Konstguiden - MKB Fastighets AB
01.08.2013 • Views
Share Embed Report

Konstguiden - MKB Fastighets AB

Konstguiden - MKB Fastighets AB

Konstguiden - MKB Fastighets AB

SHOW MORE
SHOW LESS
ePAPER READ
DOWNLOAD ePAPER
mkbfastighet.se

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Leverage SEO-optimized Flipbooks, powerful backlinks, and multimedia content to professionally showcase your products and significantly increase your reach.

Start now

<strong>MKB</strong> KONSTGUIDE

Innehållsförteckning<br />

Inledning<br />

Pildammsstaden, Mellanheden, Potatisåkern ...................................nr 1 – 9<br />

Lorensborg, Kroksbäck ............................................................................................nr 10 – 16<br />

Törnrosen ..............................................................................................................................nr 17 – 23<br />

Örtagård .................................................................................................................................nr 24 – 31<br />

Gullviksborg, Nydala, Persborg, Augustenborg ............................nr 32 – 37<br />

Sorgenfri, Bo 100, Segevång ................................................................................nr 38 – 41<br />

Husie Gård ...........................................................................................................................nr 42 – 44<br />

Index konstverk<br />

Index konstnärer<br />

Lästips

<strong>MKB</strong>:s konstverk<br />

<strong>MKB</strong>:s konstverk omfattar ett femtiotal verk. De flesta är inköpta i<br />

samband med nybyggnation, men det finns också ett antal verk som<br />

förvärvats då företaget utsett stipendiater till <strong>MKB</strong>:s konststipendium.<br />

<strong>MKB</strong>:s konstråd<br />

Under de år då <strong>MKB</strong>:s fastighetsbestånd byggdes upp avsattes en<br />

viss andel av produktionskostnaden till konstnärlig utsmyckning.<br />

I början blev konstnärerna kontaktade av de arkitekter som ritat fastigheterna,<br />

men 1964 bildades <strong>MKB</strong>:s konstråd. Rådet bestod av företagets<br />

verkställande direktör, Sture Nyström, representanter från<br />

styrelsen samt konstnärlig expertis. Konstnärerna Thure Thörn och<br />

John Wipp var bland dem som deltog i konstrådet.<br />

Uppgiften var att föreslå och besluta om inköp av konst för att<br />

utsmycka nya bostadsområden som Nydala, Gullviksborg, Rosengård<br />

och Kroksbäck. Det kunde vara både större verk som krävde<br />

utrymme och omsorgsfull placering på gårdar och gräsmattor samt<br />

mindre utsmyckningar i anslutning till trappor och entréer.<br />

Konstrådets arbete pågick under en tioårsperiod fram till 1974, under<br />

de år då miljonprogrammet genomfördes och avslutades. Därefter<br />

följde en period då <strong>MKB</strong> byggde endast i mindre omfattning. Behovet<br />

av ett särskilt konstråd fanns inte längre och konstinköpen upphörde.

<strong>MKB</strong>:s konstjury<br />

Under senare delen av 1980­talet skedde en förändring. En ny period<br />

inleddes för <strong>MKB</strong> med planering av nya projekt och ett ökat byggande.<br />

Företaget hade en ny styrelse med Johan­Bengt Påhlsson som<br />

ordförande. 1986 bildades <strong>MKB</strong>:s konstjury. Bland ledamöterna ingick<br />

representanter från styrelsen, Hyresgästföreningens förste ombudsman,<br />

chefen för Malmö Konsthall samt annan konstnärlig expertis,<br />

bland dem Bertil Lundberg, professor och under många år konstskolan<br />

Forums lärare och ansikte utåt.<br />

Juryns uppdrag var att varje år utse en stipendiat och att utdela <strong>MKB</strong>:s<br />

konststipendium. Stipendiet skulle gå till en ung svensk eller dansk<br />

konstnär. Till stipendiet hörde att stipendiaten skulle få ett uppdrag.<br />

<strong>MKB</strong>:s avsikt var att köpa in ett verk för placering i något av <strong>MKB</strong>:s<br />

bostadsområden.<br />

Under åren 1986 – 1994 delades konststipendiet ut till nio konstnärer,<br />

vissa fick också uppdrag i anslutning till pågående nyproduktion<br />

eller i andra <strong>MKB</strong>­områden.<br />

Nya satsningar på 2000-talet<br />

I mitten av 1990­talet förändrades <strong>MKB</strong>:s stöd till konsten. Arbetet<br />

med stipendium och jury upphörde och ersattes av sponsring till<br />

institutioner som Konstfrämjandet och Rooseum.<br />

Under senare år har <strong>MKB</strong>:s konstinköp återupptagits. Med ökat<br />

nybyggande följer också en satsning på konstnärlig utsmyckning.<br />

<strong>MKB</strong>:s konstguide<br />

Syftet med <strong>MKB</strong>:s konstguide är att skapa intresse och nyfikenhet<br />

hos Malmöbor och <strong>MKB</strong>:s hyresgäster. Konstverken har under många<br />

år varit litet bortglömda. <strong>Konstguiden</strong> är ett försök att ändra på detta<br />

och att uppmärksamma <strong>MKB</strong>:s hyresgäster och Malmöborna på de<br />

fina utsmyckningar som finns alldeles inpå knuten.<br />

I texterna som följer beskriver jag min egen upplevelse och subjektiva<br />

blick för hur en del av konsten i <strong>MKB</strong> kan uppfattas. Det finns<br />

ett pedagogiskt syfte, vars budskap är att betraktaren har all makt.<br />

Det viktiga är inte att tolka eller att ”förstå”, utan att se med egna<br />

ögon – och därmed uppleva.<br />

Jag har i texterna antagit en dialog med andra betraktare, du som<br />

läser detta är en av dem. Därför får du gärna höra av dig med synpunkter.<br />

Det är i samtal man utvecklas tillsammans.<br />

Välkommen!<br />

Bertil Aunér

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Pildammsstaden, Mellanheden, Potatisåkern<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Krumelur, 1953, Ingvar Engdahl<br />

Mariedalsvägen 54<br />

Konstnären Ingvar Engdahl var 25 år då han av arkitekterna<br />

Jaenecke och Samuelsson fick uppdraget att skapa en 2 x 12 meter<br />

lång dekoration på en vägg bakom en cykelparkering. Resultatet<br />

blev väggmosaiken ”Krumelur”. Materialet är italiensk glasmosaik.<br />

”Krumelur” innehåller ett antal färgkaskader, en pulserande rytm<br />

och böljande rörelser i en lekfull komposition.<br />

Den låga tillbyggnaden vid Mariedalsvägen 54 är tidstypisk för det<br />

svenska femtiotalets design. Den rödteglade <strong>MKB</strong>­fastigheten till<br />

vänster, som tillbyggnaden tillhör, bär också den tidens kännetecken<br />

med en generöst glasad fasad, rymliga entréer, indragna balkonger<br />

med dekorerade fronter och ett säreget rundat tak. ”Boogievagnen”<br />

kallades huset i folkmun.<br />

Konstnären har själv beskrivit uppdraget:<br />

”1953 var <strong>MKB</strong>, arkitekter och konstnär unga. Materialet var nytt och<br />

skulle prövas. Jag tror att detta var en av de första miljöbilder som <strong>MKB</strong><br />

lät utföra. Min tanke med bilden var att den skulle fungera även med<br />

cyklarna framför sig. Detta drevs så långt att jag tycker den är bäst då<br />

cykelhjul och styren blandar sig i leken.”<br />

Ingvar Engdahl levde 1928 – 1992. Han var Lundabo från början,<br />

senare bosatt i Göteborg och i Osby. Han var en flitig gäst i Malmö<br />

och deltog i Skånes Konstförenings årliga jurybedömda utställningar<br />

vid nio tillfällen. Han vann en stor tävling i Stockholm med<br />

en utsmyckning till kvarter Ormen Långe och fick stipendier i<br />

Göteborg vid flera tillfällen.<br />

Ingvar Engdahl var utbildad inredningsarkitekt och arbetade som<br />

sådan med olika uppdrag, bland annat för Svenska Slöjdföreningen.<br />

1

Utomhussymfoni, 1964, Elsa Björk­Liselius<br />

Köpenhamnsvägen 2<br />

I passagen mellan gata, trottoarhörna, trappentré och butiksingång<br />

finns denna mäktiga väggdekoration.<br />

Ingvar Engdahls vägg vid Mariedalsvägen 54 är lekfull, medan Elsa<br />

Björk­Liselius’ väggdekoration har en mer dominant och självmedveten<br />

stil. Verket innehåller ett antal stora och små välmarkerade<br />

ytor som kontrasterar och spelar mot varandra, samtidigt som konstverkets<br />

bakgrund och den bakomliggande fasaden ingår i ett eget<br />

harmoniskt förhållande. Den tydliga horisontella och vertikala<br />

dominansen avbryts också av ett par diagonala linjer som skapar<br />

spänning i kompositionen.<br />

Elsa Björk­Liselius beskriver arbetet så här:<br />

”Efter en akvarellutställning kontaktades jag av professor Fritz Jaenecke,<br />

som var fastighetens arkitekt. Materialet, Kosta glasplattor och natursten i<br />

lågrelief, gav ett spänningsförhållande med den släta blanka ytan och den<br />

mer varierade naturstenen.<br />

Svårigheten var att göra ett arbete som fungerade som en enhet i den<br />

arkitektoniska helheten och inte verkade som en påhängd tavla.<br />

Det handlade om 30 kvadratmeter.<br />

Jag hade inga särskilda inspirationskällor utan höll mig till matematiken för<br />

att skapa spänning och balans.<br />

Lösningen växte fram genom ett teamwork mellan professor Jaenecke, en<br />

praktiskt erfaren konstnärskamrat, Willy Lindeberg, och mig själv. Willy<br />

hade en större ateljé än jag. Där kunde vi göra pappersmallar och skära ut<br />

bitar i plywood för att få en uppfattning om hur väggen skulle bli i färdigt<br />

