på 10 Mbyte. Det skedde i en 

gemensam upphandling med landsarkiven i Uppsala och Lund 

efter initiativ från det sistnämnda arkivet. 

Avsikten var i hög grad att etablera en gemensam hårdvarustandard 

"inom familjen". Även i dag betonar Berndt Fredriks- 

8

son på riksarkivet det betydelsefulla i att åstadkomma en standardisering, 

även om riksarkivet inte formellt kan gå ut och 

rekommendera ett speciellt datormärke. mM-standarden utesluter 

inte andra fabrikat än mM. I dag finns bortåt 60 s k PCkompatibla 

datorer på den svenska marknaden. 

Förutom till att registrera mikrofilmer används riksarkivets 

dator till att förteckna inkomna magnetband med dataregistrerad 

information från statsförvaltningen. 

Som för övriga arkiv har datorn två specifika användningsområden: 

ordbehandling och registerhantering. Till detta används 

programmen WordStar respektive DataFlex (även dBase 

III finns) . Idag används datorn huvudsakligen av riksarkivets 

NM-funktion (nya-medier-funktion). 

Förutom IBM-maskinen finns på riksarkivet en renodlad 

ordbehandlingsutrustning (Philips). Den används för utskrifter 

av bl a PM, rapporter och omfångsrika inledningar till arkivförteckningarna. 

Sedan 1984 finns vid riksarkivet en arbetsgrupp för datoranskaffning 

(ADA). Gruppen har gjort en prioritering av riksarkivets 

datorbehov. Hög prioritet har givits hanteringen av information 

på nya medier, dvs i huvudsak omkopieringar av till riksarkivet 

levererade magnetband, och mikrofilmförteckningar. Knutet 

till detta är utveckling av söksystem och vårdjournaler inklusive 

statistikproduktion. 

Till de prioriterade områdena hör också forskarexpeditionen, 

där det är angeläget att ersätta det nuvarande rörpostsystemet. 

Som en tänkbar lösning har diskuterats s k elektronisk post, med 

terminaler jämte skrivare på de sex våningsplanen under jord 

och en besökarterminal vid expeditionen. Inspirationskälla på 

det här området är Public Record Office i London. 

Riksarkivet har i sin anslagsframstälning för 1986/1987 begärt 

medel för köp av ett minidatorsystem till en beräknad kostnad av 

2 miljoner kr. Kravspecifikationen upptar ovan nämnda hantering 

av ADB-filer, söksystem, vårdjournaler och upprustning av 

expeditionen. Därutöver inkluderas satsningar på EA-PA-funktioner 

( ekonomiadministrativa och personaladministrativa funktioner) 

samt resurser för en datorisering av riksarkivets nationalregister 

över enskilda arkiv. Allt som allt yrkas på 22 terminaler. 

Därutöver begärs bl a 6 matrisskrivare, l skönskrivare och hårddiskar 

om 70 och 55 Mbyte. På programvarusidan behövs kopieringsprogram, 

konverteringsprogram, rapportgenerator, databashanterare, 

!R-system och program för personal- och lönerutiner. 

En minidatorlösning anses nödvändig för att klara vård och 

hantering av nya medier och återsökning i materialet. Bl a ur 

säkerhetssynpunkt anses det inte tillfredsställande att konver- 

9

teringar och omkopieringar måste göras hos en utomstående 

service byrå. 

Ett stort problem utgör dock det lönsamhetskrav som gäller 

i dag vid anskaffning av datorutrustning inom statsförvaltningen. 

Investeringar i ADB-utrustning ska amorteras inom femår-ett 

krav som inget statligt arkiv har möjlighet att uppfylla. Från 

riksarkivet framhålls bl a att det ligger en sammantagen vinst för 

statsverket i att låta riksarkivet till fullo ta hand om magnetbandsarkiveringen 

i stället för att låta varje statlig myndighet investera 

i de lokaler och rutiner och i den utrustning och personal som 

detta kräver. 

Framtidsvisionen på riksarkivet är en minidator med en uppringningsbar 

arkivdatabas. Landsarkiven och andra arkiv, universitetens 

institutioner och biblioteken skulle via terminaler 

kunna söka direkt i bl a nationalregistret över enskilda arkiv och 

i olika beståndsregister. I detta tänkta system skulle också finnas 

utrymme för utbyte av information mellan riksarkivet och de 

statliga myndigheterna. 

Svensk arkivinformation (SV AR) i Ramsele* 

I Ramsele finns SV AR- Svensk arkivinformation - som bildades 

1982 med Umeå universitet som huvudman och den l juli 

1984 omvandlades till en sektion inom riksarkivet. SV AR:s huvuduppgift 

är att överföra arkivhandlingar, mikrofilm och viss 

datorbaserad information till mikrokort och att producera kataloger 

- länskataloger och församlingskataloger - över innehållet 

på dessa mikrokort. Underlaget kommer bl a från kyrkböcker 

samt militära rullor och räkenskaper från krigsarkivet och kammararkivet. 

Användningen av datorer i Ramsele går tillbaka till Härnösands 

landsarkivs dåvarande registreringsbas som 1979/1980 hyrde 

sin första dator. I dag förfogar SV AR över sju Luxor ABCdatorer 

(modell 80, 800 och 806) för mikrokortshantering och två 

IBM PC med Winchesterminnen a 10Mbyte inom ADB- och 

registerutvecklingsfunktionen. De två mM-maskinerna är sammankopplade 

i ett nätverk. Maskinparken i övrigt består av 

skönskrivare och matrisskrivare. 

ABC-datorerna arbetar i huvudsak med Basregister 800 och 

ord- och textbehandlingsprogrammet Ord 800. Till mMdatorerna 

används databashanteraren dBase II och ord- och 

textbehandlingsprogrammet WordStar. Därutöver finns en del 

egenskrivna specialprogram, bl a för att ta ut poster för kontrollläsning. 

* Om SV AR och dess arbete se närmare i detta häfte s 93. 

lO

Till SV AR kommer konverterade mikrokort från Mikroscan 

utanför Stockholm. Därutöver tar SV AR emot oklippta filmer 

som man monterar själv och indexerar med hjälp av ett datorsystem 

som utvecklats vid SV AR och skrivits med dB ase Il. Dessutom 

framställs ett register över de indexerade mikrokorten. 

För övrigt förs ett kundregister, och sedan tidigare finns en 

ADB-baserad förteckning över alla register som då fanns på 

landsarkivet i Härnösand. Det arbetet gjordes ursprungligen på 

en Nokia-maskin, men har delvis överförts till den nuvarande 

IBM-utrustningen. 

A v de registreringsarbeten som har gjorts i Ramsele kan särskilt 

nämnas arbetet med att upprätta ett ärendediarium för 

länsstyrelserna från 1700-talet. 

Till framtidsplanerna vid SV AR hör bl a en databas med register 

över samtliga indexerade mikrokort. Den skulle vara tillgänglig 

för alla intresserade, t ex biblioteken, men skulle också underlätta 

besvarandet av telefonförfrågningar från allmänheten 

direkt till SV AR i Ramsele. F n uppgår antalet mikrofilmstitlar 

för kyrkoboksmaterialet till ca 200 000, men innan arbetet är 

slutfört kommer det att bli ca 1/2 miljon. Denna informationsmängd 

kommer inte de nuvarande datorerna att samtidigt kunna 

hantera. Man ser då två alternativ: antingen hyra in sig i någon 

större dator eller själva skaffa sig den datorkraft som behövs. 

Krigsarkivet 

Sedan februari 1985 hyr , krigsarkivet en Luxor ABC 800 från 

försvarets datacentral. Därifrån får arkivet också den hjälp och 

rådgivning kring utrustningen och dess användning som det behöver, 

Det är redan bestämt att arkivet kommer att köpa det nu 

på tre år hyrda datorsystemet, som inkluderar bl a en skrivare 

och en flexskivestation. Med tiden utökas förmodligen utrustningen 

med ett Winchesterminne. 

Programvarubiblioteket till ABC-datorn inkluderar ord- och 

textbehandlingsprogrammet Ord 800 och Basregister 800. Med 

denna utrustning har arkivet lagt upp ett nominalregister över 

arkivbeståndet som färdigt ska rymma ca 5 000 poster. Det ska 

ersätta ett manuellt register om 6 000 kort. Ansvarig för datorhanteringen 

på arkivet är Anders Thornström. Han har tidigare 

varit verksam på bl a statistiska centralbyrån och arbetar nu 

halvtid med intern ADB och halvtid med krigsarkivets kartor och 

ritningar. 

Krigsarkivet har också inlett ett samarbete med forskare vid 

tekniska högskolan i Stockholm i avsikt att utveckla ett ADBbaserat 

system för lagring och presentation av kart- och ritnings- 

11

material. Arbetet som tangerar området grundforskning är långsiktigt. 

I princip går arbetet till så att forskarna vid KTH utför 

arbetet, medan krigsarkivet tillhandahåller utrustningen, en dator 

med avancerad färggrafik och CAD-program, plotter m m. 

Detta har möjliggjorts sedan Knut och Alice Wallenbergs stiftelse 

beviljat krigsarkivet medel för ändamålet. Målet är att myndighetens 

intressanta kart- och ritningsmaterial, ett ofta äldre 

material utan standardiserad ritteknik eller färgsättning, ska kunna 

hanteras i datorn av krigsarkivets egen personal. Det bör 

betonas att detta är ett långsiktigt projekt. 

Hittills har ca 2 300 poster lagts in i det nya beståndsregistret. 

Det innefattar uppgifter om arkivbildare, placering, sektionstillhörighet, 

accessionsnummer, anteckningar om arkivet är öppet 

eller hemligt samt en uppsättning relevanta sökord. Detta försök 

ska sedermera utvärderas, men redan nu finns ideer om vad som 

i övrigt kan tänkas bli dataregistrerat, t ex en katalog över enskilda 

arkiv och ett register över arkivets stora kartsamling med 

topografiska ingångar. Som stöd kommer i så fall också beskrivningar 

till det topografiska materialet att registreras. Förteckningar 

över ritningar hör också till det som kan komma att 

databehandlas. 

Landsarkivet i Lund 

Ett demografiskt projekt i samarbete med ekonomisk-historiska 

institutionen vid Lunds universitet öppnade vägen till datatekniken 

för landsarkivet i Lund. Härigenom fick landsarkivet knowhow 

och hjälp med utvecklingsarbetet av ekonom-historikern 

Tommy Bengtsson, hjälp med finansieringen och tillgång till 

universitetets rabatter samt, inte minst viktigt, en lösning på 

arkiveringen på längre sikt av färdiga dataregister. I projektet 

registreras födda, vigda, döda och flyttade i ett urval församlingar. 

Uppgifterna ska sedan länkas familjevis. 

Under det första året efter starten våren 1983 skedde inmatningen 

via terminal till stordator hos Lunds ur\iversitets datacentral. 

Efter en utredning och samråd med riksarkivet bestämde 

man sig i början av 1984 för att övergå till persondatorer och 

lokal bearbetning av data. 

På hårdvarusidan bestämde man sig för IBM PC. Motivet till 

att välja mM var förutom att fabrikatet uppfyllde de tekniska 

kraven att mM snabbt blev standard på området med allt vad det 

innebär av tillbehör och programvaror på marknaden. Det gällde 

också att satsa på ett märke som garanterat skulle finnas kvar på 

marknaden, eftersom arkivväsendet inte bedömdes ha råd att 

byta maskinpark på länge. Enligt Jan Dahlin på landsarkivet 

kommer man att hålla sig till ett fabrikat i framtiden, bl a för att 

12

personalen lättare ska kunna skifta mellan olika maskiner. 

Med bidrag från riksarkivet inköptes våren 1984 en IBM XT 

med 10 Mbyte Winchesterminne och två IBM PC med flexskivor. 

I somras anskaffades ännu en PC och nyligen har man köpt en 

bärbar PC som till att börja med ska alternera mellan handläggarna. 

Övriga datorer är permanent upptagna för registrering 

och utvecklingsarbete. 

Hårdvaruutrustningen i övrigt består av en skönskrivare och 

två matrisskrivare, varav den ena är IBMs nya Proprinter av s k 

NLQ-typ utrustad med såväl ark- som traktormatning. För att 

snabbt kunna ta säkerhetskopior av innehållet på WiDehestern 

används en s k tape streamer. Banden kan också användas i 

stället för modem för att lämna eller hämta data hos datacentralen. 

I DataFlex fanns ett programpaket som klarade de högt ställda 

kraven och med vars hjälp man snabbt kunde utveckla arbetsprogram 

för olika register, t ex födda, vigda och döda- s k 

runtime-versioner. DataFlex klarar sortering på nio olika fält och 

kan hantera flera filer samtidigt, en förutsättning för att kunna 

utföra familjerekonstruktionen. 

DataFlex bekostades av ekonom-historikerna inom ramen för 

demografiprojektet och ordbehandlingsprogrammet Visiword av 

Helsingborgs historikkommitte, som också har omfattande samarbete 

med landsarkivet. 

Visiword används i dag för att skriva ut landsarkivets nya 

beståndsöversikt, ett stort arbete där tekniken framför allt underlättar 

uppdateringarna. Filerna kodas och skickas direkt till 

sätteri för fotosättning. På så sätt hoppar man över det traditionella 

sättningsarbetet med ekonomiska besparingar som resultat. 

Förutom Visiword förfogar arkivet över ett billigt - pris 300 

kr med manual - och av den anledningen uppmärksammat 

sidorienterat ord- och textbehandlingsprogram från Scandinavian 

PC Systems i Växjö. 

Med hjälp av DataFlex skapas applikationer för olika ändamål. 

Bl a har arkivet lagt upp ett myndighetsregister med uppgifter 

rörande arkivets tillsynsverksamhet i syfte att bättre kunna 

planera fältarbetet. Som en följd av utvecklingsarbetet har andra 

administrativa rutiner kunnat förenklas. 

Ett mindre framgångsrikt försök har gjorts att registrera innehållet 

i arkivets domböcker. Dataregistreringarna visade sig bli 

alltför tidskrävande. 

På önskelistan står bl a rontime-versioner för topografisk omsortering 

av äldre boupptecknings- och brevskrivarregister, som 

är sorterade på personnamn. Man vill också kunna överföra 

kyrkoarkivförteckningar till maskinläsbar form , eftersom de slits 

hårt och en ändring ofta medför att man manuellt måste justera 

13

på ett tiotal ställen i olika arkivförteckningar. 

Vad gäller datoriserade etikettutskrifts- och arkivförteckningsrutiner 

görs försök med en DataFlex-tillämpning, men också 

med en av Sven Sjölin på universitetet i Fortran skriven stordatorlösning 

som inkluderar rutiner för inventeringsarbete. För 

närvarande utvärderas dessa båda försök. Arkivet har erbjudits 

att köpa stordatorlösningen för konvertering till dess persondatorer. 

På sikt hoppas man också kunna medföra bärbara persondatorer 

till myndigheterna som hjälpmedel i tillsynsarbetet och i 

arbetet med myndighetemas arkivförteckningar. 

Landsarkivet i Uppsala 

När landsarkivet i Uppsala i augusti 1984 köpte sin IBM PC och 

samtidigt drog i gång tre registreringsprojekt var det med den 

uttryckliga målsättningen att låta hela personalen bli delaktig. 

Redan från början informerade den ansvarige för registreringsverksamheten, 

Karl-Gustaf Andersson, de anställda i tryckta 

informationsmeddelanden. Målet var att alla skulle få möjlighet 

att lära sig så mycket som egen förmåga och eget intresse tillät. 

Utbildning anordnades dels genom informationsträffar om datoms 

funktion med praktiska övningar (september och oktober), 

dels genom en kurs på tio sammankomster om datoms roll i 

arbetsmiljön- "Datorn kommer" (november-januari). 

Till registreringen hade anskaffats databashanteraren dBase 

Il. Nu har arkivet även den nyare versionen, dBase III. Landsarkivet 

har också köpt två ord- och textbehandlingsprogram - 

IBMs Writing Assistant och WordStar. 

Det kommande registreringsarbetet förbereddes minutiöst. 

Tre registreringsprojekt drogs i gång för att åstadkomma ett 

beståndsregister, ett bouppteckningsregister och ett administrativt 

register. Under hösten enades den administrativa gruppen 

om att det inte var meningsfullt att övergå till datoriserade rutiner 

och gruppen upplöstes. Helt nödvändigt på förhand ansågs 

det däremot vara att dataregistrera det manuella registret över 

bouppteckningarna i domstolsarkiven. Ett delmål för beståndsregistergruppen 

blev att upprätta tegister över kyrkoarkiven med 

uppgifter om start- och slutår för de vanligaste serierna - såväl 

original som mikrofilm - med uppgifter om luckor i materialet-. 

Sedermera har registerarbetet utökats med ett rollregister som 

ska innehålla uppgifter ur det militära rollmaterialet i länsstyrelsearkiven 

och ett biblioteksregister. De nuvarande två manuella 

katalogerna med sinsemellan olika katalogiseringsprinciper ska i 

datorn slås samman till ett enda med signa enligt de nya reglerna. 

På landsarkivet har man också gjort försök att upprätta arkiv- 

14

förteckningar med hjälp av datorn. De första förteckningarna 

gjordes för rådhusrätternas och magistraternas arkiv. 

Erfarenheterna av datorns intåg i landsarkivet är goda och 

personalens reaktioner i grunden positiva. Därför står mer datorkraft 

på önskelistan. Funderingarna går i riktning mot en 

bärbar dator och mot utökad kapacitet för separat ordbehandling. 

Landsarkivet i Vadstena 

Landsarkivet i Vadstena kunde skaffa sin första Luxor ABC 800 i 

slutet av 1984 i samband med att landsarkivet byggdes om. Ett 

par miljoner avsattes för inredning och utrustning, däribland en 

dator. En andra dator har tillkommit som en gåva från riksarkivet 

när det restaurerade landsarkivet invigdes. 

V alet av datormärke hänger samman med närheten till tillverkaren 

Luxor i Motala och därmed också med närheten till service. 

Så här efteråt är landsarkivarie Werner Pursch e inte säker 

på att valet var så klokt. Det hade varit bättre att satsa på mM. 

Att även den andra datorn blev en ABC är en konsekvens av det 

första beslutet. Det var uteslutet att skaffa sig datorer av olika 

fabrikat. Förutom ABC-datorerna finns på landsarkivet två 

ordbehandlare. En har landsantikvarien. Den andra står på kansliet. 

På programvarusidan finns än så länge bara Basregister 800 

tillsammans med ett anpassningsverktyg kallat Läs och skriv, för 

att kunna skräddarsy registerprogrammet till den egna verksamheten. 

Dessa kommer att bytas ut mot Multibas, ett nyare och 

mer lätthanterligt databasprogram. 

Dataregistreringen har ännu inte kommit i gång på riktigt. En 

arbetsgrupp har förberett en registrering av bouppteckningar. I 

princip är allt klart för detta, och. en konsult har sett över utskriftsrutinerna 

som inte ville fungera som tänkt var. Registreringen 

ska i första hand utföras av lönebidragsanställda. De har 

jämte annan personal gått en tre månaders allmän datautbildning 

för icke postgymnasialt utbildade. 

