möbelmål - Västerbottens museum

möbelmål

I detta nummer 

I anslutning till förra sommarens utställning i länsmuseet, 

»Sluta luta» — som i sommar tas upp i 

Skellefteå ~ ges en av VÄSTERBOTTENS läsare 

sedan länge efterfrågad översikt av länets traditionella 

möbelformer. Tyngdpunkten ligger på möbelmåleriet, 

men numret inleds med en sammanställning 

av de vanligaste möbelformerna sådana de 

präglats av stilhistorien. Därefter presenteras de 

anonyma och namnkända målarpersonligheterna, 

slutligen tas det träimiterande måleriet och färgerna 

upp. Översikten kompletteras med en svit färgbilder 

där möblerna sammanställts efter användning. 

Innehåll 

MÅLADE MÖBLER 

Katarina och Per-Uno Ågren 

renässansformer 

barockformer 

rokokoformer 

gustavianska former 

karl johansformer 

jugend 

MÖBELMALARE 

några anonyma 

Jacob Tiernberg 

Jöns Jakobsson 

Per Olof Hållen 

Häggmark 

83 

88 

94 

113 

118 

121 

122 

127 

128 

129 

134 

Marcus Blomqvist 135 

Per Erik Davidsson 137 

Mårten Lindström 137 

Jonas Fredrik Lundgren 138 

en anonym 140 

MARMORERING OCH TRÄIMITATION 141 

OM FÄRGERNA 143 

VAD SKA MAN GÖRA? 144 

MÅLADE MÖBLER I VÄSTERBOTTEN 

färgbilder 97-112 

Fotoarbetet för häftet har gjorts av Göte Böhlin, där ej 

annat anges, och bygger på material i länsmuseets bildarkiv.

I* 

u 

I början av juni hålls i Sverige den tredje internationella 

konferensen för vård av industriminnen. Runt 

om i landet uppmärksammas med anledning därav 

industrihistoriens viktiga plats i kulturminnesvården. 

Publikationer och utställningar aviseras. VÄSTER- 

BOTTEN anknyter till temat med ovanstående sommarminne 

från Klabböle kraftverksmuseum strax 

utanför Umeå. Men mera kommer — länsantikvarie 

Karin Eriksson har lovat att i ett senare häfte under 

året berätta om aktuella inventeringsobjekt som berör 

västerbottniska industrimiljöer. I väntan på denna 

spännande läsning manas läsare och läsarinnor att 

under den kommande sommarens utflykter särskilt 

beflita sig om att uppsöka industrianläggningar, verksamma 

såväl som nerlagda, och ett ögonblick begrunda 

de väldiga problem kulturminnesvårdaren här 

ställs inför. 

81

Sluta luta — 

till de målade möblernas 

försvar 

Under senare år har modeflugan att luta av gamla 

möbler deras färg gått som en farsot över vårt land, 

ivrigt påhejad av veckopressen. »Hemma hos»-reportagen 

vimlar av förföriska bilder av trävita möbler. 

»Gör det själv»-artiklarna ger tips och råd. När man 

sedan står där med en kanske luddig och skavd möbel, 

vars fibrer rest sig i förskräckelse över den hårdhänta 

kemiska och mekaniska behandlingen — ja, 

då undrar många vad de ska ta sig till och ringer till 

museet och ber om råd. Men vi har inga råd att ge, 

vi kan bara bedrövat konstatera att möbeln försatts 

i ett tillstånd, som den aldrig var tänkt att befinna 

sig i. 

Svenska möbler av furu, gran och björk har gjorts 

med tanke på att målas, Kvistar, ådring i träet, olikfärgade 

trämaterial — allt skulle döljas av färgen, 

det räknade snickaren med. Gammal målning har 

som regel hög kvalitet, den tål generationers slitage 

och åldras med värdighet. Endast genom händernas 

nötning har träet blottats och givit möbeln ännu en 

dimension: minnet av de människor som före oss 

brukat samma ting. 

82 

Till läsaren 

Renässans, barock, rokoko — läsaren uppmanas 

att inte uppfatta textens stilbeteckningar 

alltför högtidligt. Stilbeteckningarna används 

för att sortera möbelformerna på ett enkelt 

sätt. De är inte tidsbestämningar, de anger stildrag, 

som präglat västerbottniska möbler ännu 

under 1800-talet, ja, ibland in på 1900-talet. 

Bygdesnickaren hämtade intryck och förebilder 

på många håll och kombinerade dem obesvärat, 

obekymrad om deras ursprung och 

historia. »Stilriktighet» var ett okänt begrepp. 

Följden blir att de flesta enskilda möbler upp- 

"\uWion t S Ä S S T S 

Sommaren 1977 visades i länsmuseet utställningen 

»Sluta luta», där vi försökte ge en bild av det traditionella 

möbelmåleriet i länet, men där vi inte 

stannade vid det dekorativa måleri som utvecklades 

från 1700-talets mitt till 1800-talets senare del, 

utan också försökte plädera för det träimiterande 

måleri som sedan tog vid och som under lång tid 

varit föraktat, bl a för att det ibland målats över en 

äldre dekoration. »Sluta luta! » var ett stridsrop till 

de målade möblernas försvar, som i sommar tas upp 

i en utställning i Skellefteå. Det här häftet ger en 

sammanfattning av utställningens innehåll och det 

material som utställningen bygger på. Det härrör i 

stor utsträckning från de inventeringar som under 

1940- och 1950-talen utfördes av Evert Larsson. 

Det är tack vare hans kärlek till och intresse för det 

folkliga måleriet och den ivriga propaganda han 

gjorde för de gamla möblernas tillvaratagande, som 

vi har någon kunskap om de västerbottniska möbeltraditionerna. 

Trots att han ogärna uttryckte sig i 

skrift, finns av hans hand i årsböckerna från 1946 

och framåt en serie artiklar om de målarpersonligheter 

som han träffade på. 

visar en kombination av stildrag, som gör dem 

svåra att entydigt klassificera. Det folkliga möbelbeståndet 

innehåller vidare möbeltyper 

som under lång tid envist fasthållit stilformer, 

som sedan länge försvunnit i andra trakter. 

Ytterligare ett kännetecken är att den folklige 

möbelsnickaren sökt efterlikna former han 

sett, men inte känt till de konstruktiva nyheter 

de bygger på. Konstruktionerna är därför 

oftast mera gammaldags än de yttre formerna. 

Allt det sagda gäller också möbelmålarna. 

FÖRKORTNINGAR: 

NM — Nordiska museet, SM — Skellefteå museum, 

VM — Västerbottens museum.

Renässansen förknippas i Sverige med vasatiden 

från 1500-talets mitt till 1600-talets början. I samband 

med slottsbyggena i Kalmar och Gripsholm 

får den kontinentala modestilen sitt genombrott i 

Sverige och ger form åt slottsinredningarna. Den 

stora nyheten är att lösa flyttbara möbler ersätter 

den tidigare väggfasta inredningen — stolar ersätter 

väggbänkar, fristående sängar ersätter väggsängar. 

Skåp börjar ersätta kistorna som förvaringsmöbler 

och ges en arkitekturmässig uppbyggnad. De äldre 

möbeltyperna moderniseras med en rikare dekor i 

exempelvis kistornas beslag och bockbordens ståndare. 

Möbelmålningen börjar så småningom sprida 

sig från kyrkor och slott till boställen och prästgårdar. 

målade möbler 

renässansformer 

Vändbänk 1680 från Junkboda, Bygdeå. Nu i Nordiska museet. Foto: Nordiska museet. 

Vändbänken tillhör de äldre från medeltiden 

kvarlevande möbeltyperna, den är känd i nordeuropeiska 

avbildningar från 1400-talet, den äldsta daterade 

svenska bänken är från 1616. Den stadiga 

stolpkonstruktionen vittnar om möbelns höga ålder. 

Vändbänken skall ha haft sin traditionella plats 

längs långbordet i salen på den sida som vette ut åt 

rummet. Efter avslutad måltid kunde de sittande 

svänga över ryggstödet och vända sig mot elden i 

den öppna spisen. Vändbänken fanns också i kyrkor 

— en finns i Skellefte landskyrka — där den användes 

under vigselritualen så att brudparet under 

aktens första del satt vänt mot altaret och under 

dess senare del mot församlingen. Vändbänken från 

Junkboda är den äldsta bevarade daterade möbeln 

från Västerbotten. 

83

V •» . Ms-A i n 

Kilkonstruktion på odaterad ståndsäng, Norsjö. 

»-i - 

Ståndsäng, odaterad, Fredrika. 

Ståndsängen av kraftiga plankor som tappats och 

narats tillsammans, samt med de karakteristiska 

volutformade stycken som styvar upp konstruktionen, 

tillhör de lösa möbler som blir vanliga. De förekommer 

ofta som liggplats på vindar, i bodar, på 

fäbodplatser och i fiskelägen. De är därför oftast 

omålade och utan utsmyckning. En märklig ståndsäng 

från Norsjö har sidobalkarna fastkilade i gavelstolparna 

så att sängen kunnat tas i sär. Av hål i balkarna 

att döma har sängen haft flätad botten.

Möbelsnickaren fick så småningom nya redskap. 

Medeltidens möbler var hopsatta av hela plankor, 

som sedan gavs en ytdekor med bildhuggarjärn. Under 

renässansen introducerades i möbelsnickeriet 

ramverk och fyllningar som en konstruktiv nyhet. 

