Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling

DAG RETSÖ 

Sturearkivet: En senmedeltida 

brevsamling 

EN AV DE VIKTIGASTE KÄLLORNA TILL DET TIDIGA 

I 500-talets svenska historia är utan tvekan det så 

kallade Sturearkivet, i litteratur och urkundsutgåvor 

omväxlande även kallat "Sturamas arkiv", 

"Stureska arkivet" eller "Stureska samlingen". Dess 

tillskott i källmassan för nordisk senmedeltid är avsevärt, 

och det utgör det fullständigaste, om än inte 

helt intakta eller enhetliga, arkivet från svensk 

medeltid och framförallt det enda som tillhört en av 

statsmakterna. Visserligen hade samlingen såsom 

en till största delen bestående av slutna brev på papper, 

där 'förnämliga handlingar' saknades, förmodligen 

undgått slottsbranden i Stockholm I697· 

Men den hade kunnat drabbas av samma öde som 

så många andra medeltida arkiv och försvunnit, om 

den inte någon gång efter Sten Sture den yngres död 

I 5 20 - ungefär samtidigt som det så kallade yngre 

riksregistraturet som dock sedermera försvann 

spårlöst - förts ut ur landet och inlett en lång anonym 

exil i Danmark. 

Så som arkivet föreligger i Riksarkivet idag består 

det av I 855 pappershandlingar i form av original- 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2 

brev, samtida avskrifter, lösa bilagor, koncept, anteckningar 

och diverse obestämbara ströhandlingar 

på papper, samt 49 diplom på pergament. Pappershandlingama 

utgörs i första hand av korrespondens 

i ekonomiska, politiska och administrativa ärenden 

mellan riksföreståndaren och hans slottshövitsmän 

och fogdar, riksrådsmedlemmar, häradshövdingar, 

lagmän, allmoge och utländska styresorgan, men 

även privatkorrespondens av mer renodlad art såsom 

Svante Nilssons hustru Mätta Ivarsdotters 

mycket levande och personliga brev till sin man. 

Totalt spänner breven över tolv decennier av nordisk 

senmedeltid', men huvuddelen ligger efter 

kung Hans tillträde som svensk kung I497, och 

nästan hälften av breven härrör från Svante Nilssons 

riksföreståndartid, speciellt åren I5o6-I507. En 

knapp fjärdedel, mestadels pappersutkast från 

Svantes kansli, saknar fullständig självdatering, 

men datering kan i många enskilda fall suppleras 

med utgångspunkt i deras innehåll. De allra flesta 

breven är skrivna på svenska, men där finns också 

78 texter på tyska varav 2 med inslag av svenska, 

53

Sten Sture den yngres Acta och Handlingar" i 

Handlingar riirande Skandinaviens historia. I dessa 

kopieböcker har en stor mängd brev kopierats av 

bland andra Svantes kaplan Jakob Andersson och 

den berömde kanslern och senare kyrkoherden i 

Stockholm Peder Jakobsson. Arton av kopieböckernas 

förlagor finns kvar i original i Sturearkivet'J, 

men de flesta har gått förlorade, varför kopieböckerna 

och brevsamlingen utgör viktiga komplement 

till varandra. I kopieboken har även några 

original infåstats, bland annat riksrådets klagomål 

mot Svante och dess uppmaning till honom att avgå 

som riksföreståndare. ' 4 Båda kopieböckerna, med 

undantag för ett fåtal texter' s, avskrevs för Peringskiölds 

räkning av Stenhagen 1698 men framförallt 

av GustafRosendalius 1730 i de två supplementen 

E 96 och E 97 till avskriftsvolymerna E 2 1 (brev 

från Sten Sture den äldres tid), E 24 (från Svante 

Nilssons tid) och E 2 5 (från Sten Sture den yngres 

tid), och som tillsammans med dessa ingick i den 

stora avskriftssamlingen av kungabrev Opus Diplomaticum 

Reg;um Svecie, Peringskiölds storverk.' 6 En 

liten del av sturebreven kom alltså på detta sätt 

ändå att indirekt traderas genom Peringskiöld, men 

det var först genom bibliotekarien i Kungliga Biblioteket 

och Antikvitetsarkivet Nils Reinhold Brocman 

( 17 3 1-70) som Sturebreven i original öppnade 

sig för svensk forskning. Han kopierade några av 

dem under sina vistelser i Köpenhamn på 1750-talet, 

och hans avskrifter finns kvar i samlingen Historisk-Topografiska 

samlingar (codex M 10) i Kungliga 

Biblioteket. Bland dem märks flera privilegiebrev 

för djäknen Erik Svensson utfärdade på 15 I Otalet 

av påve Leo X. Ett originalbrev, biskop Ottos 

och Erik Trolies brev till Svante Nilsson från Köpenhamn 

i april 1508 om resultatet av deras 

stilleståndsförhandlingar, fanns även i avskrift i 

Sturearkivet (1733).' 7 

17- och 18oo-talens urkundsutgåvor 

I Jakob Langebeks verk om norsk bergshantering 

från 1758, av vilket bara inledningen hann utgivas, 

trycktes 30 sturebrev med anknytning till det 

svenska bergsbruket, och i dess svenska motsvarighet, 

Carl GustafKröningssvärds (1786-1859) stora 

Dag Retsö 

samling av dalaurkunder, Diplomatarium Dalekarlicum, 

utgiven 1842, nytrycktes 23 av dem. Under 

18oo-talet, i synnerhet dess andra hälft, ökade över 

huvudtaget intresset för Sturarnas papper. Bibliotekarien 

på Kungliga Biblioteket i Stockholm, finländaren 

Adolflwar Arwidsson (1791-1858) inkluderade 

tre pergamentsbrev, som kopierats av Bracman 

och senare kom att tillhöra Sturearkivet, i första delen 

av sin tio volymer stora urkundssamling Handlingar 

till upplysning af Finlands häfder. Arwidssons 

volym 7 (1854) innehöll samtliga brev, totalt 30 

stycken, från de finländska biskoparna till riksföreståndarna. 

De avskrevs under åren 1852-54 av 

arkivarie VIlhelm Adolf Secher speciellt för Arwidssons 

räkning eftersom han inte tilläts låna originalen 

och inte själv kunde komma till Köpenhamn 

som han planerat, granskades av den dåvarande chefen 

för danska Geheimearchivet C aspar F rederik 

Wegener (1802- 93) och förmedlades till Arwidsson 

i Stockholm av baron Elias Lagerheim. ' 8 Arwidssons 

landsman Edward Grönblad (1814-64), 

det finländska arkivväsendets grundläggare, följde 

honom i spåren 18 57 med sin Nya källor till Finlands 

medeltidshistoria som till nästan tre fjärdedelar innehåller 

flertalet Sturebrev med anknytning till Finland, 

296 stycken, kopierade av honom själv i Geheimearchivet 

under tre besök i Köpenhamn åren 

1852-55.' 9 De flesta av de av Arwidsson och Grönblad 

utgivna breven nytrycktes på 1930-talet tillsammans 

med en rad dokument från andra håll av 

Reinhold Hausen (185o-1942) i Finlands medeltidsurkunder. 

Samtidigt med Arwidsson och Grönblad 

utnyttjades Sturearkivet av den danske historikern 

Carl Ferdinand Allen (181 1-71) för hans De 

tre nordiske Rigers Historie, utgiven 1864-72. 

Det var alltså danskar och finländare som under 

denna tid ägnade störst uppmärksamhet åt detta 

svenska arkiv. Anders Lignell fick visserligen en del 

avskrifter från DRA till sin historia över Dalslandzo,· 

men för Sveriges vidkommande var det bibliotekarien 

vid Uppsala universitet Carl Gustaf Styffe 

(I817- 1908) som kom att presentera Sturearkivet i 

större omfattning i svensk urkundsutgivning. Han 

publicerade nära 500 av dess brev i de två sista volymerna 

av Bidrag till Skandinaviens historia, framfö- 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1- 2

allt volym 5 (I884) som täcker perioden I504- 20 

och som till mer än fyra femtedelar utgörs av sturearkivet, 

men även i volym 4 (I875) där so brev ingår!' 

Av senare urkundsutgåvor kan nämnas den 

volym som blivit känd som Arvid Siggessons brevväxling, 

publicerad I937 av Lars Sjödin (I896- 

I988) och där flertalet av dokumenten härrör från 

Sturearkivet, och de även av honom utgivna tre volymerna 

av Handlingar till Nordens historia I 5 I s 

I523 (volymerna 39- 4I av Historiska handlingar, 

I967- 79)· 

Idag är således Sturearkivet till stora delar- nästan 

två tredjedelar av pappersbreven och knappt 

hälften av pergamentsbreven- redan utgivet i ttyck 

i nära 6o olika publikationer. Många av dessa är 

dock gamla och svåråtkomliga. och redan på I 940talet 

förordade Olof Jägerskiöld en separatutgåva 

av hela brevsamlingen. 22 Att det inte förverkligats 

beror delvis på att arkivet, som nämnts, egentligen 

inte utgör någon enhet. Utgåvorna speglar också 

dess heterogena karaktär genom att utgivarna koncentrerat 

sig på olika delar av arkivet. Vissa har valt 

brev utifrån topografiska aspekter; i de finländska 

utgåvorna återfinns naturligtvis alla brev med anknytning 

till Finland, i Langebeks och Kröningssvärds 

arbeten och i Sjödins Arvid Siggessons brevväxling 

finns de flesta brev som rör Bergslagen och 

Dalarna, och i Diplomatarium Norvegicum (speciellt 

volym 22) de som rör de västsvenska gränslandskapen. 

Andra har inriktat sig på vissa historiska skeden. 

Styffe koncentrerade sig på Hemming Gads 

brev och belägringen av Kalmar slott, och breven 

från den senare delen av Sten Sture den yngres riksföreståndartid 

är idag, genom Lars Sjödin, så gott 

som alla publicerade. Filologer har i sin tur koncentrerat 

sig på de språkligt sett kanske intressantaste 

breven, de mycket personliga breven från 

Mätta I varsdotter och de mycket färgstarka och stilistiskt 

drivna breven från Hemming Gad. 

Sturearkivets organisering under I8oo-talet 

I motsats till flertalet av Riksarkivets övriga medeltidsbrev 

är sturearkivets brev idag till största delen 

ordnade i en nummerserie. Det första försöket att 

ordna breven inleddes i danska Geheimearchivet 


Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling 

omkring år I 8oo, då man utgick från pertinensprincipen 

och fördelade breven i ett antal "packar" 

eller konvolut efter avsändaren. Härmed kom vissa 

brev att flyttas från den ursprungliga samlingen, 

och andra att fogas till den från andra håll, främst 

den stora Sverige A-samlingen. Mot mitten av 

I8oo-talet hade dock en generell otillfredsställelse 

uppstått beträffande arkivaliernas uppdelning i för 

många enskilda samlingar, "saa at man for at 

komme til Kundskab om Alt, hvad der haves til en 

vis Materies Oplysning, ikke sjeldent maa efter söge 

paa flere forskjellige Steder".'3 Därför inleddes 

I 848 en omorganisation och finregistrering av 

flera brevsamlingar, däribland Sverige (i vilken 

alltså Sturearkivet ingick), Danske Kongers Historie 

och den danska delen av det I826 återfunna Kristian 

II:s arkiv (Miinchensamlingen). Huvudansvaret 

för arbetet med Sverige-samlingen innehades av 

arkivarien Michael Kall Rasmussen (I8I6-I863) 

som utgick från en gammal registrant med tämligen 

summariskt innehåll, troligen den ännu bevarade 

Registrant 26:I2 .'4 Ännu år I854 pågick registreringen 

av arkivet på Kall Rasmussens lediga 

tid, men framskred därmed inte speciellt fort och 

avstannade väl helt genom att Kall Rasmussen, den 

som mest sysslat med det, avled i mars I 863 .'5 Det 

är tydligt att Sturearkivet under en lång tid framöver 

kom att befinna sig i organisatorisk omdaning, 

och att nummerordningen inte var fullt genomförd 

vid tiden för Arwidssons, Grönblads, Allens och 

Styffes forskningar i arkivet, utan endast omfattade 

den första hälften av den slutliga nummerserien. 

Det är orsaken till att man i de tidiga forskningsarbetena 

och urkundsutgåvorna finner olika standard 

för hänvisningar till dessa brev. Allen använde inga 

signa alls, och Styffe anger, med något undantag, 

ingen annan proveniens än Danske Geheime-Archiv 

i största allmänhet. Det är troligen också orsaken 

till att brevnummer anges för bara åttiofem av hänvisningarna 

till Sturearkivet i Grönblads Nya källor 

till Finlands medeltidshistoria medan resten, etthundranittio 

stycken, rör fasciklar eller "packar", som 

något förvirrande uppnår så höga fascikelnummer 

som 32-37, medan Henrik Reuterdahl några år senare 

i en kommentar till källmaterialet till sitt verk 

57

s8 

om svenska kyrkans historia nämner att arkivet var 

ordnat i endast "24 convoluter".' 6 De av Grönblad 

anförda fasciklarna har alltså inte tillhört det egentliga 

sturearkivet utan tillsammans med detta ingått 

i den större samlingen. 

Den registrant, 26:12, som Kall-Rasmussen använde 

sig av är högst summarisk och meddelar inget 

om innehållet i de ganska många packar där 

flera, i vissa fall hundratals, brev legat. I sin förteckning 

över Suecica i danska Geheimearchivet från 

I 867 baserade sig Victor Granlund delvis på denna, 

och där registranten inte varit tillräckligt detaljerad 

har Granlund gått till originaldokumenten. Men 

med vägledning av den kan packordningen ändå rekonstrueras 

(se Tablå I nedan). Den första packen 

om I 8 brev utgjordes i huvudsak av befälhavaren på 

Bohus Henrik Krummedikes privatarkiv från åren 

I498- I503, de fyra följande "packarna" som endast 

innehöll ett brev vardera, av koncept upprättade i 

Svantes eller riksrådets nainn till allmoge, och den 

sjätte packen Sten Sture den äldres brev I499- I 503 

(i registranten och Granlunds förteckning I492- 

I5I9 - en uppenbar sammanblandning med Sten 

Sture den yngre). Därefter följer koncept i Svantes 

namn, de flesta odaterade men, med några få undantag, 

härrörande från Svantes riksföreståndartid. 

Brev från hustrun Mätta I varsdotter har samlats i en 

egen packe, varefter följer brev från tiden före riksföreståndarvalet 

I 504. Först icke-alfabetiskt ordnade 

brev utan årsdatering men som grupperats 

med vägledning av utanskrifterna där Svante undantagslöst 

tituleras "Sveriges marsk", "hövitsman 

på Stegeborg" eller "hövitsman på Örebro". Sedan 

daterade brev från samma period i kronologisk 

ordning, odaterade brev från tiden I 503- 11 (packe 

I I), och slutligen daterade brev från samma period, 

som av utrymmesskäl delats upp i två packar med 

skiljelinje årsskiftet I507/o8 (packarna 12-I3).' 7 

Förmodligen var det ungefär hit arbetet hunnit när 

Kall Rasmussen dog I863. Kontrasten mot nästföljande 

del av nummerserien är nämligen slående. 

Från och med nr 964 är breven, inkoinna brev till 

Svante Nilsson IS08-ISII, strängt kronologiskt 

ordnade och bygger uppenbarligen på en noggrannare 

läsning av brevens datering. Brev nr I226 till 

Dag Retsii 

I 384 (packe I4) är Sten Sture den yngres arkiv, där 

2 3 odaterade brev placerats sist i nummerföljden. 

Numren fram till I426 utgörs huvudsakligen av 

brev till kanslern Peder Jakobsson (packe IS), men 

där finns även en del brev till Jakob Andersson, 

Svantes kaplan och kansler på Stegeborg före riksföreståndarvalet 

I 504, och därefter följer ett 70-tal 

brevfrån ärkebiskop Jakob Ulfsson (packe I6), omkring 

I so brev bestående av korrespondens från 

och till Hemming Gad (packe I7 som i DRA kallats 

Hemming Gads Breve rsoo- rsrJ) samt I30 

brev från landets biskopar. De sistnämnda är ordnade 

i packarna I8 (Finske Bispers Breve, I635- 

I663), I9 (biskop Ingemars i Växjö brev, I664- 

I673), 20 (biskop Mats 2 i Strängnäs brev, I674- 

I726), 2I (biskop Ottos i Västerås brev, I727- 

I74o), 22 (Skarabiskoparna Brynalfs och Vmcents 

brev, I74I-I757) samt 23 (domprosten och sedan 

biskop Hans Brasks i Linköping brev, I758-I762). 

slutligen följer omkring 6o brev från och till olika 

fogdar och skrivare och som motsvarar packe 24 

(I763-I8I5). 

Men trots denna översiktliga ordning har i var 

och en av packarna inkluderats brev som inte hör 

dit. I packen med koncept till brev i Svantes nainn 

fanns till exempel även flera utkast uppsatta i riksrådets 

eller andra rådsmedlemmars nainn samt avskrifter. 

