Spår av Krig

En studie om att använda historiskt
källmaterial och kartor som möjliga
indikationer för att påträffa lämningar av krig
English title: IN THE YEAR 1788 TRACES OF WAR
A study about using historical documents and
maps as indicators, to locate remains of war
Kandidatuppsats i Arkeologi
Högskolan på Gotland
Vårterminen 2008
Författare: Louise Henriksson
Handledare: Åke Sandström
Jörn Staecker

Abstract
Henriksson, Louise 2008. Gotland University, Department of Archaeology and Osteology
In the year 1788 Traces of War – A study about using historical documents and maps as
indicators, to locate remains of war
En studie om att använda historiskt källmaterial och kartor som möjliga indikationer för att
påträffa lämningar av krig
War and armed conflicts is an undisputable well documented subject, but despite the amount
of information at hand, there is still little known about what kind of remains a war or a battle
leaves behind. Battlefield archaeology or war archaeology emphasis on the importance of
researching historical, as well as contemporary, fields of battle. The combination of historical
literature and archaeological data could bring forward new information that could either
falsify or verify historical theories and facts, which have in the past been looked upon as
valid. This thesis examines the possibility to use historical documents and maps, in
correlation with modern information, as indicators to establish probable areas where
remainder of battle could be located.
Keywords: Battle of Kviström 1788, battlefield archaeology, remains of battle, landscape
alterations, historical sources, remains of war
2

INNEHÅLLSFÖRTECKNING
1. INLEDNING………………………………………………………………........ Sid. 4
1.1 Introduktion……………………………………………………………………... Sid. 4
1.2 Syfte och frågeställningar Sid. 4
1.3 Metod…………………………………………………………………………… Sid. 5
1.4 Material och avgränsning……………………………………………………….. Sid. 5
1.4.1 Skriftligt källmaterial……………………………………………………... Sid. 5
1.4.2 Kartmaterial................................................................................................. Sid. 5
2. TIDIGARE FORSKNING……………………………………………………. Sid. 6
2.1 Slagfältsarkeologi………………………………………………………………. Sid. 6
2.2 Dansk-svenska kriget 1788-1789……………………………………………….. Sid. 8
3. MATERIALPRESENTATION - Anno 1788 Spår av Krig………………… Sid. 9
3.1 Kort historik över kriget mellan Danmark-Sverige 1788-1789………………… Sid. 9
3.2 Förberedande händelser………………………………………………………… Sid. 10
3.2.1 Danska sidan................................................................................................ Sid. 10
3.2.2 Svenska sidan……………………………………………………………... Sid. 11
3.3 Slaget vid Kviström, 29 september år 1788…………………………………….. Sid. 12
3.4 Landskapet år 1788............................................................................................... Sid. 15
3.5 Landskapet år 2008……………………………………………………………... Sid. 17
3.5.1 Fornlämningar……………………………………………………………. Sid. 19
4. ANALYS OCH DISKUSSION ……………………………………………….. Sid. 23
4.1 Slagfältet i landskapet…………………………………………………………... Sid. 23
4.2 Lämningar i landskapet......................................................................................... Sid. 24
4.3 Bibehållenheten av slagfältet i det moderna landskapet………………………... Sid. 28
5. RESULTAT……………………………………………………………………. Sid. 29
6. SAMMANFATTNING………………………………………………………... Sid. 30
7. REFERENSER………………………………………………………………… Sid.32
3

1.INLEDNING
1.1 Introduktion
…”Vad Heders merveiller den Herre lagt ner
i Strömstad och i Uddewalla,
Uti Wenersborg och wid Quiström, med mer;
Lär ej utur minnet förfalla”…
---
Utdrag ur svensk nidvisa från 1780-tal 1
Krig, väpnade konflikter och fältslag är ett ämne som är flitigt omskrivet i de historiska
källorna. Genom media möter vi dagligen en uppsjö av olika rapporterade nutida
krigshändelser runt om i världen. Trots att detta ämne är oförnekligt väldokumenterat vet vi
fortfarande mycket lite om vad ett krig eller ett slag egentligen lämnar för spår, speciellt
gällande förhistoriska och historiska drabbningar.
Det nyetablerade ämnet slagfältsarkeologi eller krigsarkeologi undersöker, både genom
teori och metod, lämningar efter forna tiders väpnade konflikter och dess resultat har gett till
följd att historien i vissa fall fått skrivas om.
Genom att kombinera historiska källor, kartmaterial samt arkeologisk teori och metod kan
det vara möjligt att utarbeta teorier och hypoteser om vad och var lämningar efter krig kan
påträffas. Slaget vid Kviström utkämpades den 29 september år 1788 under en tid av endast
45 minuter. Händelsen nämns ytterst sällan i skrifter som berör Sveriges forna krig och
bataljer utan har fått falla i glömska. Trots sin oansenliga plats i historieböckerna utkämpades
det år 1788, vid Kviström i Bohuslän, det enda slaget under det dansk-svenska kriget 1788-
1789. På stridsplatsen fanns tusentals soldater, djur och utrustning. Det uppfördes
förskansningar och fältläger inrättades. Kriget har inte lämnat några markanta spår efter sig i
de historiska texterna. Vad och vad kan det då ha lämnat efter sig i landskapet?
1.2 Syfte och frågeställningar
Uppsatsens syfte är att undersöka om skriftliga historiska källor samt kartmaterial, i
korrelation med moderna källor, kan användas som anvisningar på områden där lämningar
efter slag och krig bör påträffas. Som fallstudie har jag valt slaget vid Kviström år 1788.
Jag ämnar även utföra en studie avsett slagfältet och landskapet 1788, i en jämförelse med
det moderna landskapet och därigenom utarbeta en approximativ bibehållenhet av slagfältet
1788 och det motsvarande landskapet idag.
1 Holmström 2000, s268
4

1.3 Metod
Jag har främst använt mig av litteraturstudier gällande information om slaget vid Kviström
år 1788 och även av slagfältsarkeologisk teori och metod.
Ett kartmaterial bestående av totalt åtta kartor uppvisande förteckningar och avbildningar av
styrkorna den 29 september 1788 har studerats i samband med landskapsanalys och förståelse
av hur landskapet disponerades.
En praktisk del gällande uppsatsen har utförts i form av en okulär inventering och
dokumentation av slagfältet på plats samt intervjuer med idag på platsen boende. Även en
granskning av kyrkoböckerna från år 1788 gällande Foss socken har utförts.
1.4 Material och avgränsning
1.4.1 Skriftligt källmaterial
De skriftliga källorna är till stor del 17, 18 och tidiga 1900-tals skrifter. Materialet från
1700-talet är i första hand en svensk översättning av Prins Karl av Hessens memoarer från år
1789 ” Mémoires sur la campagne de 1788 en Suède, par le prince Charles de Hesse” samt det
svenska rättegångsprotokollet rörande det fientliga anfallet vid Kviström 1788. Materialet i
övrigt härrör från olika svenska samt norska militära tidsskrifter samt Bohusläns historia och
ett mindre antal nutida skrifter och publikationer.
1.4.2 Kartmaterial
De kartor som huvudsakligen används är:
• Qvistrum 1788 "Plan Charta öfwer Affairen wid Qwiström Den 29 september 1788."
• Qvistrum 1788 (Karta över träffningen vid Qvistrum d. 29. sept. 1788 jämte
teckenförklaring.)
• Qvistrum 1788 "Charta öfver Affairen vid Qvistrum uti Bohus Län emel. de Svenske
och Danske den 29 Sept. 1788."
• 1796 Qvistrum 1788 "Charta öfver Qvistrum, Hvarest Affairen stod den 29 Sept.
1788."
• Qvistrum 1788 "Situation af det stället vid Qvistrums Ström, hvaräst Affairen stod
mellan Kongliga Svenska och Danska Troupperna den 29 September 1788."
Recognoscerad uti November Månad 1788 af I. Hoffmeister och I.D. Lange
5

• Qvistrum 1788 På baksidan står: "Recognosceringskarta öfver Passagen vid Qviström
med fältbefästningar."
• 1788 Qvistrum 1788 "Situations Carta öfver Qvisterum med Stellet, där affairen stod
emellan Kongl. Svenska och Danska Troupperne den 29 september 1788.
Recognoscerat i november samma år af Joh: Hoffmeister et Jac: Dav: Lange."
• Qvistrum "Situation öfver Qvistrum, hvarest Affairen stod mellan de Swänska och
Danska Troupperne den 29 Sept:r 1788." (Krigsarkivet 2008)
Huvudfokus i uppsatsen är slaget vid Kviström 1788, och att genom det skriftliga
källmaterialet utarbeta en hypotes kring var lämningar av slaget kan påträffas samt att lägga
fram en approximativ teori om bibehållenhet av slagfältet.
2. TIDIGARE FORSKNING
2.1 Slagfältsarkeologi
Slagfältsarkeologiska forskningsstudier har det tidigare varit mycket tunnsått med. Sedan
slutet av 1990-talet och början av 2000-talet har dock en mängd essäer, studier och
vidhängande skrifter publicerats inom ämnet. Flera internationella konferenser har resulterat i
nya rön, metoder och teorier som bistått att utforma ämnet till ett av de mest initiativrika och
dynamiska tillskotten inom arkeologin idag.
År 1983 utfördes en av de första arkeologiska undersökningarna av ett slagfält där en av
USA: s mest berömda inhemska drabbningar tagit plats, nämligen 1876 års slag vid Little
Bighorn. Tack vare en oavsiktlig gräsbrand exponerades slagfältet, som tidigare varit
oframkomligt på grund av tät vegetation, och gav arkeologerna en unik chans att studera
lämningarna från slaget (Scott, Fox, Connor och Harmon eds 1989, s7). En av de främsta
metoderna som arkeologerna vid Little Bighorn använde sig av var undersökning med
metalldetektor, detta på grund av att den övervägande mängden av fynden antogs vara av
metall. Den effektivitet som resultatet av metalldetekteringen uppvisade och även i
korrelation med slagfältets utbredning fann arkeologerna metoden högst användbar eftersom
ansenliga områden kunde undersökas på relativt kort tid (Scott, Fox, Connor och Harmon eds
1989, s24f).
I Storbritannien har arkeologiska undersökningar utförts bland annat gällande det
medeltida slaget vid Towton, där man år 1996 upptäckte och undersökte en massgrav som har
sitt ursprung från slaget. Slaget stod år 1461 och var bara en av alla de sammandrabbningar
6