Den byggde på användningen av falshyvlar för hopfogningen 

av ram- och spegelstycken. Profilhyvlar 

blev också vanliga och användes för att ge — särskilt 

åt skåpen — en arkitekturmässig form med krönlister, 

socklar och tvärband. 

Det lilla hängskåpet med dateringen 1717 och ett 

odaterat ståndskåp från Tegsnäset visar dels hur byg- 

desnickaren sökt kopiera en form som han sett utan 

att förstå eller bemästra den bakomliggande konstruktionen, 

dels hur ålderdomliga former och dekorationer 

— nagelsnittet! — länge kan leva kvar. På 

hängskåpet har de stående profilerade listerna sparats 

ut i plankan, medan de tvärgående hyvlats som 

separata stycken och narats fast i underlaget. Ståndskåpets 

profilerade lister är alla fastnarade i underlagets 

hela plankor. Lägg märke till de mycket smala 

»speglarna» och de renässansartade bågformade avslutningarna 

upptill på dörrspegeln. Båda möblerna 

är omålade. 

85

12-slåstol 1838, Umeå. 

Inom folkkulturen har etnologerna ofta iakttagit 

att en bygd under en ekonomisk högkonjunktur är 

mottaglig för nyheter utifrån, som sedan i kärvare 

tider behålls som förebilder för bygdehantverket. 

Historiker har klarlagt (se Övre Norrlands historia, 

del I! ) att Västerbotten upplevde en påfallande högkonjunktur 

under vasatiden. Detta kan vara förklaringen 

till att sådana nyheter som parstugan i bebyggelsen, 

12- och 8-slåstolen i möbleringen tidigt slog 

igenom i dessa bygder och sedan så envist levt kvar 

att de populärt kallas »västerbottensgård» respektive 

»västerbottensstol». 

I dessa slåstolar ersattes under renässansen äldre 

konstruktioner med genomgående och kilade tappar 

med infällda tappar som låstes med narar. Man 

utvecklade därmed en samtidigt lätt och stabil stolstyp, 

där de dekorativa elementen blev ryggbrickans 

form och ståndarnas profilering. Den äldsta datera- 

86 

12-slåstol odaterad, Degerfors. 

de 12-slåstolen finns i örträsk kyrka och är från 

1727. De avbildade stolarna har enkla fasningar av 

ståndarna, ett för Degerfors karakteristiskt drag. 

Båda är målade i rödbrunt, umestolen är daterad 

1838. 

färgbilder 

2. 10. 33. 34.

Ståndskåp 1687 från Bygdeå 

socken. 

Foto: Nordiska museet. 

87


barockformer 

Barockstilen tillhör den karolinska 

tiden (från 1600-talets 

senare del till 1700-talets början), 

vår s k stormaktstid då 

nya stilimpulser från norra och 

västra Europa lätt fann vägen 

till svenska slott och herrgårdar. 

Många byggdes nya under den 

här tiden, i andra förnyades 

heminredningen. Några egentliga 

konstruktiva nyheter kommer 

inte, däremot förstärks och 

förstoras möblernas arkitektoniska 

prägel. Skåpen får sitt definitiva 

genombrott och blir periodens 

populära praktmöbel 

med tunga krön, rikt artikulerade 

listprofiler och kulfötter. 

Svarvformer blir också omtyckta 

och infogas som element i 

bord, stolar och skåp. I det 

folkliga snickeriet slår ram-fyllningskonstruktionen 

igenom. 

Men många exempel visar hur 

man fortfarande söker sig fram 

konstruktionsmässigt. Skåpet 

från Holmön visar hur man ännu 

tvekar inför ramkonstruktionen, 

de flesta listerna är tillverkade 

separat och narade mot 

ramkanterna. Skåpets brutna 

krön och kulfötterna är barockdrag 

som är mycket vanliga i 

västerbottniska »barockskåp». 

Holmöskåpet är gulmålat med 

röda lister och en svart botten 

i överskåpets dörrspeglar. 

Teckningen t h visar hur ramkonstruktionen 

lösts på ett skåp 

i länsmuseet: på baksidan av ramen 

har en slät skiva narats fast, 

på spegelns framsida har en hyvlad 

list narats mot ramkanten. Skåp, Holmön, NM. Foto: Nordiska museet. 

88

Skåp, Nordmaling. Foto: Göte Böhlin. Skåp, Fahlmark, Bureå. SM. Foto: Henry Lundström. 

Med barockstilen införs de båda grundformer av 

skåp som alltsedan kommer att dominera denna 

möbelgrupp: det höga ståndskåpet (Nordmalingskåpet) 

och tvåvåningsskåpet (Skellefteå-skåpet), 

ofta med en öppen skänk mellan överskåp och underskåp. 

Den senare typen blir allra talrikast, ofta 

bildar ett sådant skåp gavel på högsängarna. Många 

av de skåp, som nu finns kvar, har sågats loss från 

sängbalkar (man ser spår på baksidan av intappningen). 

Det praktfulla Nordmalingskåpet har dörrar av 

hela skivor med pånarade lister. Det är målat i en 

genomskinlig blå marmorering. Skåpet från Skellefteå 

visar hur man undviker spegel/ramkonstruktionen 

— den har använts bara i överskåpets dörr. De 

tvärställda fötterna och de breda sidopartierna ter 

sig ålderdomliga, men dekorationen, en fri blomsterranka 

i mörkare blått mot en grund av genomskinligt 

blågrått och inslag av rött och vitt, torde vara 

rokokoinspirerad. 

89

Bord, Gallejaur, Norsjö. Glommersträsk hembygdsgård. 

Bord, Vilhelmina. 

90 

Redan under renässansen började 

bockborden ersättas av en 

bordtyp som har en om slåstolen 

erinrande konstruktion — 

sargbordet. Medan slåarna närmast 

golvet smalnar till fotstöd, 

breddas de övre slåarna till en 

sarg där det blir plats för en 

draglåda. I våra trakter förefaller 

denna bordstyp dyka upp 

under 1700-talet och har då 

tydliga barockdrag med de 

kraftiga svarvade stolparna och 

den rödbruna färg som ofta 

återkommer på våra äldsta målade 

möbler. Det övre bordet 

är tillverkat omkring 1780 av 

Sven Benjaminsson i Rörträsk, 

Jörn, och har använts i Gallejaur 

innan det hamnade i Glommersträsk 

hembygdsgård. Det 

har rödbrun färg med inslag av 

svart. 

Det nedre bordet är det i södra 

lappmarken vanligaste köksbordet 

med slanka svarvade 

stolpar och hög golvslå. Bordet 

har spår av en starkt nernött ekimiterande 

målning, vilket antyder 

en ganska sen tidpunkt 

för tillverkningen.

Barockens svenska möbelkultur går tillbaka dels direkt på franska 

förebilder, dels på holländska och engelska översättningar av den 

franska barocken. När det gäller folkliga efterbildningar har man 

mest att räkna med holländsk/engelska typer som förlagor, vilket 

är fallet när det gäller nedan avbildade stolar. Här kan man se hur 

fyrkantslåarna har ersatts av en H-formad slå i underredet, hur 

ryggbrickan får en ny resning och en sammanhållen form — antingen 

är den hel eller har vertikala genombrytningar. Under senbarocken 

kom ett mjukare rokoko-aktigt formspråk urskiljbart i de 

svängda benen och strävan att hålla ihop ben och sarg i en hel 

svängd linje. Stolen från Nordmaling visar hur under barocken möbelstoppning 

börjar förekomma. 

Den lilla stolen från Burträsk visar hur 8-slåstolen påverkas — 

ståndarna får svarvad form, den hela ryggbrickan bryts upp. Den 

är målad i rödbrunt. 

Stol, Nordmalings hembygdsgård. Stol. SM. Foto: Henry Lundström. 

ils 

Stol, Burträsk. 

91

Från periodens senare del finns flera exempel på 

målade möbler. Särskilt intressanta är de kistor som 

på lockens insida har bevarat den limfärgsmålning, 

som varit vanlig, men som oftast nötts bort på utsidan. 

En fritt komponerad storlinjig blomdekor — 

tulpanen förefaller ha varit favoritmotiv — i kraftiga 

ockrafärger mot vit botten, ibland med inslag av 

blått, grönt och rött. Några möbler har, som framgått, 

marmorerats eller har blomdekoration av enkelt 

slag, som dock pekar mot en senare period av 

1700-talet. Om det beror på att möbelformerna 

fortfarande tillverkades, eller om målningen tillkommit 

långt efter själva möbeln, är en öppen fråga. 

färgbilder 

3. 9. 32. 

92 

Kista, 1764. Äsele. 

Kista, Umeå. 

Kista, 1769. Umeå.

Under 1700-talet börjar urverk 

och med dem klockfodralen få 

spridning beroende på den tillverkning 

som började i Stjärnsund. 

Fodralen får en tredelad 

uppbyggnad, som i fortsättningen 

går igen, men formen skiftar 

beroende på det förhärskande 

modet. De äldsta stånduren har 

barockens form med rakt eller 

uppsvängt krön och raka sidor. 

Enkel blommålning dekorerar 

dessa ur, som ibland också är försedda 

med tänkespråk. 

Tänkespråk på golvur 

från Lövånger 1808: 

»När du sir på klåckan 

wad hon är lede om mårrgon 

när du stig up 

så tenck att du skal 

en gång upstå ifrån de döda 

så be Gud 

medan du är i nådatiden 

och när du hör klåckan slår 

så tenck att dett blir en gång 

dett sista slagett för oss alla 

när wårtt timglas är utrunnet 

GUD giewe att wår odödeli siäl 

är beredd när wi för Guds dom 

ställas» 

Tv: Golvur, Bureå. SM. 