Med hjälp av de nya datorerna hoppas arkivet också kunna 

bygga upp en beståndsöversikt, och planer finns bl a på att 

registrera tidiga passjournaler. 

Personalens reaktioner på datoranskaffningen har varit avvaktande, 

men i grunden positiv. Datorer är nya i arkivvärlden och 

handhavandet uppfattas som svårt. 

Några erfarenheter av datoriseringen tycker sig landsarkivarie 

Werner Pursche nästan inte kunna tala om än så länge, men inser 

att detta är den väg man måste gå för att t ex klara registreringen 

av bouppteckningsmaterialet. Den hittillsvarande manuella han- 

15

teringen är mycket tidskrävande och arkivet har inte resurser att 

inom rimlig tid genomföra registreringen om man inte låter datorerna 

göra sorteringar och utskrifter. 

Landsarkivet i Göteborg 

Landsarkivet i Göteborg har haft en Luxor ABC 802 sedan i juni 

1983. Arkivet fick datorn som gåva och den var i första hand 

avsedd att användas för registrering av arkivhandlingar, domböcker, 

kyrkaskrivningshandlingar och diarier. Dessutom kom den 

väl till pass för utbildning av personalen. Någon administrativ 

användning var inte tänkt. 

Utbildningen har för viss del av personalen (arkivarier och 

assistenter) omfattat en grundkurs i ADB med praktisk datoranvändning 

vid vuxengymnasiet (60 lektioner) samt för hela personalen 

en intern introduktion i datoranvändning. Dessutom har 

en del av personalen dels genomgått "egna kurser", dels kurser 

ordnade av riksarkivet. 

Hittills har datorn främst använts för registrering av domböcker. 

Domboksprojektet, omfattande Marks härad, genomförs i 

samarbete med släkt- och hembygdsforskare, som har excerperat 

de mikrofilmade domböckerna från 1610-1748. Dataregistreringen 

av uppgifterna sker sedan genom landsarkivets försorg. 

Materialet kommer att ställas till forskningens förfogande dels 

genom utskrift av listor över personnamn, ortnamn, titlar m m i 

alfabetisk ordning, dels genom överföring av materialet till magnetband 

för åtkomst via universitetets stordator. 

Aktuellt är även att med datoms hjälp framställa ett register 

över bammorskedagböcker. Detta ska då tjäna som ett hjälpmedel 

för att kartlägga barnmorskomas distrikt m m. 

Under denna "försökstid" har endast ett administrativt område 

ansetts vara lämpligt för databehandling, nämligen att åstadkomma 

en katalog över arkivbeståndet. Härvid registreras arkivets 

typ (statligt eller enskilt), arkivets namn, hyllplaceringen, 

förteckningstyp (definitiv, koncept eller reversal), sekretess och 

lånevillkor. Utarbetandet av katalogen pågår f n. 

I samarbete med historiska museet, Göteborgs universitet och 

Föreningen Sverigekontakt pågår även ett dataregistreringsprojekt, 

som omfattar registrering av emigranterna från Göteborgs 

stad ("Göteborgs-emigranten"). Uppgifterna excerperas på 

blanketter och skrivs ut för optisk läsning. Databehandlingen 

sker vid Göteborgs universitet. 

16

Landstingsarkivet i Stockholm 

I landstingsarkivets depå på Kungsholmen i Stockholm finns ca 6 

hyllkilometer konventionellt arkivutrymme och drygt 800 hyllmeter 

för förvaring av mikrofilm i klimatarkiv. För att hålla reda 

på innehållet i dessa hyllkilometrar utnyttjar landstingsarkivet 

sedan i mars 1984 en ffiM PC. Redan 1983 fanns emellertid en 

dator tillgänglig inom ett projekt som hade till uppgift att ta fram 

ett datorbaserat diarium. 

Landstingsarkivets datorsystem inkluderar - förutom själva 

datorn- en matrisskrivare och en skönskrivare. Datorn arbetar 

mot disketter, vars minneskapacitet redan visat sig vara för liten 

för vissa register. Till önskemålen för framtiden hör därför en 

hårddisk. 

På programvarusidan finns databashanteraren dBase II och 

ord- och textbehandlingsprogrammet Writing Assistant i IBMs 

lågprisprogramserie Assistant. 

Ryggraden i datoranvändningen är beståndsregistret. Informationen 

består i korthet av uppgifter om vilka arkiv som finns i 

depåerna och deras placering. En aktuell registerförteckning tas 

ut på papper var tredje månad. Därutöver förs ett adressregister 

över landstingsarkivets anställda, ett register med uppgifter om 

de kurser som landstingsarkivet självt arrangerat jämte kursdeltagarna, 

ett register över arkivbildare inom Stockholms län med 

anknytning tilllandstingets verksamhet, ett register över arkivets 

biblioteks- och förteckningsprinciper med upplysningar om vilka 

tidskrifter man prenumererar på, samt ett register över södersjukhusets 

mikrofilmade journaler. Vidare finns ett register över 

innehavare av arkivhandböcker med en redovisning av Stockholms 

landstings arkivorganisation, dess arkivansvariga och arkivredogörare 

samt ett register med uppgifter om aktuella gallringsregler. 

Applikationerna och registren är dokumenterade 

och försedda med detaljerade användarinstruktioner. 

För handhavandet av datorutrustningen har landstingsarkivet 

delat upp sin personal i tre kompetensgrupper. Tanken är att två 

personer ska kunna utveckla program, två ska kunna komplettera 

dessa och övriga kunna hantera programmen. 

Datautbildningsföretaget Lexicon har gett grund- och fortsättningskurser 

i dBase II för de anställda. Som komplement till 

detta har arkivet skaffat ett självinstruerande datorprogram till 

samma programvara. De flesta i personalen har dessutom gått en 

2-3 dagars allmän kurs i datakunskap. 

Landstingsarkivarie Klas Havren konstaterar att det är för 

tidigt att säga om datorn på något avgörande sätt har bidragit till 

en effektivisering av verksamheten, med ett undantag: beståndsregistreringen. 

Där menar han att man definitivt är hjälpt av 

datorn. 

17

Norrtälje kommuns centralarkiv 

På Norrtälje kommuns centralarkiv sköter datorn exponeringen 

av arkivets mikrofilmkamera. Den räknar automatiskt upp exponeringarna, 

och inläggningen av de olika s k blipparna för auto- · 

matiserad återsökning sköts via datorn. I samband med filmningen 

dataregistreras materialet. F n är det kommunens lönelistor 

som mikrofilmas. 

Datorn är en Luxor ABC 802 med flexskiveenhet och en 

matrisskrivare. Enda programvaran är Basregister 800. 

Datorn köptes 1983 i det uttalade syftet att hantera arkivets 

aktmaterial - socialregister, barnavårdsmannaakter och personalakter. 

Nya avställda akter skulle i arkivet manuellt sorteras in 

i personnummerordning, vilket blev för betungande. Datorn 

skulle i stället ge arkivet ett register för återsökning i materialet. 

Förutom till hantering av aktmaterial och mikrofilmningen 

används datorn till ett arkivbildarregister med uppgifter om bl a 

materialets årsomfång, leveransnummer, antal volymer och placering 

i depån. Registret omfattar ca 4 000 poster. 

För framtiden tänker man sig olika typer av forskarregister 

uppbyggda kring sökord för att hitta material kring en viss verksamhet 

spritt över arkivbeståndet. Exempelvis ett register över 

Norrtälje kommuns fastigheter med uppgifter om var man hittar 

ritningar, entreprenadhandlingar, byggnadslovshandlingar etc. 

Sådana forskarregister anses inte minst motiverade av det faktum 

att Norrtälje kommuns centralarkiv härbärgerar så många 

olika typer av arkivhandlingar: kommunala handlingar, företagsarkiv, 

by- och gårdsarkiv, föreningsarkiv, personarkiv och skeppshandlingar. 

Centralarkivet har med framgång samlat in arkiv - 

det finns en heltidsanställd arkivinventerare sedan flera år - 

men samtidigt har det blivit ett problem både för arkivpersonalen 

och forskarna att utifrån de vanliga förteckningarna göra klart 

för sig vad arkiven egentligen innehåller. Vid ordnaodet av ett 

arkiv skall man ställa sig frågan: Vad är intressant i det här 

arkivet? och registrera nyckelord på en underlagsblankett för 

dataregistrering. Däremot finns inga planer på att registrera 

s j älva arkivförteckningen. 

stadsarkivet i Stockholm/Stockholms historiska databas 

På Stockholms historiska databas har man arbetat med datorer 

sedan 70-talet. Databasen tillkom 1977 som ett databasprojekt, 

men är i dag en permanent avdelning under stadsarkivet i Stockholm. 

Den har ca 80 anställda, varav ett 60-tal är sysselsatta med 

stansning och kodning inom ramen för basens huvuduppgift, att 

dataregistrera rotemansarkivets nästan 30 000 mantalsböcker. 

18

Tills i höst har databasen arbetat mot QZ - Stockholms 

universitets datacentral. Dataregistreringen har gjorts på en hyrd 

datorutrustning och informationen har lagrats på magnetband 

som skickats till QZ för bearbetning. Lokalt på databasen har 

funnits en ABC 800 för fortlöpande dokumentation av den egna 

ADB-verksamheten och en HP 2647 för lokal bearbetning av 

rotemansmaterialet. 

Fr o m september 1985 disponerar Stockholms historiska databas 

tillsammans med kommunens dataserviceavdelning en minidator- 

en IBM 4341 typ 2- med skivminnen på sammanlagt 

6,3 Mbyte. Datorn är i första hand tänkt som en reservkapacitet 

för kommunen att köra lönerutiner etc. Dess kapacitet ska formellt 

delas lika mellan dataserviceavdelningen och stadsarkivet, 

men används tills vidare bara av stadsarkivet. 

Hittills har minidatom använts endast för registrering av rotemansarkivet. 

Det sker i det statistiska programsystemet SAS 

(Statistical analysis system). Sedan oktober har även administrationen 

på stadsarkivet tillgång till två terminaler för att kunna 

arbeta direkt mot minidatorn. Tills vidare står terminalerna i 

förbindelse med kommunens dataserviceavdelning för förvaltningsadministrativa 

tillämpningar (bl a lönehantering). 

För att ekonomiskt klara körningarna på QZ hade stadsarkivet 

ett årligt anslag från Stockholms kommun på 650 000 kr. A v 

dessa pengar kommer nu 570 000 kr att gå till dataserviceavdelningen 

via interndebitering för användningen av den nya IBMdatom. 

Resterande medel används för köp av papper och övrigt 

AD B-material. 

Användningen av den nya datorn är ännu i sin linda, men 

ideema om hur datorn ska användas är många, liksom kontakterna 

med hugade intressenter, bl a skolförvaltningen och folk inom 

universitetsvärlden. För närvarande diskuteras uppbyggandet av 

ett datorbaserat beståndsregister och registrering av kyrkböcker. 

De senare excerperas i dag för hand. 

Förutom den nyköpta minidatom har stadsarkivet sedan hösten 

1984 en IBM PC, köpt för inventariemedel. Den anskaffades 

först och främst för att öka personalens datamognad, men har 

också använts av administrationen för ord- och textbehandling, 

bl a vid utskrift av Stockholms tänkeböcker, av vilka det nu 

återstår ett 10-tal att publicera. 

Ord- och textbehandlingen sker med programmet Writing Assistant 

i IBMs lågprisprogramserie Assistant, viss registerhantering 

med hjälp av databashanteraren Delta. Det är framför allt 

arkivets bibliotek som här ser en chans till effektivisering. 

Det finns i dag inga planer på att utöka PC-parken. Expansionen 

kommer att ske på den nya minidatorn. Forskarexpeditionen 

står närmast i tur att få en egen terminal. 

19

datorstödet. Anledningen är de spridda arkivdepåerna inom 

koncernen, det stora arkivomfånget och den relativt höga återsökningsfrekvensen. 

Mats Hallerby arbetar sedan 1980/81 vid en terminal uppkopplad 

mot företagets två centrala Data General-datorer. För utskrifter 

begagnar han sig av en matrisskrivare, men har för skönskrift 

också tillgång till laserskrivare (HP), det nyaste nya på 

skrivarområdet, och en Nec skönskrivare. Den enda programvara 

han använder är det ord- och textbehandlingssystem med 

fulltextsökning som ligger på centraldatorerna. 

Med hjälp av detta skriver Mats Hallerby arkivförteckningar, 

arkivbildningsplaner och registrerar diverse företagsuppgifter 

(köp och försäljning av bolag, registreringsnummer, var arkiven 

finns etc). Därutöver för han en del specialregister, t ex register 

över entreprenadkontrakt, fotografier och film. 

Den stora fördelen med de datoriserade rutinerna är den lätthet 

med vilken han kan ändra i redan gjorda registreringar. Det 

märks speciellt i fråga om arkivbildningsplanerna, som ofta skickas 

fram och tillbaka mellan avdelningarna, till revisorerna osv. 

Ä ven om det då görs ändringar och tillägg är det enkelt att 

redigera om dokumenten. Andra fördelar är naturligtvis att det 

blir lättare med återsökning samt att få snygga, ändamålsenliga 

utskrifter. 

En nackdel har varit att man tidvis inte kunnat komma åt 

register och förteckningar p g a omläggningar av datarutiner och 

tidvis överbelastning av datorn. Det har därför varit nödvändigt 

att hela tiden gardera sig med pappersutskrifter. 

Mats Hallerby är nu på väg bort från JCC och möjligen försvinner 

då också detta datoriserade arkivexperiment. Ä ven om 

det framledes kommer att finnas en arkivansvarig på företaget, 

så kommer förmodligen ingen ny utbildad arkivarie i hans ställe. 

Koncernen genomgår f n ett "reningsbad", som inte heller arkivsidan 

slipper undan. 

DFI 

DFI, Delegationen för teknisk och vetenskaplig informationsförsörjning 

inrättades 1979 med uppgift att planera, samordna och 

utveckla informationsförsörjningen för forsknings- och utvecklingsarbete 

i vid mening. Delegationen efterträdde Statens råd 

för vetenskaplig information och dokumentation (Sinfdok) och 

forskningsbiblioteksrådet (FBR). 

Det är ingen överdrift att påstå att DFI hittills inte har ägnat 

arkiven som informationsförsörjare något större intresse. Största 

delen av DFis resurser har i form av basbidrag, stipendiater, 

forsknings- och utvecklingsresurser framför allt gått till bibliote- 

21

ken och andra informationscentraler. Med en tillspetsad och 

kanske något orättvis formulering kan man hävda att arkiven 

knappast existerat i DFis föreställningsvärld förrän under den 

allra senaste tiden. Inriktningen på bibliotek har varit både naturlig, 

med tanke på DFis bakgrund, och väl motiverad sakligt 

sett av flera skäl bl a av den anledningen att biblioteken i landet 

inte, som arkiven, har en sektorsansvarig myndighet. 

Ändå kan det förefalla märkligt att DFI och arkivsektorn har 

haft så lite med varandra att göra. En av anledningarna till detta 

är utan tvivel att riksarkivets ledning var kritisk till inrättandet av 

DFI och tvingades finna sig i riksdagens beslut att också RA 

skulle ligga under DFis övergripande ansvar. Detta skapade från 

starten mindre gynnsamma förutsättningar för ett samarbete. Till 

bilden hör också att kunskaperna om de svenska arkiven varit 

dåligt utvecklade på D Fl. 

Men bristen på arkivprojekt beror inte enbart, eller ens huvudsakligen 

på felande intresse från DFI. Man har med något undantag 

inte fått några projektförslag från arkivhåll, menar man på 

D Fl. 

En förändring i relationerna mellan DFI och arkiven har emellertid 

inletts. Hösten 1984 utdelades t ex ett mindre projektbidrag 

till en av författama till denna artikel för att möjliggöra en 

studievistelse på två månader i Norge för att där lära känna 

arbetet med datoriserad arkivinformation (Bo Fransson, ADB i 

lusekofte: datoriserade arkivrutiner: rapport från en studie- och 

praktikresa i Norge.- Örebro, 1985). 

I oktober 1985 beslutade så DFI att stödja ett projekt på 

landsarkivet i Lund. Projektet går ut på att söka datorisera 

information om enskilda arkiv. Projektet stöds under två år med 

ca 200 000 kr. En referensgrupp med bl a företrädare för biblio- 

. tek och museer ska knytas till projektet. 

Under 1985 har en av handläggarna på DFI, Jan Hagerlid, fått 

särskilt ansvar för kontakten med arkiven. Hagerlid menar att 

DFI är beredd att stödja projekt på arkivområdet, men framhåller 

samtidigt att man ställer stora krav på allmän tillämplighet. 

Det förefaller dessutom som om DFI önskar att resultaten av 

arkivprojekt inte bara ska vara generaliserbara inom arkivsektom, 

utan även på bibliotek och museer, en inställning som man 

från arkivhåll kanske inte utan vidare diskussion kan acceptera 

som villkor för projektstöd. 

Avslutning 

Om vi inledningsvis kunde konstatera att de svenska arkiven 

skaffat sig datorutrustning förhållandevis sent, så står det efter 

den genomgång vi gjort lika klart att utvecklingen mot datorise- 

22

ing av arkivens arbete har accelererat kraftigt, framför allt under 

de två senaste åren. Av de i rapporten omnämnda arkivenvi 

bortser här från de två databaserna i Ramsele och Stockholm 

-har nio stycken införskaffat utrustning under 1984 och 1985. I 

dag använder sig i större eller mindre utsträckning de flesta 

landsarkiv av datorer. Några kommunala arkiv har redan viss 

erfarenhet, andra planerar anskaffning och flera folkrörelsearkiv 

kommer att utnyttja den nya tekniken fr o m 1986. 

Om man först ser på s j älva anskaffningen av datorkraft på 

arkiven så förefaller den i de flesta fall väl motiverad. Samtidigt 

är det vårt intryck att man kanske inte alla gånger har gjort 

ordentliga systemanalyser inför anskaffningen, dvs satt in datorn 

i hela verksamhetssammanhanget med genomtänkta behovs- och 

konsekvensanalyser. Datoranskaffningen har ibland mer varit 

resultat av lyckliga omständigheter än led i ett strategiskt planerande. 

Till detta kan man naturligtvis säga att kostnaden för en investering 

i en persondator är så låg och vinsterna, i alla fall för de 

större arkiven, så upp!?nbar att det är bättre att handla än att 

utreda i det oändliga. Aven om det skulle vara riktigt- effektivitetsvinsterna 

är i alla fall på kort sikt inte så uppenbara - så 

leder självklart en väl planerad anskaffning också till ett mer 

planerat utnyttjande. 

En annan sak vi tror oss kunna konstatera, är att besluten om 

att skaffa datorer - och här är det ju fråga om en investering 

med omfattande konsekvenser för verksamheten på ett arkiv - 

ofta har tagits av en liten krets av personer. Besluten om att 

datorisera har inte alltid varit väl förankrade hos personalen, 

med de problem detta kanske kan föra med sig. 