som skedde under Rosornas Krig (Fiorato 2000, s1f). Historiska källor uppskattar antalet
stupade till mellan 20 och 28 000 (Fiorato 2000, s17).
Arkeologerna Tony Pollard och Neil Oliver har genom den brittiska tv-serien ”Two Men
In A Trench” samt i den åtföljande boken ”Two Men In A Trench – The Key To Unlocking
The Past”, båda från 2002, undersökt ett antal engelska och skotska slagfält (Pollard och
Oliver 2002, s6ff). Det äldsta undersökta slagfältet är Shrewsbury från år 1403 och det yngsta
är Firth of Forth från år 1939 (Pollard och Oliver 2002, s14, s300).
I boken, såväl som i tv-serien, går de systematiskt igenom dokument och kartor som är
samtida med slagen, studerar tidigare arkeologiska undersökningar samt metalldetekterar för
att sedan utföra en arkeologisk utgrävning av valda områden (Pollard och Oliver 2002, s6ff).
De metoder som Pollard och Oliver presenterar i ”Two Men In A Trench – The Key To
Unlocking The Past” är följande:
• Skriftliga källor/dokument
Analys av samtida källor härrörande strid eller belägring som skildrar begivenheterna av
händelsen, företrädesvis från båda stridande parter. Ger en uppfattning om vem som slogs
och med vilka medel. Kan även ge upplysningar om landskapets utformning samt
nyttjande (Pollard och Oliver 2002, s274f).
• Kartor och fotografier
Analys av äldre samt moderna kartor över valt område. Utförs för att få en estimerad
uppfattning om terräng, positionering i landskapet och vilka landskapsförändringar som
skett. Tillämpning av flygfotografier kan uppvisa angelägna företeelser i landskapet där
kartmaterialet är förlegat eller oegentligt (Pollard och Oliver 2002, s334ff).
• Fältundersökning
Att undersöka lokalen på plats för att söka efter synliga avvikelser ovan mark (Pollard och
Oliver 2002, s178f).
• Geofysiska metoder
Genom att bl a med georadar, skicka ut impulser i marken kan avvikelser under ytan
registrerars, då impulserna återkastas när de träffar b la diken, murar och andra anomalier
(Pollard och Oliver 2002, s236f).
• Metalldetektering
Utförs för att lokalisera objekt av metall, såsom ammunition och andra metallföremål.
Kan genomföras över större områden under relativ kort tid och för att utarbeta
7

spridningsteorier och positionering av bl a projektiler och artilleriposteringar (Pollard och
Oliver 2002, s110ff).
• Utgrävning
Utförs för att undersöka, bekräfta eller falsifiera resultaten från ovanstående metoder
(Pollard och Oliver 2002, s68ff).
I Sverige har riksantikvarieämbetets avdelning för arkeologiska undersökningar, förkortat
UV, sedan år 2003 ett team av arkeologer som i synnerhet undersöker svenska historiska
krigsskådeplatser. Teamet har bland annat undersökt resterna av slaget vid Lund som
utkämpades år 1676 mellan danska och svenska styrkor. (arkeologiuv.se)
År 2000 i Glasgow, Skottland, hölls konferensen ”Fields of Conflic – Progress and
Prospect in Battlefield Archaeology”, en av de första internationella konferenserna om
slagfältsarkeologi (Freeman 2001, s1). Konferensen, som sedermera utmynnade i en
publikation, presenterade en stor bredd av ämnen inom slagfältsarkeologi. Från krigshändelser
i det grekiska Olynthos år 348 f.kr till bombanfallet på Bomarsund, på Åland, år 1845 samt
diskussioner om forskning, bevarande och förvaltning av slagfält och krigsskådeplatser ( Lee
2001, s11, Löndahl, Price och Robins 2001, s207, Bull och Panton 2000, s269, Carman och
Carman 2001, 275)
Forskning inom teoretisk slagfältsarkeologi bedrivs bland annat av John och Patricia
Carman. Deras publikation ”Bloody Meadows: Investigating Landscapes Of Battle” berör
fenomenet slagfält som en kulturell konstruerad lokal. De analyserar och diskuterar
nyttjandet av landskapet i krigets tjänst, samt de likheter landskapet uppvisar, även om det
brukats i krig från olika tidsperioder och i olika delar av världen (Carman och Carman 2006,
s1f)
2.2 Dansk-svenska kriget 1788-1789
Publikationer som rör kriget mellan Danmark-Sverige 1788-1789 är främst George Apenes
och Tore Dyrhaugs bok ”Tyttebærskrigen – Det norske felttog i Sverige 1788”. Den speglar
bland annat bakgrunden till kriget, förberedelser samt olika avgörande händelser under
ofreden. Boken förhåller sig främst ur norskt perspektiv med skildringar av den norske
soldaten, livet i 1700-talets Norge samt diverse anekdoter från fälttåget 1788 och det
efterföljande året (Apenes och Dyrhaug 1988, s10f).
En annan skrift är Gustaf Björlins artikel ”Krigsrörelserna i Bohuslän 1788. Ett
hundraårsminne” ur ”Bidrag till kännedom om Göteborgs och Bohusläns fornminnen och
8

historia” från år 1888. Björlin använder sig främst av de svenska rättegångsprotokollen från
år 1788 och skildrar i första hand den svenska sidan av kriget (Björlin 1888, s209ff).
Bertil Holmströms ”Tio dagar som skakade Göteborg” är den senast utgivna boken som
berör det dansk-svenska kriget. Den är skriven i reportageform med bl a den svenske Överste
Tranefelt som en av huvudpersonerna. I boken får läsaren ta del av de deltagande soldaternas
tankar och handlingar som skedde under kriget. Holmström blandar historiska källor med
fiktiva inslag. (Holmström 2000, s10).
3. MATERIALPRESENTATION - Anno 1788 Spår av Krig
3.1 Kort historik över kriget mellan Danmark-Sverige 1788-1789
Sveriges konung Gustav III inleder år 1788 ofred med Ryssland när Sverige går över den
ryska gränsen via det dåvarande svenska territoriet Finland (Sundberg 1998, s341f).
Ett traktat mellan Ryssland och Danmark förbinder Danmark att ställa till förfogande en
styrka på omkring 12 000 man samt en flotta, i det fall att Ryssland blir angripet.
I september månad samma år, bryter en dansk styrka om 8 000 man över gränsen mellan
Norge och Sverige, och det danska anfallet på Bohuslän inleds (Sundberg 1988, s354).
Styrkan består till största delen av norrmän under danska överbefälhavare.
Under överbefälhavaren Prins Carl af Hessen samt den danske kronprisen, Prins Fredrik,
har den danska styrkan för avsikt att tåga igenom Bohuslän med Göteborg som mål för att
kräva stadens kapitulation (Apenes och Dyrhaug 1989, s71).
I början av fälttåget förfogade den svenska styrkan över en trupp om ca 350 man (Berg
1915, s347). Den underbemannade svenska truppen retirerar skyndsamt ned genom Bohuslän
då det ansenliga underläget är uppenbart (Apenes och Dyrhaug 1989, s76ff)
Den 29 september i den lilla dalgången Kviström, skulle senare krigets enda drabbning
taga plats. Dit hade den svenska styrkan efter reträtt förskansat sig och förstärkts. Efter knappt
45 minuters strid ger sig den svenska styrkan och den danska truppen marscherar nu vidare
mot Göteborg (Apenes och Dyrhaug 1989, s86ff, s99).
Truppen når Göteborg den 6 oktober då Prinsen af Hessen kräver stadens kapitulation.
Prinsens begäran avvisas och ett vapenstillestånd ingås med bistånd av medling från ett
engelskt sändebud. Vapenvilan prolongeras efter ännu en medling, den här gången genom
preussisk ordonnans. Efter varningar från de båda medlarmakterna, England och Preussen, om
att intaga Holstein, lämnar Prinsen af Hessen och hans styrka Göteborg.
9