Bland Mättalvarsdotters brev påträffas i sin 

tur även ett från Svantes kusin Birgitta Tordsdotter, 

och flera från Mättas eget arkiv. Hemming Gads 

brev inkluderar flera koncept i Svante Nilssons 

nainn av Hemmings hand. Insprängd i packe I 2 

fanns ett 40-tal mestadels odaterade diversehandlingar 

av typen bilagor, anteckningar, memorialer 

och utkast (907-946). I de packar som utgjorts av 

Svantes arkiv I504- 11 finns ett antal mer eller 

mindre enhetliga brevbestånd av dossierkaraktär 

och av varierande storlek. För det första är det tre 

samlingar brev med anknytning till Finland. Den 

ena från i huvudsak år I 504 samma år som riksföreståndaren 

företog sin hyllningsresa dit (Stureark. 

612-625). Den andra från åren I5os-Iso6 (88o- 

9o6) och den tredje från år IS07 (947-958) och 

som givetvis alla publicerats av både Arwidsson, 

Grönblad och Hausen. Ytterligare sådana smärre 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I- 2

avdelningar är numren 646-650 (fem brev från 

svenska klosterabedissor), 652-656 (brev daterade i 

Västerås), 696- 704 och 764-770 (nio respektive 

sju brev från Bergslagen), 844-847 (brev från Kalmar), 

samt 863-867 (brev från Stockholmsmagistraten). 

Liknande småsamlingar förekommer 

bland de odaterade breven - till exempelligger tre 

av smålandsfogden Peder Månssons brev tillsammans 

(nr 579-58I) liksom tre brev från olika bondemenigheter 

(nr 436-438). Men inte heller dessa 

smärre avdelningar har ordnats kronologiskt eller 

alfabetiskt, och någon konsekvent genomförd tanke 

Stzwearkivet: En senmedeltida brevsamling 

kan knappast sägas ligga bakom. Packarna har visserligen 

sinserneUen varit grovt kronologiskt ordnade, 

men inte breven som ingått i dem, främst beroende 

på en inte alltför noggrann läsning av vare 

sig dateringar eller avsändare. Intrycket är att de 

danska arkivarierna inte eftersträvatnågon viss ordning 

utan i första hand velat ha breven i en nummerserie, 

och att de grupperat vissa brev när det utifrån 

någon utgångspunkt lämpat sig. Breven har sannerligen, 

med Reuterdahls subtilt lakoniska ord, varit 

ordnade "utan stor noggrannhet och stränghet". ' 8 

Tablå I: Rekonstruktion av packordning för Sverige A-samlingen i danska Rigsarkivet före I 896 

Packe Brevnununer Antal Innehåll 

I I-I8 I8 Henrik Krummedikes m fl privatarkiv 

2 I9 I Sten Sture d ä, Knut Olsson och allmoge i Dalarna till Svante Nilsson, 

Hemming Gad och allmogen i Östergötland, Mora 29/8 ISOI 

3 20 I Riksrådet till Bergslagen och Dalarna, Stockholm I4/ IO I 504 

4 2I I Svante Nilsson till Bergslagen och Dalarna, odat [u o, slutet av juli I 507?] 

5 22 I Svante Nilsson till Bergslagen och Dalarna, odat [u o, I8, 2 I/ 4 I 507] 

6 23-46 24 Brev från Sten Sture d ä till Svante Nilsson (inkl två koncept av Sten Sture d y) 

7 47-I66b I45 Svante Nilssons koncept (här inkluderas ett brev till Sten Sture d y med en 

fragmentarisk avskrift av ett falskt brev, I66a och b) 

8 I67-I99a 34 Svante Nilssons brev I498-I5II 

9 I99b-225b 3I Brev från och till Mätta I varsdotter 

IO 225c-325 7I Brev till Svante Nilsson I498-I 502 

225c-270 daterade, I498-I502 

27I- 325 odaterade, I497-I503 

II p6-6oi 280 Odaterade brev till Svante Nilsson I 503-I 2 

I2 6o2-963b 367 Daterade brev till Svante Nilsson I 503-07 

6!2- 625 Finlands brev, I 504 

646-6so brev från olika kloster 

6sz- 6s6 brev från Västerås 

696- 704 brev från Bergslagen 

764-770 brev från Bergslagen 

844- 847 brev från Kalmar 

863- 867 brev från Stockholms stad 

88o-9o6 Finlands brev, I sos-o6 

907-946 diversehandlingar 

947-958 Finlands brev, I so6-o7 

I3 964-1225 270 Daterade brev till Svante Nilsson, I so8-I 5 I I 


59

6o 

I4 1226-I384 I6o 

I5 I385-I422 45 

I6 I427-I489 67 

I7 I490-I634 I46 

I8 I635-I663 30 

I9 I664-I673 IO 

20 I674-I726 53 

2I I727-I740 I5 

22 I74I-I757 I7 

23 I758- I762 5 

24 I763-I8I4 54 

25 I8I5 I 

26 I 

27 

I 

28 I 

29 

I 

30 

3I 

32 

33 

34 

35 

36 

37 

I 

I 

I 

I 

I 

I 

20 

8 

2 

Dag Retsii 

Brev till Sten Sture d y 

Brev till Peder Jakobsson (inkl sju "supplement" med fristående nummer) 

Brev från ärkebiskop Jakob Ulfsson 

Brev från (och till) Hemming Gad 

Finska biskopars brev 

Biskop Ingemars i Växjö brev 

Biskop Mats i Strängnäs brev 

Biskop Ottos i Västerås brev 

Biskoparna Brynolfs och Vincents i Skara brev 

Biskop Hans i Linköping brev 

Brev till och från fogdar och skrivare 

Ärkebiskop Jakobs lejdbrev för Sten Sture d ä Ouni I 50 I?] koncept? 

Förhandlingar mellan Kristian II och Sten Sture d y 

Gustav Trolles, biskop Jens m fl dom över Sten Sture d y m fl81 II I 520 

(avskrift) 

Otte Krumpen, Karl Knutsson m fl till Kristian II, Strängnäs 20l2 I520 

GustavTrolies tacksägelse till Kristian II för befrielse från Sten Sture d y, 

Uppsala 9/3 I520 

TureTrolie m fl tillJakobTrolle, 28l3 I520 

Knut Skrivare till Kristian II om Kristina Gyllenstiemas hopp om 

undsättning, 12l4 I520 

Knut Skrivares register på klenodier och penningar som uppburits i Finland 

[IOIIO I52I] 

Kristian II:s tackbrev till biskop Arvid m fl riksråd, Köpenhamn wiii 

I52I 

-Biskop Otto till Kristian II om allmogens tillopp till Gustav Vasa, 

Stockholm I81IO I52I 

Ture Jönsson till Kristian II att allmogen i Västergötland blivit uppbudad, 

I52I 

Brev från Kristian II, Gustav Trolle, Hans B rask, Ture Jönsson, Gustav Vasa, 

Kristina Gyllenstierna,Joakim Trolie bl a Gustav Vasa till allmogen i 

Östergötland (odat), Gustav Vasa till allmogen i Småland (Västerås I 52 I), 

Gustav Vasas lejdbrev för Stockholms slottslov till möte i Rotebro 

(Rote brolägret I 7 l 9 I 52 I), Kristina Gyllenstierna, Stockholms stad m fl 

upplåter slottsloven (Stockholm I 6 l 9 I 52 o), Gustav Trolies förmanings brev 

till Gustav Vasa (Stockholm I4l6 I 52 I, avskrift av Trolie sänd till Kristian 

II), Gustav Trolies öppna anmodan att förbli Kristian II trogen (Stockholm 

I2 l 6 I 52 I), inventarielista för Stockholms slott (I 52 I) 

Nils Posses (?), Gotskalk Erikssons, Måns Bryntessons, Mogens 

Gyldenstjernes brev till Kristian II, förteckning på fångar av herr Seffuerin 

"Rantzwnet", I522 

Danmarks riksråds instruktion på de artiklar och ärenden som ärlig och 

välborne sven Christoffer Odzen (?) haver att värva hos kungl. maj. av 

Sverige, tillika med kung Gustavs svar därpå, Arboga 9 l I I 55 2 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2

Då svenska Riksarkivet år 1876, efter skriftlig 

framställan från riksarkivarien Robert Bowallius, 

inlånade en första del av sturearkivet för avskrift 

var numreringen av brevsamlingen slutligen klar. 

De svenska arkivariemas enorma avskriftsarbete 

kom att fortgå under de följande åtta åren, och det 

är dessa avskrifter som fortfarande står till allmänhetens 

förfogande i Riksarkivets forskarexpedition. 

De tio sändningarna tycks efter en analys av avskrifternas 

handstilar ungefär motsvara de tio kapslar i 

vilka de står idag och omfattade brevnumren 19- 

1815, dvs motsvarande packarna 2-24 i Registrant 

26. Huvudansvaret för avskriftsarbetet låg inledningsvis 

på Carl Silfverstolpe (184o-99) och sedermera 

på Nils Axel Kullberg (185o-86), men den 

största delen av kopiorna har Victor Örnbergs 

(1839-1908) karaktäristiska handstil. Vid granskningsarbetet 

bistod Emil Hildebrand (1848-1919) 

av vars hand det även finns regester av ett 70-tal 

pappers- och pergamentsbrev ur andra samlingar i 

DRA men som sedermera kom att fogas till Sturearkivet.'9 

St:urearkivet: En senmedeltida brevsamling 

Tablå 2: Sturearkivets organisering från 1896 

Sturearkivet A (Svante Nielssons Arkiv): 

I Koncepter 

II Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere A-G 

III Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere H-J 

IV .Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere K-P 

V Breve til Svante Nielsson fra enkelte Afsendere R-Z 

Breve til Svante Nielsson fra untevnte Afsendere 

Breve til Svante Nielsson fra flere Afsendere 

Breve til Mtette Iversdatter 

Breve til Svante Nielssons Kansler Peder Jacobsson 

Sturearkivet B (Sten Sture d y:s Arkiv) 

Koncepter 

Breve til Sten Sture d y fra enkelte Afsendere 

Breve til Sten Sture d y fra untevnte Afsendere 

Breve til Sten Sture d y fra flere Afsendere 

Breve til Kristina Gyllenstierna 

Sturearkivet C (Forskelligt) 

Breve til Hemming Gad 

Breve til svenske Fogeder og Skrivere 

Diverse 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 

sturearkivets organisation efter 1896 

År 1896, drygt ett decennium efter att det svenska 

avskriftsarbetet var avslutat, avskildes en stor mängd 

brev från Sverige-samlingen och omorganiserades 

efter proveniensprincipen för att utgöra Sturearkivet, 

som först nu kan sägas ha uppstått, eller återuppstått, 

som arkivalisk enhet. Det var också nu 

som historikern och arkivarien William Christensen 

(1866-1949) gjorde den första och hittills enda 

detaljerade förteckningen över Sturebreven så som 

de legat i Registrant 26, och som låg till grund för 

den år 1927 genom dåvarande riksarkivarien Laurs 

Laursen (1864-1936) ombesörjda avskrift som 

1929 medföljde till svenska Riksarkivet.l 0 I förteckningen 

angavs hur breven skulle fördelas i den nya 

ordningen (därav de återkommande beteckningarna 

"Diverse" iLaursens förteckning), men egendomligt 

nog tycks ingen förteckning över den nya 

ordningen ha gjorts. I samband med detta arbete 

togs 42 brev ut för att läggas till andra samlingar i 

danska Geheimearchivet. Av dem hade trettio brev 

efter närmare granskning visat sig ha dansk prove- 

190 brev 

2 33 

301 

346 

1 54 

20 

122 

II 

46 

6 

185 

3 

22 

2 

29 

45 

15

809, 9IO, 923, 928, 940, 94I, IOII, I033, 1047, 

I429, I8o3, I8o9 och I8I4). 

Denna tämligen detaljerade genomgång harvisat 

att sturearkivets sammansättning idag inte är densamma 

som under förra seklet i danska Geheimearchivet, 

än mindre densamma som i början av 

I soo-talet. Själva kärnan i arkivet, inkomna brev 

till riksföreståndaren Svante Nilsson, har i stort sett 

varit intakt hela tiden, men vad övriga handlingar 

beträffar har många avskilts från, fogats till och till 

och med försvunnit från samlingen, och de arkivaliska 

principerna för arkivets ordnande har växlat. 

Det förefaller tydligt att Sturearkivet trots dess avskiljande 

från Sverige-samlingen och omorganisering 

I896 efter proveniensprincipen, fortsatte att 

behäftas med den vägledande principen för hela 

Sverige-samlingen, och kom att utgöra en konventionell 

och ganska vid beteckning på allehanda i 

danska Geheimearchivet befintliga handlingar från 

Sturetiden med svenskt ursprung eller svensk anknytning 

i allmänhet. Som beteckning på riksföreståndarnas 

arkiv var den alltså direkt missvisande; 

många av dess brev hörde egentligen hemma någon 

annanstans, och brev som verkligen hörde dit låg 

inte där de skulle. En del av detta avhjälptes genom 

de fortlöpande omorganisationerna, men även vad 

den så kallade sturesamlingen i svenska Riksarkivet 

idag beträffar så utgör den i själva verket ingen enhetlig 

dokumentsamling. Istället innehåller det fortfarande 

brev utan tydlig svensk koppling och utgör 

snarare en rad privatarkiv av vilka Svante Nilssons 

är det största. Termen 'Sturearkivet' är därmed 

missvisande och rättare vore kanske att använda termen 

'Sturearkiven' i pluralis. 

STUREARKIVETS SAMMANsÄTTNING 

OCHKARAKTÄR 

Brevkategorier 

Med utgångspunkt i Herman Sebueks utredning om 

medeltidens kansliväsen kan man förvänta sig att i 

Sturearkivet finna två huvudkategorier dokument: 

I) inkomna brev till riksföreståndarnas kansli 


Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling 

(a) slutna originalbrev riktade till riksföreståndaren 

(b) utkast och förslag till skrivelser att slutgiltigt 

utformas i riksföreståndarkansliet 

(c) lösa bilagor till nu förkomna originalbrev 

(så kallade "sedlar", "cedul.:e" eller "kalvar") 

(d) originalbrev riktade till andra mottagare än 

riksföreståndaren men som bifogats brev till 

denne 

(e) avskrifter av originalbrev gjorda av mottagama 

och bifogade i brev till riksföreståndaren 

(f) brev till riksrådet och ärkebiskopen 

2) utgående brev från riksföreståndarkansliet 

(a) bevarade koncept till utgående skrivelser, 

antingen i riksföreståndarens eller riksrådets 

namn, upprättade i kansliet 

(b) avskrifter av utgående originalbrev upprättade 

i kansliet antingen i riksföreståndarens eller 

riksrådets namn 

(c) andra handlingar avsedda för internt bruk 

(anteckningar, memorialer osv) 

I verkligheten flyter dock dessa analytiska kategorier 

samman. Det är till exempel klart att det i 

många fall är särskilt svårt att avgöra skillnaden 

mellan till exempel kategorierna I (b), 2 (a) och 2 

(b)- oftast är man hänvisad till uttryckliga uppgifter 

i andra källor eller analyser av skrivarhänder. 

Vissa brev som saknar både omslutande sigill och 

utanskrift, och vars yttre därmed ger dem en karaktär 

av avskrifter eller koncept, kan i själva verket 

vara expedierade originalbrev som haft ett skyddande 

pappersomslag varpå det omslutande sigillet 

och utanskriften funnits (i motsats till de flesta andra 

samtida brev där dessa satts direkt på det vikta 

textarkets utsida) men som sedan kastats bort.s3 

Kanslitekniskt uttryckt är ju en avskrift en text med 

ett fårdigredigerat utgående brev som förlaga, 

medan ett koncept självt utgör förlaga till ett utgående 

brev. Därmed torde till exempel en fullständig 

datering vara att vänta i en avskrift. Sammantaget 

bör skillnaden mellan utkast till och avskrifter av 

utgående brev för de samtida kanslistema inte ha 

varit så stor; iden med båda förfaringssätten har ju

skicka en skriftlig anmodan till de skattskyldiga, 

vad de inkomna medlen använts till (till exempel 

avlöning till slottssvenner och landsfogdar och hur 

mycket som återstår att betala), samt hur mycket de 

översänder till honom. I samband härmed redogör 

slottsfogdarna också för tillgången, eller oftare 

bristen, på förnödenheter på slotten, och vilka 

föranstaltningar de gjort eller förslag de har för att 

lösa situationen och ber riksföreståndaren om närmare 

anvisningar. De påminner även ibland försiktigt 

om utlägg de gjort ur egen ficka. I egenskap av 

förbindelselänk mellan riksföreståndaren och allmogen 

var det ofta fogdarna som fick ta emot klagomål 

i allehanda ärenden, inte minst från utarmade 

skatte bönder, och hade den otacksamma uppgiften 

att påminna riksföreståndaren om dennes skulder 

till otåliga kreditorer. De fick sköta den sköra 

balansgången mellan hans vilja och folkviljan, och 

ber underdånigt lika ofta om hans förståelse för 

böndernas trångmål som tackbrev till allmogen 

med anledning av hjälpskatter. I sista hand var det 

förstås fogdarnas eget rykte som stod på spel. Det 

var därför förmodligen tacksamt att kunna meddela 

sinnesstämningen inom fögderiet och om de positiva 

reaktionerna på riksföreståndarens öppna brev. 

