ob JU ¿a (xXT^l Xrcrrj^ Jru y&xJi

jy — ett nybygge i Dorris 

skildrat av den legendariske 

hembygdsforskaren 

O P Pettersson. 

OUÂTH^îaax (yzJi ^¿UJotu^ Asxnro Cîj^Tt^x^t^cuc ¿yy, 

/ i f u e M t L ctlÅ Cflixxlb. Q p ^ ^ ^ r n ^ é ^ i f ^ 

ob JU ¿a (xXT^l Xrcrrj^ Jru y&xJi 

/UV* CÔUf t y t ^ t

I detta nummer 

»Nybyggartiden är i många trakter au Västerbotten 

en näraliggande verklighet, en historia som ägt rum 

så nyss att den kan beskrivas av de medverkande 

själva, deras barn eller barnbarn. Det är i andra bygder 

en epok som överlagrats av urbanisering och industrialisering, 

där det blir en uppgift för arkeologen 

att rekonstruera nybyggarverkligheten. Men 

det rör sig om samma process — att ta land i anspråk 

för fast bosättning — om än de tekniska 

hjälpmedlen förändrats genom tiderna. Nybyggarens 

liv och villkor är emellertid en viktig del av vår 

historiska tradition. 

Innehåll 

NYBYGGARLIV 146 

Per-Uno Ågren 

NYBYGGAREN I DÅRES 149 

OP Pettersson. Textkommentarer av 

Per-Uno Ågren, teckningar Göran Carlsson 

Fisksjön var nybyggarens åker och äng 158 

Flakar, brannar och järvbåsar 160 

Lakastutar och lakakrokar 162 

Fägeljakt under vintern 165 

Meta röding under isen 169 

Nya gårdsstället 170 

En svår vinter 172 

På slätter 174 

De första korna 180 

En samefamilj flyttar förbi 183 

Ersmäss, en märkesdag i maj 185 

Husbygget fortsätter 187 

Huset blir färdigt för inflyttning 191 

Epilog 192 

OP Pettersson är den i Västerbotten som givit 

de utförligaste beskrivningarna av »nybyggartiden». 

Han presenteras av Karl-Hampus Dahlstedt, och en 

stor del av numret ägnas hans skildring av den första 

bosättningen i byn Dåres (Dorris), Vilhelmina. 

I den nya del av länsmuseets basutställning som 

nu påbörjas, kommer nybyggarlivet att ägnas en 

särskild del. Avsikten med att ge detta häfte ett 

motsvarande tema, är att det ska kunna utgöra en 

text- och bildmässig fördjupning av den kommande 

utställningen. Göran Carlssons teckningar grundar 

sig på föremålsstudier i sockenmuseet i Vilhelmina 

och i länsmuseet, samt på miljöstudier vid besök 

på en rad platser vid övre Malgomaj. 

O P PETTERSSON - EN LEVNADS- 

TECKNING 194 

Karl-Hampus Dahlstedt 

»GAMLA BYAR» OCH LÄSARNA 201 

Thorbjörn Eliasson: 

Västerbottnisk kolonisationshistoria 202 

Nils Eriksson: 

»Gamla byar» — värdefull för forskningen 205 

Bo och Katarina Johansson: 

— »som en optimismens höga visa» 206 

Sara Lidman: 

Folkets historia i Vilhelmina 207 

Magnus Mörner: 

»Gamla byar» ur internationellt perspektiv 208 

ELSA LAULA - VILHELMINA-SAMISKAN 

SOM BLEV SITT FOLKS SÄNDEBUD 210 

Bo Lundmark

Vi följer den knappt urskiljbara gångstigen genom skogen. 

Den sneddar uppför sluttningar, följer små åsryggar, 

tvärar över myrhalsar, där en och annan stock ger 

ett osäkert stöd för foten och påminner om de omsorgsfullt 

lagda spängerna från »bärandets tid». Där 

öppnar sig också utblickar över väldiga myrar med 

hässjestörar som ensligt patetiska människomärken i 

ödsligheten. Och till sist öppningen i skogen: hemåkern 

med de små grå timmerhusen, nybyggarlandets 

ruiner, kolonisationens alltför hastigt framflyttade 

positioner, förhoppningsvågen som sträckte sig mot 

överflödsdrömmarna kring ödemarkens outtömliga 

fisksjöar, fågelskogar och ängesland. Men som snart 

slog tillbaka mot ett samhällsöverflöd som utvecklats 

ur andra förutsättningar än dessa. »Och sedan är det 

bara olidligheten kvar och man måste lämna sitt 

och låta sig incentraliseras till de utvecklingsdugliga 

orterna», som Sune Jonsson konstaterade i »Bilder 

från den stora flyttningen» (1964). Kvar stugorna 

med infallande tak och utslagna fönster och tidningstapeter 

och libsticka, tibast med lysande röda bär, 

stormhatt och nyponbuske vid gaveln. Där ser du bastun, 

smedjan, sommarfähuset och mjölkboden, kanske 

till och med loge och kornbod. 

Flera sådana vandringar gjorde vi i nybyggarlandets 

tigande minneslandskap, där odlarmödans resultat 

snabbt suddas ut och försvinner. 

Och frågan ställs: hur skall kulturminnesvården, 

samhället, ställa sig till den historia som de ruttnande 

husen och de igenväxande odlingarna står för ? Har 

vi råd att rädda en bosättning med hus, odling, slåttermarker 

från utplåning? Eller: har vi råd med den 

glömska av nybyggarlivets hårda villkor som det 

skulle innebära att låta de konkreta minnena av 

bosättningshistoria helt försvinna ?

M\/h\/nni>rl i\/ Detta är utsikten (1978) från den plats i Dorris, Vilhelmina, där byns 

IMyUyyydr 11V första nybyggare uppförde det hus som omslagets teckning visar. 

Nybyggarnas liv under den kolonisationsepok som 

för den västerbottniska lappmarkens del tog sin 

början med 1600-talets slut efter det första »lappmarksplakatet» 

och nådde sin avslutning först med 

1920-talets kolonat och kronotorp, har vid det här 

laget beskrivits i en omfattande litteratur, både vetenskaplig/dokumentär 

och fritt gestaltande. Det 

på många sätt centrala verket i nybyggarlitteraturen 

är tre volymer med den föga dramatiska titeln 

»Gamla byar i Vilhelmina», som utkom åren 1941- 

44 författade av Olof Petter Pettersson, »folkskollärare 

och fornminnesforskare» (som det står på 

hans gravsten på Backens kyrkogård). »Gamla byar» 

är ett viktigt arbete inte bara för den västerbottniska 

lokalhistorien, verket är en av de betydelsefullaste 

källskrifterna överhuvudtaget i svensk folklivsforskning, 

och det har litterära kvaliteter som 

allt mer börjat uppmärksammas. 

146 

När VÄSTERBOTTEN velat beskriva några väsentliga 

drag i nybyggarens liv, är det därför naturligt 

att vi velat fästa våra läsares uppmärksamhet på 

»Gamla byar» genom att återge ett avsnitt ur det 

numera tyvärr svåråtkomliga verket och att ställa 

det och dess författare i centrum för häftet. Karl- 

Hampus Dahlstedt, som efter professor Herman 

Geijers död övertog utgivningsansvaret för »Gamla 

byar», tecknar O P Petterssons biografi, och i avsnittet 

»Gamla byar och läsarna» belyses verkets betydelse 

ur olika synpunkter. 

Vi har valt att återge skildringen av Dåres (byn 

Dorris), som inleder andra delen av »Gamla byar» 

och utgör den jämförelsevis utförligaste nybyggesskildringen 

i verket. Endast beskrivningen av 

Strömnäs i första delen närmar sig Dåres-avsnittet

i omfång och detaljrikedom. Huvudpersonerna i 

Dåres är Gustaf Arvidsson och hans hustru Ingrid 

med barnen Arvid, Jon Gustav, Sara Kristina och 

Nils. 

Beskrivningen av Dåres och ny by ggarfamilj en 

där är emellertid inte helt oproblematisk. Utom 

den version som återges i »Gamla byar» (GB) finns 

ytterligare en, också den författad av O P Pettersson, 

som 1935 tillfördes Dialekt- och folkminnesarkivet 

i Uppsala. Det rör sig om ett handskrivet 

manuskript med titeln »Nybyggares dagliga leverne» 

(NDL), som omfattar inte mindre än 2.040 blad i 

kvartoformat. De båda versionerna skiljer sig åt 

främst i graden av utförlighet. I NDL möter många 

detaljerade arbetsbeskrivningar, som inte finns med 

i GB. Några av dem har infogats i följande text. 

Men där finns också skillnader i framställningen av 

själva huvudförloppet i nybyggets historia, som ter 

sig förbryllande, eftersom de lämnats okommenterade 

av O P Pettersson själv. Exempelvis förde familjen 

med sig både kor och får vid sin ankomst till 

nybygget enligt NDL, och enligt samma källa vistades 

alla barnen redan från början i nybygget. 

Men där finns också en tredje sanning, som fortfarande 

möter i levande tradition i Dorris och som 

förmedlats av hemmansägare Erland Bergfors, vilken 

på många sätt varit redaktionen behjälplig med 

detta häfte. De båda gårdsplatser, som beskrivs i 

GB och NDL skall ha föregåtts av ett försök till bosättning 

längre västerut efter Kojsjöbäcken, som 

utfaller i Stalonsjön. Här kan fortfarande ett nermultnat 

timmervarv och ett övervuxet spisröse urskiljas 

i skogen, liksom en kåtatomt strax i närheten, 

som enligt traditionen skall härröra från Olof 

Sjulsson, den skattesame av vilken Gustaf Arvidsson 

förvärvade nybyggesrätten i Dorris. Ytterligare 

belysning av folk traditionens delvis avvikande uppgifter 

ger Karl-Hampus Dahlstedt i sin efterskrift 

till tredje delen av »Gamla byar». Han återger där 

en uppteckning efter Petter Edman i Dorris, som i 

sin tur återberättar ny by ggar sonens, Arvid Gustavsson, 

version av den episod då fadern under svältvintern 

begav sig till Strömnäs för att försöka skaffa 

mat, men fördröjdes på återvägen av en snöstorm. 

Karl-Hampus Dahlstedt påpekar också att O P 

Pettersson inte direkt utpekat sin sagesman för berättelsen 

om Dåres. »Man skulle vilja antaga», skriver 

han, »att den stammar från Gustaf Arvidsson 

själv, men att författaren skulle ha byggt upp kapitlet 

Dåres på erinringar från 11-årsåldern, från 

vilken tid han minns den 80-årige Gustaf Arvidsson, 

är knappast troligt. De nämnda åldersuppgifterna 

stämmer dock inte med kyrkböckernas. 

Gustaf Arvidsson var född 1802 och 80 år först 

1882, då författaren redan var 22 år gammal. Huru 

därmed än förhåller sig, vittnar skildringen om att 

den — eventuellt genom ett mellanled — härrör 

från Gustaf Arvidsson själv. Allt är sett genom hans 

ögon.» I NDL nämner O P Pettersson att dottern i 

ny by ggar familj en, Sara-Stina, långt efter moderns 

död och då hon sedan många år var gift och bosatt 

i Jämtland, 1872 återvände till Dåres för att besöka 

fadern och bröderna. Hon passerade därvid O P 

Petterssons hemgård i Lövnäs. »Men i Dåres blev 

hon ej varande mera än några få dagar. Hon fann 

både fadern och bröderna så likgiltiga för henne, 

och i övrigt fann hon Dåres mycket otrevligt och 

kom inom kort åter till min hemgård, där hon åter 

stannade kvar två nätter och en dag. Under vistelsen 

i min hemgård berättade hon om huru bedrövligt 

de hade haft det i Dåres, då hennes moder var 

borta på tiggarefärd och fadern samt hon och bröderna 

fingo bo tillsammans med korna i stugan av 

uppresta stockar, där de just ej hade annat att äta 

än lake och harkött.» 

Enligt Erland Bergfors var emellertid O P Petterssons 

huvudsagesman Petter Edman i Dorris, som 

han sammanträffade med då han omkring 1920 besökte 

byn, alltså samma uppgiftslämnare som Karl- 

Hampus Dahlstedt sammanträffade med 1943. O P 

Pettersson bodde vid detta tillfälle i Erland Bergfors' 

hem och Erland minns väl hans vistelse där. 

För moderna läsare ter sig möjligen O P Petterssons 

språk, som här naturligtvis återges ordagrant 

efter GB och NDL, tungläst och omständigt. OP 

Pettersson skriver själv om sin stil när han 1929 

överlämnar manuskriptet »Bönder och nybyggare 

inom Åsele lappmark» till Västerbottens läns hembygdsförening: 

»Det är avfattat på ett mycket underligt 

språk och dess innehåll är varken roande eller 

i någon mån uppseendeväckande: det innehåller 

allenast beskrivningar över primitiva levnadsförhållanden 

och referat av mer eller mindre enfaldiga 

bondetankar.» Karl-Hampus Dahlstedt ger i efterskriften 

till GB III en insiktsfull karakteristik av 

O P Petterssons skrivsätt. »Stilen i 'Gamla byar' har 

147

tnas 

Satta n 

sn^Blajkliden 

[den (Mors/iden). Eriksberg 

ett drag av muntlig berättelse. Påståendet kan höras 

egendomligt med tanke på de oformligheter, 

som författaren här och var kan göra sig skyldig 

till. - - - Det muntliga draget i 'Gamla byar' hänför 

sig emellertid främst till den högtidligt ålderdomliga, 

av äldre religiöst skriftspråk starkt beroende berättarstil, 

som tycks ha förekommit i Vilhelmina i 

äldre tid och som var författarens egen. O P Pettersson 

syns ha hört till den numera sällsynta bildningstyp, 

vars företrädare när de skriva tänka att 

de tala. — Det muntliga inslaget och de många 

dialektismerna i 'Gamla byar'peka på berättarstilens 

folkliga ursprung. Det gör på sitt sätt också 

den samvetsgranna omständligheten i framställningen 

med dess rättframma och högtidliga satsföljd; 

den vittnar om författarens allvar och vördnad inför 

det skrivna ordet. Och på samma vis rättfram 

och samvetsgrann är hans handstil, ehuru den i GB 

148 

' Akantjakk 

\ 1059 A 

Gamla Fjällboberg 

vVVM«\iju 

Tjockeln 

SVaVovL* 

Lilla 

Stalonbgt- 

Y\ö\Atvv\«i\ 

,.. Kroksiö 

Fjällböberq 

Skidbgt 

LY uA»\i'!\Y. 

li+lS' 

.„ fiWö&Al\j 

St. Stalonberget 

kalonnä: 

Fatsjöluspen 

Marsvik 

V 

'\486 

•Strömnä: 

iGranliden 

Rekanbgt_v/_ 

SVov Ylo^waw 

k . Dojnarnäs 

Vikennäs 

1937 ofta röjer, att den 78-årige författaren varit 

mycket trött.» 

För att underlätta förståelsen för särskilt en yngre 

läsekrets har vi kompletterat texten med teckningar 

som visar föremål, hus och arbetsförlopp. 

Att »Gamla byar» handlar om en bygd i Västerbotten 

är en ovärderlig tillgång för vår hembygdskunskap 

och för våra traditioner. För många senare 

mer och mindre dokumentära bygdeskildrare 

från Vilhelmina har »Gamla byar» säkert också varit 

både en inspirationskälla och en historieskrivning 

som måste motsägas, korrigeras eller kompletteras. 

Verket borde också fungera som en uppfordran 

till en ny systematisk hembygdsforskning, där 

man bygger en bro mellan den epok som »Gamla 

byar» skildrar och vår nutid, en beskrivning som 

kan genomföras bara om nu levande folkminnen 

räddas. Det är som vanligt bråttom!

Samen Olof Sjulsson, innehavare av lappskattelandet 

»Västra Malgomajlandet», ansökte 1836 om att 

få anlägga ett nybygge. Det var inte ovanligt att 

lappskattelandens innehavare på det sättet försökte 

hindra andra från att bosätta sig på de landområden, 

som de betraktade sig som rättmätiga innehavare 

till — men ofta hade de inte tid och krafter att 

fullfölja de villkor som knöts till nybyggesrätten. 

Den 27 augusti förrättades anläggningssyn av kronolänsmannen 

Eleazar Rhen, biträdd av nämndemän 

från Skansholm och Strömnäs. Angränsande 

landslappen Bengt Andersson var också närvarande. 

Den 17 februari 1837 beviljade länsstyrelsen tillstånd 

till nybygget. Nybyggaren erhöll 20 års fri- 

Nybyggaren i Dåres 

O.P. Pettersson 

het från skatt, men skulle under dessa år bygga och 

odla för ett värde av 13 riksdaler 16 skillingar om 

året och skulle inom tre år ha bosatt sig på platsen. 

I byn Djupdal fanns en nybyggarsame, Arvid 

Vaniksson, som hade en son Gustaf. När han gift 

sig efter flera år som dräng i byarna intill, begav 

han sig med sin hustru Ingrid Jonsdotter, också 

hon same, till Nora i Ångermanland. Där lärde de 

sig fiskaryrket och att »segla och kämpa mot havsvågorna». 

Men ett mord begicks i en av grannbyarna 

och Gustaf och Ingrid »greps av sådan rädsla och 

avsky» att de beslutade återvända till Vilhelmina. 

De fick överta Olof Sjulssons nybyggesrätt i Dåres 

och antogs även av länsstyrelsen till åbo, trots 

149

att socknemännen i Vilhelmina ställt sig avvisande. 

Vid första besöket på nybygget kom 

Gustaf underfund om att den föreslagna gårdsplatsen 

var olämplig. Han valde ett nytt ställe 

och kom våren följande år dit med sin hustru 

och de två äldsta sönerna Arvid och Jonas 

Gustaf. De rodde i båt efter »Storsjön», Malgomaj, 

upp i Jillesen. 

I båten förde de med sig en del arbetsredskap 

och det lilla de hade av husgerådssaker 

samt ett icke så litet antal nät. Mannen lade nu 

årorna i båten längs efter övre vrängerna (spanten) 

inne i båten, varefter han med hustruns 

hjälp stjälpte båten och lyftade upp den över 

sitt huvud och lät den sedan sänka sig ned, 

så att årorna blev liggande på axlarna, och nu 

kunde han obehindrad bära båten genom 

skogen från Storsjön till Stalonsjön. Mycket 

150 

Nybyggaren valde en ovanlig metod för att bygga sin första stuga. I stället 

för att timra gjorde han väggarna av stående virke, kanske fick han iden 

från lappkåtans eller från rittets konstruktion. Fort gick det och han kunde 

använda jämförelsevis klent virke.

ofta måste nybyggare bära båtar på detta sätt från 

en sjö till en annan. Bostad ordnade de till åt sig 

under kvistkronan på en storgran. 

Man grep sig an med att inrätta åt sig en stuga 

till bostad. Gustaf själv fällde smågranar, kvistade 

dessa, högg av dem till lämplig längd och täljde var 

och en av dessa späda stockar spetsig i rotänden. 

De två pojkarna fingo nu släpa fram dessa stockar 

till tomten, där stugan skulle uppföras. Stugutomten 

hade Gustaf Arvidsson redan förut röjt av och 

slätat till den väl. Nu stack han med sitt späda järnspett 

upp djupa hål i marken uti rader. Raderna av 

hål bildade en ganska vid fyrkant, vars långa sidor 

lågo i väster och öster och de kortare sidorna i norr 

och söder. I vart och ett av dessa hål trugade han 

ned den tillspetsade änden av varje stock, han hade 

huggit till. Stockarna drevos djupt ned i marken, så 

att varje stock blev stående rätt upp och ned, och 

alla stockarna sattes ned alldeles tätt intill varandra, 

så att täta väggar bildades av de stående stockarna. 

Stockarna i norra långväggen voro ett yxskaft längre 

än i den södra långväggen. I tvärväggarna voro alla 

stockarna lika långa som i norra väggen. Den norra 

väggen var vid pass fem alnar hög och den södra 

fyra alnar. Långväggarna gjordes omkring nio alnar 

långa och tvärväggarna vid pass sju alnar i längd. 

Sedan dessa väggar voro uppresta, ställde husbonden 

upp ställningar invid väggarna runt huset, från 

vilka han ledigt nådde upp till väggarnas övre kant 

eller väggbandet. Däruppe fästade han samman 

stockarnas övre ändar tätt vid varandra med vidjor 

och slåar, som han borrade fast i stockändarna. I 

tvärväggarna högg han av stockändarna, så att övre 

kanten av de väggarna blev jämnt lutande nedåt 

mot den lägre långväggen. Stockändarna upptill i 

tvärväggarna fästade han ock stadigt samman med 

vidjor och slåar. Sedan högg han till och klöv sönder 

ett stort antal späda stockar till klovar av nog- 

151

grant samma längd som längden mellan långväggarna 

och högg hak i klovarnas ändar, varefter han med 

Arvids och Jon Gustafs hjälp lade upp dessa klovar 

mellan långväggarnas väggband, så att de stödde sig 

mot långväggarna med haken. Dessa roteklovar lade 

man från tvärvägg till tvärvägg och hade nu rote på 

huset. Nu högg han och klöv till en mängd lika 

långa klovar som de förra till takved på huset, sedan 

man hade täckt taket med taknävrar. 

Redan innan Gustaf Arvidsson började sätta upp 

huset hade han och Ingrid och gossarna hållit till i 

björkskogen uti Stalonbergets västra sluttning, där 

det fanns rikligen av lämpliga storbjörkar att riva 

taknäver av. Där hade de rivit stor och präktig näver 

och burit den till närheten av stugutomten, där 

de bräckte nävrarna över elden i en brasa. De höll 

därvid näver efter näver med utsidan över elden 

så att näverrullarna rätade ut sig och bildade 

flata ytor, samt lade dem på varandra på marken 

till lager. Sedan lade de kubbar och stenar över nä- 

152 

verlagret, så att nävrarna skulle få pressas ut och 

bliva stadiga till dess man skulle lägga ut dem till 

nävertak på huset. Sedan ro tet var lagt på huset, 

skulle husbonden med gossarnas hjälp lägga näver 

och takved. 

Men på morgonen den dagen var hustru Ingrid högeligen 

gripen av missmod. Hon hade under natten 

legat och grubblat över huru eländigt de hade det 

på detta ställe, där de bodde, långt inne i skogen 

under en gran, på en mycket stenig backe och ej 

hade annat att leva av än den fisk, de för var dag 

fingo ur sjön. Det var knappast hon kom sig för att 

lägga fisk i grytan och sätta den över elden att koka, 

så att hon hade maten färdig att ätas då husbonden 

och gossarna kommo hem från sjön. 

Sedan man hade ätit kokt fisk till morgonmåltid, 

begåvo sig husfadern och gossarna till stugan, ty nu 

skulle man börja med att lägga nävertak ovanpå rotet 

i stugan. Gustaf Arvidsson skulle hålla till uppe 

på taket och gossarna skulle bära upp nävern åt ho-

Taknävret revs, bars i svega, bräcktes över eld och pressades i »näverio» innan det breddes 

ut över takets rote. För att det skulle ligga kvar lades takved över. Gamla tak hade 

normalt näver som vattentätt skikt. Men i stället för takved användes ibland torv. 

nom. Husfadern lade nu en rand av nävrar av vid 

pass två alnars bredd uppöver de svagt lutande roteklovarna. 

Med stor omsorg lade han nävrarna så, 

att en lämpligt stor yta av en näver blev liggande 

över kanten och sidorna av den förut lagda nävern. 

Sedan han hade lagt en rand av nävrar om vid pass 

två alnars bredd från södra långväggen till den norra, 

så gick han ned och bar från marken upp takvedklovar 

och lade dem över något mer än hälften 

av näverranden från långvägg till långvägg och började 

sedan lägga ny näverrand. 

När Ingrid var lämnad ensam vid elden, grep henne 

åter missmodet med stark kraft. Hon gick och 

satte sig på en sten, lutade ansiktet i händerna och 

grät, och satt så orörlig utefter dagen. När det led 

frampå dagen väntade husbonden och gossarna att 

få gå till eldstaden och äta fisk, men från eldstaden 

var ingen rök synlig. När det led mot aftonen hade 

husfadern med gossarnas hjälp hunnit lägga tak på 

mer än hälften av rotet i taket. De gingo då ned 

från taket och ställningarna och begåvo sig till eldstaden. 

Där satt husmodern orörlig på en sten med 

händerna för ögonen. Husbonden sade då åt henne: 

»Men nu måste du laga till någon mat åt oss; vi äro 

förfärligt hungriga.» Ingrid reste upp huvudet, kastade 

blicken omkring och såg att taket var lagt på 

stugan till hälften, då hon utropade: »Gud ske lov! 

Det ser ut som ett tak.» Nu repade hon mod och 

blev åter kvick och glad. 

153

Stugan fick sitt nävertak, dörr- och fönsteröppningar 

togs upp. Till eldstad samlade han lämpliga 

stenar och flata hällar, som fogades samman med 

ett bruk berett av seg lera, sand och vatten. Svårast 

var att åstadkomma murkåpan, som skulle samla 

upp röken. Den fick vila på kraftiga träslåar, som 

fogades in i den öppna spisens sidor, »murladen», 

och i hörnet vilade på en grov björkstolpe. 

Gustaf begav sig sedan till Strömnäs för att hämta 

en säck salt som han beställt. Där fick han också 

ett litet fönster och dörrgångjärn. Hos smeden i 

Rönnäs köpte han spjäll till spisen och en begagnad 

lie. Han kunde nu sätta in fönster och dörr i stugan. 

154 

puSåy 

Ny byggarstugan 

blev 7x9 alnar 

(ungefär 4x5 meter). 

Golv fanns 

bara utefter ena 

långväggen, där 

en bädd av starr 

blev liggplats. I 

hörnet vid dörren 

murades spisen 

av stenar och 

lera. 

Sedan slättäljde han några klovar på vedsidan 

och drog dem ini stugan och lade ut dem till ett vid 

pass tre alnar brett golv utefter stugans södra vägg. 

På detta golv skulle husets folk hava sina liggplatser 

om nätterna. Under dagarna skulle man ha att gå 

och röra sig på jordgolvet i stugan. Ini stugan satte 

han in några lämpligt långa träkubbar att sitta på, 

till dess han kunde hinna med att tillverka några 

säten till sittplatser. Ingrid tände en brasa i spiseln 

och det visade sig att skorstenen drog ut all röken 

på bästa sätt. Husbonden satte in det nya spjället i 

spjällöppningen i muren, där det fick sitta utdraget 

ur muren till två tredjedelar, så länge det milda 

sommarvädret varade. 

Ännu en natt, den sista, skulle man ligga under 

granen, ty ännu hade man intet sängfoder att ligga

på inne i stugan. Men följande dag skulle man slå 

sådant och bära in det i stugan. När man flyttade 

till Dåres, hade man fört med även en liten slipsten. 

Denna hade husbonden ställt upp i en slipstensstol 

invid en tallstam nära stugan. Man kunde där före 

nu slipa upp den lie, husbonden hade köpt i Rönnäs. 

Några räfsor hade husfadern hunnit tillverka, 

men intet liorv. Sedan man hade kommit från sjön 

nästa morgon, band husbonden upp lien med sin 

lierem på en stake, tog med brynet, och begav sig 

ned till en myr på bergsluttningen i följe med husmodern 

och gossarna, med räfsor i händerna. På 

myren växte lång och tjock starr, där husbonden 

på en kort stund slog ned en massa starrfoder, vilket 

husmodern och pojkarna räfsade samman till 

»bredor» eller höbäddar. Fodret skulle under dagen 

Framför ingången restes virke till 

ett försturitt och på stugans 

baksida till ett förrådsritt. 

I ritten förvarades mat 

och ved och de ägodelar 

som inte fick plats inne 

i stugan. 

få ligga och väl torka till aftonen, då man skulle 

räfsa det samman och bära upp det till stugan och 

lägga ut det där i bädd till sängfoder på golvet utefter 

väggen inne i stugan. 

Under dagen stod Gustaf Arvidsson vid sin hyvelbänk 

under snedtaket och arbetade ivrigt. Hyvelbänken 

eller »skruvsätet» bestod av en planka, som 

han hade ställt upp på två träbockar. Inga skruvar 

fanns i hans skruvsäte, men han hade tagit upp små 

fyrkantiga hål i rad utefter plankans mittlinje. I dessa 

hål kunde han sätta in stadiga björkpinnar, mot 

vilka det trästycke eller den bräda, han skulle hyvla 

av, kunde taga stöd. Denna dag satte han samman 

en vid bordskiva, i vilkens hörn han tog upp fyrkantiga 

hål, i vilka han kunde fästa in ändarna av stadiga 

bordfötter. Skivan och fötterna bar han ini stu- 

155

gan, där han kilade fast bordfötterna i bordskivan 

och ställde upp bordet frammanför fönstret. På aftonen 

bar han med räfsans hjälp flera fång torrt 

myrfoder ini stugan och lade foderfången på golvet 

utefter väggen. Denna afton flyttade man ini stugan 

och tog sin bostad där. Det mesta av de ägodelar 

man hade och fisktönnlarna fingo tillsvidare vara 

kvar under den stora granen. Nu hade man bra 

stuga att få bo uti och det var både nymodigt och 

härligt. Där skulle man kunna ha det bra. 