År 1789 förkunnas en neutralitetsdeklaration från Danmarks sida, då Danmark endast
ansågs ha biståt Ryssland som hjälptrupp, därför erfordrades ej en formell fredsförklaring
(Sundberg 1998, 354f).
3.2 Förberedande händelser
3.2.1 Danska sidan
Den danska styrkan uppehöll sig främst i området runt södra Åtorp, på Kviströms-älvens
västra sida där de uppställt ett kanonbatteri (Apenes och Dyrhaug 1988, s90, s96, Rasch-Engh
1989, s19). Batteriet bestod av ett antal amusetter, 1-pundiga kanoner, som hade placerats
mittemot det svenska bröstvärnet samt ett antal kanoner av grövre kaliber. Det danska
batteriet placerades i två plan, det övre planet med ett mindre antal amusetter och det lägre
planet med resterande kanoner (af Hessen 1789, s37, Schytte 1883, s185). Varför kanonerna
placerades på detta vis var enligt Prinsen af Hessen följande ”Jag stälde dem just midt emot
Bröstvärnet, som var framför klippan, på sådant sätt at detta Batteri enfilerade de två
Kanonerna, som beströko landsvägen, och då alle kulorne gingo emot klippan, föllo de genom
studsning tillbaka på Batteriet. Två af dessa Kanoner blefvo dragne högst up på berget, så at
de skjöto öfver vårt Batteri, och plongerade i fiendens.” (af Hessen 1789, s37f).
Vissa källor omtalar att det danska batteriet totalt nyttjade 16 stycken amusetter, 12
stycken i ett lägre beläget batteri samt 4 amusetter i ett batteri högre upp medan andra anger
en summa av totalt 14 stycken amusetter (Berg 1915, s366, Björlin 1888, s256,
Kongl.General-krigs-rättens handlingar… 1788, Löjtnant Klerck, s147). Enligt Olof P. Berg
förfogade den danska styrkan över 12 stycken amusetter samt 4 stycken 3-pundiga kanoner
(Berg 1989, s40). Prinsen af Hessen, och Kronprins Fredrik, samt det manskapet som hörde
till den danska staben voro stationerade, något till vänster, bakom det danska batteriet (af
Hessen 1789, s39).
Enligt den anonyma dagboken från år 1788, återgiven av Schytte år 1883, var de
resterande norska förberedelserna följande: ”En Batail. af det Nordenfiældske Regiment blev
brugt til at bedække Canonerne og til at besætte et til høire Haand liggende med Kratskov
bevoxet Biærg. 2de Batail. af Mansbachs Brigade var defileret bag Klipperne.
1 Compag.Jægere havde garneret Biærget fra Broen af langs Elven henimod den Svenske
Lejer og det Smaalehnske Dragon-Regt. holdt en Collone paa Landeveyen, før man komer til
Quistrum; Liv Escradronen der, hvor Bakke Heldningen begynder ned til Broen. Husarerne
holdt i en lille Fordybning strax bagen Hoved-Q., og dette var alt, hvad vi af Manskab havde
samlet, Resten var tillbage.” (Schytte 1883, s185).
10

3.2.2 Svenska sidan
På den östra sidan av älven hade den svenska styrkan några dagar innan slaget uppfört ett
antal förskansningar. Sergeant Helvig förfogade över en 3-pundig kanon i ett nedsänkt
frontbatteri till höger, samt att det till vänster i ett tillika nedsänkt batteri under Underlöjtnant
Leijonhufvud fanns två stycken 3-pundiga kanoner. Bakom frontbatteriet, i en ofullbordad
flêche, stod Löjtnat Klerck med en 6-pundig samt en 3-pundig kanon (Björlin 1888, s260,
Berg 1915, s368). En flêche är ”den befästningsform, som uppkommer af tvenne räta linier,
hvilka med hvarandra bilda en mot den fientliga sidan utgående vinkel” (runeberg.org).
Betäckningen anfördes av Löjtnant Mannerhjärta och Fänrik Rutensköld och manskap från
Skaraborgs regemente. Framför de svenska förskansningarna fanns även en stormgrav som
sträckte sig mellan älvens kant och landsvägen (Berg 1915, s368) eller från älvens kant och
upp till bergets början (Autentisk Journal…1789, s19).
Som betäckning, bakom kanonbatteriet, uppe på berget åt öster, fanns posterat 50 stycken
svenska skarpskyttar och kronjägare, anförda av Kapten Fock (Apenes och Dyrhaug 1988,
s96, Björlin 1888, s260, W–d 1907, s254).
Löjtnant Mjöberg med två stycken 3-pundiga kanoner i följe med Kapten Klockenfelt och
Excerpt ur karta ” Situation öfver Qvistrum, hvarest Affairen stod mellan de Swänska och Danska Troupperne
den 29 Sept:r 1788” Röd markering för danskt kanonbatteri, blå markering för svenskt kanonbatteri
Krigsarkivet
11

Kapten Carlén, samt deras kompanier, tog posto söder om den svenska förläggningen. En av
kanonerna uppställdes på landsvägen, i närheten av en träbro som gick över en mindre sänka.
Denna sänka var belägen söder om Kviström. Den andra kanonen placerades till vänster om
vägen i en åker (Björlin 1888, s370).
Tanken var att med korseld beskjuta den klyfta som var mellan berget och sänkan för den
händelse att fientliga styrkor avsåg att genomföra ett kringgående anfall (Björlin 1888, s261f).
Överjägmästare Gyllensvärd, samt hans skara av kronojägare, fick även de order om att ta
posto söder om lägret (Björlin 1888, s254).
Exakt hur många kanoner, och vilken kaliber, som den svenska styrkan förfogade över
varierar i det skriftliga källmaterialet. Den danska styrkan skall emellertid, enligt prinsen af
Hessen, ha erhållit i krigsbyte ”...en Mörsare och 9 Kanoner, sex och trepundingar...” (af
Hessen 1789, s43). Enligt Björlin skall det ifrån Uddevalla ha ankommit en åttapundig
haubitz samt en sexpundig kanon dock utan ”attiralj och instrument” och kunde därför aldrig
brukas av den svenska styrkan (Björlin 1888, s255). Enligt Björlins text nyttjade den svenska
styrkan totalt 7 stycken kanoner samt att ytterligare 2 kanoner fanns på plats men aldrig
användes (Björlin 1888, s255, s260).
3.3 Slaget vid Kviström, 29 september år 1788
Klockan halv sex på eftermiddagen initierades kanonelden från det danska batteriet på
älvens västra sida (Apenes och Dyrhaug 1988, s90). Den första laddningen druvhagel förtaltes
”…havde saa god Effect, at det blesserade 4 á 5 af Fienden…” (Schytte 1883, s186).
Elden besvarades från den svenska sidan av Underlöjtnant Leijonhufvud från det vänstra
frontbatteriet. Leijonhufvud befallde att en av kanonerna skulle vändas åt älven samt att den
andra skulle dragas upp jämsides på en höjd.
Kanonerna från löjtnant Klercks batteri sätts även de i aktion strax efter att de första
skotten från svensk sida har fallit över fienden.
Sergeant Helvig som tidigare fått order att ”särskilt bestryka rummet mellan landsvägen
och berget, för att hindra fienden att tränga sig fram mellan berget och grafven” (Björlin 1888,
s260), övergav sin ursprungliga postering och placerade sin kanon mellan Klercks och
Leijonhufvuds (Björlin 1888, s260f, Kungl.General Krigs Rättens Handlingar…1788,
Leijonhufvud, s186).
Den inledande kanonelden från den svenska sidan beskrivs enligt Prinsen af Hessen, som
var stationerad tillsammans med den danska staben till vänster och något bakom batteriet,
följande: ”Den mängd kulor, som nästan alla gingo öfver våra hufvuden, tycktes vara riktade
12

på ofs” (Hessen 1789, s39). Även den anonyma dagboken, återgiven av Schytte, omförmäler
verkan av den svenska inledande kanonelden med kommentaren: ”Kuglerna peeb os i
midlertiid ganske artigt om Ørene.” (Schytte 1883, s186).
Likaså fick de skyttar som var posterade på berget ovanför det svenska kanonbatteriet
order om att påbörja eldgivning (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).
Efter en dryg halvtimme in i drabbningen tog det fyr i en svensk ammunitionskärra eller
ammunitionsansamling, vilken exploderade. Som en följd därav blev Sergeant Helvig samt
delar av manskapet blesserade och den fortsatta beskjutningen med denna kanon kunde inte
fortgå (Kungl. General Krigs Rättens Handlingar…1788, Leijonhufvud, s186, Björlin 1888,
s261).
Efter en tid nödgades de skyttar, vilka leddes av Kapten Fock och varit posterade på
berget, att lämna sina tidigare positioner när danska trupper nalkades (Björlin 1888, s261).
Danske General Mansbach hade med sina trupper, innan eldgivning tog vid, marscherat
runt den svenska styrkan och påbörjade nu ett angrepp i söder, där Löjtnant Mjöberg med
betäckning tidigare hade förlagt sig (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).
”Affæren ved Quistrumbro” av Anthon Christoffer Rüde år 1790 Statens Museum fur Kunst, Danmark
13