Om man sedan tar den använda utrustningen i betraktande har 

arkiven stått inför ·frågan hur stor eller kraftfull utrustning man 

ska köpa. För de flesta arkiv har det inte varit aktuellt att välja de 

dyrare minidatorerna. Då priset har fällt avgörandet har det 

blivit persondatorer. Till deras fördel hör också det breda och 

förhållandevis billiga utbudet av programvaror. Handhavandet 

av dessa fordrar dessutom ingen djupare ADB-insikt. 

Samtliga inventerade arkiv - JCC undantaget - använder 

persondatorer. På flera arkiv finns erfarenheter av eller pågående 

erfarenheter av mini- eller stordatorer, t ex i Lund och Göteborg, 

och på SV AR i Ramsele och på riksarkivet finns tankar på 

minidatorlösningar för att klara deras åligganden. I det senare 

fallet är också pengar äskade. 

I valet av sekundärminnen har två tredjedelar av de inventerade 

arkiven valt flexskivor före hårddisk. Här kommer den mängd 

data som arkivdatorn ska hantera förr eller senare att fälla sin 

dom. De som inte från början satsat på hårddisk upptäcker snart 

23

nog att det blir opraktiskt att hantera registermaterial på flera 

olika disketter. Några av arkiven har redan påpekat att de behöver 

göra kompletterande investeringar i s k Winchesterminnen. 

Beträffande val av datormärke finns det med ett undantag - 

Arbetarrörelsens arkiv - bara två företag företrädda bland de 

inventerade arkiven: IBM och Luxor. Generellt kan man kanske 

säga att Luxormaskinerna tillhör de tidiga investeringarna även 

om krigsarkivet och landsarkivet i Vadstena erhållit sina ABC 

800-datorer inom det senaste året. SV AR, landsarkivet i Göteborg 

och kommunarkivet i Norrtälje har haft sina Luxordatorer 

under några år. Resten av arkiven har valt mM. I original, 

kanske ska tilläggas, eftersom det finns en hel flora av mMkompatibla 

datorer. 

Vi kan alltså konstatera hur det håller på att växa fram en 

hårdvarustandard bland de svenska arkiven. Det återstår att se 

om Apple kan etablera sig på arkivmarknaden. Självklart är det 

en fördel om märkessplittringen inte blir för stor, eftersom det 

kan försvåra kommunikationsmöjligheteroa. 

Sak samma kan sägas om den viktiga programvaran. Här har vi 

funnit en eventuell standard under framväxt. På ABC-maskinerna 

används Basregister 800 och på mM databashanterarna dBase 

Il/III och DataFlex. Här finns några undantag. På stadsarkivets i 

Stockholm mM används databashanteraren Delta, på stadsarkivet 

i Göteborg har man införskaffat programmet SökLib till sin 

IBM och Arbetarrörelsens arkiv har köpt registerprogrammet 

MS File. Ord- och textbehandlingsprogrammen är genomgående 

Ord 800 för ABC-datorerna, medan det på mM-maskinerna 

används fyra olika program. 

N är det gäller ordbehandlingsprogrammen är splittringen 

kanske mindre betydelsefull då den främst är avsedd för lokalt 

bruk. Däremot kan det uppstå problem när det gäller överföring 

av arkivinformation mellan olika arkiv om registerprogrammen 

är alltför olika. Konverteringstekniken, dvs möjligheten att omvandla 

och anpassa informationen mellan icke kompatibla enheter, 

kan innebära en lösning på det problemet. Principiellt torde 

det vara möjligt, men tids- och kostnadsaspekterna kan komma 

att sätta käppar i hjulen. 

Enligt vår uppfattning är det önskvärt med största möjliga 

samordning på såväl maskin- som programsidan, åtminstone på 

sikt. I det begynnelsestadium där vi nu befinner oss behöver en 

mångfald inte vara en nackdel. Den lokala kreativiteten utvecklas 

kanske bäst med fritt spelrum. 

När det gäller användningen av datorerna på arkiven så är det 

självfallet registerhanteringen som dominerar. Alla slags register 

läggs in. Nästan alla arkiv har i första hand använt dem för att 

upprätta- eller överföra från manuell form- beståndsregister. 

24

Domboks- och bouppteckningsregistrering är också vanlig. I övrigt 

förekommer eller planeras överföring av alla de upptänkliga 

former av register som förekommer på arkiven. 

Vi har naturligtvis inte haft några möjligheter att tränga in i de 

inventerade arkivens datoranvändning och det finns många olika 

frågor att behandla. Här skulle vi ändå vilja ta upp några saker vi 

tyckt oss lägga märke till. 

Användningen är med få undantag inte särskilt utvecklad. 

Programmens möjligheter utvecklas och utnyttjas inte i den utsträckning 

som vore möjligt. Det finns anledning att hålla med 

Donald Broady i Datorvärlden nr 19, 1985, om att persondatorer 

i alltför hög grad används till att göra det man gjorde redan förut. 

På många arkiv datoriserar man register som är så små att de 

vore enklare att hantera manuellt. Detta är kanske naturligt att 

göra när man ändå har datorkraften och i "nyfrälst" glädje vill 

datorisera "allt som rör sig", men det väcker ändå en principiellt 

viktig fråga, nämligen den om på vilken informationsmängdsnivå 

det blir lönsamt i vid mening att datorisera informationen. 

Vi vill framhålla ytterligare en sak som knyter an till den första 

punkten. Innan man datoriserar register bör man ta en grundlig 

diskussion om sådana saker som struktur och omfång på informationsinnehållet, 

klassifikationsfrågor, kongruens med andra register 

m m, så att det inte blir på det viset att man överflyttar 

bristfälliga manuella system till datorerna, utan tar tillfället i akt 

att se öyer och förbättra hela sitt registersystem i samband med 

datoriseringen. Här finns naturligtvis en fara som innebär att det 

bästa kan bli det godas fiende. Att bygga upp alltför sofistikerade 

och informationsrika register kan innebära att man tar på sig en 

för stor uppgift och att registerarbetet blir för betungande. 

En annan aspekt på användningen är den, att det vid de flesta 

inventerade arkiv tycks vara så, att det är ett mycket litet antal 

personer som kan hantera och utnyttja utrustningen, ofta bara en 

person. Kompetensen är inte spridd bland personalen och arkiven 

blir för sin användning helt hänvisade till dessa personer. 

Spridning och uppbyggnad av datorkunnandet bland personalen 

är således ett måste om datorinvesteringarna skall kunna utnyttjas 

effektiyt. 

Om arkivens egna erfarenheter, som de belyses av dem vi varit 

i kontakt med, finns mycket positivt att säga. Det finns ett stort 

intresse för datortekniken, även om den ibland upplevs som ett 

måste. Likaså är enigheten stor om att datorn ger bättre slutprodukter, 

gör det möjligt att göra saker man inte kunde förut och 

ökar effektiviteten. Till de redovisade nackdelarna hör personalmotstånd 

och på sina håll tveksamheter mot datoriseringens vinster 

i stort. 

Vi har här själva gjort några kritiska betraktelser om använ- 

25

dandet. Man måste då komma ihåg att flera av de här påtalade 

förhållandena helt naturligt hör samman med att arkiven är i ett 

initialskede av datoriseringen. 

Det är också vår bestämda slutsats att datoriseringen, när 

initialskedets brister och misstag övervunnits, och när man lärt 

sig utnyttja möjligheterna fullt ut, kommer att kunna göra de 

effektivitetsvinster som i dag kanske inte är så uppenbara. Framför 

allt kommer det att kunna bli möjligt att höja servicenivån på 

arkivinformationen genom högre kvalitet och större mångsidighet. 

Men för att nå dit och för att på bästa sätt också utnyttja de 

knappa gemensamma resurserna till en effektivitets- och kvalitetshöjning 

på nationell nivå menar vi att vissa åtgärder nu är av 

nöden. Vi vill avslutningsvis framföra några förslag och önskemål 

i den riktningen. 

De svenska arkiven datoriserar nu i snabb takt sin informationshantering. 

Här finns en uppenbar risk att arkiven drar åt 

olika håll. Ä ven om märkessplittringen är överkomlig så kan en 

utveckling mot framför allt en alltför fragmentanserad programvarubild 

på sikt hota och försvåra ett informations- och erfarenhetsutbyte. 

· 

Inom arkivväsendet saknas, det är vårt intryck, en strategisk 

och gemensam diskussion om datoriseringens innehåll och inriktning, 

även om klara ansatser finns. 

Kompetensnivån vad gäller datoriserad informationsförsörjning 

är ännu inte tillräckligt hög. 

Vi förordar därför att riksarkivet på ett mer markerat sätt än 

tidigare söker samordna den datoriserade informationshanteringen 

på arkivområdet. 

Vi föreslår vidare att riksarkivet, helst i samarbete med DFI, 

tar initiativ till seminarier eller konferenser med datoransvariga 

och datorpraktiker på de svenska arkiven. Sådana insatser skulle 

främja både samordning och kompetensuppbyggnad. Till den 

senare ändan behövs också utbildningsinsatser. 

DFI, som enligt sina instruktioner inom sitt område ska främja 

och ta initiativ till utbildning - särskilt fortbildning och vidareutbildning 

- kan här spela en mer aktiv roll. Detta kan ske bl a 

genom stipendier och resebidrag. 

Kompetensuppbyggnad, samordning och rationellt utnyttjande 

av befintliga resurser gynnas också av projektstöd. Kanske 

kan det DFI-stödda Lundaprojektet ge en standard för datorisering 

av information om enskilda arkiv. Det krävs i så fall att man 

verkar i nära samarbete både med riksarkivets sektion för enskilda 

arkiv och dess nationalregister och med andra arkiv som 

datoriserar sin information om enskilda arkiv. 

26

Sommary. The use of computers in Swedish archives. By Bo E. l. 

Fransson and Göran Henrikson 

The artide is a report on the use of computers in Swedish 

archives. In the introduction the authors state the fact that we 

live in an information society, in which the ability to handie 

information in an effective and rational way is essential in all 

kinds of work. Data technology has here become an important 

aid. 

The authors further report that Swedish archives were comparatively 

late in starting to employ this technology. Out of the 

fourteen archives that they found to be computerized, more than 

half bad acquired their computer equipment in 1984 and 1985. 

Six of the archives that use computers betong to the state arehivat 

system, six are municipal, one is a business archives and one an 

association archives. 

With one exception the archives have ehosen microcomputer 

solutions. There is no great split in makes. Two makes, the 

domestic Luxor and ffi M, predominate completely. Although 

the software profile is somewhat more varied, it, too, is relatively 

uniform. 

The information that has been computerized mainly derives 

from existing manual registers. lt is chiefly guides to entire arehival 

holdings that are being compiled but other information is also 

being transferred to the new medium directly from the archival 

materials, e.g. national registration records and judgement 

books. 

The development towards computerized arehivat information 

is still at an initial stage with the imperfections but also possibilities 

this involves. The experiences of the archives are generally 

satisfactory although some staff resistance has been reported. 

Many archives will probably be computerized in the near future, 

and the authors end their report by pleading for central effort to 

build up competence, to coordinate the work and as far as 

possible to accept common standards for bard- and software. 

27

pasitet til oppbygging av st0rre databaser. I 10pet av 1986 vil NPI 

begynne arbeidet med en egen base i Riksarkiv-bygget, men 

samtidig fortsette samarbeidet med EDB-senteret i Bergen om 

mikrofiche utgaven. Målet blir å Iage en edb-basert samkatalog 

som kan vrere tilgjengelig for on-line-s0king fra brukere i sin 

alminnelighet. Systemet er imidlertid ikke robust nok til dette 

ennå og samkatalogbasen vil forel0pig vrere en intern database. 

NPis Samkatalog består av tre deler. En hovedkatalog med 

summariske opplysninger om hvert arkiv, spesialregistraturer, det 

vii si opplysninger om innholdet i et arkiv på mer detaljert nivå 

enn det som finnes i hovedkatalogen og en brevregistratur. Forel(Dpig 

er bare hovedkatalogen edb-innlest, og bare deler av den er 

ferdig bearbeidet. 

Hovedkatalogen er delt i 2 deler: Katalogdelen som består av 

summariske opplysninger om hvert enkelt arkiv - arkivskaper, 

oppbevaringssted, arkivets omfang og innhold - og som gir 

brukeren en innf0ring i hva arkivet inneholder og registerdelen 

som består av fire registre som skal tjene som innganger til 

hovedkatalogen. 

De registrene NPI har kommet fram til er navneregister, topografisk 

register, kategoriregister og emneregister. 

Arbeidet med Hovedkatalogen til nå har vrert konsentreTt om 

etablering av katalogen: registrering og innlesning av opplysninger 

om de enkel te arkiv og u tvikling av s0kerprinsipper, dvs 

arbeid med å Iage innganger til de summariske arkivopplysningene. 

Til nå har arbeidet vrert konsentreTt om arkivverkets privatarkivsamiinger, 

Håndskriftssamlingen ved Universitetsbibliteket 

i Oslo, arkiver i privat eie registrert av NPI og samlingene til 

Opplandsarkivet, et relativt nystartet arkivsamarbeidstiltak på 

fylkesplan mellom regionale museer i Oppland fylke . 

Etableringen av samkatalogen har vrert et omfattende arbeid 

og langt mer tidkrevende enn heregnet ved prosjektets oppstarting. 

Dels har arbeidet blitt omfattende fordi målsettingen med 

prosjektet ble endret underveis. Ved at NPI påtok seg st0rre 

edb-oppgaver tok man og sikte på en hovedkatalog med mer 

detaljerte registre enn opprinnelig planlagt. Registreringsoppgavene 

ble altså st(Drre. Prosjektet er også mer tidkrevende fordi 

registrering av opplysninger fra enkelte oppbevaringsinstitusjoner 

har vrert mer krevende enn forutsatt ved prosjektstart. 

Som tidligere nevnt foreligger det trykte eller stensilerte arkivkataloger 

eller kortkataloger ved enkelte arkivinstitusjoner. NPI 

sammendrar disse opplysningene og registrerer dem i standardisert 

form. Dette er tidkrevende. Mange mindre oppbevaringsinstitusjoner 

har imidlertid ikke utarbeidet slike kataloger og 

baserer seg på aksesjonsprotokoller eller andre typer usystematiserte 

tilvekstlister. 

31

En av f{l)lgende av at instituttet overtok ansvaret for edb-registrering, 

og bearbeiding av de innleste data var at man ikke bare 

ble klar over de {l)kte krav til en standardisert registrering av 

arkivopplysninger, men også hvilke type krav edb-teknikken stiller 

i forhold til den manuelle registreringen. NPI f{l)lte raskt et 

behov for at arkivregistreringen på landsbasis fulgte en standardisert 

form. Samtidig var det klart at en rekke iDstitusjoner som 

ikke hadde egne utarbeidede kataloger hadde behov for å få 

oversikt over sine egne samlinger. Instituttet utarbeidet derfor 

egne registreringsskjemaer for hovedkataloger og spesialregistraturer 

til bruk i arkivinstitusjoner, hvor gjenparten av skjemaene 

sendesNPI. 

Skjemaene er utformet med sikte på å vrere et hensiktsmessig 

redskap for den enkelte arkivinstitusjon ved katalogoppbyggingsarbeidet. 

Ved utarbeidelsen av skjemaet tok instituttet sikte 

på at de opplysningene som ble hentet inn ble presentert på en 

oversikttig måte og at de hadde brukervennlig form. Målet for 

skjemaet var mest mulig entydig informasjon, ikke at oppbevaringsinstitusjonen 

skulle kode materialet etter samkatalogens 

edb-spesifikas joner. 

Instituttet registrerer arkivmatenale fra iostitusjoner med 

svrert ulike faglige tradisjoner. Det innebrerer bl a at opplysninger 

er katalogisert på svrert ulike nivåer ved de ulike institusjonene. 

Ved enkelte iDstitusjoner registreres summariske opplysninger 

om hovedserier (og snautt nok det). Andresteder registreres 

alt på enkeltdokument nivå, og katalogiseres på dette nivået 

mens proveniensprinsippet ikke alltid observeres. Gjennom isolerte 

manuelle systerner springer ikke ulikhetene umiddelbart 

fram. F{l)rst ved en samkatalog hvor teknikken muliggj{l)r sammenstilling 

av store datamasser blir nivåforskjellen et problem. I 

praksis må hele samlingen registreres på iDstitusjonens nivå. 

Senere må så NPI sette opp kriterier for hva som utgj{l)r arkiv 

som skal inngå i hovedkatalogen over privatarkiv fra denne samlingen 

av registrerte manuskriptenheter, skille ut disse og redigere 

innf{l)rsler om dem. 

Til tross for fors{l)k på standardisering varierer fortsatt de 

opplysningene som kommer in sterkt. NPI har her valgt å gjengi 

institusjonenes presentasjoner av arkivinnholdet. Men ved registrering 

av opplysninger som skal brukes til å produsere registrene 

til hovedkatalogen må NPI til en viss grad fortolke arkivopplysningene. 

Hovedinngangen til katalogdelen er navneregisteret. Dette er 

et alfabetisk register som inkluderer arkivskaperens navn, arkivskaperens 

tidligere navn, f eks forening som skifter navn, andre 

navn og betegneJser på arkivet - enkelte iDstitusjoner betegner 

et arkiv ved et annet navn enn arkivskapers. I tillegg omfatter 

32

egisteret inntil fem egennavn omtalt i arkivet. 

Navneregisteret er også et redskap til å stille sammen splittede 

arkiv som oppbevares i ulike institusjoner. Her kommer betydningen 

av standardiserte arkivskaperbetegnelser og alfabetiseringsregler 

inn: Hvis ulike institusjoner har ulike mäter å betegne 

et splittet arkiv på kan delene registreres på forskjellige navn og 

alfabetiseres på ulike steder i navneregisteret. 

Det topografiske regisleret er et register over fylker, kommuner 

og stfl!rre distrikter som er omhandlet i et arkiv. Dette er i 

ffl!rste rekke en inngang til katalogen fra en lokalhistorisk vinkel. 

Detteer velkjente registertyper i mange sammenhenger. 

Prinsippene for oppbyggingen av kategoriregisleret og emneregisteret 

er resultatet av sorteringer og bearbeiding av det edbregistrerte 

materialet og hadde ikke vrert mulig uten de muligheter 

for kryssreferenser som edb-registreringen åpnet for. 

Hvert enkelt arkiv er, ideett sett, detaljert beskrevet i en 

spesiatregistratur. 

De tradisjonelle hjelpemidlene forskere får i arkivsammenheng 

er arkivkataloger- hovedkatalog, spesialregistraturer, arkivskaperregister 

(alfabetisk), kategoriregister og topografisk register. 

Et systematisk register, som vi kjenner fra bibliotek, ser 

man ikke ofte i arkivinstitusjoner. Når de forekommer gjelder de 

som regel helt spesielie samlinger. 