skick.<br />

Jag fick också höra följande, några år efter det att väggen var uppsatt:<br />

”Din vägg åldras så vackert, den är bra, den fungerar.” Sagt av professor<br />

Jaenecke som varit nog fördomsfri att satsa på en okänd.”<br />

Elsa Björk­Liselius föddes i Tyringe 1915. Hon utbildades vid Barths<br />

målarskola och vid Lena Börjessons skulpturskola, båda i Stockholm.<br />

Elsa Björk­Liselius har arbetat som målare, skulptör och tecknare.<br />

Ett annat av hennes offentliga verk finns på sjukhuset i Kungsbacka.<br />

Hon finns även representerad på Ystads museum.<br />

2

Sagoskeppet, 1968, Elma Oijens<br />

Köpenhamnsvägen 2<br />

På östra sidan av Köpenhamnsvägen 2, vid Kronborgsvägen, finns<br />

Elma Oijens väggskulptur ”Sagoskeppet”.<br />

”Sagoskeppet” är en fantasikomposition med skepp och människor.<br />

Det är lätt att få associationer till klassiska situationer då människor<br />

på ett livsavgörande sätt brutit upp eller på okända vatten färdats<br />

mot framtida mål (Noa, Odysseus etc).<br />

Figurens diagonallinje anger en rörelse och en spännande brytning<br />

mot den höga fastighetens dominerande vertikal­horisontalplan.<br />

Elma Oijens levde 1907 – 1992. Hon var född i Salmi, Nedertorneå<br />

och utbildades vid Valands konstskola i Göteborg. Hon har skapat<br />

figurer och porträtt i gips och brons och ett antal konstverk för<br />

offentlig miljö. Hennes verk finns bland annat i Höganäs, Karlshamn<br />

och Göteborg. I grannkommunen Burlöv finns hennes stora<br />

skulptur ”Soldyrkartemplet”.<br />

3

Keramikfigurer, 1955, Thure Thörn<br />

Kronborgsvägen 7<br />

Bredvid entréerna på Kronborgsvägen 7 har Thure Thörn gjort<br />

utsmyckningar i keramik. De är bra exempel på konst som på ett<br />

anspråkslöst sätt förenar dekorativa syften med funktionella behov.<br />

Figurerna sattes upp på fasaden samma år som husen stod färdiga<br />

1955 och präglas liksom huset av femtiotalets sätt att forma närmiljön.<br />

På avstånd kan relieferna se ut som identiska siluetter av män och<br />

kvinnor i rörelse, under arbete eller dans. Men betraktar vi dem<br />

noggrannare ser vi dessutom en variation av kroppsrörelser, färger<br />

och kompositionstekniska delar som upprepas med små medel på<br />

ett kreativt sätt.<br />

Vi kan se oväntade detaljer som hjul, kanske från stiliserade vagnar<br />

eller cyklar; dessutom finns flygplan, fruktfat och annat. Det är bara<br />

betraktarens egen fantasi som sätter gränser för associationsflödet.<br />

Konstnären kände sig dock inte helt bekväm med uppdraget. I ett<br />

brev till <strong>MKB</strong> några år senare skriver han:<br />

”I uppdraget ingick att jag i mina bilder skulle inkomponera runda<br />

glasprismor för ljusinsläpp till trappan. Vidare skulle luftintaget för<br />

ventilationen också ingå i bilden. Dessa funktionella krav begränsade<br />

i viss mån kompositionen.”<br />

Thure Thörn levde 1918 – 2005 i Malmö. Han utbildades vid Skånska<br />

målarskolan och vid Konstfack. Han deltog i ett stort antal av Skånes<br />

Konstförenings höstsalonger.<br />

Hans viktigaste verk är ett antal skulpturer i offentlig miljö i Malmö,<br />

Lund, Helsingborg, Ystad, Landskrona och på andra håll i landet.<br />

Det är platser där Thure Thörns verk ofta har fått ett eget profilerande<br />

uttryck så att plats och konstverk ingår i en helhet tillsammans.<br />

Fridhemstorgets skulptur ”Passionsblomman” och brunnen på<br />

Lilla Torg är bra exempel på detta.<br />

Hans verk finns också på andra platser i <strong>MKB</strong>: Lekskulpturer på<br />

Kroksbäck och keramikfigurer på Korsörvägen 23.<br />

4

Keramikreliefer, 1952, Thure Thörn<br />

Korsörvägen 23 A och B<br />

Keramikreliefer med fåglar tillhörde den tidens sätt att utsmycka<br />

entréer och fasader. Det var en lågmäld dekorativ konst utan större<br />

pretentioner och den erhöll alltid de boendes sympati. Man fick ett<br />

”eget” konstverk på en plats som man dagligen passerade och<br />

konstverket blev ett med fastigheten.<br />

Se vidare nr 4.<br />

5

En pojke, 1956, Sten Ericson<br />

Edward Lindahlsgatan 19<br />

”En pojke”. Titeln är enkel. Lika enkel är skulpturen, en ung man,<br />

stående i en ställning som tycks tillhöra konstnärsmodellers standardpositioner<br />

och samtidigt vill tillgodose kraven på naturlighet.<br />

Med vänster arm bakom ryggen greppar han tag i den högra för att<br />

med hjälp av det lätt framflyttade vänsterbenet skapa stabilitet i den<br />

unga kroppen.<br />

Det är som en situation i den gamla folkskolans gymnastiksal, just<br />

innan barnen ska välja vem de vill ha i sitt lag för att spela boll.<br />

Kanske är vår pojke en av dem som ännu inte valts, som ännu<br />

väntar på att få en plats i laget eller till och med i livet.<br />

På en av det svenska folkhemmets gårdar står han och blir därmed<br />

en bild av ett framtidens hopp. Han står mellan två huskroppar i<br />

nära anslutning till gräs och gångar där barn har lekt under ett halvt<br />

sekel. Barn som han, som idag har vuxit upp och själva fått barn.<br />

Kanske är det därför vi kan se på honom gång efter gång utan att<br />

tröttna. För att vi liknar honom. För att han är som vi. En människa<br />

och en pojke.<br />

Konstnären Sten Ericson föddes i Mariefred 1909. Han utbildade sig<br />

vid Tekniska skolan, nuvarande Konstfack i Stockholm och Konsthögskolan<br />

1934 – 40.<br />

Sten Ericson har haft utställningar på olika ställen i Norden och<br />

skapat skulpturer på många håll. Några exempel: ”Pojke” för HSB<br />

Stockholm, ”Marianne” till Statens Museum for Kunst i Köpenhamn,<br />

bronserna ”Bianca” och ”Gycklaren” i Linköping och ”Kring kunskapens<br />

träd” för småskoleseminariet i Skara.<br />

6

Livet på en pinne, 2005, Bie Norling<br />

Korsörvägen 3<br />

Ett par meter upp på gården mellan det nybyggda huset och kvarter<br />

Dammfris seniorcentrum sitter han, en liten man och människa och<br />

lever och har det bra, i fin kavaj och med händerna fastklamrade<br />

vid det enda han har – sitt liv och sin tid.<br />

Någon som en gång tröttnat på livet och som kommit igen uttalade<br />

att ”tid är allt du har”. En annan man skrev en gång en bok om att<br />

”tiden är ingenting”. Någonstans mellan dessa punkter måste vi<br />

människor bestämma vår plats. Var vill vi vara? Högt upp eller lägre<br />

ner? Nära marken eller uppe i det blå?<br />

Pinnen står både för det imaginära med sin regnbågsform och det<br />

konkreta, som en trädgren man klamrar sig fast vid.<br />

Vi kan fundera ett tag, kanske länge, under tiden gungar han på, vår<br />

lille man och ser nöjd ut, med sina fint knäppta knappar. Han är tillfreds<br />

med att bara få vara till. Eller?<br />

Bie Norling, född 1937 i Karlstad, bor i Glumslöv. Hon arbetar med<br />

skulptur och måleri och hennes verk finns i flera svenska kommuner,<br />

bland andra Nyköping och Svedala. <strong>MKB</strong> äger ytterligare ett verk,<br />

”Lyssnaren”. Den finns på en sluten gård på Augustenborg och kan<br />

därför inte visas i öppna visningar.<br />

Bie Norling är representerad i Skulpturparken i Landskrona.<br />

7

Sittande pojke, 1971, Bror Marklund<br />

John Ericssons väg 85<br />

Bror Marklund tillhörde en generation som föddes strax efter förra<br />

sekelskiftet och som fick sitt konstnärliga genombrott under<br />

krigsåren. Även Stig Blomberg och Edvin Öhrström tillhör denna<br />

generation. De arbetade alla som skulptörer med brons, men också<br />

med andra material som trä, granit och glas.<br />

Deras verk kunde innehålla en ironisk humor med en viss distans<br />

till det egna verket och ett ibland överdrivet formspråk. Skulpturerna<br />

kunde framställas som grövre och tillyxade på ett sätt som<br />

samtidigt rymde en stor ömhet för det avbildade.<br />

”Sittande pojke” är mer idealiserad, ett förhållningssätt som denna<br />

skulptörgeneration hade i vissa verk och i andra inte alls. Skulpturerna<br />

kunde skifta från att vara lugna och kontemplativa till att bli<br />

mer expressiva, dramatiska och utåtriktade.<br />

Pojken sitter i en ställning som ser något tillrättalagd ut. Ryggen är<br />

rak, han håller benen samman, en hand vilar på fundamentet, den<br />

andra på höger lår.<br />

Blicken är riktad mot ett perspektiv som når bortom vardagens här<br />

och nu. Det är en blick som saknar starka känslor och som inte visar<br />

glädje eller oro. Han ser framåt, mot kommande tider, mot sitt eget<br />

liv och sin egen situation. Det finns ett lugn och en förväntansfull<br />

tillförsikt i pojkens framåtblickande.<br />

I offentliga konstverk från femtio­ och sextiotalen framställs ofta<br />

trygghetssymboler i form av människor, ensamma eller tillsammans,<br />

som placeras i positioner med liten eller ingen rörelse och utan<br />

temperamentsyttringar. Konstverken och den omgivande byggnationen<br />

skapar en gemensam trygghet tillsammans. ”Sittande pojke”<br />

är ett bra exempel på detta.<br />

Bror Marklund, 1907 – 1977, tillhör de stora namnen inom svensk<br />

skulpturtradition. Han föddes i Husum, norr om Örnsköldsvik, och<br />

var verksam i Stockholm som professor vid Konsthögskolan.<br />

Andra verk av Bror Marklund: ”Thalia” i Malmö Dramatiska teaters<br />

foajé, ”Sibbarps­monumentet” på Limhamn, skulpturen ”Mor och<br />

barn” på Kanslihusets gård i Stockholm (se texten om Stig Blomberg,<br />

nr 11).<br />

8

Utan titel, 2001, Sivert Lindblom<br />

Köpenhamnsvägen 105<br />

Den höga bronsskulpturen på den halvcirkelform av Potatisåkern<br />

som kallas ”Crescenten”, är uppbyggd av ett antal identiska segment<br />

med konstnärens eget huvud som profil mot byggnaden, fältet,<br />

havet och himlen.<br />

Det är en konst som inte väjer för det storslagna och som samtidigt<br />

står i harmonisk samklang med den omgivande arkitekturen av<br />

Charles Moore, en av postmodernismens skapare.<br />

Fundamentet är kraftigt och elegant på samma gång. Ett par stjärnor<br />

är utplacerade i dess närhet, som om himlen möter jorden i en<br />

skulptural gemenskap.<br />

Skulpturen fungerar som landmärke både från havet och vägen och<br />

är en central blickpunkt för de boende i området.<br />

Sivert Lindblom, född 1931, arbetade redan i sina tidigare verk med<br />

nära anknytning till klassiska former. Från 1960­talets mitt skapade<br />

han skulpturer med utgångspunkt från sin egen profil, både huvud<br />

och kropp.<br />

Han har i ett stort antal offentliga utsmyckningar förenat konsten<br />

med den arkitektoniska miljön den ska verka i. Det är en konst som<br />

både har modet att anpassa sig till omgivningen och som samtidigt<br />

uppvisar en unik personlig prägel.<br />

Andra exempel på Sivert Lindbloms verk finns på till exempel<br />

Gustav Adolfs torg i Malmö, universitetsområdet Frescati och<br />

tunnelbanestationen Västra Skogen i Stockholm.<br />

Hans fundament och placering av de berömda venetianska hästarna<br />

på Blasieholms torg i Stockholm, har påverkat en hel torgbildning.<br />

9

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Lorensborg, Kroksbäck<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Engelsk bulldogg, 1959, Edvin Öhrström<br />

Lorensborgsgatan 4<br />

Om det finns ett enda konstverk bland <strong>MKB</strong>:s utsmyckningar som<br />

kan kallas folkkärt, så är det nog denna engelska bulldogg. Många<br />

små barn har försökt rida på den, någon gång med fara för fall.<br />

Här står han krumbent och relativt vacker trots sin uppenbara<br />

fulhet, mitt framför ingången till ett av stadens högsta hus. Huset<br />

byggdes 1958, samma år som Sverige och Malmö var värd för<br />

fotbolls­VM med spel på den då nya Malmö Stadion strax intill.<br />

Konstnären Edvin Öhrström hade tidigt en osentimental inställning<br />

till sina modeller. Han framställde dem med en slags grov frodighet.<br />

Flera av hans skulpturer präglas av denna vardagsnära, litet<br />

utmanande rättframhet.<br />

Denna attityd finns också i sättet att skulptera hunden. Fri från tillgjordhet.<br />