När danska trupper väl började nå fram inom synhåll för där den svenska avdelningen stod,
blev det uppenbart att danskarna närmade sig. Inte från den förutsedda klyftan, utan söder om
dalgången. De två svenska kanonerna riktades nu emot sänkan samt det intilliggande fältet.
Order gavs att påbörja eldgivning innan fienden tagit sig över bron, och de båda kanonerna
anförda av förutnämnda Löjtnant Mjöberg samt Sergeant Ulfschöld avfyrades näst jämt
samtidigt. Kanonelden träffade den danska annalkande styrkan som tvingade förflytta sig åt
höger. Det svenska manskapet, som avsågs utgöra kanonbetäckning, började i detta läge att ge
eld. Den danska styrkan svarade på beskjutningen efter omgruppering och lyckades orsaka
stor skada bland de svenska ställningarna (Björlin 1888, s262f, Apenes och Dyrhaug 1988,
s96f).
Underlöjtnant Leijonhufvud anmärker om danskarna i slutstadiet av striden att ”Fiendens
Canoner gorde nu liksom en liten halt, säkerligen i förwäntan at vi härmed skulle gifwa os,
och wara belåtne: men som vi likfullt continuerade, började de åter igen, dock icke med lika
häftighet som i början; slutligen sacktade de ganska mycket, sköt jämt och långsamt, och
kunde de intet med sine 16 Canoner skjuta til lika skott med os…”(Kungl. General Krigs
Rättens Handlingar…1788, Leijonhufvud, 186f).
Då striden hade fortgått mellan trettio och fyrtio minuter beordrade Prinsen af Hessen att
de avdelningar som befunnit sig i närheten av Kviströms bro, att gå över bron för att inleda
ännu ett anfall. Då den svenska ammunitionsvagnen hade exploderat hade de genom
ljusskenet kunnat konstatera att de svenska kanonerna endast besköt det danska batteriet och
att landsvägen låg fri. När de danska dragonerna under General Düring nått fram till de
svenska befästningarna hejdades anfallet av att det ifrån svensk sida anslogs chamade, en
trumsignal (af Hessen 1789, s39, Björlin 1888, s264, Berg 1989, s41). Signalen besvarades
från dansk sida och striderna upphörde kort därefter (Apenes och Dyrhaug 1988, s98).
Summan av de döda och skadade skall nästkommande dag hava uppgått i en siffra om 5
döda och 62 sårade från den svenska sidan, samt 4 döda och 19 sårade, varav en mycket svårt
(Apenes och Dyrhaug 1988, s99). Prinsen af Hessen nämner att svenskarna hade enligt
uppgift från Överste Tranefelt”…icke mer än 5 dödskutne, men månge blesserade: Man lär
likväl följande morgonen hafva begrafvit 17 Karlar, och antalet af blesserade var vid pafs 50.”
(af Hessen 1789, s42). De danska förlusterna uppgår enligt Hessen av 5 döda och 15 sårade
(af Hessen 1789, s42). De stupade skall ha begravts på platsen vilket Apenes och Dyrhaug
påpekar är ”märkligt” då Foss kyrka befinner sig inom rimligt avstånd ifrån stridsplatsen. De
skriver vidare att ”...på Foss er ingen soldater fra 1788 begravet, så man får tro kilderne.”
(Apenes och Dyrhaug 1988, s102). Efter en egen kontroll av kyrkoboken från år 1788, samt
14

samtal med föreståndaren på pastorsexpeditionen i Foss församling, har kunnat konstateras att
inga soldater från 1788 års slag är begravda på Foss kyrkogård (Kyrkobok år 1788 Foss sn,
Pastorsexpeditionen Foss församling 2008-04-01).
3.4 Landskapet år 1788
Den nedtecknade och av
Prinsen af Hessen beskrivna
positionering och landskapets
utseende är följande: ”Fienderne
innehade andra stranden af
Qvistrums å; men 5 eller 600
steg til höger om bron, hade de
på stora vägen, som gick til deras
läger, upkastat Retranchementer,
som ännu icke voro färdige.
Et brant berg, eller
Vykort uppvisande järnvägsbron över älven. Okänt ursprungs år men bör
rättare sagdt en klippa, emellan
vara efter år 1903. Privat ägo Louise Henriksson©
hvilken och ån landsvägen krökte sig, formerade, jämte et lika så högt berg på denna sidan ån,
en dåld af 6 til 7 hundra fots bredd: På denna sidan om ån är en slätt, 5 til 6 hundra alnar lång,
som gradvis stiger högre och högre up emot berget. Svenska lägret låg på andra sidan på en
slätt, bredevid den förut nämda klippan vid ån, som icke långt derifrån faller i hafvet. En nog
djup graf, som har en bro, hvaröfver landsvägen går, betäckte ryggen af Svenska lägret…” (af
Hessen 1789, s32).
Enligt Underlöjtnant Leijonhufvuds vittnesmål från år 1788 …” var svenskarna
positionerade i området runt Källebacken, ”…ungefärligen 1500:de alnar ifrån
Gästgifwaregården…” (Kungl. General Krigs Rättens Handlingar 1788..., Leijonhufvud,
s181).
Utifrån de åtta kartor som ingår i samlingen ”Sveriges Krig”, från Krigsarkivet, kan man
utläsa följande huvudsakliga namngivna platser och känd bebyggelse:
Beläget i nord nord-västlig riktning är Kviström, med variationer på stavning såsom
Qvistrum, Quistrum, Qwiström samt Qvisterum, sistnämnda utsatt som Qvisterums
Gästgif.gård, och ett äldre förskansningsverk som benämns gammalt (svenskt) retrachemente.
15

I syd-ostlig riktning observeras namnen, Nykällan samt Källbacken, vilket det senare
benämns vara den svenska styrkans huvudsakliga position (Kungl. General Krigs Rättens
Handlingar 1788..., Leijonhufvud, s181).
I syd-ostlig riktning nämns, Kasen, Grinden, Berget, Kruthusbacken samt bebyggelse,
vilka är belägna söder om en sänka, den enligt Prinsen af Hessen ovannämnda ”djup graf” (af
Hessen 1789, s32), vilken ej är namngiven i kartorna. Apenes och Dyrhaug omnämner
Grinden som gård och Kasen som gård och/eller torp (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).
Ovanstående gårdsnamn och platser är alla belägna på älvens östra sida.
Älvens västra sida omförmäler endast Södra och Norra Åtorp samt bebyggelse. Syd-väst
om Södra Åtorp var platsen för det danska kanonbatteriet.
I Axel Emanuel Holmbergs ”Bohusläns Historia och Beskrifning” från år 1867, finns
nedanstående generella beskrivning om Foss socken och Kviström. Trots att boken är
utkommen på mitten av 1800-talet torde landskapet ej skilja sig mycket från 1700-talets.
.....”Denna i många afseenden utmärkta socken utgöres af den södra och vackraste delen af
Tunge härad...Jordmånen...består af god lera och lermylla; midt i socknen råder en svagare
lerjord, och de hemmanen, som äro belägna i bergstrakten öster om Qvistrumsån, hafva mest
sand och sandmylla. Endast några af de sistnämnda äga husbehofsskogar; men rika lundar af
löfträd pryda Tungenäset samt nejderna kring Foss kyrka och Qvistrum...” (Holmberg 1867,
s170 del 2).
Illustration över Kviströms-dalen från mitten av 1800-talet. 16
Holmberg 1867

Holmberg redogör även mer ingående om landskapet och historiska tilldragelser i och runt
Kviström såsom i följande utdrag: ”Den forsande strömmen, med sina yppigt bevuxna
stränder, den lummiga parken, den präktiga bryggan, och de snygga åbyggnaderna, omgifna
af trädgårdar och åkertegar, alltsammans i en trång djup däld, och derbredvid en stel, hotande
fjellvägg...Hela nejden häremellan och Skredsviksgränsen bär dessutom prägeln af den
täckaste natur, fast utsigterna äro för mycket instängda, för att göra något storartadt intryck på
sinnet...Men det är i militäriskt afseende, som Qvistrum äger sin största märkvärdighet. Hvem
har icke hört omtalas passet vid Qvistrum? Fjellväggen tränger sig så nära ån, att afståndet
dem emellan på sina ställen är ringare än hundrade alnar. När nu dertill kommer, att
strömmen, som här icke äger vad, nödvändigt måste passeras, att man från höjderna vid
Qvistrum och framåt Saltkällan kan bestryka avenyerna på andra stranden, och att, äfven om
övergången skulle lyckligt forceras, hela vägen förbi Sanden åt Svinebacka är en den
vådligaste defilé, och endast med yttersta svårigheter kan åt Dalsidan kringgås utaf lätta
troppar; så förefaller det verkligen enhvar märkvärdigt, att någonsin någon fiende nordan ifrån
kunnat komma landsvägen till Uddevalla och Bohus. Och likväl ägde Gyldenlöwe,
Löwendahl, konung Fredrik IV och prins Carl af Hessen här fri passage! och i våra häfder
åtföljes alltid Qvistrums namn af ett för oss vanhederligt minne!...Åtskilliga rudera efter
skansverk erinra ännu om de krigshändelser här förefallit. Straxt öster om gästgifvaregården
synas de såkallade kung Carls skansar, hvilka sannolikt blifvit uppkastade af R. v. Ascheberg
1675, för att mota Gyldenlöwe. Landsvägen kan beskjutas ifrån dessa vallar, och hade de
blifvit bestyckade 1788, hade utan tvifel prins Carl af Hessen förlorat hågen för lustresan åt
södra Bohuslän. Gent häremot, på motliggande branta backe, ligger ett annat retranchement,
tydligen uppfört af norrmän, i afsigt att tysta elden från nyssnämda skans. Samma afsigt har
ock varit med ännu ett dylikt, som är beläget å en i strömmen utstickande udde. Efter Funcks
beryktade förskansning, som låg i en backe, 1,500 alnar söder om bron, synas inga lemningar,
men väl några svaga spår efter norrmännens då uppkastade batterier å andra sidan strömmen
vid Södra Åtorp” (Holmberg 1867, s171ff del 2).
3.5 Landskapet år 2008
Kviströmsdalen domineras idag av tre faktorer; Örekilsälven (Kviströmsälven),
Bohusbanan samt europaväg 6 – E6. Västra sidan av älven flankeras främst av Åtorps
Herrgård, spridda boningshus samt Munkedals järnväg. På östra sidan finns det en
bensinstation och några boningshus.
17