Foto: Henry Lundström. 

Th: Golvur 1808, Lövånger. 

93


94 

Rokokon blomstrar under frihetstiden, 

decennierna omkring 1700-talets mitt. 

Också denna stil förmedlades på två vägar. 

Direkt från Frankrike kom den rokoko 

som vi finner i slott och herrgårdar, 

från Holland/England de kraftfullare 

former som återfinns i borgarklassens 

hem. I vårt folkliga möbelskick är de 

»rena» rokokoformerna mycket sällsynta. 

De förutsatte en förfining av snickeritekniken, 

framför allt en kunskap om 

limmade förbindningar som gjorde det 

möjligt att ge möblerna mjukhet och 

sirlighet också i de punkter där belastningen 

var störst. Man hade nått så 

långt, att stolarna höll utan slåar som 

höll samman benen. Hela denna kunskap 

var förbehållen stadshantverkarna, 

när bygdesnickaren försökte sig på att 

efterlikna rokokostolen kunde fogningarna 

te sig som teckningen visar. H-slån 

kunde man under inga förhållanden klara 

sig utan. 

riet, »rosmålningen», som det ofta kom 

att heta i folkmålen. Det blev rokokostilens 

allt överskuggande bidrag till den 

folkliga möbelkulturen. 

Stol, Nordmalings hembygdsgård.

Mot barockens dekorationstradition, där färgen 

är tyngre med mörka bottenfärger, står rokokons 

ljusa, sorglösare färgskala med blommor 

i rött, grönt och gult mot en blågrå eller 

gröngrå botten. De graciösa fritt komponerade 

Överskåp, Norsjö. NM. Foto: Nordiska museet. 

blommotiven i Norsjöskåpet, inget av dem likt 

ett annat, får representera den nya traditionen 

även om blomvaserna hör hemma i en senare 

stils mönsterförråd. 

95

96 

Golvuren får under senare delen av 1700-talet rund urtavla 

och svängda former. Ett berömt tillverkningscentrum 

för urverk utvecklas i Mora, som också fått ge namn 

åt hela klockan, »moraklockor», trots att klockfodralen 

sällan är tillverkade där. De har gjorts av bygdesnickare 

och företer därför många variationer på det tredelade 

grundtemat. Golvuret till vänster är troligen från Lövånger, 

ett liknande klockfodral finns där. Det har rokokoaktiga 

sniderier och är dekorerat i rosa, svart, vitt och 

grönt mot gråblå botten. 

Bordet från Vilhelmina visar hur man — ibland — kan 

hitta rokokopåverkade möbler långt upp i lappmarken. 

Målningen är praktiskt taget bortnött men i de försänkta 

partierna finns spår av gulockra i det plattskurna hjärtmotivet 

av blått och rött. 

färgbilder 

7. 8.17. 30. 38. 

Golvur, Sävar. Foto: Göte Böhlin. 

Bord, Vilhelmina

målade möbler i Västerbotten 

färgbilder 

Ett urval bilder som vill berätta om färgglädjen, variationsrikedomen, 

mångsidigheten i våra målade möbler. 

1. 

Målade möbler i sin ursprungliga miljö. Interiörbild av Risåträskgårdens 

kök, målat av Per Olof Hållén 1851 för bonden Nils Petter Nilsson. Byggnaden 

flyttades 1961 från Risåträsk som hembygdsgård till Burträsk. 

Väggmålningar och möbler restaurerades under ledning av Evert Larsson 

(se VÄSTERBOTTEN 1962). Foto: Sune Jonsson. 

i.

Tolvslåstolar från Burträsk. Den renässansinspirerade 

stolstyp som blivit den allra vanligaste 

i Västerbotten. Många lokalt utvecklade 

modeller finns, som skiljer sig från varandra 

i svarvade och skurna detaljer. Den 

genombrutna ryggbrickan är ovanlig. Färgerna 

är ofta mörka. Foto: Sune Jonsson. 

Barockstolar är sällsynta. De få som förekommer 

är av denna »engelska» typ med stående 

genombruten ryggbricka och H-formad 

slå i underredet. Foto: Sune Jonsson. 

4. 5. 

Karl johanstidens stolar är däremot mycket 

vanliga både i »empire»-form och »biedermeier»-form 

— som de här båda stolarna i 

länsmuseet. Färgskalan är påverkad av stilens 

förkärlek för mahogny och valnöt som möbelvirke. 

Foto: Sune Jonsson.

16. 

Den gustavianska stilen har särskilt i kustbygden 

utövat ett så starkt inflytande på möbelformerna 

och möbelbeståndet att man nästan 

kan tala om en förnyelse av heminredningen 

vid den tiden. Stolar med spjälrygg, sengustavianskt 

vita, som denna stol i länsmuseet, är särskilt 

vanliga. Foto: Sune Jonsson. 

7. 8. 

Ovanliga är däremot rokoko-stolar. De här båda 

från Innertavle och Lövånger, nu i länsmuseet, 

har med sin alltigenom provinsiella prägel 

en glad och oförfärad uppsyn och visar att 

man kan göra stolar med krokiga ben utan 

konstfulla limningar. Foto: Sune Jonsson.

I norra Västerbotten förekommer i köken små 

bord med slutna underreden, kistbord. Detta 

bord finns i Burträsk hembygdsgård och dess robusta 

form antyder möbeltypens höga ålder — 

den anses ha utvecklats under renässansen. Bordet 

är målat av Jonas Fredrik Lundgren (1815- 

1868), Andersvattnet, omkring 1800-talets mitt. 

Bockborden, den mest spridda bordsformen, 

finns nu oftast i bagarstugorna och används som 

bakbord. Konstruktionen har medeltida anor, 

men »bockarna», ståndarna, har inte sällan givits 

kantprofiler som påverkats av renässansen. De är 

mestadels omålade. Bordet finns i länsmuseet 

och är daterat 1748. Foto: Sune Jonsson. 

Den bordstyp som därnäst har den största spridningen 

är fällborden, som slog igenom under gustaviansk 

tid, i början av 1800-talet. Det här bordet 

i Lövångers kyrkstad har träimiterande målning 

inspirerad av karl johanstidens mahogny.

En möbel som är så nära förknippad med den gustavianska 

stilen att den fått stilens namn är den »gustavianska» sängen. 

Denna flyttbara utdragssäng, prydligt uppbäddad, har dominerat 

västerbottniska kök och salar under så lång tid att den 

till sin form hunnit bli påverkad också av många senare stilar. 

De tidiga sängarna har rakt eller högt uppsvängt ryggstycke, 

som ofta krönes av ett snidat ornament. Senare har 

karl johanstidens och imitationsstilarnas mönsterförråd utnyttjats 

med verklig snickarglädje. Färgsättningen har skiftat 

efter skilda stilideal. 

12. 

Säng från Norsjö, 

13. 

Säng från Holmön, 

14.15. 

Säng från Skellefteå. Den gjordes för »avskedade 

trumslagaren av Västerbottens kungl. regemente 

och andra majorens kompani Jonas Lundqvist, gift 

år 1832». I senare tid omgjord till soffa. 

• 15.

16. 

Utdragssäng från Busjön, Lycksele, nu i Västerbottens museum. 

Sängen är sannolikt målad av Per Olof Hållen omkring 

1850. Foto: Göte Böhlin. 

17. 

Ingen möbel, men ett vackert skuret rokoko-ornament på 

bakstycket till en släde från Bjenberg, Hörnefors.

18. 

Det fristående golvuret blir omkring 

1850 omodernt och ersätts med 

kombinationsmöbler, där urverket 

byggs ihop med högsängar, ställs 

ovanpå skänkar eller kombineras 

med skåp. Den här möbeln med 

drag av nyrenässans finns i Norsjö 

och har ett urverk byggt i Skellefteå.

19. 

Insidan av en skåpdörr 

från Mullsjö, Nordmaling, 

nu i Pengsjö »nybyggarmuseum», 

målad av en 

anonym målare i början 

av 1800-talet. 

Foto: Göte Böhlin. 

20. 

Skåpdörr, Burträsk, målad 

av Jonas Fredrik 

Lundgren (1815-1868),

16. 

Skåp, som tillhört en högsäng, sannolikt från Sävar, 

nu i länsmuseet. Målat av »Drakmålaren», 1808. 

Foto: Sune Jonsson. 

23.24. 

Två skåp målade av Häggmark, det ena från Kasamark, 

det andra från Röbäck. Draperierna och fontänerna är 

hämtade ur empirens motivförråd, skåpens arkitektur 

är av den typ som blev populär under gustaviansk tid. 

Foto: Sune Jonsson. 22. 

n a m a i n i n i n n ii» n <

25.26.27.28. 

Två skåp i Skellefteå museum målade av Jöns Jakobsson (f 1748), 

Kåge. Den rika blomdekorationen, »rosmålningen» representerar 

det mest framträdande rokokoarvet i vår möbeltradition. Men 

färgskalan och skåpets uppbyggnad har ännu mycket kvar av 

barockens tyngd. Foto: Henry Lundström. 

29. 

Mot slutet av 1800-talet blir den ljusa ek- och björkimitationen populär 

i heminredningen. Ofta stryks de »rosmålade» skåpen över 

och hela köksinteriören med bröstpanel av pärlspont och alla möbler 

får en enhetlig träimiterande målning. 

30. 

Långt uppe i Tärna, där dekorerade möbler är sällsynta, finns det 

här mjölkskåpet med sin sirliga målning. Lägg märke till dörrvredet 

av renhorn! 

31. 