Äkta i sin naturalistiska framtoning. Något överdriven,<br />

därför ännu mer omtyckt.<br />

Edvin Öhrström levde 1906 – 1994. Han föddes i Burlöv, växte upp<br />

och gick i skola i Halmstad, studerade vid Konsthögskolan i<br />

Stockholm, därefter vid Konstakademin för Carl Milles. Han<br />

vistades en tid i Paris. Den första separatutställningen var på<br />

Malmö museum 1945.<br />

Edvin Öhrström arbetade i olika material som brons, trä, sten och<br />

framförallt glas. Som glaskonstnär tillhör han Sveriges allra främsta<br />

med Arielglas för Orrefors.<br />

Edvin Öhrströms verk finns också på annat håll i Malmö: ”Tjurhuvud”<br />

i glas på Malmö museum, skulptur i glas på Limhamns torg<br />

och takbelysning på Malmö Stadsteater.<br />

Hans allra mest kända verk, omdiskuterat och ständigt förnyat på<br />

grund av tekniska problem, är ”Kristall”, den höga glasskulpturen<br />

på Sergels torg i Stockholm framför Kulturhuset.<br />

10

Mor och barn, 1963, Stig Blomberg<br />

Vendelsfridsgatan 11 – 13<br />

Stig Blomberg är inte den förste att skulptera mor och barn. Temat<br />

har funnits genom hela konsthistorien, både i skulpturer och i<br />

målningar. Madonnan och Jesusbarnet målades oändligt många<br />

gånger under medeltiden och renässansen. Porträtt av föräldrar och<br />

barn har förekommit i många varianter.<br />

En mycket känd skulptur av Bror Marklund från 1956, med samma<br />

titel som Stig Blombergs, finns i gården till Kanslihuset i Stockholm.<br />

Här försöker barnet slita sig loss från modern, något som väckte uppmärksamhet<br />

på den tiden. Folk trodde att konstnären ville utmana<br />

den goda smaken. Bror Marklund förklarade att det inte fanns<br />

någon sådan avsikt. Han ville med barnets rörelse skapa en motkraft<br />

till de omgivande kolonnerna i kanslihusgården.<br />

I Stig Blombergs skulptur finns ingen sådan ansats. Här är det den<br />

eviga framställningen med mor och barn som en sammanhållen<br />

enhet som gäller. Modern håller barnet på sitt vänstra knä, omfamnar<br />

och skyddar honom med båda armarna. Barnet sitter tryggt tillrätta,<br />

blickar lugnt framåt med de egna armarna lagda över moderns<br />

stödjande händer.<br />

När vi står framför skulpturen är det lätt att förstå dess roll som<br />

trygghetssymbol.<br />

Stig Blomberg anses annars vara en konstnär vars verk präglas av<br />

stundens glädje som han framställer med en stor portion humor.<br />

Han levde 1901 – 1970 och verkade som skulptör, tecknare och<br />

professor vid Konsthögskolan.<br />

Stig Blomberg studerade vid Konsthögskolan 1919 – 1923, gjorde ett<br />

stort antal studieresor, en av dem med ett längre uppehåll i Paris,<br />

där han vistades tillsammans med andra svenskar på det välkända<br />

Maison Watteau.<br />

Han tillhör våra mest anlitade skulptörer och har utfört ett stort<br />

antal offentliga verk i bland annat Halmstad, Linköping, Karlskrona,<br />

Gävle och Laholm.<br />

I Malmö finns ”Torgbrunn” på Stortorget och skulpturer för flera<br />

HSB­föreningar.<br />

11

Laxtrappan, 1960, Einar Nettelbladt<br />

Lorensborgs torg<br />

Ett färgrikt myller av mosaik. Så kan man beskriva denna bassäng<br />

med laxar som ska börja sin vandring uppåt, trappsteg för trappsteg,<br />

för att komma fram till resans mål – att på fiskars sätt förena<br />

sig med en annan lax och bidra till laxsläktets fortbestånd.<br />

Det är en fest för livet för fisken och en fest för ögat för betraktaren<br />

att se dessa stora fiskar blänka till i vattnets reflexer tillsammans<br />

med andra sjödjur i djupet; en sjöstjärna, en spätta, en sjöborre<br />

– och vilka de övriga nu är.<br />

Fontänen från åren då Lorensborg var ett nytt bostadsområde, tillhör<br />

de konstverk som alltid blir utsatta för väder och vind. Under många<br />

år var det bortglömt och igenfyllt med jord, eftersom det ansågs ta<br />

för mycket tid att sköta. Men konsten är för livet, insåg någon och så<br />

renoverades Laxtrappan. En viss begränsning kvarstår: Under vintertid<br />

får fontänen ett glasskydd över sig och den vackra mosaiken kan<br />

alltså ses endast under den varma årstiden.<br />

Einar Nettelbladt, 1904 – 65, utbildade sig till möbelarkitekt på Konstfack<br />

1926, började måla 1935 och har sysslat med landskap, stilleben,<br />

figurer och porträtt. Han arbetade också som skämttecknare och<br />

medverkade i tidningen Söndagsnisse­Strix.<br />

Han hade separatutställningar i SDS­hallen i Malmö under åren 1939,<br />

1942 och 1948 och deltog i ett antal samlingsutställningar.<br />

En del av hans konstnärliga produktion omfattar glasmosaiker:<br />

Malmö Sjömanshotell, Grönängsskolan i Hässleholm och<br />

Krematoriet i Ystad.<br />

12

Hylliemöllan, 1968, Barbro och Holger Bäckström<br />

Sörbäcksgatan 10<br />

”Hylliemöllan” är typisk för sextiotalets konst. En stor, monumental<br />

skulptur i målad plåt; stål och aluminium.<br />

Skulpturens mönster kan ses som ett exempel på den konst som<br />

Holger Bäckström skapade med kollegan Bo Ljungberg. De konstruerade<br />

variabla tavlor med rutor, som kunde vridas med valfri sida<br />

framåt eller bakåt. Utgångspunkten var ett antal grundfigurer som<br />

kunde länkas till varandra. Eftersom helheten kunde varieras i ett<br />

nästan oändligt antal kombinationer, så skiftade konstverket hela<br />

tiden utseende.<br />

I ”Hylliemöllan” finns samma idé, vingarnas motiv kunde skifta<br />

efter vinden. Så var idén, men denna har under årens lopp fått ge<br />

vika för mer praktiska överväganden. De boende stördes av de stora<br />

vingarnas ljud. Därför svetsades vingarna fast. Beklagligt för konstupplevelsen,<br />

men nödvändigt för de boendes trivsel.<br />

Konstnärsparet Bäckström har själva berättat om ”Hylliemöllan”:<br />

”Vi började arbeta med två utgångspunkter: Den vertikala sträckningen<br />

och den aktiverade karaktären. Plåt blev det självklara materialet då vi<br />

bestämde oss för att arbeta med färg och rörelse. Drivkraften blev vinden,<br />

som hos de gamla möllorna.<br />

Vi började experimentera med ”vingar” som skulle fånga upp vinden varifrån<br />

den än kom. Slutligen kom vi fram till parvis kopplade vingar som<br />

rörde sig oberoende av varandra men färgmässigt i förhållande till<br />

varandra… Tre par en meter breda vingar, rörliga kring samma axel,<br />

placerades så på fyra höga ben. Den totala höjden blev åtta meter.”<br />

Barbro Bäckström, 1939 – 1990, föddes på Djurö i Stockholms<br />

skärgård. Hon var verksam i Lund och blev mest känd för sina<br />

skulpturer med avtryck av mänskliga former.<br />

Barbro Bäckström finns representerad bland annat på Malmö<br />

museum, Länsstyrelsen i Stockholm och biblioteket i Ystad.<br />

Holger Bäckström, 1939 – 1998, var känd för samarbetet med Bo<br />

Ljungberg. De kallade sig Beck och Jung. De utförde ett stort antal<br />

offentliga utsmyckningar. I Malmö finns ett verk i Caroli City.<br />

13

Vilda djur, 1969, Thure Thörn<br />

Sörbäcksgatan 22 – 24, Hyllievångsvägen 15<br />

Thure Thörns ”Vilda djur” i färgad betong är placerade på var sin<br />

sida om den gång som skiljer höghusen vid Sörbäcksgatan från<br />

låghuset med adress Hyllevångsvägen. Det är tre konstverk som har<br />

siktet inställt på barn. Lekskulpturer som man får klänga eller rida<br />

på; ödla, lejon och drake, eller vad de nu föreställer.<br />

Är det djur som finns? Eller djur som inte finns? Okända djur, som<br />

endast ett barn kan ge namn på. ”Många är långa, svåra att fånga,<br />

många syns inte men finns ändå”, sjöng Olle Adolphson en gång på<br />

sextiotalet.<br />

Thure Thörn beskrev själv djuren för <strong>MKB</strong>:<br />

”Min tanke är att former som känns sköna (att klappa, famna om, bra att<br />

sitta på och fina att klänga på) ska barnen uppleva under leken som<br />

volymer och muskler.”<br />

Det finns fler verk av Thure Thörn bland <strong>MKB</strong>:s konstverk: Nr 4, 5<br />

och 36.<br />

14

Rågskörd, 1968, Willy Gordon<br />

Sörbäcksgatan 22 – 24<br />

Här står vi inför ett konstverk som rör sig mer åt det abstrakta hållet.<br />

Det är inte lätt att genast se vad det föreställer. Men efter en stund<br />

inser vi att här finns både en kärve och en arm som håller om den.<br />

Den stiliserade framställningen låter oss ana en människas gestalt<br />

bakom armen, men det är former som är mer antydda än öppet<br />

redovisade.<br />

Ändå vågar man påstå att verket är föreställande och därmed kommer<br />

nästa fråga: Varför framställa ett knippe råg och en antydd arm som<br />

håller ihop detta?<br />

Skörd tillhör hösten. Den som sår kommer också att skörda.<br />

Efter utfört arbete är det dags att få belöning för ansträngningarna.<br />

Motivet kan ses som ett perspektiv på människans villkor; driften<br />

att överleva och arbetet för att skaffa föda.<br />

Man kan också nöja sig med att uppskatta skulpturens former genom<br />

att följa spelet mellan mjuka och strama linjer och mellan ytorna, de<br />

blanka och de grovt räffliga.<br />

Man kan uppfatta hur kraften i skulpturen rör sig uppåt och utåt,<br />

men också hur den samlas diagonalt i den nedre delen av skulpturen,<br />

där den är mer åtstramad och koncentrerad.<br />

Willy Gordon levde 1918 – 2005. Han föddes i Lettland och var verksam<br />

i Stockholm. Han finns representerad på ett antal platser i Sverige.<br />

Några exempel i Malmö: ”Hommage à Axel Danielsson” vid Nobeltorget<br />

och ”Olof Palme (1927 – 86)” i Folkets park.<br />

15

Svalorna, 1968, Ebba Hedqvist<br />

Sörbäcksgatan 30<br />

Konsten på Kroksbäck är mycket varierad. Konstnärerna kommer<br />

ur olika generationer och tillhör olika riktningar. Ebba Hedqvist var<br />

den äldsta, född 1909. Hennes skulptur ”Svalorna” är hög och imponerande,<br />

samtidigt enkel och stiliserad med tre mycket stora svalor i<br />

brons, som är på väg uppåt, utåt och i sidled med för människan<br />

okontrollerbara rörelser.<br />

Skulpturen har ett centrum som är fyllt av kraften från vindarna och<br />

de stora fåglarnas snabba metallsiluetter. Den känsla vi får som betraktare<br />