E6 går igenom dalen i nord-sydlig riktning öster om Örekilsälven. Bohusbanan sträcker sig
längs med E6 för att därefter, över en bro, fortsätta på västra sidan, mot Munkedal. Den 14
juni 2008 invigs en ny vägsträckning av E6, Småröd-Håby, vilket resulterar i att den gamla
sträckningen, som i nuläget går igenom Kviströmspasset, kommer att upphöra som
europaväg. Tyngre trafik, såsom långtradartrafiken till och från Norge, samt större delen av
biltrafiken kommer således inte längre att trafikera vägsträckan igenom Kviström.
Åtskilliga jordskred har skett runt och i Munkedalsområdet under de senaste århundradena,
bl a i områden belägna i närheten av slagfältet. År 1923 inträffade ett av skreden vid
Kviströmsälven och så sent som 1987 evakuerades ett antal familjer på grund av raslarm i
området (vv.se).
I mitten av 1980-talet skedde en av de större landskapsförändringarna. Stora områden runt
älvbrinken rassäkrades. År 1984 utlystes raslarm i de centrala delarna av Munkedal för
järnvägstrafik och biltrafik (vv.se).
Enligt Ronny Larsson på Tekniska kontoret i Munkedal och uppgifter från
räddningschefen Lars-Inge Einarsson, har det på båda sidor om älven, från Kviströmsbron och
mot Åtorp på västra sidan och i riktning söderut mot Uddevalla på den östra sidan, skett
omfattande bortschaktning av jord och lermassor. Arbetet utfördes mellan åren 1984 och
1990.
Rassäkrings arbete vid E6. I bakgrunden syns stridsvagnshinder
från andra världskriget. Foto av Rune Marberg westlands.se
Rassäkrings arbete vid Stalevägen. Foto Rune Marberg
westlands.se
18
Rassäkrings arbete på Åtorps sidan. Foto av Rune Marberg
westlands.se
Rassäkrings arbete vid älven. Foto Rune Marberg
westlands.se

År 1987 grävdes en stor del av E6 bort förbi bensinstationen vid Uddevallavägen och
”lättades”. Massor schaktades bort och ersattes med en betongplatta samt med cellplast. Detta
för att göra trycket och därmed rasrisken mot älven mindre. Bortschaktning av stora massor
skedde likaledes på båda sidor om den järnvägsbro som leder över älven.
Flera fastigheter revs och grävdes bort. Bland dessa var den tomt där en grav anträffades
1929 av C.H.Sjöberg. Mellan 11 till 15 fastigheter har rivits (Muntlig uppgift Larsson, R.,
Einarsson, L-I. 2008-05-15).
Ur Rapport 62 – Geofysik i Släntstabilitetsutredningar från Statens Geotekniska Institut,
finns följande stycke som berör rassäkringsarbetet: ” Avschaktningarna utfördes över en cirka
600 m lång sträcka från den första älvkröken strax söder om Kviströmsbron, runt den
utskjutande udden och sedan söderut fram till Åtorps herrgård. Större delen av
avschaktningen gjordes till en nivå cirka 5,5 m under ursprunglig markyta.” (swedgeo.se/pdf,
s13). Dylika arbeten skall ha utförts på motsatta sidan av älven. Ett större lager med
sprängsten har ersatt de bortschaktade jord och lermassorna (swedgeo.se/pdf, s13).
Karta över berörda fornlämningar fmis.se/Louise Henriksson©
3.5.1 Fornlämningar
I Kviströms området finns det inga
registrerade lämningar med helt säker
anknytning till slaget år 1788. Nedan
presenteras de lämningar som möjligen kan
relateras till slaget samt andra väsentliga
lämningar som kan användas för en
19
positionering av slagfältet:
• Foss 254:1 Övrig kulturhistorisk
lämning
”Gravplats från sentid...Skall enligt uppgift
från Göteborgsinventeringen på 1910-talet
påträffats skelett samt rader av
militärknappar...” (raa.se/fmis)

Från Göteborgsinventeringen för samma fornlämning finns noterat:
Foss socken. Nr 92
”100 m S om järnvägsbron över älven, en grusbank kallad Källebacken intill även. Vid
grushämtning för några tiotal år sedan påträffades ? skelett samt rader av militärknappar.
Några sagesmän omnämna också en guldring. När detta blev bekant för landsfiskskalen,
restes en sten vid platsen och vidare grushämtning förbjöds. En byggnad har uppförts
ungefär på detta område och en del schaktningar har företagits, men något fynd har ej
försports. Trol. Kvistrum 1:8 m.fl. E.b.63 SO .” (Bohusläns Museum 2007)
Från ATA’s arkiv finns ett brev till Vitterhetsakademin från dåvarande landsfiskskalen, år
1929 den 18 oktober, med anknytning till Foss 254:1, utdrag ur brevet följer:
”Försäkringsinspektören C.H Sjöberg från Kasen under Kviström i Foss socken har hit
anmält, att han vid grävning den 9 denna månad efter sand i nämnda lägenhet funnit ett
skelett efter en tillsynes fullvuxen person, liggande 10 cm under jordytan. Intill skelettet
hade samtidigt anträffats ett styck 4 öres silvermynt av år 1676.
För några år sedan hade dåvarande ägaren, G. Alexandersson, å samma lägenhet
anträffat en silvernål, ett kopparmynt av 1763, 1 uniformsknapp och en rostig
sporre...Detta vill jag meddela för den åtgärd, vartill ärendet kan föranleda.
Tunge distrikts landsfiskskalskontor den 18 oktober 1929.” (ATA 2007)
Från intervjuer med bl a idag på platsen boende har följande information relaterande
lämningen framkommit:
Enligt Rune Danielsson, idag boende på Kviström 1:16, påträffades på mitten av 1920-talet
skeletten av fyra stycken individer. Danielssons farfar var bland de personer som anträffade
fynden. Fynden skall ha påträffats vid en slänt, mittemot en brunn. Slänten har sedermera
rasat.
Danielsson förtäljer vidare att smeden, boende på tomten bredvid, senare påträffade på sin
mark ytterligare en individ. En sten som restes på platsen av fyndet av de fyra individerna,
togs enligt Danielsson av någon och användes som del i husgrund på en angränsande tomt.
Att fynden togs vara på kan Danielsson ej erinra sig om, utan tror att fyndplatsen täcktes över.
(Muntlig uppgift Danielsson, R. 2008-03-13)
Med information från Sigge Wennlöf, före detta boende på Kviström 1:16 tillika kusin
med ovanstående Rune Danielsson uppges följande:
20

Wennlöf har fått berättas av morfadern att det i samband med grävning på tomten hittades
en grav med fyra skelett. Wennlöf beskriver platsen som ca 4 meter nedanför den sluttning, i
riktning mot älven, som finns idag och ca 15 meter från en befintlig brunn, vilken är belägen
strax söder om fastigheten. Wennlöf berättar att graven senare övertäcktes igen.
Vidare berättas att Carl Hugo Sjöberg, dåvarande granne med Wennlöf, påträffade en grav
på den intilliggande tomten. Wennlöf var själv med vid fyndtillfället. Platsen av fyndet var
beläget ca 15-20 meter i riktning mot järnvägsbron, bakom den lilla ”statarstugan” som fanns
på fastigheten. Graven täcktes senare över (Muntlig uppgift Wennlöf, S. 2008-04-18).
Vid samtal med Henry Sjöberg, boende i Uddevalla, framkom det att den C.H Sjöberg som
nämns i det från ATA relaterade brevet var hans far. Yrkesverksam som försäkringsinspektör
samt smed och verkstadsägare och att G.Alexandersson var Henry Sjöbergs morfar.
Fyndet rönte vid upptäckten ingen större uppmärksamhet vilket, enligt sonen Henry
Sjöberg, C.H Sjöberg var besviken över. Graven skall ha täckts över igen då brevet till
Vitterhetsakademin inte frambringade något antikvariskt beslut.
Sjöberg uppger att han har kvar delar av fynden från graven samt andra fynd påträffade i
området. Fynden består av en sporre, sex stycken knappar samt två ”kanonkulor”. Dessa saker
har han erhållit i arv efter faderns bortgång 1982 (Muntlig uppgift Sjöberg, H. 2008-04-22).
Knappar, sporre samt kanonkulor funna i eller i närheten av grav i Kviström Louise Henriksson ©
21