Sedan stugan var väl ombonad, tog sig Gustaf 

Arvidsson till att fälla ett antal mycket grova träd, 

vilka han högg av till stockar och klöv och kilade 

sönder dem till breda klovar, vilka han täljde ganska 

släta på vedsidan; men blott grovt och ej så mycket 

på barksidan. Även fällde han granar med mindre 

grova stammar och klöv och täljde av dessa något. 

Med gossarnas och husmoderns hjälp släpade 

husbonden dessa klovar dels till stugans västra tvärvägg, 

dels till stugans norra långvägg. Klovarna reste 

han med den hjälp, han kunde erhålla av sina arbetskamrater, 

upp mot tvärväggen och långväggen 

i stugan. Först restes de breda klovarna snett lutande 

mot övre delen av väggarna och fördes tätt intill 

varandra. Ett rum bildades mellan klovarna och 

väggen, och det rummet var rymligt. Vid tvärväggarna 

reste man klovar mot de förut resta klovarna, så 

att en tätvägg bildades. I södra tvärväggen vid stugans 

gavelvägg och i västra tvärväggen vid stugans 

norra vägg lämnades öppningar till dessa rum, man 

nu inrättade, vilka rum kallades ritt. över de lutande 

väggarna vid stugans gavelvägg lade Gustaf Arvidsson 

ut den taknäver, som hade blivit över, sedan 

han hade lagt nävertak på stugan, över nävern 

på rittets utsida reste han de smala klovarna, som 

han hade kluvit och täljt till. Väggarna i rittet vid 

stugans tvärvägg voro nu så täta att varken regn eller 

snö skulle kunna slå in genom dem. På väggarna 

i rittet vid långväggen lade han ej någon näver, men 

smala klovar reste han över fogarna mellan de breda 

klovarna. Detta ritt vid norra väggen skulle man 

använda såsom förvaringsrum för ved, så att man 

under vintern ej skulle behöva gräva fram veden ur 

snön. Rittet vid stugans gavelvägg var ej allenast 

ämnat till förstuga, utan det var det enda rum, där 

de kunde förvara sina tillhörigheter. Inne i rittet lade 

han på marken ett litet golv längst in, satte på 

156 

pinnar upp hyllor uppefter stuguväggen och satte 

slåar i stort antal från stuguväggen till den lutande 

väggen av klovar och i dessa klovar borrade han in 

pinnar, på vilka man skulle kunna hänga upp kläder 

och annat, som behövde hållas upphängt. Nu 

hjälpte husets folk varandra att bära fiskkärlen från 

gömman under granen till rittet och dit bar man 

allt annat, som man ägde och hade. 

Det var nu den tiden på sommaren, då man i alla 

byarna började med iver slå och hässja vinterfoder 

åt sina kreatur. Men i Dåres hade man inga kreatur 

att slå åt, och ingen utväg hade Dåresfolket att förvärva 

sig några sådana och behövde därför ej börja 

gå på slåtten. Gustaf Arvidsson tog sig till att bryta 

upp stubbar och stenar och rensa bort alla granoch 

björkbuskar, som stodo i stugans närhet åt alla 

håll och släta till marken, så att vallhö och blommor 

skulle kunna få börja växa upp kring stugan. I 

det arbetet voro Ingrid och gossarna honom ivrigt 

behjälpliga. Det arbetet tog blott ett par dagar. 

Sedan ställde sig Gustaf Arvidsson under snedtaket 

och började tälja, hyvla och snickra. Från skogen 

hade han burit hem laggved ur stammen av en 

stor rätkluven torrgran, och bräder hade han förr 

täljt till ur granklovar. Han laggade nu en stor så 

och ett par byttor. Den stora sån bar han ini stugan 

och ställde den i vrån mellan dörrväggen och golvet 

utefter södra långväggen, och gossarna fingo i uppdrag 

att bära sån full med vatten. De hade i gården

en lämpligt stor vattenskopa av vril att hänga på 

såns öra. I en stuga måste man hava vattenså och 

vatten i den ständigt, så att man ur den kunde hämta 

vatten i grytan och där dricka, då man kände sig 

törstig. Sedan tillverkade Gustaf Arvidsson ett 

halvt dussin korta säten, lagom höga att sitta på. 

När dessa voro färdiga och inburna i stugan, fick 

man bära ut kubbarna ur stugan, utom den grövsta 

kubben, vilken han ställde vid änden av hyllorna på 

väggen mellan dörren och spiseln. Den kubben skulle 

få vara stugans huggkubbe. De utburna kubbarna 

klövos till ved och kastades in i vedrittet, men den 

veden skulle man icke bränna av under sommaren, 

ty under den tiden skulle man uteslutande bränna 

raskved: kvist och kubbar, som man för varje tillfälle 

samlade samman i skogen och bar hem. 

Men Gustaf Arvidsson menade att nu borde de 

gripa sig an med att taga upp en åker, så att de kunde 

få sätta ut potatis på åkern nästa vår, ty lätteligen 

skulle han kunna få bekomma litet utsädespotatis 

i byarna nere vid Storsjön. Men illa rustad 

med redskap för detta arbete var man. De hade ett 

litet svagt järnspett, en jordyxa, två små gräv och 

träskovlar utan skoning med järnplåt. Men de började 

i alla fall med att taga upp åker i backsluttningen 

ett stycke nedanför stugan i söder. På åker- 

marken stodo flera, mycket stora gamla granar, 

som ej skulle vara lätta att få bort med sina rötter. 

Alla i stugan skulle vara med i åkerarbetet. När husbonden 

hade tagit bort torven av en åkerfåra så var 

under torven god bergjord. Men när man började 

gräva upp denna befanns, att under det tunna mulllagret 

var ideligen sten: mest små sten men ock stora 

stenar, som lågo djupt nere i marken. Man arbetade 

ivrigt i åkerbacken, men när kvällen kom, och 

man skulle på sjön för att sätta ut näten, hade man 

icke hunnit med att taga upp mera än en enda åkerfåra 

av vid pass tolv alnars längd. 

Gustaf fann senare en plats med bättre åkerjord 

och bestämde sig för att så snart som möjligt flytta 

gårdsstället och att där timra ordentliga hus. Men 

med detta ansåg han sig inte kunna börja förrän 

följande sommar. 

Han ägnade sig nu åt att förbereda vintern. Han 

tillverkade dragkälkar och björkskidor åt alla i familjen 

och med pojkarnas hjälp brände han en liten 

tjärdal för att få tjära att smörja kängskorna med 

och för att tjära båten. Mycket tid gick åt till fiske 

både för de dagliga måltiderna och för att man 

skulle torka och salta fisk för vintern. 

157

Fisk var nybyggarnas viktigaste mat. Den fångades mest 

med nät, som torkades på giststolpar vid stranden. 

För vinterns behov fläktes och lufttorkades fisken eller 

saltades den i tunnor. 

Fisksjön var nybyggarens åker och äng 

Det gällde för dem att varenda natt hava näten utsatta 

i sjön, ty den fisk de fingo på näten varje morgon 

var det enda de hade att livnära sig med. 

På kvällen rodde Gustaf Arvidsson därför ut på 

sjön och lade ut näten, och på morgonen rodde han 

ut och tog upp näten. Den fisk han hade fått, stack 

han upp på en stor grenklyka. Innan han gick upp 

till bostället, så satte han upp näten på de nätgistor 

han hade satt upp nere vid sjöstranden. Nätgistorna 

voro tre och en halv aln långa granoch björkstänger, 

i vilkas toppändar satt en några tum lång avhuggen 

kvist. 

Husbonden kom nu hem och bar på en grenklyka 

två storstenbitar, en röding och två sikar. Han 

sade att sjön ännu var så flo, hade högvatten, så att 

man ännu kunde få blott litet fisk. 

158 

Medan husbonden och sönerna arbetade med 

husbygget, sysslade matmodern med att göra upp, 

rensa, fisken. Alla fiskar fjällade hon och tog sedan 

ut tarmarna och ganen, gälarna, ur fiskarna. Alla 

fiskarna utom storstenbitarna eller laxarna, såsom 

man vanligen kallade dessa fiskar, skar hon av i tre 

stycken och kastade styckena i kokgrytan. Uti laxarna 

skar hon ett så djup snitt efter ryggbenet längs 

fisken att snittet nådde nästan till skinnet på fiskarnas 

rygg och vek sedan ut köttflaken åt sidorna, så 

att varje fisk blev mycket bred. Hon hade flakat de 

båda fiskarna. Därefter skar hon till två björkpinnar, 

så långa att de skulle nå tvärsöver var och en 

av de flakade fiskarna, och båda ändarna på dessa 

pinnar skar hon spetsiga, och innanför spetsarna 

skar hon in ett litet hak i veden. Stickans ena spets

stack hon in i bukköttet i en fisk, töjde ut fisken 

på bredden och stack in den andra spetsen i köttet 

i andra sidan av fiskflaket. Stickan tjänade såsom 

en spita, som höll ut fisken på bredden. När hon så 

hade spitat ut de två stora fiskarna, stack hon upp 

ett hål genom fiskflaken innanför fiskarnas stjärtar, 

gick med dessa till en stor björk och skar av ett par 

späda kvistar i björken och stack upp vardera fisken 

på den avskurna kvisten genom hålet vid fiskens 

stjärt, och nu hängde de två stora fiskarna i björken, 

där de av solen och vinden skulle få torka till torrfisk. 

Redan innan kvällen hade dessa fiskar blivit 

så hårda i ytan, att flugorna icke kunde spy, lägga 

ägg, i dem. 

När man började få torrfisk, skulle man hetta 

upp torrfiskar på glöden och äta smör till den fisken. 

Men näten kunde denna tid au året också användas 

på ett annat sätt. När Arvid en afton rodde 

med sin far på Stalonsjön för att skjuta sjöfågel undersökte 

de förutsättningarna för att »vasa gäddor». 

Arvid fick ro in i flera vikar, där fjolårsstarr 

stack upp topparna ur vattnet, ty inne i sådana vikar 

skulle man, medan floden i sjön stod hög, vasa 

gäddor, dvs stänga utanför starren med tredubbla 

lag av nät och sedan ro omkring inne i starren och 

därifrån skrämma ut de gäddor, som stodo inne i 

starren, så att de begåvo sig ut mot sjön och under 

den färden fastnade i näten. Så länge högvattnet 

stod kvar i sjön, skulle man under solskensdagar 

vara ute en del av dagen och fånga gäddor på detta 

sätt. 

Ett avbrott i höstens arbete blev Mikaelihelgen 

då Ingrid fick fara ned på kyrkhelg i Vilhelmina. På 

återvägen handlade hon mjöl — på kredit — i Strömnäs. 

159

Flakar, brannar och järvbåsar 

Efter helgen höllo sig Gustaf Arvidsson och pojkarna 

dag efter dag i skogen. De ställde där upp flakar 

och brannar utefter ett vitt von över kullar och 

bergtångar. Under stora granar, vid myrstackar och 

på renvägar satte de upp gillren, och en oräknelig 

mängd fågel skrämde de upp. Man märkte att det 

var ett gott fågelår, detta år. Men icke blott åt fåglar 

gillrade man. Gustaf Arvidsson tillverkade också 

ett antal rävsaxar och ställde upp dessa i marken på 

lämpliga ställen. Till sist tog han sig till att sätta 

upp järvbåsar. Att ställa upp en sådan tog mycket 

arbete och mycken tid, ty i en järvbås måste man 

först och främst sätta upp två väggar i bredd på 

mer än en alns avstånd mellan väggarna. Han hade 

med sig timmernavaren och borrade hål i stockarna 

och fästade upp dem på varandra med grova pinnar 

160 

Gråfågel fångades i enkla stockgiller, eller flakar 

av flera hopfogade stockar som hölls uppe 

av tredelade gilleranordningar, gillerstickor. 

När fågeln tog betet, som var fäst på den långa 

gillerstickan, föll stocken eller flaken ner och 

klämde fast fågeln. 

i navarhålen. Sedan inrättade han en lång och tung 

flake av stockar, vilken hade lika bredd med rummet 

mellan de två väggarna. Sedan skar han till gillerstickorna. 

Flaken lades in mellan väggarna. Sedan 

fingo pojkarna hålla upp ena änden av flaken, 

under det att deras fader satt under flaken och 

knöt fast en fisk och ben ur fåglar i den långa gillerstickan 

och ställde samman de korta gillerstickorna, 

som skulle hålla änden av flaken mera än en aln 

ovanpå marken. Först sedan husbonden hade rest 

sig, fingo gossarna släppa änden av flaken. Denne 

stod nu uppgillrad, och man hade att hoppas, att 

en järv skulle komma till flaken och krypa in under 

den för att äta upp fisken och gnaga och rycka i de 

fastknutna benen, då flaken skulle falla över järven 

och klämma fast honom så hårt mot marken, att

Järvbåset bestod av en kraftig 

stockflake uppgillrad mellan 

två väggar, där järv en stängdes 

inne när han rörde vid 

betet och utlöste gillret. 

Rävsaxen, eller rävtanan, 

hade en springa där räven 

fastnade med tassen när 

han hoppade efter betet, 

som var fäst på ena saxskänkeln. 

i ' I 

han icke kunde komma sig undan flaken, utan ligga 

och dö där, så att Gustaf Arvidsson skulle få taga 

djuret såsom god fångst när han kom för att vittja 

järvbåsen. På rävsaxarna skulle han ej sätta upp sura 

fiskar till agn, förrän snö hade fallit till stort 

djup. Skogen var rik på fågel och sådan fångade 

man hoptals i flakarna och brannarna. Icke en enda 

fågel sköt Gustaf Arvidsson, så länge flakarna 

och brannarna ej voro översnöade. Blott en del av 

denna fågel behövde man plocka och använda till 

mat. Alla övriga fåglar hängde man upp under den 

stora granen, där man hade bott och legat till dess 

man fick flytta in i stugan. Till dessa fåglars skydd 

reste man upp ett tätt ritt av stänger runt granen. 

161

Till lakastutar 

använde man 

pärtor, som 

klövs till av 

tallvirke. 

Lakastutar och lakakrokar 

Men inte bara lax, sik och gädda var viktiga för hushållet. 

Också laken spelade vintertid en viktig roll 

för nybyggarnas matsedel. Men för att fånga den 

måste Gustaf Arvidsson tillverka »lakastutar». 

Sedan Gustaf hade ätit morgonmålet, tog han 

yxan och gick till skogs och begav sig till en myr 

öst om berget vid Dåres. Han hade i närheten av 

myren sett en ofantligt stor torrtall med lång kvistfri 

stam. Han hade varit till tallen och huggit lös 

spånor ur stammen och sett att veden var fullkomligt 

rätvedig. Nu högg han ned den stora tallen och 

uti dennes rotände högg han lös ur stammen tre 

kubbar av en och en halv alns längd, varefter han 

högg lös två kubbar av mer än tre alns längd. Ur de 

korta kubbarna klöv han med hjälp av en tunn kil 

lös bräder av en och en halv tums tjocklek. De 

162 

Granrötter skavdes 

med knivbaken till 

bindtågor, som man 

band samman lakastutarna 

med. 

långa kubbarna klöv han sönder i fjärdedelar, och 

reste upp dessa klovar mot en granstam. Sedan gjorde 

han sig en stark svega och lade bräder i denna till 

en tung börda, tog bördan på ryggen och bar hem 

den och gick sedan efter en börda till. Sedan han 

hade burit hem bräderna, gick han åter till skogs 

och tog sig före att på ett ställe, där marken icke 

var stenbunden så mycket, rycka upp större och 

mindre granbuskar ur marken. Invid buskens stam 

och vid rotgrenarna skar han lös alla rottågorna och 

drog sedan upp tågorna ur marken. En mängd tågor 

drog han upp och lade samman dem i en grov knippa 

och bar hem dem till gården, varefter han gick 

att lägga ut näten. Följande dag satt han utanför 

stugan och beredde tågorna. Han tog tåga efter tåga. 

Denna lade han på knäet, satte knivbaken mot 

tågans rotände, klämde hårt till med knivbaken och

drog tågan varv efter varv under knivbaken så att 

tågan blev väl befriad från bark och mycket mjuk 

ved. I detta arbete satt han hela dagen ända tills tiden 

var inne för honom att fara på sjön. Innan han 

steg upp från arbetet, ringlade han samman alla beredda 

tågor till en tjock tågbunt. Följande dag, sedan 

han hade kommit från sjön, stod han vid sin 

stock, som han använde till hyvelbänk. Han tog en 

av de tallbrädor, som han hade burit hem från skogen, 

reste upp brädan vid hyvelbänken och klöv 

med kniven ut böljan till en spjäle ur brädan, stack 

in i knivskåran en tunn bred kil och kilade lös spjälan 

en handlängd nedåt, varefter han fattade med 

handen i spjälstycket och drog lös spjälan ur brädan 

ända ned till brädans nedra ände, och hade då 

i handen ett träband av mer än en och en halv alns 

längd, nära två tums bredd och med en tjocklek 

mindre än tjockleken på en knivbake. En sådan 

tunn spjäla kallas en pärta, och att tillverka sådana 

pärtor kallas att riva pärtor. 

Till sist sorterade han ut alla pärtor, som voro 

alldeles hela och jämna i kanterna, och lade dem i 

hög på marken. Alla de mindre välformade pärtorna 

lade han samman i en stor knippa och bar den 

till förstugurittet och reste upp den vid inre väggen. 

Dessa sämre pärtor skulle man använda att lysa sig 

med under de mörka höst- och vinterkvällarna och 

morgnarna i stugan och ute i ritten. När Gustaf 

Arvidsson följande dag hade kommit hem med 

fiskknippena, gick han bort till dalen och högg och 

kvistade av några späda jolsterstammar. Vid stugan 

vek han till av dessa ringar, vida som tunnband, och 

fästade samman ändarna på dessa genom att vira tå- 

gor omkring ändarna och knyta samman tågändarna 

hårt. Sedan lade han pärtor på utsidan av en av 

ringarna och knöt fast varje pärta med en tåga. Sedan 

han hade så bundet pärtor runt ringen, så att 

öppningarna mellan pärtorna voro mindre än fingerbreda, 

sköt han in en andra ring innanför pärtorna 

och band fast dessa i ringen. Vidare satte han in 

en ring innanför pärtornas andra ände, och hade nu 

fått till något som liknade en tunna utan bottnar 

och med mycket glesa väggar. Sex sådana tunnor 

tillverkade han av pärtor. Därefter flätade han samman 

pärtor till fyrkantiga skivor och skar av dessa 

skivor till lämpligt vida bottnar för tunnorna, och 

flätade fast en sådan botten över ena ändöppningen 

i varje tunna. Han skar sedan ändarna på en hop 

pärtor spetsiga i ena änden och gjorde varje pärta 

så lång, att den skulle nå inåt tunnan en tredjedel 

av tunnans längd. Dessa pärtor knöt han vid pärtans 

tvärände fast på insidan av ringen i tunnans 

ena ände, så att pärtans spets var riktad inåt i tunnan 

och pärtorna lutade så i tunnan, att deras spetsar 

kommo så nära varandra att blott en ytterst liten 

öppning uppstod mellan spetsarna, och dessa 

lutande pärtor måste han fästa fast med tågorna ytterst 

stadigt och omsorgsfullt. Innan aftonen nästa 

dag hade han alla sex tunnorna färdiga. Han tillverkade 

nu ett långvidjerep, vilket han utifrån knäppte 

fast uti mellersta ringen i varje tunna, och i ytteränden 

av repen fästade han en bläkta, dubb, av ett 

slättäljt trästycke. Dessa tunnor, eller rättare ryssjor, 

som han hade tillverkat, kallades lakastutar. 

Bläktan i vidjerepet utvisade varest i sjön stutarna 

lågo nedsänkta, så att deras ägare lätt kunde finna 

Pärtorna binds till en cylindrisk tunna med löstagbar botten och konisk ingång. 

Lakastuten är färdig att läggas ut i fisksjön. 

163

igen dem, då han skulle vittja dem. Under det lakastutarna 

lågo på sjöbottnen, samlades lakar till dessa 

och kröpo in i dem. Då fiskarna kröpo inåt i stuten, 

så böjde sig pärtspetsarna undan åt sidorna, så 

att fiskarna lätteligen kunde tränga sig inåt förbi 

spetsarna. Men då fiskarna gjorde försök att komma 

ut ur ryssjan, var det dem omöjligt, ty pärtornas 

spetsar stodo hindrande i vägen och stucko 

dem, så att de nödgades stanna där de voro, till 

dess man kom och vittjade stutarna. På morgonen 

dagen därefter letade husfadern reda på en del långa 

och smala stensmillror, stenflisor, som man hade 

slagit lös ur större hällar. Dessa långa och smala 

stenflisor knöt han fast på ena sidan av varje lakastut. 

På var och en av dessa fastade han med späda 

tågor fast två eller tre stenar på sidan emot den, 

där vidjebandet var fästat. Inne i stugan tog han 

från en hylla fram en näverask, i vilken han hade 

förvarade ett stort antal stora lakakrokar. I övra änden 

av varje krok var en lycka, genom vilken man 

kunde sticka in änden av en lakarev och sedan knyta 

fast kroken vid reven, ty åt laken behövde man 

icke hava någon tafs fästad mellan reven och kroken. 

På alla lakarevarna knöt han fast krokar i revarnas 

ena ände. Ur de plockade fåglarnas kroppar 

skar han stora köttstycken ur brösten och låren. 

Dessa lade han på en bräda och skar till fingertjocka 

och halvfingerlånga små köttstycken, och dessa 

stack han upp på krokarna, varefter han lade revarna 

i redlig ordning i en näverryva. Sedan han hade 

ätit morgonmålet, lade han alla sex lakastutarna på 

dragsläden, satte fast huggyxan i slädbottnen och 

gick, dragande släden efter sig, ned mot sjön. Vid 

sjöstranden högg han en hop små björktelningar 

och lade även dessa på släden och begav sig sedan 

ut på sjöns is. Han hade under sommaren väl sett 

sig för, varest i sjön funnos stora vidder av gyttjebotten, 

över vilka vattnet ej hade större djup än tre 

till fyra famnar. På sådana ställen högg han upp genom 

isen så långa och breda hål, att en lakastut 

kunde sänkas ned genom hålet. Igenom sådana hål 

sänkte han ned alla lakastutarna på olika ställen i 

sjön. Stutarna sjönko till bottnen och drogo ned 

vidjerepen, så att endast dubbarna i repens ändar 

voro synliga över vattnet. Sedan lakastutarna voro 

utsatta, högg Gustaf Arvidsson upp små hål i isen, 

ej mer än högst en halv aln i fyrkant, och invid dessa 

hål högg han helt små och trånga hål. I dessa 

164 

små hål stack han ned rotändarna på de småbjörkar 

han hade på kälken. I vart och ett av de stora hålen 

släppte han ned en lakakrok och övra änden av reven, 

som höll kroken, band han stadigt fast uti 

björkbusken i det lilla hålet. När alla krokarna voro 

nedsatta, begav han sig med dragsläden till hemmet. 

Lakastutarna och lakakrokarna skulle få stå 

ute ett par dygn, innan han skulle vittja dem. Nästa 

morgon rullade husbonden samman några späda 

tågor och tog dessa med sig, varefter han for på 

sjön. När han kom till ett hål, vid vilket en björkbuske 

stod, högg han sönder den nybildade isen 

över hålet och drog upp lakareven. Med kroken 

följde en lake, som hade sväljt agnet och kroken. 

Gubben hade ej litet besvär med att taga lös kroken 

ur fiskens svalg. Det kunde hända att han fick 

skära sönder huvudet med ett längdsnitt, innan 

han kom åt att kunna taga ut kroken. Han kastade 

fisken på isen, där denna svängde sig än hit än dit, 

men blott sällan kom Gustaf sig för att döda fisken, 

som han hade dragit upp. På kroken satte han nytt 

agn, varefter han släppte ned kroken genom hålet. 

När han kom till ett hål, där en dubb stack upp genom 

isen, så högg han bort all is i det ursprungliga 

hålet och drog upp lakastuten med vidjerepet. Inne 

i stuten rörde sig flera lakar. I största hast skyndade 

Gustaf att knyta lös bottnen på lakastuten. Detta 

kunde lätt utföras, ty nere i vattnet hade tågorna 

som höllo fast bottnen ej frusit fast eller tillsamman, 

och de voro alldeles mjuka. Han stjälpte ur 

stuten på isen och lindade fast bottnen ånyo med 

tågorna, och sänkte sedan ned lakastuten till sjöbottnen. 

På detta sätt vittjade han alla krokar och 

lakastutar, och när han gick mot hemmet, hade 

han på dragsläden en stor knippa av stora och 

mindre lakar.

När isen på Stalonsjön var stark nog att färdas 

på, packade Gustaf Arvidsson sina fåglar i säckar, 

lastade dem på dragkälken och begav sig på skidor 

till Stalonnäs och därifrån med båt till Strömnäs 

för att sälja sin fångst. Han kunde nu betala mjölet 

som Ingrid hade köpt till Mikaeli. 

Fågeljakten fortsatte, men nu med andra metoder. 

När det var slut med att gillra fågel, så började 

Gustaf Arvidsson ränna och »skoga», jaga. Någon 

storskytt var han visserligen icke. Men det var så 

gott om fågel överallt på nära håll från gården, och 

fåglarna voro oftast spaka, ty de hade i denna trakt 

ännu ej blivit uppskrämda av böss-smällarna. Han 

fick därför skjuta fågel efter fågel, så att när han 

kom hem i skymningen på aftonen, hade han alltid 

ett knippa fåglar att bära. Ekorrar sköt han aldrig, 

ty för skinnet av dem kunde man ej få mera än fem 

eller sex skilling. Emedan han hade så litet förråd 

av krut och bly, ville han ej kosta skott på ripor 

och järpar, som han icke kunde få mera än tolv 

skilling stycket för. På samma sätt var det med orrhönorna. 

Han sköt därför allenast orrar och storfågel, 

tjädrar och röjor, tjäderhönor, ty för dem drog 

det bra med penningar, ty för orren och tjäderhönan 

fick han tjugofyra skilling och för tjädern kun- 

de han få hela riksdalern, och för mycket stora 

tjädrar till och med ännu mera. Men endast några 

av veckans dagar kunde han ägna åt jakt. Han måste 

ju också draga hem foder och ved, och att vittja 

lakastutarna och lakakrokarna tog hela dagen för 

varje gång han vittjade dem. Men en afton satt han 

och ordnade till harsnaror, och Ingrid snodde ysselar 

till snarorna. När Gustaf Arvidsson gav sig ut att 

gillra hare, anträffade han stora harstigar, harvägar, 

över nästan alla backar och dalar. Innan det började 

skymma om aftonen, hade han gillrat ut alla 

harsnaror han hade kunnat tillverka. Han vittjade 

harsnarorna två dagar i veckan och alltid hade han 

bössan med på sina vittjningsfärder, och sköt då 

även de fåglar han kunde komma åt. När han dessa 

dagar kom hem hade han två och tre harar och ett 

par fåglar med sig från skogen. Harsnarorna skulle 

han hava ute, ända till dess att det under vårvintern 

blev så blöt och lös snö, att gillerkäpparna ej kunde 

hålla sig upprättstående i snön. Bara husmodern 

hade hunnit med att sömma lappskor åt pojkarna, 

skulle husfadern följa dem till skogs, där han skulle 

lära och hjälpa dem att gillra ut ripsnaror, och dessa 

snaror skulle gossarna få stå för att vittja, ända så 

länge utefter vintern, som man fick sälja fågel. Husmodern 

satt en afton och övade upp båda pojkarna 

i konsten att av nättråd sno, tvinna, lagom stora 

165

ipsnaror och knyta lycka i ena änden av varje trådsnara. 

Någon »ripsträng», smal mässingsträng, hade 

man icke att göra ripsnaror av. 

Under sensommaren hade Ingrid och barnen hållit 

till i några sura rå österut vid sjön, där det var 

obegripligt gott om skohöstarr, och där hade de 

skurit skofoder i hela bördor och burit hem. Detta 

hö hade de hjälpts åt att kamma till skohö och lagt 

samman två och två »hällor», buntar, till halvpar 

och sedan knutit samman halvparen till par och 

hängt upp dessa i kåtarittet, så att nog hade alla tillräckligt 

med skofoder, skohö, att lägga i skorna under 

vintern, så att de fingo vara varma om fötterna, 

om än det var så kallt väder, att det smällde i knutarna 

utanför stuguväggen. Under några följande 

dagar var husfadern ute i sällskap med sina två gossar 

och satte upp riphag och gillrade ut ripsnaror i 

dessa. De togo gillrarevonet österut snett ned mot 

sjön och satte upp hag i alla dalar, där björk och vi- 

166 

Riporna gillrades i hag, avspärrningar av ris, där snarorna 

av tråd eller sträng var upphängda i öppningar. 

delundar förekommo. När de nådde till sjöstranden, 

gillrade de efter denna till bra långt västerut 

på sjön och sedan gillrade de tillbaka i dalarna till 

dess de närmade sig gården, då de rände hem. 

Vonet var ej längre, än att gossarna skulle hinna 

med att ränna efter det på drygt halva dagen, om 

de icke behövde lossa alltför många ripor ur snarorna, 

eller om de ej nödgades hålla efter några ripor, 

som hade sprungit bort med »ripkvisslorna», snarklykorna. 