är inte direkt lugnande. Vi blir snarare hänförda av fartens<br />

tjusning och lite skrämda inför dessa stora fåglars framfart. På avstånd<br />

är det kanske inte så märkbart, men nära känns vinddraget och<br />

storleken desto starkare.<br />

I Allhems konstnärslexikon presenteras Ebba Hedqvist med<br />

följande ord:<br />

”Hon uttrycker sig med till ytterlighet förenklade medel, nedbringade till<br />

det väsentliga, och i en stil vars tydliga uppriktighet söker förverkliga<br />

uttrycket för en elementär naturalism.”<br />

Ebba Hedqvist, 1909 – 2001, föddes i Piteå. Hon debuterade 1943 och<br />

studerade under 1940­talet i Rom och Paris. Hon har haft många<br />

samlingsutställningar i Stockholm och finns representerad på Nationalmuseum<br />

med en skulptur i terrakotta, ”Flickhuvud” från 1950.<br />

Hennes offentliga verk finns på många platser i landet, bland annat<br />

i Stockholm och Linköping.<br />

16

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Törnrosen<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Reliefer, 1965, Jörgen Fogelquist<br />

Bennets väg 7<br />

Dessa reliefer har avtryck och mönster av blommor, spår, siluetter<br />

och annat som inte föreställer något, men som kan ge upphov till<br />

egna associationer.<br />

• En arm, en kropp, en figur, en tunnel.<br />

• En rektangulär form, en rund, en halvrund form.<br />

• Hål – fyrkantiga, runda etc.<br />

Möjligheterna är stora att se saker i verket och att låta den egna<br />

fantasin lura förnuftet.<br />

Jörgen Fogelquist, 1927 – 2005, föddes i Mariestad. Han studerade<br />

vid Konstfack och Konsthögskolan i Stockholm. Hans verk kan ses<br />

på många håll: Rosenbad, Stadsbiblioteket i Umeå, postterminaler i<br />

Malmö och Göteborg samt Postens huvudkontor i Stockholm.<br />

Han finns representerad på museer som Nationalmuseum, Moderna<br />

museet, Malmö museum och Skissernas museum i Lund.<br />

17

Reliefer vid entréer, 1965, Gunnar Frieberg<br />

Cronmans väg 9<br />

Dessa väggreliefer finns både på entrémurarnas fronter och sidor.<br />

De är alla exempel på hur konsten utvecklades under sextiotalet.<br />

Två begrepp var aktuella vid den tiden: opkonst och popkonst, men<br />

trots likheten hade begreppen inte mycket gemensamt. Popkonsten<br />

hämtade inspiration från populärkulturen och amerikanska konstnärer<br />

som Andy Warhol, Claes Oldenburg och Roy Lichtenstein.<br />

Opkonsten arbetade med bilder av svart­vita mönster och olika<br />

visuella uttryck. Det fanns en lekfullhet och en inspiration från spel<br />

med rörliga och variabla delar som på olika sätt bildade fantasifulla<br />

motiv. Vasarely var en känd företrädare för denna konst.<br />

För opkonsten fanns också ett samband bakåt med den konkreta<br />

konsten och dess företrädare fortsatte att förnya formspråket, delvis<br />

med inspiration från den datakonst som kom fram under sjuttiotalets<br />

början.<br />

I Gunnar Friebergs reliefer finns ett drag av lek och rörelse. Figurer<br />

springer, dansar och arbetar i de spännande streckdekorationerna.<br />

Någon minut kan passera, innan ögat hunnit se mer än mönstret<br />

som både är del i bilden och utgör bakgrund för figurerna.<br />

Samtidigt vilar litet av illusionstrick över några av kompositionerna.<br />

Som om en jalusi vrids om med följd att figurerna syns eller<br />

inte syns. Detta skapar samtidigt en slumpdimension i konstverken<br />

och man kan fråga sig hur det aktuella ögonblicket skiljer sig från<br />

det föregående. Vad ser jag nu, vad ser jag om en stund?<br />

Gunnar Frieberg föddes i Malmö 1927. Han utbildade sig i Stockholm,<br />

Köpenhamn och Paris. Han är verksam i Malmö.<br />

18

Monumentalhuvuden, 1966, Alf Olsson<br />

Bennets väg 15, baksidan<br />

Placeringen av Alf Olssons ”Monumentalhuvuden” bakom Bennets<br />

väg 15, är vald med omsorg. Många passerar här och det finns dessutom<br />

en förskola intill. Barn tycker ofta att denna konst är intressant.<br />

Precis som på Gullviksborg, där monumentalhuvudena också finns,<br />

står de på en liten backe, som om de kom upp ur marken som växter<br />

eller som en sägens jättar som just fötts ur moder Jord.<br />

Material och tillverkningssätt är samma som för Gullviksborgsgubbarna<br />

(nr 33).<br />

Alf Olsson beskriver dem i sin bok:<br />

”Urtid, en skulpturgrupp om tre stenar som brutits ur jorden och huggits ut<br />

för hand i Färingtofta. Den beställdes till den nya stadsdelen Rosengård i<br />

Malmö. Gruppen skulle symbolisera stenåldern och människorna som byggde<br />

de stora gravhögarna i närheten. De var kanske också de första invandrarna<br />

i området…”<br />

Se vidare nr 33.<br />

19

Komposition I, II, III, 1964, Yngve Sebastian<br />

Cronmans väg 5<br />

Yngve Sebastians kompositioner var från början glasade. Under årens<br />

lopp har de fått utstå så mycket att man vid Törnrosens ombyggnad<br />

beslöt avlägsna glasresterna, men murdekorationerna fick vara kvar.<br />

Den visuella upplevelsen av kompositionen kvarstår också. Det rör<br />

sig om helheter, som delarna, de enskilda hålrummen, ingår ett raffinerat<br />

spel med. Man kan följa de vertikala och horisontella linjer<br />

som kompositionerna är uppbyggda kring, se hur de samspelar med<br />

de cirkelformer som finns i trappa A och B och se hur de bryter<br />

detta mönster av rektangulära korta och långa stavar.<br />

Konstverken skapar olika upplevelser från olika sidor av muren.<br />

Från utsidan är det en komposition på en mur, men om du flyttar<br />

dig fyra meter och ställer dig på insidan, kommer du att uppleva en<br />

komposition med ljus och mörker och en viss likhet med ett kyrkofönster,<br />

vars ljus flödar in som kontrast mot den mörka muren.<br />

Dessutom finns en spegeleffekt då vänster sida blir höger och vice<br />

versa.<br />

Yngve Sebastian, 1921 – 2003, föddes i Oppmanna, Skåne. Han<br />

studerade i Köpenhamn och i Paris och finns representerad på<br />

Nationalmuseum och Helsingborgs museum. Han var också<br />

verksam som tecknare i Kvällsposten under många år.<br />

20

Stad för lekar, 1967, Birgitta Stenberg­Hultén, C O Hultén<br />

Bennets väg 11, baksidan<br />

Man kan passera på gången inuti konstverket. Detta består av ett<br />

antal skulpturdelar med en hög betongskulptur i mitten och fyra<br />

mindre skulpturer runt om i en fyrkant. Materialen är betong, järn,<br />

emalj, mosaik och från början: vatten.<br />

”Stad för lekar” är ett sammansatt konstverk som tål att betraktas<br />

länge. Om man går runt och iakttar båda sidor av de olika delarna<br />

kommer man efter en stund att se samspelet inom och mellan delarna.<br />

Man ser de mindre delar som skurits ut ur de större blocken, man<br />

ser färger som återkommer i plåt och mosaik, mönster som upprepas<br />

och varieras, spår av större och mindre hål i mur och plåtar.<br />

Utskurna detaljer som förekommer på flera ställen.<br />

Konstnärsparet Hultén gjorde konstverket tillsammans och C O<br />

Hultén beskrev arbetet vid den officiella invigningen av området 1966:<br />

”Den stora skulpturen sprängdes och delarna placerades ut. Man skulle<br />

kunna gå in i skulpturen, känna rumsbildningarna. Utifrån skulle man<br />

kunna se flera element samtidigt. Därför använde vi en kombination av<br />

dels fasta, murliknande delar men också öppna, genomsiktliga.<br />

Vi ville låta de olika elementen liksom projiceras mot varandra, ingå nya<br />

kombinationer. Vid placeringen tog vi upp en rytm som fanns redan i<br />

planen för de omgivande husen. Den ursprungliga bassängen blev fyra<br />

grunda bassänger, välgörande i en vattenfattig stadsdel. Vi strävade aldrig<br />

efter att göra friskulpturer. Det skulle ha motverkat känslan att befinna sig<br />

inne i någonting.<br />

På ett tidigt stadium stod det klart att detta konstverk inte skulle komma<br />

att se ut som om jag hade gjort det, inte heller min hustru. Jag är ju<br />

egentligen målare. Det är min hustru som är skulptören. Det intressanta<br />

är att det heller inte är fråga om någon enkel kompromiss mellan tvenne<br />

konstnärliga viljor. För oss känns det som ett verk av en tredje person som<br />

inte existerar i sinnevärlden.<br />

… Det krävdes ett robust material som tål att klättra på, vars relativa prisbillighet<br />

skulle möjliggöra stora format. Därför valdes betong i kombination<br />

med järn. Betonggjutningen har gjorts med sand eller grova träformar<br />

för att ge en rik, nästan ärrig och åldrad yta. Vi ville förmedla en känsla av<br />

kraft och täthet. Betongdelarna står som en avsiktlig kontrast till den<br />

kyliga finishen i de omgivande husen. Metallgallerna kompletterades med<br />

färgaccenter i emaljerad koppar. I sista stund målades det stora gallret<br />

lysande rött.”<br />

21

En av skulpturdelarna består av ett klot som innehåller tre genomborrade<br />

kanaler. C O Hultén har ofta använt klotet i sitt måleri, ibland<br />

ensamt, ibland infattat i en fyrsidig staketliknande form.<br />

Hultén förklarar i Artur Lundkvists bok om honom:<br />

”Jag använder klotet som en sorts varelse, ett förkroppsligat ting som tycks<br />

innesluta något och som alltså inte bara är hemlighetsfullt mineraliskt eller<br />

metalliskt utan kanske gömmer en mänsklig erfarenhet, en fond av upplevelser…”<br />

C O Hultén föddes 1916 i Malmö. Han var med och bildade Imaginistgruppen<br />

i Malmö.<br />

Han tillhör de stora svenska målarna under 1900­talet och har ständigt<br />

utvecklats under ett långt konstnärsliv.<br />

Med intryck från afrikanska resor och konst skapade han en bildvärld<br />

som både till form och innehåll är helt hans egen.<br />

Birgitta Stenberg­Hultén, 1928 – 1993, var skulptör. Hon föddes i<br />

Karlstad och studerade vid Lena Börjessons skulpturskola i Stockholm.<br />

Hennes offentliga verk kan ses i Linköping, Traryd och Ystad.<br />

I Malmö finns skulpturgruppen ”Munnar” på Rosengård nära<br />

Örtagårdsskolan.<br />

Birgitta Stenberg­Hultén finns representerad på Malmö museum<br />

och Vikingsbergs konstmuseum i Helsingborg.