Om inte köken målades i ek eller björk, kunde de få samma vita 

eller blå färg. Köksskåp från Jörn.

34. 

Skrinet från Vebomark med hopplist och rika profiler pekar på 

inspiration från barocken, medan färgen ter sig renässansartad. Foto 32, 33, 34: Göte Böhlin.

16. 

Snedskrinet från Spöland med välvt lock och tulpaner i plattskärning 

får företräda den västerbottniska barocken. 

33. 

Färdspannen (från lappmarken? ) visar det rika genombrutna 

beslagssmide och den färgsättning, som blev vanlig under senrenässansen. 

35. 

Sockerskrinet från Svanavattnet, Dorotea (nu i länsmuseet), 

målades 1853 av okänd målare. Foto: Sune Jonsson. 

36. 

Sängar och kistor var ofta brudgåvor och blev föremål för särskild 

dekorativ omsorg. Rokokoblommor i en mörkare barockbetonad 

färgskala är karakteristisk för många sydvästerbottniska 

kistor. Denna från Vännäs finns i länsmuseet. 

Foto: Sune Jonsson.

. feJS • - ; .X \ . V,- . • 

mmkm 

37. 

Konsoluret från Dorotea visar en av empirens populära 

klockformer, med de typiska »hårda» färgerna. 

Foto: Göte Böhlin. 

39.41. 

1788 målades detta golvur från Bygdsiljum, nu i länsmuseet. 

Klockfodret skall ha tillverkats av hemmansägaren och hjulmakaren 

Gerhard Nilsson (initialerna GHNS finns på klockan). 

Det torde också vara han som avbildats av den okände 

målaren. Foto: Sune Jonsson. 

38. 

En spegel av elegant rokokotyp med sin asymmetriska rocailleskärning 

och sitt spröda måleri. Denna häruppe mycket sällsynta 

spegeltyp kommer från Lövånger och finns nu i länsmuseet. 

Foto: Sune Jonsson. 

40. 

Det är rokokon som givit de traditionellt rundade formerna 

åt golvurens fodral. Men de här avbildade har inte helt frigjort 

sig från barockens stelare linjer. Båda dessa klockfodral, 

det raka uret målat 1806 och det andra från Håkmark 

1821, är dekorerade av »Drakmålaren». De tillhör länsmuseet. 

Foto: Göte Böhlin.

42.43. 

44. 

Jacob Tiernberg (d 1809? ) har målat de Klaffbyrå med klocka, ett exempel på de 

båda uren i Skellefteå. Det raka golvuret omkring 1850-talets mitt populära kombi- 

är ett exempel på de golvur i barockstil, nationsmöblerna. Urverket är tillverkat av 

som i Sverige hade sina förnämsta företrä- Jonas Lundmark, Skellefteå. Klockan 

dare i Stjärnsundsurens klockfoder. Det kommer från och skall ha tillverkats i 

har också en dunkel färgskala, mot vilken Östra Falmark. Målaren är okänd. 

de ljusa rosorna, Tiernbergs favoritmotiv, Foto: Henry Lundström. 

avtecknar sig. Helt rokokopräglat är det 

andra fodret, målat 1772, med sin ljusare 

färg, med rocailler och blomformer. Märkligast 

är den dansande mannen bland gröna 

träd iförd en variant av den s k svenska 

dräkten. Foto: Henry Lundström.

Den gustavianska stilen, som fick sitt namn efter 

Gustav III, blev årtiondena omkring sekelskiftet 

1800 den svenska versionen av den europeiska nyklassicismen. 

Möbelformerna anknöt alltså till den 

klassiska antikens former och ornament. Möblerna 

fick en uppbyggnad som påminde om de på många 

håll ännu kvardröjande renässanstraditionerna och 

därför lättare kunde tas upp av bygdesnickarna än 

de komplicerade rokokoformerna. Eftersom den 

norrländska bruksrörelsen under den här perioden 

hade sin storhetstid uppkom i våra bygder både en 

efterfrågan på möbler för bruksförvaltningens bostäder 

och behovet av en förnyelse av äldre heminredning, 

som lett till att vi har ett rikt bestånd av 


gustavianska former 

»Gustaviansk» dragsäng, 1853. Vilhelmina. 

gustavianska möbler i kustbygden. Det är svårt att 

avgöra hur mycket som är import söderifrån och 

hur mycket som är tillverkat häruppe, men vi vet 

att i exempelvis Sävar ett högklassigt gustavianskt 

snickeri kom att utvecklas. 

En möbeltyp som blivit så typisk för den här perioden 

att den fått sitt namn av stilen är utdragssängen, 

den »gustavianska» sängen. I de former vi 

känner den har den ofta påverkats av senare modestilar, 

men det förefaller som om de tidigaste formerna 

haft dessa raka bakstycken krönta av en enkel 

profilerad list. Sängen på bilden är målad 1853, 

den är ljust blå med dekoration i mörkare blått, 

vitt och svart. 

113

114 

I kustbygden utvecklas 

en kombination mellan 

den äldre högsängen 

och den gustavianska 

sängen. Utdragssängen 

byggs ihop med en gavelfasad 

som har ett grunt 

överskåp, i taklisten 

fästs förlåtens draggardiner. 

Det förekommer 

också att sängen kombineras 

med en förlåt fäst 

i en mindre krans, upphängd 

i taket. Kanske är 

det en sådan säng som i 

en bouppteckning från 

Lund, Skellefteå, 1862 

kallas »tältsäng». 

Förlåtssäng från Jämteböle, 

Vännäs. VM. 

Foto: Göte Böhlin.

De gustavianska skåpen är påfallande mycket högre än de äldre 

skåpen. Möjligen kom de att förvärvas i samband med att manbyggnaderna 

byggdes på och rumshöjderna ökade efter 1800-talets mitt 

Skåpfasaderna får också en ny karaktär, dörrarna hängs i smala pilasterliknande 

sidostycken som förses med profiler eller sniderier. 

De refflade dörrspeglarna blir den här skåpgruppens signatur. Båda 

de avbildade skåpen har rik färg, ramverken är ljust bruna, speglarna 

är randade i blått och rött. De ansluter därmed till den tidiga 

gustavianska epoken, då kulörer förekommer, vitfärgning och förgyllning 

tillhör stilens senare skede. 

Skänkskåp från Kryckeltjärn, 

Skänkskåp i Degerfors hembygdsgård. i Degerfors hembygdsgård. 

SIMUS» 

115

Stol, Burträsk. Stol, Nordmalings hembygdsgård. Stol, Nordmalings hembygdsgård. 

Detalj av stol i Nordmalings hembygdsgård. 

116 

I Nordmalings hembygdsgård finns en samling 

stolar som utmärkt exemplifierar de 

olika gustavianska stolstyper som förekommer. 

Där finns den fina stoppade sengustavianska 

stolen, vars fria svarvade ben 

med kannelurer ansluter mot sargen med 

en markerad tärningsformad förtjockning 

och vars ryggspjälor är fint skurna med lotusknippen. 

Där finns också de enklare 

stolarna med kryssformad genombrytning, 

likaså från periodens slut, och den enklare 

spjälryggen. Denna finns i en svarvad variant 

i färgbild 6. Burträsk-stolen visar en 

gustavianskt inspirerad typ som varit mycket 

populär i Lövånger—Burträsk, ofta målad 

i mahognyimitation. Hela tiden är det 

frågan om former inspirerade från England

Utom sängarna, skåpen och stolarna 

utgör slagborden de talrikaste 

minnena av den gustavianska 

möbelstilen. Även om 

slagbordets ide tillhör 1600talet 

är det först den enkla variant 

som tillverkades under 

sengustaviansk tid, som slog 

igenom i det folkliga möbelskicket. 

Den fasta skivan har 

krympt till ett minimum, medan 

fällskivorna vuxit ner mot 

golvet. De första sofforna gör 

debut i inredningen. Sällan är 

de stoppade utan har ett enkelt 

trälock. Karakteristiska är det 

höga raka krönet och de genombrutna 

sidorna. Holmösoffans 

kryss och ryggens mittparti 

pekar på stark påverkan från 

karl johansstilen, men färgen är 

gustavianskt vit. Ovanligt är 

bordet från Umeå med vackra 

gustavianska skärningar. Färgen 

är brun. Fällbord, Umeå. 

färgbilder 

6.12.13.14.15. 

Soffa Holmön 

Bord, Umeå. 

117


karl johansformer 

Med Karl XIV Johan kom empiren, den 

franska kejsarstilen, till Sverige. Karl 

johansstilen dominerade heminredningen 

fram mot 1800-talets mitt och förändrades 

från en pompös representationsstil till 

en idyllisk borgerlig inredningsform. Möblerna 

blev skarpkantade och stela, dekorationsdetaljerna 

hade romersk och egyptisk 

inspiration: gripar, sfinxer, ymnighetshorn, 

lyror, urnor. Marmor och ädelträ, särskilt 

mahogny, användes i möblerna, svart eller 

vitt och guld är de vanliga färgerna. Sittmöblerna 

var i början franskinspirerade 

med benen fria, djärvt svängda framåt och 

bakåt. Det är dessa former som återverkat 

på våra karl johansstolar. De har lyr-former 

i ryggen, äkta och missförstådda, de är må- 

Tre stolar i Nordmalings hembygdsgärd. 

118 

Stol, Vilhelmina.

Säng, Sävar. 

lade i mahognyimitation och sätet ibland 

med mönster som härmar möbelklädsel. 