• Foss 328:1 – Foss 328:2 Övrig kulturhistorisk lämning
1. ”Gravplats från sentid. Skall enligt uppgift från Göteborgsinventeringen ha
påträffats skelett, vapen och knappar i jordvallen...”
2. ”På platsen går en ca 200 m, 1,2 m bred och 0,5-1 m hög jordvall...Vallen har
möjligen samband med Kvistrums skans. ” (raa.se/fmis)
Från Göteborgsinventeringen för samma fornlämning finns noterat:
Foss socken. Nr 79
”Gravar från senare tid vid Kviström. N. O. om Kviströms gästgivargård och N. om nya
tingshuset skall man ha påträffat skelett, vapen och knappar i jordvallen. Marken är
odlad.” (ATA 2008)
Enligt ATA är brevet relaterat fornlämning Foss 254:1 även noterat för fornlämning Foss
328:1-328:2.
• Foss 336:1 Lämningstyp Fästning/Skans, Fast fornlämning
”Skansanläggning, 180x70 m (NV-SÖ...bebyggd med ett tidigare tingshus från 1917.”
Övriga fornlämningar:
• Foss 325:1 Lämningstyp Bro, Övrig kulturhistorisk lämning
”Stenbro, 90 m l...om 6 m br och 8 m h...”
• Foss 327:1 Lämningstyp Bro, Övrig kulturhistorisk lämning
”Stenbro, 25 m l...om 10 m bred och 7 m h...”
• Foss 375:1 Lämningstyp Bytomt/Gårdstomt, Fast fornlämning
”By/gårdstomt, ca 50x30 m (NNV-SSÖ. Den ungerfärliga utsträckningen av tomten är
inlagd utifrån en lantmäterikarta från 1784. Övergiven och delvis överodlad.”
• Foss 376:1 Lämningstyp Bytomt/Gårdstomt, Övrig kulturhistorisk lämning
”By/gårdstomt, ca 70x50 m (Ö-V). Den ungerfärliga utsträckningen av tomten är inlagd
utifrån en lantmäterikarta från 1784. Bebyggd.”
22

4. ANALYS OCH DISKUSSION
4.1 Slagfältet i landskapet
För att placera slagfältet i det moderna landskapet har ett studium av åtta kartor utförts,
som alla skildrar begivenheterna den 29 september 1788 i Kviström. Två av kartorna är
utförda, i november 1788, två månader efter slaget och en är utförd 1796, åtta år efter slaget.
Gällande de resterande fem kartorna anges inget ursprungsår. Generellt uppvisar kartorna de
mest väsentliga tilldragelserna som hände under slaget, såsom positionering av de båda
stridande parterna samt vissa rörelsemönster av styrkorna.
Den förevisade topografin varierar väsentligt mellan kartorna, dock uppvisar de ett antal
gemensamma faktorer, som gör det möjligt att lokalisera slagfältet i landskapet.
Genom en jämförelse av fornminneskartan från FMIS och det historiska kartmaterialet, är
det främst fyra faktorer som kan användas för positionsbedömning av slagfältet.
På 1700-tals kartorna är det endast två namngivna och utsatta platser på älvens västra sida,
Södra och Norra Åtorp med bebyggelse. I FMIS finns det två by/gårdstomter, Foss 376:1 och
Foss 375:1, registrerade på den västra sidan av älven, vilka lägesmässigt överensstämmer med
ovanstående 1700-talsägor (raa.se/fmis).
Foss 325:1 och Foss 336:1, stenvalvsbro respektive skansanläggning, finns även de
noterade i 1700-talsmaterialet. Bron vid skedet år 1788 skall ha varit i trä. Läget av den
nuvarande stenvalvsbron sammanfaller dock med placeringen av 1700-talets träbro (Björlin
1888, 236).
Gällande naturliga topografiska indikationer är det i första hand älvens utformning som
kan användas. Älvens flöde år 1788 är jämförbart med hur älvfåran är dragen i dagsläget, trots
vissa modifikationer som utförts i landskapet under 1900-talet.
I det skriftliga källmaterialet omnämns tre grupperingar av kanonartilleri, ett danskt samt
två svenska. Det danska batteriet skall ha varit placerat syd-väst om Södra Åtorp och skall ha
omfattas av 14-16 kanoner i två nivåer (Apenes och Dyrhaug 1989, s90). Med hänvisning till
bilden på sidan 25, är den troliga positionen för det danska batteriet i området vid nr 1.
Enligt Prinsen af Hessen befann sig den svenska huvudposteringen mittemot det danska
batteriet (af Hessen 1789, s37f). Enligt källmaterialet skall den svenska styrkan ha befunnit
sig 1500 alnar söder om Gästgivargården, vilket är ca 900 meter (Kungl.General Krigs
Rättens Handlingar 1788..., Leijonhufvud, s181). Svenskarnas troliga position bör då vara vid
nr 2 på ovan angiven bild. Ytterligare ett svenskt batteri, bestående av två kanoner, skall ha
placerats söder om den svenska huvudstyrkan. I närheten av en mindre sänka (Björlin 1888,
s370). Denna sänka är enligt Apenes och Dyrhaug Märrabrodalen, som numera korsas av E6
23

(Apenes och Dyrhaug 1988, s96). En mindre stenvalvsbro som går över sänkan, Foss 327:1,
finns registrerad i FMIS. Enligt källmaterialet skall det ha funnits en mindre träbro över
sänkan, där sedermera en anfallande dansk styrka gick över, dock skiljer sig sträckningen av
sänkan från 1700-tals kartorna och de moderna kartorna (Björlin 1888, s237).
Lämningar som ej kommer att diskuteras eller beröras vidare är Foss 328:1 och Foss
328:2, gravplats respektive jordvall, av den anledningen att de befinner sig utanför det område
där slaget utkämpades.
1788 års slag är inte det enda som tagit plats i Kviströmspasset. Holmberg omnämner i
”Bohusläns historia och Beskrifning” att bl a slag under Gyldenlöwsfejden och
Löwendahlsfejden utkämpades i Kviström (Holmberg 1867, s172 del 2). Episoderna skall då
ha inträffat i passets norra del där Foss 336:1, skans, är registrerad (raa.se/fmis). Fem av de
åtta 1700-tals kartorna över slaget vid Kviström uppvisar ytterligare två små retranchementen,
och benämns som ”gamla retrachementen”. De är placerade på älvens västra sida, en vid sidan
om bron och den andra ett par hundra meter åt söder, på en utstickande udde. Enligt kartorna
nyttjades aldrig dessa retrachementen år 1788 och ej heller omnämner källmaterialet att de
brukades i samband med slaget. Dessa bör då vara spår av tidigare krigshändelser i Kviström.
4.2 Lämningar i landskapet
I Kviström användes främst kanonartilleri, med eldhandvapen som betäckning. Enligt det i
de historiska källorna beskrivna händelseförloppet den 29 september 1788, genomfördes inga
större omplaceringar av det svenska kanonartilleriet. Sergeant Helvig skall ha lämnat sin
ursprungliga postering i det högra frontbatteriet och istället placerat sin kanon mellan
Leijonhufvuds och Klercks, som i sin tur var förskansade i vänstra frontbatteriet, respektive i
en ofullbordad flêche (Björlin 1888, s260).
Söder om svenska huvudstyrkan, i närheten av en sänka, befann sig Löjtnant Mjöberg med
två kanoner samt kanonbetäckning bestående av Kapten Klockenfelts och Kapten Carléns
kompanier. En kanon hade ursprungligen placerats på landsvägen och den andra i en åker till
vänster om vägen (Björlin 1888, s370). När den danska styrkan började sitt anfall i söder
avfyrades kanonerna i riktning mot den mindre träbro som gick över sänkan. Svenskarna hade
tidigare förmodat att anfall skulle kunna ske ifrån den klyfta som bildades mellan berget och
sänkan (Björlin 1888, s261f).
24

Lantmäteriet/Digitala kartbiblioteket Louise Henriksson©
Kapten Fock med en grupp skyttar skall i början av slaget ha varit posterade på berget,
bakom det svenska kanonbatteriet och åt öster. Kaptenen med manskap fick sedermera en tid
in i slaget överge sin postering (Apenes och Dyrhaug 1988, s96).
På älvens västra sida, i området runt Södra Åtorp, skall det danska kanonartilleriet ha
befunnit sig (Apenes och Dyrhaug 1988, s90). De historiska källorna omtalar inte heller i
detta fall några omplaceringar eller andra former av omgrupperingar av kanonartilleri eller
manskap.
Det danska anfallet i söder bör endast ha utförts med eldhandvapen. Inga uppgifter finns
att några kanoner hade tagits med under den kringgående marschen runt den svenska styrkan.
Den danska styrkans angrepp, norr om svenska huvudposteringen, hann aldrig fullföljas då
det strax efter, från svensk sida, anslogs chamade (af Hessen 1789, s39, Björlin 1888, s264,
Berg 1989, s41).
25