Utsmyckning vid tre entréer, 1964, Ulf Trotzig<br />

Bennets väg 6 B<br />

Vi ser framför oss tre verk i stengods som visar olika miniatyrlandskap<br />

med associationer till jord och sten, men också till olika<br />

slags livsformer. Här kan finnas land och vatten och konstverken<br />

kan likna kartor över skeden i vårt jordeliv som finns, men som vi<br />

inte tänker på varje dag.<br />

Så kan man se på de tre stengodstavlorna, varav en delvis har förstörts<br />

under årens lopp. Det är också fullt möjligt att inte göra någon<br />

”tolkning” alls. Konst måste inte tolkas eller förstås, den fungerar<br />

ofta tvärtom bättre utan inblandning av ”rationellt” tänkande och<br />

analys.<br />

Man kan se Ulf Trotzigs tavlor som abstrakta mönster och som ett<br />

spel med strukturer och färger som skapar liv och rörelser på flera<br />

plan. Det finns flera dimensioner och ett djup i Ulf Trotzigs bilder,<br />

som gör det lockande att se in i dem.<br />

Ulf Trotzig har beskrivit sitt arbete:<br />

”Stengodsrelieferna tillverkades på Keramikfabriken i Villenauxe i<br />

Champagne, Frankrike. Anledningen till att jag valde stengods var att det<br />

fordras ett mycket hållbart material till sådana här utomhusutsmyckningar.<br />

Motivmässigt har jag helt anknutit till de problem jag arbetade med under<br />

de aktuella perioderna. Meningen är att se en stimulerande upplevelse av<br />

färg och rytm.”<br />

Ulf Trotzig föddes 1925 i Föllinge, Jämtland. Han studerade vid<br />

Valand i Göteborg och var under en längre tid bosatt i Paris.<br />

Han finns representerad på Nationalmuseum, Malmö museum samt<br />

muséerna i Norrköping och Kristianstad. Hans verk finns också på<br />

Museum of Modern Art i NewYork samt British Museum, London.<br />

Ulf Trotzig är bosatt i Lund.<br />

22

Glas och betong I, II, III, 1964, Jacques Zadig<br />

Hårds väg 10<br />

Denna komposition, från början med glas, är idémässigt av samma<br />

slag som Yngve Sebastians vid Cronmans väg 5. Jacques Zadigs<br />

formspråk är rikare och mer varierat, med fler och olika former.<br />

Här finns stora och små cirklar, kvadrater och rektanglar i ett antal<br />

konstellationer med horisontella, vertikala och diagonala linjer som<br />

stöd och förenande element. Kompositionerna är ömsom stående,<br />

ömsom liggande, med stora variationer från bild till bild.<br />

Upplevelsen av spegeleffekter och olika ljus på olika sidor om<br />

murarna är gemensam med Yngve Sebastians verk.<br />

Jacques Zadig beskriver arbetet med utsmyckningarna så här:<br />

”Arbetet började med att arkitekt Thorsten Roos tog kontakt med mig och<br />

bad mig inkomma med förslag för utsmyckning av 3 entréer på Rosengård<br />

I. Materialet valdes med tankar på vad skissförslaget syftade till. Meningen<br />

var att husets invånare eller besökare skulle mötas av ett färgspel, dels när<br />

de gick ut och dels när de gick in i huset…”<br />

Jacques Zadig föddes 1930 i Paris. Han studerade vid Kunstakademiet<br />

i Köpenhamn och i Frankrike. Han finns representerad på<br />

Nationalmuseum, Malmö museum och museerna i Landskrona,<br />

Trelleborg och Hässleholm. Jacques Zadig är bosatt i Malmö.<br />

23

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Örtagård<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Figurer i Rosengård, 1968, Berto Marklund<br />

Hårds väg 42, gaveln<br />

”Figurer i Rosengård” är en samling skulpturer som står bakom<br />

gaveln vid Hårds väg 42. De står där som något som lever för sig<br />

själv och som både söker sig ned i jorden och upp ur den, till luften<br />

och det vanliga livet. De är både mänskliga och djurliknande, som<br />

varelser i en egen värld, i en av konstnären skapad sfär. I Berto<br />

Marklunds konst beskrivs det organiska, det levandes del i rummet.<br />

Berto Marklunds egen beskrivning låter så här:<br />

”Skulpturen ”Figurer i Rosengård” är resultatet av en tävling om utsmyckning<br />

av bostadsområdet Rosengård, med fyra inbjudna konstnärer:<br />

J. Fogelqvist, F. Truedsson, K.G. Bejemark samt undertecknad.<br />

Materialet – brons – föll sig naturligast, därför att konstverket skulle stå<br />

utomhus – och därför att jag vid tiden för inbjudan arbetade på ett italienskt<br />

bronsgjuteri. Svårigheterna? Ja, dom bestod mest i att försöka göra en<br />

skulptur, anslutande sig till arkitekturen och i ett monumentalt format,<br />

som undvek att bli ett ”Monument”.<br />

Ett konstverk alltså, som man kunde umgås förtroligt med. Därför har<br />

skulpturen fått denna ”omärkliga” placering. Inga socklar som fjärmar<br />

betraktaren från verket. Direkta förbindelser med underjorden. Ett antimonument.”<br />

Berto Marklund föddes 1931 i Malmberget, Norrbotten. Han bosatte<br />

sig i Stockholm, studerade vid Konstakademin och levde under större<br />

delen av 1960­talet i Paris. Han återkom till Sverige 1970.<br />

Hans skulpturer är i brons, trä och sten.<br />

Berto Marklund är representerad på Nationalmuseum, Malmö<br />

museum och Västerås konstmuseum.<br />

24

Blommor och bin I, 1969, Ulf Sucksdorf<br />

Hårds väg 83<br />

Dessa små bronsskulpturer (se även nr 26), två på en gård, en på<br />

den andra, ser ut som något som både flyger (bin) och som attraherar<br />

det flygande (blommor).<br />

Vi börjar förstå att meningen kanske är att beskriva något större,<br />

något för djur och människor gemensamt – den eviga driften att<br />

överleva, att fortsätta det pågående till nästa generation.<br />

Det finns en skillnad mellan skulpturernas ytor, mellan en slät och<br />

blank och ett annat slag av böljande struktur. Mellan den smala<br />

foten och det större vingpartiets utbredning ovanför skapas en<br />

spänning som handlar om balansen i skulpturerna.<br />

Ulf Sucksdorf säger själv så här:<br />

”Det är fritt fram för betraktaren att själv associera… möjligheterna är<br />

många, men som bland annat framgår av titeln på de två skulpturgrupperna<br />

handlar det om spänningsförhållanden, natur, kontakt, befruktning och liv.<br />

Storlekarna har valts med tanke på att de mindre barnen skall kunna sitta<br />

– klänga på och leka mellan de olika figurerna. Brons har jag valt för att det<br />

är ett sensibelt, vackert men samtidigt motståndskraftigt material.”<br />

Ulf Sucksdorf, 1932 – 1989, föddes i Stockholm. Han studerade vid<br />

Konstfack och Konstakademin. Hans skulpturer kan också ses på<br />

Katrineholms stadsbibliotek och i Skärholmens centrum.<br />

25

Blommor och bin II, 1969, Ulf Sucksdorf<br />

Hårds väg 99<br />

Se nr 25.<br />

26

Kropp, 1968, Jan Harry Persson<br />

von Rosens väg 14 – 16<br />

Skulpturerna ”Kropp” och ”Trio” (nr 28) i lackerad plåt står med<br />

något hundratal meters avstånd från varandra. De är snarlika med<br />

vissa variationer; stil och utförande är samma. Detta är en konst<br />

som verkar i en konkret tradition. Man kan kalla den konstruktivistisk<br />

och därmed mena att det finns en gemenskap med konstnärer<br />

som Gabo eller Baertling.<br />

”Kropp” och ”Trio” är båda icke­föreställande objekt vars syfte är<br />

att skapa spänning, rytm och kontraster med hjälp av ytor, linjer,<br />

material och färg.<br />

Här finns inga budskap eller dolda meddelanden, men det är fritt<br />

att låta sinnets lust för motsatser som frihet och begränsning komma<br />

till tals. Den kontrollerade strängheten läggs som en yttre ram; inom<br />

denna kan möjligheterna vara obegränsade.<br />

Konstnären har beskrivit sitt arbete:<br />

”De båda verken ”TRIO” och ”KROPP” är varandra lika i teknik och<br />

utförande. Skissen till ”KROPP” var redan gjord när jag fick erbjudande<br />

att lämna förslag till två skulpturer. Eftersom jag redan då varit inne på<br />

andra idéer liknande ”TRIO” arbetade jag fram detta förslag som antogs.<br />

Beträffande materialvalet ter det sig naturligt att använda lackerad plåt<br />

eftersom former och annat inte eller svårligen kan göras i annat material.<br />

Min konstnärliga utgångspunkt var att göra skulptur som verkade på en<br />

betraktare i rörelse och jag har i båda verken försökt uttrycka lätthet.”<br />

Jan Harry Persson föddes 1924 i Annelöv, Skåne. Han utbildade sig<br />

vid ESSEM­skolan i Malmö 1949 – 54.<br />

Han har haft separatutställningar på 15 – 20 platser i hela landet och<br />

har deltagit i ett stort antal samlingsutställningar, även internationellt.<br />

Hans offentliga verk i Malmö kan ses vid Högaholmsskolan, Länsstyrelsen,<br />

Universitetssjukhuset MAS och i Svedala, på torget utanför<br />

kommunhuset.<br />

Jan Harry Persson är representerad på Kalmar museum, Västerås<br />

museum och Malmö museum.<br />

27

Trio, 1968, Jan Harry Persson<br />

Hårds väg 55, gaveln<br />

Se nr 27.<br />

28

Sfäriskt moment, 1969, Bertil Gadö<br />

Bennets väg 48, runt gaveln<br />

De två skulpturerna ”Sfäriskt moment” och ”Graviterande element”<br />

(nr 30) i svart betong är uppställda i samma kvarter, cirka 70 – 80<br />

meter från varandra. De kan ses som ett par som hör ihop, men som<br />

också är var och en sin egen.<br />

Skulpturerna utstrålar en kombination av kraft och gåtfullhet och<br />

ger betraktaren en känsla att vilja ta del i deras komposition och<br />

möjliga rörelser. Den intresserade kan följa linjerna och volymerna<br />

in och ur de båda skulpturerna och känna hur konstnären skapar<br />

rörelse och stillhet i samma stund.<br />

Cirkelformen, som finns i ”Sfäriskt moment” symboliserar det hela,<br />

det fullkomliga. Cirkeln är sluten. Den är också en kosmisk symbol<br />

som Bertil Gadö ofta använt i sitt måleri.<br />

Bertil Gadö har själv beskrivit skulpturerna så här:<br />

”…De är en form av dynamik, jag laborerade med vissa former, rörelser<br />

och vridningsmoment.”<br />

Bertil Gadö har ett långt konstnärsliv bakom sig som målare,<br />

grafiker och skulptör. Han föddes 1916, debuterade i Malmö 1939<br />

och hade separatutställningar i Malmö, Väst­Berlin och São Paolo<br />

under senare delen av 1950­talet. Han var medlem i Imaginistgruppen,<br />

deltog tillsammans med Imaginisterna i Stockholm 1951<br />

och Lund (retrospektivt) 1967. Han deltog under dessa år också i ett<br />

stort antal samlingsutställningar.<br />

Han har gjort utsmyckningar på flera ställen; i Värnamo, i Malmö<br />

med ytterligare verk i <strong>MKB</strong>:s bestånd men också arbeten för HSB,<br />