För Arvid och Jon Gustaf var det en trevlig uppgift 

att vittja ripsnarorna och ordna till med snarorna 

och hagen, då det var vackert väder, synnerligast 

då solsken var rådande, medan de foro omkring i 

skogen. Men då det var så kallt att stickan kunde 

sprätta av sig själv, eller då det blåste iskall nordvästlig 

vind, var mulet och yrde snö, var det icke 

behagligt att vara ute. Att under sådana dagar vara 

barhänta, då de skulle lossa riporna ur snarorna och

0 P Petterssons kartskiss 

över »vonen», gillrarstråken, 

som användes av nybyggaren 

1 Dåres och hans söner. 

treJi 

C/jtZ yl^V^y-yî f /ÎsOV^ 

caM /roû ¿trîu+Oi+^t- 

¿Strö-****^ A 

167

sedan fästa snarorna i ordning i kvisslorna, var icke 

behagligt för dem. De darrade av köld, måste gång 

efter annan gnugga sig med snö i ansiktet för att 

icke där få frostskador, och i fingerspetsarna fingo 

de »nagelbit», sveda i fingerspetsarna, så att det var 

med möda de kunde hålla rännstavarna i händerna 

och bära med sig de ripor, som de hade tagit lös ur 

snarorna. Gossarna voro nämligen ganska dåligt 

klädda. Underst på kroppen hade de en ylleskjorta, 

men den var tunn och lappad, över skjortan hade 

de byxor, väst och tröja. Dessa plagg voro visserligen 

av vadmal, men de voro nötta och tunna och 

lappade med lapp vid lapp. Tröjan räckte blott ett 

kort stycke nedanför midjan. Inga underbyxor hade 

de under vadmalsbyxorna, och under västen hade 

de blotta skjortan. Var och en av gossarna hade 

en ganska tjock stickad yllehalsduk, vilken var så 

lång, att man kunde lägga den omkring halsen ett 

varv och sedan lägga dukens ändar över varandra 

överst på bröstet under öppningen i västen. På huvudena 

hade gossarna fårskinnsmössor, som voro 

så pass vida, att de kunde dragas ner över öronen. 

Om fötterna fingo de vara varma, ty de hade lappskor, 

och i dessa voro fötterna omvirade med skofoder, 

skohö. På benen hade de yllestrumpor med 

strumpfötter. Strumporna nådde till knäet och voro 

där fastknutna kring benen med fingerbreda 

strumpeband, men strumporna voro länge begagnade 

och mycket tunna och stoppade gång efter annan. 

Yllevantarna för händerna voro eländigt tunna 

och nötta. Icke hade man tillstymmelse till päls 

eller någon slags stor rock i gården, vilken gossarna 

kunde få hava på sig i det bitande vintervädret. 

Husbonden Gustaf Arvidsson hade icke alls bättre 

vardagskläder att gå uti än vad gossarna hade. Men 

han hade ett något bättre varv kläder att taga på, 

om han skulle begiva sig till kyrkobyn. Hemma hade 

han de vanliga vardagskläderna på sig även om 

söndagarna. Om än det var kallt och besvärligt för 

gossarna att vara ute och frysa, så hade de dock 

den tillfredsställelsen att få bära knippor av ripor i 

händerna till hemmet varje dag, de vittjade snarorna, 

men ofta voro gossarna så stelfrusna i fingrarna, 

då de strävade till stugan, att de blott med stor möda 

förmådde bära med sig sina ripknippen. När ett 

häftigt snöfall hade inträffat eller starkt yrväder hade 

varit rådande, följde alltid Gustaf Arvidsson gos- 

168 

sarna och hjälpte dem att sätta hagen och snarorna 

i god ordning. 

Under förejulsvintern lyckades Gustaf Arvidsson 

fånga tre rävar och en järv. Med dessa skinn begav 

han sig till Vilhelmina på skidor för att delta i kyrkhelgen 

till jul. Av handelsmannen fick han 19 riksdaler 

för skinnen och dessutom ett skålpund harsträng. 

I Dåres gingo vinterdagarna, den ena lik den andra. 

Ett par gånger kommo vid skilda tider ett par 

män från Eriks berg och Grytsjö till Dåres vid sin 

färd till byarna vid Malgomajsjön. Dessa män stannade 

en stund för att vila sig litet uti stugan i Dåres. 

De voro de enda främmande, som under denna vinter 

kommo förbi Dåres. Men det gick egentligen 

ingen nöd över Dåresfolket denna vinter. Mat hade 

de rikligen varje dag, om än mathållningen var enformig. 

Vid god hälsa voro alla i stugan, och kvicka, 

glada och vänskapsfulla voro de mot varandra. Alla 

tyckte sig hava det bra och tackade innerligt Gud 

för vad de hade och fingo. Så snart husfadern hade 

skaffat hem fågel och harar, så att köttet ur dem 

kunde räcka till för några dagar framåt, så var han 

och ofta pojkarna med honom uppe på berget, där 

han fällde timmerträd och högg till timmer, varav 

han ämnade bygga upp sin nya gård uppe på berget. 

Timmerskog var det ingen brist på. Timmerträd stodo 

tätt på det gårdsställe han hade utsett åt sig, och 

runt detta åt alla sidor. Han fällde träden och högg 

av dem till lagom långa stockar, vilka pojkarna 

fingo kvista av, då de voro hos honom uppe på berget. 

Barka av dem fick i regeln husfadern göra. 

När det led fram till tiden efter påsk blev det 

blidväder och därefter stark skare, nordvästvind 

och kallt både dagar och nätter. 

Tiden efter påsk var nog för många nybyggare 

och även många bönder »kråkmånaden», då de hade 

litet att äta för folket i gårdarna, och då de plågades 

av foderlöshet, så att de fingo arbeta nästan 

både dag och natt för att skaffa hem »fångfoder», 

nödfoder, att livnära kreaturen med, och då »for 

mjölken upp i kohornen», så att de knappast fick 

»vetskvätten», en liten skvätt vit mjölk ur sina kor, 

och det folket var då i en »farlig bända», i stor och 

farlig nöd. Men Dåresfolket redde sig väl under vå-

en, ty de hade en tönnel halv med saltfisk så att 

de svältade icke en endaste dag. 

När det led in i maj månad var det ständigt kalla 

nätter och nordvästvind från fjällen. God skare var 

det på snön och lätt att draga samman det timmer 

Gustaf Arvidsson hade huggit. Han rände omkring 

på bergen och letade efter tjädrarnas och tjäderhönornas 

parningsplatser eller s k tjäderhvin och anträffade 

ett par stora sådana parningsställen uppe 

på berg. På dessa ställde han upp trådsnaror och 

fångade i dessa tjädrar i så stort antal, att han vissa 

dagar fick bära hem hela bördor av tjädrar, som hade 

gått fast i hans snaror. Ingrid och gossarna hade 

rentav ett stort arbete med att plocka fjädrarna, 

rensa ur fåglarnas kroppar och skära lös deras bröst. 

Alla dessa tjäderbröst eller »fågelbröst» hängde de 

upp på pinnarna, som voro inslagna i stugans väggar 

utanpå, där fågelbrösten skulle av vårvädret få 

torka till torrkött. Även låren ur tjädrarna hängde 

man upp, ty man fick hem så stort antal fåglar, att 

man ej hann med att äta upp allt köttet som var 

kvar, sedan man tagit undan och hängt upp brösten. 

Meta röding under isen 

Den första färskfisken, sedan fångsttiden för lake 

var slut i mars, fick nybyggarna på mete. 

I sjön, där bäcken västerom gården mynnade ut, 

hade det börjat bildas en liten vak, och utanför den 

var det möjligt, att man skulle kunna börja meta 

under isen. Gustaf Arvidsson var väl kunnig i den 

konsten. Medan han var hemma i Djupdal hade han 

och hans fader legat och metat på isen uppe i tre 

sjöar på Blajkfjället varenda vår, och från den tiden 

hade han i sin ägo två metrevar med slantar eller 

svirvlar av koppar och med krokar, på vilka man 

hade vikit och sytt fast små stycken av rött tyg. Nu 

skulle han och Arvid ut att meta före soluppgången 

nästa morgon. Gustaf skar om morgonen lös kött 

ur en frusen lake, som hade fått ligga inne i stugan 

och tina upp under natten, och stoppade köttet i 

fickan, och sedan tog han yxan och spjutstaven och 

i sällskap med Arvid rände han till vaken utanför 

bäckmynningen och högg upp fyra hål i isen. Det 

var klart och kallt och röade starkt före soluppgången 

på himmelen. De två på sjön lade sig raklånga 

på isen, öste undan isen ur hålet med händerna, 

lade ansiktet tätt över vattnet och spejade efter 

rödingar. Nere i vattnet var det så ljust, att man 

kunde se bottnen och stenarna på bottnen och fiskarna, 

som simmade omkring i vattnet, ty ljuset 

trängde fram under isen från vaken. Båda hade 

släppt ned revarna genom hålen och lågo och drogo 

svagt i revarna, så att slanten med kroken skenade 

åt olika håll tätt ovanför bottnen. Arvid såg en 

röding komma mot kroken, men då den kom närmare, 

stannade den såsom för att bese kroken, men 

vände och simmade bort. Gustaf Arvidsson låg vid 

andra hålet och tittade i vattnet, som skimrade i 

alla färger, ty solen gick just nu upp över bergen i 

nordost. Bäst det var rusade han hastigt upp och 

drog upp metreven med långa, hastiga tag och en 

röding följde med på kroken i reven genom hålet i 

isen och blev liggande sprattlande på skaren ovanpå 

isen. Gubben lossade rödingen från kroken och 

kastade fisken hårt mot skaren, så att den blev liggande 

stilla. Fadern drog upp två rödingar till, men 

Arvid fick icke ett napp en gång. Han drog upp reven 

ur hålet och lät den ligga på isen, varefter han 

gick till hålet där fadern låg, och lade sig på andra 

sidan om detta och tittade ned i vattnet för att se 

efter, huru fadern drog reven, så att han fick den 

ena fisken efter den andra. Arvid fick ett fiskstycke 

av fadern och satte nytt agn på sin krok och låg 

länge och drog i reven, men rusade slutligen upp 

och drog upp en röding, och glad var Arvid. De lågo 

kvar på isen, till dess att solen hade hunnit ett 

stycke upp på himmelen, men några flera fiskar 

fingo de icke. Metaretiden för denna morgon var 

tillända. Man skar en klyka inne på stranden, stack 

fiskarna på den och rände hem. Matmodern blev 

mycket glad, då hon såg de vackra rödingarna. Nu 

skulle de denna dag få äta »farkenmaten», efterlängtad 

mat, och färsk fisk skulle de nog hädanefter få 

äta någon gång i sänder. Saltfisken var nog bra, och 

icke något att jämra sig över, men nog blev man 

fögan leds på den, då man skulle äta den dag efter 

dag och mål efter mål. 

169

Nya gårdsstället 

Man gick en »långvår» till mötes efter den första 

vintern i Dåres. Först i senare delen av juni var 

snön helt borta och sjön isfri. Högvattnet gjorde 

att fisket gav dåligt utbyte och det blev inte bättre 

senare under sommaren. På den lilla åkern satte familjen 

potatis som inköpts i Strömnäs. 

Sedan man hade satt den lilla mängden av potatis 

i landet, tog husbonden, husmodern och gossarna 

till att hjälpas åt med att bära fram hällar från åsen 

nordväst från den nya gårdsplanen. Att bära fram 

sten i tillräcklig mängd var ett arbete, som varade 

dag efter dag. Utav stenhällarna murade husbonden 

och pojkarna upp stenfot (grundmur) till stugan, 

som man skulle bygga upp på det nya gårdsstället. 

Han murade upp grundmuren en halv aln hög uppe 

på markytan och byggde upp muren till den längd 

och bredd, som stugan på den nya gården skulle hava. 

På stugans grundmur timrade Gustaf Arvidsson 

170 

samman knytningsvarv i stugan, och indelade stuguknytningen 

till förstuga, kök och förstugukammare. 

Sedan timrade han samman stockar till ett 

timmervarv innanför knytningsvarvet i stugan och 

högg ini detta varv fyra golvåsar: en ås utefter vid 

varje gavelvägg i köket och två åsar på lika avstånd 

mellan dessa åsar och åsarna vid gavelväggarna. I 

förstugukammaren och förstugan högg han in åsar 

i knytningsstockarna. Sedan fortsatte han att timra 

upp tre stockvarv på knytningsvarvet. Åter arbetade 

man med att bära fram stenhällar till grundmur 

under fähuset, vilken grundmur han ämnade mura 

upp i lika höjd som muren under stugan. Men under 

porten och ladan i fähusbygget lade han ingen 

grundmur, utan vältrade fram stora stenar till stöd 

under knutarna och väggarna i dessa hus. Sedan 

grundmur och knutstenar voro lagda under fähusbyggnaden, 

så timrade husbonden samman knyt-

Man bröt åker med 

spett, jordyxa, enkla 

gräv och träskovlar. 

För stubbar och trädrötter 

använde man 

långa hävstänger. 

ningsvarvet till fähusbyggnaden. Men Gustaf Arvidsson 

sade, att man nu med ens kunde lägga stenfoten 

till en bod, som han ämnade sätta upp på 

gården. Man fortsatte ytterligare att bära fram hällar 

och av dessa murade man upp en grundmur, 

som blott var några få stenvarv eller vid pass ett 

kvarter hög, och även på denna grundmur timrade 

husbonden samman knytningsvarvet. Detta arbete 

med att lägga grundmurar och börja timra på dessa 

hade tagit nästan all tid ända till mitten av sommarn. 

Visserligen hade man icke kunnat ägna varenda 

arbetsdag åt arbetet på nya gården, ty det fanns 

ock annat, om än obetydligt, som måste uträttas. 

Sedan man hade avslutat arbetet på det nya 

gårdsstället tog sig Gustaf Arvidsson till att i närmaste 

backen österom nya gårdsstället upparbeta 

åker. I detta arbete fingo gossarna och även husmodern 

bra mycket deltaga. Det var jämförelsevis ett 

lätt arbete att bryta upp åker i denna backe, ty där 

hade man obetydligt av sten att arbeta med. Den 

sten, man kastade upp på den nyupptagna åkern, 

buro pojkarna undan till västra åkerrenen och lade 

samman den där i små stenrösen. Men det som här 

vållade tungt arbete och fordrade mycken tid var 

de många friska stubbarna efter de stora granar, 

man fällt till timmer på backen. Dessa stubbar voro 

svåra att avlägsna. Man måste gräva mellan rotgrenarna 

djupt och bryta upp stockarna med långa 

hävstänger, och det var ett arbete, som tog både 

mycken tid och mycken kraft. De mindre träden 

och buskarna vållade ej stor svårighet. I åkerbacken 

höll man till under flertalet arbetsdagar. Innan hösten 

skulle man säkerligen hava tagit upp ett par eller 

tre kappland åker. 

På sensommaren inträffade två kallnätter, som 

förstörde potatislandet. Tydligt var, att en svår vinter 

väntade. Ingen från Dåres besökte kyrkplatsen 

till Mikaeli. Man förberedde sig i stället för höstjakten. 

Men »med sina goda fågelögon» såg Gustaf 

Arvidsson att det denna höst var mycket mindre 

fågel i skogen än förra hösten. 

171

En svår vinter 

I sina giller fingo fångstmännen nog fåglar, men 

blott i litet antal. Nog hade man tillräckligt av fåglar 

att plocka och använda till mat, men så mycket 

fågel var det omöjligt att få, att man kunde spara 

samman fågel till försäljning. Det var trångt om på 

alla vis denna sommare och höst: litet att få både 

ur sjön och skogen. Det såg ej ljuslett ut för dem i 

Dåres. 

Mycken tid tog det för husbonden och gossarna 

att sköta om näten i sjön och att två dagar i veckan 

gå och vittja alla gillren i skogen. Och dessutom 

höllo de till flera dagar i skogen, där de bröto upp 

och lade samman i högar tjärrötter. En rätvedig 

torrtall fällde husfadern och högg ur den till halvfamns 

långa kubbar, vilka han klöv sönder i trefingerstjocka 

bräder. Av dessa skulle han, så fort han 

fick tid därtill, klyva till pärtor, med vilka man 

skulle kunna lysa sig fram i rittet under de kolmörka 

kvällarna. Den övriga tiden man hade ägnade 

man åt arbete uppe på berget. Gossarna fingo, med 

all den kraft de hade, arbeta i åkerbacken. Husbonden 

själv ägnade sin tid åt den nya gården, där han 

i stugan timrade upp varv efter varv. Innan snön 

kom, hade han hunnit timra upp till fönsteröppningarna. 

Men snön kom tidigt denna höst och så mycket 

snö föll med ens, att den övertäckte brannarna och 

flakarna helt och hållet, så att i dem var ej mera att 

få denna höst. Men hararna sprungo upp stigar, och 

på dem satte Gustaf Arvidsson upp snaror och i 

skogen fick han skjuta fåglar, så att man i stugan 

hade både färsk fisk och fågel- och harkött att leva 

av. 

Men efter några veckors förlopp blev det stark 

köld. Stalonsjön frös och efter några dagar var isen 

på sjön tillräckligt stadig att gå på. Nu var det slut 

med att få äta färsk fisk längre, och sparsam fick 

man vara med den salta fisken, ty denna höst hade 

man saltad fisk blott i mindre än en halv tönnel, 

och obetydligt av torrfisk hade man. 

Litet av fågel och harar var det i' skogen denna 

höstvinter, och det inträffade gång efter annan, att 

Gustaf Arvidsson kom hem frampå aftonen utan 

att bära med en fågel eller en hare. Det tycktes som 

både fågel och harar hade flyttat bort från trakten 

kring Dåres. Man måste i gården ofta äta av saltfis- 

172 

ken till småpotatisen, som man kokade några nävfyllor 

av. Men då man så mycket måste använda sig 

av den salta fisken till mat, så avtog fiskförrådet i 

mängd på skrämmande sätt. 

Ingrid hade redan tidigt på hösten fått idén att 

bege sig på tiggarfärd nedåt landet för att förbättra 

situationen. När isen lagt och det i november blivit 

snöföre, fick hon låna häst och släde i Strömnäs 

och gav sig iväg. 

Gustaf Arvidsson och de två gossarna voro nu 

ensamma hemma i Dåres. Fadern rände i skogen 

nästan varenda dag och kom de flesta dagarna med 

någon fågel eller hare till mat åt gossarna och sig 

själv. Men bredvid det lilla man fick ur skogen måste 

man ock äta av den saltfisk man hade, men i slutet 

av november var det lilla fiskförrådet förbrukat, 

och man hade ej annat att leva av än det man erhöll 

från skogen och vattenvälling, som man kokade av 

den lilla mängd mjöl, som var kvar sedan förra vintern. 

Men under sista dagarna av november blev 

det mild väderlek och lössnö föll dagligen. Hararna 

upphörde nu att springa och gömde sig i videdalarna, 

och nu tycktes all fågel vara försvunnen ur skogen. 

En järv och två rävar fick Gustaf Arvidsson i 

rävsaxar och i en järvbås, men att anträffa en fågel 

stod inte till. Gustaf Arvidsson kom hem afton efter 

afton veckor igenom utan någon fångst i händerna. 

Morgon och afton mätte han till mjöl i en liten 

träskopa och av detta kokade han en gryta vattenvälling, 

av vilken gossarna och han själv fingo 

stilla sin hunger. Men då mjölet måste så mycket 

användas, minskade den lilla mjölmängden i säcken 

på oroande sätt, och slutligen fanns i säcken kvar 

blott helt litet av mjöl på säckbottnen. Husfadern 

tömde mjölet ur säcken i en bytta och mätte upp 

det med den lilla träskopan och då befanns det, att 

han kunde fylla fyra skopor med mjöl. Han sade då 

till gossarna att han följande morgon måste begiva 

sig till byarna vid Malgomajsjön för att söka anskaffa 

något, som de kunde leva av. Under de dagar 

han var borta, skulle gossarna koka välling av en 

skopa mjöl varje morgon och afton och stilla sin 

hunger med vällingen. På tredje dagen härefter sade 

han sig skola komma hem till gossarna och då skulle 

han hava mat med sig.

I Strömnäs fick Gustaf sälja de skinn han hade 

med sig, men han måste fortsätta till Skansholm 

för att få tag i mjöl och bröd, vilka denna vinter 

var svåra att få köpa. På återvägen började ett våldsamt 

oväder, som gjorde det omöjligt för honom 

att fortsätta hemåt från Strömnäs förrän på fjärde 

dagen. Det var långt lidet på förmiddagen då han 

nådde Stalonsjön. 

Från sjön kunde han se, att taket på stugan i 

Dåres satt kvar, men ingen rök steg upp ur skorstenen. 

Han kände sig fullt förvissad om, att gossarna 

hade svultit ihjäl under de sex dagar han hade varit 

borta. Men då han närmade sig stugan, såg han att 

gossarna hade varit ute och vadat i snön ett stycke 

nerefter skidspåret mot sjön. De hade tydligen varit 

ute för att se efter, om deras pappa syntes till 

nere på sjön. Han såg, att gossarna levde och hela 

hans varelse genomilades av outsäglig glädje. När 

han kom till stugan var vredet vridet på dörren. 

Han vred detta åt sidan och gick in. Iskallt var det 

i stugan och gossarna lågo i bädden väl insvepta i 

den gamla fårskinnsfällen. Men knappt hade han 

hunnit inom dörren, innan pojkarna voro på fötter. 

Han skyndade att knyta upp sin mjölsäck och taga 

fram en kaka bröd och ur den bryta ett litet stycke 

bröd och giva detta åt gossarna. Han vågade ej giva 

dem ett större stycke, emedan han fruktade, att de 

skulle bliva sjuka i magen, om de med ens fingo 

mycket att äta. Men inom kort flammade brasan i 

spiseln. Husfadern kokade en tjock vattenvälling i 

grytan, och av den fingo gossarna äta sig mätta. 

Under senare delen av vintern blev vädret åter 

bra och djurfångsten gav gott resultat. Under kallvintern 

förberedde Gustaf husbygget på nya gårdsplatsen 

genom att klyva stockar till golvplankor, 

till rote och takved. 

I mars återvände Ingrid. 

Ingrid berättade med iver om huru lyckligt det 

hade gått henne under hennes färd. Icke hade hon 

behövt färdas så vitt. Hon hade letat sig till storbondgårdar, 

herrskapsgårdar och prästgårdar, över- 

allt hade de visat henne den största vänlighet, då de 

hörde, huru eländigt hon hade det i sitt hem och 

att detta hem låg högt upp inne mellan fjällen, 

överallt hade hon fått gåvor av mat och kläder och 

annat. I somliga gårdar bjödo de henne att stanna 

kvar i gården ett par dygn. I två gårdar fick hon 

stanna kvar hela veckan, och allestädes uppmanade 

de henne att komma även nästa vinter, då de skulle 

ha varjehanda sammansparat åt henne. 

Men när det led fram mot kvällen sade Ingrid: 

»Du har ännu inte fått se allt, som jag har tiggt samman; 

det bästa har du ej fått se ännu.» Hon tog 

fram ur sin barm ett litet tygbylte. Klutarna i byltet 

vek hon försiktigt ut. Inom dem låg ett hopvecklat 

pappersark, som hon ock vek ut, och inuti 

detta låg en bunt av tio- och femriksdaler sedlar. 

Hon höll upp sedlarna och sade: »Dessa här har jag 

också tiggt ihop.» Hon räckte sedlarna till sin gubbe 

och sade, att han skulle räkna dem. Bunten innehöll 

sex tiokronorssedlar och fyra femkronorssedlar. 

»Men har du fått allt detta? » utropade Gustaf, 

nästan utom sig av förvåning. »I fyra rikmansgårdar 

fick jag tio riksdaler i varje gård, och i en 

prästgård fick jag tio riksdaler. De övriga penningarna 

har jag fått i småslantar och dem har jag växlat 

till mig sedlar för, men jag har också en del slantar 

kvar», sade hon under det hon tog fram ur sin 

kjortelsäck några riksdaler i tjugofyra- och tolvskillingsslantar. 

— »Det är, som jag sade, innan du for, 

att du har en obegripligt stor förmåga att vinna 

människors tillgivenhet och välvilja, och det är en 

stor Guds gåva.» 

Denna kväll voro de sex, som insomnade på bäddarna 

i Dåresstugan. 

Förberedelserna för husbygget fortsatte under 

våren. Tillgången på kontanter gav också nybyggarparet 

mod att köpa två kor för att få tillgång till 

mjölk. Gustaf och Ingrid såg ut dem i Strömnäs 

och överenskom om att få hämta dem i september. 

Det blev nu nödvändigt att samla vinterfoder 

och Gustaf Arvidsson tog itu med att tillverka lieorv, 

räfsor och en lämpligt stor slåtterskont. En 

dag i början av juli var slåttertiden inne. 

173

På slåtter 

Sedan husbonden hade kommit hem efter att hava 

vittjat näten, så fingo de båda gossarna draga 

den lilla slipstenen åt honom, då han slipade åt sig 

ett par långliar att slå med under dagen. Under tiden 

rensade Ingrid den fisk, husbonden hade kommit 

från sjön med och satte fiskgrytan över elden. 

Under slåttanden skulle Gustaf Arvidsson ej om 

kvällarna sätta ut mer än två tre nät, så att det 

skulle bli icke mer än kokfisken för dagen, som 

husmodern skulle hava att rengöra. De myrar man 

denna sommare skulle slå lågo så nära nybyggesgården, 

att man kunde gå till en myr på morgonen 

och gå till hemmet om kvällen. Man behövde ej 

tänka på att ligga i skogen vid ängarna, under de 

första somrarna. Ingrid lade i den enda kont de hade 

några torrfiskar och en näverask med litet smör 

i, och rände mjölk i en liten mjölkbytta med lock. 

Den fisk som blev över, sedan alla hade ätit morgonmålet, 

skulle hon linda in i en näver, från vilken 

man hade rivit av de yttre tunna hinnorna, som varje 

näver har i ytan. Hon hade rustat i slåtterskonten, 

ordnat till den mat man skulle få äta av under 

arbetsdagen. Det var lidet långt utefter morgonen, 

innan man var redo att gå på slåtten, denna första 

slåtterdag. Husbonden slängde den lilla konten på 

ryggen, tog två med en trasa omlindade liar under 

vänstra armen och liorvet och hässjhärvan i högra 

handen, och var redo att gå. Husmodern tog mjölk- 

174 

byttan i högra handen och de tre räfshärvorna i 

vänstra handen. Barnen skulle få gå »tommon», 

utan något att bära. I rad efter varandra bar det av 

för alla in genom skogen i krokar och svängar förbi 

nedfallna träd och stenbackar. Efter knappt en timmes 

gång nådde de fram till en bred och mycket 

lång starrmyra med flera myrhalsar. I backen invid 

»myrstaden», myrkanten, satte de ned konten och 

mjölkbyttan och reste den tredje härvan mot en 

gran. Gustaf Arvidsson började slå upp den ena lien 

på orvet, under det att de övriga satte sig på backen. 

Husbonden kastade den uppsatta lien på marken 

och satte sig, han med, tog upp järnpipan ur 

byxsäcken och rökte några bloss, varefter han gick 

ned på myren och började slå ett brett slag tvärsöver 

myren, och när han nådde andra »myrstaden», 

vände han med slaget och slog emot det förra slaget, 

så att en rygg av starrfoder lade upp sig mellan 

slagen. När han nådde åter till backen, började han 

ett nytt slag. Nu gingo husmodern och Arvid ut på 

myren och räfsade först höet från slagets båda kanter 

mot höryggen i slagets mitt, och räfsade sedan 

ryggen ett stycke framåt och bredde ut höet ur ryggen 

till början av en »höbreda». Början till många 

»forbredor» fingo de påbörja, innan de nådde till 

myrens andra kant. I slag efter slag skulle de räfsa 

höet, så att av detta bildades sammanhängande 

»forbredor», höbäddar, längs efter myren. Det var

lång och tät starr, som husbonden slog, vårföre räfsorna 

fingo göra forbredor med helt korta avstånd 

från den ena bredan till den andra. 

På en sådan bra vuxen myr som denna var det ingen 

konst att få samman mycket foder på kort tid, 

men fodret var här, som på alla myrar, vilka ej förr 

någonsin hade blivit slagna, uppblandat med en 

mängd »gamfönna», vissnad starr, från förra åren. 

Sådant myrhö, som hade mycken gamfönna, var 

»skrypt», odrygt, att »stilla», utfodra, kräken med 

under vintern. Man fick se till att man slog många 

hässjor av sådant foder åt varje kreatur, om höet 

skulle räcka till under vintern. Under det de tre arbetade 

på myren, höllo Jon Gustaf och lillflickan 

att börja med till i backen, där matkonten och 

mjölkbyttan hade fått sin plats. Men det drog ej 

lång stund om, innan de begåvo sig inåt skogen för 

att söka kåda. I ett par granar funno de »spännkåda» 

i sprickor på granarnas stammar nere vid marken. 