Arkivbrukeren er ofte interessert i emneorienterte opplysninger 

uavhengig av materialets proveniens og kan synes at bibliotekenes 

realistiske system har store fordeter. Svakheten ved bibliotekenes 

katalogiseringssystem i arkivsammenheng er at det er 

vanskelig å få oversikt over et helt enkeltarkiv, hva det samlede 

resultatet av en gitt virksomhet var. Inngangen( e) er primrert 

orientert mot de enkelte deler arkivet består av. 

Edb-registrering av arkivopplysninger åpner muligheten for å 

kombinere de to prinsippene for katalogisering, hvor hensyn til 

proveniensprinsippet ivaretas -gjennom kategori-registreringen 

samtidig som man kan få en brukervennlig emneregistrering, 

uten å f/!Ve vold på prinsippet om bevaring av arkivets indre 

enhet. 

Da NPI startet sin edb-registrering forelå det lite erfaringsmateriale 

fra edb-arbeid i arkiv- og katalogarbeid å stf/!tte seg på. 

Emneregistrering krevde en thesaurus eller en annen form for 

kontrollert emnevokabular, denne fantes ikke. NPI valgte å utnytte 

den flesibilitet og de oppdateringsmetoder som edb-teknikken 

gir ved å eksperimentere med å la forskjellige depotinstitusjoner 

som selv kjente arkivinnholdet komme med forslag til 

emneord og å trekke ut opplysninger om omhandlede emner fra 

opplysninger om arkivenes innhold. 

33

NPI arbeidet dermed·med frie emneord, og faste kategorier: 

P - personarkiv 

G - gårdsarkiv 

M - manuskript 

S -samling 

I - institusjonsarkiv, delt i 5 typer: undervisning, helse, legat og 

offentlig 

tallkode - bedriftsarkiv, delt etter Statistisk Sentratbyrås nreringslivsgruppering 

F - foreningsarkiv, klassillsert med utgangspunkt i inndelingen i 

J. Moren: Norske organisasjoner, Oslo 1976. 

("Manuskript" er ingen arkivkategori men en term som ble 

innf(llrt under arbeidets gang.) 

Utiistinger viste at arkivinstitusjonene brukte emneordene til å 

dekke ulike typer behov for innganger til samlingene, alt etter 

arkivinstitusjonens art. Noen brukte emneordene som inngang til 

tverregistrering av samlingen, f eks "arbeiderbevegelse" på alle 

typer arkiv som belyser den faglige og politiske arbeiderbevegelse. 

Dette var en grei utnyttelse av emneordet som inngang til 

ulike arkivkategorier, men så dukket samme henvisning opp til et 

bedriftsarkiv. Her viste det seg at bruken av emneordet skiftet 

karakter: materialet i bedriftsarkivet - l(llnningslistene - ble 

vurdert som en mulig kilde til arbeiderbevegelsens historie. Denne 

vurderende bruk av emneordet er ikke akseptabel. 

Den andre vanlige bruken av emneordet var som stikkord til 

eller utfyllende opplysning om arkivinnholdet: "matoppskrifter" 

som henvisning til et personarkiv som innholdt uventede opplysnioger 

om n(lldproviant. 

Den tredje bruken av emneordene siktet på å beskrive faste 

trekk ved innholdet som oppbevaringsinstitusjonene var interesserte 

i å registrere. Museer bruker ofte sine skriftlige kildesamlinger 

i illustrerende sammenheng eller til å underbygge utstillinger, 

og kan vrere primrert in teressert i spesielie deler av arkivet 

som .f eks fotografier, lydbänd eller håndskrevne aviser. Dette 

innebrerer en overlapping med kategoribegrepet og kriteriet for 

slik bruk av emneordet må vrere at innholdstrekket faktisk er 

spesielt og ikke generett dekket av arkivkategorien. Et emneord 

som "skiftet" dukket ofte opp. Det er standardinnholdet i gårdsarkiv, 

og vil gjelde ca 90 % av gårdsarkiv om konsekvent innf!llrt. 

Det er dermed normalt uinteressant som oppslagsord i arkivsammenheng. 

Her er vi ved kjernen i kategoribegrepet. Det tar utgangspunkt 

i at man kan forven te å finne en generell felles struktur i arkivene 

innen en gitt kategori - nettopp skifter og adkomstpapirer i 

gårdsarkiv. Emneordet må derfor sikte på å beskrive trekk ved 

34

arkivinnholdet som går ut over dette. 

Gjennomgangen av emneordlistene viste at brukergruppen var 

st!l}rre enn prosjektopplegget hade forutsatt. NPI kom fram til at 

målet måtte bli å utvikle kategoriregistreringen slik at den kunne 

gi grunnlag for å gruppere arkivene etter kriterier som gir nye 

innganger til arkivene - tverregistrering - og utvikle en registerstruktur 

hvor emneordsinngangen supplerte kategoriregistreringen 

med karakter av stikkord. 

Emneordlistene ble sammenliknet med grupperingene som 

kom fram gjennom kategoriregistreringen. 

Ved en kryss-gjennomgang av emneord og kategorier viste det 

seg at emneordene i liten grad ga utfyllende informasjon m h t 

forretningsarkivene, som allerede i utgangspunktet hadde en 

detaljert kategoriinndeling (SSB's nreringsgruppering). Denne 

erfaringen b le overf!l}rt til kategorien foreningsarkiv, slik at disse 

ble findelt også utover Morens opprinnelige inndeling. Dermed 

falt behovet for utfyllende emneord bort for en stor del av disse 

to arkivkategoriene hvor arkivene vanligvis har en vel definert 

struktur. 

Bruken av systematisk kategoriklassifisering ble ytterligere utvidet 

ved at dobbelt klassifisering ble innf!l}rt ved edb-registreringen. 

I prinsippet er hovedkategorier entydige. Enten er et arkiv et 

personarkiv eller så er det et forretningsarkiv. Finner man to 

typer materiale blandet skilles de ut og man får to arkivskapere 

- personen og bedriften. Dessverre er arkiv ofte sammenblandet, 

konsekvent utskilling ville vrere å !l}ve vold på nettopp den 

indre sammeobengen som proveniensprinsippet tar sikte på å 

bevare. Allerede ved den f!l}rste utarbeidelsen av kategorikoder 

for registrering av arkivopplysninger på datastar-skjemaet ble 

denne modifiseringen av kategoriprinsippet fulgt opp når det 

gjaldt forretningsarkiv med en findeling av kategorirubrikken, 

basert på bransjetilknytning, slik at en kunne ta hensyn til at 

samme bedrift kunne vrere engasjert i en rekke ulike bransjer. Et 

bedriftsarkiv kunne så bli registrert med flere kategorikoder. 

Denne findelingen ble gjort gjeldende også for foreningsarkivene, 

men med visse modifikasjoner i klassifikasjonen. De fleste 

foreninger har ett formål- avhold, idrett, politikk. Virksomheten 

kan imidlertid gi utslag i ulike deltakende sosiale grupperinger. 

Forskere er ofte in teressert i dette aspektet av foreningstypen 

- hvem som organiseres, såvel som arbeidsområdet- formålet. 

Findelingen av foreningskategorien tar hensyn til arbeidsområdet, 

man kan angi ett eller flere virksomhetsområder. I tillegg gir 

dobbelt-kategoriklassifisering en mulighet til å angi foreningstype 

- kvinneorganisasjon, ungdomsorganisasjon- slik at vi 

her får en tverregistrering på kategorinivå. 

35

Currently the Institute is transferring the data to a NORD-500 

computer recently acquired by The National Archives. 

The complete union catalogue consists of three parts: a main 

catalogue, special inventories of separate collections and letter 

indexes. Of these only the main catalogue is computerised. The 

main catalogue is further divided into two sections: The catalogue 

section contains a summary description of the collection, 

its provenance and contents, with a reference to the repository. 

The register section consists of four indexes of personal and 

corporate names, of topographical names, of collection focus and 

of generic subject. 

The project is carried out in cooperation with the Norwegian 

Computing Centre for the Humanities, which will publish the 

main catalogue in the form of microfiches. 

An account is given of problems incurred during the registration 

process and of the principles behind establishing the indexes. 

37

Uppvaknandet 

Vem bryr sig om inspelningar? 

A v Ingemar Carlsson 

Kanske är det ett, kanske ett och ett halvt decennium sedan jag 

för första gången i tjänsten kom i kontakt med vad som i dag 

världen över är känt som "oral history". På en tjänsteresa i 

Halland fick jag höra om en gammal, före detta sjöofficer, som i 

likhet med många av sina estniska landsmän i unga år tjänstgjort 

i den kejserliga ryska flottan. Han hade deltagit i rysk-japanska 

kriget, från den bekanta seglatsen jorden runt till den makabra 

undergången som en väldig final i en ödestragedi. Härom hade 

han mycket att berätta i både ögonblicksbilder och analyser, inte 

minst från sin artilleristiska utgångspunkt. Nu satt han, åldrig och 

fysiskt handikappad på ett pensionärshem i Halmstad men klar i 

intellekt och minne. Som min sagesman formulerade det, "borde 

inte Riksarkivet passa på att spela in honom medan tid är?". 

Det hade verkligen varit på sin plats med en insats av Riksarkivet 

- eller Krigsarkivet! Det var bara det att Riksarkivet och 

nästan hela det offentliga arkivväsendet inte såg som sin uppgift 

att banda människor, inte ens om de varit med om aldrig så 

märkliga ögonblick i mänsklighetens historia. Att se en statlig 

arkivtjänsteman med en bandspelare på magen var - och är 

tyvärr ännu så i dag - som att hitta en inkunabel på en svensk 

loppmarknad. Typiskt nog löstes det hela genom att en behjärtad 

medlem i Flottans Män i Halmstad självmant gjorde inspelningen. 

Personligen, så här inför yrkeskåren, vill jag·gärna betyga, att 

jag aldrig under något decennium av mitt liv tvingats göra så 

många reträtter från åsikter jag hyst som under de gångna tio 

åren som chef för Riksarkivets enskilda sektion: den en gång 

uttalade föresatsen att överlåta hela räddningsarbetet av foton 

till museerna har på denna tid ökat sektionens bestånd från 

10 000 till c:a 1/4 miljon; ambitionen att hålla oss utanför hela 

filateliträsket har resulterat i djupare bevakning än någonsin med 

t o m en särskild specialist verksam på området (Rune Almqvist); 

mitt ljumma intresse för "oral history" skulle följdriktigt 

skakas av ett handfast uppvaknande efter minst 15 förlorade år! 

De framsynta 

Det är sant att arkivarien och "oral history" är en på det hela 

bedrövlig historia. Få har haft användning för inspelningar i sina 

39

tidigare forskningar; kanske är nyblivna chefen för Stockholms 

Företagsminnen, Britta Joneli-Ericsson den enda, som hittills 

kommit till det statliga arkivväsendet med en avhandling till 

betydande delar byggd på sådant, av henne själv inspelat källmaterial 

("Skinnare i Malung", 1975)? 

Men det finns betydligt fler ljuspunkter på regionalt och Jo kalt 

plan, utanför Stockholm. Ingenstans lyser ljuset dock klarare än 

hos den färgstarke och dynamiske chefen för Folkrörelsearkivet i 

Norrbotten, Carl-Uno Hanna. Ända sedan 1960-talet har han, 

själv eller med egen personal, systematiskt kompletterat ett i och 

för sig imponerande insamlande av folkrörelsernas skrivna källmaterial 

i det Norrbotten, ur vars mark och folk han bokstavligen 

vuxit, med inspelningar till ett antal av många hundra. Redan 

1971, innan denna uppsats författare ens visste hur en bandspelare 

hanterades, redovisade Norrbotten-arkivet 150 inspelningar 

och en fantastisk bredd. Det var politiker, fackföreningsfolk, 

gränshandlare, emigranter, frikyrkafolk och företrädare för andra 

trosgrupperingar, nykterhetsfolk, JUF-are, bryggeriarbetare, 

kommunister, nazister, hantverkare, vapenvägrare, handlande, 

folkhögskoleelever etc etc. Som Hanna även talar finska, har 

Tornedalens språkgränser inte utgjort något hinder för hans breda 

inspelningsverksamhet. 

Norrbotten-exemplet visar vad eil entusiastisk och okonventionell 

arkivchef kan uträtta på några decennier. Överhuvudtaget är 

folkrörelsearkiven på flera håll betydligt mer flexibla och aktiva i 

sitt räddningsarbete än de offentliga arkiven, och inte minst "oral 

history" har haft företrädare bland flera generationer av folkrörelsearkivchefer. 

Av det sagda kunde man tro, att ointresset varit kompakt i de 

statliga arkiven, framför allt på centralt håll. Det är inte riktigt. 

Förre riksarkivarien Åke Kromnow gick för decennier sedan i 

bräschen för ett försök att intressera statsmakterna för en centralt 

organiserad inspelningsverksamhet, något som inte precis 

tycks ha tänt entusiasmen bland beslutsfattarna. Flera kulturpersonligheter 

(Gunnar Myrdal, Sven Lindqvist) har påtalat denna 

brist i svensk samtidsdokumentation, som väl ändå måste betecknas 

som en kortsynt kulturskandal? Under tiden går generation 

efter generation av intressanta och inspelningsviktiga svenskar ur 

tiden, utan kvalificerad, systematisk intervju på ljudband eller 

video, om inte den i särklass främsta kulturbäraren i fråga om 

"oral history" i vårt land, Sveriges Radio AB, varit framme och 

fyllt upp tomrummet genom insatser av någon av dess många 

lysande reportrar under de gångna sex decennierna. 

Det finns även andra insatser på centralt håll, som kan vara 

värda ett omnämnande. Krigsarkivarien och historieprofessorn 

Alf Åberg brukade intervjua de högre militärer, som kom med 

40

sina arkiv till Krigsarkivet, även om han sedan föredrog att skriva 

ner deras uppgifter och analyser. Dessa Åbergs anteckningar 

åberopas ofta som vikti.ga kompletterande källor i modem militärhistorisk 

forskning. A ven en central institution som Arbetarrörelsens 

Arkiv har använt sig av inspelningar inom sitt verksamhetsområde. 

Singel- och serieintervjuer 

Arkivariens intresse för förvaringsfrågor kring ljud-, videoband 

och andra moderna media är det inget fel på. Detta har varit en 

positiv faktor i insamlingsverksamheten även på den enskilda 

sidan. Till Folkrörelsearkivet i Norrbotten överlämnades på sin 

tid 155 band anonymt från och kring den uppmärksammade 

LKAB-strejken. Riksarkivet fick för några år sedan över 100 

band från förre sameombudsmannen Tomas Cramer, speglande 

Högsta Domstolens förhandlingar i det jättelika s k skattefjällsmålet 

och från organisationskonsulten Bo Casten Carlberg en 

samling i liknande storlek från olika konferenser under flera 

decennier med det svenska näringslivets toppar (tillgänglig 1/1 år 

2000). 

Man kan tycka att Riksarkivets (och uppsatsförfattarens) uppvaknande 

varken är något förverkligande av Åke Kromnows 

visioner eller tål någon jämförelse med Carl-Uno Hannos insatser. 

Det är riktigt, men de kan få tjäna som utgångspunkter för 

ett mer principiellt resonemang. 

Något förenklat kan vi dela in arkivens utåtriktade intervjuer i 

två huvudtyper. Den ena, singelintervjuerna, består av kortare 

inspelningar- vanligen 1-2 band- med begränsad förberedelse. 

Man tar med bandspelaren, när man hämtar ett arkiv eller 

återkommer senare för att ställa ett antal avgränsade frågor med 

anledning av arkivets innehåll eller samtalen vid första besöket. 

Denna typ påminner om etnologernas arbetssätt och är ofta ett 

roligt och minnesvärt avbrott i det konventionella arkivarbetet: 

aldrig glömmer jag ett besök hos den 80-åriga Kajsa Barck-Lagergren, 

som själv föreslog bandning av sina minnen från en 

KFUK-resa till det Kina, vars samhällssystem låg i dödsryckningar 

inför kommunisternas framryckning efter andra världskriget, 

ett komplement till hennes överlämnade släktarkiv. Jag tror att 

vi här, liksom Norrbotten-arkivet, måste arbeta mer flexibelt och 

fånga upp sådana oväntade och oplanerade möjligheter att öka 

dokumentationsvärdet av våra bestånd. 

Då är den andra typen, serieintervjuen, betydligt mer arbetskrävande. 

Det var väl närmast den som Åke Kromnow m fl:s 

framstöt på sin tid avsåg. Det gäller här att följa en person genom 

ett liv eller en del av en karriär, få fram detaljerna men även 

41

kunna knyta ihop sammanhangen till nytta för eftervärldens historiska 

forskning. Erfarenheten visar att intervjuaren måste ägna 

betydande tid och arbete åt inläsning, kanske upprätta skriftliga 

frågor i förväg, ge den intervjuade förberedelsetid, låta varje 

inspelning föregås av omfattande samtal utan bandspelare osv. 

Man får onekligen respekt för nödvändigheten av lång förberedelsetid 

och den fördröjande faktor denna måste vara för en hög 

programproduktion i våra massmedia! Härtill kommer att man 

sällan hinner mer än något 90-minutersband per inspelningstillfälle. 

Varför? 

Vad är det då som tvingar ut framför allt arkivarien inom den 

enskilda sektorn på fältet för att praktisera "oral history"? Vår 

uppgift är ju inte journalistens eller radio/TV -reporterns, att 

söka o b je k t för ett "bra program". Inte heller har vi resurser, i 

varje fall inte på central nivå, att bli centra för den "oral history", 

som ingen vill eller får åta sig. 

Motivet är enkelt och ligger helt inom ramen för vårt ordinarie 

arbete att rädda enskilda arkiv av betydelse från olika delar av 

vårt förgångna och nuvarande samhälle. Om ett enskilt arkiv 

eller en grupp sådana är bristfälligt bevarade men kan kompletteras 

genom inspelningar av en eller annan ännu levande nyckelperson, 

är det enligt min mening passivt intill handlingsförlamning 

att inte utnyttja denna mänskliga resurs, innan timglaset 

runnitut-även om "oral history" inte ens antyds i den arbetsordning 

eller instruktion Du arbetar efter! 

Några exempel. Under pågående insamlingsarbete, både i sista 

stund eller för sent, framkom det med all tydlighet hur lite som 

var bevarat av pappersdokumentation efter 1920- till 1940-talens 

fascistiska och nationalsocialistiska småpartier i vårt land. Kvar 

finns däremot ett par minnesgoda ledare. Den ene är dåvarande 

ledaren för Nationalsocialistiska Arbetarepartiet (NSAP) Sven 

Olov Lindholm, efter brytningen med Birger Furugård på 1930talet 

ensam partiledare för detta och Svensk Socialistisk Samling 

(SSS) till nedläggningen några år efter andra världskrigets slut. 

Lindholm, som i dag bor i stockholms-trakten och har andra 

ideal än i yngre dagar, kunde meddela att arkiven efter 1920-talets 

fascistiska parti sannolikt försvunnit med Konrad Hallgren 

och att NSAP:s och SSS' arkiv bränts efter kriget. Men, han var 

villig att ställa upp för en intervjuserie av seriöst slag i Riksarkivet 

som genomfördes under ett år i början av 1980-talet. För 

Lindholm var det en arbetsam tankeprocess med händelser som 

låg upptill ett halvt sekel tillbaka, och varje intervju måste föregås 

av skrivna frågor och studium av egna dagboksanteckningar. 