Riksbyggen, Sydkraft och vid Södervärnsskolan.<br />

29

Graviterande element, 1969, Bertil Gadö<br />

Västra Kattarpsvägen 65<br />

Se nr 29.<br />

30

Astrofabel II, 1987, Henrik B Andersen<br />

Adlerfeldts väg 3<br />

Henrik B Andersen var <strong>MKB</strong>:s förste konststipendiat. Året var 1986.<br />

”Astrofabel II” fanns då utställd som modell i den stora nordiska<br />

presentationen Nordanad i Malmö Konsthall.<br />

”Astrofabel II” är en postmodern skulptur. Postmodernismen stod i<br />

opposition till modernismen och krävde en friare konst än vad 1900talets<br />

olika ismer stod för. Det fanns också en uttalad motsättning<br />

till sextio­ och sjuttiotalens samhällstillvända konst.<br />

”Det postmoderna tillståndet”, som det kallades av Else Marie<br />

Bukdahl, direktör vid Kunstakademiet i Köpenhamn, kännetecknades<br />

av en ”föreställning om det gränslösa” och av ”kosmiska<br />

perspektiv”.<br />

Nya möjligheter uppstod som ett resultat av ”sprängningen av<br />

modernismens hierarkiska, slutna rum”. Andra kännetecken var att<br />

motsätta sig regler och att vara positiv till lån från äldre verk och stilar.<br />

Redan i sin titel refererar ”Astrofabel II” till det kosmiska perspektivet<br />

– en saga med anknytning till stjärnorna.<br />

Den stora massan i skulpturens nedre del kan ses som en förening av<br />

organiskt material och det tidigare levande, nu livlösa uråldriga<br />

berget (klippan, stenen). Tillsammans bildar dessa motsatser något<br />

okänt levande – som rör sig, förvandlas och växer i omfång.<br />

I skulpturens övre del finns en bergsget med stora klotögon och en<br />

hundskalle högst upp. Det visar på möjligheterna att förena det till<br />

synes omöjliga och oförenliga; ett djurs kropp med ett annats ögon,<br />

det levande med det döda.<br />

Den som inte vill låta tolkningsförsök styra konstupplevelsen kan<br />

nöja sig med att se en volym, en kropp och en siluett som kan verka<br />

obekant, men ändå utmanande för den intresserade.<br />

Henrik B Andersen, född 1958, var elev till Hein Heinsen på Kunstakademiet<br />

i Köpenhamn. Idag är Henrik själv professor där. Hans<br />

konstnärskap innebär en ständig diskussion om skulpturens möjligheter,<br />

dess plats i rummet och dess förhållande till tiden.<br />

Han har deltagit i ett antal separatutställningar och samlingsutställningar<br />

i Danmark och Sverige.<br />

31

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Gullviksborg, Nydala, Persborg, Augustenborg<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Årstiderna, 1966, Bertil Gadö<br />

Censorsgatan 1 – 3, mot centrumbyggnaden<br />

”Årstiderna” är en stor mosaik som snarast har en abstrakt utgångspunkt.<br />

Den är inte föreställande, men årstidernas färger finns med.<br />

Det är mer spelet mellan varma och kalla färger som intresserat<br />

konstnären och hur blandningen av färger kan förmedla en upplevelse<br />

av värme och köld på samma utrymme.<br />

Varje betraktare har sedan full frihet att se vad han eller hon vill.<br />

Om man börjar syna de olika fälten i detalj kan den egna fantasin få<br />

liv, och man kan se detaljer som föreställer eller påminner om saker<br />

från den egna sinnevärlden.<br />

Därför är platsen nedanför väggen med ”Årstiderna” ett utmärkt<br />

ställe att ”meditera” på, både för att finna höst och vår och att se allt<br />

det andra.<br />

Bertil Gadö har sammanfattat sitt arbete med ”Årstiderna” på<br />

följande sätt:<br />

”Att på en mycket stor vägg få in en liten komposition kan ha sina svårigheter.<br />

Jag gick därför in för att ge den en så rik färghållning som möjligt.<br />

42 olika färger och nyanser användes. Jag kommer ihåg en episod från<br />

uppsättningen: En praktfullt klädd zigenerska kom förbi och då jag såg<br />

henne tänkte jag: Det är ju edra färger. När hon var mitt framför stannade<br />

hon, skrattade och sa högt till min förvåning: ”Ja, det är ju våra färger!”<br />

Denna utsmyckning gjordes i mitten av sextiotalet och fick bildmässigt en<br />

abstrakt karaktär utan alltför påträngande motiv.”<br />

Bertil Gadö, målare, grafiker, skulptör, föddes 1916 och debuterade i<br />

Malmö 1939. Han tillhörde Imaginistgruppen i Malmö tillsammans<br />

med C O Hultén, Max Walter Svanberg och Anders Österlin. Han<br />

har haft separatutställningar i Malmö, Berlin och São Paolo och har<br />

deltagit i samlingsutställningar med Imaginisterna flera gånger.<br />

Han har varit med i Skånes Konstförenings höstsalong vid femton<br />

tillfällen från femtiotalet och framåt och har deltagit i många andra<br />

samlingsutställningar.<br />

Hans verk kan ses på andra ställen i <strong>MKB</strong> (nr 29, 30 och 34) men<br />

hans konst finns också i HSB:s och Riksbyggens bestånd.<br />

32

Monumentalhuvuden, 1965, Alf Olsson<br />

Gymnasistgatan 4 – 6, grönområdet Gubbabacken<br />

Dessa egensinniga skulpturer finns på två ställen, på Gullviksborg<br />

och ”gamla Rosengård”, dagens Törnrosen. De har nu funnits på<br />

sina platser så länge, mer än 40 år, att de tillhör den permanenta<br />

utemiljön i respektive område. Det kan tyckas märkligt att placera<br />

stora granithuvuden i den skånska förortsmiljön, men de uppskattas<br />

verkligen av de boende.<br />

På Gullviksborg har huvudena gett upphov till att platsen fått nytt<br />

namn. Backen där de står kallas idag för Gubbabacken.<br />

Konstnären Alf Olsson har kommenterat dem själv för ett antal år<br />

sedan:<br />

”Dessa granithuvuden är delvis tänkta som lekskulpturer. Det primitiva<br />

utformandet med association till bautastenar, är avsett att ge den<br />

uppväxande generationen ett perspektiv bakåt i tiden. Gråstenarna har<br />

brutits upp ur jorden på en bondgård i Färingstofta i nordvästra Skåne,<br />

där de sedan huggits ut. Stenarna har huggits för hand med hammare och<br />

mejsel. Svårigheten var att finna en smed som kunde härda mejslarna, då<br />

huggning numera till stor del sker maskinellt.”<br />

Alf Olsson föddes 1925 i Gärdslöv, Skåne. Han studerade i Malmö,<br />

vid Otte Skölds målarskola i Stockholm 1950, vid danska Kunstakademien<br />

1951 samt på Konsthögskolan i Stockholm 1952.<br />

Alf Olsson har arbetat som skulptör, målare, grafiker och tecknare.<br />

Separatutställningar i SDS­hallen i Malmö 1956 och vid Färg och<br />

Form i Stockholm 1958. Han har deltagit i ett antal grupp­ och<br />

samlingsutställningar.<br />

33

Mytologisk strid, 1964, Bertil Gadö<br />

Nydalatorget<br />

Nydalatorget med det omgivande bostadsområdet Nydala byggdes<br />

i början av 1960­talet. Det är ett av Malmös första storskaliga områden<br />

med flera fastighetsägare som <strong>MKB</strong>, HSB och olika privata ägare.<br />

Nydalatorget präglas ändå inte fullt ut av sextiotalets arkitektur,<br />

förutom att höghuset strax intill fortfarande tillhör stadens högsta<br />

med sina 13 våningar. Torget har mer sitt ursprung i den stadsplanering<br />

som var rådande på femtiotalet och som innebar mindre<br />

grannskapsenheter och små lokala affärscentra med butiker, post,<br />

bank och annan närservice.<br />

Den stora väggreliefen längs den låga verksamhetsbyggnadens<br />

kortsida bär mer av sextiotalets prägel och är ett steg från det<br />

tidigare decenniets dekorativa lekfullhet. Här är det i stället kraft<br />

och rörelse som dominerar i de två figurer som utgör verket.<br />

Huvudfiguren visar en strid mellan en man och ett vilddjur med<br />

djurets gap i mitten högst upp. Det är en strid i överförd bemärkelse<br />

mellan krafter som alltid funnits och som fortfarande finns:<br />

Människans kamp mot det vilda och djuriska och kampen mellan<br />

ont och gott.<br />

Längst till höger finns en planet i rotation. Den är tillkommen med<br />

viss inspiration från mexikanskt måleri. Lägg också märke till hur<br />

Bertil Gadö använder lövets form i olika sammanhang.<br />

Bertil Gadö beskriver reliefen på följande sätt:<br />

”Mytologisk strid är en järnrelief. Detta var mitt första utsmyckningsuppdrag.<br />

Jag försökte därför göra något som var lite annorlunda. Egentligen<br />

var den tänkt som högrelief gjuten i brons, men anslaget räckte inte. Gjuten<br />

i brons hade den alltså blivit ganska liten och jag tyckte allmänheten borde<br />

få valuta för pengarna och den blev alltså så stor som möjligt. Men en hel<br />

del markeringar är gjorda med brons och det finns faktiskt lite silverlod på<br />

ett par ställen.”<br />

Andra <strong>MKB</strong>­verk av Bertil Gadö: nr 29, 30 och 32.<br />

34

Inkaprinsessan, 1967, Torsten Fridh<br />

Nydalatorget<br />

Mitt på Nydalatorget finns en liten skulptur i granit som kallas<br />

”Inkaprinsessan”. Det är en ung flicka som sitter med benen uppdragna.<br />

Armarna är hopslagna över knäna och huvudet är vänt mot<br />

solen, vilande mot armar och knän. Hennes långa hår hänger ned<br />

vid andra sidan.<br />

Hon blundar, för att hon vilar, sover eller halvsover, för att hon<br />

skyddar ögonen mot solen eller för att hon ser bort från något. Hennes<br />

hållning i övrigt präglas av lugn och stillhet. Hennes ögon är något<br />

sneda, vilket kan tyda på att hon kommer från en plats långt borta.<br />

Hon kallas ”Inkaprinsessan” och det finns en förklaring från en<br />

händelse som konstnären själv hade upplevt. Han var på besök i Peru<br />

då han såg en inkaflicka som satt i denna ställning. Då han vid ett<br />

senare tillfälle såg sin dotter sitta likadant, fick han idén att göra<br />

skulpturen.<br />

Torsten Fridh föddes 1914 i Undersåker, Jämtland. Han studerade<br />

vid Konsthögskolan 1945 – 50. Han har arbetat som skulptör, målare<br />

och tecknare, men övergick efterhand till att skulptera; mest barn­<br />

och kvinnogestalter i terrakotta, marmor och kalksten. Hans verk<br />

finns också hos HSB med ”Sittande dam”, Thomsons väg 10 på<br />

Rosengård.<br />

35

Fontänkar, 1956, Thure Thörn<br />

Persborgstorget<br />

Persborgstorget är idag en liten undanskymd oas. Förr fanns här<br />

affärer och en livlig kommers. Idag präglas torget av ett lugnt liv<br />

och ett fåtal butiksägare som för en ojämn kamp mot vår tids förändrade<br />

detaljhandel. De stora tar över. De små för en tynande<br />

tillvaro eller försvinner.<br />

Thure Thörns fontän stod förr i viss kontrast mot det livaktiga<br />

torget, men idag håller både fontän och torg en lägre profil.<br />

Fontänen med mosaik i botten stod oanvänd under många år,<br />

men öppnades på nytt 1986, då den stora bostadsmässan Bo 86<br />

hade Persborgs ombyggnad som huvudnummer.<br />

Fontänens dekoration består av ett diagonalt mönster; en lugn och<br />

anspråkslös inramning för vattnets rörelser och ljusreflexer.<br />

Exempel på Thure Thörns verk finns också i nr 4, 5 och 14.<br />

36

Droppkrona, 1994, Christian Partos<br />

Augustenborgstorget<br />

I Christian Partos skulptur på Augustenborgstorget framställs en<br />

droppes nedslag i en vätskas yta. Det är en händelse som är extremt<br />

kortvarig och som vårt öga inte kan uppfatta. Skulpturen förvandlar<br />

detta korta ögonblick till något som finns för alltid framför oss.<br />

Man kommer ihåg uppmärksamheten för ett antal decennier sedan,<br />

då en kamera för första gången kunde återge detta fysikaliska fenomen.<br />

Fotot var den gången en vetenskaplig och fotografisk sensation<br />

och blev snart klassiskt, en milstolpe i fotohistorien.<br />

”Christian Partos’ konst har ofta tagit ett uttryck som är stort, till och med<br />