Där bröt gossen med knivudden lös större och 

mindre kådstycken. Varje stycke skrapade han av 

på ytan och stoppade styckena i munnen och tuggade 

dem till en seg massa. När han hade fått sin 

egen mun fullproppade med kåda, skrapade han 

stycken, som han gav åt systern, och hon tuggade 

ivrigt styckena till en seg massa i sin mun. Men 

spännkåda var ingen riktigt god kåda. Barnen gingo 

därföre uppefter grankullen och letade efter någon 

gran, på vilken de skulle finna den goda och mjuka 

»hackspitkådan». De gingo från gran till gran och 

sökte efter sådan kåda och till sist hittade de en 

gran, där sådan kåda stack fram ur granstammen 

som långa, gula spetsar ur »hackspitringarna». Men 

dessa ringar funnos på stammen högt över marken. 

Jon Gustaf klättrade försiktigt från kvist till kvist 

och nådde ringarna. Där behövde han ej bryta lös 

kådan med knivspetsen, utan han behövde endast 

bryta lös de gula spetsarna med handen, under det 

han höll sig fast i granens kvistar med andra handen. 

Men han hade ingen ficka på sina kläder att 

samla kådan i. Han måste därföre befalla sin syster 

att vara under granen och samla samman kådspetsarna, 

i den mån han släppte ned dem. Medan gossen 

var uppe i granen, hörde både han och hans syster, 

att modern på myren »kåkade», hojtade, åt 

dem, och de svarade med att kåka, de visste mycket 

väl, att modern hojtade åt dem, så att de ej 

skulle villa bort sig inne i den tjocka granskogen. 

När Jon Gustaf kom ned ur granen, såg han, att 

systern hade samlat samman på marken nedanför 

granen en hel liten hög av kådspetsar. Både han 

och systern togo ur sina munnar den kåda, som de 

hade där, och denna kåda klämde gossen mellan 

händerna, så att av den bildades två små kådkakor. 

Sedan fyllde de munnarna med hackspitkåda och 

tuggade den, till dess att denna blev riktigt mjuk 

och seg, varefter de togo ut den ur munnarna, då 

Jon Gustaf pressade ut den mjuka kådan mellan 

händerna. De lagade till sex sådana kakor och till 

sist stoppade de munnen full av den kåda, som 

fanns kvar på marken och gingo sedan åter till backen, 

där konten var. Kakorna lade de i skuggan på 

ett rotben under den stora granen i kontens närhet. 

När de kommo från myren till backen, skulle modern 

och Arvid få två kådkakor var av gossen och 

flickan, så att de skulle få hava kåda i munnen och 

tugga den, under det de gingo och räfsade. En kaka 

var behöllo Jon Gustaf och flickan för egen räkning. 

Det är egendomligt att komma ihåg, med vilken 

iver kvinnor och barn tuggade kåda i gamla dagar 

nästan från morgon till kväll under somrarna, 

och även under vintern, om man då lyckades få 

fatt på kåda. En kvinna satte icke litet värde på att 

få såsom gåva ett stycke eller en kaka kåda. I den 

gamla tiden hade blott en och annan enstaka person 

tandvärk. Man kan nästan misstänka, att den 

kåda man då tuggade, skyddade tänderna mot sjukdom. 

När Gustaf Arvidsson hade slagit ned gräset på 

vid pass en tredjedel av myren, lade han liorvet på 

axeln och gick till bäcken, där man hade matsakerna, 

hängde där upp lien högt upp i en björk och 

tog sedan yxan på axeln och gick till räfsarna och 

sade till dem, att de, sedan de hade räfsat upp »efterräfsen», 

det slagna fodret, som var utslaget men 

ännu icke räfsat, skulle komma till honom inne i 

skogen, för att draga hässjevirke utpå myren, och 

han pekade med handen ut de ställen på myren, 

där de skulle lägga virke till hässjorna, varefter han 

gick in i skogen. Där fällde han en del granar med 

helt smala stammar. Dessa kvistade han av och 

täljde av dem barken i tre ränder på varje stam och 

täljde varje stång spetsig i rotänden. Det var hässjestörar 

han först högg. Sedan högg han ned granar 

med lång, något grövre stam, kvistade av stammarna 

och barkade av tre ränder på var och en av dessa 

175

176 

o 

I / 

OAs. / / W 

fcrvOuMqjjcr- 

fret- c , fa/jum**, 

c^n^ypv-- 

B/^PU^CM^yh^ 

i&nfiurU.d',my, 

TiÂJj ~ 

iffr/joA^v t ^ t J K ^ 

fCtrjsjff^yk

n^sjtrvwjm^ 

SI-Csi^LstfjtWn, /ii^tfrrt^r-- 

stänger. Han högg sexton sådana stänger. Dessa 

skulle användas till hässjetroor, hässjestänger, i 

hässjorna. Vidare högg han späda stammar, på vilka 

han högg till en kvistklyka ett stycke nedanför varje 

stångs toppände, vilken han högg av, och dessa 

stänger barkade han på samma sätt som de förra 

stängerna. Till sist högg han lös ett fång björkvidjor. 

Räfsarna hade kommit till honom. De togo två 

eller tre stänger under vardera armen och drogo 

iväg med stängerna ut på myren. Arvid fick taga 

ett fång björkvidjor och bära dem ut till ett ställe 

där en hässja skulle resas. Husbonden själv tog en 

hel bråte med stänger och bar dem ut på myren. 

På ett ställe på myren skulle Gustaf Arvidsson sätta 

upp parhässjor, två hässjor efter varandra och i 

förbindelse med varandra. En tredje hässja skulle 

178 

han också sätta upp och den skulle vara en enkel 

hässja. Han trugade ned de spetsiga ändarna på två 

störar i par uti myren. Sedan stegade han upp vid 

pass fyra alnars längd utefter myren och satte vid 

änden av denna längd ett andra störpar med störarna 

stående i bredd och i samma riktning som störarna 

i första störparet. Till sist satte han upp det 

tredje störparet, så att längden på marken blev lika 

stor mellan alla tre störparen. Ingrid och Arvid hade 

dragit och burit fram längre och kortare stänger, 

av vilka husbonden lade »hässjebänken», golvet i 

hässjan. Därefter band han den. Därvid tvinnade 

han fast en vidja omkring och mellan de två störarna. 

Tre band tvinnade han in mellan störarna i varje 

störpar med ett avstånd mellan banden av vid 

pass något mer än en aln mellan hässjebänken och

nedersta bandet i störparet, och sedan med lika 

stort avstånd mellan de två banden ovanom det 

första bandet. »Hässjebanden» kallade man dessa 

band. Nu återstod endast att sätta hässjestöden i 

hässjan. Till stöd använde han de stänger, på vilka 

han hade huggit kvistklykor. Stödets ände med 

klyka sköt han in mellan störarna under översta 

bandet, så att klykan tog stöd mot stören, sköt 

fram stödet och slog med yxhammaren stödets 

nedra ände i marken. På samma sätt satte han ett 

stöd mot störparet på hässjans andra sida. Sedan 

han hade »stödat» alla tre störparen i en parhässja 

eller de två störparen i en enkel hässja, så voro dessa 

hässjor färdiga att taga emot det foder, man 

skulle bära fram och lägga i dem. Hässjetroorna lågo 

färdiga att insättas i hässjan på myren bredvid 

denna. Alla gingo till backen, där man hade matsakerna. 

Där tände man upp en eld, och Arvid spetsade 

till ett par björkkäppar, på vilka matmodern 

stack fast en torrfisk på spetsen av varje käpp och 

höll fiskarna över elden, där de fingo starkt upphettas, 

varefter varje spett riktades undan för undan 

åt dem, som sutto vid elden. Var och en fick 

en torrfisk att äta och ur smörasken fick han med 

knivudden taga litet smör och äta det till fisken, 

och var och en drack en skopa mjölk ur mjölkbyttan. 

Den som icke kände sig tillräckligt mätt av 

torrfisken, fick fortsätta med att äta kall kokt fisk 

ur näverknytet. Sedan de hade ätit, lade sig föräldrarna 

en stund raklånga på marken. Men vilan blev 

ej lång. Man skulle ut på myren för att hässja. Nu 

skulle även Jon Gustaf vara med i arbetet och bära 

med sig härva till myren. Han skulle taga upp »upptagen», 

dvs taga och till högarna bära det hö, som 

stannade kvar på marken, där husbonden tog upp 

höfången. Matmodern och Arvid började att räfsa 

samman det torra höet i bredorna till stora spetsiga 

högar. Utav en sådan hög formade husfadern till 

ett stort runt höfång på myrytan, lyftade upp detta 

med hässjehärvan på axeln och gick eller halvsprang 

med fånget till hässjan, där han lade ned 

fånget på hässjebänken. Mellan störparen i vardera 

hässjan kunde han lägga tre fång och på de stänger 

ur hässjebänken, som nådde utom ena störparet i 

hässjan, lade han ett fång. När han hade burit åtta 

fång hade han övertäckt hässjebänken i hela dess 

längd med höfång tätt invid varandra. Men över 

detta varv av fång lade han ett varv till av fång, och 

Lie med krag 

för att samla 

det glesa myrhöet 

i strängar 

och underlätta 

räfsningen. 

klättrade upp på höet och trampade samman det, 

varefter han lade en troa på nedersta bandet i vardera 

hässjan, och hässjade ett dubbelvarv av höfång 

på den troan och lade på detta varv andra troan 

och hässjade på den ett dubbelvarv. Därefter lade 

han in tredje hässjestången i hässjorna, och på den 

lade han tills vidare intet hö, utan gick till enkelhässjan 

och hässjade i den såsom i var och en av de 

förra hässjorna. När han hade alla tre hässjorna 

fylld med höfång, återstod att täcka hässjorna. 

179

Man hade lämnat kvar ganska mycket löst hö på 

myren invid hässjorna. Detta räfsade man samman, 

och av detta foder gjorde husbonden mindre fång, 

vilka han lade på den upp och ned vända kammen 

på hässjehärvan och lade upp fången på översta troan 

i hässjan. Dessa småfång kallades »takfång», och 

alla dessa fång tillsammans bildade taket på hässjan. 

På dessa takfång lade han en troa, och räfsade försiktigt 

av hässjorna utanpå så att de skulle se släta 

och vackra ut. I de hässjor, man hade hässjat denna 

dagen, hade man lagt tjugofyra fång hö, varför en 

sådan hässja kallades en tjugofyrafångshässja, och 

denna hässja ansågs innehålla en sommarskrinda hö. 

Åt en ko behövde man minst hava sex sommar - 

skrindhässjor om höet skulle räcka till under vintern. 

Men Gustaf Arvidsson, som icke hade varken 

vallhö eller halm att drygna ut myrhöet med, måste 

nog slå minst åtta sommarskrindor myrhö åt var 

och en ko. 

Gustaf Arvidsson och hans räfsare hade denna 

dag utfört ett riktigt storverk, då de under dagen 

hade »fått upp», hässjat upp, icke mindre än tre 

sommarhässjor, som alla voro »ändhässjor», hässjor, 

i vilka höfång voro lagda på stångändarna utanför 

hässjans ena störpar. Sent kom man hem på kvällen. 

Husbonden skyndade till sjön för att lägga ut 

180 

näten, och sedan husmodern hade mjölkat korna, 

gav hon kall fisk och mjölk åt barnen att äta, innan 

de skyndade att lägga sig. Nu hade Gustaf Arvidsson 

och hans husfolk att dag efter dag, vecka efter 

vecka hålla till på slåttermyrarna ute i skogen för 

att samla samman vinterfoder åt kreaturen. Endast 

under söndagarna fick man vara hemma och vila 

sig. Under den dagen läste husfadern med mycket 

hög röst predikan över söndagens text ur en postilla. 

Under slåttandtiden sågo Dåres-borna icke en 

enda person från en annan by. De som bodde i nybygget 

fingo trösta och roa varandra sinsemellan så 

gott de förmådde. Under denna sommare slog 

Gustaf Arvidsson och hans arbetsfolk endast de 

mest gräsbärande och släta myrar, som de anträffade 

i nybyggets närhet, och de arbetade med stor 

iver. Under en vecka med uppehållsväder slogo och 

hässjade de två och till och med tre hässjor om dagen. 

Men då det var flera regndagar efter varandra, 

fingo de ej upp en enda hässja. När de nådde fram 

till mitten av augusti, hade de slagit trettiotre sommarhässjor, 

och visste, att de nu hade fullt tillräckligt 

vinterfoder åt kreaturen, blott icke renarna 

komme under senhösten och gjorde skada på deras 

höhässjor. 

De första korna 

Man skulle till hösten erhålla kor i Dåres. Men ingen 

annan utväg hade man än att låta korna stå inne 

i stugan denna vinter. Man var visst icke ensam om 

att bo i samma rum som korna. Det var nog mer än 

i ett nybygge inom socknen, där man under de 

första nybyggareåren måste bo tillsammans med 

kreaturen. Gustaf Arvidsson hade nu att inreda i 

stugan även för kornas räkning. Man ansåg det 

lämpligast, att låta korna stå i var sitt bås vid mitten 

av södra långväggen. Man måste med anledning 

därav överflytta golvranden från södra långväggen 

till den norra. Under det Gustaf Arvidsson med gossarnas 

hjälp verkställde denna förflyttning, högg 

han av alla golvplankorna, så att det blev en öppen 

rand mark av mer än en alns bredd mellan spiseln 

och det smala golvet, vilket nu lades utefter den

norra långväggen. På änden av plankgolvet mot spiseln 

fästade han ett plankstycke, stående på kant 

tvärsöver änden på plankgolvet. Denna planka skulle 

hindra sängfodret att falla ned från plankgolvet 

till markranden mellan plankgolvet och spiseln och 

på samma gång vara till stöd för den kudde eller 

annat, som den liggande hade under sitt huvud. 

Även sedan golvplankorna blivit avkortade, fanns 

tillräckligt rum på detta golv för två bäddar, en vid 

vardera änden av golvet. Sedan ställde husbonden 

och hans medhjälpare upp båsladen till två vanliga 

båsar. Under det han arbetade med båsen, urholkade 

han ur en grövre stock en koränna lika lång som 

hela bredden på de två båsarna och lade in rännan 

uti hak i laden, så att rännan nådde utefter väggen 

genom de bägge båsen. I denna ho eller ränna skulle 

man hälla in vatten, som korna kunde få dricka 

av, så snart de kände sig törstiga. 

I marken utanför båsen lade husbonden in en 

gödselränna bakom båsen och förlängde denna ända 

till östra gavelväggen, så att man skulle kunna 

skövla fram gödseln i rännan ända till östra gavelväggen, 

och icke behöva bära gödseln från gödselrännan 

utanför båsen till gödselgluggen, då man 

lätteligen kunde spilla gödsel på jordgolvet. I väggen 

bra högt över gödselrännans ände högg Gustaf 

Arvidsson upp genom väggen en fyrkantig gödselglugg. 

Vid detta arbete gick han tillväga på samma 

sätt, som då han högg upp fönsteröppning i samma 

vägg. Till gluggen förfärdigade han en lucka, som 

var litet större i vidd än gluggen i väggen, och i väggen 

bredvid gluggen borrade och pinnade han fast 

upp och ned stående slåar, bakom vilka luckan 

kunde inskjutas, så att den tätt tillslöt gluggöppningen. 

När man ville öppna gluggen, var det bara 

att skjuta upp luckan mellan de stående slåarna 

181

och sedan lägga ned luckan på golvet, till dess den 

åter skulle skjutas in mellan slåarna och stänga till 

gluggen. Nu hade han byggt åt korna i stugan. Men 

under den tid korna komme att gå ute om dagarna, 

sedan de blivit förda till Dåres, kunde man omöjligen 

föra dem in och ut genom stugudörren till och 

från båsen, ty därunder skulle de lämna efter sig 

mycken orenlighet på marken inne i stugan och i 

rittet. 

Det var därför nödvändigt för husbonden att 

ordna till ett slags sommarfähus åt korna så länge 

Runt en stor gran byggde nybyggaren ett ritt som 

sommarfähus. I ett liknande ritt bodde också familjen 

innan de fick sitt hus färdigt. 

182 

de gingo ute på bete. Husbonden visste råd även i 

detta fall. På en mycket stor gran högg han bort en 

del kvistar längst ned. Sedan reste han av stänger, 

som han högg till, upp ett rymligt ritt runt granstammen, 

men lämnade en tillräckligt bred dörr 

mellan stängerna i rittets södra sida. Utanpå rittstängerna 

lade han ett tjockt lager av granris, så att 

rummet inne omkring granen var fullkomligt tätt. 

Lagret av grankvist var så tjockt att regnvatten icke 

skulle kunna tränga genom det till rummet innanför. 

Inne i rummet slätade han till marken väl på 

vardera sidan om granen och gick sedan till björkbacken 

nordost om kallkällan och skar där ned ett 

antal grova björktelningar, kvistade och skrapade 

dessa och vred dem till mjuka, böjliga vidjor. Utav 

två och två av de mindre vidjorna flätade han samman 

laband. Sedan vred han till två mycket grova 

och långa vidjor, sköt labanden genom öglorna i 

deras ena ände in på vidjorna, varefter han flätade 

fast de grova vidjorna omkring granstammen i rittet 

på sådant sätt, att ett laband kom att ligga på 

vardera sidan om granen. I labandens lediga öglor 

trädde han in trälgar (kreatursbindslen, flätade av 

vidjor, med öglor i båda ändarna), vilka kunde vara 

tillnärmelsevis lämpligt vida för kornas halsar. Sedan 

bar han och barnen in torr husmossa, som hade 

blivit över, då man drev stugans väggar, och som 

nu låg på marken nedanför stugan, ini rittet och lade 

ut den till tjocka, mjuka bäddar på vardera sidan 

om granen. På dessa bäddar skulle de två korna få 

ligga, då de voro fastknäppta inne i rittet. Till sist 

skar Gustaf Arvidsson och pojkarna ned en mängd 

långa, späda björktelningar med mycket löv på 

kvistarna, och lade samman dem på två och två 

björktelningar till mycket grova och långa lövkärvar, 

kring vilka Gustaf Arvidsson band samman ändarna 

av de långa vidjorna, som lågo under kärvarna 

och sammanfästade videändarna mycket stadigt. 

Dessa stora lövkärvar bar han till rittet och reste 

upp dem till dörr i rittets utgångsöppning. Kärvarna 

stängde tätt till ingångsöppningen. Den, som 

ville öppna dörren till rittet, hade att vältra undan 

kärvarna in på väggen av granbarr på båda sidor om 

dörren, och då man ville tillsluta dörren, hade man 

att vältra kärvarna i dörröppningen och se till att 

de väl stängde till denna öppning. Härmed hade 

husbonden ordnat till så väl han kunde för kornas 

mottagande.

Sedan förberedelserna för kornas mottagande var 

avslutade, fortsatte arbetet vid nygården med upptimringen 

av husen och med åkerbrytningen. Sedan 

korna tagits hem, var det dags att ta upp potatis. 

Denna höst gav potatislandet god skörd. 

Mikaelihögtiden var snart inne, men ingen från 

Dåres ämnade denna höst begiva sig till kyrkan till 

denna helg. Korna fingo gå ute en vecka efter Mikaeli, 

men då ledde man in dem i stugan och 

knäppte fast dem med trälgarna i båsen, där de tvä 

skulle stå bundna, till dess att marken åter grönskade. 

Till att börja med tycktes korna oroas av sina 

tvåbenta kamrater i stugan, men efter ett par dygn 

En samefamilj flyttar förbi 

Det hade från gammal tid varit så, att lappmatlag 

från Marsfjället hade haft sin »buförningsväg», flyttningsväg, 

efter Stalonsjön, då de buffrade, flyttade, 

med sina tillhörigheter nedåt landet. Något över en 

vecka efter det första stora snöfallet kom ett matlag 

lappar buffrandes utefter Stalonsjön och veko 

av från sjön och kommo körandes med sina dragoxar 

och ackjor upp till stugan i Dåres. Lappgubben 

kom in i stugan och frågade, huruvida han och 

hans folk kunde få låna hus i stugan. 

»Vi ha nog fasligt trångt här i stugan, men för en 

natt tör det väl gå», svarade matmodern. I hast 

kommo lappgumman och fyra barn, klädda i yviga 

muddar in i stugan och hälsade, varefter de slogo 

sig ned så gott de kunde så nära spiseln de kunde 

komma. Lappgubben och hans dräng voro ute och 

betslade av dragoxarna och samkade iväg med både 

dessa och alla lösrenarna uppefter berget norrut 

mot nordligare berg. När Gustaf Arvid såg, att lapparna 

ämnade släppa renarna uppe i bergen, greps 

han av stor ängslan: Han fruktade att renarna skulle 

hopa sig till hans foderhässjor i skogen, slå ned 

fodret ur hässjorna och trampa ned det i snön. Men 

intet kunde han säga, och intet var att taga sig till 

mot en sådan olycka. 

blevo de lugna och nöjda. Då man på morgonen 

tände eld i spiseln, reste sig korna och vände huvudet 

mot eldbrasan och tycktes hava stort nöje av 

att se på eldflammorna och känna värmen, som 

spred sig till dem från brasan. 

Gustaf Arvidsson och pojkarna höllo nu mest till 

i skogen om dagarna, där de ordnade med gillren 

för fåglarna, rävarna och järvarna. Mycken fågel var 

det i skogen denna höst, och fågelkött fick man äta 

i gården jämte fisk, men nu hade man både mjölk 

och potatis att äta till fisken och fågelköttet. Men 

man fick denna höst så mycket fågel, att man innan 

Malgomajsjön frös till, kunde ro till Strömnäs 

med en stor mängd fågel och sälja den där. 

Lappgubben och drängen kommo till stugan och 

där blev mycken trängsel, men det var något, som 

lapparna ej tycktes fästa sig vid. De buro in matsäckar, 

en träkagge, torkade lemmar renkött samt renskinn 

och fällar. Dessa bredde de ut över sängplatsen 

och slogo sig ned på de sängkläder de hade 

brett ut. Lappdrängen lade ett par hela renbringor 

i brasan uti spiseln, på det att det iskalla torra renköttet 

skulle få hettas upp. Lappgubben ställde 

fram en renblåsa, fylld med rensmör, och lappgumman 

bröt med kniven lös frusna klumpar av gompa 

ur kaggen och lade dem i en vid och grund skål. De 

stekta köttlemmarna högg lappdrängen sönder i 

stora stycken och delade ut styckena åt matlagets 

medlemmar. Dessa drogo upp sina slidknivar och 

skar lös stora köttskivor, skar i smörblåsan åt sig 

smörklumpar och åt smöret till köttet, och emellanåt 

tog man sig en klump frusen gompa och åt 

den till köttet. Mera kött lades i brasan och när 

måltiden var över, fanns ej annat kvar utav de stora 

köttstyckena än benen med litet kött kvarsittande 

här och där, och lapphundarna fingo dessa ben att 

gnaga på stugugolvet. Men lappgumman lånade den 

stora matgrytan och kokade den full med blodvälling, 

bar grytan utom förstugurittet och lät välling- 

183

en svalna något, varefter hundarna lockades ut, och 

fingo äta grytan tom. Efter måltiden gick den ena 

efter den andra av lapparna till vattenbyttan vid 

dörren och drack en mängd vatten, så att man fick 

gå efter vatten flera varv under aftonen, och en 

kraftigt flammande eld underhöll man i spiseln. 

Gustaf Arvidsson började tala tvekande och försiktigt 

med lappgubben och lappgumman om, huru 

behövligt det var för honom att få köpa några gångar 

»renbällingar», benhudar av ren, och några gångar 

rensenor. Lappgubben förklarade, att han hade 

nog av både bällingar och senor att sälja. Gustaf 

Arvidsson svarade, att det förstod han nog och fortsatte 

att det kostade nog för honom att köpa, då 

han för närvarande icke hade att betala det han 

skulle vilja köpa. Men nu svarade lappgubben, att 

han visste, att Gustaf Arvidsson var utav riktigt och 

ärligt folk, så att nog kunde han få köpa på kredit, 

vad han behövde, och han menade att Gustaf Arvidsson 

finge väl betala sin skuld åt honom, då de 

råkades till våren. Lappgubben gick ut till ackjorna 

och kom bärandes ini stugan med en mängd bällingar 

och sengångar och nu skulle Gustaf och hans 

hustru få välja ut, vad de önskade köpa. De valde 

ut två gångar oxbällingar och tre gångar »kälvbällingar», 

benhud av renko, och fyra gångar rensenor. 

Lappgubben sade sig vilja hava en riksdaler och 

tolv skilling för gången av oxbällingar, 36 skilling 

för gången av kalvbällingar och tjugofyra skilling 

för varje sengång. Gustaf Arvidsson bar in i stugan 

två stora fång starrfoder och bredde ut detta mellan 

kobåsen och tvärväggen, där man hade trågpinnarna. 

Sedan fodret hade legat inne en stund, bredde 

lapparna ut renskinn och fällar av renkalvskinn 

på höbädden, och på den bädden lade sig alla lapparna 

till nattvila. Till sist sköt matmodern igen 

spjället i muren, och sedan hade man det varmt 

och gott i stugan. På morgonen begåvo lappgubben 

och drängen sig till skogen och längre fram på morgonen 

kom hela lösrenhjorden strömmande förbi 

stugan på färd ned mot sjön. Efter renarna kommo 

de två lappmännen ledande med var sin rad av köroxar, 

och dessa bundo de fast i tvänne björkar. 

Medan männen voro borta, hade lappgumman och 

barnen ätit litet torrt renkött och smör, och både 

gumman och barnen hade ur de stora djurlemmarna 

skurit lös stora köttstycken och stoppat dessa i 

barmen innanför mudden för att hava något att 

184 

tugga på under dagen, då de började känna sig sugna 

av hunger. Lappmännen kommo in i stugan och 

åto i hast torrkött och smör, och även de stucko 

köttstycken i barmen. Sedan de hade ätit, togo de 

sängkläderna med sig ut och lade in dem i en ackja 

och började betsla på renoxarna och sätta en oxe 

framför varje ackja, och oxens ledrem knöt man 

fast i ackjan framför renoxen. Man ordnade till två 

långa rader av renoxar, och i vardera raden voro 

oxarna, utom den främsta, fästade vid den ackja, 

som renen skulle draga, och vid den ackja, som den 

hade framför sig. Inne i stugan stökade lappgumman 

med stor brådska ned allt, vad man tagit upp 

ur säckarna. Men en stor torkad renbringa stoppade 

hon ej ned, utan den skänkte hon åt husmodern 

som ersättning för det besvär, som lapparna hade 

vållat. Allt lades ned i ackjorna. De två yngsta barnen 

bäddades ned i var sin ackja. De övriga lapparna 

bundo på sig skidorna. Lappgubben rände ned 

mot sjön och började »gocka», locka, högt åt renarna, 

och drängen satte hunden på de renar som ej 

ville följa efter lappgubben. Denne rände främst 

och lösrenarna följde efter honom, och efter lösrenarna 

rände drängen och sonen i hundarnas sällskap 

och jagade på hjorden, och tätt efter denna 

ledde lappgumman den ena raden av dragoxar med 

ackjor, och omedelbart efter denna rad ledde lappfolkets 

dotter den andra raden av oxar, som drogo 

ackjor. Uppe vid stugan stodo alla, som hörde stugan 

till, utanför stuguväggen och sågo på, huru 

lappbuförningen skred iväg över isen utåt Stalonsjöns 

istäcke. Ingrid tog händerna för ögonen och 

började gråta. Men åter voro alla i stugan och voro 

i färd med att stöka undan efter lapparna. De lappar, 

som man hade haft till främmande, var alldeles 

ovanligt bra och rejält folk. Mycket vanligt var, att 

lappar kommo i nybyggarnas stugor och lånade hus 

där, men icke skall någon tro, att de ansågo sig vara 

till något besvär, och blott sällan hände det, att någon 

lapp räckte ut handen och gav något åt husfolket 

i stugan; de ville nog helst ha utan att vilja giva 

något, om än sådana lappar voro mycket välbärgade. 

Det blev nu mycket arbete för husmodern. Hon 

måste skynda på med att sno en mängd sensnören 

och bereda bällingarna och av dem sömma fem par 

lappskor, innan hon kunde begiva sig ut på den tilltänkta 

färden. Åt husbonden och sig själv skulle

hon sömma skor av oxbällingarna och åt barnen av 

kälvbällingarna. Det var en stor nåd, att hon kunde 

få sy lappskor åt barnen, ty hade hon icke fått utväg 

att så göra, hade barnen knappast sluppit ut ur 

stugan under vintern. 

Men nu måste Gustaf Arvidsson ut för att se efter, 

huruvida renarna hade skadat hans foderhässjor 

i någon större mån. Det visade sig, att renarna 

hade varit till många hässjor och i nästan varje hässja 

hade de gjort hål och gropar med nosarna och rivit 

ned litet foder, men då de icke hade anträffat 

någon »getklöv», vattenklöver, i fodret, hade de begivit 

sig bort från hässjorna. Hade getklöv funnits i 

hässjorna, skulle renarna hava rivit ned allt höet av 

hässjebänken och första hässjestången, bökat omkring 

fodret och trampat ned det i snön, så att man 

icke alls skulle hava kunnat taga vara på detta foder, 

utan det hade varit förlorat. Mycket glad var 

Gustaf Arvidsson över den stora lyckan, att han hade 

fått hava sina foderhässjor i fred. Det var många 

nybyggare, som fingo stort antal av foderhässjorna 

svårt skadade av renarna. 

