Historia Bebyggelsens karaktär Skydd för kulturhistoriskt värdefull ...

Historia
Namnet Nockeby är känt sedan medeltiden, år 1400 skrevs byns namn Nikkaby
och 1576 användes den nuvarande stavningen Nockeby. Som förled
ingår sannolikt det fornsvenska personnamnet Nokke. Byn, som troligen låg
väster om nuvarande Åkeshov, avhystes kring 1635 i samband med byggandet
av Åkeshovs gård.
Under slutet av 1800-talet uppförde välbärgade stadsbor sommarnöjen
längs Mälarstranden. På platsen låg då redan en byggnad som ursprungligen
varit sjökrog vid Nockebysundet, nämnd redan 1636. Nockeby krog fick ett
uppsving under slutet av 1700-talet, efter att bron över till Kärsön och Drottningholm
stod klar, men verksamheten upphörde vid mitten av 1800-talet då
krogrättigheterna drogs in. Byggnaden blev disponentbostad då Nockebytvätten
etablerade sig på platsen 1912. Intill finns även en parstuga från 1700-talet
som rymde bostäder för tvätterskorna.
När staden 1904 inköpte Åkeshov ingick marken för vad som 1926 kom att
bli stadsdelen Nockeby. Det kraftigt kuperade området planerades för villabebyggelse,
vilken i huvudsak uppfördes mellan 1929 och 1933. Vid Nockeby
torg uppfördes ett mindre stadsdelscentrum på 1930-talet, bebyggt med låga
lamellhus.
På höjden ovanför Nockebytvätten, som sedan 1976 inrymmer lägenheter,
uppfördes 1962 S:ta Birgitta kyrka. Norr om kyrkan ligger pensionärshemmet
Nockebyhem, byggt 1976 av Sällskapet Vänner till Pauvres
Honteux efter ritningar av Sven Backström och Leif Reinius. Utmed
Grönviksvägen, nära Mälaren, uppfördes nio större flerbostadshus under
senare hälften av 1980-talet.
Bebyggelsens karaktär
Nockeby uppfördes som en enhetlig trädgårdsstad med knappt 600 homogent
utformade villor, uppförda åren kring 1930. Husen ligger i en kuperad,
skogsbevuxen terräng, som i sydväst sluttar ner mot Mälarens strand. Där
ligger återstoden av stadsdelens äldre bebyggelse med sommarvillor och
byggnader som tidigare inrymde Nockebykrog och Nockebytvätten. Över
bebyggelsen tronar S:ta Birgitta kyrka med sitt vidsträckt synliga klocktorn.
Trädgårdsstad
Termen trädgårdsstad eller Garden City myntades 1902 av den brittiska
stadsplaneraren Ebenezer Howard som ville skapa självständiga och
självförvaltade städer som skulle vara fria från markspekulation och
klassmässig segregation. En krans av trädgårdsstäder skulle formas kring
de traditionella storstäderna. Tankegångarna bakom trädgårdsstäderna, en
socialpolitisk idé om drägligare boendealternativ för industriarbetare i de
överfyllda städerna, hade förespråkats ända sedan slutet av 1700-talet.
Trädgårdsstaden var avsedd att kombinera stadskänsla med lantlighet, och
kännetecknas av en måttlig täthet, låga hus samt traditionella, trädplanterade
gator, torg och öppna platser. Den egna ”täppan” för frukt och grönsaksodling
utgör en viktig del av trädgårdsstadens idé och bidrar starkt till det
grönskande intrycket.
Utbyggnaden av Stockholms trädgårdsstäder påbörjades 1908. Etableringen
var direkt beroende av spårvagnsnätets utbyggnad från innerstaden. Husen
uppfördes i trä, grupperade i tydliga mönster, ofta tätare kring små torg eller
centrumbildningar. Hus och gator anpassades till terrängen med sammanhållna
gaturum och friliggande hus i grönska med bevarade träd.