överväldigande. Han har arbetat med vatten och droppars rörelse även i<br />

andra sammanhang, i installationer och tekniskt krävande projekt”,<br />

skriver en känd konsthistoriker.<br />

Droppen har en storlek som vi spontant imponeras av och vi kan<br />

föreställa oss det dån den skulle orsakat om vi kunnat höra den<br />

falla. Här finns dock inga ljudinstallationer.<br />

I stället, som ett steg tillbaka från den monumentala formen, finns<br />

ett försiktigt strömmande vatten under det klot som är placerat på<br />

skulpturens kortsida och som ger denna yta ett annat skikt än<br />

skulpturen i övrigt. Detta klot kan ses som en symbol för helheten,<br />

det oändliga och det eviga och en motvikt till droppens oerhört<br />

snabba träff mot ytan.<br />

Christian Partos föddes 1958 i Jönköping. Han utbildade sig på Konstfacks<br />

skulpturlinje 1983 – 88.<br />

Utställningar: Svenska paviljongen Expo 2000, Hannover 2000, Färgfabriken,<br />

Stockholm 2001, Dunkers kulturhus, Helsingborg 2002,<br />

Skulpturens hus, Stockholm 2003, Kulturhuset Haninge 2005.<br />

37

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Sorgenfri, Bo 100, Segevång<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Don Quijote, 1957, Palle Pernevi<br />

Sorgenfrivägen 27, mot Båstadgatan<br />

”Don Quijote” är ett av Palle Pernevis huvudverk och beskrivs i konsthistoriska<br />

översikter. Vi befinner oss tidsmässigt i femtiotalets mitt,<br />

men det är inte längre det dekorativa och lekfulla som dominerar<br />

utan allvarligare aspekter på konsten och livet. Cervantes’ roman<br />

”Don Quijote” anses vara den första moderna romanen. Den handlar<br />

om den ädle och något galne riddaren som på sin häst Rosinante<br />

tillsammans med vapendragaren Sancho Panza ger sig ut i världen<br />

för att bekämpa ondskan.<br />

Romanen är en satir över den tidens ”riktiga” riddarromaner och en<br />

humoristisk ”roadmovie” där den gode Don Quijote ger sig i kast<br />

med ett antal inbillade faror, bland annat väderkvarnar.<br />

Palle Pernevis skulptur kan ses som en satir över andra ryttarmonument<br />

och en kommentar till det absurda i tillvaron. Häst och ryttare<br />

ingår i en enhet där ryttarens huvud är lätt identifierbart i den triangulära<br />

kompositionens topp.<br />

”Hästens ben liknar mer en krabbas än en hästs”, skrev Sydsvenskans<br />

kritiker Kristian Romare. Riddarens ben är missformade och absurt<br />

långa, med sporre på ena foten och metallsko på den andra. Den<br />

sorglustiga figuren är mer tragisk än komisk. Det finns ett allvar och<br />

en svartsyn i den förvridna hästhalsen och i riddarhuvudets mörka<br />

stilisering.<br />

Både i hästhalsen, som är vänd inåt i en båge runt riddarens kropp,<br />

och i det fundament som Rosinantes ben vilar på, finns en dekorativ<br />

gallerform som tillåter rymd och luft att strila in. Ett lätt svävande<br />

intryck skapas därför kring den annars ganska kompakta skulpturen.<br />

Konstverket binder samman de höga husfasaderna på Sorgenfrivägen<br />

med de lutande husen på Båstadgatan. Där ses den bäst<br />

– som en siluett i gattet mellan husens vertikallinjer.<br />

Palle Pernevi, 1917 – 1997, utbildade sig på Konstakademin 1942 och<br />

arbetade senare som lärare i skulptur på Valand, Konstfack och<br />

Chalmers.<br />

Ett annat viktigt verk av Palle Pernevi är ”Fina Fisken” i Göteborg.<br />

Palle Pernevi finns representerad på Moderna museet, Göteborgs<br />

konstmuseum och Malmö museum.<br />

38

Grävlingstrappan, 1993, Ernst Billgren<br />

Monbijougatan 6 – 8<br />

Ernst Billgren utförde ”Grävlingstrappan” som ett uppdrag i samband<br />

med att han blev <strong>MKB</strong>:s konststipendiat 1989. Egentligen<br />

”tillhör” konstverket det då nybyggda hörnhuset mot Bergsgatan,<br />

men det har placerats precis i gränsen mellan detta hus och det<br />

välbekanta Bo 100.<br />

Ernst Billgrens konst har alltid varit inriktad på att blanda högt och<br />

lågt. Att kombinera gamla mästares konststilar, som till exempel<br />

Lucas Cranach den äldres, med svensk hötorgskonst av enklaste<br />

slag, vållar honom inga bekymmer. Hans målar­ och hantverksskicklighet<br />

i kombination med en fullständigt fri uppfattning om<br />

vad som passar ihop eller vad som passar sig, gör att hans konst<br />

alltid väcker intresse. Den smeker ingens attityder utan retar och<br />

irriterar vissa betraktares uppfattning om hur konst ska se ut och<br />

den står stadigt på den egna självmedvetenhetens grund.<br />

De flesta av Ernst Billgrens verk har mottagits med uppskattning<br />

och han, den unge konstrevoltören, har närmast blivit folkkär i sina<br />

försök att provocera, inte massorna, utan konstetablissemanget och<br />

förståsigpåarna.<br />

Han har under åren utvecklat en egen performance­konst och ett<br />

deltagande i så olika saker som film, teater, aktieanalys, underhållning,<br />

etc. Hans professionella handlag att få medierna att nappa på<br />

olika spektakulära upptåg ser nog många konstnärer på med både<br />

avståndstagande och tyst beundran.<br />

”Grävlingstrappan” är en till det yttre lättillgänglig mosaikskulptur<br />

med en stor präktig grävling på ett par vackert utsmyckade trappsteg<br />

med tillhörande räcke. Alla tycker om den.<br />

Men varför en trappa och varför en grävling? Här finns kanske en<br />

större symbolik än vad vi ser vid första anblicken. När det nya huset<br />

är byggt flyttar människorna in. Grävlingen gör sorti och flyttar ut.<br />

Det finns anledning att fråga vad som avses och låta sig lockas att<br />

bli provocerad. – Vem är grävling?<br />

Ernst Billgren, född 1957, utbildade sig på Grundis, Grundläggande<br />

konstnärlig utbildning i Göteborg. Därefter studerade han vid Birkagården<br />

1979 – 81 och på Valands konsthögskola 1982 – 87.<br />

39

Voljär, 1961, Olle Svanlund<br />

Segevångsgatan 1<br />

Olle Svanlunds ”Voljär” finns på en husgavel som byggts till i efterhand.<br />

Konstverket är därför inte synligt i sin helhet från alla håll.<br />

Bäst är att ställa sig på andra sidan av Segevångsgatan och att därifrån<br />

blicka in mot mosaiken och dess runda, slingrande former.<br />

Det är en föreställande mosaik som visar ett människobarn som<br />

kommer svävande i tegelrymden, med en röd fågel strax ovanför<br />

sig och en slingrande fågelfälla i vitt, svart, grått och rött.<br />

Är de båda på väg in dit – eller bara en av dem?<br />

(”Voljär” betyder fågelbur. Ordet härstammar från latinets volare,<br />

att flyga.)<br />

Olle Svanlund, 1909 – 1996, började som reklamtecknare. Han<br />

studerade vid Kunstakademiet i Köpenhamn och slog igenom som<br />

konstnär i början av fyrtiotalet. Olle Svanlund har bott i Malmö och<br />

Paris. Hans verk finns på Moderna museet, Malmö museum och<br />

Tessininstitutet i Paris.<br />

40

Komposition i svart och rött, 1962, Olle Svanlund<br />

Segevångsgatan 1<br />

Denna stora emaljmålning i många färger ger liv till en annars<br />

småtråkig husgavel. Målningen syns på håll, både från den egna<br />

Segevångsgatan och från gamla Lundavägen som går parallellt<br />

utanför.<br />

Sättet att måla är typiskt för Olle Svanlund. Han gör en ganska strikt<br />

komposition med lätt urskiljbara fält med avbrott för enstaka färgkaskader,<br />