Bland de löpande uppgifterna ingick att förbereda 

nattläger i länet och på slotten inför hans besök, 

rapportera om mantalsskrivning och om händelser 

av vikt i bygden och närliggande städer bland annat 

bemärkta personers dödsfall som föranledde spekulationer 

om överlåtanden av förläningar. Många 

sådana detaljupplysningar finns dock inte i breven, 

utan överlämnades muntligen av brevförarna. Ibland 

tvingades de även redogöra för misstämning 

och anklagelser om bristande lojalitet mellan 

underfogdar, och här vägde förmodligen fogdarnas 

kännedom om sitt folk och deras stundom förekommande 

råd angående nytillsättningar tungt. 

Fogdarna gav också råd i rena statsangelägenheter, 

åtminstone vad det gällde förläningspolitik i deras 

egna landsändar. En av Västeråsfogdarna, Nils Vilkensson, 

skrev förmodligen Svante på näsan när han 

rådde honom att betänka att han inte hade "många 

fler slott att lita till än Stockholm och detta" (1066). 

Å andra sidan framlade de givetvis också privata 

ARKIY, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2 

Sturearkivet: En sen1Jledeltida Fn-evsamling 

önskemål i sin egenskap av egna brukare eller 

bergsmän. Fogdarna översände regelbundet 

räkenskapsböcker, kvittenser och register över 

utbetalda löner, men ytterst lite av detta finns kvar. 

Geografiskt vittnar mängden fogdebrev om var 

fatabursförvaltningens tyngdpunkt låg - Västerås 

slott som statsfinansiell knutpunkt för Dalarna, 

Värmland och Västergötland, samt Stockholm och 

Åbo - sammanlagt omkring 170 brev. Speciella 

åligganden för Västeråsfogden och särskilt de honom 

underlydande bergsfogdarna var att ombesörja 

myntning av silver från Bergslagen och dess utskeppning 

till Stockholm. Han var också den som i 

sista hand förmedlade nyheter ända från Norge. En 

annan grannlaga uppgift för honom skymtar mellan 

raderna- att hålla ett öga på biskop Otto, en till 

Svante och Sten inte särskilt välvilligt inställd rådsmedlem, 

och hans förehavanden. Länken Västeråsstockholm 

personifieras av Jon Jönsson, mångårig 

stockholmsfogde som även pendlade till och från 

Västerås och Dalarna på Svantes uppdrag. På motsvarande 

sätt vittnar breven från fogdarna i Stockholm 

och Åbo om en livlig trafik med skattemedel 

från Finland till Sverige. Upplysningar som i särskilt 

hög grad förmedlades av stockholmsfogden 

till Svante är om utrustning av skepp speciellt ämnade 

för belägringen av Kalmar och om hustrun 

Mätta Ivarsdotters och· sonen Stens hälsa. Fogdarna 

i gränstrakterna (Värmland, Dalsland, Västergötland, 

Finnved en, Finland) berättar om nyheter från 

andra sidan gränsen, inte minst fientliga trupprörelser, 

och om deras egna spejares aktiviteter. 

Fogden i Tierp Staffan Henriksson förmedlar nyheter 

från hela Norrland och norra Uppland. Fogden 

på Åbo slott, den finländska riksdelens centralslott, 

överbringade nyheter beträffande förhållandena i 

norra Baltikum och Viborghövitsmannen Erik Turessons 

mellanhavanden med ryssarna, både genom 

notiser i egna och bifogade brev. 

I den stora mängd brev som rör den långa belägringen 

av Kalmar, märks naturligtvis främst Hemming 

Gads sextio brev till Svante därifrån. Ytterst 

få av dessa brev, med sina detaljerade, stundom 

långa och enformiga beskrivningar av krigsföretagen 

däromkring, kan tänkas ha haft annat än ett

ilaga till Sanders brev till Svante, Åbo 30/8 I so8 

(Io7s). 

- Erik Turesson till biskop Hans i Åbo, Viborg 28/ 

I I I so8 (I 02 8), bifogat biskopens brev till Svante 

2/r I 509 (u n). 

- Biskop Vmcent i Skara till Sten Sture d y, Torsön 

28/r ISII (I752), bilaga till Stens brevtill Svante, 

Fredsberg 29/r ISII (4o). 

- Tönne Eriksson till electus Arvid i Åbo, Raseborg 

I9/8 I 5II (I65 5), bilaga till Arvids brev till 

Svante, Åbo 23/8 ISII (I656) 

- Tre brev från Severin Skåning till Lasse Vm ter - 

Viken I/3 1517 (1791), "Anross" 30/ 3 I5I7 

(1792), "Anross" s/4 I517 (1794), och ett från 

Uddevalla stad till densamme, Uddevalla r/4 

1517 (1793), rörande stilleståndsavtalet i Västsverige 

bör ha överförts till riksföreståndarens arkiv 

genom efterträdaren Algot Kruses bemedling 

samma år med anledning av förrryandet av stilleståndet 

(se Algots brev till Sten Sture med anledning 

av övertagandet av fögderiet, 24f 5 1 517 

(1350). 

En uppmaning från Jens Torbjörnsson på hertig 

Kristians vägnar till allmogen i Åse härad (r I63) 

har säkerligen också kommit i händerna på de 

sturetrogna västgötaherrarna, eller kanske genom 

allmogens egen försorg översänts till Svante Nilsson. 

Sådana öppna brev avsedda att 'vända' allmogen, 

beslagtogs i möjligaste mån av riksföreståndarnas 

fogdar i gränsområdena och sändes till riksföreståndaren.s8 

Ett originalbrev från Clawes Strufinck 

till Severin Bud i Stockholm synes också ha 

hamnat hos Svante: till Severins namn fogas "bi her 

Swanten" och på baksidan har Svantes kansler Peder 

Jakobsson gjort ett par anteckningar (791). 

Samma sak torde vara fallet med ett originalbrev 

från ärkebiskop Jakob till Bengt Larsson på Frötuna 

och Svantes fodermarsk Bengt Eriksson 

(1476), som dessa vid något tillfålle bör ha förevisat 

och överlämnat till sin herre. Raumo stads råds 

klagomål till biskop Arvid i Åbo på Didrik Hansson 

(r 2 3 r), daterat 2 7/z 1512, kan ha inlagts i rättegången 

mot Didrik i Åbo ett halvår senare där 

Sten Sture den yngre närvarade och på så sätt ge- 


Sturern-kivet: En senmedeltida brevsa'lllling 

nom honom hamnat i Sverige, men det kan också 

härröra från biskopens arkiv, som kommer att 

framgå, troligen hamnat i Danmark på andra vägar.s9 

Ytterligare några brev har troligen inkommit på 

liknande sätt, även om vi inte vet med säkerhet. Det 

gäller till exempel ett brev från Sten Sture den äldre 

till Svantes fogde i Västmanland (1766), ett från 

Nils Bosson till Bengt Knutsson (sedermera Svantes 

fogde i Småland, 1774), Verner Nilssons brev till 

biskop Mats (u n 27/3 1504)- som liksom ett brev 

från sex västgötaherrar till densamme ( 1 7 1 8) kanske 

översänts till riksföreståndarens kansli av biskopen. 

Två odaterade brev ställda till två borgare i Söderköping, 

det ena utfärdat av Sven Knutsson, som 

åren 1504-1507 förekommer som Svante Nilssons 

fogde i Småland och på Ulvåsa, skall troligen förknippas 

med det nedan nämnda Stegeborgsarkivet. 

Åtminstone ett brev till Svante Nilsson har inkommit 

på motsatt sätt; som en bilaga till ett brev till 

Peder Jakobsson, som ombetts presentera det för 

riksföreståndaren (974, bilagt 42 7). 

Riksföreståndararkiven: Ärvda brev 

Bland Sturebreven finns också en hel del åtkomsthandlingar 

och intyg som kommit i Svantes och 

Stens ägo genom arv, och som kan sägas utgöra rester 

av tidiga personarkiv. Bland de elva brev (varav 

5 pergament) som tillhört Svantes far Nils Sture 

och övertagits i samband med dennes död 1494 

märks bland annat Sten Sture den äldres förläningsbrev 

på Mör kö och Eriksö, som Nils Sture fick med 

anledning av indragningen av Västerås slott 1493, 

samt två tackbrev från Erik Axelsson (Tott) och 

Uppsala domkapitel, och kung Karl Knutssons intressanta 

förebråelser för att Nils inte tagit chansen 

att bli riksföreståndare under det tumultartade året 

1467 (se noterna 3 7 och 45). Genom Nils har Svante 

också fått ett pergamentsbrev som tillhört farfadern 

Bo Stensson (Natt och Dag) och ett pergamentsbrev 

från 1403 (den nuvarande sturesamlingens 

äldsta brev) som tillhört Nils Stures svärfars 

farfar, Tord Röriksson (Bonde). Via sin hustru har 

Svante fått ett tredje pergamentsbrev som tillhört 

Erengisle Gädda, Svantes första hustru Ilianas far,

urspråk med en talrik skara av allmogen i Östergötland 

på grund av de klagomål och rykten som 

gått i dryckestugor och andra samkväm om att de 

underrättas för dåligt om vad som avhandlades på 

de många herremötena och att de inte fick veta varför 

de skulle neka kung Hans tillträde till riket. 

Brevutfårdarna hade då låtit sätta samman ett brev 

som lästes för allmogen av Erik Skrivare som kom 

"som om han vore kallad från Paradiset", vilket allmogen 

nöjde sig med. Brevutfårdarna hoppas att de 

gjort rätt trots att de inte haft Svantes fullmakt för 

sitt tilltag och bifogar i original det brev på pergament 

som lästes för allmogen. Även fogden i 

Västbo, Bengt Knutsson, uppmanade Svante att 

sända ett öppet brev till bönderna i Västbo eftersom 

de klagat över att hans brev kom mer sällan än 

kungens, och de brev Bengt på eget bevåg skrivit 

och uppläst i Svantes namn "av eders mun" snopet 

nog hade genomskådats (1063). Det finns många 

antydningar om allmogens missnöje med den bristande 

kommunikationen med Svante Nilsson. Det 

är därför rimligt att tro att dennes ombud ganska 

ofta tog saken i egna händer på detta sätt, att riksföreståndarna 

förr eller senare fick del av sådana 

skrivelser och att några av de annars svårförklarade 

avskrifterna i Sturearkivet har ett sådant ursprung. 6 7 

Riksföreståndararkiven: Diverse 

I tillägg till koncepten och avskrifterna finns en 

lång rad pappershandlingar av svårbestämd art, 

däribland I6 stycken av typen anteckningar och 

memorialer. Många av dem är bilagor och i de fall 

då de danska arkivarierna kunnat konstatera vilket 

huvudbrev de tillhört har de betecknats med dettas 

arkivnummer tillsammans med tilläggen 'b', 'c' osv, 

där huvudbrevet betecknas med 'a'. I vissa fall har 

de fått det efterföljande numret i nummerserien. 

Andra bilagor har genom en bristfållig ordning i 

arkivet, som kanske rått redan i riksföreståndarens 

kansli och med säkerhet senare i de danska förvaringsdepåerna, 

med tiden skilts från sina huvud brev. 

Eftersom de nästan undantagslöst saknar både datering 

och utfärdarens namn har de flesta av dessa 

lösa bilagor under arkivets ordnande i Danmark på 

I8oo-talet fått egna brevnummer. Tjugoett av dem 


St:urearkivet: En senmedeltida brevsamling 

kan dock förknippas med några av de i arkivet ingående 

originalbreven. 68 På detta sätt kan alltså 

vissa brevförsändelser som med tiden 'splittrats 

upp' i daterade huvudbrev och odaterade lösa bilagor 

rekonstrueras, men huvudbreven till vilka resterande 

bilagor tillhört finns av allt att döma inte 

kvar i samlingen utan är helt försvunna, och hänger 

så att säga fortfarande i luften. Även om man i vissa 

fall kan identifiera troliga utfärdare och skrivarhänder, 

och fastställa ungefärliga dateringar med 

hjälp av analyser av handstil och innehåll, förblir 

deras proveniens osäker. 

Förtroendemäns arkiv 

Förutom riksföreståndarnas arkiv består Sturearkivet 

idag även av rester av en rad andra privata och 

officiella arkiv i form av brev som vid första påseendet 

så att säga inte hör dit men som på olika sätt 

kan kopplas till riksföreståndarna genom att de tillhört 

personer knutna till dem. Bland de klart urskiljbara 

arkiven av denna typ återfinns Peder 

Jakobssons (54 pappersbrev och 2 pergamentsbrev), 

Hemming Gads (3 I pappersbrev),Jakob Anderssons 

eller Stegeborgs slottsarkiv (3 I pappersbrev), 

Mätta Ivarsdotters (I3 pappersbrev), Arvid 

Siggessons (4 pappersbrev och 8 pergamentsbrev) 

samt Stockholms slottsarkiv (8 pappersbrev). 

Bland de tolv dokument som tillhört kyrkoherden 

i Mora, Arvid Siggesson, märks pergamentsbreven, 

främst privilegiebrev utfärdade i samband 

med den påvlige legaten Johannes Angelus Areimboldus 

vistelse i Sverige ISI8-I9, bland annat ett 

tryckt avlatsbrev. Peder Jakobssons och Hemming 

Gads inflytelserika positioner speglas av karaktären 

på de bevarade breven till dem som härrör från såväl 

fatabursfogdar runt om i landet som rådsmedlemmar.69 

I Sturearkivet finns också ett trettiotal 

handlingar som har en sak gemensamt. De är alla 

adresserade till Jakob Andersson, slottsskrivare på 

Stegeborgs slott och Svante Nilssons kaplan, eller 

andra personer som var knutna till Stegeborg åren 

I499-I503. Sex av breven är utfårdade av Svante 

själv (I7o, I7I, I72, I93 med bilaga 939, I94 med 

bilaga 9 3 7, 2 3 o) och innehåller befallningar angående 

bespisning och försvar av slottet under det

70 

turbulenta upprorsåret I502, medan de andra är 

skrivelser från andra fogdar och tjänare. Till detta 

Stegeborgs slottsarkiv bör också räknas en odaterad 

bilaga, skriven av Kettil Påvalsson (I810), och kanske 

även ett daterat koncept i riksrådets namn till 

Värend av Jakob Anderssons hand från augusti 

I50I (I495). En liknande grupp utgör de sju brev 

som adresserats till fogdar och skrivare på Stockholms 

slott (362, 887, I505, I58o, I797, I8o7, 

I8I3). Hit hör också två slottsinventarielistor, en 

uppgjord i samband med Nils Beses övertagande av 

fogdebefattningen från Jon Jönsson i september 

I505 (u n u/9 I505) och en från juni I5I2 uppgjord 

genom OlofBjörnsson (I 246). Värt att märka 

är att inga brev från riksföreståndarna själva till sina 

stockholmsfogdar finns bevarade, trots att förekomsten 

av drygt tjugo sådana kan beläggas i andra 

källor. Till Stockholms slottsarkiv bör också räknas 

de två breven från biskop Hans Braskfrån I521, 

ställda till kung Kristians stockholmsregering med 

bland andra Gustav Trolie - de kom troligen inte 

fram i tid innan ärkebiskopen lämnade staden för 

Danmark men bör ha förvarats på slottet innan de 

tillsammans med andra papper kom till Danmark.7° 

Brev med annan proveniens 

Många brev i det nuvarande Sturearkivet har med 

säkerhet aldrig tillhört någon av de hittills nämnda 

kategorierna. Det gäller två brev till Henrik Krummedike 

(I67, I69), ett till kung Kristians hövitsman 

på Viborg Rolf Matsson van Leveren (662), ett rörande 

Blekinge (4ood), två brev till kung Hans 

(I429, I703), en avskrift av ett brev från svenska rådet 

till det danska (lO I I), ett brev till Jakob Trolie 

på Lillö (u n 28/3 I52o 7 ') och kanske Laurens 

Sicinkels brev till Borgholm (I784). Ett originalbrev- 

svenska riksrådet till Nils Bosson, Dävensösund 

3/9 I507 (I779)- har sänts som bilaga till 

dennes brev till kung Hans, Hurva IJII2 I507 

(DRA), och ett annat (94I) är en bilaga till ett brev 

till kung Kristian II (DRA 20/7 I520), och har 

alltså hamnat där utan att någonsin ha tillhört riksföreståndarnas 

arkiv. Detsamma gäller flera handlingar 

rörande vapenstilleståndet vid Borgholms 

slott våren I 508. I den danske slottsbefälhavaren 

Dag Retsö 

Otte Ruds brev till kung Hans n/6 I568 framgår 

att han bifogat inte mindre än sex brev - ett originalbrev 

till honom från Hemming Gad och fem avskrifter 

av vilka åtminstone en ombesörjts och översänts 

till honom av Hemming.7' I motsats till förlagan 

till Hemmings avskrift, som finns kvar i original 

och förmodligen legat kvar bland dennes papper 

i Sverige, har alltså dessa avskrifter aldrig tillhört 

det samtida riksföreståndararkivet utan legat 

bland kungens papper i Köpenhamn ända sedan 

sommaren I 508 för att vid en långt senare tidpunkt, 

någon gång efter att den svenska brevsamlingen 

kom dit, inläggas i det. 