Åter gav sig Ingrid på färd neråt landet. Gustaf 

Arvidsson avtalade med timmermän, snickare och 

smed i Strömnäs och Granliden om hjälp med att 

avsluta husbygget. 

I mitten av mars kom Ingrid tillbaka hem. 

Ersmäss, en märkesdag i maj 

Under veckan före »Ersmäss», Eriksdagen, den 18 

maj, blev det ett väldigt töväder och snön slog ihop, 

så att en och annan tuva stack upp genom snöytan. 

Det var nu alldeles ogörligt att komma fram på skidor 

i skogen, och Gustaf Arvidsson hade ej annan 

råd än att hålla sig hemma i stugan, så länge tön varade. 

Nu kunde man få vara glad över att man hade 

foder och ved hemma vid stugan. Men då tre dagar 

hade gått, slutade det att töa, himmelen blev klar 

och under natten blev det skarp köld. »Ersmässknarren», 

köldknäppen vid ersmässtiden, hade 

kommit. Om natten blev det så stadig skare, så att 

man skulle hava kunnat köra med häst på skaren 

var som genom skogen. Bäckarna hade blivit fulla 

av vatten under tövädret, och nu skuro de ut, istäc- 

ket över vattnet i bäcken bröts sönder och sköljdes 

bort, men alla större bäckar voro nu nästan alldeles 

oöverkomliga för det myckna vattnet i dem. Strax 

efter midnatt gav sig Gustaf Arvidsson ut på den 

starka skaren och rände till tjädervinen. Genom att 

snön så häftigt hade sjunkit ihop, hade hagen och 

snarorna där kommit i stor oordning, så att Gustaf 

ansåg det klokast att taga upp alla snarorna, ty han 

förstod att det hädanefter ej var lönande att söka 

fånga mera vinfågel. Men i del snaror anträffade 

han döda tjädrar. De hade gått fast i snarorna vid 

tövädrets början. Nu var det för denna vinter slut 

med att få fånga skogsfågel. 

Under de två dagarna närmast före Ersmässdagen 

var det åter slaskväder och blöt snö föll från 

himmelen. Det var ett bra väder, som bådade tidig 

vår och god årsväxt. Men omöjligt var det för husbonden 

att i sådant väder vara ute i snickeriarbetet. 

Men han och Arvid togo metrevarna och arbeta sig 

fram genom sursnön till bäckmynningen västerom 

gården. Vaken utanför bäckmynningen hade blivit 

mycket stor och vid. De två foro på isen utanför 

vaken och höggo hål i isen och lågo vid hålen och 

metade. Fisken var nu riktigt på taget och båda 

drogo upp röding efter röding. När det är sådant 

surt slaskväder, går det utmärkt bra att meta under 

isen, ty då ta fiskarna kroken ivrigt, och under sådana 

dagar går det för sig att meta under hela dagen. 

Men Gustaf Arvidsson och Arvid blevo alldeles 

genomblöta i kläderna och började frysa. De 

härdade ut i det längsta, men måste frampå dagen 

begiva sig till hemmet, men då bar var och en av 

dem en stor fiskknippa i handen. I stugan satte de' 

sig att börja med på spiselhällen för att värma upp 

sig framför brasan. Men då det där blev alltför hett, 

satte de sig på säten framför spiseln och vände alla 

kroppssidorna undan för undan mot brasan, till 

dess att deras kläder hade blivit varma och till det 

närmaste torra. Matmodern måste hålla till inne i 

stugan med arbetet att fjälla och rengöra all den 

färskfisk, som karlarna hade kommit hem med. En 

gryta, nästan fylld med färsk röding, satte hon över 

elden för att koka fisken till middagsmål. 

På ersmässdagen var husmodern tidigt uppe på 

morgonen, medan de övriga i huset ännu sovo i 

bädden. Husmodern var i färd med att koka kaffe, 

som hon hade bränt, då hon senast kokade kaffe 

för mer än tre veckor sedan. Medan pannan stod 

185

Under torven i en myr hittade nybyggaren lera. Leran blandades 

med sand och vatten i en lave och trampades mjuk och seg. 

och kokade hade husmodern öst grädde i gräddsnäckan 

och hämtat fram ett sockerstycke ur sin särk 

och ur detta med knivens hjälp och ett vedträ till 

hammare kluvit lös några små sockerbitar ur sockerstycket. 

Hon hade klarat av kaffepannan och 

satt och väntade att gubben skulle börja röra på sig 

i bädden. Efter en stund slog han upp ögonen. Husmodern 

slog kaffe i ena koppen, slog grädde i kaffet, 

och grep en sockerbit mellan andra handens 

fingrar och tog kaffekoppen i högra handen, gick 

fram och räckte honom koppen och därefter sockerbiten. 

»Länge sedan du sist fick kaffe på säng», 

sade hon skrattande åt sin gubbe. Men barnen vaknade 

i bädden och reste upp huvudena, och åt var 

och en av dem gav hon en sockerbit. Nu stod det 

ej länge på, innan alla voro på fötter och i kläderna. 

Gustaf Arvidsson gick och satte sig barfota framför 

spiseln. När han kom från bädden, bar han kaffekoppen 

i handen och ställde koppen på spiselhällen, 

och den fyllde husmodern ånyo och fyllde 

186 

även sin egen kopp och drack. När husfadern hade 

tömt sin kopp, slog husmodern i den tredje koppen 

både åt honom och sig själv. Men nu böljade Jon 

Gustaf tigga och bedja, att han skulle få smaka en 

tår kaffe, och husmodern slog i halva koppen åt 

honom. Till morgonmål fingo de i stugan i dag äta 

fågelkött och fågelsoppa. Ute var det styggt slaskväder 

och ingen gick mera ut än efter foder, ved 

och vatten. Gustaf Arvidsson hade fram järnpipan 

och rökte en bra lång stund ur den. Till middagsmålet 

hade matmodern kokat färsk röding och 

gräddat i stekpannan en pannkaka av mjölk och 

kornmjöl åt var och en i hushållet, och i dag fick 

man äta brödsmulor och smör till den goda rödingen 

och pannkaka till tätmjölken. Man skulle väl här 

i Dåres hålla ersmässkalas på Ersmässdagen, såsom 

man hade för sed att göra i storbyarna nere i socknen. 

Under Ersmässdagen utförde man icke något 

riktigt arbete, och ej heller läste man något i postillan, 

men gjorde sig god tid och vilade upp sig den

dagen. Ersmässdagen var ingen helgdag, men den 

var såsom en märkesdag. 

Snön gick fort ur skogen, om än det på sina ställen 

lågo kvar stora snödrivor, och landvaken utefter 

stranden i sjön började bliva mycket bred. Man 

märkte att man hade liteaktigt med rönn hemma, 

vårföre Gustaf Arvidsson och Arvid begåvo sig till 

skogen och höggo rönn, och drogo hem den i knippen 

under vardera armen. Stalonsjön blev mörkblå 

på ytan och vakar öppnade sig på flera ställen i 

isen. Det var tydligt att sjön inom kort skulle riva 

och i sjön stod »floden», högvattnet, så högt, att 

den räckte långt in mellan buskarna innanför stranden, 

där landet var lågt invid sjön. En morgon då 

man steg upp i stugan, låg Stalonsjöns yta klar och 

blå. Ingen is syntes till. Sjön hade rivit, befriats 

från is, under natten. 

r *' 

gmm.. 

Leran packades i tegelmått. Den fick 

torka något och skakades sedan ur 

måttet. För den slutliga torkningen 

byggde man ett särskilt regnskydd, 

som syns på teckningen t. v. bakom 

laven. 

Husbygget fortsätter 

När marken hade hunnit bliva fri från snö omkring 

stugan i Dåres, så byggde Gustaf Arvidsson med 

gossarnas hjälp upp ett stort snedtak på sex stolpar 

och lade in under taket breda klovar dels på marken, 

dels på tvärslåar mellan stolparna. Nu skulle 

man taga sig till att slå tegel. Men man fick dröja 

med detta arbete, till dess att solhettan hade hunnit 

tina upp leret åtminstone i ytan av lerhögen, vilken 

låg vitt omkring på marken utan någon större 

höjd. Tegelmått att forma till tegelstenarna i och 

spadar av trä att ösa lera med hade Gustaf Arvidsson 

för bra många veckor sedan tillverkat. 

Men innan vi berätta om själva tegelslagningen 

må omtalas, att husbonden och gossarna på skaraföret 

hade dragit upp all gödsel, som hade samlats 

utanför östra gavelväggen i stugan till den nyupparbetade 

åkern uppe på berget, och en vårnatt hade 

de på skaraföret dragit hem till Dåres det snickarna 

187

Man tillverkade ett vattenpass genom 

att hålla en trävinkels ben på en lugn 

vattenyta och samtidigt göra ett 

märke på vinkelns tvärstag vid lodsnöret. 

i Granliden hade tillverkat för de nya husens räkning. 

Under de dagar man väntade på att leran skulle 

tina upp, tillverkade Gustaf Arvidsson en lerlave av 

tjocka bräder. Denna lave, som hade betydlig längd 

och bredd, hade formen av en stor låda med sidoväggarna 

knappt alnshöga. 

Så snart leran var upptinad och mjuk, öste man 

med träskovlarna av den i lerlaven och mellan lagren 

av lera öste man sand, varefter leran fick ligga 

i fred uti laven ett par dagar. Men därefter togo 

husbonden, husmodern och de två äldre pojkarna 

skorna av fötterna, vek upp byxbenen och kjortlarna 

högt och klevo in i lerlaven och gingo omkring i 

leret med hastig fart oräkneliga varv. Av denna 

trampning blev leret segt och smidigt. När husbonden 

såg och kände att leran var tillräckligt bearbetad, 

stego alla ur laven och skyndade till kallkällan, 

där var och en öste vatten över sina fötter och ben 

för att skölja bort leran av dessa, varefter alla 

sprungo ned till stugan för att värma sig, vila och 

äta, innan det åter skulle bära av upp till lerlaven. 

Nu gällde det att forma till tegelstenar av den 

trampade leran. Var och en av de fyra vid laven hade 

att taga ett lermått och en av de små träspadarna 

och med dessa sistnämnda ösa lera ur lerlaven i 

tegelmåtten och pressa samman leran hårt i måttet 

188 

med händerna, varefter man lät måttet stå på marken 

några minuter. Sedan tog man upp måttet, vände 

det upp och ned och skakade det helt försiktigt, 

då tegelstenen halkade ur måttet och blev liggande 

på markytan. Det gick fort att forma tegelstenar. 

När det led fram mot aftonen var lerlaven tom men 

på marken omkring snedtaket låg tegelsten vid tegelsten 

i stort antal. Även följande dag trampade 

man lera och formade tegelstenar. Men på aftonen 

den dagen ansåg Gustaf Arvidsson, att man hade 

tillverkat tillräckligt av tegel. Den lera, som ännu 

fanns kvar, skulle man reda och använda under det 

man murade i stugan. Tegelstenarna skulle få ligga 

kvar på marken, till dess de hade hårdnat till så 

mycket, att de kunde bäras och läggas på klovarna 

i rittet, där de skulle få ligga och bliva stenhårda. 

Under sensommaren skulle Gustaf Arvidsson mura 

upp spisel och murpipa av detta tegel i sin nya stuga. 

Sedan en vecka hade gått tillända efter tegelslagningen, 

kommo timmerkarlarna till Dåres. De hade 

kunnat ro i landvaken efter Malgomajsjöns södra 

strand ända upp till Jillesen, vilken sjö, till följd av 

den starka strömmen i sjön, var i det närmaste isfri, 

så att de hade kunnat ro ända upp till Stalonnäs 

och därifrån hade de gått landvägen vid Stalonsjöns 

nordöstra sida till Dåres.

Nästa vecka började de och Gustaf Arvidsson 

att timra. Men väggarna i husen voro redan så 

högt timrade att det gick åt bara ett par arbetsdagar, 

innan man nådde till väggbandsstockarna 

både i stugan och fähusbyggnaden, varefter de 

byggde upp röstena på dessa hus och timrade in 

takåsarna. Sedan täljde de av väggarna på husens 

utsida, och togo sig sedan till att täcka husen. Men 

innan de började därmed, drogo de upp klovar, varav 

varmtaket skulle läggas, och lade in detta tak på 

åsarna och anordnade öppning i varmtaket i stugan, 

genom vilken murpipan skulle muras upp. Liten tid 

tog det att lägga tak på husen, ty både rote och takved 

var på förhand iordningställd, så att man icke 

behövde hindra sig med att iordningställa den. 

Inpå stugtomten hade Gustaf Arvidsson vältrat 

och burit in stenblock av lämplig form för att av 

dem mura samman murgrund, så snart stugan var 

färdigtimrad och försedd med tak. 

Sedan de hade täljt av väggarna på utsidan, höggo 

de upp dörr- och fönsteröppningarna i stugan 

och höggo upp gåtskårorna uti stockändarna på sidorna 

om de öppningar, de hade huggit upp, och 

slogo in gåtorna, strävsparrarna, i skårorna i stockändarna 

på vardera sidan om dörren, så att stockändarna 

skulle hålla sig stadigt liggande rätt över 

varandra och ej slippa till att skrida åt sidorna. Se- 

dan timmerkarlarna nu kunde komma in i stugan 

och fähuset täljde de av väggarna i dessa hus nedanför 

innertaken. I fähuset behövde de ej hugga upp 

öppning för fönster, ty till det lilla fönster, man 

hade att insätta i detta hus, hade man, under det 

man timrade upp huset, huggit upp fönsteröppning. 

Nu ställde timmerkarlarna upp klovar, som de 

täljde släta på vedsidan och täljde av på barksidan i 

ändarna, på träbockar, för att använda dessa klovar 

till hyvelbänkar, och sedan tillverkade de dörr- och 

fönsterkistor och satte in dessa kistor i öppningarna 

och pinnade fast dem där med björkpinnar, som 

passade till hål efter takvednavaren. I alla dörröppningarna 

satte de in krokarna för gångjärnen och 

spikade upp gångjärnen på dörrarna och satte in 

dessa på sina gångjärn i dörröppningarna. I fönsteröppningarna 

satte de in fönsterkistorna. I de fönsterkistor, 

som skulle sättas in i stugan, gjorde de 

den nedra tvärbrädan bredare än den övra. Denna 

breda bräda skulle vara fönsterbräda i fönstret. I 

mitten inuti fönsterkistan satte de in en grov slå 

från övra tvärslån till den nedra. Denna slå delade 

fönsterkistan till två lika stora öppningar på vardera 

sidan om mittslån. Denna slå i mitten av fönstret 

kallades fönsterposten. Fönsterkistan pinnade man 

stadigt fast i stockändarna. I utsidan av fönsterkistan 

hade man hyvlat upp falsar i slåarnas kanter, 

189

och i dessa falsar inpassade man en fönsterbåge på 

vardera sidan om fönsterposten och fastade fast 

fönsterbågen med en rad av pinnar i hål efter en 

mindre grov navare, både i fönsterbågens lång- och 

tvärslåar. I varje fönsterbåge voro tre lika stora 

fönsterrutor insatta, och dessa rutor hade ej stor 

ytvidd. Till sist pressade man in med tunna kilar 

husmossa mellan fönsterkistan och stockändarna, 

och utanpå och innanpå såten, som man hade drivit 

in mossa i, pinnade man fast släthyvlade bräder, 

vilka voro snett avfalsade i ändarna, så att de sneda 

falsarna passade in mot varandra i två och två bräden. 

Även i dörröppningarna hade man drivit in 

husmossa, och utanför och innanför såtet pinnade 

man fast släthyvlade bräder. Dessa bräder omkring 

dörrar och fönster kallades dörr- och fönsterbräder. 

Nedra slån i dörrkistan sammansattes av dubbla 

bräder. Denna dubbla slå kallade man tröskgård, 

tröskel. I fähusdörren satte man icke upp några 

dörrbräden, utan nöjde sig där med att endast truga 

in husmossa mellan dörrkistan och stockändarna 

i dörröppningen. 

Men stugan var ännu ej beboelig. Så blev den 

först, sedan man hade murat eldstad i den, och mu- 

190 

ra i stugan skulle Gustaf Arvidsson göra efter slåttanden. 

Golv lade männen in utefter en rand på ena 

sidan i köket samt i förstugukammaren och förstugan. 

Men innan männen kunde börja att lägga in 

golv i köket och kammaren, måste de fastgårda i 

rummen, dvs lägga upp mullbänkar utefter grundmuren 

eller stenfoten och göra dessa bänkar så höga 

att de nådde upp till golvåsarna uti knytningsvarvet 

i förstugan och kammaren och i köket. För 

att få jord till dessa bänkar måste man taga sig för 

att gräva upp en källargrop med lodräta jordväggar 

mellan åsen utefter södra gavelväggen och åsen närmast 

denna ås längre inåt stugan. Detta grävningsarbete 

var besvärligt. Gropen måste göras vid och 

nära tre alnar djup, och den gropen måste man gräva 

upp med hjälp av det lilla svaga järnspettet och 

jordyxan och kasta upp mullen och småstenarna 

med träskovlarna. De större stenarna kunde man 

kasta upp med händerna. Två män höllo till i gropen, 

där de grävde lös och kastade upp mull. De 

andra två männen buro den uppkastade mullen till 

stenfoten och knytningsvarvet eller timmervarvet 

innanför detta och lade upp och trampade samman

mullen till jordbank eller fastgårdning utefter stenfoten 

och de timrade varven runt alla väggarna. 

Men mullen ur källargropen räckte icke till för fastgårdningen, 

så att männen måste även taga mull ur 

en grop, som de togo upp mellan de norra åsparen i 

stugan. Arbetet med att taga upp källargrop och 

fastgårda tog hela fyra arbetsdagar. På den rand av 

golvet, som de sedan fingo lägga, drogo männen in 

och staplade upp de färdigtäljda och hyvlade golvklovar, 

av vilka Gustaf Arvidsson skulle kunna lägga 

in helt golv, sedan han hade murat i stugan. Innan 

Gustaf Arvidsson hade hunnit timra upp väggarna 

till större höjd, hade han murat samman murr 

grunden under spiseln och bakugnen i den blivande 

stugan. 

Sedan man äntligen hade fått källargropen och 

fastgårdningen i stugan färdiga, togo männen sig till 

att timra upp boden, ty i den hade Gustaf Arvidsson 

ej hunnit timra väggarna till mera än fem varvs 

höjd. När männen hade timrat väggarna i detta hus 

till fyra alnars höjd över marken, höggo de in mellan 

långväggarna nya golvåsar: en ås på mitten av 

rummet och en ås invid vardera tvärväggen, ty huset 

skulle timras upp till två våningars höjd. På dessa 

åsar lade männen in det övre golvet. I ett hörn i 

detta golv togo de upp och anordnade de en lämpligt 

vid fyrkantig öppning, genom vilken man på en 

stege skulle kunna från det nedra rummet gå upp 

till det övra. Golvåsarna nere vid marken i huset hade 

Gustaf Arvidsson huggit in i knytningsvarvet i huset, 

då han började med att timra upp detta hus. 

övra våningen i huset timrade männen upp till 

tre alnars höjd, varefter de ställde upp röstena och 

drogo upp och timrade in takåsarna. Sedan täljde 

männen av väggarnas utsidor. Sedan höggo de upp 

dörröppning till huset och höggo även upp en fönsteröppning 

i östra gavelväggen, passande stor att i 

den sätta in fönsterkistan med fönstret ifrån gamla 

stugan nere på bergsluttningen. Detta fönster 

skulle sättas i, sedan man efter slåttanden hade 

flyttat in med både folk och kreatur i nya gården. 

Gustaf och Ingrid bestämde sig nu för att köpa 

en oxe och ytterligare en ko, som de beställde vid 

ett besök i Strömnäs. I Lövnäs hade Gustaf på vårvintern 

köpt sättpotatis till den nya åkern, men 

man hade ännu inte tillräckligt med gödsel för att 

anse det lönt att sätta över hela åkerns yta. 

Denna sommar kom slåttern att ta dubbelt så 

lång tid, eftersom dubbelt så många djur skulle vinterfödas. 

Huset blir färdigt för inflyttning 

Omedelbart efter att slåttanden var avslutad började 

Gustaf Arvidsson mura i sin nya stuga. Arvid 

och Jon Gustaf och husmodern hade att reda lera 

och bära in tegelstenar åt husbonden och stapla 

upp dem på spiselhällen och bära in redd lera åt 

honom i ett par tråg, och flickan och Nils fingo vara 

i husbondens närhet för att räcka åt honom tegelstenarna. 

Med att mura upp ugnstunnan eller 

valvet i bakugnen hade han svårighet. Han måste 

över ugnshällan i bakugnen ställa upp ett valv av 

bräder och ovanpå detta mura den välvda ugnstunnan. 

I spiseln lade han även vid denna murning in 

breda, starka slåar av torr björk till bärstänger under 

murkåpan, och dessa slåars ändar stödde han 

upp på en grov, rund trästolpe, som ställdes upprättstående 

på spishörnet. Han hade ej ansett sig 

hava råd att anskaffa bärstänger och spisstolpe av 

järn. Det gick åt flera dagar för honom att mura, 

innan han hade hunnit med att mura murpipan till 

den vanliga höjden ovanpå stugans tak. Trävalvet i 

bakugnen fick stå kvar flera dagar, innan han vågade 

riva bort det, men sedan han hade gjort detta, 

stod valvet stadigt och orubbat. Men man måste 

dröja bra många dagar innan man proveldade i spiseln 

och bakugnen, då man till sin förnöjelse fann, 

att murpipan drog ut röken fullständigt. Nu kunde 

Gustaf Arvidsson göra det sista handtaget i murningen, 

nämligen att skjuta in järnspjället ur muren 

i gamla stugan uti spjällspringan i sin tegelmur i den 

nya stugan. 

Under den följande veckan lade Gustaf Arvidsson 

in golv i köket uti sin nya stuga, tog upp en 

fyrkantig, tillräckligt vid öppning i golvet över ena 

änden av källargropen, formade till falsar i denna 

öppning och tillverkade en källarlucka, passande 

stor att tillsluta källaröppningen med. Han tillverkade 

också en stege och reste upp den från källarens 

botten till övre kanten av jordväggen i källaren 

tätt nedanför golvet. På denna stege skulle man 

kunna gå ned i och upp ur källaren. Uti en golvklove 

tog han upp en helt liten fyrkantig öppning nära 

191

södra gavelväggen mellan källaren och väggen, och 

under den kloven hade han satt in en liten ränna, 

som med sin ände ledde ut genom en liten öppning, 

upphuggen genom stocken i knytningsvarvet och 

uppgrävd genom mullen i fastgårdningen under golvet. 

Till den lilla öppningen i golvkloven formade 

han till en liten lucka, som passade att läggas i den 

lilla fyrkantiga öppningen. Denna lilla lucka var 

skurluckan. När man skurade golvet i köket, kunde 

man få sopa skurvattnet av golvet till den lilla öppningen 

i golvet, då det genom rännan rann ut på 

marken utanför stuguväggen. Under varmtaket i 

köket satte han upp två par smala åsar, vilka han 

fästade upp med vidjor. Vidjorna stack han in genom 

hål i takklo varna uti varm taket. Dessa hål borrade 

han upp med takvednavaren. Utefter långväggarna 

tätt under taket satte han upp långa hyllor 

på stadiga pinnar och på väggen mellan dörren och 

bakugnen ställde han upp en hel hop hyllor, den 

ena över den andra, och i östra långväggen mellan 

fönstret och dörrväggen borrade han in två rader 

trågpinnar nedifrån golvet till högt upp på väggen. 

I allt detta arbete fingo Arvid och Jon Gustaf vara 

honom behjälpliga så mycket, som de dugde till. 

Den nya gården stod nu färdig att flytta in i. 

Nästa dag skulle inflyttningen ske. I arbetet att bä- 

Epilog 

Det är under fjärde året på nybygget som inflyttningen 

i nya manbyggnaden sker. Följande vinter 

beger sig Ingrid för sista gången på tiggarfärd. Nybyggarna 

anser sedan att de kan klara sig på vad 

nybygget ger. Gårdsbruket utvecklas, långsamt 

men säkert. Gustaf skaffar häst och plog, sår korn 

och bygger loge — han blir »jordbrukare». Ingrid 

skaffar får, lär sig klippa dem, spinna och väva. 

Men fortfarande kommer en väsentlig del av maten 

från fisket och av familjens penninginkomster från 

djurfångsten. 

Efter beskrivningen av de första åren blir skildringen 

av Dåres mera summarisk. Dottern, Sara- 

Stina, började yrka på att få ta pigtjänst »för att 

få vara tillsammans med folk och få lära sig folkseder 

och icke behöva vara instängd i Dåres som 

kalven i kätten». Hon tar med föräldrarnas godkännande 

tjänst i Alanäset i Jämtland. 

192 

ra upp allt ur rittet vid gamla stugan skulle till och 

med dottern och Nils få hjälpa till. Gustaf Arvidsson 

och Arvid buro upp fisktönnlarna på bårar och 

ställde in dem invid väggen i nedra rummet i boden. 

Det visade sig att man hade rent av mycket att flytta 

till nya gården, och det man bar upp, stökade 

man ini boden, ini förstugukammaren och ini förstugan. 

Ini stugan bar man alla träkärl, man hade, 

och de två grytorna. Skedar och knivar lade man 

ini bordlådan. Trågen reste man upp i vrån mellan 

trågpinnarna och dörrväggen och koppar och skålar 

hade man rum för på hyllorna. När det led frampå 

dagen hade man flyttat all sin egendom till nya gården. 

Bordet från gamla stugan hade Jon Gustaf burit 

upp och ställt det frammanför fönstret i förstugukammaren, 

och till köket voro alla sätena burna. 

Behändigt tyckte husmodern det vara, att hennes 

gubbe, under det han murade, hade satt in ett kittelträ 

i murladet mot bakugnen. Hon kunde nu få 

hänga upp grytan på kittelträet, då hon skulle sätta 

den över elden. Kittelträet var av trä och satt fast 

på träkrokar i murladet, men man redde sig gott 

med detta kittelträ, så länge det höll. 

Alla i familjen samlades utanför stugan. Husmodern 

sade till barnen: »Sen I huru uppljust och vackert 

det här uppe är, och här går det lätt att andas.» 

År 1857 skattlades nybygget till kronohemman 

och Gustaf delade det kort därefter på sönerna 

Arvid och Nils. Jon Gustaf flyttade, sedan han gift 

sig, till Blajkliden. 

Gustaf Arvidsson var född 1802 och blev inte 

mindre än 94 år gammal, han dog alltså 1896. Han 

gifte sig 1821 med Ingrid Jonsdotter, som var född 

1 790. Hennes dödsår är inte känt, men hon dog 

uppenbarligen långt före mannen. Deras äldste son, 

Arvid Johan, var född 1822, och blev även han mer 

än 90 år. Han dog 1912 och var gift med Maria 

Andersdotter, född 1826, dödsåret okänt. De var 

alltså innehavare av halva Dorris. Andre sonen, 

Jonas Gustaf, var född 1824 och dog 1910. Han 

var gift med Anna-Lisa från Sjöland och paret bosatte 

sig i Blajkliden. Dottern, Sara Kristina, var 

född 1827 och utvandrade som nämnts till Jämt-

land, där hon gifte sig. Hennes dödsår är okänt. 

Yngste sonen, Nils, var född 1831 och gifte sig 

1858 med Susanna Nilsdotter född 1833 i Blajkliden. 

De var bosatta på andra hälften av Dorris, 

men »kom på obestånd» och utvandrade 1870 till 

Norrbotten. Deras vidare öden är okända. Alla dessa 

uppgifter har sammanställts av Erland Bergfors. 

O P Pettersson avslutar kapitlet om Dåres på 

följande sätt: »Gamle Gustaf Arvidsson levde och 

uppnådde en mycket hög ålder. Jag minnes till den 

gamle mannen från den tid, då jag var 10 och 11 år 

gammal. I min hemby förrättades husförhör under 

svåraste kallvintern. Till husförhöret kom även den 

då 80-årige mannen på skidor från Dåres till Lövnäs. 

Då han kom in i stugan i mitt hem, var han vit 

i hår och skägg av rimfrost„. och jag minnes väl till, 

med vilken hög och kraftig röst den gamle Gustaf 

Arvidsson besvarade frågorna. 

Gustaf Arvidssons och hans Ingrids minne bör ej 

få blekna bort och helt glömmas. Det var redbara 

och goda människor. Folket i byarna nere vid Malgomajsjön 

talade föraktligt om Dåres, som var en 

lappby, där endast lappar bodde och levde efter 

lapparnas seder och bruk, och gycklande talade 

man om Dåres-marknaden, där man kunde få köpa 

kallvatten och strömmingsansikten.» 