som vid ett ytligt betraktande kan uppfattas som slumpvis<br />

ditplacerade.<br />

Upptäckten att identiska färgvalörer återkommer på andra platser i<br />

målningen ändrar det första intrycket. Vi förstår att målningen är<br />

noga genomtänkt med tydliga kontraster mellan ljusa och mörka<br />

färger och en medveten jämvikt i färgspelet. Här finns en stor portion<br />

färgglädje som kombineras av en kontrollerad balans.<br />

Det står klart att målningen inte föreställer något annat än sig själv<br />

– därom talar titeln, med betoning på ordet komposition.<br />

Se vidare nr 40.<br />

41

MRÅDE<br />

MLA LIMHAMN<br />

NNETORP<br />

KBROTTET<br />

Husie Gård<br />

Ö r e s u n d<br />

BELLEVUE<br />

RIBERSBORGSSTRANDEN<br />

VÄSTERVÅNG<br />

FRIDHEM<br />

MELLANHEDEN<br />

RIBERSBORG<br />

RÖNNEHOLM<br />

DAMMFRI<br />

VÄSTRA HAMNEN<br />

MALMÖHUS<br />

DAVIDSHALL<br />

KRON- HÄSTHAGEN LUGNET<br />

PRINSEN<br />

INRE HAMNEN<br />

GAMLA STADEN<br />

FÅGELBACKEN<br />

TEATERN<br />

RÅDMANSVÅNGEN<br />

KRONBORG<br />

NORRA HAMNEN<br />

PILDAMMSPARKEN<br />

MELLERSTA HAMNEN<br />

SLUSSEN<br />

OLJEHAMNEN<br />

ÖSTERVÄRN<br />

RÖRSJÖSTADEN<br />

VÄRNHEM<br />

GULLVIKSBORG<br />

ÖSTRA HAMNEN<br />

ELLSTORP<br />

KATRINELUND<br />

SORGENFRI<br />

VÄSTRA SORGENFRI INDUSTRIOMRÅDE<br />

MÖLLEVÅNGEN<br />

ERIKSFÄLT<br />

VÄSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

FRIHAMNEN<br />

NYDALA<br />

ÖSTRA<br />

SÖDERKULLA<br />

HERMODSDAL<br />

ÖSTRA SORGENFRI<br />

ALMHÖG<br />

KIRSEBERGSSTADEN<br />

EMILSTORP<br />

HINDBY<br />

GULLVIK<br />

HÅKANSTORP<br />

ROSTORP<br />

JOHANNESLUST<br />

ÖSTRA KYRKOGÅRDEN<br />

SPILLEPENGEN<br />

SEGE INDUSTRIOMRÅDE<br />

SEGEVÅNG<br />

BULLTOFTA<br />

JÄGERSRO<br />

SEGEMÖLLA<br />

JÄGERSRO VILLASTAD<br />

ELISEDAL<br />

VALDEMARSRO<br />

NYA BELLEVUE<br />

ROSENVÅNG<br />

ANNELUND<br />

SOLBACKEN<br />

ALLMÄNNA<br />

SJUKHUSET<br />

NORRA<br />

APELGÅRDEN<br />

LORENSBORG<br />

SOFIELUND<br />

SÖDERVÄRN<br />

SOFIELUNDS<br />

TÖRNROSEN<br />

KRYDDGÅRDEN<br />

STADION<br />

INDUSTRIOMR.<br />

ROSENGÅRD<br />

CENTRUM<br />

BORGMÄSTARE-<br />

ÖRTAGÅRDEN<br />

GÅRDEN<br />

BELLEVUEGÅRDEN<br />

SÖDRA SOFIELUND<br />

FLENSBURG<br />

LÖNNGÅRDEN<br />

PERSBORG<br />

VIDEDAL<br />

HÖJA<br />

VIRENTOFTA<br />

ÄRTHOLMEN<br />

HELENEHOLM<br />

AUGUSTENBORG<br />

HERRGÅRDEN<br />

STENKÄLLAN<br />

KROKSBÄCK<br />

SÖDERTORP<br />

GRÖNDAL<br />

VÄSTRA KATTARP<br />

ALMGÅRDEN<br />

DJUPADAL<br />

ELINELUND<br />

HYLLIEBY<br />

HYLLIEVÅNG<br />

KROKSBÄCKSPARKEN<br />

HOLMA<br />

KULLADAL<br />

RISEBERGA<br />

TOFTANÄS<br />

ÖSTRA SKRÄVLINGE<br />

KVARNBY

Spiran, 1999, Annika Svenbro<br />

Småfolksgatan 37<br />

Annika Svenbro var <strong>MKB</strong>:s konststipendiat 1991. Hennes skulpturer<br />

på Husie Gård finns på tre ställen runt samma kvarter.<br />

Man ser inte konstverken genast. Det tar ett par sekunder, men<br />

därefter väcks betraktarens nyfikenhet och glädje. Det rör sig om<br />

ganska små anspråkslösa skulpturer vars placering väcker både<br />

munterhet och beundran. Kan man tänka sig ett bättre exempel på<br />

konst som samtidigt är liten och stor? Den dominerar inte platsen,<br />

men upptar ett stort utrymme i betraktarens tankar. Det är en konst<br />

som talar med små ord, men vars påverkan väger tungt eftersom<br />

man minns den länge.<br />

För vart och ett av konstverken måste man fråga sig: Vad är detta?<br />

Varför står den här? Det finns inga definitiva svar. Man måste fråga<br />

och fråga om man är en intresserad konstundersökare. Att ställa<br />

frågorna kan ger mer än att få svaren.<br />

Det är en konst som lever. Den har en tydlig organisk form. Man<br />

kan tycka att den nästan rör sig. Kryper, ringlar, krälar eller svävar.<br />

”Spiran” är en stav som slingrande stiger upp ur jorden och som har<br />

ställt sig som ett landmärke, som en gammaldags milstolpe för att<br />

visa hur långt man kommit eller hur nära man är. En spira är ofta<br />

förknippad med ett tak, ett torn eller en flaggstång. Den sitter högt<br />

och utgör avslutning uppåt, mot det vida och öppna. Dess uppgift<br />

är att synas, att markera den egna existensen eller vara symbol för<br />

något annat.<br />

Annika Svenbro föddes 1946 och arbetar som grafiker, målare och<br />

skulptör. Hon utbildades vid Grafikskolan Forum i Malmö 1980 – 85.<br />

Exempel på utställningar: Galleri Wallner 1980, Anders Tornberg<br />

Gallery 1990, 1991, Wanås 1991, Kulturen, Lund 1999, Galleri<br />

Aronowitsch 2000.<br />

Hennes konstverk kan också ses i Västra Hamnen i Malmö med<br />

betongverket ”Topo” och vid Geo­huset, Frescati, Stockholms<br />

universitet.<br />

42

Spejare, 1999, Annika Svenbro<br />

Småfolksgatan 43<br />

”Spejaren” sitter på en ovanlig plats på huset (se uppåt!), på hörnan<br />

och ser själv ut att sitta som på en snigelliknande farkost. Som titeln<br />

säger så spejar den. Kanske vaktar den över huset, de boende och<br />

omgivningen. Den visar samtidigt att här finns någon. Den är som<br />

en galjonsfigur på ett gammalt skepp.<br />

Se vidare nr 42.<br />

43

Sarons lilja, 1999, Annika Svenbro<br />

Småfolksgatan 41<br />

”Sarons lilja” är en skulptur som leder tankarna både till det kvinnliga<br />

och till växtriket.<br />

Skulpturens övre del med kronblad kan nästan tyckas alltför tung<br />

för den tunnare och slingrande stjälken. Den nedre delen är kraftig,<br />

ett fundament med nära anknytning till marken. En organisk form<br />

framträder tydligt.<br />

(Om ”Sarons lilja” kan man associera vidare med hjälp av Höga<br />

visan 1:16 – 17, 2:1.)<br />

Se vidare nr 42.<br />

44

Index konstverk<br />

Astrofabel II<br />

Blommor och bin I<br />

Blommor och bin II<br />

Don Quijote<br />

Droppkrona<br />

En pojke<br />

Engelsk bulldogg<br />

Figurer i Rosengård<br />

Fontänkar<br />

6<br />

36<br />

31<br />

38<br />

37<br />

Glas och betong I, II, III<br />

Graviterande element<br />

25<br />

10<br />

26<br />

24<br />

30<br />

23<br />

Grävlingstrappan<br />

Hylliemöllan<br />

Inkaprinsessan<br />

Keramikfigurer<br />

Keramikreliefer<br />

Komposition I, II, III<br />

Komposition i svart och rött<br />

Kropp<br />

27<br />

Krumelur<br />

Laxtrappan<br />

1<br />

12<br />

13<br />

Livet på en pinne<br />

35<br />

4<br />

5<br />

39<br />

7<br />

20<br />

41<br />

Monumentalhuvuden<br />

Monumentalhuvuden<br />

Mor och barn<br />

Mytologisk strid<br />

Reliefer<br />

Reliefer vid entréer<br />

Rågskörd<br />

17<br />

Sagoskeppet<br />

Sarons lilja<br />

15<br />

44<br />

Sfäriskt moment<br />

Sittande pojke<br />

11<br />

3<br />

8<br />

34<br />

29<br />

18<br />

19<br />

33<br />

Spejare<br />

Spiran<br />

Stad för lekar<br />

Svalorna<br />

Trio<br />

Utan titel<br />

Utomhussymfoni<br />

Utsmyckning vid tre entréer<br />

Vilda djur<br />

Voljär<br />

28<br />

43<br />

42<br />

40<br />

Årstiderna<br />

16<br />

9<br />

14<br />

32<br />

21<br />

2<br />

22

Index konstnärer<br />

Andersen, Henrik B<br />

Billgren, Ernst<br />

Björk­Liselius, Elsa<br />

Blomberg, Stig<br />

Bäckström, Barbro<br />

Bäckström, Holger<br />

Engdahl, Ingvar<br />

Ericson, Sten<br />

6<br />

39<br />

11<br />

Fogelquist, Jörgen<br />

1<br />

31<br />

2<br />

13<br />

13<br />

Fridh, Torsten<br />

Frieberg, Gunnar<br />

Gadö, Bertil<br />

Gordon, Willy<br />

Hedqvist, Ebba<br />

Hultén, C O<br />

29<br />

21<br />

Lindblom, Sivert<br />

Marklund, Berto<br />

35<br />

15<br />

16<br />

17 Marklund, Bror 8<br />

18<br />

30<br />

9<br />

24<br />

32<br />

34<br />

Nettelbladt, Einar<br />

Norling, Bie<br />

Oijens, Elma<br />

Olsson, Alf<br />

Partos, Christian<br />

Pernevi, Palle<br />

7<br />

3<br />

19 33<br />

38<br />

Persson, Jan Harry<br />

Sebastian, Yngve<br />

37<br />

12<br />

20<br />

27<br />

Stenberg­Hultén, Birgitta<br />

28<br />

21<br />

Sucksdorf, Ulf<br />

Svanlund, Olle<br />

Svenbro, Annika<br />

Thörn, Thure<br />

Trotzig, Ulf<br />

Zadig, Jacques<br />

22<br />

Öhrström, Edvin<br />

25 26<br />

40<br />

4 5<br />

23<br />

10<br />

41<br />

42 43 44<br />

14<br />

36

Lästips<br />

Allhems Svenskt konstnärslexikon 1 – 5, 1952 – 67<br />

Mårten Castenfors Sveriges konst 1900­talet del 3, 1970 – 2000<br />

Folke Edwards Från modernism till postmodernism<br />

Göran Hillman Vem är vem i svensk konst<br />

Stig Johansson Konstguide – skulpturer och minnesmärken<br />

(redaktör) i Malmö 2001<br />

Artur Lundkvist C O Hultén fågelsyner och urskogshot<br />

Thomas Millroth Signums svenska konsthistoria, sid 25 – 208<br />

Vera Månsson<br />

(redaktör)<br />

Svenska konstnärer 2005<br />

Lars­Göran Oredsson Konst i Skåne 1904 – 1984<br />

Jan­Gunnar Sjölin Bertil Gadö – Bilder om människa och<br />

kosmos<br />

Beate Sydhoff Sveriges konst 1900­talet del 2, 1945 – 1975<br />

Rolf Söderberg Den svenska konsten under 1900­talet<br />

Malmö stads hemsida, www.malmo.se<br />

© <strong>MKB</strong> <strong>Fastighets</strong> <strong>AB</strong>, 2006<br />

Text: Bertil Aunér<br />

Foto: Henrik Ahldin, utom ”En pojke”, foto: <strong>MKB</strong><br />

Kartor: Kartfabriken<br />

Grafisk form: Kann Axnér och <strong>MKB</strong><br />

Produktion: Josefina Ott Kann<br />

Tryck: Wallin & Dalholm Boktryckeri, Lund, 2006<br />

<strong>MKB</strong> <strong>Fastighets</strong> <strong>AB</strong>, Box 50405, 202 14 Malmö<br />

www.mkbfastighet.se

Yumpu Logo

products

Resources

Company

Terms of service
Privacy policy
Cookie settings
Accessibility Statement
Accessibility Statement
Imprint
Change language
Made with love in Switzerland
© 2026 Yumpu.com, all rights reserved

Hooray! Your file is uploaded and ready to be published.

Saved successfully!

Ooh no, something went wrong!