När man så ordnat de brev som idag ingår i 

sturearkivet och bortser från de odaterbara diversehandlingarna 

och de vars förekomst i Sturearkivet 

ovan förklarats genom att de inkommit som bilagor 

till andra brev eller tillhört riksföreståndarna närstående 

personer, återstår femtiosju stycken, samtliga 

original med mer eller mindre välbevarade sigill. 

Vart och ett av dem har sin egen för oss dolda 

historia och det är naturligtvis i princip möjligt att 

även de alla utgjort bilagor till inkomna brev utan 

att detta nämns i de samtida källorna. Detsamma 

gäller odaterade brev med okänd adressat - där är 

det frestande att implicit anta att de tillhört det 

största delarkivet - Svante Nilssons. Det synes ha 

varit ledstjärnan för inte bara de danska arkivarier 

som först numrerade breven utan också för Lars 

Sjödin när han i Folioregistrant I6I kategoriserade 

breven i Diversedelen. Men att man inte generellt 

eller automatiskt kan tillskriva alla brev i den nuvarande 

sturesamlingen ursprung i riksföreståndarnas 

arkiv, utan måste se deras förekomst i dagens 

Sturesamling i svenska Riksarkivet mot bakgrund 

av dess historiskt uppkomna sammansättning, torde 

redan ha framgått, inte minst av det ovan relaterade 

handhavandet av svenska handlingar i Geheimearchivet 

på I8oo-talet. Av samtida exempel, utöver 

Otte Ruds sändning till kung Hans I5o8, kan 

även nämnas sex västgötastormäns brev till biskop 

Mats I5I6 beträffande tvedräkten mellan Sten 

Sture den yngre och Gustav Trolie (I7I8). Enligt 

det har de redan skrivit till de båda i samma ärende 

och bett dem bilägga sin tvist i godo. Det fanns 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004: I -2

alltså inget synbart skäl för biskopen att låta vare 

sig Sten eller Gustav att ta del av brevet vars innehåll 

de var bekanta med ändå genom egna brev. Brevet 

har alltså troligen stannat i Strängnäs och kommit 

till Danmark på andra, okända vägar. Att denna 

typ av brev ändå återfanns i Köpenhamn på I8ootalet 

förklaras inte av I 500-talets svenska kansliväsen 

utan av historiska händelser. 

Hur de brev som saknar säker proveniens och är 

för få eller för perifera för att kunna betraktas som 

arkivrester, hamnat i Danmark kräver en helt egen, 

vidlyftigare utredning som knyter an till frågan om 

omständigheterna kring hur riksföreståndarnas arkiv 

hamnade där. Men genom en försiktig inledande 

analys kan en del intressanta mönster urskiljas. 

För det första märks fem brev som avsänts från 

eller till gränslandskapet Västergötland under åren 

I507- I7 (458, w8ob, u63, I323, I78o), och här 

föreligger möjligheten att de 'uppsnappats' på vägen 

och smugglats över danska gränsen. För det andra 

märks en grupp på tjugosju originalbrev där avsändare 

och adressat är personer som kan knytas till 

platser på var sin sida av Östersjön. De har alltså 

befordrats sjövägen över ett innanhav som var ökänt 

för danska kapares härjningar, och där brev inte alltid 

nådde sin destinationsort utan också uppsnappades 

på vägen och på så sätt hamnade i Danmark.7J 

Det är till exempel påfallande många av dessa brev 

som daterats under sommarhalvåret, den årstid då 

kaperier var särskilt vanliga.74 Å andra sidan märks 

en grupp på nio brev ställda till magistraten i 

Stockholm eller enskilda borgare där, eller till 

slottsfogden (790, 79I, 792, 887, I2IO, I2I7, I409, 

I787, I789), och en grupp på nio brev med proveniens 

i Åbo - två adresserade till slottsfogden 

(I236, I78I), fem till biskopen (I8o, I454, I65I, 

I654, I78I), två till domprosten Påvel Scheel 

(I790a och supplement nr 575) samt ett till en "mäster 

Mats Kurin" i Åbo och Åbo stad (I79oa, I2I3 

samt DRA 2I/ u I52I). Men betänker man att det 

även finns rester av såväl ett Stockholms slottsarkiv 

(se ovan), ett Åbo slottsarkiv (u4I, I782, I783, 

I79ob, pergament 26/9 I498), ettÅbo biskopsarkiv 

(62, I2 3 I, I647, I782, I783) och, om man till breven 

till Påvel Scheel lägger pergamentsbrev ut- 


Stnrearkivet: En senmedeltida brevsamling 

ställda för Linköpingsdekanen Erik Svensson som 

blev prebendat vid domkyrkan, och ett brev till 

slottsfogden som ombeds underrätta electus Arvid 

om dess innehåll och som kanske därför vidarebefordrat 

originalet (I783), kanske rester av ett Åbo 

domkyrkoarkiv, kan det vara så att alla brev som 

befordrats över Östersjön till adressater i Sverige 

och Finland verkligen nått fram till sina destinationer, 

och sedan förts bort därifrån åren I 52 I-2 2. Det 

är till exempel inte osannolikt att de finländska 

breven förts till Danmark separat genom bemedling 

av Sören N or by som i maj I 52 2 erövrade biskopens 

borg Kustö, eller åtminstone innan hans ställföreträdande 

hövitsman Lasse Jönsson uppgav det i juli 

I 52 3. 7 6 Biskopen själv flydde ju strax innan N or bys 

ankomst och mnkom i ett skeppsbrott i Bottenviken. 

stockholmsbreven kan på samma sätt ha förts 

bort från staden i samband med J ens Beldenaks och 

Gustav Trolies flykt på hösten I 52 2. 

Tio av de brev som förmedlats över Östersjön 

(u30, Il99> 1200, I2I3, I398, I663, I704, I8II, 

u n 29/9 I5I9 och 10/6 I52I) har dock det gemensamt 

att de är originalbrev med adressater, inte 

i Åbo eller Stockholm, utan i Baltikum eller Tyskland. 

Sannolikheten för att de verkligen har kapats 

och förts till Danmark är alltså långt större. Bara i 

ett fall (8o9; Henrik Smet till sin bror Cort Smet i 

Liibeck, 7h2 I5I6) kan det säkert konstateras att 

det nått fram eftersom det på utsidan har anteckningen 

"Enfangen in der quatuor temporum vor 

wynachten v 'xvj". 

För västgötabreven kan man notera att två av dem 

(I78o, 108ob) är adresserade till Ture Jönsson, och 

lägger man till ett koncept i Tures namn (85) och 

en avskrift av ett brev med T ur e som trolig adressat 

(u 55), framträder möjligheten att det är han själv 

som fört dessa brev till Danmark. Även Ture Trolie 

på Bergkvara kan ha tagit med sig ett brev frånTure 

Jönsson (I209) till Danmark i samband med hans 

flykt efter konflikten med Gustav Vasa I524. Nio 

brev har anknytning till Västerås slott (7I, I79, I8I, 

695, I2I4 med avskriften av Dalarnas och Bergslagens 

brev till S tockholms stad [I 5 I I] som bilaga, 

I766, I72I, 1033, I8o6), tre till Örebro slott (p, 

I78, 927), och två till Hans Brask (9o8, 735), men

72 

det är osäkert om man kan betrakta dessa som rester 

av arkiv. Kung Kristians fogde på Västerås slott 

Henrik von Mehlen tycks emellertid ha fått med sig 

sitt arkiv därifrån när han flydde på våren I 52 I, vilket 

förklarar deras förekomst i Sturearkivet.77 

slutsats 

Den brevsamling som idag är känd som 'Sturearkivet' 

är en formidabel källa till kunskap om det senmedeltida 

Sverige, och speglar framförallt riksföreståndarämbetets 

roll och finansiella situation. 

Men som arkivaliesamling betraktad är den inte 

någon homogen enhet, utan en samling brev vars 

stomme visserligen utgörs av de yngre Sturarnas, 

riksföreståndarna Svante Nilsson och Sten Sture 

den yngre, arkiv och därmed kanske gör skäl för 

namnet, men som också innehåller en mängd brev 

av annan proveniens. Det betyder att det ännu i det 

nuvarande sturearkivet finns flera brev som troligen 

aldrig tillhört det, och på motsvarande sätt brev i 

andra samlingar som borde tillhöra det. Dess nuvarande 

sammansättning är ett resultat både av det 

historiska, delvis dunkla händelseförlopp som ligger 

bakom brevens bortförande från Sverige till 

Danmark, och av växlande arkivaliska principer i 

danska Geheimearchivet i modern tid där allt senmedeltida 

brevmaterial med svensk proveniens 

flera gånger genom årens lopp har inventerats och 

förändrats genom tillägg och borttaganden. Namnet 

"Sturearkivet" har uppenbarligen inte använts 

om någon distinkt enhet utan har varit en konventionell 

och inofficiell benämning på en grupp brev 

med flytande gränser inom Sverige-samlingen som 

ansetts göra skäl för namnet. Den tilltänkta omorganisationen 

förblev länge ofullbordad, och varken 

Svante Nilssons eller Sten Sture den yngres arkiv 

behandlades före I 896 som en separat enhet utan 

har ingått som en del av den stora Sverige-samlingen 

utan någon särskild benämning. De svenska 

breven har förmedlats till Danmark vid olika tidpunkter, 

på olika vägar och från olika platser; några 

från Stockholms slott och kanske Västerås, några 

säkerligen från Finland och från kapade skepp på 

Östersjön. Några av de arkivbildare som utöver 

riksföreståndarna bidragit till dagens Sturesaniling 

Dag Retsö 

kan identifieras- Peder Jakobsson, Hemming Gad, 

Mätta Ivarsdotter, Arvid Siggesson, Stegeborgs 

slott, men ett stort antal enstaka brev kan inte tydligt 

kopplas till någon av ovanstående arkivbildare. 

Samtidigt som vart och ett av dessa brev förmedlar 

intressanta upplysningar om det senmedeltida samhälle 

i vilket de författades, är deras egen historia 

dold för oss. 

NOTER 

I. Det äldsta brevet i den nuvarande Sturesamlingen är ett 

pergamentsbrev från 5/6 1403, utfardat av Elin 

Elofsdotter, och det yngsta är biskop Hans Brasks brev till 

riksrådet, daterat 1/9 1521 (1762). Siffror i parentes avser 

brevnummer i Sturearkivet. 

2 . T ex E Lönnroth, Statsmakt och statsfinans i det medeltida 

Sverige: Studier over skatteväsen och länsforvaltning, Göteborg 

1940. I Harnmarström, Finansfdrvaltning och vanthandel 

I504-I540: Studier i de yngre St:urarnas och Gustav Vasas 

statshushållning, Uppsala 1956. 

3· T ex S Gustafson, Hemming Gadhs språk, Lund 1950. G 

Utterström, Fern skrivare: Metta Ivarsdotters brev till Svante 

Nilsson - Studier i senmedeltida svenskt brevspråk, Stockholm 

1968. 

4· T ex L Sjödin, "Kommentar", i Gamla papper angående 

Mora socken 2 : Arvid Siggessons brevväxling, Västerås 1937. 

R Stensson, Peder Jakobsson Sunnanväder och maktkampen i 

Sverige I504-I527, Uppsala 1947. H Gillingstam, Atterna 

Oxenstierna och VOsa under medeltiden: Släkthistoriska studier, 

Stockholm 1952-53, speciellt avsnitten om Sten 

Kristiernsson, s szzff. Erik Johansson, s 703 ff. 

5· T ex L Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar under de 

yngre Sturaroas och Gustav Vasas tid", Meddelanden från 

Svenska Riksarkivet 1933, s 62-149. 

6. L Sjödin, Kalmanmionens slutskede: Gustav VOsas befrielsekrig, 

Vol I-2, Stockholm 1943 & Uppsala 1947. G 

Wieselgren, Sten Sture den yngre och Gustav Trolle, Lund 

1949. G T Westin, Riksfireståndaren och makten: Politiska 

utvecklingslinjer i Sverige I5f2-I5f7, Lund 1957. 

7· Se t ex Sjödin, Kalmanmionens slutskede, Vol I s 52. 

Westin s ZI f. Se äv H Schiick, Rikets brev och registe1·: 

Arkivbildande, kansliväsen och tradition in0'11Z den medeltida 

svenska statsmakten, Stockholm 1976, s 41 z ff. 

8. Se L M Bååth, "Anteckningar om det s k Sturearkivet", 

Meddelanden från Svenska Riksarkivet 1929, s 165- 170. L 

Sjödin, "Sturearkivet", Svensk uppslagsbok 27, Malmö 

1953, sp 1078-79. B Fritz & C Neveus, "Medeltidssamlingarna", 

Riksarkivets beståndsbversikt, Del I Medeltiden, 

Kungl Maj:ts kansli, Utrikesforvaltningen, Stockholm 1996, 

s 35 ff. 

9· Schiick s 418 ff, 442 ff. 

10. Sjödin, "Sturearkivet", sp 1079. 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I- 2

74 

La ursens förteckning I 92 7 över Sturearlåvet i RA, 

forskarexpeditionen. Enligt årsberättelserna för den 

aktuella tiden sammanföll Grönblads vistelse i 

Geheirnearchivet och Kall-Rasmussens arbete med 

Sturearkivet delvis i tiden; Grönblad var där I8sz-s7 och 

registreringsarbetet pågick I 848-s4· Reuterdahl, för 

vilkens arbete Sturearkivet bara hade en relativt marginell 

betydelse, vistades bara i arkivet under sensornmaren 

I86z, se ovan not I7 samt Am-sbe1·etninger, Vol 3, utg C F 

Wegener, Kjöbenhavn I86I-I86s, s XXXIV. 

z 7. Till packe I J förefaller vid en senare tidpunkt också ha 

förts två brev från packe 12 (I07J, en avskrift medsänd 

som bilaga till ett brev från Sander Arendsson till Svante, 

och 1200, ett brev frän någon onämnd i Nådendals 

kloster till pilgrimmen Mats Olsson på väg till Santiago 

de Compostela) och två frän packe IS (IOOS och I079, 

båda till Peder Jakobsson frän fogdar). 

z8. Reuterdahl s 4 ff. 

29. Avskriftsarbetet avslutades I884 och inte I879 som 

anges hos Båäth; jfr Bååth s I68, C G Malmström, 

"&-sberättelse för år I884", Meddelanden från Svenska 

Riksarkivet I88s. Kullberg dog strax innan avskrivningsarbetet 

var avslutat. Se äv R M Bowallius, "Årsberättelse för 

är I876", Meddelanden ji·ån Svenska Riksarkivet r:r I877, s 

2 2. 

JO. Folioreg. I27, Laursens förteckning zzlz I927 i 

forskarexpeditionen, RA. 

J r. Det följande bygger på uppgifter i Laursens förteckning 

I927, Emil Hildebrands kortregester, William Christensens 

PM i Folioreg. 127 om Sturearkivets omorganisation 

(I896, DRA) samt spridda urkundsnotiser i bearbetningarna. 

JZ. Stureark. z, J, s, 7-I8, I67, I69 (brev från kung Hans 

och hertig Kristian till Henrik Krurnmedike), 66z (frän 

Anna Matsdotter till (sin bror?) Rolf Matsson van 

Leveren, kung Kristians hövitsman pä Viborg), 4 (kung 

Hans till Movrids Nilssön Gyldenstjerne), samt 6 (kung 

Hans till Oluf Stigssön Krognos). Grönblad publicerade 

pä sin tid ett av dessa brev, då i Sturearkivet; kung Hans 

till Henrik Krurnmedike, Köpenhamn 9/s I498 (Stureark. 

z, tr Grönblad nr 4J). För en översikt av privatarkiven i 

DRA, se E Kroman, Vejledende Arkivregistraturer VIII: 

Privatarkiver for r66o i Rigsarkivet, Kebenhavn I948. 

33· Stureark. 9J (ett danskt kanslikoncept till svenska 

riksrådet), samt en brevsvit på fem avskrifter (Stureark. 

IS66, IS67, IS7I, IS72, I6z8) och ett original (IS69) 

som alla översänts av kung Hans ämbetsman på Borgholms 

slott Otte Rud I so8. Missiven till dessa (daterat 

zz/6 ISo8) hade sedan tidigare legat bland Indkommende 

Breve til det danske Knncelli dit även dessa lades. 

J4· Stureark. 92 s (en odaterad handling utan avsändare 

eller adressat, men troligen utf:irdad av Hemming Gad till 

kung Kristian II Iszo; se G Carlsson, Hemming Gadh: En 

statsman och prelat från Sturetiden, Uppsala I9IS, s JIJ not 

J), I 70J och I 704 (biskop Mats i Strängnäs m fl riksräd i 

Halmstad 29/z rs12 till kung Hans respektive Liibecks 

stad), samt I779 (riksrådet till Nils Bosson Jl9 IS07, 

Dag Retso· 

medsänd som bilaga till Nils Bossons brev till kung Hans, 

Hurva I Jfr z I so7). 