193

O.P. Pettersson - en levnadsteckning 

Karl-Hampus Dahlstedt 

Vilhelminabor kan berätta. De överträffas kanske 

av Pite- och Älvsbyborna i fråga om tungans vighet 

och den välberäknade poängen i en historia. Men i 

stället besitter de ett allvar och en intensitet, som 

under de senaste 40 åren har avkastat en hel vilhelminsk 

litteratur. Olof Petter Pettersson från Lövnäs, 

Levi Johansson från Stornäs (fastän han skrev 

mest om grannsocknen Frostviken), Nils Eriksson 

från Lövberg, Lisa Johansson från Idvattnet, Eldrid 

Frisk från Ransarn, Yngve Ahlenius från Marsliden, 

Linnea Fjällstedt från Sjöberg, Lennart Frick från 

Järvsjö, Ingrid Persson från Vardofjäll — det finns 

i denna serie, som är begränsad till författare utgångna 

ur den svenska allmogemiljön, dvs samer 

och ståndspersoner är uteslutna, ingen skarp gräns 

mellan bygdehistoria och skönlitteratur, mellan 

ärvd tradition och egenupplevelse, även om avståndet 

är stort mellan ytterkarlarna Nils Eriksson på 

den lärda och Yngve Ahlenius på den konstnärliga 

flygeln. Den sociala infallsvinkeln växlar också, 

men ivern att skildra hembygdens människor och 

miljö, är gemensam för dem alla, antingen Olof 

Petter Pettersson återger vad mormor Kajsa Isaksdotter 

från Dalasjö berättade om kyrkhelgerna och 

sammanhållningen i Vilhelmina under förra hälften 

av 1800-talet eller Ingrid Persson kärleksfullt skildrar 

sin morfar fjällbonden och lapptillsyningsmannen 

Petrus Holmgren från Stornäs vid mitten av 

1900-talet. 

Olof Petter Pettersson står först i raden. En väsentlig 

del av hans produktion har rent litterära 

kvaliteter, men själv uppfattade han sig nog framför 

allt som forskare. Hans viktigaste arbetsområden, 

så långt jag känner dem, var svensk bygdehistoria 

och folklivsforskning (etnologi), svensk folkmålsforskriing 

(dialektologi), svensk folkminnesoch 

folkdiktsforskning (folkloristik), samisk folklivsforskning 

och samisk dialektoch ortnamnsforskning. 

Det är lite ovisst om slutet i denna ranglista 

är rätt ordnat. Jag har svårt att bedöma värdet 

194 

av Petterssons samiska forskning, bl a därför att 

den i så ringa mån är utgiven i tryck. 

Olof Petter Pettersson föddes 11 december 1859 

i Lövnäs i övre delen av Malgomajdalen. Miljön var 

mycket ålderdomlig i det lappländska gångstigslandet, 

fastän byn då bara var drygt 40 år gammal. 

Olof Petters barndom sammanföll delvis med storsvagåren 

1866-67.1 »Hågkomster från folkskola 

och folkundervisning» (1942) har O P Pettersson 

kort och lakoniskt skildrat sin uppväxt och sina 

första mannaår. Mina andra källor om denna tid är 

bl a brodern Isak August Petterssons muntliga berättelse 

för mig när jag träffade honom i Strömnäs 

1941, samt ett brev från sonen Arne Pettersson, 

Lidingö, 11 mars 1973. 

Under stors vagåren beslöt O P P:s far att tillsammans 

med sin familj utvandra till Amerika. Han 

började med att flytta till Norge. Men när han inte 

fick köpeskillingen för det hemman i Lövnäs som 

han hade sålt, måste han återvända. År 1870 övergav 

han emellertid sin hustru och sina tre söner. 

Det visade sig senare att han var bosatt i Nord- 

Norge. Som tolvåring tog OPP sitt första arbete 

som lilldräng och getare i Grytsjö, ett bra stycke 

ovanför Malgomaj. Därefter hade han i tre år tjänst 

på en norsk fjällgård i Kroken i Hattfjelldal. Där 

tycks han ha upplevt en lycklig och utvecklande 

tid. Han fick gå i norsk skola i tre vintrar, varje vinter 

i sex veckor. I Sverige hade han bara gått en 

höst (oktobei^december). Den norska skolan anses 

ha varit överlägsen den svenska. På fjällgården i 

Kroken fanns också litteratur, historia, isländska 

sagor (i norsk översättning), Asbjörnsen & Moes 

»Norske folkeeventyr», tidningen »Almuevennen» 

etc. Men sen hade 0 P P bekymmer med att lära sig 

skriva svenska (i stället för norska), så att han kunde 

komma in på ett seminarium. Han gick i det ambulerande 

småskoleseminariet på Teg när han var 

tjugu år, dvs sannolikt 1880-1881 (Hågkomster, 

1942:174; jfr dock VÄSTERBOTTEN 1935:111).

0 P Pettersson tillsammans med Anders Mattsson 

1 Skalmodal och (?) Stångberg, Tärna. 

Därefter tjänstgjorde han i två år som ambulerande 

småskollärare i Fatmomakke kapellag, med början 

i Grytsjö. Som välkänt är, arbetade skollärarna i 

fjällvärlden på den tiden under ytterst primitiva 

förhållanden. 

Det var nu, 1882, som OPP började uppteckna 

folkliv. Han lär ha beklagat att det inte skedde tidigare 

(Rig 1935:23), men man måste förundra sig 

över att han — med sin tunga bildningsväg och utan 

direkt kontakt med den vetenskapliga världen — 

kom i gång så snart som han gjorde. Emellertid låg 

folklivs- och folkmålsforskningen i tiden. Artur 

Hazelius, Nordiska Museets och Skansens grundläggare, 

började sin samlarverksamhet 1872, Gustaf 

von Diiben gav ut sin bok om lapparna 1873 och 

J A Lundell grundade tidskriften »Svenska landsmål» 

eller »Nyare bidrag till kännedom om de 

svenska landsmålen ock svenskt folklif», som den 

ursprungligen hett, år 1878. 

O P P:s första uppteckningar handlade om lapparna. 

(Att kalla dem samer känns i detta tidsperspektiv 

mindre träffande). Antagligen insåg han inte 

strax att hans egen utgångsmiljö vid Malgomaj 

kunde vara lika intressant som det exotiska fjällfolket. 

OPP debuterade i tryck 1884 med »Lappbröllop 

i Fatmomakke». Genren är tidstypisk. Sommaren 

1883 tillbringade han på fjället i kåta hos Lars 

Gotthard Klemetsson. Resultatet blev småningom 

den konkreta och detaljrika skildringen »Lapparnas 

sommarlif» (1888) från en tid då sydsamiska ännu 

(delvis) var gudstjänstspråk i Fatmomakke kapell 

och då sydsamerna mjölkade kälvorna (vajorna, 

renkorna) under sommarhalvåret och beredde smör 

och ost. 

Åren 1883-85 gick OPP igenom folkskoleseminariet 

i Härnösand. Han kom in direkt i andra klassen. 

Slutexamen innebar ett stort ögonblick i hans 

liv. Då kom nämligen biskopen Lars Landgren, 

»Lång-Lasse» kallad, fram och bad fjällpojken att 

stanna i Härnösand som lärare vid Gådeå folkskola, 

i Säbrå strax utanför Härnösand. Landgren hade 

stiftat Helsinglands fornminnessällskap och givit ut 

»Uppränning till grammatik för Delsbomålet» 

(1 uppl. 1862). Men det var den sedermera så berömde 

norrlandsforskaren Johan Nordlander som 

lärde OPP landsmålsalfabetet och vägledde och inspirerade 

honom i hans forskning. Han började redan 

nu förbereda en ordbok över Vilhelminamålet 

(Nordlander hade ju 1873-75 gjort en över Multråmålet 

i Ådalen, tryckt 1933) och samlade sagor 

och sägner, mest från Vilhelmina, som till en mindre 

del publicerades i »Svenska Landsmål» (1885). 

Men den samling av »Sägner och folktro från Åsele 

lappmark», som i början av 1890-talet skulle ges ut 

i »Svenska Landsmål», avstannade mitt i tryckningen 

(ett ark var rentryckt och några förelåg i korrektur), 

sannolikt därför att tidskriftsredaktören inte 

hann med vad han hade åtagit sig att göra, eller därför 

att han saknade ekonomiska medel att slutföra 

tryckningen. OPP tycks därefter under en lång tid 

ha saknat förbindelse med folklivs- och folkmålsforskningen 

i Uppsala. 

Är 1890 gifte sig O P P med Märta Mathilda 

Nordqvist, född 1866 i Säbrå, men fem år senare 

överraskade han sina vänner med att överge den fina 

tjänsten i Gådeå och bli lärare vid Skytteanska 

lappskolan i Tärna. Han flyttade, berättar sonen 

Arne (se även Bertil Borin i VK 15/7 1944), därför 

att hustrun hade fått fel på lungorna och behövde 

luftombyte. Flyttningen skedde vårvintern 1895 

under ganska besvärliga förhållanden med tåg till 

Hällnäs och därifrån vidare med släde över vattendränkta 

isar och markor till Tärna. Och skolförhållandena 

i Tärna var primitiva. »Jag trodde det fanns 

skolhus där, men när jag kom dit, så fanns det ing- 

195

et. Jag fick ha skolan i sockenstugan och bo i en 

kyrkstuga. Och lappbarnen skulle jag ha i inackordering 

— under somrarna bodde vi i Tärnafors. 

Men under vintern bodde vi i kyrkstugorna och under 

helgerna brukade helgfirande lappar bo på vinden 

i vår stuga. Det var ju inte alltid så stillsamt, 

förstås. Inne i köket i väggfasta sängar i våningar 

ovanpå varandra låg somliga skolbarn, så vi hade ju 

inte precis så gott om utrymmet.» (Hågkomster, 

1942:175, skildringen bekräftas av Israel Anton 

Mikaelsson, Ammarnäs, i VK 17/7 1972). Hustrun 

dog 1906. 

Under Tärnatiden förefaller det som om OPP 

vid sidan av lärartjänsten mest ägnade sig åt geologisk 

fältforskning och malmletning för Sveriges 

Geologiska Undersökning och åt fornforskning för 

Vitterhetsakademien. Han förestod också under 

många år poststationen i Tärnaby. Men han samlade 

samtidigt ett omfattande material om lapparnas 

liv och fullbordade senast 1905 det stora manuskriptet 

»Kristoffer Sjulssons minnen om Vapstenlapparna 

i början av 1800-talet», som 1912 förvärvades 

av Nordiska Museet och nu i sin helhet håller 

på att ges ut i tryck. Huvuddragen av dess innehåll 

och kapitlet om renskötseln kan redan studeras i 

årsboken VÄSTERBOTTEN 1937. 

År 1916 — eller möjligen redan 1915 — avgick 

OPP från sin lärartjänst i Tärna, och från hösten 

1921 bodde han — med en mellanlandning i Västerhiske 

— under återstoden av sitt liv i Backen, kyrkby 

i Umeå landsförsamling (med dåtida postadress 

Västerhiske). I Backen hade OPP vuxna barn. Dottern 

Ingrid hade tillträtt en småskollärartjänst där 

hösten 1920. Vad OPP gjorde och var han levde 

åren mellan lärartjänsten i Tärna och den definitiva 

flyttningen till Backen är inte i detaljer fullt klart. 

Mina källor här är framför allt två brev från sonen 

Arne 20 och 25 augusti 1978 och uppgifter i församlingsböcker 

och skolrådsprotokoll i kyrkoarkiven 

i Tärna, Åsele och Umeå landsförsamling. Sannolikt 

från hösten 1916 och i varje fall från januari 

1917 fram till vårterminens slut 1918 vikarierade 

OPP som folkskollärare i Lomsjö i Åsele. I juli 

1919 antecknades han som återinflyttad i Tärna, 

där han tycks ha vikarierat på sin egen gamla lärartjänst 

läsåret 1920-21. 

Enligt en utbredd uppfattning bland dem som 

minns Olof Petter Pettersson i Backen och vissa 

196 

skriftliga källor blev han hedersdoktor vid Uppsala 

universitet (Hågkomster, 1942:275, församlingsboken 

i Umeå landsförsamlings kyrkoarkiv, Rosén i 

VK 3/7 1972, men annorlunda Borin i VK 15/7 

1944). Uppgiften är förbryllande, även om OPP 

hade varit väl värd ett filosofie hedersdoktorat. När 

jag under början av 1940-talet arbetade med utgivningarna 

av vissa av O P P:s skrifter hörde jag honom 

aldrig omtalas som doktor. I universitetets arkivhandlingar 

i Uppsala finns ingen uppgift om att 

OPP skulle ha varit hedersdoktor där. Han är heller 

inte upptagen bland hedersdoktorerna i Stockholms 

högskolas kataloger från förra hälften av 

1940-talet. Däremot utsågs OPP 1942 till hedersledamot 

av Norrlands Nation i Uppsala. Olof Petter 

Pettersson gick bort den 5 juli 1944. 

Det är inte fullt klart varför OPP avgick från lärartjänsten 

vid Skytteanska lappskolan långt före 

inträdd pensionsålder. I ett tjänstgöringsbetyg den 

5 april 1915 får han högsta möjliga vitsord. Sonen 

Arne berättar att han var trött på lärarsysslan. I 

varje fall ville han tydligen söka sig bort från Tärna. 

Sannolikt ville OPP också, medan han ännu hade 

krafter i behåll, återuppta sin ungdoms forskning 

rörande lappländskt folkliv och folkmål, och ägna 

så mycken tid som möjligt åt de lärda mödorna. 

»Vintern 1918-19 ... satt Pappa och skrev från morgon 

till skymning varenda dag hela vintern igenom 

och likadant gjorde han även den påföljande 1919- 

20.» 

År 1920 publicerade OPP i Västerbottens-Kuriren 

en serie artiklar med rubriken »Minnen från 

fjällbygden», som främst handlade om barndomsbygden 

i Vilhelmina. Till den återvände han på allvar 

1922. Han företog med ett, visserligen blygsamt, 

ekonomiskt stöd från Landsmålsarkivet i 

Uppsala under de följande åren av 1920-talet uppteckningsresor 

inom den vidsträckta hemsocknen, 

under vilka han också studerade bykistornas gamla 

handlingar. Senare utsträckte han sina fältforskningar 

till andra bygder, främst Risbäck, Sorsele, 

Fredrika, örträsk och Nordmaling. Det är under 

denna tid, efter fyllda 62 år, som Olof Petter 

Pettersson inom etnologin och dialektologin åt sig 

reste ett »äreminne varaktigare än kopparn». Om 

hans fysiska spänst och stora arbetsförmåga vittnar 

flera samtida skribenter.

Att OPP med väldig intensitet förmådde återuppta 

de etnologiska, folkloristiska och dialektologiska 

forskningar i hemsocknen som han hade 

tvingats avbryta under 1890-talet, berodde på att 

han fick stöd och uppmuntran av Herman Geijer, 

chefen för Uppsala Landsmålsarkiv (numera Dialekt- 

och folkminnesarkivet i Uppsala, men alltjämt 

förkortat ULM A). Hur samarbetet mellan honom 

och Geijer utvecklades, kan studeras i brevväxlingen 

mellan OPP och landsmålsarkivet från hösten 

1922. Geijer var född i Dalarna, men hade själv 

gjort omfattande uppteckningar av folkmål och i 

viss mån folkminnen i Ångermanland och Jämtland. 

Han hade därför goda förutsättningar att förstå 

och sätta värde på O P P:s forskning. 

Först fullbordade OPP den handskrivna foliovolymen 

»Ordbok över Vilhelminamålet» (1924), 

med ett stort »Tillägg» (1925). Den återger dialekten 

i författarens barndomsbygd i Malgomajdalen, 

men också — vågar man anta — i viss utsträckning 

bygdemålet längre upp efter Ångermanälvens källflöden 

inom Fatmomakke kapellag (Kultsjödalen), 

där OPP tillbringade några år i sin barndom och 

ungdom. Skillnaden är dessutom mycket liten, och 

torde mest bestå i att de övre fjällbyarna uppvisar 

fler av de i och för sig ganska fåtaliga lånorden från 

samiskan och norskan än den nedre bygden. Sommaren 

1943 färdades jag på cykel runt om i Vilhelmina 

och fann — med O P P:s ordbok som utgångspunkt 

för mina studier — att Vilhelminamålet i huvudsak 

är enhetligt över hela socknen, med undantag 

av Dikanäsområdet (övre Vojmådalen) och några 

gränsbyar mot Stensele och Lycksele. När OPP 

arbetade på ordboken över Vilhelminamålet fick 

han på orten i juni 1923 instruktioner i att använda 

landsmålsalfabetet av den kände ångermanländske 

dialektoch ortnamnsforskaren Torsten Bucht. 

O P P:s Vilhelminaordbok hör till de stora sockendialektordböckerna 

i svensk folkmålsforskning. 

Visserligen är den inte helt systematisk från lexikalisk 

synpunkt, vilket innebär att en del vanliga folkmålsord 

saknas som egna uppslagsord, men Geijer 

och Liljeblad överdriver när de påstår (Rig 1935: 

27) att detta gäller »massor av viktiga dialektord». 

Säreget för Vilhelminaordboken är vidare att somliga 

ordartiklar sväller ut till långa texter och berättelser 

med ett rikhaltigt etnologiskt och folkloristiskt 

stoff. Praktiskt taget allt är skrivet på Vilhel- 

minamål, men inte på ett osammanhängande och 

nyckfullt talspråk såsom vi har lärt känna våra dialekter 

i textutskrifter efter bandinspelningar i modern 

tid, utan stiliserat som om OPP hade velat 

upphöja sitt modersmål till ett nytt skriftspråk. 

Ordboken över Vilhelminamålet finns inte utgiven 

i tryck men är tillgänglig i manuskript i Dialektoch 

folkminnesarkivet i Uppsala (original) och i 

Dialekt- och ortnamnsarkivet i Umeå (kopia). 

O P Petterssons mest kända arbete är »Gamla 

byar i Vilhelmina». Det utarbetades i två omgångar 

och två skilda versioner åren 1926-28 (med insamlingsarbete 

i Vilhelmina åren närmast dessförinnan) 

och 1937-38, och utgavs i tryck i tre delar 1941-46 

med ett registerband som kom ut 1960. Med »gamla» 

avses att detta verk i huvudsak bara behandlar 

den bofasta bebyggelse som togs upp inom Vilhelmina 

före 1867, då odlingsgränsen drogs upp och 

nya lagar för nybyggesverksamheten började gälla. 

I ett vidare perspektiv är hela den bofasta (ickesamiska) 

bebyggelsen inom Vilhelmina ovanlig ung, 

fastän den på O P P:s tid var ålderdomlig. Den äldsta 

byn, Råsele, anlades 1740 inom dåvarande Åsele. 

»Gamla byar» behandlar alltså Vilhelminas kolonisations- 

och bygdehistoria. Senare lappmarksforskare 

har ofta förebrått O P P att han inte har studerat 

de centrala arkiven utan litat alltför mycket på 

den muntliga traditionen. Nuförtiden mer än förr 

borde vi väl vara medvetna om att historien kan 

studeras ur olika perspektiv, t ex ur myndigheternas 

eller ur folkets. OPP valde det senare. Han 

upptecknade den lokala traditionen och höll sig för 

övrigt strängt till de lokala skriftliga källorna, 

främst till byahandlingarna, som folket själv hade 

utvalt och sparat. Sådant var tydligen hans program. 

Redan i början av 1900-talet skrev OPP i 

»Kristoffer Sjulssons minnen»: »Det, som i denna 

bok berättas, är upptecknadt från folkmunnen och 

har ej underkastats jämförelse med anteckningar 

från andra håll; ej heller har stoffet underkastats 

någon sofring eller kritisk behandling. Meningen är 

att åstadkomma en materialsamling och att söka så 

troget som möjligt i denna låta folkmeningen framträda.» 

(VÄSTERBOTTEN 1937:89). Den som lite 

har följt med i nutida rättegångsreferat måste bli 

medveten om att ett tingsprotokoll inte alltid på 

ett rättvist sätt speglar vad som verkligen har skett. 

Det kan finnas många orsaker till att parterna un- 

197

danhåller vissa händelser och framhåller andra inför 

domare och myndigheter. Och det år då en nybyggare 

fick juridiskt tillstånd att ta upp ett nybygge 

(fick immission) kan i folkminnet överskuggas 

av en viktigare händelse, t ex det år då han faktiskt 

började leva och verka på nybygget. 

Vi borde inte tvista om dessa olika forskar- och 

berättarperspektiv, utan respektera dem båda. O P 

Petterssons »Gamla byar i Vilhelmina» har blivit ett 

storverk inom svensk etnologisk och bygdehistorisk 

forskning just tack vare hans forskningsperspektiv i 

förening med hans säregna berättarbegåvning. 

Skildringen höjer sig långa stycken över den torra 

sakprosan till stor epik. »Språket är ålderdomligt 

och dialektfärgat, stilen omständlig och inpräntande 

och framställningen sakligt realistisk och detaljrik. 

Därtill kommer ett varmt mänskligt intresse, 

som främst ger verket dess konstnärliga värde. Be- 

198 

rättelsen om Jonas Dahlström i Strömnäs bör ... gå 

till litteraturhistorien såsom den klassiska skildringen 

av en svensk nybyggare. Även den utförliga 

skildringen av nybyggarlappen Gustaf Arvidssons 

bosättning i Dåres, berättelsen om Vinbergs misslyckade 

färd till julhelgen i Vilhelmina och den vemodiga 

sägnen om lappflickan, som bar pesten över 

till Norge, är bland andra var och en i sin genre litterärt 

fullvärdiga skildringar ur lappmarkernas hårda 

verklighet.» (Dahlstedt, Svenska Landsmål, 

1942:92). 

Den ekonomiska utvecklingen och jordbrukspolitiken 

under 1960-talet och början av 1970-talet 

ledde till att några av de nybyggen och byar som 

skildras i »Gamla byar» har lagts i ödesmål eller 

planterats med skog. Men under de allra senaste 

åren har vi i opposition mot en ensidig teknisk utveckling 

väckts till en ny medvetenhet om vissa 

grundläggande livsvärden. Denna inställning hjälper 

oss att förstå och värdesätta nybyggarnas livsgärning, 

utan att vi därför ser bort från den fattigdom 

och det omänskliga slit som den ibland kunde innebära, 

omvittnad såväl hos OPP själv i berättelsen 

om Dåres som hos Lisa Johansson och Linnea 

Fjällstedt. 

När O P P i början av 1920-talet återknöt kontakten 

med Landsmålsarkivet i Uppsala, innebar 

detta att hans gamla uppteckningar av sagor och 

sägner åter kom till heders. Arkivchefen Herman 

Geijer och dennes medarbetare Sven Liljeblad intresserade 

sig främst för folksagorna, alltifrån dem 

som publicerades i »Svenska Landsmål» redan på 

1880-talet till senare nedteckningar under 1890-, 

1920- och 1930-talen, och gav ut dem med titeln 

»Sagor från Åsele lappmark» (1945). Denna samling 

utgör enligt Geijer den största sagosamlingen 

från en enda bygd i Norrland, och vittnar om den 

lappländska nybyggarmiljöns ålderdomlighet. 

Geijer framhåller särskilt att andra folkloristiska 

upptecknare, tom Johan Nordlander som var verksam 

i Multrå i Ådalen på 1870- och 1880-talen, inte 

nådde resultat som kunde mäta sig med O P P:s 

kvantitativt och kvalitativt (Inledning till sagosamlingen, 

1945:18). Det kan likväl nu efteråt påpekas 

att Frans Bergvall under mitten av 1900-talet hopbragt 

en liknande samling från sin hemsocken Edsele 

i västra Ångermanland. 

Till det fascinerande med folksagorna hör att

grundmotiven i regel vandrar långa sträckor över 

riksgränser och språkgränser, dvs sagoskatten är i 

princip internationell, ja delvis interkontinental, redan 

innan den fästs i skrift, också i en så avlägsen 

och primitiv bygd som de gamla nybyggarnas Vilhelmina. 

Somliga av O P P:s sagor visar sammanhang 

österut mot Finland och vidare, medan andra 

är välkända från det centrala Skandinavien. Många 

av dem står sig genom sin fasta, korthuggna stil och 

klara komposition väl i tävlan med det förnämsta i 

nordisk folksagodiktning. Men i sin helhet når denna 

sagosamling inte stilistiskt i jämnhöjd med hans 

bästa verk. En svårighet låg i att somliga sagor berättades 

på ett slags riksspråk — delvis influerat av 

skillingtryckens sagoprosa — medan andra återgavs 

på dialekt. Enhetligheten lider också av att nedteckningarna 

hade gjorts vid skilda tillfällen under 

50 år — många i O P P:s ungdom, då han ännu inte 

tycks ha funnit sin trygga personliga och provinsiella 

stil — och att författaren inte själv hade tillfälle 

att sammanställa och överarbeta den slutliga sagosamlingen. 

Hans sägner väntar ännu till största delen 

på att publiceras. 

O P P:s sydsamiska dialektsamlingar och ortnamnssamlingar 

(i Dialekt- och folkminnesarkivet 

i Uppsala resp Ortnamnsarkivet i Uppsala) har ej 

rönt samma uppskattning som de svenska samlingarna. 

Han var inte fullkomlig i lapska språket (Rig 

1935:24). Professorn i finsk-ugriska språk i Uppsala, 

»O P Pettersson var redan på 1870- och 1880talen 

verksam som upptecknare och kunde nu 

med hjälp av sitt rika minne ge direkta uppgifter 

om den epok, som forskarna annars äro vana 

vid att räkna till de förstummade och förlorade. 

Att rådfråga en sådan man är att slå i ett 

lexikon, som ger en möjlighet att kontrollera 

sina resultat och korrigera sina misstag. I själva 

verket är en sådan man en sådan kunskapskälla 

att han blir långt mera värd nationens tack och 

hyllning än flertalet av de många koryfeer, som 

annars ofta i vår tid på grund av rena andrahandsprestationer 

bruka kunna sola sig i popularitetens 

gunst och samtidens uppskattning.» 

Ur Sigurd Erixon, Strövtåg i svenska bygder. 

Malmö 1941. 

K B Wiklund, skrev 1929 ett ampert utlåtande om 

OPP:s ortnamnsuppteckningar (i OAU). Likväl 

saknar OPP:s många ortnamnstolkningar inte intresse. 

Han hade tillgång till ett ålderdomligt skikt 

av samiska sagesmän. Deras uppgifter och förklaringar 

av samiska namn på orter nedanför den 

egentliga fjällvärlden inom Åsele och Lycksele 

lappmarker, för vilka vi nu ofta bara känner till 

svenska namn, är otvivelaktigt värda att beakta. 

Doroteakyrkoherden Jonas Andersson Nense'ns 

ortnamnsuppteckningar från förra hälften av 1800talet 

(i Uppsala universitets bibliotek) torde dock 

— så långt de räcker — i det avseendet vara ännu 

värdefullare. 

Av O P P:s hand finns ytterligare många manuskript 

i arkiven för de olika institutioner, för vilka 

han har arbetat, som jag inte här har tillfälle att 

närmare beröra. Nämnas bör likväl den långa skönlitterära 

skildringen på Vilhelminamål, »Lill-Olles 

bröllop» (i ULMA). 

När man försöker sammanfatta Olof Petter 

Petterssons livsverk inom etnologin, folkloristiken 

och dialektologin, inser man att han ännu efter inträdd 

pensionsålder måste ha ägt en väldig arbetsförmåga 

och stor skicklighet i att rationellt disponera 

sin arbetstid. När han inte reste i bygderna 

satt han hemma i Backen och skrev. Han bodde 

länge hos sin dotter Ingrid Pettersson som var småskollärare 

i Backens skola, berättar Harriet Åberg 

i Grisbacka, och han sågs då ofta sitta och arbeta i 

Umeå landsförsamlings folkbibliotek, som en tid 

var inrymt i kommunalhuset tillsammans med skolsalen 

och lärarbostaden. »Där satt han och skrev 

varenda vardag i minst åtta timmar», berättar sonen 

Arne, »och jag tror den enda motion han unnade sig 

var när han gick den korta sträckan till dasset i uthusen, 

förutom söndagspromenaden ned till kyrkan 

och högmässan.» Det hände också att OPP 

ställde upp som lärarvikarie, men barna tyckte nog 

att han var lite gammaldags. Han snusade ju också. 

Olof Petter Petterssons storhet låg — inom de 

forskningsgrenar som har behandlats i denna artikel 

— framför allt i att han inifrån förmådde återskapa 

en ålderdomlig sydlappländsk miljö med 

dess många konkreta detaljer utan att mista helhetsperspektivet, 

och utan att under den realistiskt 

berättande prosan förlora den mänskliga medkänslan 

och inlevelsen. 

199

OP Pettersson med familj. 

200 

Arbeten om 0 P Pettersson: 

Bertil Borin, Vallpojken, som blev vår främste hembygdsforskare. 

Till OP Petterssons minne, i: Västerbottens- 

Kuriren 15/7 1944. 

Karl-Hampus Dahlstedt, OP Pettersson, i: Svenska landsmål 

och svensk folkliv, 1942. Stockholm 1944, s 90-94. 

Karl-Hampus Dahlstedt, OP Pettersson, i: Landsmannahälsning 

från Norrlands Nation och Föreningen Norrländska 

Uppsalakamrater, 2. Uppsala 1945, s 43-45. 

Karl-Hampus Dahlstedt, Utgivarens efterskrift, i: Gamla byar 

i Vilhelmina, 3, 1946, s 310-327. 