Stadsplanen för Nockeby utformades av Albert Lilienberg 1928 och uppvisar
ett oregelbundet, slingrande gatunät anpassat efter terrängen, mycket likt
tidigare trädgårdsstäders stadsplaneideal. Mot planmönstret kontrasterar de
strama, enhetligt utformade villorna, varav de flesta är utformade av Edvin
Engström, chefen för Egnahemsbyrån på Stockholms stads fastighetskontor.
Tillsammans med den relativt korta utbyggnadsperioden gör dessa faktorer
att stadsdelen fått en sammanhållen gestaltning, samtidigt som varje byggnad
är individuellt utformad på detaljnivå. Något som ytterligare skiljer Nockeby
från de tidigare trädgårdsstadsdelarna är husens storlek och den mer välbärgade
målgruppen. Villorna uppfördes i två våningar, med källare och inredbar
vind. De i allmänhet ljusa fasaderna var panelklädda eller slätputsade och de
flacka sadeltaken klädda med lertegel. Villorna har en traditionell utformning,
men det finns även inslag av 1930-talets nyintroducerade funktionalism, däribland
arkitekten Sven Markelius egen villa vid Grönviksvägen.
Knutpunkten i stadsdelen utgörs av det långsträckta Nockeby torg, uppfört
som ett tämligen idylliskt småstadscentrum med kommersiell verksamhet och
samhällelig service kring spårvagnsstationen. Vid torget uppfördes flerfamiljshus
i två våningar med butiker i bottenvåningen. Husens formspråk är en
blandning av 1920-talsklassicism och 1930-talets funktionalism och ansvarig
arkitekt var även här Edvin Engström. Lamellhusbebyggelsen fortsätter med
trevåningshus upp kring Brålunden, den öppna platsen i torgets förlängning
mot norr.
Sankta Birgitta kyrka
Vid Nockeby kyrkväg ligger S:ta Birgitta kyrka, invigd 1962. Denna moderna
centralkyrka har en viktig roll i arkitekten Rolf Berghs stora produktion,
bl.a. som en förstudie till hans många senare studiokyrkor. Hela anläggningen
präglas av en enkelhet där funktionen på tidstypiskt sätt har styrt utformningen.
Kyrkans exteriör ger associationer till orientalisk arkitektur. Dess nästan
helt slutna fasader är terrasitputsade i ljust gult. Över kyrkorummet reser sig
en stor fönsterförsedd lanternin med en imposant kopparklädd kupol. Strax
norr om huvudentrén står ett 39 meter högt och vida synligt fristående
klocktorn i betong, krönt av ett 8 meter högt kors i rostfritt stål.
Skydd för kulturhistoriskt värdefull bebyggelse
Nockeby är utpekat som särskilt kulturhistoriskt värdefullt i översiktsplanen
för Stockholm. Inom området skall stor hänsyn tas till såväl helhetsmiljöns
som de enskilda byggnadernas kulturhistoriska värde. Nockebys villor har
stora samhälls- och stadsbyggnadshistoriska värden, såväl som betydande
arkitektoniska och arkitekturhistoriska värden. Stadsdelen planerades under
en brytningsperiod då den klassiska trädgårdsstaden successivt fick lämna plats
för funktionalismen. De slingrande, terränganpassade gatorna är fortfarande
typiska för den klassiskt utformade trädgårdsstaden men i den relativt
enhetliga bebyggelsen kan dock skönjas mer eller mindre starka drag av
1930-talets funkis.
Utmed Grönviksvägen finns ett antal rent funktionalistiska villor, bland
annat arkitekten Sven Markelius villa från 1930 i kvarteret Myrkotten 5.