JS· Stureark. 940 (ett koncept eller anteckning angående 

en konflikt med tyska köpmän, kanske i Bergen, till 

avdelningen Norske uekspederede Breve rsr9-20), samt S9S 

(en odaterad bilaga med anonym avsändare med klagomål, 

troligen hos ärkebiskop Birger i Lund, på en "Nielss 

Hackyss" på Lindholm, troligen Nils Mogensson Hack). 

J6. Stureark. 672 (Arvid Siggesson till mäster Knut 

Michaelis I8/7 [ISI4]), 908 (koncept till ett tingsprotokoll 

i Skärminge [vintern I so6]), 929 (odaterad 

bilaga till onämnds [Knut Skrivare?] brev till Svante 

Nilsson), 9JO ([Olof Jonssons] inventarielista för Västerås 

slott [6/6 I so6]), 9JJ (bilaga till [Mätta lvarsdotters] brev 

till [Svante Nilsson] z/12 IS07, 207), 942 (bilaga till 

[Peder Turessons] brev till [Svante Nilsson] IJfr IS09, 

sJ6), 944 (bilaga till [Lars Hanssons] brev till [Svante 

Nilsson] IS/8 ISo6, 697), IZI4 (koncept till brev från 

Stockholms borgmästare och räd till invånare i Västerås 

stift zz/8 ISII), I246 (Olof Björnssons köp av ett skepp 

n/6 ISI2), IJ2J Oohannes Johanni, hospitalsföreständare 

i Gamla Lödöse, till Erik Simonsson 2 8/r 

ISI7), I7II (biskop Mats till Lars, kyrkoherde i Hölö z/ 

II ISIS). samt I77I Oakob Andersson till Per Stygge zol 

8 I S02). 

J7· Erik Djäken och Uppsala domkapitel till Nils Sture I91 

J I467 (Danske Selskabs Papi1·), kung Karl Knutsson till 

densamme 2214 I467 (Reg sJ:I Tillreg s), riksrådets 

kungörelse ang Sten Sture d ä och Gripsholm zo/7 I474 

(Reg SPJ), Johannes Angelus Arcirnboldus ang exkommunikation 

av invånare på Kopparberget J0/6 ISI9 (Reg 

SP Tillreg s), Erik Axelsson (Tott) till Nils Sture I9lr u 

ä (Reg SI:wz:J4b), domprosten i Strängnäs Göran 

Nilssons kvitto till Svante Nilsson n/n IS04 (Reg 

SI :I66:Isb), Folke Gregersson (Lilje) till Arvid Siggesson 

8/J I499 (Reg sr:I87:J), Gregorius Stuts passbrev för 

Hans Eyst 29/9 ISI9 (Christiern II 42:J6), riksrådet till 

kung Hans, koncept (Cbristiern II 4S:J), riksrådets utkast 

till stilleståndsfördrag (odat koncept av Hemming Gad 

[sept ISI8], Christiern II 69:4), samt riksrådet till kung 

Hans (odaterad avskrift av det f:irdiga konceptet Stureark 

I8sr, Christiern II 69:7; se Schiick s J7S• 422). Det femte 

brevet frän Christiern II (69:Io) har inte kunnat påträffas i 

RA. Jfr Christensens PM i Folioreg. I27. En 

inventarielista för Stockholms slott n/9 ISOS (tidigare i 

Forskjellige svenske Breve I474-1521 i Sverige A Ill, nu 

Stureark. u n) bör ha fogats till Diversedelen vid en 

tidigare tidpunkt, kanske redan I 896. 

J8. Missive·r ji·a Kongenze Christiem Is og Hans's Tid z: Missiver 

fra B1·evskrivere 1tden for den danske Kongefimzilje, utg W 

Christensen, Kebenhavn I9I4, s 22J, 2J2, J49• JSI. 

Carlsson, Hemming Gadh, s JIJ not J· 

J9· Se Christensen nr I9I, inledningen. 

40. Brev frän arkivarie Nils G Bartholdy 2o/7 I998, 

Svenskt diplomatarium RA. 

4I. Se L Laursens anmälan i Histm-isk Tidsskrift (Danmm·k) 

ro: r I9JOIJI, s 106 f. Meddelelserom Rigsarkivet for årene 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:1-2

1921-55, Kebenhavn 1958, s 89 ff. Hela brevväxlingen 

mellan de svenska och danska riksarkivarierna finns i 

dossiern D 3 79 Arkivalier (journaliserede og ujournalisC"rede) 

vedr. dl!1l i 1929 og 1932 stedfimdne udveksling med Sverige, 

DRA. Ang den överlämnade svenska delen av 

Miinchensamlingen, se E Andersen, Vejledl!1lde Arkivl·egistmturer 

XV: Miinchen-samlingl!1l: Kong Christiem II:s, 

drorming Elisabeths med fleres m·kiul!l·, Kebenhavn 1969, s 26 ff. 

42 . Biskop Ingemar, Ture Trolle, Sven domprost i Växjö 

och Växjö stad till Jakob Trolle, z8/3 1520, biskop 

Johannes på Ösel till Svante, 7/7 rso6, samt Verner 

Nilsson till Hemming Gad, 3/4 1504. 

43· En förteckning över dem av Lars Sjödin finns intagen i 

Folioreg. r6r (Designation over Sager afleverede fra Sverige 

ved Udvekslingl!1l i 1929, DRA). 

44· Den beteckning de ibland ges ("Sturearkivet A a" med 

nummer) har ingenting med något av sturearkivets äldre 

signa att göra utan är en rest av den förteckning som 

särskilt uppgjordes i samband med arkivbytet 1929, där 

alla brev relaterade till Sturetiden betecknades med A - 

pergamentsbrev A a och pappersbreven som A b - följt av 

Peter Julius Coijets diplomatiska arkiv (B), Olika brev och 

koncept (C) osv. Se förteckningarna i D 379 (DRA). 

45· Förutom de tre som lades till Diversedelen 1916 (se not 

37), även Dalarna och Bergslagen till Sten Sture d y (27/4 

1517), menigheten i Norberg till Svante Nilsson (r/9 

[rsro?]), Svante Nilssons dombrev (koncept n/r 1505) 

samt 20 pergamentsbrev; Arvid Trolies intyg om Sten 

Sture d ä:s ansvarsfrihet zolz 1488, Bengt Smålännings m 

fl öppna brev å Sten Sture d ä:s vägnar o/3 1489, Kristio 

Laurensdotters och Didrik Hanssons kvitto till Sten Sture 

d ä ro/r 1491, Åbo stads intyg om densammes fogdars 

ansvarsfrihet z6/9 1498, Birgitta Olofsdotters på 

Hammersta kvitto till Nils Stures svägerska 30/r r 14 7 5, 

densammas salubrev till Nils Sture 30/rr 1475 i två 

versioner, Elin Perlersdotters salubrev till Nils Sture 17/ 

ro 1492, abbot Magnus i Nydala delaktighetsbrev för 

Svante Nilsson [3-9]/z 1483, Jens Laurenssons m fl intyg 

om uppbärande av arv 7/r r r 506, Bengt Anderssons 

salubrev till Svante Nilsson 23/9 rsn, Knut Nilssons m 

fl landsynebrev I 3/6 I so8 och Svante Nilssons stadfästelse 

av detsamrna 20/9 I so8, Jöns Olofssons salubrev till 

Sten Sture d y 30/3 r 5 r 5, Mätta I varsdotters kvitto till 

densamme r 3/6 I 5 I 5, Knut Eskilssons salubrev till 

densamme p/12 1515, Dorotea Knutsdotters salubrev 

till densamme och Kristina Gyllenstierna 29/7 I 5 r8, 

Kristio Eriksdotters överlåtelsebrev till desamma u d 

r 519, riksrådets dombrev över Birgitta Olofsdotter 28/8 

1470, Peder Duwas salubrev till Sirnon Körning zo/8 

I45I, Elena Falkisdotters salubrev till Erik Eriksson 

(Gyllenstierna) o/6 1450 samt en onämnd änkas salubrev 

(övre delen av brevet borta) till densamme 23/9 1453. 

46. Mickel LappeJaios intyg om förlikning med Sten Sture 

d ä z6/9 I498, samt tre brev angående Erik Svenssons 

prebenda vid Åbo domkyrka, utfärdade av påve Leo X o/ 4 

1513, biskop Franciskus av Tivoli 22/n 1515, och 

biskop Hieronirnus de Ghintiis 22/II rsr6. 


Stm·earkivet: En sl!1lmedeltida brevsamling 

47· Svante Nilsson till kung Hans (2 koncept u å [rsoi]), 

Svantes dombrev (z koncept, r8/6 1504, r/3 I505), tolv 

brev till Svante; fyra från Ake Hansson (ro/r I5o8, r8/r 

ISIO, 3/r [r sos], 3lr2 [rso8]), två från Åke Jörgensson 

(7/ro och r/n 1508), ett från vardera Klement 

Hagenskild (r6/8 1502), biskop Hans i Åbo (z/r 1509), 

Henrik Krummedike (9/8 ISOI), Knut Alfsson (zo/7 

1502), Olof Jonsson (I/9 1507) och Ture Jönsson (odat 

[1919 I so6]); två brev till Peder Jakobsson från [Olof 

Jonsson] (I/8 I 507) och Didrik myntmästare (z6/7 [r so8]) 

samt ett från Köpings stad till Sten Sture d y (5/4 [rsr7]). 

48. Kung Hans förläningsbrev till Sten Sture d ä på 

Gästrikland, Tunalän och Vadsbo 23/6 1499, Sven 

Jonssons salubrev till Svante Nilsson och Mätta Ivarsdotter 

3/9 1509, Per Jönssons och Olof Bengtssons 

salubrev till desamma 8/z rsu, samt Sven Jonssons 

salubrev till Sten Sture d y IJ el zo/7 1514. 

49· Se not 37 ovan. 

so. Tre brev till Sten Sture d y (från ErikJönsson 3/r2 

1516; Johan Månsson zz/6 1519, och Tönne Eriksson 

26/8 1516) samt de fem breven som lades till Diversedelen 

1916, se not 37 ovan. 

51. Verner Nilssons brev till Svante (9lr2 1506 och ro/9 

1507), Peder Jakobsson (12/n rso6) samt den polske 

kungen Sigismund I:s kansler Leonardus Heredianus till 

Svante (ro/4 1507). 

52. Erik Djäken och Uppsala domkapitel till Nils Sture 

(19/3 1467; se not 37 ovan), ärkebiskop Johannes av 

Gnesen till Sten Sture d y (3/ 4 I 5 I s), ett koncept till ett 

Svante Nilssons dombrev (r3/r 1505, Reg sz:ws), samt 

en avskrift av Dalarnas och Bergslagens brev till Stockholms 

stad Guli-augusti rsu, Reg 52:47a), bifogad 1214. 

Förutom en del r6oo-talshandlingar kom också två 

räkenskapsböcker för Ulvåsa gårdsfögderi från rsro-talets 

första hälft (Reg 52:4), numera RA C 54 och 55, och ett 

brev med okänt ursprung från ärkedjäknen och scolasticus 

i Liibeck Johannes Breyde till Sten Sture d ä (ro/12 1486). 

53. Ett sådant omslag - till ett brev till namngivna 

medlemmar ur stockholmsmagistraten - har av någon 

anledning bevarats i Sturearkivet. Förfarandet verkar ha 

varit vanligast för försändelser som förmedlats långa 

sträckor till sjöss; det gäller t ex flera brev utfärdade i 

orter längs östra och södra Östersjökusten med adressater 

i Sverige, såsom Claus Striifnick till onämnd, Danzig 31/7 

rso6 (792), Erik Larsson till Jon Jönsson, Liibeck 21/6 

r 505 (887), Verner Nilsson till Peder Jakobsson, Reva! 

12/u 1506 (u n) samt densamme till Svante, Reval 9lr2 

rso6 (u n). 

54· Det synes t ex vara fallet med en avskrift gjord av 

Svante Nilssons skrivare Erik Larsson av ett brev från 

svenska rådet till det danska zzlu rso8 (rozsb). Se 

härom Schiick s 4 3 3 f. 

55· Se Schiick s 443· 

s6. Se Schiick s 42 I ff. 

57. RA A4 fol 6v. Själva utkastet är av allt att döma rorsvunnet 

58. Se t ex Bengt Knutssons brev till Svante Nilsson i maj 

1509 enligt vilket några brev som kung Hans sänt in till 

75

PETER STÅHL 

Medeltida kopieböcker i Riksarkivet 

RIKSARKIVETs SAMLING AV MEDELTIDA KOPIEböcker, 

den så kallade A-serien, består av totalt 22 

volymer. Avskrifter av medeltida brev och urkunder 

finner man även i B-seriens volymer, men dessa 

kopieböcker - 3 2 till antalet - är alla tillkomna efter 

I530. Denna artikel kommer enbart att behandla 

de volymer som ingår i A-serien.' 

Termen kopiebok är i detta sammanhang en samlande 

beteckning på handskrifter av skiftande dignitet 

vilka innehåller avskrifter av olika slags brev 

och urkunder. I själva verket inryms i A-serien flera 

olika kategorier av kopieböcker, bland vilka förekommer 

register och registratur. Dessa båda begrepp 

blandas tyvärr ofta ihop i litteraturen, varför 

det här kan vara på sin plats med en kortfattad förklaring 

av deras betydelse.' 

Med register, på latin registrum, avses en kopiebok 

där de införda akterna har samma rättskraft 

som en beseglad vidimationsurkund eller ett notarialinstrument. 

Vid kyrkomötet i Arboga I396 bestämdes 

att varje domkyrka skulle ha ett register 

med avskrifter av kyrkans privilegiebrev. Det uttalade 

syftet var att på så sätt undvika att originalhandlingarna 

och deras sigill förstördes genom 

alltför flitigt utnyttjande .J Eftersom texterna i regist- 


ren hade status av juridiskt giltiga dokument var 

materialet från början pergament, men senare förekommer 

även pappersregister. Texterna har inte alltid 

införts kronologiskt utan snarare tematiskt efter 

innehållet. De texter som avskrivits är viktigare privilegiebrev, 

åtkomsthandlingar, godsförteckningar, 

prebendeinventarier, statuter och liknande. Som exempel 

på typiska medeltida register kan nämnas de 

båda pergamentshandskrifterna A 8, 'Registrum 

ecclesie Upsalensis', och A 9, 'Registrum ecclesie 

Lincopensis', registren från domkyrkorna i Uppsala 

och Linköping. 

Ett registratur består väsentligen av kopior av ett 

kanslis utgående brev. Texterna är kontinuerligt avskrivna 

i kronologisk ordning och materialet är oftast 

papper. Registratur i egentlig mening förekommer 

i Sverige först från och med I soo-talet. I synnerhet 

har termen relevans för det riksregistratur 

som kom att upprättas under Gustav Vasas tid.4 

Vad gäller exempelvis pappersvolymen A 7, Hans 

Brasks registratur, innehåller denna även avskrifter 

av en del inkommande skrivelser liksom några 

äldre brevtexter.5 

Kopieböckernas väg till dagens Riksarkiv har varit 

både lång och växlingsrik. Redan under I soo-ta- 

77

let kom några av volymerna till det kungliga kansliet, 

medan ett större antal senare kom att tillföras 

det år r6r8 inrättade Riksarkivet. På r66o-talet 

flyttades flera av volymerna till Uppsala och det där 

befintliga Antikvitetskollegiet, vilket r692 fick sin 

fortsättning genom Antikvitetsarkivet i Stockholm. 

Detta arkiv hade till en början sina lokaler intill 

Riksarkivet i slottet Tre kronor men överfördes efter 

slottsbranden r697 till greve Per Brahes hus på 

Helgeandsholmen. Efter arkivets upplösning i slutet 

av r 700-talet kom de kopieböcker som tillhörde 

Antikvitetsarkivets A-serie (andliga böcker och 

kyrkohandlingar) att hamna i Kungliga biblioteket 

medan den s k J -serien, bland annat de volymer 

som nu har signa A 2-A 6, fördes över till Riksarkivet.6 

När Emil Hildebrand r879 gjorde en nyordning 

av Riksarkivets bestånd av medeltida kopieböcker 

ändrades de signa volymerna haft alltsedan tiden i 

Antikvitetsarkivet. Som A r inordnades en liten 

nybildad volym in 4° som består av fragment från 

olika handskrifter (se nedan); vidare fick kopieböckerna 

A 2-A 7 sina nuvarande signa. År r889 

erhöll Riksarkivet ett antal medeltida kopieböcker 

genom ett byte med Kungliga biblioteket. Bland de 

handskrifter som då tillfördes Riksarkivet återfanns 

de viktiga domkyrkaregistren och kopieböckerna 

från Vadstena kloster. 7 De förvärvade volymerna inordnades 

som A 8-A 22, vilket sannolikt skedde 

r89s- 96. 8 Av dessa handskrifter återbördades A r8 

till Kungliga biblioteket 1909 då denna kodex 

innehåller främst revelationstexter av heliga Birgitta. 

Volymen har i Kungliga biblioteket återfått 

sitt gamla signum A 2 2. Den senaste förändringen 

i Riksarkivets A-serie inträffade 1936 genom ett 

tillskott av den lilla kvartovolymen A 2 3 med texter 

rörande ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432. 