Nils Eriksson, Vilhelmina kommuns skolhistoria, Nyköping 

1972, s 106-108 och 116-117. 

Sigurd Erixon, Strövtåg i svenska bygder. Malmö 1941. 

Kapitlet »Nordligaste Sverige, s 308-322, handlar bl a 

om ett besök hos OPP i Västerhiske 1936. 

Herman Geijer, Ur det forna nybyggarlivet i Västerbotten 

och Lappland, i: VÄSTERBOTTEN, 1935, s 151-174. 

Herman Geijer och Sven Liljeblad, Lapplandsforskaren O P 

Pettersson. En bild ur de svenska bygdeundersökningarnas 

historia, i: Rig, 18. Stockholm 1935, s 21-33. 

Herman Geijer och Sven Liljeblad, Inledning, i: Sagor från 

Åsele lappmark, 1945, s 8-44. 

Israel Anton Mikaelsson, Några minnen av OP Pettersson, 

i: Västerbottens-Kuriren 17/7 1972. 

Holger Möllman-Palmgren, En västerbottnisk hembygdsforskare, 

i: VÄSTERBOTTEN, 1930, s 191-197. 

Stellan Rosén, OP Pettersson, fjällkommunernas hembygdsforskare, 

i: Västerbottens-Kuriren 3/7 1972.

"Gamla byar" och läsarna 

Redaktionen har bett om några läsarintryck av »Gamla byar», som återges på följande sidor. 

När första delen av »Gamla byar» kommit ut, anmäldes den i Västerbottens-Kuriren (2/4 1942) av Thorbjörn 

Eliasson, som då var adjunkt vid Umeå läroverk. VÄSTERBOTTEN har fått författarens tillåtelse att återge 

texten på nytt, som har sitt särskilda intresse därför att han själv var född i Malgovik, Vilhelmina. Thorbjörn 

Eliasson, nu pensionerad skoldirektör i Stocksund, berättar i en »efterskrift» till recensionen om sina personliga 

möten med OP Pettersson. 

OPP.s arvtagare som hängiven folklivsupptecknare i Vilhelmina blev på många sätt Nils Eriksson, född i 

Lövberg vid Kultsjön, verksam som lärare i bl a Skansholm och väl känd för VÄSTERBOTTENS läsare genom 

många bidrag genom åren. Han har senast som fristående arbete publicerat »Vilhelmina kommuns skolhistoria», 

1972. Den flitige forskaren, som tillfört Nordiska museets arkiv och Dialekt- och folkminnesarkivet 

i Uppsala mycket omfattande samlingar, bor som pensionerad rektor i Järna, och utnämndes i våras till 

hedersdoktor vid Uppsala universitet. 

Bo och Katarina Johansson har direkt och aktivt kunnat följa hembygdsrörelsens utveckling i Vilhelmina 

och belyser i sitt bidrag den roll »Gamla byar» spelat för hembygdskänslan. 

Sara Lidman har alldeles nyligen konfronterats med »Gamla byar» — och hänförts. 

Magnus Mörner, professor i historia vid Pittsburgh-universitetet i USA och forskningsmedarbetare vid 

Latinamerika-institutet i Stockholm, har vid studiet av »Gamla byar» kunnat lägga ett internationellt perspektiv 

på verket. 

Tryckta arbeten av 0 P Pettersson: 

Lappbröllop i Fatmomakke, i: Svenska Familj-Journalen, 

23, 1884, s 246-249. 

Sagor från Åsele lappmark. Stockholm 1945. (=Kungl 

Gustav Adolfs Akademien. Svenska sagor och sägner, 9.) 

Bönder och nybyggare inom Åsele lappmark, i: VÄSTER- 

BOTTEN, 1957, s 1-55, och 1958, s 107-171, samt re- 

Bidrag till: Richard Bergström och Johan Nordlander, Sagister m m av Axel Ivarsson, i: VÄSTERBOTTEN, 1959, 

gor, sägner ock visor, i: Nyare bidrag till kännedom om s 107-134. 

de svenska landsmålen ock svenskt folklif, V:2. Stock- Petrus Forsberg och missionen i Åsele lappmark, i: VÄSholm 

1885, s 37-41, 48-50, 53-54, 56-62, 66-69, 72-74, TERBOTTEN, 1931, s 28-36. 

77 och 88-89. 

Löv- ock mosstäkt i Sorsele, i: Svenska landsmål och svenskt 

Om Lillpintel ock trollkäringen, saga i: Nyare bidrag..., VI. folkliv, 1931. Uppsala 1932, s 54-65. 

Stockholm 1885, s cxxxiv-cxxxix. 

Johan Olof i Klimpen, i: VÄSTERBOTTEN, 1935, s 97-112. 

Lapparnas sommarlif, i: Nyare bidrag..., VII:5. Stockholm Kristoffer Sjulssons minnen om Väpstenlapparna i början av 

1888, s 1-35. 

1800-talet, i: VÄSTERBOTTEN, 1937, s 88-118. 

En vandring genom Södra Storfjället i Lycksele lappmark, Skolarbete i Vilhelmina, Gådeå och Tärna efter grovarbete i 

i: Svenska Turistföreningens årsskrift, 1898, s 328-338. ungdomsåren i Norge, i: Hågkomster från folkskola och 

Fornlapparnas sätt att begrava sina döda, i: Fataburen, folkundervisning, V, utg av B. Rud. Hall. Stockholm 

1912, s 92-97. 

(tr Helsingfors) 1942, s 173-175. (=Arsböcker i svensk 

Minnen från fjällbygden, i: Västerbottens-Kuriren 1920: undervisningshistoria, 65). 

6/3, 20/3, 24/3, 9/4, 13/4, 17/4, 29/4, 8/5 och 31/5. 

Jonas Dahlström i Strömnäs, i: VÄSTERBOTTEN 1928, 

s 81-115. 

Gamla byar i Vilhelmina, 1-3. Stockholm 1941-46. Êtnologiska 

källskrifter 1:1-3). Samt del 4 Register sammanställda 

och utgivna av Karl-Hampus Dahlstedt och Axel 

De första skolmästarna i Vilhelmina, i: Arkiv för norrländsk 

hembygdsforskning 1928-29. Härnösand 1929, s 42-49. 

Ivarsson. Stockholm 1960. 

201

Thorbjörn Eliasson 

Västerbottnisk kolonisationshistoria 

Recension au Thorbjörn Eliasson i Västerbottens- 

Kuriren den 2/4 1942. 

Hur många svenskar bryr sig om att tänka på att vi 

i den norrländska kolonisationens historia kan visa 

upp ett folkligt storverk, som andra folk med stolthet 

skulle brösta sig över? Relativt uthärdar det att 

jämföras med vad andra nationer med större mått 

och större resurser åstadkommit. Av de vita folken 

är det kanske bara Ryssland och Amerika som i nyare 

tid presterat jämförbara motstycken. 

Skillnaden är, att medan man i dessa länder i historia 

och konst förhärliga pionjärerna och deras arbete, 

förbigås de i Sverige med tystnad. 

Beror detta på en brist i vår folkliga självkänsla? 

Är vi i undersåtlig känsla av vår ringhet så vana vid 

att »Sverges historia är dess konungars»? Har det 

för oss blivit ett axiom, att vad svenskar gjort stort, 

det har gjorts »i fornstora dar» i utrikes orter, »på 

Leipzigs slätter, Lützens kullar». 

Ett folk, som saknar känsla för det stora, som i 

fredlig gärning göres i dag eller gjordes i går, det 

folket saknar historisk känsla. Den generande tomheten 

i vår nationella fraseologi, som vi själva i bättre 

ögonblick känner oss besvärade av, beror till stor 

del på att fraserna alltid syftar på de förgängligaste 

av alla hjältar och gärningar, krigets. 

Och ändå har vi kunnat utföra, och utför fortfarande, 

bestående ting, bragder som väl är värda 

hjältedikter. Hjältesagans storhet och kraft har O P 

Petterssons arbete, som handlar om koloniseringen 

av den del av lappmarken, som utgör Vilhelmina 

socken. Det är ett stycke svensk historia, nytt och 

förbluffande för dem, som blott läst om »krig och 

kungar». 

Ännu i senare hälften av 1700-talet låg denna 

del av Norrland, med sina ofantliga, villebrådsrika 

skogar, vidsträckta, ofta foderrika myrar och fiskrika 

floder och sjöar, Ångermanälvens vitt förgrena- 

202 

de övre lopp, utan fast svensk bebyggelse. Stora 

områden var avdelade till s.k. lappskatteland, som 

innehades av »skattelappar», nomader, vilka där 

sommartid betade sina renhjordar och som därför 

erlade skatt. 

Den svensk, som ville slå sig ned som nybyggare 

inom lappmarken, kunde själv bege sig dit och välja 

lämplig plats. Sedan kunde han »syna» sitt nybygge 

genom att inför kronolänsman eller annan myndighetsperson 

uppvisa odlingsbar mark, betesmarker 

och naturslåtter, jaktskog och fiskevatten. Hans nybygge 

förklarades skattefritt i 20, 30, ja 50 år, mot 

att han inom viss tid utförde föreskrivna byggnader 

och odlingsarbeten. 

Förutsättningarna för detta system var, att marken 

ursprungligen ansågs tillhöra kronan. Det var 

också konungens befallningshavande, som gav tillstånd 

till anläggandet av krononybygge. Att härvid 

skedde ett oerhört intrång på områden, sedan urminnes 

tid befolkade av lappar, tycks märkvärdigt 

nog ha vållat få konflikter. I allmänhet kom lappar 

och nybyggare väl överens, ofta lärde man sig varandras 

språk, och ofta tog nybyggaren en lapsk 

flicka till hustru. Att konfliktämnen inte alltid saknades, 

kan man ibland få skriftliga belägg på. Så heter 

det i en köpehandling av år 1789, där en »skattelapp» 

är säljare: 

»Som jag undertecknad för intrång med renskötsel 

icke kan bo på mitt skatteland med renboskap, 

så bortsäljer jag mitt innehavande halva lappskatteland» 

etc. 

Det område, som då såldes för »etthundrade daler 

kopparmynt», eller »femtio riksdaler, tjugosex 

skillingar, åtta rundstycken specie», torde i dag värderas 

i hundratusenden.

Den storslagna och rika naturen i denna del av 

lappmarken beredde arbetsamma och driftiga nybyggare 

möjligheter, som för dem måste ha tett sig 

sagolika. Hemlösa och egendomslösa, ofta ensamma, 

kanske ibland rentav som flyktingar undan 

straff eller krigstjänst, kom de till ett land, där naturens 

rikedomar lades dem fritt i händerna. Det 

var en guldålder, en tid som bjöd oöverskådliga 

möjligheter till liv och utveckling. De nybyggen, 

man lade sig till med, överspände ibland områden, 

som räknades i kvadratmil. Vilken upplevelse för 

den förmodligen arvlöse yngre sonen från något 

alltför ofta delat hemman i Mora i Dalarna, Nils 

Nilsson, att komma upp till Nästansjö och vid syneförrättning 

visa upp ett nybygge, stort som någon 

av hemortens socknar, och med själwäxande 

hö längs sjö- och bäckstränder — »summa 300 lass»! 

Säkerligen inte räknat i överkant, och med myrslåttern 

undantagen. 

Denna tid efterlämnade outplånliga intryck och 

minnen, som berättades vidare av barn och barnbarn. 

Anmälaren, själv nybyggarättling i femte led, 

minns från sin barndom, hur 80-90-åriga gubbar 

med lysande ögon berättade om nybyggarns liv, 

äventyr och öden. Med stolthet räknade man släktskap 

med de första bygdbrytarna, och än i dag kan 

man påträffa vitt förgrenade släkter, sammanhållna 

av en känsla av att tillhöra en bättre börd. 

Nybyggarättlingen O P Pettersson, som i sina 

ynglinga år för snart 70 år sedan — han är nu över 

80 år — lämnade sin hembygd vid Malgomajsjön 

för att utbilda sig till folkskollärare, har genom ett 

liv av sällsynt fruktbar verksamhet inspirerats av 

kärleken till hembygden och minnena av fädernas 

stordåd. Med outtröttlig forskariver har han studerat 

hemortens språk, sagor, folkliv, natur och historia. 

Allt som varit värt att veta och möjligt att få reda 

på, har han sökt upp. Resultaten av detta långa 

livs hänförda, uppoffrande arbete, utan annan lön 

än tillfredsställelsen att få ägna sig åt sin självvalda 

livsuppgift, ligger i ett arkiv i Uppsala universitet, 

i handskrivna folianter, alltifrån mannaårens klara, 

prydliga skollärarhandstil till åttioåringens stora, 

darrande bokstäver. Bland Sverges inte alltför talrika 

självlärda intar O P Pettersson med sin ursprungliga, 

kraftfullt skapande begåvning en framstående 

plats. Ättling av pionjärer, är han själv på sitt område 

pionjär, över sin hembygd och dess folk har han 

rest ett andligt minnesmärke, i stil med, men av mera 

bestående virke än det grova timmer, hans fäder 

fogade ihop sina helkorsstugor av. 

»Det får ej glömmas», är det ofta varierade temat 

i O P Petterssons arbeten. Han har velat rädda undan 

glömskan. Därför har han sommar efter sommar 

vandrat igenom lappmarken till fots och uppsökt 

de ännu levande gamla, som kunnat ge direkta 

uppgifter. På samma gång har han sökt ännu befintliga 

dokument i byarna, synehandlingar o dyl. Därför 

är hans »Gamla byar» fyllda av ögonvittnenas 

levande bilder, ofta återgivna i ett kostbart och 

kostligt språk, men så lång möjligt bestyrkta av dokumentens 

fakta. Han har varit ute i sista stund. 

Ännu en kort mansålder, och även dessa dyrbara 

minnen skulle ha,fått sjunka ned i den glömska, 

som har varit folkets liv och gärningar beskärd. 

Ideellt är O P Petterssons arbete även en yttring av 

det folkliga uppvaknandet under 1800-talets senare 

hälft och detta århundrades början. 

Slutligen måste några ord sägas om utgivandet av 

»Gamla byar». I den framstående norrlandskännaren 

professor Herman Geijer har O P Pettersson 

funnit en hängiven och självuppoffrande vän och 

andligt besläktad natur. Efter ett livsverk, vars lön 

borde få vara vila och återblick, har professor 

Geijer åtagit sig det oändligt tids- och kraftkrävande 

utgivningsarbetet. Svensk vetenskap arbetar i 

trånga villkor. Att ge ut vetenskapliga verk får man 

inte pengar för, tvärtom kostar det stora och dyra 

pengar. En av professor Geijers många viktiga och 

svåra uppgifter är, helt prosaiskt uttryckt, att skaffa 

pengar, tusentals kronor. När en framstående vetenskapsman 

med en lysande och livslång gärning 

bakom sig, uppoffrar de sista verksamma åren av 

sitt liv för att befordra en annan framstående mans 

livsverk till trycket, måste han bokstavligt talat ge 

sig ut på tiggarstråt. Han får ett par tior här, en 

femtiolapp där och ett par hundralappar av en stor, 

men skattetyngd kommun. Tryckningen av första 

tredjedelen kostar 3.000 kr. Den skulle inte ha varit 

möjlig utan det goda anslaget från Längmanska 

kulturfonden. Lyckligtvis synes verkets fortsatta 

utgivande vara t.v. säkrat genom ett anslag från annat 

håll. Men det vill hänförelse till för att överse 

med det förödmjukande i situationen, att man 

måste tigga för att få ge en oförgänglig gåva. 

203

Thorbjörn Eliasson har, 36 år efter recensionen i 

Västerbottens-Kuriren, nedtecknat några personliga 

minnen av ett par sammanträffanden med OP 

Pettersson. 

En vacker dag på våren 1938, då jag var nykorad fil 

mag, kom föreståndaren för — som det då hette — 

landsmåls- och folkminnesarkivet i Uppsala, Herman 

Geijer, till mig och sa, att jag skulle redigera 

ett arbete av gamle O P Pettersson för tryckning. 

O P Pettersson kände jag något till, bl a därför att 

han och jag var »sockenbor» från Vilhelmina, han 

från Lövnäs, jag från Malgovik, och han var för mig 

liksom för många i socknen en »märkesman» (det 

hette så på målet). Han hade studerat till lärare vid 

seminarium i Härnösand, vilket var märkligt nog, 

då det gällde en fattig nybyggarson från en avlägsen 

by i Vilhelmina. Han var i många år lärare, bl a 

vid »lappskolan» i Tärna. Och han var, hade jag fått 

för mig, »skattsökare», och for i den egenskapen 

omkring i fjällvärlden, och hade lärt sig lapska. 

Allt detta var näring för fantasin för mig som 

pojke. I synnerhet »skattsökandet» gjorde jag mig 

livliga fantasier om. Som getare i skogarna söder 

om Malgomaj höll jag ofta skarp utkik efter bronssvärd 

eller kittlar fulla med lappsilver eller åtminstone 

ett rejält muskedunder från Karl XII:s tid. 

Först senare blev jag mera klar över vad för slags 

skatter O P Pettersson sökte, hemsocknens språk 

och historia. För min tonåringsfantasi i mitten på 

1920-talet var det minst lika fängslande. Och det 

knöt närmare an till den verklighet jag levde i. 

En solig försommardag, förmodligen 1925, höll 

Ingnar och jag på att sätta upp nya grindstolpar, i 

stället för de gamla avruttnade, i gärdsgårdsledet 

över byavägen öster om vår gård. Då kom OP 

Pettersson vandrande längs vägen österifrån. Hur 

vi genast visste, att det var han, har jag glömt. Det 

är troligt, att det redan talats om att han fanns i 

byn, och att han sökte bygdens historia. 

Alldeles i början blev jag en smula besviken — i 

min fantasi var O P Pettersson en stor man, även 

till växten. Nu visade han sig i verkligheten snarast 

vara stäckig, kort och något rund men ändå liten i 

kroppen. I förhållande till den föreföll huvudet ett 

par nummer för stort. Han gick sakta och med en 

viss möda, hans stora, något röda ansikte var svet- 

204 

tigt. För att vara herrkarl var det påfallande, att 

han var klädd nästan som de bättre gamgubbarna i 

byn. Det enda som klart avvek var, att kring halsen 

stack upp en enkelvikt stärkkrage med utåtvikta 

hörn framtill. I övrigt hade han en bastant tjock 

väst, knäppt upp till halsen (en »storväst», och det 

var redan gammalmodigt), byxor av svartgrått, 

tjockt kläde eller vadmal, en något stor mörkblå 

cheviotkavaj med stora, uttöjda fickor. På fötterna 

hade han kraftiga smorläderkängor, sådana som de 

bättre situerade av byns egna gamgubbar använde, 

då de gjorde sig fina, vilket inte skedde ofta. På huvudet 

hade han en något medfaren halmhatt av 

panamatyp. 

Ändamålet med O P Petterssons besök uppe »på 

berget» var bl a att se på vår gård. Den var »med 

jord och skog» utsynad av min farfars farfar Per 

Eliasson ganska långt in på 1800-talet, i jordeboken 

betecknad med littera C, vilket tyder på att 

gubben Per delat upp sitt stamhemman, byns äldsta, 

på (två av) sina söner, Elias och Lars Perssöner, 

och tänkt använda hemmanet uppe på berget som 

gammelfolksgård. Vid utsyningen förband sig Per 

enligt lag och bruk att bygga vissa gårdshus. 

O P Pettersson fann, vilket han tydligen också 

väntat sig, att befintliga hus stämde illa med de i 

synehandlingarna föreskrivna. Fähus ruttnade rätt 

fort och måste byggas upp igen. Men stugan, den 

måste ha tagits till långt utöver de föreskrivna måtten. 

Ännu 1926 var den byns enda helkorsbyggning. 

Andra hus i byn var halvkors eller mindre. 

Till råga på tragikomiken blev stugans västra del 

och farstukammaren aldrig inredda. De stod och 

gapade tomma, tills i slutet på 1930-talet, då hela 

ståten revs och ersattes av ett litet välbyggt och välinrett 

hus av typ arbetarsmåbruk. 

Av O P Petterssons korta besök hann jag lära mig 

en hel del, kanske genom att jag fick uppslag till att 

fråga ytterligare hos ett par av byns gamla, som, 

födda i böljan på 1840-talet, ännu på 1920-talet 

var vitala och minnesgoda. En del som jag fick veta, 

bl a direkt av O P, var att min farfars farfar inte ha-

de »grundat» byn Malgovik, dvs själv utsynat stamhemmanet, 

utan fått det genom att »gifta sig till 

det». Av någon anledning, som jag numera inte begriper, 

stötte det inte så litet min ungdomliga självkänsla. 

Möjligen berodde det på att flickan var dotter 

till en företagsam nybyggare i grannbyn Laxbäcken, 

och hur man ser på grannbyar, är ju bekant. 

En annan sak, som jag fick veta och som inte var 

helt behaglig för släktkänslan, var att den andra 

hälften av byns bönder, Ol Olsfolket, var lika eller 

nästan lika gamla (och därmed »fina») i byn som 

Per Iljasfolket, som jag hörde till. — 01 Olsfolket 

tog sig i yngre led släktnamnet Gavelin (stavat på 

flera olikasätt). En gren av Per Iljasfolket tog namnet 

Wikström. 

Det var första och enda väsentliga gången jag 

träffade OP Pettersson. Åtskilliga år senare, förmodligen 

vårvintern 1932, bodde jag som något 

överårig gymnasist i Umeå och besökte tillsammans 

med Malgoviks folkskollärarinna och hennes tyske 

man O P Petterssons hem på Backen utanför Umeå. 

Ärendet var närmast för lärarinnan från Malgovik 

Nils Eriksson 

"Gamla byar" — värdefull för forskningen 

Trots att O P Pettersson under min tid som lärare i 

Vilhelmina reste omkring i byarna där, fick jag icke 

tillfälle att träffa honom någon gång, men jag var 

under 30-talet i kontakt med honom brevledes. Jag 

kände väl till hans omfattande uppteckningsarbeten, 

och därför motsåg jag med stort intresse första 

delen av »Gamla byar». Med stor spänning tog jag 

del av Petterssons alla uppgifter om de olika byarna 

i Malgomajtrakten. Några år senare kom så andra 

delen ut. Den blev särskilt omtyckt av mig, då 

där behandlades bland annat mina hemtrakter uppe 

i Fatmomakke. I och med tredje delen var sockenbeskrivningen 

färdig, och jag kunde få en helhetsbild 

av bebyggelsens tillkomst i hela socknen. 

Registerbandet till »Gamla byar» betraktar jag 

som mycket värdefullt, då jag där, när som helst, 

kan kontrollera om mitt minne av vilhelminamålet 

är riktigt. 

att besöka OP:s dotter, som hon var seminariekamrat 

med. Besöket blev inte helt angenämt. Tysken 

var f d artilleriofficer i första världskriget och råkade 

i pinsam dispyt med O P, som med gammalmansaktig 

envetenhet hävdade västerbottensfrisinnade 

synpunkter, och de var sannerligen inte tyskvänliga. 

Jag tyckte, att O P Pettersson verkade gammal 

och trött. Han föreföll att lida av högt blodtryck 

och var mycket röd i ansiktet. Jag tänkte med vemod, 

att hans liv och verk nu var slut. Ett större 

misstag kunde jag knappast ha gjort. Flera år senare 

fullbordade O P Pettersson om- och nyskrivningen 

av sitt stora manuskript till »Gamla byar i Vilhelmina». 

I tryck blev det tre stora volymer. 

Professor Herman Geijers planer beträffande mig 

våren 1938 gick om intet. Jag blev inte redaktör 

för »Gamla byar». Det var nog bra både för verket 

och mig. Inte heller blev jag på Geijers rekommendation 

lektor i svenska vid universitetet i Marburg 

an der Lahn. Realistiskt nog men med en klump i 

halsen antog jag ett erbjudande som extra adjunkt 

vid realskolan i Piteå. 

Särskilt stor glädje av Pettersson hade jag, när jag 

skrev min skolhistoria i Vilhelmina. Pettersson var 

ju en av de första lärarna i Fatmomakke-trakten, 

där han tjänstgjorde i början av 1880-talet. Hans 

skildringar — tryckta i »Årsboken för svensk undervisningshistoria» 

— av sin vistelse i Saxnäs, Grytsjö 

och Klimpfjäll är mycket intressanta. Man får icke 

blott veta hur svårt det var för en lärare att arbeta, 

utan även värdefulla glimtar av nybyggarnas dagliga 

liv. Dock är O P Petterssons detaljerade skildring i 

»Gamla byar» av byskollärare Elias Erssons undervisning 

i byarna vid övre delen av Malgomaj särskilt 

upplysande. Även här får vi många intressanta detaljer 

av livet i gårdarna, som ju Pettersson så väl 

kände till, då han var född i Lövnäs. 

I mitt forskningsarbete i övrigt har jag ofta gått 

till »Gamla byar», som för mig är särskilt värdefull 

för de många avskrifter av handlingar från byarnas 

upptagande, som där införts. 

205

Bo och Katarina Johansson 

— "som en optimismens höga visa" 

O P Petterssons »Gamla byar i Vilhelmina» tillhör 

den begränsade grupp av böcker som man knappast 

— för att inte säja aldrig — kan lägga ifrån sej med 

känslan att ha läst färdigt. Tiden måste med i bilden 

för att göra det möjligt att tränga in i verket. 

»Gamla byar» kan läsas på flera sätt — om man 

är vilhelminabo: 

som en rak historisk krönika — 

som en tungt detaljrik skildring av det väldiga 

och svårbemästrade företag det var att ta det sydlappländska 

landet i besittning — 

som en inträngande geografisk beskrivning av en 

väldig socken där minsta myr eller surhål, bäck eller 

vik, holme eller udde fick namn allteftersom besittningstagandet 

fortskred — 

som en »handbok i nybyggarliv och kontakter 

med myndigheter» — 

som en skildring av samspelet och/eller kampen 

mellan människa och natur — 

som en beskrivning av hur ett kulturarv byggs 

upp från »ris och rot» — 

som en mäktig hyllning till ett väldigt historiskt 

persongalleri med representanter på hela skalan 

från hårdföra eller sluga eller ideellt sinnade hjältar 

till de svaga och bräckliga varelser som vacklade 

och dukade under för de blygsammaste påfrestningar 

— 

som en optimismens höga visa — 

som ett verk som kräver en motprestation av läsaren 

— i form av att själv gå ut i markerna eller ut 

till byarna — eller i upplevelsen av ett stort ansvar 

för att föra de gångna generationernas arbete vidare 

— 

Och det finns ännu fler läsarter... 

Men vilken läsart man än använder — förr eller 

senare för läsningen ändå fram till slutsatsen att 

mänsklig kultur alltid är något mer än summan av 

sina faktadelar. Det är sannolikt det som gör att 

»Gamla byar» utan vidare tål den ständiga fingransk- 

206 

ning som utmönstrar fakta som oriktiga utan att 

hela verket för den skull faller sönder. 

Vilken läsart man än använder — som vilhelminabo 

är det svårt att undvika att hamna i kravet på 

någon form av motprestation. 

Det är t ex utan vidare klart att »Gamla byar» 

spelade en viktig roll för den hembygdsväckelse 

som blossade upp i Vilhelmina i början på 1940talet. 

Eldsjälen var numera framlidne skolchefen Elis 

Essegård. I maj 1941 — samma år som första delen 

av »Gamla byar» kom ut — bildades Vilhelmina 

Hembygds- och Turistförening. Sommaren 1942 

arrangerades en stor utställning med gamla bruksföremål 

som samlats in runt om i socknens byar. 

»Till utställningen fick vi ihop så många och så intressanta 

föremål, att de med vissa kompletteringar 

räckte till ett helt litet sockenmuseum», skriver 

Elis Essegård i sin bok om Vilhelmina Amatörteater 

1938-1959. I samma bok berättar han om hur 

krönikespelet om nybyggaren Gammel-Kristian 

kom till. Elis Essegård hade flyttat till Vilhelmina 

1925. »Det dröjde rätt länge», skriver han, »innan 

jag blev medveten om att detta folk också har en 

historia». — »Men så kom året 1941 och med det 

första delen av O P Petterssons Gamla byar i Vilhelmina. 

Där fann jag pionjärernas historia sakligt 

skildrad och behärskat samlad — kanske just därför 

så mäktigt levande och inspirerande.» - - - »Så föll 

det mej in att försöka skildra denna nybyggargärning 

i ett krönikespel.» — 

»Gammel-Kristian» hade premiär under hembygdsdagarna 

sommaren 1944. Spelet om »Gammel-Kristian», 

som grundade sju byar, ges fortfarande 

varje sommar. 

En grundtanke i den hembygdsrörelse som Elis 

Essegård ville se växa fram — och för att den inte 

skulle bli något av en ankdamm — det var att hela 

människan skulle få rum i den. På samma sätt som

O P Pettersson skildrade hela människor utan att 

dela upp deras verksamhet i skilda »konstarter» — 

på samma sätt menade Elis Essegård att hembygdsrörelsen 

borde kunna rymma allt som inspirerar 

människor och ger livet innehåll. Utställningen 

sommaren 1942 hade t ex som motto »Forntid — 

Nutid — Framtid», och i den »försökte vi också förstärka 

apellkaraktären i mottots sista ord», skriver 

han, »genom att i bilder och grafiska framställningar 

demonstrera socknens utvecklingsmöjligheter 

inom skilda områden.» 