Många varianter finns också av en sen karl 

johansstil med mer och mindre rikt formade 

tvärband. Dessa stolar är ofta målade — 

som nordmalingsstolen — i brunsvart valnötsimitation, 

vilket markerar den smakförskjutning 

från mahogny till valnöt som 

kännetecknar stilens slutfas. 

Den gustavianska sängen förblir den vanligaste 

sängtypen, men formen påverkas 

starkt av empirens förråd av prydnadsmotiv: 

triangulära gavelkrön, urnformer, halva 

utanpålagda svarvade pilastrar, som ofta 

avtecknar sig svarta mot modefärgen 

mahognybrunt eller vitt. Särskilt intressanta 

är en grupp sängar med snidade ryggstycken 

som finns i Sävartrakten. Det höga 

ryggkrönet inramas av en skuren gustaviansk 

bård i gult, de motställda skulpterade 

griparna är gulbruna mot sängens 

blågrå bottenfärg. Målade ljusgula blomslingor 

mot gulbruna speglar. 

Barnsängen i Nordmalings hembygdsgård 

är förstås målad i rödbrunt och visar 

att också ståndsängen levde kvar och tog 

intryck av senare stilar. 

Säng, 1849, Degerfors hembygdsgård 

Barnsäng, 1854, Nordmalings hembygdsgård 

119

Tebord, Nordmalings hembygdsgård. Klaffbyrå, Nordmalings hembygdsgård. 

Bland de möbler som började förekomma i större antal vid 

1800-talets mitt tydligt präglade av empiren finns också andra 

exempel i Nordmalings hembygdsgård. Där finns ett elegant 

tebord, ursprungligen med uppfällbar skiva, vilket gjorde 

att bordet när det inte användes kunde ställas mot väggen 

och den blomdekorerade skivan fungera som »tavla». 

Klaffmöbler blev vanliga — klaffskänkar, chiffonjéer eller 

andra kombinationsformer mellan förvaringsmöbler och 

skrivskivor. Den strama klaffbyrån i Nordmaling är målad 

1832 — brun i ett träimiterande maner. 

120 

färgbilder 

Spegel, Nordmalings hembygdsgård. 4. 5. 11. 18. 37.


jugend 

Ett av de mest överraskande föremålen i Vilhelmina 

hembygdsgård är det här avbildade 

mjölkskåpet uppifrån Fättjaur. I djärv diagonal 

sträcker sig svarta rankor med gröna blad, 

gula och vita blommor över den brungrå fasaden 

utan att bekymra sig om att de skärs av 

dörrar och hörn. Jugendslingor, säger man 

sig, säkert och elegant målade dessutom, men 

hur har de hittat till denna avlägsna plats? I 

en samling amatörbilder som inlämnats till 

länsmuseet fanns den här interiörbilden från 

1930-talet — den visar att det rum, där skåpet 

hörde hemma, var helt dekorerat på detta 

sällsamma sätt. Kom det någon målande 

turist till Fättjaur vid sekelskiftet och är det 

vattenklöver han roat sig med att avbilda? 

Här finns mer att läsa: 

I den stora möbellitteraturen är standardverken 

fortfarande: 

SIGURD ERIXON Folklig möbelkultur i 

svenska bygder. 1938. 

ERIK ANDREN Möbelstilarna. 1948. 

GÖSTA VON SCHOULTZ Kistor. 1949. 

SIGFRID SVENSSON Allmogemöbler. 

1949. 

BRITT och INGEMAR TUNANDER 

Köpa möbler på auktion. 1969. 

SIGURD WALLIN Nordiska museets 

möbler från svenska herremanshem, 

I-m. 1931-35. 

Om västerbottniska möbler: 

H MÖLLMAN-PALMGREN Möbler och 

heminredning i Degerfors. VÄSTER- 

BOTTEN 1934. 

PER-UNO ÅGREN Gamla möbler i Västerbotten, 

I. 1963. 

Köksinteriör, Fättjaur, 1930-talet. 

121

möbelmålare 

några anonyma 

»De allra flesta av våra bygdekonstnärer är 

och torde väl även förbli okända namn. De 

är för länge sedan borta ur tiden och med 

något enstaka undantag står inga som helst 

sakuppgifter att erhålla om dem numera.» 

Detta konstaterande av Evert Larsson, som 

gjordes 1946, gäller fortfarande. Ytterst få 

nya målarnamn har nämligen sedan dess 

tillkommit även om många fler målade 

möbler kommit till vår kännedom. Några 

av dem kan också försiktigt hänföras till 

samma målarhand. Det är dessa anonyma 

målare som vi inledningsvis redovisar. 

Under 1800-talets första årtionden verkade 

en till namnet okänd målare i Umeå— 

Sävar-området. Han har lämnat efter sig 

ett tiotal golvur och skåp. Genom det ofta 

upprepade drakmotivet döpte Evert 

Larsson honom till »Drakmålaren» i en artikel 

i årsboken Västerbotten 1946. En 

del av hans arbeten är daterade, den äldsta 

dateringen är 1801, den yngsta 1820. 

»En stark personlig stil utmärker honom, 

märkbar i färgens blonda ton och den individualistiskt 

formade mönsterskatten, där 

man främst märker rosenbuske, som ständigt 

återkommer i olika variationer. Vidare 

målar han ett fabeldjur med hästhuvud 

och man, ormtunga och ormstjärt, ibland 

simmande och ibland betande i strandens 

gräs, vilket osökt leder tanken till den 

skånska bäckahästen, ytterligare ett skepp 

med vita, svällande segel. Men han försöker 

sig också på stillebensmålning, ett bord 

med duk, där han placerat en bägare och 

ett fat eller brännvinsflaskan och -glaset, 

flankerade av rosenbuskar. De målade föremålens 

färg är blått, någon gång med 

marmorering, eller brunt, med ljust grå eller 

ibland rent vita spegelfyllningar, som 

ibland i underskåpen har ett bladornament 

122 

Golvur 1806, detalj. VM. 

Golvur 1818, Bygdeå.

i rött. På skåpens kranslister anbringar han 

ofta en bladranka, där hans lediga och eleganta 

penselföring kanske bäst kommer 

till sin rätt.» (Evert Larsson). 

»Kanske förklaringen är sökt, men jag 

älskar att tro att så att säga upptäckten 

av färgen, själva glädjen i att kunna låta 

färgen blomma ut inom de grå stugornas 

väggar är förklaringen till att så många 

duktiga 'rosmålare' kunnat uppträda 

inom ett så relativt begränsat område 

under en så kort tidsperiod — slutet av 

1700-talet - 1860.» 

Evert Larsson 

färgbilder 

22. 40.41. 

Underskåp, Umeå. Skänkskåp, Umeå. VM. 

123

124 

I ett par byar i Nordmaling har möbler påträffats som 

dekorerats i samma enkla, lätt igenkännliga maner. Fållbänken, 

byggd i ett kraftigt ramverk med röda färgspår 

och med speglar i blått, har på lockets insida en limfärgsmålad 

dekoration i rött på vit botten — ägarinitialer och 

årtalet 1808. På insidan av ett kistlock har, likaledes i 

rött på vit botten, ägarinitialer och årtalet 1801 tecknats 

inom en dubbel ram med karakteristisk slinga. Det finaste 

kända provet på denne målares verksamhet finns på 

insidan av en skåpdörr från Mullsjö, Nordmaling, nu i 

Nymans »nybyggarmuseum», Pengsjö. Det avbildas i färg. 

Kistlock, Nordmaling. 

färgbild 

19. 

Fållbänk, Nordmaling.

I Dorotea—Vilhelmina—Åsele var omkring 1830 en 

duktig möbelmålare verksam. Åtminstone två golvur 

och två hörnskåp kan tillskrivas honom. Enligt 

en osäker uppgift skall hans namn ha varit Erik 

Jonsson och hans hemby Lajksjö. Skickligt målar 

han blomslingor och buketter i rött, vitt, gult och 

grönt på en ljust blågrå bottenfärg. Listverken marmoreras 

gärna i vitt, rött och blått. De båda uren 

har båda med stora bokstäver textade tänkespråk. 

Höft Ki aCkxw. sj/jr oci 

TIDEN GU intT AK SoM*ui«s 

SKATOCH LvG MiSi'£,\'IM KL'M 

QhifAiAGKN AL ÖCH M&Ä 

GaXG MTEM i.mi \i\NTA 

Mäbgqsl Dago^ÅNÖJ* 

Ééck ¿sm Det'>ien vj 

MJi SOÄfMEHiiA 

Golvur, Dorotea. 

125

126 

Golvurets tänkespråk: 

»Jag går utan föter 

och röres utan anda 

och visar varje steg 

hur tiden synsamt hastar 

och lär oss rät betänka 

at wår tid en ände haver 

och när vår vandring sluten är 

oss uptag i dit säla land 

år 1831». 

Klockfoder, framsida. 

Dorotea hembygdsgård. 

Hörnskåp, detalj. Dorotea.


Jacob Tiernberg 

Skrin, SM. 

Denne målare är den tidigaste till namnet kände 

västerbottniske möbelmålaren. Många av hans verk 

finns i Skellefteå museum, som bland annat äger 

ett golvur med årtalet 1772, signerat med hans 

namn. Ett annat arbete, ett syskrin, är daterat 1803. 

Man känner framför allt igen honom på hans karakteristiska 

vita rosor. Möjligen är han identisk med 

en Jacob Tiernberg i Hedensbyn, som avled 1809, 

»ensamstående och obetydlig», och i vars bouppteckning 

bland annat nämns målarredskap och färger 

samt fyra tavlor för 6 öre. 