Nedan följer en presentation av A-seriens samtliga 

22 volymer. De otryckta registranter (dvs innehållsförteckningar) 

som förvaras vid redaktionen 

för Svenskt Diplomatarium anges i förekommande 

fall. Det kan slutligen nämnas att det vid samma 

redaktion även finns regestlappar med innehållssammanfattningar 

till A-seriens brevtexter. 

Peter Stlihl 

Ar 

Äldre signum saknas. Papper. 2r,s x rs cm. 

Blått omslag av papper från sent r8oo-tal. 19 

blad. Brunt bläck. Tre olika skrivarhänder från 

1400-talet samt Isoo-talets förra hälft. Text på 

svenska och latin. Registrant av lna Friediaender 

(PM r9solnr 38 b). 

Volymen består av fragment från sannolikt tre olika 

kopieböcker (fol. rr-v =I; fol. zr-r sv= II; fol. r6r 

I9V = III). 

(I) Fol. rr-v innehåller svenska översättningar av 

kung Birgers privilegiebrev 28/ 3 IJOS (DS nr 

I4S9) för kyrkan och prästerskapet, påven Johannes 

XXII:s stadfästelse och vidimation (3/z 1317, 

DS nr 2088) av kung Birgers brev samt början av 

hertigarna Eriks och Valdemars förnyande av 

samma privilegier (28/3 1307, DS nr rs37). Skrivarhanden 

kan enligt In a F riedlaender hypotetiskt 

attribueras till Laurencius de Törnevalla, som var 

broder i Vadstena kloster från 1448 till sin död 

r4s8.9 En jämförelse med Laurencius efterlämnade 

skriftprov i handskriften C 3s8 i Uppsala universitetsbibliotek 

(UUB) påvisar onekligen vissa likheter 

men också olikheter, framför allt beträffande 

graferna 'g' och 'h'. Frågan om skrivarens identifiering 

får därmed tills vidare lämnas öppen. En marginalanteckning 

på fol. r v av Johannes Messenius 

(död r636) visar att han vid något tillfälle disponerat 

över pappersblad et. •o 

(II) F o l. zr-r sv utgör ett enhetligt lägg med text 

av en och samma skrivare. Avsnittet, som huvudsakligen 

består av rikspolitiska texter från tiden r 3 2 7- 

I4S7, har behandlats av Herman Schiick." Pappersläggets 

kvartoformat medför att vattenmärkena 

delvis dolda av häfttråden och förstärkande falsar 

uppträder mitt i arkens vikning, vilket försvårar en 

exakt identifiering av dem. Fol. 2 (fortsättning fol. 

I s) och fol. s (fortsättning fol. I2) har motivet Druvklase; 

på fol. 7 (fortsättning fol. ro) uppträder motivet 

Oxhuvud av en variant som typologiskt hör 

till 1460- och 1470-talet. Vattenmärket Ankare 

återfinns på fol. 8- 9 och påvisar likhet med en variant 

som finns belagd r4s8." Lars Sjödin kunde 

knyta skrivarhanden till Strängnäs, tack vare att stilen 

finns representerad i ett antal bevarade original- 


ev på pergament och papper samt i handskriften 

B 42, KB, där biskop Tomas Simonssons bekanta 

frihetsvisa avskrivits. Senare har Gottfrid Carlsson, 

inte utan motstånd från andra forskare, attribuerat 

handen till Strängnäsklerken Birger Hammar (död 

I48I). Frågan har senast aktualiserats i Gisela Vilhelmsdotters 

avhandling från I999· ' 3 

Man kan alltså förmoda att ifrågavarande lägg ingått 

i en kodex som funnits i domkapitlets eller 

biskopens kansli i Strängnäs, men denna kopiebok 

har knappast haft någon mer officiell funktion. 

slutligen kan noteras att man i marginalerna hittar 

anteckningar av bland andra arkivsekreteraren Erik 

Larsson Runell (död I 686), vilket avslöjar att lägget 

under hans tid utnyttjats i Riksarkivet. 

(lll) Det avslutande lägget i volymen, fol. I6r 

I9V, skiljer sig högst avsevärt från de båda föregående 

delarna, både vad gäller innehåll och fysiskt 

utseende. Bladen upptar avskrifter av två brev från 

ärkebiskop Jakob Ulfsson till invånarna i Jämtland. 

Breven är utfärdade 4"2 I47I (Dipl. N orv. XVI, nr 

244) respektive 3/ 3 ISIO (Dipl. Norv. XVI, nr 

348). Papperets format är här mindre än i volymens 

föregående delar och den anonyma skrivarhanden 

är synbarligen från Isoo-talets första hälft. Båda 

breven har rubriker skrivna av amanuensen vid 

Antikvitetskollegiet Erik Wenna:sius (död I684). 

Det kan inte med säkerhet avgöras om delarna I 

och II tillhört två separata kopieböcker eller om de 

går tillbaka på en gemensam volym. Strängnäsanknytningen 

är starkast i del II, men kan möjligen 

skönjas även i del I. Detta utgör inte ett tillräckligt 

skäl för att utgå ifrån att de ingått i samma kodex. 

Just den vaga anknytningen till Strängnäs i del I 

kung Birgers brev från 28/3 I 305 råkar vara utfärdat 

där - kan ju ha varit anledning till att man vid 

inordningen av A I i A-serien I879 velat sammanföra 

fol. I med det lägg som idag utgör fol. 2-I5. 

Det mesta talar för att vi här har att göra med två 

olika ursprung. Såväl papperets format som kvalitet 

i del I avviker vid en närmare analys från del II. Vidare 

framgår det tydligt att fol. I blivit inhäftat med 

lägget fol. 2-IS medelst en fals som är tydligt synlig 

på fol. I sv. Om skrivarhanden i del I dessutom 

tillhör Laurencius de Törnevalla, såsom Friedlaen- 


Medeltida kopiebb'cke1' i Riksarkivet 

der antagit, förefaller det än mer omöjligt att hävda 

en gemensam proveniens för de två delarna. '4 Angående 

del III kan sägas att detta lägg inhäftades 

I89s-96 med det övriga materialet i A I, men 

läggets proveniens är okänd. '5 

A 2 'Jakob Ulfssons kopiebok' 

Äldre signum] 8. Papper. 3I x 22 cm. Originalband 

av ljusbrunt pergament (med påteckning 

av Rasmus Ludvigsson). 49 blad (fol. I-4 

+ 6-so). Brunt, grått och svart bläck. Flera olika 

skrivarhänder, samtliga sannolikt från I490talet. 

Text på svenska, danska och latin. Registrant 

av GunillaJansson (PM I965/nr 47). Faksimil 

RA. Edition (av hela handskriften): Handlingarrårande 

Skandinaviens historia (HSH), del 

I8, Stockholm I833, s 3-209. 

'Jakob Ulfssons kopiebok' består huvudsakligen av 

avskrivna brev och urkunder från perioden I494- 

I497 vilka skildrar den rikspolitiska situationen efter 

herredagen i Stockholm I494· En stor del av 

texterna är korrespondens mellan ärkebiskop Jakob 

Ulfsson och riksföreståndaren Sten Sture d ä. Det 

bör ha varit Jakob Ulfsson själv som var initiativtagare 

till att kopiesamlingen tillkom.' 6 Fol. 39r- 

4ov utgörs av en beseglad avskrift avsänd från Poul 

Laxman, Danmarks hovmästare, Eskil Göye, Danmarks 

marsk, samt Arvid Troile till]akob Ulfsson, 

biskop Kort Rogge i Strängnäs, Svante Nilsson m fl 

rörande uppgörelsen 21/ 5 I497 i Lyckeå om kung 

Hans tillträde i Sverige. ' 7 Från fol. 4Ir till slutet av 

volymen vidtar redogörelser av ekonomisk natur, 

dels ett s k länsregister (fol. 4Ir-44v), dels en redovisning 

från I49I av den påvlige kollektorn Antonius 

Masts avlatshandel i Sverige till förmån för 

korståg mot Osmanska riket. ' 8 En detaljerad redovisning 

av kopiebokens disposition och innehåll 

lämnas av Herman Schiick. Schiicks undersökning 

ger vid handen att ett eller flera lägg, vilka nu är 

försvunna, ursprungligen måste ha funnits i bokens 

början.'9 

Det råder ingen tvekan om att hela handskriften 

tillkommit i en och samma miljö. Gunnar T. Westin 

harvelat dela upp volymen i en huvuddel, bestående 

av brevkopiorna på fol. Ir-38v, varefter följer 

79

minär undersökning av Ina Friedlaender i samma 

PM som registranten (se ovan). 

A 4 'Svante Nilssons kopiebok' 

Aldre signum] 9· Papper. 29,s x 2 I cm. Originalomslag 

av ljusbrunt pergament (med påteckning 

av Rasmus Ludvigsson). Volymen är nu 

inbunden i modernt kartongband. I 94 blad (foliering 

I-97 + ofolierat blad+ 98-I93). Brunt, 

grått och svart bläck. Minst fem olika händer 

från ca I s o s-I s I 1. Text på svenska, danska 

(möjligen dalliserad svenska) samt latin. Registrant 

av Lars Ericson (I 980 ). Edition: Handlingar 

rå·rande Skandinaviens historia, del I 9, 

Stockholm I834, s 3-I76; a a, del 20, Stockholm 

I83s, s 3-296. 

'Svante Nilssons kopiebok', som ibland något 

oegentligt har benämnts som 'registratur', består av · 

kopierade urkunder från tiden I48o-ISII med 

tyngdpunkt på åren IS04-IS07. Man finner ett 

stort antal dokument som emanerar från rikets råd, 

men även en hel del brev som sänts till och från 

riksföreståndaren Svante Nilsson Sture (död ISI2) 

personligen. Lars Sjödin har presenterat en ingående 

undersökning av handskriftens läggfördelning, 

vattenmärken och skrivar händer. '7 Volymens 

enhetlighet talar för att den lagts upp vid ett bestämt 

tillfälle, enligt Sjödin år I sos eller i slutet av I so4. 

Sjödin konstaterar att två vattenmärken dominerar 

och att ytterligare några märken kan iakttagas mera 

sporadiskt, men han beskriver inte vattenmärkena 

mer explicit. De mest frekventa märkena visar sig 

vara två varianter av motivet 'Hand med femuddig 

stjärna'. Andra vattenmärken som återfinns i handskriften 

är, i den ordning de uppträder, bokstav 'B', 

'Hand med sexuddig stjärna', bokstav 'P' och 'Hand 

(utan stjärna)'. Inget av dessa vattenmärken har 

kunnat identifieras med något av de exemplar som 

finns hos Piccard eller Briquet, även om det sist 

nämnda motivet, 'Hand (utan stjärna)' på fol. I4o 

I4I samt I43, har vissa överensstämmelser med ett 

exemplar hos Piccard belagt I so8. 

Den i särklass mest förekommande skrivarhanden 

har genom Sjödins undersökning visat sig tillhöra 

Svante Nilssons kansler Peder Jakobsson 


' 8 

Medeltida kopiebiick111· i Riksarkivet 

Sunnanväder (död IS27). Övriga skrivare är Jakob 

Andersson, som var Svante Nilssons kansler före 

Peder Jakobsson, vidare Magnus Sommar, senare 

biskop i Strängnäs, och ErikLarsson (Skrivare), vilken 

från I S06 var verksam i riksföreståndarens 

kansli. '9 Det kan slutligen nämnas att Hans B rasks 

handstil återfinns på en i bandet inhäftad pappersremsa 

utgörande fol. I 3 2. 

A 5 'Sten Sture d y:s kopiebok' 

Äldre signum J IO. Papper. 32 x 2I,S cm. 

Originalomslag av brunt skinn (med påteckning 

av Rasmus Ludvigsson). I I s blad (I ofolierat 

blad + fol. I-114). Brunt, grått och svart 

bläck. Omkring åtta olika händer från ca I s I 3- 

I s I 8. Text på svenska och latin. Edition (av hela 

handskriften): Handlingar rårande Skandinaviens 

historia, del24, Stockholm I84o, s I-Is6. 

'Sten Sture d y: s kopiebok' består av tre omfattande 

lägg med brevkopior från perioden ISI2-ISI8. 

Första läggets brevtexter är samtliga från andra 

halvåret I s I 3, medan det andra lägget innehåller 

texter som bland annat speglar konflikten med ärkebiskop 

Gustav Troll e från juli I s I 6 till april 

ISI8. Även i det tredje lägget återfinns avskrifter 

som rör striden med ärkebiskopen liksom en del 

texter som gäller den påvlige legaten Arcimboldus. 

A s har undersökts av Greta Wieselgren.3° Som 

Wieselgren nämner saknar volymen vattenmärken. 

Ett ovanligt stort antal blad i handskriften har förblivit 

outnyttjade och är således blanka. Detta förhållande 

beror antagligen på att man vid avskrivandet 

av vissa akter lämnat plats för andra brevtexter 

i samma ärende som senare aldrig blivit kopierade. 

Klart är att boken har upplagts i Sten 

Sture d y:s kansli även om riksföreståndarens kansler 

Peder Jakobsson inte själv tycks ha hållit i pennan. 

Wieselgren uppskattar antalet skrivarhänder i 

volymen till omkring åtta, av vilka två är snarlika 

PederJakobssons hand Y 

A 6 'Hans Brasks kopiebok' 

Äldre signum] II. Papper. 29,s x 2I cm. Träpärmar 

av ek överdragna med brunt skinn (troligen 

original). I fram- respektive bakpärmens

82 

ytterkanter ·återfinns delar av mässingsbeslag 

som tillhört ett ursprungligt spänne. Ryggsidans 

skinn är tillkommet senare. 98 blad. Brunt, 

grått och svart bläck. Åtta olika skrivarhänder 

från I 500-talets förra hälft. Text på svenska, latin 

och tyska. 

Av 'Hans Brasks kopiebok' - den gängse benämningen 

på volym A 6-har Herman Schiick gjort en 

utförlig analys till vilken forskaren hänvisasY Någon 

regelrätt registrant över handskriften finns inte, 

men tack vare Schiicks detaljerade genomgång av 

volymen kan behovet ändå sägas vara väl tillfredsställt. 

En viktig aspekt i Schiicks presentation är 

handskriftens och de däri ingående texternas förhållande 

till det s k 'Registrum regni' som en gång funnits.JJ 

I A 6 finner man nämligen åtskilliga referenser 

till detta nu försvunna register. 

Det är uppenbart att en mycket stor del av den ursprungliga 

kodexen idag saknas. Sannolikt är mer . 

än hälften av de ursprungliga bladen borta. I början 

finns en paginering I -36 varefter följer en foliering 

63-268. Boken har även en modem blyertsfoliering 

I-98. I volymen dominerar vattenmärket 

'Krone mit zweikonturigem Biigel' i två varianter. 

Från fol. 82 till slutet förekommer vattenmärket 

'Hand', även detta i två varianter.J4 En undersökning 

utförd av Hedda Gunneng av skrivarhänderna 

i den närbesläktade handskriften A 7, 'Hans B rasks 

registratur' (se nedan) har påvisat att delvis samma 

skrivare förekommer i A 6.35 Gunneng beräknar antalet 

skrivare i A 6 till åtta, varav fem även återfinns 

i A 7. Den vanligast förekommande handen i såväl 

A 6 som A 7 tillhör Hans Spegel berg, biskop Hans 

Brasks kansler. Av Hans Brasks egen hand hittar 

man endast sporadiska bidrag i A 6, såsom anteckningar 

på frampärmens insida samt några marginalanteckningar 

och brevrubriker. 

A 7 'Hans Brasks registratur' 

Äldre signum J 22.J 6 Papper. 28 x 20,5 cm. 

Brunt skinnband från den senaste ombindningen 

I955 ( originalomslag saknas). I8I blad (foliering 

Ia + Ib-5o + 52-I56 + 266-268 + 273- 

293). Brunt, grått och svart bläck. Tio olika skrivarhänder 

från I 5 w-talet. Text på svenska och 

Pete1· Ståhl 

latin. Registrant av Hedda Gunneng (utan år). 

Faksimil RA. Edition (av hela handskriften): 

Hedda Gunneng, Biskop Hans Brasks registratur. 

Textutgåva med inledning, Samlingar utgivna av 

Svenska fomskriftsällskapet. Serie I. Svenska 

skrifter 85, Uppsala 2003Y 

I inledningen till Hedda Gunnengs utgåva hittar 

man information om såväl volymens innehåll som 

om dess fysiska utseende, skrivare m m. Handskriften 

består av delar av Linköpingsbiskopen 

Hans B rasks korrespondens från december I 52 2 till 

maj I 52 7. Det är främst utgående brev som blivit 

avskrivna men även en del ingående handlingar. 