Under slaget tog det eld i en svensk ammunitionsvagn eller ammunitionsansamling, i
närheten av Sergant Helvigs kanon. En explosion skedde vilket ledde till att Helvig samt det
manskap som var i närheten sårades och att kanonen ej var i skick att återuppta fortsatt
eldgivning (Kungl. Generals Krigs Rättens Handlingar...1788, Leijonhufvud, s186, Björlin
1888, s261). Genom denna specifika händelse bör det, i tillägg av fynd från den fientliga
beskjutningen mot den svenska posteringen, kunna påträffas en större koncentrerad mängd
projektiler från denna händelse, eller indikation på någon form av detonation inom samma
område. Dock är det osäkert om vad som egentligen skedde och exakt vad explosionen
orsakades av. Sammanlagt finns det tre områden där projektiler från såväl kanonartilleri som
handeldvapen bör påträffas. På västra sidan om älven bör det finnas spår av projektiler i
områdena 2, 3 och 4, se bild sidan 25. Angående spår på älvens västra sida, bör projektiler
anträffas i område 1. Metalldetektering i ovannämnda områden bör vara den bäst lämpade
metoden för att påträffa lämningar av projektiler.
Ytterligare en lämningstyp som kan anträffas är de grävda förskansningar som uppfördes
av den svenska styrkan. Historiska källor omtalar en stormgrav, två nedsänkta frontbatterier
samt en flêche (Björlin 1888, s260, Berg 1915, s368). Det är troligt att dessa förskansningar
fylldes igen en kort period efter slaget, eftersom de placerats i den direkta närheten av
landsvägen. Tillvägagångssätt för att upptäcka dylika befästningar, under mark, är att använda
geofysiska metoder, såsom georadar, där lämningarna bör kunna urskiljas som ”igenfyllda
diken” (Pollard och Oliver 2002, s236f).
Holmberg nämner i ”Bohusläns Historia och Beskrifning” att det ej syntes några spår efter
svensk aktivitet på älvens östra sida, dock skall svaga spår efter dansk
förskansningsverksamhet ha funnits kvar att skåda på mitten av 1800-talet (Holmberg 1867,
s171ff). Några ingående beskrivningar av vilken slags förberedande aktivitet, som utfördes i
området runt södra Åtorp, har inte stått att finna i källmaterialet.
Antalet stupade soldater skall ha uppgått till nio eller tio stycken. Fem danska och fem
svenska (Apenes och Dyrhaug 1988, s99, af Hessen 1789, s42). Det historiska källmaterialet
är tämligen vagt på denna punkt och berörs mycket kort, både i de svenska och i de
norsk/danska skrifterna, alltså är uppgifterna mycket osäkra.
Källorna nämner dock, oavsett dödsantal, att de stupade skall ha begravts på plats (Apenes
och Dyrhaug 1988, s102).
I FMIS finns det inga registrerade lämningar efter sentida gravar i området där de danska
styrkorna uppehöll sig. I närheten av svenska lägret i området vid nr 6 (se bild) finns det
registrerat ”Gravplats från sentid” med fornlämningsnummer Foss 254:1. Det skall ha
26

påträffats ett okänt antal individer, samt ”rader av militärknappar” (raa.se/fmis). Efter en
intervju med Rune Danielsson, boende i Kviström, framkom det att hans farfar var bland de
personer som var med vid tillfället av fyndet. Det skall enligt Danielsson på mitten av 1920talet,
ha anträffats fyra stycken skelett i närheten av en befintlig brunn. Gravarna skall
troligtvis ha täckts över utan att ha genomgått en antikvarisk undersökning (Muntlig Uppgift,
Danielsson, R. 2008-03-13). Med information från ett brev till Vitterhetsakademin år 1929
skall det ha påträffats ytterligare en grav i området, på tomten bredvid Danielssons i sydlig
riktning. Fyndet skall ha bestått av ett skelett, ett 4 öres silvermynt av år 1676, en silvernål, ett
kopparmynt av år 1763, 1 uniformsknapp samt en sporre. Brevet var annoterat av dåvarande
landsfiskskalen till Vitterhetsakademin om förfrågan för ett antikvariskt beslut (ATA 2007).
Efter en intervju med Henry Sjöberg, vars far och morfar var de som anträffade fynden, skall
något antikvariskt beslut aldrig ha meddelats. Graven skall således ha täckts över. Henry
Sjöberg hade i arv efter sin far fått 6 stycken knappar, två kanonkulor samt en sporre som
skall ha hittas i eller i gravens direkta närhet (Muntlig uppgift, Sjöberg, H. 2008-04-18). Om
dess gravar härstammar från 1788 års slag är osäkert då någon antikvarisk undersökning
aldrig genomfördes. Om fynden från sistnämnda grav är av militär karaktär är enligt Statens
försvarshistoriska museer osäkert, då både knapparna och sporren är vanligt förekommande
såväl civilt som militärt. Dock kan fynden vara från 1700-talet (Statens försvarshistoriska
museer 2008).
Om ovanstående uppgifter är korrekta finns det en möjlighet att gravarna fortfarande finns
kvar på den plats där de hittades. Inga nutida uppgifter finns på att skelett i området har tagits
bort.
En egen okulär inventering av slagfältet utfördes i mars månad år 2008. Området där,
enligt 1700-tals kartorna, de danska och svenska styrkorna förhöll sig inspekterades efter
möjliga spår och lämningar ovan mark. På grund av att området idag flankeras av E6 samt
Bohusbanan var det mycket svårt att göra en ingående analys. Platserna är mycket tätbevuxna
och några synliga spår ovan mark observerades ej.
Vid tiden för inventeringen utfördes det markarbeten i form av nedläggning av vatten och
avloppsledningar i området för Foss 254:1 (munkedal.se). Det har enligt källmaterialet och
muntliga uppgifter inte utförts någon arkeologisk undersökning av platsen. En förfrågan
gjordes till Länsstyrelsen, om hur de förhöll sig till lämningen, då det inte utförts någon
arkeologisk undersökning. Enligt länsstyrelsen bedömning anser de inte att lämningar efter
Foss 254:1 kan finnas kvar på platsen, dock motiveras bedömningen ej (Länsstyrelsen Västra
Götaland 2008).
27

4.3 Bibehållandet av slagfältet i det moderna landskapet
Under slutet av 1800-talet och fram till 2000-talet har ett antal betydande
landskapsförändringar skett i områdena i och runt Kviströmspasset. Munkedals järnväg togs i
drift år 1895 och är en smalspårig bruksjärnväg vars sträckning förhåller sig på älvens västra
sida (Dahlqvist 1983, s29). Bohusbanan togs i bruk omkring år 1903 och följer längs med E6
sträckning på östra sidan av älven. Fortsätter därefter över en bro till västra sidan, i riktning
norrut mot Munkedal (Wikström 1983, s44, vvs.se).
E6 som dessförinnan hade beteckningen rv2, rikstvåan, asfalterades troligen i mitten av
1960-talet. Innan dess bestod vägen av stenbeläggning, denna beläggning utfördes i slutet på
1930- och i början av 1940-talet. Vid tiden för slaget år 1788 var vägen av grus (Vägverkets
museum Borlänge 2008).
Den kanske största förändringen, som även har påverkat landskapets ursprungliga
topografi, är de rassäkringsarbeten som utfördes mellan åren 1984-1989. Ras och jordskred
inträffade flera gånger i slutet av 1800-talet. På 1900-talet schaktades stora jordmassor runt
älvbrinken bort. Även andra förebyggande åtgärder utfördes. Vid en bensinstation, belägen
intill berget på älvens östra sida, har stora delar av E6 grävts bort och betongplattor gjutits.
Ler och jordmassor har till viss del ersatts med cellplast. Dylikt arbete har även förkommit på
västra sidan av älven. Utöver ovanstående arbeten skall mellan 11 och 15 fastigheter rivits och
schaktats bort. Älvens sträckning och utformning har påverkats av ovanstående verksamhet
(Muntlig uppgift Larsson, R., Einarsson, L-I. 2008-05-15)
1700-talets landskap i jämförelse med det moderna landskapet har genomgått en
omfattande förändring. Av Holmbergs beskrivning av Kviström på mitten av 1800-talet i
relation till 1700-talets kartmaterial bestod landskapet av mindre skogsbevuxna områden,
ängar och mindre konstellationer av hus (Holmberg 1867, s170).
De områden som troligen skulle uppvisa starkast spår efter slaget vid Kviström 1788, de
svenska förskansningarna, samt området med det danska kanonbatteriet, har blivit förändrade
under årens lopp. Främst genom rassäkringsarbeten på 1980-talet och den påverkan
byggnation av både järnväg och europaväg har haft på landskapet.
Andra faktorer, såsom husbyggen, vägarbeten, trafik och andra för landskapet påfrestande
företeelser, har även de påverkat förändringen i stort.
Den approximativa teorin om slagfältets bibehållenhet är i detta fall ett rimligt antagande,
baserat på de ovannämnda landskapsförändrande faktorerna. För att verifiera teorin bör en
arkeologisk undersökning utföras.
28

Slagfältet år 2008. Översta bilden, vy över Kviströmsdalen nord-östlig riktning. Vänstra bilden; Åtorps Herrgård till höger med
omnejd. Högra bilden: sänka med E6 i bakgrunden. Louise Henriksson ©
5. RESULTAT
Utifrån skriftliga historiska källor, nutida källor samt kartmaterial bestående av 8 kartor
utvisande slaget 29 september år 1788, framläggs följande områden som kan uppvisa spår
efter slaget vid Kviström (se bild sidan 25 för uttydning av nummer):
• Nr 1. Platsen för det danska kanonbatteriet. Bör uppvisa lämningar av projektiler
emanerande kanonartilleri samt handeldvapen. Möjligen även spår av
förskansningsarbeten. Eventuellt även gravplats för stupade soldater ur den danska
styrkan, dock finns inga registrerade lämningar på platsen.
• Nr 2. Platsen för svenska huvudstyrkan. Bör uppvisa lämningar av projektiler,
emanerande kanonartilleri samt handeldvapen. Dokumenterade förskansningsarbeten
har skett på platsen därför bör det även påträffas spår av dessa.
29