42

svårigheter för arkivarien. Jämfört med Sveriges Radios proffs är 

och förblir vi givetvis amatörer. Men, jämförelsen är orättvis, då 

vi har helt andra syften. 

Det visade sig, till min förvåning, att en del intervjuoffer 

ställde sig mer positiva till Riksarkivet än till massmedia, när det 

gällde en inspelningsserie. Detta berodde framför allt på vår 

vetenskapliga ambition. Man upplevde det som positivt att få ge 

sin syn på saken utan att riskera att bli avbruten, oförmånligt 

klippt eller utnyttjad på något annat sätt. Den lugna rytmen med 

lång förberedelsetid gav möjlighet att penetrera frågeställningarna, 

och den intervjuade kunde utnyttja möjligheten att t ex 

tillståndsbelägga inspelningarna som om det vore en del av ett 

enskilt arkiv. Betecknande nog har Lindholm efter serien vägrat 

uttala sig för massmedia och hänvisat till att han lagt fram sin syn 

för eftervärlden i Riksarkivets intervjuserie. 

Förtroendet för denna inspelningstyp öppnade även andra 

möjligheter för arkivinstitutionen. Först långt in i serien berättade 

Lindholm att han hade långa sviter av dagböcker, som han 

inte tänkt sig att lämna från början men nu var villig att låta 

Riksarkivet kopiera. Han ringde även runt till gamla partikamrater 

efter ytterligare material; så kom t ex ett arkiv från hans f d 

ställföreträdare till Riksarkivet men i övrigt bekräftades bara vad 

vi anat, att det mesta är bortsopat. Intervjuen blir därför även ett 

hjälpmedel att locka fram mer arkivmaterial ur decenniers gömmor! 

Serieintervjuen ställer stora krav på inspelningsledarens inläsning, 

vetenskapliga erfarenhet och intresse. Det gäller ju verkligen 

att kunna finna de {ör eftervärlden intressanta frågeställningarna. 

Man skulle egentligen ha behövt forska inom varje intervjuad 

persons operationsområde - jag erinrar mig personligen 

vilken nytta jag råkade ha vid formuleringen av frågorna i 

Lindholm-intervjuen av att samtidigt vara sysselsatt med forskningar 

om frihetstidens partiväsen, där också hela partimaterialet 

saknas! Samtidigt är det värdefullt om forskningen inom kort får 

användning för de intervjuer vi gör, inte minst för att man kan få 

de vetenskapliga bristema påtalade av specialisterna på tiden och 

problemställningarna. 

Vi skall inte här diskutera denna källtyps vetenskapliga och 

andra metodproblem, ungefär desamma som vi väl känner från 

annan memoar- och dagbokskritik. Kanske är det en missuppfattning 

hos en del att "oral history" skulle ge andra och unika 

möjligheter att tränga in i en persons inre motiv än de skrivna 

dokumenten medger, att verkligen fånga "det som sker i det som 

synes ske". Visst får man genom den levande intervjuformen inte 

sällan kompletterande upplysningar av värde och intresse, men 

mestadels är man ändå helt utlämnad till vad vederbörande vill

meddela eftervärlden. Här hjälper varken vetenskaplig intervju 

med dess lugna rytm eller skjutjärnsjournalistik - det är ju 

ingen mening att pressa fram ett svar i hastigheten som man 

minuterna efteråt får spola bort på den intervjuades uttryckliga 

begäran! 

Liksom i memoarer är det intervjuoffrets version som går till 

eftervärlden. Ibland kan det tyckas att intervjuaren kunde nått 

längre, ibland kan man verkligen på konkreta punkter komplettera 

andra källor. Detta beror på intervjuarens förberedelse och 

skicklighet, men också i minst lika hög grad på den intervjuades 

egen öppenhet. Till sist gäller ju ändå den sanning, som jag en 

gång hörde Lars Madsen (?) formulera så, när man bad honom 

ange en intervjuares främsta egenskap: "förmågan att hålla 

käft!" 

En uppgift för arkiven? 

Ekonomiskt sett är "oral history" inte särskilt betungande för 

materielanslaget, om den drivs med måttlig ambition: både apparatur, 

band och bandkopiering är relativt billiga. Däremot är den 

arbetsmässiga satsningen betydande, framför allt vid förberedda 

serieintervjuer, men den kan då med fördel samordnas med 

arbetet med enskilda arkiv vid respektive institution. Några 

exempel! Riksarkivet planerar i skrivande stund en serie med 

Gösta Bohman, som förklarat sig villig att ställa upp; även Torbjörn 

Fälldin har vid samtal på sikt samtyckt till en sådan. Men, 

dessa båda förgrundsgestalter från de borgerliga regeringarna 

och svensk politik under några decennier överhuvudtaget representerar 

samtidigt två olika källägen. Bohman har skrivit mycket, 

varav flera böcker av självbiografisk karaktär. Hans arkiv i 

de två delar, som överlämnats till Riksarkivet, är som personarkiv 

mycket stort och omfattar i dag redan flera tiotals hyllmeter. 

Fälldin, däremot, är mycket lite arkivsinnad, liksom företrädaren 

Gunnar Hedlund - för att inte tala om Axel Pehrsson-Bramstorp. 

Han har inte tänkt skriva memoarer, och vid sin avgång i 

december 1985 betonade han sitt beroende av sekreterare för att 

hålla ordning på pappren. Ur historiens synvinkel är emellertid 

båda synnerligen angelägna inspelningsobjekt, men av olika skäl. 

Den ene har visserligen skrivit mycket, men hans arkiv och 

allmänna öppenhet antyder att han kan ha betydligt mer att 

berätta om, den andre kan sannolikt dokumenteras personligen 

endast om "oral history" tillgrips. Är detta inte en uppgift för det 

svenska nationalarkivet, även om arbetsordningen inte ens omnämner 

denna typ av verksamhet? Om inte, för vem då? 

Däremot tror jag inte på en central inspelningsorganisation, 

beredd. att prestera hundratals inspelningsserier med angelägna 

45

svenskar, av vetenskaplig och initierad karaktär över hela det 

komplicerade fält som vår moderna kultur och avancerade samhällsmaskineri 

representerar. Var hittar man t ex den kapacitet i 

form av en Olof Rudbecks intellektuella avkomma, en polyhistor 

kapabel att ställa relevanta frågor till de mest skilda personligheter 

och producera serier av ljudband som om det vore fråga om 

broilers? Därtill kommer att våra statsmakter sannolikt inte torde 

vara mer entusiastiska för ett sådant projekt i dagens statsfinansiella 

läge än när Åke Kromnow och hans generation sökte 

få dem intresserade. 

Enligt min mening skulle en satsning på "oral history"- och 

det är sannerligen hög tid - kanaliseras bäst som en naturlig del 

av det i dag pågående arbetet med enskilda arkiv. En hygglig 

arbetsuppdelning fungerar både horisontellt och vertikalt. Kompletterande 

inspelningsverksamhet bör vara en naturlig och integrerad 

del av respektive institutions ansvarsområde. Sedan 

åtskilliga år har Tekniska Museet spelat in olika kännare av 

tekniska processer i dagens industri och vem skulle bättre kunna 

göra det i fortsättningen än dess specialutbildade personal? De 

stora bibliotekens handskriftsavdelningar har sin inriktning mot 

författare, lärda och kulturpersonligheter inom sina sektorer - 

vad vore naturligare än att i likhet med Svenska Litteratursällskapets 

i Finland arkiv komplettera den skrivna dokumentationen 

med inspelningar? Krigsarkivet, Emigrantinstitutet, Arbetarrörelsens 

Arkiv har inom respektive sektorer ambitioner att 

säkra det enskilda arkivbeståndet med den komplettering i fråga 

om "oral history" som redan prövats. Vad beträffar det svenska 

nationalarkivet, Riksarkivet, är den kombinerade uppgiften att 

både samla enskilda arkiv och något arbeta med "oral history" 

inom vårt operationsområde långt mer än vad vi egentligen orkar 

med. 

På ett sätt är problemet mindre på regional och lokal nivå. Här 

har Carl-Uno Hannoredan visat vägen för oss alla och inte minst 

vad man kan uträtta om den rätta viljan och entusiasmen finns. 

Sammanfattningsvis skulle man kunna hävda att inspelningsverksamhet 

i vårt land skulle lyckas bäst om den knöts som en 

organisk del till varje verksam institutions naturliga insamlingsområde 

och -ambition och inte gjordes till föremål för några 

aldrig_ så skarpsinnigt uttänkta byråkratiska papperskonstruktioner. 

A andra sidan är nog sådana styrningar uppifrån en mindre 

risk, det totala ointresset sannolikt en långt större fara! 

Pessimism? 

Modellen är alltså i och för sig inget problem, men det är alltid 

resurserna. Troligen har de regionala och lokala folkrörelsearki- 

46

de gallrarens också ibland få lägga en tredje, den aktiva källskaparens 

roll? 

Litteratur 

En lättgripbar internationell bok om "oral history" finns nu i 

Paul Thompson, "Det förgångnas röst. Den muntliga historieforskningens 

grunder" på svenska med förord av Sven Lindqvist 

och efterskrift av Orv ar Löfgren; vill Du ta del av en lämplig 

handledning, rekommenderas den erfarne inspelaren och arkivchefen 

Folke Hedbloms uppsats "Om inspelning och arkivering 

av ljudband" (i "Folkbildning och forskning", 1974, s 45 ff). 

Sommary. Who cares about recordings? By Ingemar Carlsson 

" Oral history" has never aroused the same interest in Sweden as 

it has in for instance the English-speaking world in recent years. 

Possibly there is a change under way in our country. Whereas 

Swedish museum officials have been trained to use the tape-recorder 

as an aid in their work, this form of documentation has 

too Iong been treated with indifference in the archives. Both the 

archivist profile and the training are probably to blame for this 

state of things. 

The paper contains a description of the recording activities of 

the National Archives. These are neither all-embracing, nor 

nation-wide but mostly directed at a few areas where there are 

considerable losses of archives or at specially selected persons. lt 

is suggested that Swedish cultural institutes should increase their 

activities as regards "oral history" at central, regional and local 

levels. lt is not recommended that an institutional centre for 

systematic recordings should be established in Sweden. The work 

should instead be part of the efforts to rescue private papers for 

which the various institutes are .bY tradition responsible in our 

country. Bu t i t is urgent that the consciousness of the significance 

of oral history be heightened before yet another generation of 

unique narrators and other obvious interviewees has passed 

away. 

48

Den äldsta svenska folkbokföringen 

A v Sven Lundkvist 

Tidigt fanns det ett behov av längder över skattskyldiga. Den 

militära organisationen krävde förteckningar över män i lämplig 

ålder. De kyrkliga myndigheterna behövde längder över församlingsmedlemmarna. 

Ur alla dessa behov växte fram en samordning 

av olika längder. Ett viktigt steg på denna väg var 1686 års 

kyrkolag med enhetliga krav på ministeriella längder och husförhörslängder. 

Därmed knöts äldre företeelser samman och grunden 

lades för den moderna svenska folkbokföringen. 

Då jag talar om den äldsta svenska folkbokföringen, menar jag 

de kyrkliga ministerialanteckningarna oin födelse och dop, lysning 

och vigsel, döda och begravda, in- och utflyttningar, och 

husförhörslängderna, upprättade av präster och förvarade i de 

kyrkliga arkiven, och vidare de statliga längder, som uppgjordes 

som underlag för extraskatter och utskrivning av krigsfolk och 

som redovisar alla män eller hushåll, från början upprättade av 

prästerna men förvarade i statliga, kamerala arkiv. Vad jag vill 

belysa är de funktioner, ur vilka folkbokföringen vuxit fram, och 

vidare, hur de statliga kraven på bättre kontroll medförde en 

samordning av de olika funktionerna. 

Den utveckling, som då kommer i fråga, är inte okänd. Tvärtom 

har en rad forskare tagit upp den. Senast har Gösta Lext 

behandlat den i "Studier i svensk kyrkobokföring 1600-1946". 

Lext konstaterar, att det är fråga om 1600-talsföreteelser och att 

det inte finns några band mellan den civila statliga bokföringen å 

den ena sidan och den kyrkliga å den andra före 1686. 1 

1982 tog Sven A. Nilsson upp utvecklingen i uppsatsen Krig 

och folkbokföring under svenskt 1600-tal, där ämnet just var den 

statliga och kyrkliga folkbokföringen, deras tillkomst och sambandet 

dem emellan och denna bokförings funktion i 1600-talets 

svenska militärstat. Gustav II Adolf behövde födelse-, död- och 

flyttningslängder för en statlig kontroll, medan kyrkans män inte 

ville infogas i militärstaten. Hela tiden var det dock fråga om en 

kontroll: prästen över sina inkomster, kyrkan över sitt folk och 

staten över skatter och utskrivningar. Men önskemålen knöts 

inte samman förrän i 1686 års kyrkolag. 2 

Min principiella syn skiljer sig inte från Sven A. Nilssons. Min 

1 G Lext, Studier i svensk kyrkobokföring 1600-1946, Göteborg 1984. 

2 S A Nilsson, Krig och folkbokföring under svenskt 1600-tal, Seandia 1982, s 

5-29. 

49

avsikt är emellertid att föra undersökningen längre bakåt i tiden 

och pröva, om det finns ett samband mellan den statliga och 

kyrkliga folkbokföringen, som ligger före den man vanligen antagit. 

Utgångspunkten för uppfattningen, att vi först under 1600talet 

får ministeriella anteckningar, är, att vi inte har några 

bevarade sådana som är äldre. Den kan tyckas vara en solid 

grund. Det visar sig dock, att det finns anledning att sätta frågetecken 

för slutsatsen. Sven A. Nilsson konstaterar, att ministeriallängderna 

- alltså de nu bevarade - på flera håll tycks ha 

· kommit till stånd spontant, först på ett senare stadium har olika 

stiftschefer som Johannes Rudbeckius och Johannes Botvidi utfärdat 

föreskrifter om deras förande. 3 Också för Danmarks del 

har man konstaterat samma mönster. 4 Först kommer spontant 

förda längder, sedan följer stiftschefernas reglering av denna 

kyrkliga bokföring och slutligen griper kungen själv in i denna 

process, för Sveriges del med kyrkolagen 1686. 

Vi har alltså ministeriella längder, som är äldre än föreskrifterna 

av exempelvis Johannes Rudbeckius. De äldsta av dem föreligger 

från åren omkring 1610. De är uppenbarligen renskrifter 

av tidigare koncept- eller kladdanteckningar. Arnold Sandberg 

har för Linköpings stift konstaterat, att det funnits äldre kyrkliga 

räkenskaper och material av olika slag, som förstörts på grund av 

fukt och mögel i de lokaler, som de förvarats i. Ibland bidrog 

också de lösa läggen och häftena till att materialet spreds och 

förstördes på annat sätt. Säkert bevarade, mer eller mindre, var 

endast de böcker och anteckningar, som fördes in i inventarietängderna 

och fördes vidare från präst till präst som kyrkans 

egen egendom. Material däremot, som betraktades som vederbörande 

prästs tillhörighet, har blivit skingrat och förstört. Sandberg 

ger också en rad exempel på att ministerialanteckningarna 

hörde till prästens privata egendom långt fram under 1600-talet. 5 

Med utgångspunkt från dessa iakttagelser kan man fråga sig, 

om ministeriella anteckningar verkligen inte förts förrän under 

1600-talet. Därtill kommer andra ting att ta hänsyn till. Ett 

studium av de äldsta ministeriella anteckningarna och längderna, 

som de nu föreligger, visar, att de varit knutna till ekonomiska 

funktioner. Det gäller exempelvis räkenskapsboken 1608-1632 

för Heliga trefaldighet i Uppsala. · I den finns en längd "Alla 

dessa efterskrivna äro blevne döda och begravna uti bondekyrko- 

3 lbid. s 9 f. 

• T Dahlerup, Fromhed styrker rigene. Kirkebogsforordningen av 20 maj 1645 

og dens bakgrund. Afhandlinger om arkiver ved Rigsarkivets 75-års jubi 

Jaeum, K!llbenhavn 1964, s 72 ff, Nilsson, s 10. 

s A Sandberg, Linköpings stifts kyrkoarkivaller till och med år 1800, Lund 1948, 

s 98 ff, 184 ff, 192 ff, 213 f, 216 ff, 221 f, 226 f. 

50

Självfallet kunde dessa längder få en annan funktion och då för 

kyrkliga förrättningar och för kyrkans egna behov. Dit skulle 

kunna höra behoven av att hålla reda på förbjudna led, dvs att 

giftermål mellan närskylda var förbjudna upp till fyra led liksom 

att det inte var tillåtet med faddrar som stod i andlig skyldskap 

till varandra. I sådana fall skulle föreligga behov av vigsel- och 

doplängder. Ett annat behov var underlag för förbönslängder i 

form av noteringar om döda och deras testamenten och inbetalningar 

för mässor av olika slag. 

Det är också viktigt att konstatera, att vi på kontinenten känner 

till kyrkoböcker och längder över födda, vigda och begravna 

från 1300-talet och framåt liksom olika bestämmelser för förande 

av dessa längder. 14 De fanns inom den romersk-katolska kyrkan, 

och de kom att föras vidare både på katolsk och på protestantisk 

sida. I de tyska protestantiska furstendömena, i Frankrike och i 

England kom de under 1500-talet i samband med övergången till 

en ny lära att knytas samman med statliga föreskrifter om folkbokföring. 

15 

Finns det då några sådana längder bevarade från medeltid och 

1500-tal i Sverige? I tidigare forskning har man besvarat frågan 

med n e j. Enligt min mening finns det dock anledning att ta upp 

frågan till diskussion. 

Under de sista åren har en förbönslängd från västra Närke 

blivit aktuell som grund för demografiska förändringar under 

senmedeltiden. Den omfattar personer med dödsår från omkring 

1470 fram till omkring 1535. Totalt upptar den 748 personer, 

varav inte mindre än 238, dvs 38 %, från Kräcklinge socken. 

Längden består av sju olika sammansydda pergamentsremsor. 

Den första börjar: "In nomine domini. Amen. Nomina defunctorum 

anno domini 1520", och den andra remsan har på sin insida 

"Pro istis est orandum". Huvuddelen av namnen representerar 

bönder, hustrur, barn och legofolk. 16 Såvitt jag kan förstå måste 

någon form av längder över de döda här ha förelegat som förlaga 

till förbönslängden. Det skulle annars inte ha varit möjligt att 

hålla reda på alla dessa vanliga människor från exempelvis 

Kräcklinge. Vidare tyqer ingressen på den första remsan "Nomina 

defunctorum anno domini 1520" att man här direkt överfört 

från en förteckning över döda för detta år. 