Sammanfattningsvis kan sägas att volymen dokumenterar 

Hans B rasks verksamhet både som biskop 

och som medlem av rikets råd under de aktuella 

åren. Herman Schiick har gjort en analys av bokens 

politiska texter och tar i synnerhet upp hänvisnirigar 

till rikets gamla register.3 8 

I boken förekommer två olika vattenmärken med 

motivet 'bokstav P med fyrklöver'. Det kan konstateras 

att inget av märkena kan identifieras med 

hjälp av vare sig Briquet eller Piccard.J9 Gunneng 

har urskilt tio olika skrivarhänder, "hand A-J".4o 

Bland dessa är Hans Spegelbergs hand (hand A) 

den mest frekventa i volymen Gfr volym A 6 ovan). 

Bland övriga skrivare kan nämnas Hans Brask 

(hand D), Jöns Månsson, domprost i Linköping 

(hand E) samt Olof Larsson, skrivare i det kungliga 

kansliet (hand I). 

A 8 'Registrum ecclesie Upsalensis' 

Äldre signum A I7. Pergament. 3I,5 x I8 cm. 

Pärmar av trä överdragna med svart skinn (skinnet 

ej original); i fram- respektive bakpärmens 

ytterkanter finns två mässingsspänn en. I 84 blad 

(foliering I-3I +I vidfäst ofolierat mindre blad 

+ 32-III + I ofolierat halvblad + II2-I82). 

Brunt, svart och rött bläck. Flera olika händer 

huvudsakligen från I 344 till I4oo-talets andra 

hälft. Text på latin och svenska. Registrant av 

Clara Bager-Neveus (PM I962/nr 22I). Faksimil 

RA. 

'Registrurn ecclesie Upsalensis', Uppsala domkyrkas 

register, tillkom i september I 344 genom ärke- 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004:I-2

Volym A I I 'Registrom ecclesie Lundensis', RA. Foto: 

Kurt Eriksson, Riksarkivet. 

Bandet är rikt dekorerat med blindtryck av graverade 

stämplar, bl a i form av språkband med namnet 

"Maria" och blommotiv.s 6 Frampärmens centrala 

del är dekorerad med ett latinskt kors omgärdat 

av linjer vilka bildar geometriska mönster. 

På såväl fram- som bakpärmen har tidigare funnits 

fem ciselerade mässingsknappar av vilka två numera 

saknas på bakpärmen. Vidare har pärmarnas 

ytterkanter upptill och nedtill varit försedda med 

mässingsplåtar, vilka nu är delvis bortfallna. 

Lundaregistret gör på det hela taget ett större intryck 

av monumentalitet än sina motsvarigheter 

från Uppsala och Linköping. Till detta bidrar inte 

enbart det rikt utsmyckade bandet utan lika mycket 

den enhetlighet som skriften ger intryck av, naturligtvis 

beroende på att skrivarhanden i allt väsentligt 

är en och densamma hela handskriften igenom 

och genom att boken tillkommit under ett och 

samma år. Pergamentet är av mycket hög kvalitet. 

Påfallande i A I I är också det genomgående bruket 

av rött bläck för anfanger, initialer och understrykningar 

av rubriker till de olika brevtexterna. I slutet 

av kodexen, på sidorna 2 7o-2 72, finner man tillägg 

av några senare skrivarhänder från I soo-talet. 

Antikvitetskollegiet tog emot volymen år I689 i 

samband med att Lundakapitlets äldre brev och 

skånska klosterbrev fördes till Stockholm. 


Medeltida kopiebiicker i Riksarkivet 

A 12 'Regist:rurD. de bonis prepositure Scarensis' 

Äldre signum A I9. Pergament. 32 x 22,5 cm. 

Originalomslag av pergament. Volymen är nu 

inbunden i modernt kartongband. I försättsblad 

+ I3 blad (paginering I-26). Brunt, rött 

och blått bläck. En huvudhand från I4oo-talets 

förra hälft samt bidrag från ytterligare en hand 

från I4oo-talets andra hälft. Text på latin och 

svenska. Registrant av Ina Friedlaender (I96I). 

Volym A I 2 'Registrum de bonis prepositure Scarensis', 

pag. I, RA. Sidan består av två brevavskrifter, 

sannolikt tillkomna under I420-talet. Överst påven 

Alexander IV:s stadfdste/se I256 2Jiro av 

skarabiskopens ö"verlåtelse av jord m m till kaniken 

Torkel och dennes prebenda. Därunder Skarabiskopen 

BrynolfKarlssons intyg I407 3/4 (SD nr 823) av ett 

jordaskifte. Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet. 

ss

86 

Den volym som i RA har signum A r 2 och kallas 

'Registrum de bonis prepositure Scarensis' är, som 

den latinska benämningen antyder, ett register för 

domprostämbetet i Skara. Boken inleds med påven 

Alexander IV:s stadfästelse 2 3/ro !2 56 av skarabiskopens 

överlåtelse av jord till kaniken Torkel 

och dennes prebenda. Därefter följer biskopsbrev 

och andra dokument som rör domprostens ägoförhållanden. 

Inalles femtio brev och urkunder 

finns avskrivna i handskriften. I slutet, sidorna 2 5- 

26, finns en förteckning över gods tillhörande 

domprostämbetet. 

Originalomslaget av pergament, som numera är 

inbundet i ett modernt kartongband tillsammans 

med resten av volymen, är kraftigt förslitet och bär 

Antikvitetsarkivets gamla signum A 19. Omslaget 

gör ett påfallande anspråkslöst intryck när man 

samtidigt betraktar den utomordentligt höga kvalitet 

som utmärker själva skriften i boken. Åke 

Ljungfors har karakteriserat handskriften som "sällsynt 

vacker" och "ytterst väl textad", med vilket 

man gärna vill instämma. 5 7 Skrivaren har en mycket 

jämn och prydlig kursiv, nästan helt utan rättelser 

i texten. Anfangen till den inledande bullan är 

elegant utsmyckad och färglagd med rött och guld 

med inslag av vitt. I övrigt är anfangerna utformade 

i blått eller rött, ofta med en rik ornamentik. 

Registret bör ha tillkommit under en mycket begränsad 

tid. För detta talar att en och samma hand 

svarat för utskriften av samtliga texter (utom längst 

ned på sidan 24) och att en likartad bläcksort härvid 

koiiliiiit till användning genom hela volymen. 

Anfangerna är karakteristiskt utsmyckade och verkar 

ha tillkommit i ett sammanhang. Det är oklart 

om de utförts av huvudhanden eller om någon annan 

skrivare anförtrotts denna uppgift. Terminus post 

quem för handskriftens tillblivelse torde kunna sättas 

vid den ro/' 4 142 3, vilket är datum för den yngsta 

texten som huvudhanden infört. Denna text återfinns 

högst upp på sidan 24. Det är troligt att volymen 

tillkommit tämligen kort tid efter ovannämnda 

datum eftersom stilen i fråga mycket liknar andra 

handstilar från 1420- och 1430-talet.s 8 Nedre halvan 

av samma sida upptas av en brevtext från 1459 

vilken införts av en senare skrivarhand. Detta sena 

Peter Ståhl 

tillägg håller en synbart sämre kvalitet än handskriften 

i övrigtvad textens utförande beträffar, vilket 

inte minst gäller den inledande anfangen som 

här fått en mindre sofistikerad utformning. 

AIJ 

Äldre signum saknas. Papper. 32 x 21,5 cm. 

Omslag av papper (ej original). ro blad. Brunt 

bläck. En huvudhand samt bidrag från ytterligare 

en hand, båda från 14oo-talets senare hälft. 

Text på svenska och latin. Registrant av Lidija 

Svabe (utan år). Faksimil RA. 

Volym A 13 är en kopiebok för helgakorsprebendan 

vid Västerås domkyrka och består av ett papperslägg 

med avskrivna dokument från åren 1353- 

145!. Bland de 38 brev som ingår i volymen hittar 

man donationsbrev, dombrev, salubrev, bytesbrev 

och fastebrev med anknytning till prebendan. 

I lägget förekommer vattenmärken av typen 

'Ochsenkopf mit zweikonturiger Schlange'. Varianten 

i A r 3 har inte kunnat identifieras exakt men det 

är uppenbart att vattenmärket typologiskt hör till 

perioden r48o-r5oo, enligt vad som framgår av 

Briquet och Piccard.s9 Vi får alltså tänka oss att volymen 

tillkommit under 1400-talets sista decennier, 

något som huvudhandens skrift i varje fall inte 

motsäger. Tidigare hypotes att denna hand skulle 

höra till 1400-talets mitt får därmed betraktas som 

mindre sannolik. 6o Förutom huvudhanden återfinns 

en något senare hand i slutet av lägget, fol. 9r- ror, 

som upptar en avskrift av ett notanalinstrument 

från 1451 utfärdat av Strängnäskaniken Johannes 

Laurencii (död 1475). 

Mellan 1938 och 1961 har ett pappersfragment 

suttit inhäftat på en fals i början av A !3· Fragmentet 

förvaras nu i RA som O dat. p pr nr r oo. 

AI4 

Äldre signum saknas. Pergament. 25,5 x 21,5 

cm. Omslag av papper (ej original). 8 blad (paginering 

r- r6). Brunt bläck. En huvudhand 

från 1498. Text på svenska och latin. Registran t 

av Lidija Svabe (PM r96o/'nr r r 3). 

Hela handskriften består av en originalvidimation 

från 2 5/ 3 1498 av r4 brev. Samtliga av dessa är åt- 


Medeltida kopiebiicker i Riksarkivet 

Volym A I 9 'Vadstena klosters privilegiebok' (till vänster) och volym A I 5 'Liber ecclesie Strengenensis', båda 

forvarade i RA. Foto: Kurt Eriksson, Riksarkivet. 

av de olika skrivarhänderna att döma, tillkommit 

under en lång tid, men uppläggningen bör väsentligen 

ha skett i början av I4oo-talet. Det uttalade 

syftet med privilegieboken var att göra de för klostret 

viktigaste handlingarna lätt tillgängliga i auktoritativa 

avskrifter. Därigenom behövde man inte 

varje gång konsultera de känsliga originalhandlingarna 

(se vidare nedan om arkivreglementet). 

Volymens signum i Vadstena kloster finns angivet 

på frampärmens insida: F I xi. I faksimilutgåvans 

inledning beskrivs handskriftens fysiska utseende, 

skrivarhänder, tillkomst och historik. Viktiga rön 

beträffande volymens sammansättning och uppläggning 

har även förmedlats av Tore Nyberg.7' 

Ett paleografiskt enhetligt avsnitt bestående av tre 

lägg, fol. 139r- I65r, hörutan tvekan till handskriftens 

äldsta delar. Avsnittet innehåller huvudsakligen 

kopior av augustinordens privilegier från I 200- och 

I 300-talen. Privilegierna utgör en av grundpelarna 

för birgittinordens existens. I slutet, fol. I 64r- I 6 sr, 

finns vidare kopior av två bullor av Urban VI för 

Vadstena kloster från I38o respektive I382. Samma 

bullor återfinns kopierade på annan plats i volymen, 

fol. 28v- 29v. Skrivarhanden använder en 


stort anlagd och yppig kursiv och kan alltså dateras 

till tiden efter 1382 men troligen före I400.7' En 

annan iakttagelse som kan göras är att den skrivyta 

som skrivaren använt på varje blad är betydligt 

mindre än i resten av volymen. Ett innehållsregister 

för avsnittet i fråga, infört av en något senare hand 

vilken Ernst Nygren kallar "den första handen" (se 

vidare nedan), återfinns på fol. wr-IJr. 

Ytterligare tre innehållsregister förekommer i 

början av A I9. Det första, fol. 2v-6r, är ett register 

över dokument avskrivna på fol. 2or-12or med 

medeltida paginering A j- G iiii, vilket kan sägas utgöra 

handskriftens huvuddel. Pagineringen fortsätter 

emellertid ända t o m G xxv, fol. I3ov, men de 

sista sidornas brevtexter är inte upptagna i registret. 

Ett alfabetiskt register över i handskriften avskrivna 

brevtexter följer på fol. 6v- 8v. 

Det bekanta arkivreglementet, fol. I 7r-v, som 

trycktes redan I89I av Carl Silfverstolpe och senare 

uppmärksammats av såväl Ernst Nygren som] an 

Liedgren, är mycket värdefullt genom att det så 

tydligt belyser hur viktigt man i Vadstena kloster 

ansåg det vara att skydda sina originalhandlingar. 

Samtidigt omtalar det syftet med uppläggandet av

Flera av skrivarna i A 19 och A 20 återfinns även 

i A 2 I. Handen på fol. 2 zr-2 9r förekommer exempelvis 

även i A 20, fol. 49r. Den skall troligen dateras 

till r 300-talets sista decennier. Bland identifierade 

skrivare i A 2 I kan nämnas Johannes Hildebrandi 

(fol. 46r-4 7v, 48v, 49v-s r v), J o hannes Borquardi 

(fol. 47v-48r, 49r, SIV-S2V) och Johannes 

Benechini (fol. 6zr-v, 66r-67r, 87v- 88r). I slutet av 

volymen (fol. I30V) har Clemens Petri (död rsoo), 

precis som är fallet i flera andra Vadstenahandskrifter, 

infört ett innehållsregister till vissa brevtexter 

i boken. 8 4 Det är också denne Vadstena broder 

som genomfört folieringen av volymen, vilket troligen 

skett samtidigt med tillkomsten av innehållsregistret. 

A22 

Äldre signum saknas. Papper. 24 x I 6 cm. Omslag 

av papper. s8 blad (fol. 1-30 + 32-S9i 31 

blad är av medeltida ursprung). Brunt, svart och 

grått bläck. Olika skrivarhänder från början av 

1400-talet till rsro-talet. Text på latin. Registrant 

av lna Friedlaender (PM 19solnr 40 b). 

Volym A 22 är sammansatt av pappersblad utskurna 

ur olika medeltidshandskrifter, de flesta från 

Vadstena kloster. Bladen ingick tidigare i Johannes 

Messenius Schedae, den samling av lösa avskrifter 

och anteckningar som Messenius efterlämnade vid 

sin död 1636 och som nu huvudsakligen finns bevarad 

i Kungliga biblioteket under signum D 34S. 8 5 A 

2 2 har vid inbindningen i slutet av I 8oo-talet blivit 

interfolierad och de mellanliggande blanka pappersbladen 

har liksom de medeltida fragmenten 

blivit nmnrerade vid folieringen. Av de s8 folierade 

bladen i volymen är det i själva verket endast 3 I 

blad som är medeltida fragment. 

De två första fragmenten (fol. I och 3) är utskurna 

ur A 20 där de utgjort fol. 288 respektive fol. r 19. 86 

Båda pappersblad en, som alltså ursprungligen varit 

av folioformat, har beskurits kraftigt i kanterna. 

Texten på fol. 3r-v, som är en avskrift av beslut fattade 

vid provinskonciliet i Arboga r81I 142 3, är 

kopierad av VadstenabrodernJohannes Benechini. 

Samma text, kopierad med samma skrivarhand, 

återfinns även i A 19, fol. r8zv. 

Peter Ståhl 

Fol. s-z I kan möjligen ha ingått i samma ursprungliga 

kodex eftersom bladen har en likartad 

medeltida foliering bestående av en bokstav (b-c, e) 

följd av en arabisk siffra. Det förefaller dessutom 

vara en och samma skrivarhand som utfört folieringen. 

För övrigt varierar handstilarna mycket. 

F o l. sv- 8r består av en text av uppbyggelsekaraktär, 

bland annat om Birgittas kanonisation och bakgrunden 

till densamma. Det därpå följande avsnittet, 

fol. ror- r7v, innehåller en del avskrivna notarialinstrument 

från 1403 med anknytning till birgittinorden. 

Skrivarhan:den, som använder en synnerligen 

jämn och prydlig kursiv, känns igen från A 

20.87 . 

Fol. 2 3r- 43v består av fragment av vad som synes 

vara en eller flera olika kopieböcker från 14oo-talet 

av vadstenensisk proveniens. Det kan nämnas att 

fol. 29 borde ha inbundits omedelbart före fol. 12, 

eftersom texten på det förra bladet har sin avslutande 

del högst upp på fol. 12r. Brevtexten i fråga 

handlar om den bekanta avsättningen av abbedissan 

Ingegerd Knutsdotter i Vadstena kloster år 1403. 88 

De sista fyra fragmenten (fol. 4s, 47, 49 och sr) 

- det rör sig om dokument från 1490-talet till rsr6 

-har antagits komma från en nu försvunnen kopiebok 

för Linköpings domkyrka. 8 9 

A23 

Äldre signum saknas. Papper. 22 x rs,s cm. 

Omslag av papper (från 1936). s blad. Brunt 

bläck. Två olika skrivarhänder, sannolikt från 

1430-talet. Text på svenska och latin. Registrant 

av Lidija Svabe (PM 196o/nr 108). 

Som volym A 2 3 har år 1936 inordnats fem pappersblad 

av kvartoformat med dokument rörande 

striden om ärkebiskopsvalet i Uppsala 1432.90 Bladen, 

som i början av I 700-talet fanns i Antikvitetsarkivet 

och förvarades i Uppsala-lådan A, tillhör de 

pappersbrev som 1909 deponerades i Riksarkivet 

av Kungl. Vitterhetsakademien. När Algot Lindblom 

1903 utgav Akter rörande ärkebiskopsvalet i 

Uppsala 143 2 hade han inte tillgång till bladen i A 

2 3 utan använde i stället som förlagor de avskrifter 

från r6oo-talet som återfinns i Örnhielms diplomatarium.9' 

ARKIV, SAMHÄLLE OCH FORSKNING 2004: I - 2

94 

tradition inom den medeltida svmska statsmakten, Stockholm 

I976, s 454 ff. 