Tiernbergs målarpersonlighet karakteriseras av 

Evert Larsson på följande sätt: »Han är en ovanligt 

förfinad allmogemålare. Särskilt klockskåpet (se 

färgbild 43) med sina förnämt stämda blonda 

färger visar, vilken utsökt kolorist Tiernberg var. 

Man kan även i hans figurteckning se, vilken god 

förmåga han besatt att fånga en rörelse. Hur lustigt 

och festligt har han ej framställt den dansande mannen 

bland de mjukt svajande träden. Och hur vackert 

är inte enhörningen, riddartidens och folkvisans 

mångbesjungna fabeldjur, inkomponerat i sin kvadrat. 

Det vilar något av harmoni och glädje över denne 

mästares efterlämnade verk.» 

Hörnskåp, SM. Foto: Henry Lundström. 

127


Jöns Jakobsson 

Överskåp, SM. Foto: Henry Lundström. 

Jöns Jakobsson i Storkåge, Skellefteå, född 1748, 

dödsår obekant, är mästare till två stora hörnskåp i 

Skellefteå museum. De har en ovanlig uppbyggnad 

— utom de två mittspeglarna på över- och underskåpens 

dörrar har skåpets sidor inte mindre än tio 

små speglar. Alla är ovala till formen och har symmetriska 

blommotiv i vitt, rött och blått mot en 

mörk botten. Men också ramar, sarger och listverk 

är dekorerade med små blommor sammanhållna i 

ett diagonalställt rutverk. Allt har en omisskännlig 

rokokoprägel, även om en äldre färgskala och äldre 

snickeriformer dröjer kvar. 

Jöns Jakobsson uppges också ha målat en tavla, 

»Rike mannen och Lazarus» på träpannå, också den 

i Skellefteå museum. 

128 

Möbler i bouppteckningar 

Bonden Nils Johansson 

död 1809, Bäck, Bureå. 

1 st dubbelt väggur med lod 

1 dito gammalt 

1 st målad kista 

1 dito 

1 st roskåp (hörnskåp) 

1 dito sämre 

1 st matskåp 

1 st matskåp omålat 

1 st biråd (byrå) 

1 st bord i västra kammaren 

8 st bättre stolar 

2 st sämre 

Bonden Anders Persson 

Arvsskifte 1820, Mårtensboda. 

1 st väggur med foder 

1 st timvisare 

1 st spegel med förgylld ram 

1 st dito oförgylld bättre 

1 st dito sämre 

1 st skåp i stora kammaren 

1 st dito i salen 

1 st dito i kyrkobys stugan 

1 st dito i sängstuvukammaren 

3 st bättre kistor med lås och beslag 

3 st sämre dito 

1 målat skrin med lås och gångjärn 

1 st målad spann större 

1 st dito mindre 

2 st stolar med dynor 

1 par dito rosiga målade 

1 par dito sämre 

färgbilder 

25.26.27.28.


Per Olof Hållen 

Av denne målare finns det 

största antalet bevarade 

målade möbler och väggdekorationer 

i länet. Enligt 

traditionen var han dalkarl. 

Via Jämtland skall han ha 

kommit till Vilhelmina. 

Men verk av honom finns 

också i Lycksele, Degerfors, 

Burträsk, Norsjö och övre 

delen av Skellefteå socknar. 

Dessutom har han lämnat 

arbeten efter sig inom Arvidsjaur. 

Kanske skulle 

hans vandringar kunna kartläggas 

med hjälp av daterade 

målningar, men årtalet 

1852 och andra dateringar 

från 1850-talet återkommer 

med sådan envishet att 

man undrar om de är tillförlitliga. 

Han satte mycket 

ofta ut ägarnas initialer. I 

gårdar där man hade god 

råd kunde han få stanna en 

längre tid och då fyllde han 

väggarna med schablonmålade 

mönster, frihandsmålade 

pelare och draperier 

runt dörrar och fönster och 

många av möblerna med sina 

karakteristiska blommor. 

Så i Burträsks praktfulla 

hembygdsgård. Till 

och med målade golv finns 

bevarade av hans hand. Han 

upprepar aldrig en blomma, 

ens på samma skåps dörrar. 

Hans måleri kan vara av 

mycket växlande kvalitet. 

Det berättas att han hade 

en eller flera medhjälpare — 

Skänkskåp, Degerfors. 

129

130 

i Norsjö åtföljdes han av en 

medhjälpare som hette Sadrak. 

Gerd Häggman har i en 

uppsats för avdelningen för 

etnologi vid Umeå universitet 

1977 behandlat P O 

Hållen och hans verksamhet 

mot bakgrunden av de 

ekonomiska förändringarna 

under 1800-talet och svensk 

möbelhistoria. Hon har förtecknat 

ett femtiotal möbler, 

som tillskrivs Hållen, 

varav 10 finns inom Degerfors 

socken och 16 inom 

Norsjö. Trots de uppgifter 

om Hållens person som 

finns i Vilhelmina har det 

dock inte lyckats att identifiera 

honom i kyrkböckerna. 

I norra Västerbotten förekommer 

ofta som köksskåp 

en typ av skänkskåp, med 

åt ena sidan utskjutande 

överskåp. Orsaken skall ha 

varit — som bilden visar — 

att man velat åstadkomma 

en skyddad plats för dricksvattenämbaret. 

Detta skåp 

har en mörk, brun bottenfärg 

med blommor i blått, 

rött och gulbrunt. 

Det höga skänkskåpet 

på bilden på föregående sida 

har en helt annan färghållning. 

Det är mörkt blått 

med blommor i ljusblått, 

grönt och rött mot vit botten. 

Ägarens initialer är angivna 

med ett sifferchiffer 

på vänstra dörren. 

Skänkskåp, Norsjö.

Möbler i bouppteckningar: 2ne väggsängar 

Bonden Anders Larsson 

3 st ståndsängar 

död 1851 i Åbyn. 

1 väggklocka 

1 par pinnstolar 

1 blåmålat fällbord i farstugu- 1 par rödbruna slåstolar 

kammaren 1 par sämre dito 

1 dragsäng i kammaren i mindre 1 par svarvade stolar 

byggningen 1 blåmålad kista 

1 dragsäng i kyrkostaden 1 bord med 2ne lådor 

1 bord i dito 1 kista omålad 

1 sämre kista i dito 1 bord med en låda 

1 rosskåp i sommarstugan 1 dito med stolar 

1 skänkskåp i köket 1 fällbord i mindre byggningen 

1 kärilskåp brunmålat 1 brunmålat bord 

1 mjölkskåp 1 gulmålat tebord 

Överskåp, Norsjö. NM. Foto: Nordiska museet. Sängkrön, Lycksele. 

131

132 

Möbler i bouppteckningar: 

Bonden Anders Viklund 

död 1826 i Lund, Skellefteå 

ett 8 dygns väggur av Långströms 

verk och fodral 

en väggvisare tillverkad av 

samme Långström 

en väggspegel 

en större toalettspegel 

en större betsad dragkista 

en dito brunmålad större 

en dito dragkista målad brun 

ett större byrå med lås och 

beslag 

en större rosig kista med lås 

och beslag 

en ljusbrun dito med lås och 

beslag 

en blåmålad koffert med lås 

och beslag 

en mörkbrun koffert med lås 

och beslag 

en större skåpskänk i salen 

en dito mindre i kökskammare 

en skåp i köket 

en skänk i östra byggningen 

en kärilskåp med hylla i samma 

byggning 

en mjölkskåp i östra byggningen 

vitmålad 

en större vitmålad mjölkskåp 

eller roskåp 

ett större brunmålat köksbord 

med 3ne lådor 

ett dito köksbord vitmålat 

ett sybord vitmålat 

2ne vitmålade runda fällbord 

2ne vitmålade bord 

en större dragsäng av lindemarks 

3ne vitmålade dragsängar 

en dito större dragsäng vitmålad 

en dito brunmålad dragsäng 

en gulmålad sängsoffa 

Mjölkskåp, Norsjö. NM. 

Foto: Nordiska museet.


Häggmark 

Under 1940-talet påträffade Evert 

Larsson i umebygden en grupp skåp 

och kyrkslädar, som uppenbarligen 

var målade av samma person. En 

gammal traditionsbärare i Kasamark 

uppgav att hans namn var Häggmark, 

hans förnamn, tiden för hans verksamhet 

och hans hemort var tyvärr 

obekanta. Han har inte daterat sina 

arbeten, men det är troligt att han 

var verksam under förra delen av 

1800-talet fram till århundradets 

mitt. 

»Hans stil är klart personlig och 

lätt att avgränsa från andra samtidigt 

verkande bygdemålare. Motiven 

byggs upp fast och redigt med ledig 

och schvungfull penselföring och 

osviklig känsla för god linjeverkan. 

Han har också rik fantasi, upprepningar 

förekommer ej. Hans skåp 

skulle säkert ha verkat granna med 

all sin färgrikedom — så ställer han 

t ex klart röda, blå och gula färger 

mot vit botten — om ej färgen sammanhölls 

av en osviklig färgkänsla.» 

Så skriver Evert Larsson om honom 

1947 och påpekar i fortsättningen 

att han antagligen använt tapetmönster 

som förebild. 

Skänkskåp, Degerfors. Förlåtssäng 1850, Degerfors hembygdsgård. 

134 

färgbilder 

23.24.

Lucka från klockfoder, Asele hembygdsgård. 


Marcus Blomkvist i östernoret, Åsele, kyrkmålare och möbelmålare, 

var en storman i sin bygd. Då han dog 1846 efterlämnade 

han en betydande förmögenhet. Hans målar-, urmakar-, 

guldsmeds- och snickarutensilier upptar många sidor i bouppteckningen. 