Carl Göran Andrae har i en uppsats om Funbo kyrkas räken- 

14 H Börsting, Geschichte der Matrikeln von der Friihkirche bis zur Gegenwart, 

Freiburg im Breisgau 1959, Lext, s 17-30. 

" Sandberg, s 91 f, Lext, s 18 ff. 

16 S Klingneus, En senmedeltida namnlängd från Västernärke, Från bergslag och 

bondebygd 1981, s 93-111, själva längden ibid s 102-110, J Brunius, Bondebygd 

i förändring. Bebyggelse och befolkning i västra Närke ca 1300-1600, 

Lund 1980, s 166-170. 

52

skaper från 1395 till 1483 redogjort för olika medeltida längder 

över befolkningen i denna socken. För åren 1395, 1424-25 och 

1427-29 föreligger tiondelängder, som torde vara Sveriges äldsta 

bevarade. Vidare finns från 1428 en längd över hela befolkningen 

över 16 år för den s k vårfrupenningen, som skulle utgå av alla 

vuxna till Vadstena kloster. 17 

I riksarkivet finns bland landskapshandlingarna för år 1559 en 

längd med överskriften "Av Lule socken uppå tionde korn med 

halm, som bönderna hava fört otröskat till gården etc., desslikes 

påskemål, komåls smör och matskotts smör, är uppfört pro anno 

etc. 59". Längden ger en mycket detaljerad förteckning över 

befolkningen i Storluleå socken. 18 Den har också utnyttjats av 

forskningen för folkmängdsberäkningar. 19 Däremot har den inte 

observerats i det här angelägna sammanhanget att belysa prästernas 

bokföring. Längden är nämligen ett exempel på prästernas 

privata längder från denna tid. Den har sänts in till kammaren 

och därigenom kommit att bevaras. Den har också ett mycket 

stort intresse som exempel på en s k påskalängd. 20 

Uppenbart är alltså, att det finns ett material från medeltid och 

1500-tal, som måste hänföras till prästerskapets förda längder, en 

del av tydlig ministeriell karaktär, andra sammanhängande mer 

direkt med deras uppbörd. En systematisk genomgång av domkapitelsarkiven 

skulle förmodligen avslöja ytterligare material 

för både medeltid och nyare tid. Gjorda stickprovsfynd pekar 

entydigt åt detta håll. 

2 1 

Det bör också understrykas, att gjorda efterforskningar av 

lokala arkiv och deras innehåll under 1600-tal av typen sockenarkiv 

varit negativa trots att vi vet, att de funnits och haft ett rikt 

innehåll. 22 

Under 1500-talets senare del och framför allt under Karl IX:s 

och Gustav II Adolfs tid kommer en rad skatter med utgångspunkt 

inte från gårdarna, som annars varit det vanliga, utan från 

personerna. Sådana skatter krävde god kännedom om socknarnas 

17 C G Andrae, Studier kring Funbo kyrkas räkenskaper 1395-1483, HT 1965, 

s 385-440 särskilt s 408 f, 424 f, 439. 

18 RA, Landskapshandlingar, Västerbotten 1559:10. 

19 E G Huss, Undersökning öfver folkmängd, åkerbruk och boskapsskötsel i 

landskapet Västerbotten 1540-1571, Uppsala 1902. 

20 I RA finns exempel på ytterligare sådana längder ex. vis i Landskapshandlingar 

Jämtland 1566:6, tryckt i Jämtländska räkenskaper 1564-1571 l, Lund 1944, s 

230 ff. 

21 Jag har haft förmånen att få diskutera problemet med landsarkivarie Lars-Otto 

Berg, som nyligen gjort ett antal fynd i Uppsala domkapitels arkiv. Jfr densamme, 

Sista brevet hem, Karolinska förbundets årsbok 1984, s 7 f. 

22 S Lundkvist, Centralmakt, arkiv och källmaterial, RA-nytt nr 3/83, Stockholm 

1983, s 34 ff. 

53

Uppgifterna för rotemannen skall sammanställas med vad 

kungen framförde i sin krigsfolksordning från 1620 eller 1621, att 

det ålåg denne att till prästen inrapportera flyttningar och andra 

händelser av vikt för de militära utskrivningslängderna. 29 

De statliga önskemålen sammanfaller med kyrkliga sådana vid 

denna tid om ökad kontroll för kyrkodisciplinens skull. Förslaget 

till ny kyrkolag 1608 och 1619 speglar dem liksom ärkebiskopen 

Petrus Kenicius' ord 1615 i en visitationsstadga för Hälsingland 

att längder borde föras, så att man visste "huru mycket folk 

bonden haver, som är kommet till den ålder, att de böra gå till 

skrift och det högvärdiga altarets sakrament". 30 I kungens formulering 

omkring 1620 var formuleringarna likartade men målet ett 

annat: Längder skulle föras över "deras ålder som tillväxa, på det 

att när de till sina femton år komma att man dem då kan i 

längden införa och rotarna förstärka, och var felas fylla". 

Här sammanfaller alltså kyrkliga och statliga önskemål om 

kontroll, även om målen är olika. De utgår från den enskilde 

prästens annoteringar, vill ytterligare bygga ut dem och få tillgång 

till dem. Frågan är emellertid om det stannade vid önskemål 

eller fördes vidare till konkreta åtgärder. För de militära 

utskrivningarna vet vi, att mycket av vad som framfördes i kungens 

krigsfolksordning, återkom i bestämmelserna för militära 

utskrivningar under 1620-talet. 32 Hur är då fallet med kungens 

bestämmelser om den kyrkliga bokföringen? 

Först kan konstateras, att vid riksdagsförhandlingarna i Örebro 

i februari 1617 prästerskapet i sina riksdagsbesvär begärde 

dels att de sedvanliga prostetingen skulle hållas och rotemän 

skulle förordnas, som skulle hålla rätt på tionden, dels att en 

förordning skulle utfärdas om "de andra små tiondepersedlar, 

som prästerskapet till uppehälle . . . hava bör" och att ingen 

skulle ha rätt att undandra sig dem. I marginalen till besvären har 

kungen själv - enligt samtida uppgift, besvären är nu endast 

kända i avskrift - antecknat i ärkebiskopens original: "Vill 

konungen giva en synnerlig ordning om och låta utgå av trycket", 

och vidare på den andra punkten: "Det brev som de i Norrlanden 

hava, vill konungen göra allmänneligt patent av, och det skola 

prästerna få hem med sig. " 33 Från båda punktema föreligger i 

29 Gustav II Adolfs krigsfolksordning, Konung Gustaf II Adolfs skrifter utg av C 

G Styffe, Stockholm 1861, s 32 f. 

30 Visitationsstadga för Hälsingland p 22, Kyrkohistorisk Tidskrift 1942, s 253. 

Lext, Kyrkobokföring, s 81 not 36. 

31 Kon. Gustaf II Adolfs skrifter, s 33. 

32 Nilsson, Seandia 1982, s 13, dens, Från landsfänikor tilllandskapsregemente. 

Organisation och fälthistoria till 1634, Kungl Upplands regementes historia, 

Uppsala 1958, s 20 ff, J Lindegren, Utskrivning och utsugning. Produktion och 

reproduktion i Bygdeå 1620-1640, Uppsala 1980, s 174. 

33 Svenska riksdagsakter 1:2:2, Stockholm 1954, s 306 f. 

56 

3 1

dag bevarade tryckta patent. 34 Endast det senare synes ha blivit 

accepterat av forskningen, medan däremot äktheten av det första 

dragits i fråga. 35 Därvid har man inte beaktat eller känt till de 

tidigare . anförda bestämmelserna från 1556 och 1582 och ställt 

samman dem med bestämmelserna 1617. Bestämmelserna om 

rotemännens uppsikt för ministerialanteckningarna har överhuvud 

inte observerats. 

Rotemännens uppgifter hör samman med de förpliktelser som 

Karl IX ålade de kyrkliga sexmännen 1603. De har betecknats 

som innebärande, att kungen ville få kyrkans och den lokala 

självstyrelsens män till kronans företrädare. 36 Som redan framgått 

går den lokala kyrkliga samverkan med staten tillbaka till 

Gustav Vasas tid och var åtminstone i början av 1540-talet en av 

orsakerna till dackefejden och dess utbrott 1542. 37 Senare kunde 

emellertid kungen uppenbarligen återgå till samverkan efter 

kunglig modell, och den blev bekräftad också under Johan III:s 

tid. Det är alltså en äldre linje, som återkommer både 1603 och 

1617. Däremot har fordringarna från kronans sida skärpts 1617. 

Den kyrkliga opposition som Sven A. Nilsson så kraftigt understrukit 

var förvisso en levande realitet uttryckt bl a i kyrkoherden 

Ericus Othonis' skrift från 1621 och dess slutuppmaning: 

"Låt fogdar och skrivare skriva och hålla längder på folk och fä 

och knektaregister och dem besegla och deras tjänare hava att 

beställa med undersåtamas skatter och utlagor, men gack du och 

förkunna Guds rike, akta din bok och ditt altare. 1138 Samtidigt är 

det klart, att det bland vissa biskopar fanns en vilja att gå kungen 

till mötes. Och då möter framförallt två av dem, västeråsbiskopen 

Johannes Rudbeckius och hans kollega i Linköping Johannes 

Botvidi. Båda stod i nära kontakt med Gustav Adolf och var 

starkt influerade av honom. De skulle också komma att få ett 

stort inflytande på den följande utvecklingen. 

Vid ett prästmöte 1622 fick Johannes Rudbeckius till stånd, att 

en bok skulle föras i varje församling i hans stift, i vilken dop, 

vigslar och dödsfall skulle antecknas. 39 Senare under 1620-talet 

lät han trycka visitationsföreskrifter Vice Matricula, enligt vilken 

skulle upprättas en "Folkalängd på alla de som över 10 år äro, då 

biskopen visiterar. l. Bonde, 2. hustru, 3. söner, 4. döttrar, 5. 

34 Gustav II Adolfs tryckta "Ordning för prästerskapet om uppbörd som införas 

skall uti kyrkoordningen" Örebro 1617 och J E Waaranen, Samling av urkunder 

rörande Finlands historia 5, Helsingfors 1878, s 197-199. 

35 H Holmquist, Svenska kyrkan under Gustav II Adolf 1611-1632, Svenska 

kyrkans historiautgav H Holmquist och H Pleijel4:1, Stockholm 1938, s 478. 

36 H Holmquist, Reformationstidevarvet 1521-1611, Svenska kyrkans historia 3, 

Stockholm 1933, s 265 f. 

37 L-0 Larsson, Kyrkans tionde och kronans, Seandia 1966, s 289 f. 

38 Nilsson, Seandia 1982, s 17 ff, citatet s 18. 

39 Lext, Kyrkobokföring, s 59 f. 

57

föräldrar eller svärfolk, 6. bröder eller systrar, 7. drängar, 8. 

pigor, 9. inhysesfolk. Där hos uti visitatione inter paralelas lineas 

kan noteras för dem som borta äro. Numerus för dem som 

förhöras: l. Huru många katekismi stycker var kan läsa, 2. På 

hur många var kan Lutheri uttydning, 3. Huru många de kunna, 

väl, tämlig, eller något förstå." Här finns alltså föreskrift om 

både en längd över den vuxna befolkningen och en husförhörslängd 

och då inte för prästens egen kunskap utan för att visas upp 

vid biskopens visitation, dvs för kyrkans kontroll. I en annan 

särskild punkt stadgas om en längd över dem, som inte var vuxna 

vid förra visitationen eller som kommit inflyttande sedan dess. 

Vidare skulle längder föras över födda, vigda och begravna, dvs 

ministeriallängder, och dessutom över utfattiga, husarma, tiggare, 

fattiga änkor och faderlösa barn, förutom en del andra speciallängder. 

40 

Det är frapperande, hur följsam biskopen är till kungliga fordringar, 

som de framkommit i samband med förhandlingar och 

föreskrifter för 1620-talets rannsakningar. Instruktionen för 

rannsakningarna efter Älvsborgs lösens resterande slår starkt 

igenom: längd över alla, särskilda markeringar för dem som är 

borta, inflyttade, kringströvande tiggare, utfattiga m fl. Därtill 

kommer sedan föreskrifterna om födda, vigda och begravna. 

Ä ven i den punkt, som annars debatten stod hårdast om under 

1620-talet och senare, nämligen flyttningslängderna, finns med 

inflyttade och indirekt utflyttade - de som är borta. Så vitt jag 

kan förstå, har västeråsbiskopen helt följt kungens intentioner. 

Bevarade längder, bl a för Lundby socken, visar också, att de 

efterföljts. 41 Over huvud visar dessa längder en märklig blandning 

av uppgifter till kronans och biskopens fromma. Uppgifterna 

fanns där. Det ankom sedan på biskopen att föra dem vidare, 

om det inte skedde på annat sätt via andra statliga ämbetsmän 

och rotemän. 

Vid sitt tillträde som biskop i Linköpings stift hade Johannes 

Botvidi försetts med en kunglig instruktion, som ålade honom 

utöver längder över döpta och begravda att råda kyrkans sexmän 

till trohet och att kontrollera "landlöpande studenter, djäknar 

och andra slika", då kungen inte ville, att sådana skulle ränna 

land och rike runt. 42 Vid ett prost- eller prästmöte tog biskopen i 

denna efterföljd upp frågan om ett slags flyttningsbevis: "ingen 

person, man eller kvinna, piga eller dräng, tages in i någon 

socken med mindre de hava brev och god besked vad och vadan 

de äro" . 43 Åtgärderna faller väl in i vad som tidigare konstate- 

40 "Vice matricula" i tryckt formulärform bl a i ULA, Kyrkoarkiv, Lundby sn, nr l. 

4 1 lbid. 

42 Nilsson, Seandia 1982, s 15. 

43 lbid. 

58

ats. Sven A. Nilsson har på tal om de kringstrykande djäknarna 

och studenterna erinrat om bestämmelserna i Örebro stadga 

1617, som strängeligen förbjöd papistiska förbindelser och just 

varnade för kringstrykande främlingar. 44 Nu vältrades den statliga 

kontrollen över på biskopar och präster. Det hör till bilden 

och bör noteras, att bestämmelserna om rotemännens kontroll 

över prästernas ministeriella uppgifter tillkom på samma riksdag. 

Den inre kontrollen hade också som en uppgift skydd mot yttre 

fiender. 

Prästernas opposition mot att utnyttjas för militärstatens uppgifter 

fanns under hela 1620- och 1630-talen. Därefter skedde en 

förändring genom att skatterna lades om från personer till gårdar 

och utskrivningarna alltmer kom att skötas av särskilda kommissarier. 

45 Men prästerna fortsatte med att genomföra kyrkobokföringen 

för kyrkans egen skull och till dess fromma, inte minst för 

kyrkodisciplinens skull. 1686 års kyrkolag ålade dem sedan ytterligare 

uppgifter och nu till statens gagn. 46 

Här har hävdats och det starkare än hos tidigare forskning, att 

prästerskapets längder går tillbaka till medeltiden och sedan 

fortsättet. De funktioner de då fyller, tycks dels ha gällt rent 

kyrkliga förrättningar av typen förböner o dyl, dels haft en räkenskapsmässig 

anknytning antingen för kyrkan eller för prästerna 

själva. Längderna betraktades som vederbörande prästs egendom 

och har därmed under tidernas lopp kommit att förstöras. I 

några fall finns dock rester eller fullständiga längder bevarade. 

Det sistnämnda gäller 1500-talet. Under Gustav II Adolfs tid 

sker en förändring så, att staten söker utnyttja prästernas längder 

för sina ändamål: skatter, utskrivningar och kontroll. Delvis 

knyter man därvid an till en äldre utveckling alltifrån Gustav 

Vasa och framåt, då det gäller de kyrkliga förtroendemännen och 

deras uppgifter. Vid 1617 års örebroriksdag sker dock en ytterligare 

skärpning, så att staten då fick kontroll över även prästernas 

uppgifter. Biskopar som Johannes Rudbeckius och Johannes 

Botvidi blev trogna kungatjänare, trots ett intensivt motstånd 

från många präster och församlingsmedlemmar. Först 1686 års 

kyrkolag skulle till fullo och i hela riket kunna genomföra den 

kungliga linjen innebärande full statlig kontroll över sockenborna. 

44 lbid . 

•• lbid s 19. 

46 lbid s 19 ff. 

59

De förpassades kohort- ett källmaterial och dess 

människor 

Inledning 

Av Bodelanzon 

År 1901 inrättades en extra länsmanstjänst i Charlottenberg för 

att "underlätta ordinarie kronolänsmannens . . . betungande arbetsbörda 

med anledning av den alltmer tilltagande utvisningen 

från Norge av svenska personer i utblottat tillstånd" . 1 Genom 

Jösse Härads västra kronolänsmansdistrikt löpte sedan 1865 järnvägen 

Kongsvinger-Charlottenberg. De förpassade sändes per 

järnväg: enkel biljett Charlottenberg. Strax söder härom låg 

Vedbo västra länsmansdistrikt i Dalsland. Ä ven här fick man 

motta många förpassade. Åren 1893 och 1894 utvisades 68 resp 

98 svenskar med en första anhalt hos distriktets länsman, som var 

stationerad i Dals-Ed. Efter sekelskiftet var antalet förpassade 

än högre: 1901-127, 1902-126, 1903-159, 1904-187, 1905-148. 

Efter unionsupplösningen inträdde en nedgång till 1890-talets 

nivå. Också Dals-Ed låg utefter en järnvägslinje, som förband 

Sverige och Norge, linjen Kristiania-Komsjö-Dalslandsbanan, 

invigd 1879. 

Denna s k fattigskjuts- som för övrigt även gick i motsatt 

riktning- pågick i runda tal i sjuttio år med början från senare 

hälften av 1800-talet. Landshövdingen i Karlstad lät, i samband 

med inrättande av den extra länsmanstjänsten, göra en tjänstemannautredning 

av förpassningstrafiken. Han fann därvid, att de 

utvisade kunde hänföras till tre huvudkategorier: straffade, fattigvårdsunderstödda 

samt "svenska undersåtar, som i Norge 

varit föremål för sjukvård som de saknat medel att gällda" . 2 

Formellt-juridiskt är denna indelning säkert korrekt. Men den är 

urvattnad. Förpassningens människor och livsöden kan självfallet 

inte "förpassas" till en så enkel administrativ formel. 

Vad var det för människor som förpassades? Var det amerikaemigranter 

som "navigerat" fel både geografiskt och socialt? 

Kanske hantverksgesäller som råkat i tillfällig förlägenhet? Eller 

' Vedbo västra länsmansdistrikt, vol F Il:1, FV:l. 

2 KB:s protokoll i landskansliet d 3 febr 1903. Jösse västra länsmansdistrikt, A VI: l. 

Förpassningsbesluten stöddes huvudsakligen på följande två förordningar: dels 

KF av d 15 febr 1855 ang ersättning för understöd som fattigvårdssamhällena i 

resp Norge och Sverige lämnat nödlidande personer från andra riket, dels den 

norska "Lov om anmeldelse av reisende og fremmende" av d 4 maj 1901. Den 

senare tillkom under intryck av s k sågfilardebatten under 1890-talet och skall 

knappast sättas i samband med unionskrisen. 