Detta stämmer väl överens med en grundton i 

»Gamla byar» — nämligen optimismen och framtidstron. 

Sara Lidman 

Folkets historia i Vilhelmina 

O P Pettersson har genom åren bara varit ett namn 

för mig, en fjärran storhet. På bibliotek och antikvariat 

har man mötts med leenden, som om man 

hade frågat efter Silverbibeln, när man velat ha 

»Gamla byar i Vilhelmina». 

När jag nu av en lycklig tillfällighet får bläddra i 

detta verk förstår jag O P:s ryktbarhet — men inte 

varför han hållits så oåtkomlig! Alla människor — 

åtminstone norr om Dalälven — skulle väl vilja läsa 

dessa texter! 

Eller är det först nu han skulle bli anammad av 

en verkligt stor läsekrets? 

I slutet på 40-talet när avfolkningen av Norrland 

förbereddes, ekonomiskt och opinionsmässigt, 

fanns det kanske inte utrymme för något som kunde 

kallas »Folkets historia i Vilhelmina socken». Arbetskraften 

är lättare att skjutsa omkring, att hålla 

maximalt rörlig, om arbetskraftens bärare, de levande 

människorna, ingenting vet om sina förfäder och 

andra rötter. 

Makthavarna har en oförändrad syn på gamla 

byar: de utgör rest- och trasbestånd dömda till slutawerkning! 

? 

Men dagens barnbarn i Hallonbergen utanför 

Stockholm visar sig alltmer hungriga på farfars liv 

Denna optimism och framtidstro var starkt märkbar 

i Vilhelmina åtminstone fram till mitten av 

1950-talet, då den bl a resulterade i den stora s k 

lappmarksriksdagen, som emellertid slutade i något 

som närmast liknade en katastrof; när det hela var 

över ville ingen läsa protokollen. De ligger nu undanstoppade 

i kommunens arkiv — och har blivit 

tyst och förlägen historia. 

O P Petterssons optimism om framtiden är ändå 

nu så sakta på väg tillbaka till byarna. Och hans 

»Gamla byar» är eftersökta böcker — nu mer än någonsin 

— och numera är de svåra att få tag på. 

Framförallt förefaller det vara kär läsning för alla 

de som flyttat bort från Vilhelmina... 

bland hallonbergen utanför Vilhelmina. De kommer 

att kräva nyutgåvor av O P:s byar! ? 

Att läsa O P är som att se Chagall, som att dyka 

ner i Gamla Testamentet. Utsyningspapper, hemmansdelningar, 

förteckningar över dödsbon — de 

svarar mot G T:s släkttavlor, man behöver inte fastna 

i dem. Dessemellan kommer dessa strimmor av 

levnadsöden, som glimtar till bland grå hus i svidande 

kyla — och som plötsligt svingar sig över fähustaket 

tills »hela himlen är full av fiolister...». 

Jag har suttit med O P en natt och skrattat och 

gråtit och haft den utmanande upplevelsen densom-kunde-skriva-så-där! 

Yrkessvartsjuka är en 

bra känsla (till skillnad från vanlig svartsjuka): en 

kort stund är man tillplattad — strax efteråt blir 

man upplyft och medryckt och arbetsgirig... 

Hur O P med all sin trohet mot dokumenten aldrig 

blir dammig. Rätt som det är flyger han över 

skaren, låter oss höra vittran skratta, låter hustrun 

stjäla karlen sins käraste röda skjorta — och återställa 

den så oväntat att! 

I glädjen över att äntligen ha fått börja läsa O P 

kan jag bara hoppas att allt Schwärje ska få göra 

hans bekantskap. Han är rent underbar! 

207

Magnus M örn er 

"Gamla byar" ur internationellt perspektiv 

O P Petterssons »Gamla byar i Vilhelmina» utgör 

självfallet först och främst lokalhistoria i dess mest 

respektingivande format och utformning. För den 

som själv växt upp i trakten eller känner den väl 

måste boken ha en alldeles speciell tjusning som vi 

andra inte kan uppleva. Men vad jag kan förstå har 

verket också ett betydande intresse ur mycket vidare 

historiska perspektiv. Det kan i varje fall, i 

mitt tycke, på ett utmärkt sätt belysa tre olika historiska 

sammanhang av global karaktär. 

För det första ger O P Petterssons välorganiserade 

hågkomster från det senare 1800-talet en sällsynt 

levande inblick i den »vanliga människans» villkor. 

Individerna träder fram ur töcknet och presenteras 

ibland i ordknappa men vältaliga vändningar 

som påminner om den isländska sagans. Deras öde 

förknippas så med nybygget som för Pettersson är 

den centrala enheten. Deras prestationer mäts utan 

många värdeomdömen framförallt med hjälp av de 

regelmässigt återkommande protokollsutdragen 

från syneförrättningarna. På det mänskliga planet 

bevaras episoder som ofta rimmar vida bättre med 

ödemarkernas karga villkor än med skönlitterära 

ideal. När Jon Olofsson sätter av över Vojmsjön 

och fjällen efter sin bortlupna fru och hennes älskare, 

är det inte bara svartsjuka som driver honom. 

»Nä, jag vill nog inte mista Greta, för hon är så rasandes 

riktig en hushållare.» Det var också han, inte 

romantiken, som avgick med segern. O P Petterssons 

verk är naturligtvis alls inte ensamt om att bevara 

sådana glimtar från gångna tiders svenska samhälle. 

Men han gör det i ovanligt stor utsträckning 

och på ett systematiskt sätt. Därigenom kommer 

»Gamla byar i Vilhelmina» att mer och mer motsvara 

en ny intresseinriktning hos den historiska forskningen. 

Både i och utanför Sverige väljer allt fler 

historiker att försöka avslöja den »vanliga människans», 

de fattiga massornas villkor. I viss utsträck- 

208 

ning kan detta ske genom en kvantitativ infallsvinkel. 

Men statistiska genomsnitt är dömda att förbli 

fiktiva. De saknar liv. Därför kommer alltfler socialhistoriker 

numera fram till att siffrorna och kurvorna 

måste kompletteras med kollektiva biografier eller 

med urval av livshistorier i den mån sådana kan 

rekonstrueras på grundval av ett alltid fragmentariskt 

källmaterial. I ett nyutkommet arbete om slaveriet 

på Jamaica i Västindien görs t ex ett sådant 

försök att med hjälp av data om slavarnas ursprung, 

arbetsuppgifter, sjukdomar och död fånga individuella 

levnadsöden. Men alla sådana ansträngningar 

måste få begränsade resultat i den mån de inte som 

O P Petterssons verk också kan hämta näring från 

muntlig tradition. Det rika material han insamlade 

skulle inte ha stått senare generationers forskare 

till buds. Den muntliga traditionens livslängd är alltid 

begränsad, men i tider av genomgripande samhällsförändring 

kan den riskera att helt klippas av. 

Ett annat stort historiskt sammanhang som O P 

Petterssons verk är ägnat att belysa, är det som gäller 

relationerna mellan olika etniska grupper. I den 

mån en tidigare historieskrivning överhuvudtaget 

befattade sig med de svenska samernas historia gavs 

en för den svenska överheten smickrande bild. I våra 

dagar har av olika orsaker pendeln tenderat att 

svänga över i ett motsatt läge. Exploateringen avsamerna 

och deras konflikter med de svenska grannarna 

har kommit att alltmer poängteras. Jag har 

själv funnit paralleller mellan exploateringsformerna 

inom ramen för 1600-talets silverbrytning i 

Nasafjäll och de som förekom inom den samtidiga, 

oerhört mycket mer omfattande gruvhanteringen i 

de sydamerikanska Anderna. Men motsatsförhållanden 

och exploatering får inte överdrivas. Den bild 

av de inter-etniska relationerna i Vilhelmina som 

O P Pettersson, kanske halvt omedvetet, förmedlar, 

rymmer på samma gång främlingskap och samlev-

nad, konflikter och assimilation. Många nybyggare 

är själva samer, bl a den vars levnadsöde etsar sig in 

med särskild skärpa hos läsaren, Gustaf Arvidsson 

på Dåres, också gift med en samekvinna. Att teckna 

»nybyggare» och »samer» som två klart avskiljbara 

begrepp i 1700- och 1800-talets Sverige skulle 

alltså innebära en förvanskning av verkligheten. 

Analysen av de inter-etniska relationernas historia 

i Nordsverige kräver både försiktighet och känsla 

för nyanser. Det gör detta studium också i andra 

delar av världen (för egen del har jag studerat rasblandningens 

historia i Latinamerika), men ofta 

föredrar skribenter och massmedia att demagogiskt 

förenkla i stället för att söka förklara. 

Det tredje sätt på vilket »Gamla byar i Vilhelmina» 

kan infogas i ett världshistoriskt sammanhang, 

är för att belysa en gränskolonisation. Det var 1893 

som historikern Frederick Jackson Turner höll ett 

föredrag om »Betydelsen av gränsen (the Frontier) 

i amerikansk historia». Han väckte därmed en debatt 

som ännu pågår. Turner menade att den fram 

till hans egen livstid ständigt framskridande kolonisationsgränsen 

mot ett öppet och jungfruligt land i 

väster var någonting för Nordamerika unikt. Ur nybyggarnas 

strapatsfyllda liv växte nya värderingar 

fram: individualism, uppfinningsrikedom, förmåga 

att hjälpa sig själv, optimism, en demokratisk anda, 

misstro mot statlig inblandning... Hans tes kan kritiseras 

på många grunder och innebar i vilket fall 

som helst stora överdrifter. Inte heller tycks den 

nordamerikanska gränskolonisationen ha varit fullt 

så unik som Turner trodde. Tvärtom har hans tes 

inte sällan tagits till utgångspunkt vid studiet av 

mer eller mindre likartade företeelser i andra delar 

av världen, också under andra epoker. Den medeltida 

tyska kolonisationen öster om Elbe är ett sådant 

fall, den månghundraåriga kinesiska expansionen 

mot söder ett annat. Mer givande har jämförelserna 

varit med gränsexpansionerna i Canada, södra 

Latinamerika, Australien, Sydafrika och, inte minst, 

med det ryska framträngandet i Sibirien. Men den 

nordsvenska gränskolonisationen förefaller att hittills 

ha varit bortglömd på detta speciella område 

för jämförande historieforskning. Ändå förefaller 

den mig, särskilt efter att ha läst »Gamla byar i Vilhelmina», 

kunna ha åtskilligt att ge, vid sidan av 

Rudbergs, Hultblads och andras avhandlingar. Det 

är nämligen högst ovanligt att en spontan nybyggarkolonisation 

i ödemarker kan dokumenteras så 

pass väl, nästan steg för steg. Liksom i många andra 

sammanhang, t ex 1800-talets massutvandring, är 

förklaringen till att ett så rikt källmaterial bevarats, 

framförallt Sveriges, även under det liberala skedet 

med dess blygsamma förvaltningsapparat, osedvanligt 

goda och effektiva administration. Inte ens O P 

Pettersson skulle ha kunnat åstadkomma ett så fulllödigt 

verk som han gjorde om inte Länsman 

Eleazar Rhen (han återkommer ju ideligen i protokollsutdragen) 

och andra tjänstemän varit så pass 

noggranna och pliktmedvetna. 

Den nordsvenska gränskolonisationen skulle kanske 

med särskilt stort utbyte kunna jämföras med 

svenska insatser inom gränskolonisation i andra delar 

av världen. Jag tänker inte bara på Vilhelm Mobergs 

världsberömda småländska nybyggare vid 

Chicago Lake i Minnesota och deras många landsmän 

på andra håll i Mellanvästern. Deras framgångar 

berodde inte bara på deras stora arbetsinsatser. 

Det var nämligen också fråga om en både med hänsyn 

till naturtillgångar och marknadskrafter särskilt 

gynnad gränskolonisation. Man skulle också kunna 

jämföra med exempelvis jordbrukskolonisationen 

kring sekelskiftet vid Uruguayflodens sanka, febersjuka 

stränder i Sydbrasilien. Hundratals stockholmska 

och norrbottniska familjer tog del i denna 

gränskolonisation i en ekonomiskt marginell, mycket 

isolerad zon. Deras strapatser och lidanden har 

bl a vältaligt skildrats i Gerda Pehrsons självupplevda 

bok »Floden tog» (1965). Trots de radikala skillnaderna 

i klimat och miljö har nog denna episod 

mer gemensamt med kolonisationen i Nordsveriges 

isolerade inre än den i det dynamiska Mellanvästern 

har. Denna slags jämförelser är särskilt fängslande 

därför att det gällde reella alternativ för den tidens 

svenskar. I »Gamla byar i Vilhelmina» möter vi bl a 

Johan Olof i Klimpen, en bjässe till karl som så 

sent som i sextioårsåldern grips av Amerikafebern. 

Väl framme blir han emellertid offer för sådan 

hemlängtan att han snart dör, »halvt vansinnig av 

sorg». Att jorden var bördig och skördarna rika i 

detta nya gränsområde, kunde för Johan Olof inte 

uppväga allt vad han känslomässigt lämnat bakom 

sig — för alltid. 

209

Elsa Laula — 

vilhelmina-samiskan som blev sitt folks sändebud 

Bo Lundmark 

Elsa Laula var född 1877. Under 

sin uppväxttid inom »Gäjga», Dikanäs, 

fick hon uppleva både renskötarlivet 

och nybyggartillvaron. 

Fadern, som var bördig från Hattfjelldal, 

skall nämligen också ha 

anlagt ett nybygge och utnyttjat 

de gamla renvallarna för slåtter. 

Med motiveringen att han överskridit 

överenskomna gränser för 

sitt nybygge skall traktens bönder 

ha försökt få honom vräkt. 

Elsa fick möjlighet att studera 

och valde barnmorskelinjen. Denna 

tid blev en viktig förberedelse 

för hennes pionjärinsats. Hon 

skall sålunda ha tagit aktiv del i 

utformningen av den skrivelse 

om lappskattelanden som Åselesamerna 

ingav år 1900. — År 1904 

inkom hon med en anhållan till 

Konungen där det inledningsvis 

heter: »Undertecknad har, enligt 

bifogade fullmakter, af lapparne 

inom Åsele och Lycksele lappmarker 

erhållit uppdrag att nedresa 

till hufvudstaden för att till 

vederbörande framföra deras klagomål 

öfver de svåra förhållanden, 

hvarunder de lefva och hvilka 

synas allt mera omöjliggöra 

dem existensmöjligheterna.» Vidare 

framhålls att odlingsgränsen 

eller »kulturgränsen» som drogs 

1867 var ämnad att skydda de samiska 

intressena. 

210 

Den 21 oktober 1904 återkom 

Elsa Laula och Torkel Tomasson 

med en framställning i denna för 

samerna så vitala fråga. Denna 

gång hade man den konkreta begäran 

att staten till samebefolkningens 

förmån skulle förvärva 

samtliga hemman i Umasjö och 

Klippen inom Tärna församling. 

Rent ruinerande ersättningskrav 

hade nu böljat drabba renägare i 

dessa byar för intrång på böndernas 

marker. — Allt som allt fick 

Laulas framställning det goda 

med sig att landshövdingen hemställde 

hos Konungen om att inrätta 

en fond med vars medel ersättningar 

för skador utan uppsåt 

skulle bestridas. 

Under handläggningen av detta 

ärende utgav hon även en kampskrift 

betitlad »Inför lif eller död? 

Sanningsord i de lapska förhållandena». 

Den trettiosidiga skriften 

diskuterar främst samernas rättsliga 

status. — Inledningsvis heter 

det: »man sätter sig icke in i lappbefolkningens 

förhållanden utan 

betraktar det hela som en föråldrad 

brokig tafla bredvid svenskens 

högre kulturstadium». Orsaken 

till många samers utarmning 

anser hon sig också kunna fastställa: 

»Därhän har lapparnas 

osäkra rättsställning ledt, på 

grund af deras undantagsställ- 

ning i den svenska jordrättsskipningen». 

Samtidigt omöjliggjorde 

den landsfaderliga »lapp-skall-vara 

vara-lapp»-inställningen att samerna 

fick representation i de kommunala 

myndigheterna. Framställningen 

mynnar ut i frågeställningen: 

»Hvad är att närmast göra?» 

Hennes svar lyder: »Lappen 

måste ta saken i egen hand. På 

hvad sätt? frågar mången. Det 

finns icke mer än ett. Och detta 

är: en enhetlig lappsk förening, 

fungerande i hvaije lifsnerf af 

lappska befolkningen. I hvarje 

större by eller kommun bildas en 

förening, låt oss exempelvis säga 

Tärnaby lappförening. Denna utlyser 

ett möte med lapparne i 

Tärnaby och skrider till val af 

styrelse. Denna styrelse får i uppdrag 

att emottaga tvistefrågor, 

med föreningen diskutera de reformer, 

som äro önskvärda och 

äfvenledes föra fram desamma 

till en centralstyrelse för hela 

lappbefolkningen, utlysa möten 

och i alla delar tillvarataga den 

lappska befolkningens kraf. Den 

första lappska kongressen skulle 

förläggas till Fatmomakke.» 

Genom sitt agerande blev hon 

snart mycket obekväm för de 

motstående intressena. Dessa fick 

Umebladet som sitt språkrör, där 

främst Vilhelm Nordin i en lång

artikelserie under tiden 12-30 december 

1904 tog upp »fallet 

Laula» till granskning. Dennes 

minst sagt hätska angrepp förmådde 

emellertid inte alls tysta 

»lappambassadrisen», ett epitet 

som hon fick av Aftonbladet. 

Detta »sändebud från ett helt 

folk» blev också en av pionjärerna 

inom den samiska organisationsrörelsen. 

Ännu en Vilhelmina-same 

blev förgrundsfigur på 

detta område, nämligen Hans 

Magnus Nilsson från Klimpfjäll. 

— Vid en av sina uppvaktningar i 

Stockholm kom Elsa Laula i kontakt 

med Fredrika Bremerförbundet. 

Det blev av stor betydelse. 

Härigenom kom hon nämligen att 

lära kanna borgmästare Carl 

Lindhagen, som i flera decennier 

framåt skulle vara en av samernas 

verkliga tillskyndare. 

Historiskt blev det sammanträde 

som hölls i lappkåtan på Skansen 

den 10 augusti 1904. Här beslöts 

nämligen om bildandet av 

ett Centralförbund för samerna. 

Elsa Laula valdes till ordförande, 

Torkel Tomasson till sekreterare 

och redaktören Gustaf Z Hedenström 

till kassör och föreståndare 

för Centralförbundets expedition 

på Klara Södra Kyrkogata 

13. övriga samer som deltog i 

sammanträdet var Enok Johan 

Nilsson från Tärna samt Lars och 

Lisa Stinnerbom från Vilhelmina. 

Förbundsstadgarnas första paragraf 

kom att lyda: »Denna förening 

har till ändamål att söka 

förbättra lapparnas ställning i 

ekonomiskt, kommunalt och politiskt 

hänseende, att verka för 

bildning och nykterhet ibland 

lappbefolkningen och att söka 

bevaka och understödja lappar- 

nas rätt i tvistemål, samt att i öfrigt 

medverka till spridandet af 

välmåga i Lappmarken.» — »Lapparnes 

Egen Tidning» startades 

också. Ett provnummer hann utkomma 

redan 1904. 

Nu följde händelserna slag i 

slag. Sålunda bildades vid en helg 

den 5 september Fatmomakke 

lappförening, varvid 23 medlemmar 

inskrevs. Dess ordförande 

blev Hans Magnus Nilsson. En 

knapp månad senare bildades 

den andra s k lappföreningen, 

nämligen den i Tärnaby, den 3 

oktober 1904. De två följande 

föreningarna bildades i Sorsele 

den 13 januari 1905 på initiativ 

av Ludvig Grahn samt i Glen den 

24 januari. 

Konsolideringen av Fatmomakke 

lappförening ägde rum vid 

marknaden i Åsele den 7 januari 

1905 och av Tärnaby lappförening 

vid Lycksele-marknaden 

den 14 januari. — Margareta 

Winka från Umbyns sameby, som 

var med vid det senare tillfället, 

erinrar sig att man höll till i dagrummet 

till det hotell som låg efter 

Storgatan. Kaffe såldes och 

intäkterna blev grundplåten i föreningskassan. 

Förhandlingarna 

leddes av Torkel Tomasson och 

Elsa Laula. Hon gjorde som talare 

ett starkt intryck på Margareta. 

Med fast tag om karmen på 

en stol böljade hon med appellen: 

»Vi samer måste bygga oss en 

framtid!» 

Viktiga impulser hade Elsa och 

andra föreningspionjärer fått i 

samband med bevistandet av de 

»populärvetenskapliga nykterhetskurserna» 

i Stockholm under tiden 

2-8 januari 1905. Centralförbundets 

styrelse hade lyckats 

samla in drygt tusen kronor att 

fördelas som stipendier bland 

intresserade samer. Viktigare än 

själva kursen blev utan tvivel de 

överläggningar i samefrågorna 

som hölls under ordförandeskap 

av borgmästare Lindhagen. Bl a 

dryftades problemet med utackordering 

av åldringar, varvid föreslogs 

att ålderdomshem skulle 

inrättas i stället. Som ett starkt 

önskemål framfördes också att 

lappfogdarna skulle få väljas av 

samerna själva. — Viktigt för den 

fortsatta verksamheten var också 

att borgmästare Lindhagens syster 

stadsfullmäktigeledamoten 

Anna Lindhagen och Hedenström 

utnyttjade uppehållen under kursen 

till att undervisa samerna i 

föreningsverksamhet. — Den 10 

juli 1905 hölls det första årsmötet 

för Centralförbundet och Fatmomakke 

lappförening. Nu ombildades 

också denna förening 

till Vilhelmina-Åsele lappförening. 

En kommitté' tillsattes med uppgift 

att skärskåda äganderätten 

till lappskattelanden, medan en 

annan fick som uppdrag att verka 

för tillkomsten av ett föreningshus 

i Fatmomakke. 

Centralförbundets historia blev 

kort, »men historiskt var det 

dock en första ansats», som Torkel 

Tomasson uttryckt det. — 

Dess borttynande medförde också 

svårigheter för de lokala föreningarna. 

För moderföreningens 

del, dvs Fatmomakke (Vilhelmina-Åseles), 

skylls en del av svårigheterna 

på den misstro många 

kände inför de socialistiska tendenserna. 

— Jonas Barruk, systerson 

till Elsa Laula, har uppgett 

för mig att en svårighet i samarbetet 

mellan Elsa Laula och Hans 

211

Magnus Nilsson låg i den senares 

uppfattning att äganderätten till 

lappskattelanden inte skulle vara 

privat. 

Elsa Laula gifte sig 1908 med 

renskötaren Tomas P Renberg 

från Vefsen, och blev därmed bosatt 

på västra sidan om kölen. De 

hade sina sommarbetesland i fjällen 

vid Rösvatn och Tustervatn. 

Renbetesdistriktet benämndes efter 

fjället Brurskanken. — Trots 

allt arbete med renarna fortsatte 

hon oförtrutet sin samepolitiska 

pionjärgärning och stod i ledningen 

för en av de första sameföreningarna 

i Norge, kallad Brurskanken 

samiska lag. — I samernas 

i Norge tidningsorgan »Waren 

sardne, Underretning fra fjeldet», 

får man åtskilliga glimtar från 

hennes outtröttliga kamp, inte 

minst föredragsturnéerna. 

År 1911 fick hon ge sig av på 

agitationsresa ända upp till Finnmarks 

fylke tillsammans med 

Edvard Masoni, same från Rana 

som hade varit missionär i Kina! 

— Motstående intressen försökte 

på allt sätt att misstänkliggöra 

Laula, Masoni och de andra aktivisterna. 

Hon stämplades bl a som 

»svensk voldgiftsagent». — Livet 

igenom bars Elsa Laula av en le- 

212 

vande kristen tro, som också gav 

kraft till det samepolitiska arbetet, 

där besvikelser inte saknades. 

Den hjälpte henne även genom 

svåra prövningar i familjen. Sålunda 

dog två av makarnas sex 

barn som små. 

Det trägna arbetet förde fram 

till »de norske lappers förste 

landsmöte», som öppnades i 

Trondheim den 6 februari 1917. 

Åtskilliga samer från Sverige hade 

också mött upp vid landsmötet, 

vars huvudämnen blev »reinbeitesak 

og skolesak». Tongivande blev 

Elsa Laula och »lappehövdingen» 

Daniel Mortensson. Hennes öppningstal 

genomsyrades bl a av tanken 

på samiska samarbetssträvanden 

över gränserna: »Den nation 

som ikke forsöker at fölge med 

udviklingen, gaar tilgrunde. Og 

det er nu en gang slik at smaa nationer 

som vor ofte staar tilbake 

for de andre store nationer. Selv 

har vi den störste del av skyiden 

for at vor nation ikke er kommet 

laengre end den er. Vi har ikke 

staat sammen som et folk, vi har 

aldrig forstaat at handle sammen 

som et folk. Idag forsöker vi for 

förste gang at binde de norske og 

svenske lapper sammen.» — En av 

de svenska samernas delegater vid 

landsmötet var Andreas Wilks, då 

ordförande i Vilhelmina-Åsele sameförening. 

Denne blev tillsammans 

med Torkel Tomasson 

främste tillskyndare av samernas 

i Sverige första landsmöte, hållet 

i Östersund den 5-9 februari 1918. 

I samband med besök i sina 

hemtrakter på svenska sidan hann 

hon också med att blåsa nytt liv i 

»samesaken» på flera håll. Sålunda 

erinrar sig Margareta Winka att 

hon medverkade vid Tärna sameförenings 

»återuppståndelse» 

1919. Hon propagerade då bl a 

för att en kvinna skulle väljas till 

ordförande. 

Den 22 juli 1931 avled »samernas 

Jeanne d'Arc», som hon kallades 

av en vedersakare, på Brönnöy 

pleiehjem vid en ålder av 54 år. 

Hon blev ett av offren för »den 

kvite pest» (lungtuberkulosen), 

som drabbat henne under vintern. 

— I en nekrolog i Samenes venn 

skriver minnestecknaren: »Elsa 

Laula var en meget begavet, vel 

utdannet samekvinne, der la stor 

energi og fast vilje i sitt virke. Nu 

er hennes liv endt i forholdsvis 

tidlig, ung aider. — Hun begravedes 

på Dolstad kirkegård. Fred 

over Elsa Laulas minne! »

I serien finns nu följande delar tillgängliga: 

1. STUDIER I NORRLÄNDSK FORNTID 5O:- 

15 uppsatser i arkeologiska ämnen, 

utgivna till Ernst Westerlunds 75-årsdag. 

150 sidor, rikt illustrerade. 

2. MÄNNISKOÖDEN I DOMBÖCKERNA 20:- 

Ossian Egerbladh 

En samling episoder som omspänner 

perioden 1673-1894, sammanställda 

under författarens mångåriga studium 

av västerbottniska — främst lappmarkens 

— domböcker. 

41 sidor. 

I nästa nummer 

Årets sista häfte ägnas gamla fotografier. 

Denna gång rör det sig om 

samlingar från Nordmaling, Bjurholm 

och örträsk, och om fotograferna 

Hanna Bäckman, Albertina 

Eriksson och Sigvard Edlund. 

Karin Eriksson presenterar industriminnesmiljöer 

i länet. 

Och registret till VÄSTERBOTTEN 

1920-1977ska vara färdigt att rekvirera 

för dem som önskar. 

3. VÄSTERBOTTNISK SKEPPSLISTA 

Kurt Boberg 

En så långt som möjligt komplett förteckning 

på fartyg som byggts och 

redats i Västerbotten från 1 700-talets 

slut till 1900-talets början. Med en 

sjöfartshistorisk inledning. 

106 sidor, rikt illustrerade, även i färg. 

Under förberedelse: 

ANDERS FJELLNER, EN LEVNADS- 

TECKNING 

Bo Lundmark 

Sätt in belopp för önskad volym på postgiro 

6 26 22 - 6, Västerbottens läns hembygdsförening, 

ange bokens titel på talongen, och vi sänder den 

portofritt. 

40

Västerbotten • 

En tidskrift om liv och arbete förr och nyss, 

om natur och kultur, om människor och djur. 

Prenumeration: årets häften 35 

häften i en bok 

häften och bok 

lösnummer 

Rekvisitioner och prenumeration: 

Västerbottens läns Hembygdsförening, 

Pg 6 26 22 -6 

40 

55 

12 

Tidskriften utkommer med fyra nummer per år. 

Redigeras av tjänstemännen vid Västerbottens museum och 

Skellefteå museum. 

Huvudred, och ansv. utg: Per-Uno Ågren 

Grafisk form: Göran Carlsson 

Redaktionens adress: Västerbottens museum, 902 44 Umeå. 

Offsettryck: UTAB, Umeå 1978. ISSN 0346-4938. 

Västerbottens läns hembygdsförening;

ob JU ¿a (xXT^l Xrcrrj^ Jru y&xJi - Västerbottens museum

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

ob JU ¿a (xXT^l Xrcrrj^ Jru y&xJi - Västerbottens museum

Transform your PDFs into Flipbooks and boost your revenue!

Delete template?

Save as template ?