Den synnerligen kulturhistoriskt värdefulla byggnaden är en av de första
renodlat funktionalistiska villorna i Sverige. Arkitekturen är karaktäristisk för
funktionalismen med släta vita fasader, fönsterband, pilotis och en stor altan
på en halvcirkelformad utbyggnad. Villan var dessutom den första i Sverige
som byggdes med en stomme helt i platsgjuten betong, vilken dessutom
är exponerad i fasaden. Bygganden innehåller även andra byggnadsteknikhistoriskt
intressanta lösningar. De arkitekturhistoriska, arkitektoniska,
byggnadshistoriska och byggnadsteknikhistoriska värden som är knutna till
byggnaden är ansenliga. Den starka kopplingen till Sven Markelius och till
byggandet av det moderna Sverige gör de samhällshistoriska och personhistoriska
värdena betydande.
S:ta Birgitta kyrka från 1962, i kvarteret Prosten 1, skyddas sedan 1990 enligt
4:e kapitlet i lagen (1988:950) om kulturminnen m.m.
-
Som ägare och förvaltare av en kulturhistoriskt
värdefull byggnad bör man beakta följande:
Stockholms stadsmuseum ger gärna råd
Dokumentationsenheten
Box 15025, 104 65 Stockholm
Tel. 08-508 31 600
www.stadsmuseum.stockholm.se

1
-
Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
2
-
-
Mauro Rongione, Stockholms stadsmuseum.
Stockholms stadsmuseum ansvarar för att peka ut och definiera kulturhistoriskt
värdefull bebyggelse i Stockholms stad. Klassificeringen används i det dagliga
arbetet inom kommunens förvaltningar bland annat i samband med detaljplanering
och bygglovprövning.
Byggnaderna klassificeras i fyra kategorier med hänsyn till deras kulturhistoriska
värde och redovisas med färgerna blått, grönt, gult och grått:
Blått anger bebyggelse vars kulturhistoriska värde motsvarar fordringarna
för byggnadsminnen i kulturminneslagen.
Grönt betyder att fastigheten har bebyggelse som är särskilt värdefull från
historisk, kulturhistorisk, miljömässig eller konstnärlig synpunkt.
Gult avser en fastighet med bebyggelse av positiv betydelse för stadsbilden
och/eller av visst kulturhistoriskt värde.
Fastighet markerad med grått går inte att hänföra till någon av ovan stående
kategorier.
Streckad - Fastighet med bebyggelse uppförd 1990 eller senare och som
ännu ej klassificerats eller obebyggd fastighet.
3
Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
3
2 4
1
Johan Stigholt, Stockholms stadsmuseum.
Plan och bygglagen, PBL
För synnerligen och särskilt kulturhistorisk värdefull bebyggelse, det vill säga
blå- och grön markerade byggnader är 3 kap 12 § i (PBL) Plan- och bygglagen
tillämplig. För all bebyggelse är 3 kap 10 § och 13 § tillämpliga. Denna lagstiftning
är kopplad till Stadsmuseets kulturhistoriska klassificering som finns
redovisad för Nockeby i detta faktablad.
10 § Ändringar av en byggnad skall utföras varsamt så att byggnadens karaktärsdrag
beaktas och dess byggnadstekniska, historiska, kulturhistoriska, miljömässiga
och konstnärliga värden tas till vara. Lag (1998:805).
12 § Byggnader, som är särskilt värdefulla från historisk, kulturhistorisk, miljömässig
eller konstnärlig synpunkt eller som ingår i ett bebyggelseområde av
denna karaktär, får inte förvanskas. Lag (1994:852).
13 § Byggnaders yttre skall hållas i vårdat skick. Underhållet skall anpassas till
byggnadens värde från historisk, kulturhistorisk, miljömässig och konstnärlig
synpunkt samt omgivningens karaktär. Byggnader som avses i 12 § skall underhållas
så att deras särart bevaras. Lag (1994:852).
Göran Fredriksson, Stockholms stadsmuseum.
4
Nockeby
Information till Dig som
äger ett kulturhistoriskt värdefullt
hus i ytterstaden
Ett aktalad