61

var det arbetsskygga, lösdrivare? Var det rallare? Vilka de än 

var, så har vi lite till mans råkat litterära motsvarigheter. Inte på 

det viset att romanerna och dikterna skulle ha förpassningar som 

huvudmotiv eller utvisade som huvudpersoner. Nej, men i litteraturen 

möter vi arbetsvandrare·i helfigur, personer som ibland 

var i farlig närhet av lösdrivarlagstiftningens gränsmarker. I fattigskjutsens 

källmaterial däremot möter vi arbetsvandrare fångade 

vid en tidpunkt och i ett sammanhang, nämligen det polisiära. 

Arbetsvandrare i två speglar: å ena sidan författarens humana, å 

andra sidan ämbetsmannens strikt polisiära. Landshövdingeämbetets 

kategorisering av de förpassade- straffade, fattigvårdsoch 

sjukvårdsunderstödda- är en utmärkt illustration på det 

enögda ämbetsmannaperspektivet. 

Syftet med föreliggande artikel är att presentera e.tt källmaterial 

som ger nya aspekter på migrationen främst under industrialiserings- 

och urbaniseringsperioderna, ett källmaterial som ger 

andra infallsvinklar till migrationen än vad husförhörslängder 

och flyttningslängder ger. Ett källmaterial som vare sig är "hemligt" 

eller egentligen okänt men likväl fortfarande oanvänt, nämligen 

polisens förhörsprotokoll med arbetsvandrare som förpassats 

från Norge. 

Källorna och arbetsvandramas vardagsdrama 

I skönlitteraturen är arbetsvandringar en gouterad motivkrets. 

Ett brett person- och typgalleri befolkar Mobergs, Martinssons, 

Fridegårds, Hedenvind-Erikssons, Hamsuns m fl "migrationsprosa". 

Lyriken har också bidragit: t ex Karlfeldts diktning. Vilhelm 

Mobergs resp Harry Martinssons amerikaemigranter resp 

yrkesluffare är väl de som stått sig längst, åtminstone litterärt 

sett. Karl Oskar och Kristina har med åren blivit ett slags nationalkaraktärer, 

i vart fall älskade som idealtyper för den svenska 

bondenaturen. Bolle och Sandemar är på sätt och vis KarlOskars 

motsats: dessa (landsvägens) vandringsmän är samtidigt människosjälens 

"upptäcktsresande." De är vandrare i tankens värld, 

utan tid och rum, drömmare och filosofer. I Martinssons verk 

skymtar också de som kallades arbetsskygga, lösdrivarna. Alla är 

de på ett eller annat sätt offer för "utvecklingen." Bolle är 

hantverkaren (cigarrmakaren), som gick under i den maskinrullande 

cigarrettens segertåg. 

En annan sorts migranter möter vi i Gustaf Hedenvind-Eriks 

Sons romaner och noveller, vilsekomna i tillvaron liksom Martinssons 

vagabonder. Men Hedenvind-Erikssonsmobila anläggningsarbetare 

har formats efter en annan mall: de är arbetets 

heroer. De arbetsvandrare Karlfeldt skildrar på hemväg till Tuna 

hörde hemma i bondesamhället. I forskningen har de kallats 

62

"herrarbetare". Deras vandring var en förutbestämd tur och 

retur. Under några ljusa sommarmånader förde de en knalletillvaro, 

säljande bondeslöjdens produkter. Karlfeldt har målat ett 

vykort, masar och kullor som arbetsvandringens "sommargäster." 

På senare år har också den historiska forskningen ägnat sig åt 

arbetsvandringens problematik. Etnologen Göran Rosaoder 

publicerade 1967 ett digert arbete om det s k "herrarbetet", 

dalfolkets säsongvisa arbetsvandringar. Några år därefter trycktes 

de första avhandlingarna om emigrationen, Lars Ljungmarks 

om emigrationen till Minnesota resp Fred Nilssons om utvandringen 

från Stockholm. Det stora emigrationsprojektet vid historiska 

institutionen i Uppsala förflyttade efter hand intresset från 

emigration, via migration och social rörlighet till demografiska 

problemställningar. 

Migrationshistoriska studier bygger huvudsakligen på källor ur 

kyrkoarkiven, i förstone husförhörslängder och flyttningslängder 

men också födelse-, vigsel- och dödböcker. Detta material har 

sin styrka vid besvarandet av standardiserade demografiska frågeställningar. 

Problemställningar om befolkningens eller befolkningsutsnitts 

nativitet, mortalitet, civilståndsfördelning, familjebildning, 

åldersfördelning osv. Materialet lämpar sig också väl 

för longitudinella person- och kohortstudier samt självfallet även 

för studier kring geografisk och social mobilitet t ex inflyttning 

till städerna, rekryteringen av arbetskraft i skilda näringsgeografiska 

områden m m. Denna forskningsmodell utgjorde själva 

grundkonceptionen för socialhistoriska studier från 1970-talet. 

Historikerna inspirerades av samhällsvetenskapen - statistiker, 

demografer, kulturgeografer. Forskningsmodellens starka koncentration 

till demografiska faktorer beror kanske lika mycket på 

att källmaterialet rent av "förleder" forskarna till sådana aspekter. 

Men det vore inte lyckligt för socialhistorien att definieras 

som historisk demografi eller demografisk historia, vilken betydelse 

man nu önskar lägga i begreppet. 

Diskussionen om det kyrkliga folkbokföringsmaterialet som 

källmaterial för i första hand befolkningshistoriska studier har i 

huvudsak rört frågan om materialets inre källvärde. Den aspekten 

är inte aktuell här. Vad jag vill peka på är, att detta källmaterial 

t ex inte lämpar sig för att besvara frågor, som rör människans 

vardagsdrama. • 

De senaste årens forskningar har påvisat en högr(Mig befolkning 

under industrialiseringsepoken. Den inrikes befolkningsomflyttningen 

var mycket större än vad man tidigare anat. Det 

har visat sig att arbetsvandringar inom landet var ett alternativ 

. till emigration. Vissa delar av industrin rekryterade sin arbetskraft 

från denna rörliga reservoar av arbetsvandrare. Men vi vet 

63

dagarbetare på olika ställen i Blekinge bl a hos en "onkel" i 

Järnsjö socken. De senaste två åren hade han varit till sjöss- en 

tid med hyra på en Stockholmsbåt. Senast påmönstrade han i 

England, på S/S Westmanröd av Horten och avmönstrade i 

Moss. Ankom till Kristiania strax därpå. 

Denna berättelse är typisk i sitt slag. Den verklighet som 

beskrivs delades av många sjömän: omväxlande arbete tilllands 

och till sjöss. Det är tydligt att de uppfattar sig som sjömän. Det 

är deras identitet. Arbetena på landbacken ,var ofta tidsbegränsade 

och okvalificerade t ex "kajarbete", "på sågbruk" etc. 

Man kan - inte utan fog - överföra detta resonemang till 

andra redan omnämnda kategorier: garvarna, snickarna, murarna, 

målarna, skräddarna osv. Yrkesbeteckningar anförda inför 

myndigheter var avsedda att ingjuta förtroende; risken fanns ju 

att bli betraktad och behandlad som "lösdrivare". Den sortens 

"visitkort" är det förmodligen fullt av i bland annat kyrkoböckerna. 

Inte desto mindre kan man förmoda att yrkesbeteckningar 

utgör en subjektivt upplevd identitet, för vederbörande i hög 

grad reell. Förhörsprotokollens vittnesbörd är emellertid klar; 

yrkesangivelsen berättar inte hela sanningen om hur människor 

försörjer sig. 

3. Sjukdom och olyckshändelser 

I december 1895 utverkade länsstyrelsen i Karlstad en järnvägsbiljett 

till Uppsala för trettioettårige muraren Johan Adolf Karlsson. 

Tre år tidigare hade han kommit till Norge och haft plats i 

Kristiania "till dess han intogs på rigshospitalet för lungsot". 

Hans senaste svenska mantalsskrivningsort var Uppsala. Några 

månader tidigare, i augusti 1895, hade länsstyrelsen försett skomakaren 

Gustaf Eriksson (född 1867 i Linköping) med pass och 

biljett till Stockholm. Han hade kommit till Norge 1890, men 

intogs på sjukhus i Kristiania och hemsändes till Sverige: "bodde 

i Stockholm och hade arbete hos skomakare Olsson vid Munkbron". 

Anläggningsarbetaren Johan August Svensson påkördes 

på gatan i maj 1913 i Kristiania. Samma dag inlades han på det 

kommunala sjukhuset och "belastade" efter hand fattigvården. 

Vad som relaterats ovan kan synas vara i trivialaste laget. Alla 

människor råkar väl ut för sjukdomar! I många fallleder dessa 

till sjukhusvistelse. Jovisst, men poängen ligger på det metodiska 

planet. När kyrkoböckerna berättar om sjukdomar och olycksfall 

- och för den delen sjukhusvistelser- brukar det vara som 

dödsorsak. Sällan bokförs sjukdomar av övergående art- även 

om de förorsakat förändringar i människors liv. I nu nämnda fall 

förorsakade sjukdomar och olycksfall en rad förändringar som 

kyrkoböckerna knappast skulle notera. Vi får reda på att perso- 

67

nerna ifråga återkommit till mantals- och kyrkoskrivningsorten, 

men uppgifter om orsakerna och sjukhusvistelsen och eventuell 

ytterligare konvalescens får vi söka i annat källmaterial. 

4. Kontakter med hemorten 

En aspekt på migrationen som såvitt bekant inte behandlats i 

forskningen är kontakten med anhöriga och hemorten. I föreliggande 

material, som till stor del utgörs av unga, ogifta människor, 

nämns i bland att han/hon "besökt hemmet". Det rör sig 

här om besök som ligger nära förpassningstidpunkten. Men sådana 

besök noteras överhuvudtaget inte i flyttningslängder eller 

husförhörslängder - där införs bara definitiva förändringar av 

vistelseorten. Vittnesbörd av det här slaget är ju av historiskt 

intresse, inte så mycket för det sentimentala värdet (familjesammanhållning), 

utan mer för vad det antyder om hemortens betydelse 

för dessa arbetsvandrare. Ovissheten beträffande flyttningarnas 

mål (stationer) har sannolikt varit stor för de flesta, men ett 

alternativ har alltid varit aktuellt: hemorten. Hur lång tid kunde 

kontakten med föräldrahemmet (och hemorten) vara bruten? 

Under vilka omständigheter bröts kontakten definitivt? Svar på 

dessa och närliggande frågor ges inte i föreliggande material. 

Men här och där kan man hitta uppgifter som kastar något ljus 

över detta problem. 

I början av mars år 1900 förhördes Albert T Olsson från 

Tunhem (f 1871) inför KB i Karlstad efter utvisning från Kristiania. 

Han uppgav sig, ha lämnat föräldrahemmet år 1888, men 

kunde inte uppge föräldrarnas aktuella hemvist. Han antog att de 

vistades i det närbelägna Vargön. "Underrättelser" från föräldrarna 

hade han inte mottagit på "fyra eller fem år". KB utverkade 

pass och biljett till Tunhem. 

5. Splittrade familjer 

Endast en mindre del av svenskarna i Norge utvisades. Antalet 

svenskar var enligt folkräkningarna följande: 

1866- 15 800 1876-29 300 1891-38 ()()() 

1901-49 600 1910-38 600 

Åtskilliga svenskar, inte minst från de västsvenska landskapen, 

bosatte sig och bildade familjer i Norge. Efter sekelskiftet var det 

fråga om en nettoutvandring. 

I flera fall hände det att myndigheterna för längre eller kortare 

tid splittrade sådana svensk-norska familjer. Den trettioettårige 

bleckslagaren K G Bäckstedt, bördig från Linköping, kom första 

gången till Norge via Värmland i augusti 1894, men hemsändes 

68

till Sverige i maj 1895 sedan en olyckshändelse gjort honom 

oförmögen till arbete "för en tid". I Sverige uppehöll han sig 

blott ett par dagar och återvände sedan till Kristiania. Där arbetade 

han "oavbrutet på skilda verkstäder tills han den 20 januari 

år 1900 bröt benet och låg sjuk till påsken då han började arbeta 

igen till nu. Har ej kunnat betala hela sjukvården och därför 

hemskickad". Så lyder protokollet hos länsstyrelsen i Karlstad 

den 14 september 1900. Bäckstedt fick biljett till Stockholm där 

han varit mantalsskriven 1887-1893. Men han lämnade hustru 

och två barn i Kristiania. Hustrun, som var född i Halden av 

norska föräldrar, kom emellertid samma väg ett par månader 

senare med barnen. Också de förpassades. 

6. Kringflackande prostitution 

Källmaterialet ger flera exempel på en speciell form av prostitution 

nämligen den ambulerande eller kringflackande. I den mån 

detta material fångar upp prostituerade rör det sig självklart om 

geografiskt rörliga. Det betyder ju inte att den rörliga prostitutionen 

var särskilt utbredd bland dem. Reglementeringen- som 

syftade till medicinsk och social kontroll av prostitutionen - 

motverkade med säkerhet "arbetsvandringar" inom yrket. 

Artonånga AM Beckman från Ekshärad uppgav att hon vid 

sexton års ålder (1898) rest till Stockholm och haft plats på 

ångaren Tjust under sommaren. Under hösten "fick hon plats på 

Kafe i Stockholm och var där till våren 1899 då hon upptogs på 

besiktningsbyrån samt var prostituerad i Stockholm tills hon 

ådömdes två månaders tvångsarbete. Avtjänades i Norrköping, 

utsläpptes 27 mars 1900. Från Norrköping forslades hon till Ekshärad 

och var hemma tills i maj, då hon reste till Kristiania och 

levde av sömnad då hon i tisdags togs av polisen för fylleri. Har 

inga medel". Så avslutades förhörsprotokollet den 24 maj 1900 

inför KB i Karlstad. Samma dag "intogs" hon på kurhuset för 

vård. Men hon rymde ett par veckor senare tillsammans med en 

annan patient vid namn Hulda Sundström samt begav sig till 

"Sundströms föräldrar i Karlstad och stannade där tills tåget gick 

kl l fm den 5 september. - Reste därefter till Kristiania där hon 

togs i förvar på fredagen och fördes till sjukhuset där hon varit 

sedan i fredags i förra veckan till onsdags em den 12 dennes". 

Allt enligt protokollet inför KB i Karlstad den 14 september. 

Som arbetsvandring är denna ovanligt dramatisk. Men den 

skall inte läsas som en äventyrsberättelse. Inte bara behandlingen 

hon fick utan också språkbruket röjer att myndigheterna 

betraktade Beckman som en person som förverkat sin rätt till 

frihet. Som patient på kurhuset är hon "intagen", dvs närmast 

behandlad som en kriminell, notorisk och oförbätterlig. 

69

7. Lösdrivaren - vem var han? 

I arbetsvandrarkollektivet stod "lösdrivaren" lågt på den sociala 

rangskalan. Än lägre räknades väl bara kriminella, om de inte 

förenades i en och samma person. Sett ur myndigheternas ögon 

var lösdrivaren rätt och slätt en arbetsskygg lätting, en luffare. I 

förvaltningens språkbruk är dock sådana moraliserande begrepp 

sällsynta. Lösdrivaren var i lagens mening en person som var 

sysslolös, medellös, förde ett kringstrykande liv utan att söka 

arbete och som förde ett sådant levnadssätt att risk uppstod för 

allmän säkerhet, ordning eller sedlighet. 6 Föreliggande källmaterial 

rör förpassningar, inte anklagelser för lösdriveri. Men i materialet 

finns åtskilliga personer som (tidigare) i Sverige anhållits 

och dömts eller varnats enligt lösdrivarlagen. Här får vi en inblick 

i "lösdrivarens" tillvaro där utgångspunkten inte är en 

anklagelse för lösdriveri. Om detta material ger "upprättelse" åt 

lösdrivarna må vara osagt, det intressanta - ur metodisk synpunkt 

- är att dessa förhörsprotokoll ger oss möjlighet att 

undersöka huruvida "förseelsens" art inverkade på tjänstemännens 

skildring av lösdrivarnas tillvaro. 

Den femtioårige garvaren Frans A Rydell från Norrbärke sn i 

Kopparbergs län, förpassades i mars år 1914 av polismästaren i 

Brevik. Enligt protokollet hade han straffats fem gånger i Sverige 

för lösdriveri. Han anhölls nu för "beruselse" och utvisades med 

hänvisning till lagen om "anmeldelse av reisende og fremmende" 

. 

Rydell uppgav sig ha varit i Norge i nio till tio år med olika 

avbrott. De sista tre åren hade han varit bosatt där. Han förevisade 

en "opholdsbok" utfärdad den 20 april 1911 av polisen i 

Kragerö. Han hade försörjt sig som "garvarsvend" i skilda städer: 

i Kragerö 7,5 månad hos garvare Grötting, i Trondheim 6 

månader hos Hansen, i Bergen 6 månader hos Michelsen, i Moss 

5 veckor, i Porsgrunn 6 veckor hos Forsberg. Sedan den 15 

december 1913 var Rydell arbetslös, dvs i tre månader. ' 

Sedan den l november 1913 hade han varit medlem i garvarnas 

fackförbund. Kontingent hade erlagts t o m den 15 december. 

Förbundet hade understött honom med 4 kr under den tid han 

varit arbetslös och yrkeskollegor hade också bisträckt. Däremot 

hade han inte mottagit fattigunderstöd. Vid gripaodet hade han l 

krona i kontanter. 

I början av februari 1905 stod den tjugosj_uårige grovarbetaren 

Erik Wilhelm Nyberg från Ramsberg sn i Orebro län inför KB i 

Karlstad, förpassad från Hamar. Han utvisades p g a att han 

saknade medel att försörja sig samt avsaknad av uppehållsbok. 

Från konfirmationen 1894 till år 1897 hade han tjänat som dräng 

• Lösdriverilagen 1885 d 12 juni. 

70

på olika gårdar i hemsocknen. Från hösten detta år och ett år 

framåt hade han haft arbete vid skinnskattebergs gruvor. Därefter 

till hösten 1903 hade han varit anställd som anläggningsarbetare 

vid järnvägsbyggena Engelsberg-Vansbro, Örebro-Krylbo, 

Falun-Vansbro, Karlstad-Munkfors m fl. I slutet av september 

1903 dömdes han för lösdriveri. Efter avtjänade tre månaders 

tvångsarbete hade han haft "arbete på olika platser till början av 

januari månad 1905 då han begav sig till Norge". Knappt en 

månad senare utvisades han. 

Dessa båda personer skiljer sig inte markant från övriga arbetsvandrare 

i "förpassningskohorten". Båda kunde räkna sig till 

yrkesgrupper som av tradition förde ett rörligt levnadssätt. De 

var inte formellt ailhållna för lösdriveri men uppfyllde (de svenska) 

villkoren härför: sysslolösa, medellösa och kringstrykande. 