• Nr 3 och 4. Platsen för danskt anfall, söder om svenska huvudstyrkan. Bör uppvisa
lämningar av projektiler emanerande kanonartilleri samt handeldvapen. Beskjutning
med kanoner skedde här endast från den svenska styrkan. Projektiler från kanoneld bör
främst påträffas söder om sänkan. Projektiler från handeldvapen bör påträffas på båda
sidor om dalen.
Fornlämning Foss 254:1 kan möjligen härstamma från slaget 1788. Osäkerhet gällande
datering framhålls då någon antikvarisk undersökning aldrig utfördes vid fyndtillfället. Några
uppgifter på att gravarna skall ha tagits upp har inte hittats. Möjlighet till att fynd relaterat
Foss 254:1, kan finnas kvar på platsen framhålls.
På grund av omfattande landskapsförändringar, som skett under slutet av 1800-talet och
under 1900-talet, är sannolikheten att påträffa orörda områden med relation till slaget ej
troligt.
Den antagliga platsen för den svenska styrkans förskansningsarbeten har utsatts för flera
omfattande landskapsförändringar. Liknande förändringar har skett på motsatta sidan av
älven.
Naturliga faktorer såsom jordskred och ras, kan ha påverkat möjligheterna till att områden
där spår skulle kunna påträffas, har minimerats.
6. SAMMANFATTNING
I denna uppsats undersöks möjligheten att använda skriftliga, historiska och nutida källor
samt kartmaterial, som indikationer för områden med lämningar efter slaget vid Kviström år
1788.
En landskapsanalys och ett studium av betydande landskapsförändringar har utförs för att
utarbeta en approximativ teori om bibehållenheten av slagfältet.
Genom källmaterialet har främst tre områden, där lämningar efter slaget bör påträffas,
definierats. De främsta lämningskategorierna bör vara, projektiler från kanonartilleri och
handeldvapen, förskansningar samt gravar.
Större landskapsförändringar som berör slagfältets behållenhet är järnvägsbyggen,
vägbyggen och rassäkringsarbeten. Andra faktorer är ras, jordskred och husbyggen.
Spår efter den svenska styrkans förskansningsarbeten, tillika huvudpostering, är troligtvis
borta då Europaväg 6 är konstruerad på platsen. Stora bortschaktningar av jord och andra
markarbeten har vidtagits i området. Platsen för det danska kanonbatteriet har genomgått
dylika markarbeten.
30

Fynd av gravar som kan härstamma från slaget hittades på 1920-talet, dock gjordes ingen
antikvarisk undersökning på platsen. Gravarna skall enligt uppgift ha grävts igen och inga
uppgifter finns på att lämningar har förts bort.
31

7. REFERENSER
Tryckta källor:
Apenes, G., Dyrhaug, T 1988 Tyttebærkrigen – Det norske felttog i Sverige 1788 Oslo
Bull, N., Panton, D. 2001 Conservation of historic battlefield terrain: drafting the Vimy
Charter i Fields of Condflict: Progress and Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman,
P.W.M., Pollard, A. Oxford
Carman, J., Carman, P. 2001 Beyond military archaeology: battlefields as a research resource
i Fields of Condflict: Progress and Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman, P.W.M.,
Pollard, A. Oxford
Carman, J., Carman, P. 2006 Bloody Meadows – Investigating Landscapes Of Battle
Sparkford
Fiorato, V., Boylston, A., Knüsel, C. 2000 Blood Red Roses: the archaeology of a mass grave
from the Battle of Towtown AD 1461 Oxford
Freeman, P. 2001 Introduction: issues concerning the archaeology of battlefields i Fields of
Condflict: Progress and Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman, P.W.M., Pollard,
A. Oxford
Holmström, B. 2000 Tio dagar som skakade Göteborg Partille
Lee, J.W.I. 2001 Urban Conflict at Olynthos, 348 BC i Fields of Condflict: Progress and
Prospect in Battlefield Archaeology eds Freeman, P.W.M., Pollard, A. Oxford
Löndahl, V., Price, N., Robins, G. 2001 Bomarsund: archaeology and heritage management at
the site of a Crimean War siege i Fields of Condflict: Progress and Prospect in Battlefield
Archaeology eds Freeman, P.W.M., Pollard, A. Oxford
Pollard, T., Oliver, N. 2002 Two Men in a Trench – Battlefield Archaeology – The Key To
Unlocking The past London
32

Scott D., Douglas, Fox Jr, A., Richard., Connor, A. Mellissa., Harmon, Dick 1989
Archaelogical Perspectives on the Battle of the Little Bighorn University of Oklahoma Press
Sundberg, U. 1998 Svenska Krig 1521-1814 Lund
Otryckta källor:
Authentisk journal over de danske til Rusland givne hielpetroppers feldttog i Sverrig. Samt de
imellem de høie Vedkommende i den Anledning verlede Breve 1789 Köpenhamn
Berg, O.P 1989 Fälttåget i Bohuslän 1788 i Göta Vapenhistoriska Sällskap Småskrift nr 8
Göteborg
Berg, W. 1915 Bohusläns Historia Göteborg
Björlin, G. 1888 Krigsrörelserna i Bohuslän 1788 i Bidrag till kännedom om Göteborgs och
Bohusläns fornminnen och Historia Göteborg
Dahlqvist, G. 1983 Munkedals järnväg i Norra Bohusbanan 80 år red. Wikström, K-A.
Hamburgsund
Prins Carl af Hessen 1789 Handlingar rörande 1788 års Fälttåg i Sverige Stockholm
Holmberg, A.E 1867 Bohusläns Historia och Beskrifning del 2 Örebro
Kongl. general-krigs-rättens handlingar, uti saken angående fiendteliga anfallet wid
Qvistrum och den der skedde capitulation, med mera. Med kongl. maj:ts allernådigste
privilegium 1788 Göteborg
Schytte, P.E 1883 Bidrag til felttoget imod Sverige 1788 med dagboksopptegnelser av en
anonym adjutant i Norsk militært tidsskrift Oslo
Rasch-Eng, P. 1989 Norges sista angreppskrig i Göta Vapenhistoriska Sällskap Småskrift nr 8
Göteborg
33

W-d. 1907 Det norska infallet i Bohuslän 1788 i Illustrerad Militär Revy Stockholm
Wikström, K-A. Red. 1983 Norra Bohusbanan 80 år Hamburgsund
Muntliga Uppgifter:
Danielsson, R. 2008-03-13
Einarsson, L-I., Larsson, R. 2008-05-15
Sjöberg, H. 2008-04-22
Pastorsexpedition Foss församling 2008-04-01
Wennlöf, S. 2008-04-18
Kartor:
Qvistrum 1788 "Plan Charta öfwer Affairen wid Qwiström Den 29 september 1788”.
Krigsarkviet
Qvistrum 1788 (Karta över träffningen vid Qvistrum d. 29. sept. 1788 jämte
teckenförklaring.) Krigsarkivet
Qvistrum 1788 "Charta öfver Affairen vid Qvistrum uti Bohus Län emel. de Svenske och
Danske den 29 Sept. 1788." Krigsarkivet
1796 Qvistrum 1788 "Charta öfver Qvistrum, Hvarest Affairen stod den 29 Sept. 1788."
Krigsarkivet
Qvistrum 1788 "Situation af det stället vid Qvistrums Ström, hvaräst Affairen stod mellan
Kongliga Svenska och Danska Troupperna den 29 September 1788." Recognoscerad uti
November Månad 1788 af I. Hoffmeister och I.D. LangeQvistrum Krigsarkivet
1788 På baksidan står: "Recognosceringskarta öfver Passagen vid Qviström med
fältbefästningar." Krigsarkivet
1788 Qvistrum 1788 "Situations Carta öfver Qvisterum med Stellet, där affairen stod emellan
Kongl. Svenska och Danska Troupperne den 29 september 1788. Recognoscerat i november
samma år af Joh: Hoffmeister et Jac: Dav: Lange." Krigsarkivet
34

Qvistrum "Situation öfver Qvistrum, hvarest Affairen stod mellan de Swänska och Danska
Troupperne den 29 Sept:r 1788." Krigsarkivet
Internetkällor:
http://130.226.236.38/smkweb/vark.asp?ObjectId=9196 (Statens Museum for Kunst,
Danmark)
http://www.arkeologiuv.se/projekt/syd/slagfaltsarkeologi/index.htm
http://www.arkeologiuv.se/projekt/syd/slagfaltsarkeologi/lund_1676.htm
https://butiken.metria.se/digibib/index.php (Lantmäteriet)
http://www.munkedal.se/download/18.8d79b0d10ea8a54dab800010384/Kommunstyrelsen_b
udgetskrivelse__dec_2005_2.pdf
http://www.swedgeo.se/upload/publikationer/Rapporter/pdf/SGI-R62.pdf
http://www.raa.se/fmis
http://www.runeberg.org/nfae/0290.html
http://www.vv.se/filer/49907/Bilaga%206-2%20-
%20Iakttagelser%20fr%C3%A5n%20allm%C3%A4nheten.pdf
http://www.westlands.se
Övriga Källor:
ATA 2007/2008
Bohusläns Museum 2007
Kyrkoboken för Foss församling år 1788 2008
Statens försvarshistoriska museer 2008
Länsstyrelsen Västra Götaland 2008
Statens försvarshistoriska museer 2008
35