Hans främsta verk är den gamla altarmålningen i 

Vilhelmina kyrka, som ännu kan ses bakom den nuvarande 

altaruppsättningen. Den utfördes 1840 och Björna kyrka lär 

ha utgjort förebild. Det är en väldig nyklassisk arkitekturuppställning 

med kolonner och draperingar, vilken varit 

mycket beundrad av sockenborna för sitt illusionistiska perspektiv. 

Dessa effekter återkommer i hans blygsammare 

skåpdekorationer och dörröverstycken, som är kända från 

gårdar i Vilhelmina-trakten. 

it^PifitóSlpÉi 

-•"•se 

Marcus Blomqvist 

färgbild 

21. 

Förlåtssäng, Åsele. 

135

136 

Bouppteckningen efter Målaren Mai 

eus Blomqvist i östernoret, upprättad 

16 april 1846, finns bevarad. A\ 

den framgår att han har rikliga uppsättningar 

av både urmakeri- och 

snickarredskap. Men mest omfattan 

de är den lista som följer under rubriken 

målarredskap, målarfärger, tapeter, 

papper och diverse tavlor. 

Alla ords betydelser är inte klara 

vilket kan bero dels på feltolkningai 

från originalet, dels på missuppfattningar 

av boupptecknaren. överraskande 

är det rika sortimentet av 

färgstoffer. 

2 st Målarhällor med löpare 

Diverse målarborstar, större och 

mindre 

I st Bundt Tapet papper no 80 

228 våder Tryckpapper 

II st Böcker finare cardus papper 

10 st dito maculatur af finare 

sorten 

24 st Consept papper 

80 st Våder ämnade till bårder 

4 st Böcker på struket papper 

93 st Tryckformar af olika invention 

1 st Tryckdyna 

1 st Spritprofvare med fodral 

8 lod guldbrons 

7 böcker äkta guld 

1 bok äkta silver 

12 böcker oäkta guld 

7 böcker dito silver 

1/2 skålp. gummigutta 

1 skålp. Själes grönt 

4 skålp. Mineral grönt 

1 skålp. Burners grönt 

1/2 skålp. Florentine lack 

1 skålp. Aprämentunn? 

2 1/2 skålp. Ljus florentin 

1/2 skålp. Pariser blått 

5 skålp. Berliner blått 

11 skålp. Hvit vitriol 

5 skålp. Pariser grönt 

1 skålp. Copal 

1/2 skålp. Bernsten 

7 skålp. Kugglack 

5 skålp. Hartz 

3 skålp. Pimpsten 

1/2 skålp. gummi arabicum 

11/2 skålp. bly vitt 

Förlåtssäng med detalj, Ásele.


Per Erik Davidsson 

Per-Erik Davidsson var född i Granträsk, Lycksele, 

1827. Huvuddelen av sitt liv var han bosatt i 

Sunnanå, Bjurholm, där han dog 1906. Han var 

troligen den siste representanten i Västerbotten för 

de gamla kringvandrande allmogemålarna. Han påstod 

sig ha målat i 27 socknar, men hittills har inom 

länet verk av hans hand påträffats endast i 7, alla 

omkring Bjurholm. Han gifte sig 1866 med Anna 

Cajsa Carlsdotter, som han kallade »Grann-Anna». 

Hon hjälpte honom genom att vandra före och utföra 

den enklare grundmålningen och genom att dekorera 

under taket, eftersom han själv var huvudsvag. 

Han är mest verksam som väggmålare — schablonerar 

upprepningsmönster, men målar också hus, 

pelare, draperier, vaktdjur, namntavlor. Fredrika 

hembygdsgård ger exempel på detta. Väggmåleriet 

redovisas utförligt i årsboken Västerbotten 1956. 

På hans repertoar fanns också möbelmåleri enligt 

uppgifter i hans hembygd, men mycket få möbler 

som kan tillskrivas honom är kända. 

Mårten Lindström 

Mårten Lindström var född i Storlögda, 

Fredrika, 1792, han dog 1874. 

Han gifte sig 1826 med Sara Sofia 

Rehn, dotter till kyrkoherde Erik 

Rehn i Åsele. Han skall ha lärt känna 

henne, då han var i prästgården för 

att måla möbler. Han var fattig och 

bodde hela sitt liv i Storlögda. En 

bybo lär ha sagt om honom: »Mårten 

bygger stort hus, men har för små 

ljus, han har djupa fat, men litet 

mat.» 

De möbler som tillskrivs honom 

är målade i en kraftfull rödbrun ådring, 

fjärran ifrån det pedantiska 

imitationsmåleri som många yrkesmålare 

senare kom att ägna sig åt. 

Men hans måleri berättar om att 

möbler med fane'r av ädla träslag var 

mode i andra miljöer. 

Överskåp, Fredrika hembygdsgård. 

' 

Dörr ur lucksäng, Asele hembygdsgård. 

Bord, Fredrika. 

137


Jonas Fredrik Lundgren 

Yrkeskombinationen snickare—målare var vanlig 

i de västerbottniska bygderna under 1800-talet. 

Man finner den belagd både i bouppteckningar 

och i traditionsuppgifter. En av de namnkända 

är Jonas Fredrik Lundgren i Andersvattnet, Burträsk. 

Han föddes 1815, dog 1868 och arbetade 

hela sitt liv främst inom hemsocknen. Hans specialitet 

var stora kombinationsmöbler — förlåtssängar 

hopbyggda med mjölkskåp, skänkar med 

klockskåp — men också vanliga skåp. Många av 

hans möbler finns bevarade i burträskhem prydda 

med hans glada röda målning med de mörkare röda 

eller blå fjädermönstren. 

Klockskänk, Burträsk. 

138 

Roland Karlsson, författare till en uppsats om 

det folkliga måleriet i Burträsk (i »Burträsk, en 

sockenkrönika», 1955), beskriver ett av hans stora 

klockskåp på följande sätt: »De raka linjerna 

och släta ytorna i skåpet livas av skickligt snidade 

dekorationer såsom pilastrar och bårder med 

pärl- och flätmönster. Även skåpets målning bär 

vittne om tillverkarens konstnärlighet. Mot den 

tegelröda ådrade grundfärgen bryter sig dörrspeglarnas 

vita ytor och blå ornament som trots stor 

förenkling påminner om växtformer.» 

färgbild 

Dörr till lucksäng, Burträsk. 20.

Förlåtssäng med mjölkskåp, Burträsk. 

139


en anonym 

En brutal djärvhet kännetecknar målningen på tre stora mjölkskåp, 

varav två finns i Degerfors hembygdsgård och det tredje i länsmuseet. 

Kraftiga färgsvep (marmorering, träimitation?) växlar med 

fjäderformer och egendomliga blad och blommor i orolig rörelse. 

Färgerna är starka, blått, grönt, brunt och brungult mot vit botten. 

Skåpens form tyder på att de tillkommit mot slutet av 1800-talet, 

men inga uppgifter finns som kan hjälpa till med datering eller ursprung. 

Mjölkskåp, Degerfors hembygdsgård. Mjölkskåp, Degerfors hembygdsgård. 

140

Skåp med marmorerade luckor. Troligen målat av Hållen. 

Degerfors hembygdsgård. 

Marmorering och träimitation 

Under karl johansstilen börjar målarna imitera den 

marmor och de ädla träslag som hörde till de »äkta» 

möblerna. Både marmorering och träimitation blev 

föremål för personliga tolkningar och fria bearbetningar 

som får ett egendomligt dekorativt egenvärde. 

»Fantasimarmoreringen» blir särskilt vanlig i 

väggdekorationen (Jämför Larsson—Ågren, Om 

väggdekoration i Västerbotten, VÄSTERBOTTEN 

1953), men används också ymnigt i möbelmåleriet. 

Bildmaterialet har redan givit rika exempel på detta. 

Men vid sidan av bygdemålarna framträder nu 

också utbildade yrkesmålare som strängt följer de 

mönster de fått lära. De fria, personliga bearbetningarna 

av tidsstilarna, som de gamla allmogemålarna 

tillät sig, möter man inte längre. Karl johanstidens 

rödbruna mahogny avlöstes mot slutet av 1800talet 

av en rad andra träimitationer som valnöt och 

ek. Allra vanligast blev dock den gula ådrade och 

senare flammiga björken. Om marmorering och träimitation 

kan man läsa i tidens målarhandböcker. 

Marmorering 

Bottnen målas helvit och får torka. På denna målas 

med en oljestark färg, i den ännu våta färgen marmoreras 

med en schatteringspensel. För att få ytan 

blank kunde den »segslätas» — man strök med en 

torr moddlare över den halvtorra färgen. Oljan förs 

då upp mot ytan, som blir blank. 

Flammig björk 

Bottnen målas helvit med oljefärg och får torka. 

En lasyrfärg görs — antingen av bränd och obränd 

terra samt kasselbrunt som blandas med mjölk eller 

dricka — eller av bränd och obränd terra samt van 

Dyck-brunt som blandas med olja och terpentin. 

Blandningen bestod av en del olja, en halv del xerentin 

och fyra delar terpentin. Lasyrfärgen stryks över 

hela ytan och medan den ännu är våt, ådras med en 

moddlare. Efter torkning kan man med en smal 

pensel dra i kärnteckningen. All träimitation fernissades 

ordentligt, så att ytan blev hård. Den kunde 

hålla minst trettio år på ett köksskåp. 