Man skulle kunna säga arbetslösa eller arbetssökande, medellösa 

och med ett rörligt levnadssätt. I stort sett hela "förpassningskohorten" 

faller därmed farligt nära vad lag och myndigheter 

betecknade som lösdrivare. Förvaltningens "människosyn" var 

av allt att döma föråldrad, i varje fall motsvarade den inte det 

gryende industrisamhällets egalitära syn. 

Avslutning 

När lundahistorikern Lars Arne Norborgs bok "Källor till Sveriges 

historia" utkom år 1968 blev den en välkommen källorlentering 

för universitetsstuderande i historia och närliggande ämnen. 

Källurvalet bestämdes av forskningsläget, dvs sådana källor som 

stått i centrum för den aktuella forskningens intresse. Med tanke 

på att det var en forskare/lärare och inte en arkivman som 

svarade för innehållet är den urvalsprincipen inte svårförklarlig. 

Intressant och betecknande för forskningsläget år 1968 var att 

folkbokföringens källmaterial inte ägnades någon mer utförlig 

behandling. Vid den tiden var den socialhistoriska "vågen" inom 

svensk historieforskning ännu knappt märkbar. Under de senaste 

femton åren däremot, har kyrkoböcker, mantalslängder och annat 

folkbokföringsmaterial använts i snart sagt var och varannan 

avhandling. Kunskapen om detta källmaterials användningsområden, 

svagheter och styrka såväl som användningen av det, 

har ökat på ett sätt som inte var förutsebart för en handboksförfattare 

av år 1968, oavsett om han var forskare eller arkivman. 

Inte minst har materialet använts inom områdena historisk demografi, 

social och geografisk rörlighet. I detta sammanhang 

intresserar främst den sistnämnda aspekten, och dess människor 

arbetsvandrarna. 

För den som är intresserad av arbetsvandrarens vardag är det 

polisiära materialet inte utan förtjänster. Medan författare kan 

71

tillåta sig att dikta fritt kring verkligt och overkligt, måste historiker- 

självlärda eller skolade- bygga sin verklighet på byggstenar 

tillkomna i ämbetsmannens verkstad. Arbetsvandrama dyker 

också upp i andra källor än det polisiära. Vi finner dem i 

prästernas flyttningslängder och församlingsböcker. Vi hittar 

dem i mantalslängderna och annat borgerligt folkbokföringsmateriaL 

Det är i jämförelse med folkbokföringens källor som det 

polisiära materialet har unika förtjänster. 

Folkbokföringsmaterialet har ytterst lite att berätta om människors 

vardag. Det gör halt inför en sådan problematik. Husförhör§längder 

och flyttningslängder är sådant att det berättar mer 

om begreppet arbetsvandrings senare led än om den förra. Vi får 

reda på vart arbetsvandrare, och för den delen mer bofasta, 

flyttar, när de flyttar, med vem de flyttar och vilket "visitkort" 

(yrkestitel) de för med sig. Men det görs ingen skillnad mellan 

påtvingade och frivilliga flyttningar. I det polisiära materialet 

kommer vi närmare arbetsvandrarens vardag: arbetslösheten, de 

fruktlösa vandringarna från ort till ort i sökandet efter arbete, 

arbetsplatser, arbetsgivare, tillfälliga jobb och mindre tillfälliga. 

Här berättas om sjukdomar, olycksfall, fylleri och kriminalitet. 

Polismaterialets bild av vardagen är långt ifrån det linjära, den är 

fylld av de krokiga livsödenas många motigheter och barriärer. 

Kort sagt vardagens eget drama. Sålunda och slutligen: där folkbokföringsmaterialet 

är blankt, för oss polismaterialet en bit 

närmare en konkret bild av denna uppbrottets vardag. 

Sommary. The cohort of vagrants. A source material and the 

people who appear in it. By Bode Janzon. 

The present study has two purposes: l) to describe a source 

material of police origin retating to the migrant labourers who 

about the tum of the century were ordered to leave Norway for 

Sweden and vice versa, and 2) briefly to present a few life storles 

which can be traced in these documents. 

At the office of the Provindal Govemor at Karlstad, supreme 

police authority in one of the provinces where migrant labourers 

from Norway were received, these people were classed in three 

groups: those who had been punished, those who received public 

relief, and those who received public medical assistance. From a 

formal and legal point of view the classification is correct bu t i t is 

also a goodillustration of the narrow official perspective. 

The core of the source material consists of the police interrogation 

reports. Using them as a starting-point the historlan is in a 

position to get close to the everyday life of the migrant labourers: 

their futile wanderings from place to place in search of jobs, 

72

unemployment, temporary and less temporary work. The material 

contains stories of illness, accidents, drinking, crimes, prostitution, 

disrupted families and many other things. In romparison 

with these reports the limitations of the highly praised Swedish 

national registration material stand out clearly. The latter contaiDs 

more information about the geography and chronology of 

the labourers' wanderings, less about their work and everyday 

life. Samewhat exaggeratedly you might say that the picture 

given by the national registration material is bloodless, whereas 

the police material has caught many of the adversities and barriers 

of the meandering livesofthese people. 

73

Föreningen anslöts redan 1936 till Statens tjänstemannanämnd, 

senare benämnd statstjänstemännens riksförbund (SR). 

1947 bildades Sveriges Akademikers Centralorganisation (SA 

CO). Året därpå diskuterades inom ARK en anslutning till den 

nya organisationen. Föreningen blev medlem i SACO från l juli 

1949. Den var under några år ansluten till både SR och SACO. 

1953 utträdde ARK ur SR i likhet med ett antal andra organisationer 

som varit dubbelanslutna. 

I slutet av 1953 diskuterades i ARK:s styrelse ett förslag från 

SACO att slå samman medlemsorganisationerna till större enheter, 

bl a på kultursektorn. Dessa planer kom emellertid inte att 

fullföljas. I stället tillkom en kanslikartell, till vilken ARK anslöts. 

Kartellen övertog i slutet av 50-talet ARK:s ekonomiska 

förvaltning. 

Diskussionen om en sammanslagning till . större enheter återupptogs 

i början av 1970-talet. 1973 bildades DIK-förbundet 

(dokumentation, information, kultur). Förbundet organiserar 

bl a arkivarier, bibliotekarier, museimän och informatörer. 

ARK utgör sedan 1973 en delförening inom DIK-förbundet. 

Föreningen är representerad i förbundets styrelse och många av 

förbundets organ. 

ARK hade vid grundaodet 29 medlemmar. Medlemsantalet 

höll sig i stort sett konstant fram till mitten av 1950-talet, då nya 

medlemskategorier tillkom. Det var ännu 1962 endast 45. Under 

1970- och 1980-talen har utvecklingen gått snabbare, från 105 

medlemmar 1974 till3481985. 

Den snabba medlemsutvecklingen beror delvis på övergångar 

från andra fackliga organisationer. Huvudorsaken är dock arkivyrkets 

expansion. Antalet arkivarier vid de statliga arkivinstitutionerna 

har inte ökat särskilt mycket. Däremot har antalet akademiskt 

utbildade arkivarier i kommuner och landsting, vid folkrörelsearkiv 

samt hos statliga myndigheter ökat kraftigt. En stor 

del av dessa arkivarier har gått igenom kurs i arkivkunskap vid 

Stockholms universitet. Dessutom har andra medlemskategorier 

tillkommit under 1970-talet, t ex arkivarier vid dialekt-, ortnamns- 

och folkminnesarkiven samt svenskt visarkiv (DOVA), 

samt vid svenskt musikhistoriskt arkiv. 

3. Förtroendemän 

Medlemskårens förändrade sammansättning har avspeglats i styrelsen. 

Under perioden 1936-1962 leddes föreningen av riksarkivtjänstemän. 

Därefter har de flesta ordföranden hämtats från 

andra arbetsplatser. 

76

ARK:s ordförande 1936-1985: 

1936 Arne Forsell, riksarkivet 

1937-1939 W alfrid Enblom, riksarkivet 

1940-1942 Einar W rem, riksarkivet 

1943-1947 Tor Berg, riksarkivet 

1948-1956 Olof Jägerskiöld, riksarkivet 

1957-1958 Nils F Holm, riksarkivet 

1959-1962 Erik Grill, riksarkivet 

1963-1973 Sven G Haverling, krigsarkivet 

1974-1975 Nils Rosquist, utrikesdepartementet (senare riksarkivet) 

1976-1978 Lennart Rennel, SCB 

1979-1981 Britt Hedberg, landsarkivet i Uppsala (senare riksarkivet) 

1982-1984 B jöm Lindh, landsarkivet i Uppsala 

1985 Staffan Smedberg, riksarkivet 

4. Verksamhet 

Föreningens verksamhet har bl a koncentrerats på följande: lönefrågor, 

utbildning och behörighetskav samt arkivyrkets status. 

Verksamheten har naturligtvis ändrat karaktär, bl a beroende på 

utvecklingen från en förening för enbart riks- och landsarkiven 

till en rikstäckande organisation. De lokala frågorna har allt mer 

övertagits av arbetsplatsföreningar. 

Lönefrågor 

Redan det första året diskuterades lönefrågor i föreningen. Den 

17 december 1936 beslöts att inge en skrivelse till Kungl Maj:t 

om lönegradsplaceringen för arkivarier. Detta var inledningen 

till 50 års arbete för att förbättra arkivariemas löner. statstjänstemännens 

löner fastställdes under 1930- och 40-talen i huvudsak 

genom beslut av statsmakterna. De statliga utredningarna som 

behandlade lönefrågan var därför mycket viktiga att bevaka. 

ARK avgav bl a remissvar på deras betänkanden. Man arbetade 

också med mer direkt påverkan på beslutsfattarna. Redan 1937 

uppvaktade föreningen ecklesiastikministern och under 1940talet 

sökte man påverka riksdagsmän för sina syften. I diskussionerna 

och argumenteringen gjordes mycket ofta jämförelser med 

läroverksläramas löner. Föreningen agerade ofta i samarbete 

med bibliotekariemas och museimännens fackliga organisationer. 

Det kan vara av intresse att notera att ARK genom kungl brev 

den 25 februari 1938 tillerkändes förhandlingsrätt i förhållande 

77

till riksarkivet. Enligt den förordning (1937:292) som reglerade 

sådana förhandlingar kunde man förhandla om tjänstemännens 

"arbets- och avlöningsvillkor ävensom beträffande tillämpningen 

av sådana villkor". I föreningens arkiv har emellertid inte påträffats 

några belägg för formella förhandlingar med riksarkivet under 

de första årtiondena. 

Under 1950-talet kommer löneförhandlingar in i bilden på ett 

helt annat sätt än tidigare. Före 1977 skedde dessa på central 

nivå. Detta gällde även förhandlingar om lönegradsuppflyttning 

för enstaka tjänster. ARK föreslog yrkanden till SACO. 1977 

överfördes förhandlingar om lönegradsförändringar till lokal nivå. 

Detta har naturligtvis förändrat ARK:s roll. Mer principiella 

frågor dominerar nu föreningens agerande på löneområdet. Utöver 

lönesättningen vid riksarkivet, landsarkiven och krigsarkivet 

har särskilt de kommunala tjänsterna kommit i blickpunkten. 

Lönesättningen för dessa har nämligen varit synnerligen ojämn 

och är fortfarande i många fall mycket otillfredsställande. 

Behörighetsvillkor och meritvärdering 

Frågan om behörighetsvillkor för tjänster vid riks- och landsarkiven 

har varit aktuell vid flera tillfällen. Den var föremål för 

diskussion några gånger under 1940- och 1950-talen i samband 

med ändringar av riksarkivets instruktion. Denna reglerade vid 

denna tid i detalj vilka ämnen som kunde ingå i en grundexamen 

för behörighet till en arkivarietjänst. Diskussionen gällde vid 

några tillfällen förslag till ändringar i förteckningen över ämnen. 

Den stora stötestenen kom emellertid att bli kravet på licentiatexamen. 

Denna fråga togs upp vid flera tillfällen,bl a i samband 

med en revision av instruktionen 1958. Föreningen beslöt då att 

kravet på lic-examen borde behållas. 

1974 ingavs ett antal dispensansökningar från kravet på licexamen 

till Kungl Maj:t. Dessa remitterades till riksarkivet, som 

i sitt svar föreslog en utredning av frågan. Med anledning härav 

beslöt ARK:s styrelse den 12 november 1974 att göra en enkät i 

frågan till medlemmarna. 

Av de inkomna svaren framgick att mindre än en tredjedel av 

de svarande förordade helt oförändrade behörighetskrav. Nära 

hälften ( 43 %) ville dock ha kvar kraven för l :e arkivarietjänster. 

styrelsen beslöt därefter att hos utbildningsdepartementet begära 

att få delta i en kommande utredning. I samband med att 

regeringen biföll ett antal dispensansökningar uppdrogs åt riksarkivet 

att utreda frågan. ARK fick under utredningens gång 

tillfälle att framföra synpunkter till riksarkivet. Frågan löstes så, 

78

att riksarkivets instruktion ändrades 1977, varvid alla formella 

behörighetskrav avskaffades. 

Frågan blev ånyo aktuell i början av 1980-talet, då den s k 

andrenska utredningen föreslog att forskarutbildning skulle återinföras 

som kompetenskrav för vissa tjänster, bl a 1:e arkivarietjänsterna 

vid riks- och landsarkiv samt tjänster vid DOV A. 

ARK:s styrelse förkastade i sitt remissvar förslaget vad gällde 

riks- och landsarkiven. DOV A: s representanter hade här en 

annan mening. För DOV A kunde man tänka sig ett återinförande 

av formella krav. 

Ä ven frågor om meritvärdering har behandlats av föreningen. 

Ett exempel är en diskussion 1946 om hur arkivmeriter skulle 

vägas mot vetenskapliga meriter. Man uttalade farhågor att personer 

med betydande vetenskaplig produktion men med ingen 

eller obetydlig arkivtjänstgöring skulle gå före personer med lång 

yrkeserfarenhet. 

Det var på 1940-talet inte självklart att all arkivtjänst skulle 

värderas lika vid tjänstetillsättningar. 1946 diskuterades hur 

tjänstgöring vid Stockholms stadsarkiv skulle värderas. Många 

ansåg att.den inte kunde likställas med tjänstgöring vid riks- och 

landsarkiv, eftersom SSA:s bestånd hade en annan karaktär än 

de statliga arkiven! 

Utbildningsfrågor 

Första gången arkivutbildning nämns i protokollen synes vara 

1958, i samband med en diskussion om behörighetskraven. Föreningen 

uttalade sig då om "värdet av en arkivutbildning" . 

Frågan blev ånyo aktuell i samband med biblioteksutbildningsutredningens 

arbete i slutet av 1960-talet. ARK avgav bl a 

remissyttrande över utredningens betänkande. Föreningen fick 

sedermera tillfälle att framföra synpunkter om utformningen av 

den kurs i arkivkunskap som inrättades vid Stockholms universitet 

1973. 

Yrkesfrågor i övrigt 

Arkivyrkets ställning har varit ett ofta återkommande tema. 

I mitten av 1940-talet diskuterades t ex risken att föreningens 

medlemmar i det allmänna medvetandet skulle sammankopplas 

med de s k arkivarbetarna, dvs personer som anvisats arbete 

genom arbetsmarknadskommissionens försorg. En förening för 

denna kategori antog 1945 ett namn som liknade ARK:s. En 

diskussion mellan de båda föreningarna ledde till att frågan löstes 

på ett sätt som kunde accepteras av ARK:s styrelse. 

Frågan om yrkets status har förblivit aktuell. Den akademiskt 

79

utbildade personalen inom arkivsektorn har haft och har fortfarande 

en sämre löneutveckling än andra grupper med likvärdig 

utbildning. En höjning av yrkets status och en ökad medvetenhet 

om arkivens betydelse i .samhället har setts som en metod att 

förbättra löneläget. Detta arbete har under de senaste två åren 

lett till att programskrifter utarbetats, en för hela arkivsektorn 

och en speciell för kommunala arkiv. 

5. ARK och arkivsamfundet 

ARK har under hela sin verksamhetstid varit en renodlad facklig 

organisation. Förslag i annan riktning saknades emellertid inte 

under föreningens första årtionde. Vid årsmötet 1940 föreslog 

Sten Engström att föreningen skulle omorganiseras till "en allmän 

svensk arkivmannaförening". Sten Landahl berättade då att 

frågan diskuterats redan i samband med ARK:s tillkomst. Det 

var emellertid enligt honom förenat med nackdelar att förena 

olika syften. 

Under 1940-talet diskuterades möjligheten att bilda ett särskilt 

"arkivariesamfund". Diskussionen gällde bl a hur ett sådant 

samfund skulle organiseras och hur det skulle kunna anknytas till 

ARK. Man föreslog bl a att ARK skulle utgöra en sektion av ett 

nytt samfund. Vid årsmötet 1950 meddelade ordföranden att han 

hade tagit upp frågan med den nye riksarkivarien, Ingvar Andersson. 

Denne hade "livligt sympatiserat med tanken." 

Svenska arkivsamfundet bildades 1952. Av ARK:s protokoll 

att döma torde föreningen ha haft en viss betydelse för samfundets 

tillkomst. 

6. Sammanfattning 

ARK:s historia illustrerar den starka utvecklingen inom arkivyrket 

under de gångna 50 åren. 1936 fanns utbildade arkivarier 

endast vid de statliga arkivinstitutionema. 50 år senare finns 

välutbildade arkivarier runt om i samhället, i statlig, kommunal 

och enskild tjänst. En annan viktig förändring är tillkomsten av 

en yrkesutbildning under 1970-talet. 

Föreningens arbete har under perioden förändrats radikalt 

samtidigt som föreningen ändrat karaktär från en lokal till en 

central organisation. Vissa centrala frågor är dock lika aktuella 

idag som 1936, t ex arkivariemas löner och deras ställning i 

samhället. 

80

Sommary. The 50th anniversary of the union of archivists and 

records managers - the Swedish Association of Archive Officials. 

By Staffan Smedberg 

The Swedish Association of Archive Officials (ARK) was formed 

in 1936 as a professional organization for those officials at the 

National Archives and the Regional Archives who bad a ulliversity 

education. Later the association also became open to other 

categories. Today it has members in the service of state and local 

government arehivat institutes and other state and local government 

agencies, and also members employed by organizations and 

companies. The number of members has grown: from 29 in 1936 

to 348 in 1985. The increase is among other things due to the 

expansion of the arehivat profession. 

The work has been focussed on questions of salaries, training 

and the status of the profession. The importance of these issues is 

as immediate today as it was fifty years ago. 

During the whole period the salaries of archivists and records 

managers have been lower than those of other groups with corresponding 

education. If you want to raise the salary position, it 

is essential that the professional status should be improved. One 

way of doing this is informing about the importance of records 

and archives, the degree of difficulty of the work, demands for 

training etc. In recent years ARK has worked to produce and 

distribute information material, among other things in the form 

of programme brochures. 

81

ARKIV SAMHÄLLE OCH FORSKNING - Visa filer

You also want an ePaper? Increase the reach of your titles

Delete template?

Save as template ?