6. Ang. A- och B-seriernas signering se PM I958-I2-02, 

"Riksarkivets samling av kopieböcker från medeltiden och 

senare avskrifrssamlingar rörande samma tid" (ingår i PM 

I959/nr 4, "Medeltidsavdelningens kopieböcker från 

medeltiden och senare tid. Serierna A och B") av Jan 

Liedgren, Svenskt Diplomatarium, RA. 

7. Se Meddelanden från Svenska Riksarkivet, bd ill: I4, 

Stockholm I89o, s 362 f. 

8. Se ovan anförda PM av Jan Liedgren I958-I2-o2, s 7· 

9· Se lna Friedlaender PM I95o/nr 38 a. Ang. Laurencius 

de Törnevalla se Roger Andersson, De bi1·gittinska 

ordmsprästema som traditionsfonned/are och folkfostrare, 

Stockholm zooi, s 2I3. K. G. Westman har beträffande 

handstilen på fal. I i A I uppgivit att stilen är "från början 

av I4oo-talet". Se K. G. Westman, "Kung Birger 

Magnussons stora kyrkliga frihetsbref', Hist01·isk tidskrift 

I904, s 262, not 4· 

ro. Jfr Harald Olsson, Johannes Messenius, Seandia illustrata. 

Studier i verkets tillkomsthistoria och medeltidspartiets 

källforhållanden, Lund I944• s 287, not 32. 

I r. Herman Schtick, Rikets brev ocb registe1·, s 203-204. 

I2. För vattenmärket Oxhuvud jfr t ex de liknande 

exemplaren i Gerhard Piccard, Die Ulflsse1-zeichmkartei 

Piccard im Hauptstaatsarchiv Stuttgart. Findbuch II:z, Die 

OchsmkopfWasse?-zeichen II, avd. Vll, nr 858, med belägg 

från I46o-62, samt nr 8oi-8oz belagda I463- 72. För 

vattenmärket Ankare jfr Gerhard Piccard, a a, Findbucb 

VI, avd. I, nr I96 från I458. 

I3- Lars Sjödin, "Kanslistilar och medeltida arkiv I", 

Meddelanden från Svenska Riksarkivet for år 1939, Stockholm 

I940, s I03 med not 8. Gottfrid Carlsson, Biskop 

Tomas av St1·ängnäs. Fii1·edrag vid Svenska bist01·iska formingens 

å1'S?1töte i Stockholm dm z s ap1·il I9SS> Strängnäs I955> s 

24. Gottfrid Carlsson, "Kring biskop Tomas Simonssons 

diktning", Septentrionalia et Orientalia, KVHAA:s Handlingar 

9I, Stockholm I959, s Bo f. Annorlunda Karl-Ivar 

Hildeman, Medeltid på vers, Stockholm I958, s rzo f. 

Gisela Vllhelmsdotter, Riddare, bonde och biskop. Studie1· 

kring tre Jamsvenska dikte1· jämte två nyeditioner, Stockholm 

Studies in History of Literature 42, Stockholm I999, s 

I 36 f G fr Roger Anderssons recension i Historisk tidskrift 

zooi, s 22I f, ssk s 226). Om Birger Hammar se Carl Ivar 

Ståhle, "Ett medeltida förord till Magnus Erikssons 

stadslag", Lycbnos I952, s I22, I27 f. 

I4. Jan Liedgren har antagit att fal. I har annan proveniens 

än fal. 2-IS- Se Liedgrens PM I958-I2-o2, s 5 med not 

I6. lna Friedlaender uppger Vadstena som trolig 

härkomst för samtliga delar i A r. Detta, tillsammans med 

en del andra missvisande uppgifter, gör att forskaren 

måste tillrådas största försiktighet vid användandet av 

såväl registranten som Friedlaenders PM ang. A r. 

IS· Jan Liedgren PM I958-I2-o2, s 7· 

I6. Gunnar T. Westin, "De s k länsregistren från medeltidens 

slut", Seandia I9SI-S2, s I30. 

Pete1· Ståhl 

I 7. Se Paul Sjögren, Släkten Trolies historia intill år r sos, 

Uppsala I944• s JII med not 7· Herman Schtick, Rikets 

brev och register, s 369-370. 

IB. Texten från I49I är tryckt i Acta Pontificmn Svecica, I. 

Acta cameralia, nr I529. Regest av Herman Schlick i Rikets 

brev och register, s 365. 

I9· Herman Schlick, a a, s 522-530, 408. 

20. Gunnar T. Westin, "De s k länsregistren från medeltidens 

slut", s I30. Herman Schuck, a a, s 522. 

2 r. Vattenmärket i fråga har stora överensstämmelser med 

Gerhard Piccard, a a, Findbucb I, Die Kronen-Wasserzeicbm, 

avd. XII, nr 3 3 som finns belagr från tiden I486- 

I488 samt C. M. Briquet, Les filigraner. Dictionnaire 

hist01·ique des nw1·ques du papie1· des lem· apparition vers I282 

jusqu'm r6oo, A facsimile of the I907 edition with 

supplementary material, ed. by Allan Stevenson, Amsterdam 

I968, nr 4895 med belägg från I498. 

22. "Ochsenkopf mit einkonturiger Stange"; Gerhard 

Piccard, a a, Findbuch II, avd. IX, nr I63. 

23 . Kjell-Gunnar Lundholm, "Hans Brasks länsregister", 

Seandia I958, s I67 med not 3· Jfr även Handlingar rörande 

Skandinaviens bistoria, del IB, Stockholm I833, s I84 not; 

Erik Lönnroth, Stats11takt och statsfinans i det medeltida 

Sverige, Göteborg I940, s 242; Paul Sjögren, Släkten 

Trolies historia intill år r sos, s I46, not 5· 

24- Folke Dovring, De stående skattema på jord I40o-r6oo, 

Lund I9SI, s 405 f. Gunnar T. Westin, "De s k länsregistren 

från medeltidens slut", s I 3 2 f. 

2 5. Lars Sjödin, "Kanslistilar och medeltida arkiv II", 

Meddelandm från Svmska Riksm·kivet fo'r år 1940, Stockholm 

I942, s 44 f. 

26. Se lna Friedlaender, Peringskötds Dipl01natarium, 

KVHAA:s Handlingar, Historiska serien I7, Stockholm 

I97I, s 278-279. Om Herman von Börger se a a, s 4I-43· 

27. Lars Sjödin, "Meddelanden om kanslistilar under de 

yngre Sturarnas och Gustav Vasas tid", Meddelandm från 

Svenska Riksarkivet för år 1933, Stockholm I934• s 85-91. 

28. Gerhard Piccard, a a, Findbuch XVII, avd. I, nr 230. 

29. För en presentation av skrivarna se Lars Sjödin, a a, s 

64 f. Ang. de olika skrivarhändernas förekomst i A 4, se a 

a, ssk s 89--91. 

30. Greta Wieselgren, Sten Sture d.y. och Gustav 7i·olle, Lund 

I949, s 425-434· A 5 kommenteras även av Herman 

Schlick i Rikets brev och register, s 4I5-4I6. 

3 r. Greta Wieselgren, a a, s 4 3 3 not 2 7. 

3 2. Herman Schlick, Rikets brev och register, s 4 7o-5 ro. 

33· Om detta se även Meddelandm från Svenska Riksarkivet, 

bd I:2, Stockholm I878, s 45 f; Ernst Nygren, Registra 

ecclesie Lincopensis, s I 96-I 97 not I; Jerker Rosen, 

"Registrnm regni", Festskrift till A1'thm· Thomson den 6 

noventbe1· r96r, Uppsala I96I, s 53 f. 

34· För vattenmärket "Krone mit zweikonturigem Bligel" 

se Gerhard Piccard, a a, Findbuch I, avd. N-XIII. 

35· Hedda Gunneng, Vad hm· Spegelberg skrivit?, KVHAA, 

Filologiskt arkiv 25, Stockholm r98I, s 2I-22. 

36. Detta äldre signum förekommer inte i Antikvitetsarkivets 

förteckningar utan enbart i Diplomatarium 


69. J& Åke Ljungfors, Bidrag till svensk diplomatik fore 1350, 

s ro not 2. 

70. Flera originalbrev utfärdade vid ärkebiskopens kansli i 

Uppsala under det tidiga 1400-talet uppvisar en liknande 

handstil. Se t ex orig. perg. RA 142 3 r/ 4 (2 ex). 

71. Se Tore Nyberg, Birgittinsk festgåva. Studier om Heliga 

Birgitta och Birgittinorden, Skrifter utgivna av Svenska 

Kyrkohistoriska Föreningen 46, Uppsala 1991, s 275 f. 

72. Ernst Nygren tycker sig för denna hand se släktskap 

med J o hannes Suenonis d ä:s stil (J o hannes avled r 3 90 ). 

Se Ernst Nygren i faksirnilutgåvan, s XV not 13. Vissa 

likheter kan noteras, men för det latinska ordet et 

använder Johannes Suenonis d ä förkortningen 'z', medan 

skrivaren i A 19, fol. r641-165r använder en förkortning 

liknande arabisk siffra '4'. 

73· Se Carl Silfverstolpe, "En blick i Vadstena klosters arkiv 

och bibliotek", Ur några antecknares samlingar, Uppsala 

r89r, s 92 f. Ernst Nygren (ed), Liber privilegiorum 

monasterii Vadstenensis, Corpus codictmz Suecicorum medii aevi, 

vol. XI, Hafuiae 1950, s XI f. Jan Liedgren, "Arkivförteckning 

och gallring under svensk medeltid", 

Arkivvetenskapliga studier 5, Stockholm 198r, s 226 f. 

74· Nygrens stilundersökning är på det hela taget ganska 

svävande med uppräkningar av ett stort antal Vadstenabröder 

som tänkbara skrivare för olika avsnitt. En 

grundläggande brist i Nygrens unders'ökning är att någon 

jämförande stilundersökning inte företagits med det rika 

handskriftsmaterialet i Uppsala universitetsbibliotek, 

något som författaren själv påtalar (Ernst Nygren i 

faksimilutgåvan, s XII). 

75· Om Nicolaus Arnundi, som även varit skrivare av 

Vadstenadiariet mellan rso7-I520, se Claes Gejrot (ed), 

Vadstenadiariet. Latinsk text med översättning och kommentar, 

Kungl. samfundet för utgivande av handskrifter rörande 

Skandinaviens historia, Handlingar del 19, Stockholm 

1996, nr 933, r 178. Om hans insats som skrivare av 

Vadstenadiariet se Claes Gejrot (ed), Diarium Vadstenense. 

The Me-morial Book of Vadstena Abbey. A Critical Edition with 

an Introduction, Studia Latina Stockholmiensia XXXIIT, 

Stockholm 1988, s 64-67. 

76. Ernst Nygren, a a, s XIV: Ang. 'Codex Falkenberg', 

pergamentshandskrift nr 21 i LUB, se Elias Wessen (ed), 

Corpus codictmz Suecicorum medii aevi, vol. XIII, Hafuiae 

1952, s XI f. Carl-Gustaf Undhagen (ed), Sancta Birgitta, 

Revelaciones Book I, Samlingar utgivna av Svenska fornskriftsällskapet, 

Ser. 2. Latinska skrifter VII:r, Uppsala 

1978, s 92 f. Johannes Johannis Kalmarneosis inträdde i 

Vadstena kloster 1404. Se Claes Gejrot (ed), 

Vadstenadiariet (1996), nr IZ6. 

77· Elias Wessen (ed), Corpus· codictzm Suecicorum medii aevi, 

vol. XIII, s XXVII f. 

78. Enstaka undantag finns, ex på fol. 352r-v i 'Codex 

Falkenberg' där Johannes använder et-förkortningen '7', 

som dock inte helt liknar förkortningen i A r 9· 

79· Om Johannes Hildebrandis liv se Peter Ståhl (ed), 

Johannes Hildebrandi, Liber epistularis (Cod. Upsal. C 6), L 

Lettres n" I a r og ifol. Ir a r6r), Studia Latina 

Peter Ståhl 

Stockholmiensia XLI, Stockholm 1998, s 15 f. Om hans 

skrivstil, som kan studeras i volym C 6 i UUB se a a, ssk s 

35 f. Det kan noteras att Johannes använder två olika 

förkortningstecken för ordet et; i kursivstilen vanligen ett 

tecken liknande arabisk siffra '4', i hybrida som regel 

förkortningen 'z'. Se a a, s 47· 

Bo. Peter Ståhl, "Vadstena klosters stora kopiebok. En 

presentation av handskriften A 20 i Riksarkivet", Kyrka, 

helgon och vanliga dödliga. Arrbok for Riksarkivet och 

Landsarkiven 2003, s 35-64. 

Sr. Herman Schiick, Rikets brev och register, s 2 39-244. 

82. Vilhelm Gödel, Sveriges medeltidslitteratur, Stockholm 

1916, s 257· Harald Olsson, Johannes Messenius, Scondia 

itlu.strata, s 285- 286. Texterna på fol. 89r, 90r och rozr-v 

är tryckta i DelaGardiska Archivet, del Il, utg. av P. 

Wieselgren, Lund 1832, s r6r-r69. 

83. Se A 21, fol. 49r, ssr-v, 63r-v, 90V, 93V-94I· 97r-roor 

samt Etnil Hildebrand, "Den svenska kolonien i Rom 

under medeltiden", Historisk tidskrift r88z, s 213 med not 

I och följande sidor. Ett annat ämne med texter ur A 2 r 

behandlas av Gösta Hedegård i föreliggande nummer av 

Arkiv, samhälle och forskning. 

84. Jfr Peter Ståhl, "Vadstena klosters stora kopiebok. En 

presentation av handskriften A 20 i Riksarkivet", s 53· 

85. Se artikeln "Messenii Schedae" av Jan Liedgren i 

Kulturhistoriskt lexikon for nordisk medeltid, bd XI, sp 562. 

Harald Olsson, Johannes Messenius, Scondia ilhzstrata, s 286 

f. "Originalbrev från medeltiden som källor för 

Messenius", PM 1979-03-17 av Jan Liedgren, redaktionen 

för Svenskt Diplomatarium. Vilhelm Gödel har 

antagit att fragmenten i A 22 kornmer från "6 eller 7 olika 

codices"; Vilhelm Gödel, Sveriges medeltidslitteratur, s 257. 

86. Se Peter Ståhl, "Vadstena klosters stora kopiebok. En 

presentation av handskriften A 20 i Riksarkivet", s 42 med 

not r6. 

87. A 20, fol. 8r-r9r, 2rr-241 etc. Se Peter Ståhl, "Vadstena 

klosters stora kopiebok. En presentation av 

handskriften A 20 i Riksarkivet", s 49· lna Friedlaender 

har i registranten över A 22 antagit att fol. 19r- 2rv 

tillhört en kopiebok från Västerås. Mot detta talar dock 

flera skäl. Förutom att den medeltida folieringen på 

bladen följer samrna mönster som fol. 5-17, vilket tyder 

på ett gemensamt ursprung, kan en tydlig birgittinsk 

anknytning noteras i de kopierade texterna på fol. 19r- z r v. 

88. Handstilen på fol. 23r-24r, en ojämn kursiv från I400talets 

tnitt, återfinns även i A 20, fol. 19r-v, 46r- 48v etc. 

Se Peter Ståhl, a a, s 49· 

89. Se Gottfrid Carlsson, Hemming Gadh. En statsman och 

prelat från Sturetiden, Uppsala 1915, s 46, not 3· Ernst 

Nygren, Registra ecclesie Lincopensis. Register och forteckningar, 

Linköpings biblioteks handlingar, Ny serie, band 4: r, 

Linköping 1944, s 107. 

90. Se Meddelanden från Svenska Riksarkivet for år 1936, 

Stockholm 1937, s r6. 

91. Se Algot Lindblom (ed), Akter rörande ärkebiskopsvalet i 

Uppsala 1432 samt striden därom mellan konung Erik och 


Svenska kyrkan, Uppsala r9o3, s 3 f. Örnhielms diplomatarium 

I, pag. 384-398, RA. 

92. Jan Liedgren, "Dröthninga marken - marcha reginalis", 

Historisk tidskrift r965, s r66-r67. Drottning Margaretas 

försäkran skall sannolikt dateras till r389 Oan Liedgren i 

a a); texten i A 23 är säkerligen avskriven på r430-talet. 


Medeltida kopiebåi:ker i Riksarkivet 

Liedgren anser att en tredje hand ("med ny hand") har 

skrivit denna text i A 23, vilket dock förefaller mindre 

troligr. Att det är fråga om samma skrivare som på fol. rrsr 

(t o m textrad 4) framgår med önskvärd tydlighet vid en 

jämförelse av enskilda grafer som exempelvis 'k', även om 

den avslutande texten (fol. sv) är skriven med mindre stil. 

97

Sturearkivet: En senmedeltida brevsamling

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template ?