141

Valnötsrot 

Bottnen målas i nästan ren guldockra. Lasyrfärg av 

samma typ som till björkimitationen, men mörkare, 

stryks över. Med en ströpplare dras lasyrfärgen ut 

till ett tunt skikt. I den våta färgen ådras med idragare 

och gaffelpensel. Kärnteckningen kan sedan 

göras med pensel och idragare. Efter torkning kunde 

man dra över ytterligare en lasyrfärg och flamma 

med moddlaren för att höja ådringseffekten. 

Fernissas som björkimitationen. 

142 

Ekimitation 

Bottnen målas gul med guldockra och zinkvitt och 

får torka. En oljelasyr liknande den för björk, men 

mörkare, dras över bottenfärgen. Medan den ännu 

är våt, ådras med hjälp av idragare och kam. Fernissas 

som björkimitationen. 

Bilder ur en tysk handledning i marmorering och träimitation 

från början av seklet, F Weiershausen: Neue Holzmalereien.

Limfärg 

Bindemedlet i limfärg är i regel hornlim, som smälts 

i vattenbad i en limpanna. Limmet blandas med mer 

eller mindre krita och andra stoffärger. Stoffärgerna 

kan vara både billiga jordfärger och ibland mycket 

dyra mineralfärger. De måste alla »rivas», det vill säga 

pulvriseras, till ett fint stoff utan klumpar och 

sedan blandas väl med bindemedlet. Så länge målarna 

måste göra detta själva, rev de färgen på en särskild 

stenhäll med en »löpare» av sten, trä eller glas. 

När limfärgen torkar, ljusnar den. 

Svagdricka och olika sorters mjölkprodukter uppges 

ofta ha använts som bindemedel i andra delar 

av landet. 

Målning med limfärg förekommer sällan på möbler. 

Har den funnits, är den oftast för länge sedan 

borttvättad. På insidan av locken till kistor och 

skrin kan man dock ibland hitta ett kraftigt barockmåleri 

eller en sirlig rokokoslinga omramande ägarinnans 

initialer, som utförts med limfärg. 

Oljefärg 

Vanligast har varit att möbelmålarna använt sig av 

oljefärg. Färgstofferna måste då rivas mycket väl, 

eftersom de flesta färgerna är lösliga i vatten men 

Om man bygger nåt i trä och sen målar om det och 

sen pudrar det med brunt pulver och kammar ner det 

i färgen så att det man gjort i trä ska se ut som om det 

vore gjort i en annan sorts trä så förstår jag ingenting. 

Soffan såg ut som vore den gjord i ek. Det är bara ett 

gammalt målartrix. Det är bara ett knep. Ett trix. 

Numera Greve, sa jag, så lutar man av dom och säljer 

dom dyrt. Man lutar av dom och säljer dom i det 

trä dom är gjorda av. 

Varför tror du att man en gång i tiden med lite 

enkla medel som en kam och lite brunt pulver gjorde 

om tall, gran, björk eller vad fan en sån där soffa är 

gjord av till exempel. 

Till mahogny. 

Till hickory? 

Till träslag den i alla fall inte var gjord av. 

Om färgerna 

inte i olja. Oljefärgen täcker inte lika väl som limfärg. 

När oljefärg torkar, mörknar den. 

En av orsakerna till att det går att ta fram en underliggande 

målning genom att avlägsna senare tiders 

övermålning, är att det äldsta målningsskiktet 

har ett mycket starkt fäste i träet. Färgen har sugits 

upp av träet och ligger inte som ett löst skiktoovanpå. 

I »Tekniska tips för målare» kan man läsa: 

»På sjutton- och adertonhundratalen använde sig 

målare av het lim till grundning av möbler och dörrar... 

Grunden slipades med pimpsten, skavgräs eller 

dylikt och på så sätt erhöll man en hård fast grund 

för efterföljande olje- och lackfärgsstrykning.» 

Laseringstekniken innebär att en helt täckande 

grund målas och över denna en tunn genomskinlig 

färg. Tekniken är förutsättningen för all marmorering 

och träimitationsmålning. Olika sorters penslar, 

kammar m m underlättar för målaren att få fram 

ett visst träslags karakteristiska utseende. Till lasyrmålning 

används oljefärg. En laserad målning försågs 

av målarna kring sekelskiftet 1900 alltid med 

en täckande fernissa. Ofta ströks den i flera skikt 

som slipades mellan strykningarna, vilket gör denna 

målning mycket slitstark. 

Och varför tror du nu, sa jag, att man tar bort färgen 

och säljer den avlutad. 

Ge fan i att svara, sa jag. För jag ska tala om för 

dig. Jag menar att jag ska tala om det för dig. Det ska 

jag ta mig fan göra. Man lutar av en pinnsoffa, eller 

nån annan gammal möbel, för att visa vår gårdag. Det 

är precis samma sak som när man sätter in plaststrupar 

i våra åldringar. Tar bort drömmen så blir gårdagen 

vacker. 

Drömmen om hickory är drömmen om ett annat 

träslag. Det är drömmen om ett annat land. 

Att göra en sak i nordiskt trä och sen måla den så 

att den ser exotisk ut, gör man för att man inte har 

råd att emigrera. 

Det borde vara straffbart att sälja avlutade pinnsoffor. 

Ur Stig Claeson, Henrietta skall du också glömma. 

143

Vad ska man göra? 

För att få sina möbler fina nog för finrummet låter 

många måla om dem — kanske med samma dekor 

och samma färg som tidigare. Beklagligt nog är oftast 

resultatet mycket dåligt beroende på att dagens 

målare inte har någon träning och kunskaper i denna 

form av målning. Så länge oljefärger användes, 

var dock denna lösning inte så sorglig ur kulturhistorisk 

synpunkt, eftersom övermålningen är möjlig 

att avlägsna. Men numera används färger av en typ 

som inte går att lösa, sedan de väl torkat. Hur konservatorerna 

skall klara det problemet i framtiden 

återstår att se. 

ORIGINALMÅLNING PÄ EN MÖBEL GER DEN 

MYCKET HÖGRE VÄRDE ÄN OM DEN ÄR OM- 

MÅLAD ELLER AVLUTAD! 

Färg som lossnar, flagnar och bubblar sig härrör oftast 

från senare tiders målningsarbeten, ofta övermålningar 

på gamla, kanske slitna målningar som 

inte givit tillräckligt bra grund. De förstörs därför 

då möblerna utsätts för fukt, torka och temperaturväxlingar. 

När färgsjoken lossnar, lyser en vit grundfärg 

och spackel i ögonen. Ibland rör sig övermålningarna 

om ådringar, som utförts med stor skicklighet. 

Man bör då överväga om man inte ska ha 

överseende med skavankerna och se till måleriets 

förtjänster i stället för till dess brister. 

Ett viktigt skäl till att inte luta av gamla möbler 

är att det under senare påmålningar kan finnas en 

äldre dekorationsmålning eller spår av ursprunglig 

färgsättning. Med konservators hjälp kan övermålningar 

avlägsnas och underliggande måleri konserveras. 

Bor man i Norrland måste man dock utrusta 

sig med tålamod — ännu finns ingen utbildad konservator 

norr om Gävle. Men det är mångas önskan 

att denna brist skall kunna avhjälpas, och den dagen... 

Ett skåp från Degerfors med ekimiterande övermålning. 

En blomma från ett äldre målningsskikt har skrapats fram 

med kniv på den ena av överskåpets dörrar. 

144

PÄ GAMMLIA OCH I MUSEET I SOMMAR 

Kurser för barn och vuxna under juli enligt program 

i förra numret av VÄSTERBOTTEN. Platser finns 

ännu kvar. Ring 090/11 86 35. 

Gårdarna — Vilma och Napoleon finns i sommar 

åter som värdpar i stugorna. 

EFTERLYSNING: 

Läsare — känner Du till målade möbler av västerbottniskt 

ursprung — här i länet eller på andra håll 

i landet — skriv eller ring till oss! Vi vill gärna få en 

bättre kunskap om västerbottniska möbelformer, 

om möbelmåleriets, snickarnas och målarnas historia, 

och samlar uppgifter och fotografier av möblerna 

i vårt arkiv. Hjälp oss! 

Spelmansdagar — sista helgen i juli. 

Glashytta — Finn Lynggaard gästar i sommar länsmuseet 

med en stor glasutställning. Om allt går efter 

planerna kommer besökarna att få se honom blåsa 

glas i en hytta utanför museet i början av juli. 

I nästa nummer 

Nybyggarliv blir nästa nummers tema. Vi gör ett 

återbesök i O P Petterssons skildring »Gamla byar 

i Vilhelmina» och ska med teckningar och fotografier 

söka levandegöra nybyggarens villkor och arbetsliv.

Västerbotten • 

En tidskrift om liv och arbete förr och nyss, 

om natur och kultur, om människor och djur. 

Prenumeration: årets häften 

häften i en bok 

häften och bok 

lösnummer 

35:- 

40:- 

55:- 

12:- 

(detta nummer 15:-) 

Rekvisitioner och prenumeration: 

Västerbottens läns Hembygdsförening, 

Pg 6 26 22 - 6 

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. 

Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum och 

Skellefteå museum. 

Huvudred, och ansv. utg: Per-Uno Ågren 

Grafisk form: Göran Carlsson 

Redaktionens adress: Västerbottens museum, 902 44 Umeå. 

Offsettryck: UTAB, Umeå 1977. ISSN 0346-4938. 

Västerbottens läns hembygdsförening

möbelmål - Västerbottens museum

Create successful ePaper yourself

Delete template?

Save as template?