GAMLA SKOLAN - Uppvik & döttrar

GAMLA SKOLAN
PÅ VITEMÖLLA

I Skolhuset, som stod färdigbyggt i september 1865 i hörnet av Lejegatan och Skolsträddet, upphör
verksamheten detta år. Eleverna ska hädanefter få sin bildning i närbelägna Kivik. Överläkare Åke
Rydén och hans hustru Elsa förvärvar den vidlyftiga byggnaden och förvandlar den till ett synnerligen
ståndsmässigt boende. Familjen var ovanlig då, för femtio år sedan, i så motto att de bosatte sig
året runt, och delade vår österlenska vardag i gråmulen november och isig januarivinter...
Ett bildningens hus alltsedan det uppfördes för snart 150 år sedan.
En klenod att förvalta långt in i framtiden. Enligt bevarandeplanen finns
tre byggnader av ”mycket stort kulturvärde” på Vitemölla.
Skolhuset är ett av dessa tre.
Terminen lider mot sitt slut.
Skolavslutningen nalkas.
Året var 1962.

Genom gröna tunnlar av sött doftande kaprifol slingrar en liten stig
uppför den branta backen. I snåren sjunger näktergalskören hela
försommarnatten. Vid stenbordet mitt i backafallet breder fiskeläget,
havet, horisonten och kustens vita böj ut sig framför dina fötter.
Utsikten från utsiktsplatsen är obruten.

Golv av högklassig parkett och tegel.
De höga fönstren med kupade glas.
Inredningsdetaljer samlade under ett långt
och innehållsrikt liv.
Paret var ”toppmoderna”
i sitt tänkande kring boende.
Den originella spiraltrappan.
Interntelefoner.
Högklassiga parkettgolv.
Ett funktionellt kök och
dito badrum. Centralvärme.
Öppen spis och kakelugn.
Av husets sju rum
kan hela fyra tas i anspråk
som sovrum.
Arkitekthjälp fick de av
namnkunnige Hr. Axel
Grönwall från Stockholm/
Gislövshammar. Själva
byggnationen genomfördes
av välrenommerade
byggnadsfirman Nordin.
De forna skolsalarna fick
tjäna som ytterligt generösa
sällskapsrum och
matsal. Husets hjärta.
Matlagning och måltider,
samtal och läsning, vardag
och fest.
I både hus och i den insynsskyddade
trädgården
har familjen manifesterat
sin goda smak och sin
personlighet. Njutit sitt
otium och skapat sig ett
tidlöst hem. Fjärran prål
och långt från inredningsmagasinens
tillrättalagda
nycker. Med ett stort mått
av det fransmännen kallar
”savoir vivre” präglade
paret sitt livsrum.
Kräsna val och mer
än en nypa egensinne.
Men att skrävla har
inte varit avsikten.
Snarare ser vi ett livsverk och något
av en svunnen epok…

Det doftar hav och
sand och tång. Det
doftar solmättad hed
och backtimjan och
trift. Det doftar nyklippt
gräs och rosor
och lavendel.
Det doftar nybryggt kaffe
och stekt sill och kanske
någon av de bofasta just
lagar murresill, med mycket
lök. Det doftar skog och barr
och kåda från furuskogen,
vilken för att hindra sandens
flykt planterades på backkrönet
för mer än åttio år
sedan. Och när höstmörkret
faller sveps läget in i dofter
av fallfrukt och förmultning
och rökt ål...
Om man, som undertecknad,
vuxit upp i ett östskånskt
fiskeläge är det
doftförnimmelserna som
är madeleinekakan. Det är
dofterna som får tiden att
stilla sig för mig. Men dessa
enkla njutningar är, även
utan upptrampade minnesspår,
tillgängliga för den
som har en fungerande nos
och ett öppet sinne...

Böcker och konst. Litteratur och gastronomi.
Jakt och fiske. Djur och natur.
Undertecknad har en hemlig ovana. Jag kan nämligen inte låta bli att
snegla förstulet på vad som ryms i människors bokhyllor.
I det gamla skolhuset på Lejegatan får jag mitt lystmäte…
I bokhyllan finner jag bland annat Fritiof Nilsson Piratens samlade verk. Han och hustrun
Tora var ofta gäster i huset. Vid sådana tillfällen fick barnen stanna uppe sent
och lyssna på Fritiofs sannolika och osannolika historier! Och sedan Piraten själv och
sedermera även Dr. Rydén gått ur tiden, fortsatte Tora och Elsa att umgås. Bägge damerna
var av segt virke och blev en bra bit över 90 år.
Många goda
middagar i spirituellt
sällskap har avnjutits
vid det stora bordet
i matsalen.

Det finns stunder då pennan och orden ter sig som högst bristfälliga redskap. Även kamerans öga
känns alltför grovt och klumpigt. Det finns stunder då man intensivt önskar att man kunde måla
som mästarna och med finaste mårdhårspensel fånga platsens själ och naturens nyanser.
Fånga vårens bleka skimmer och sommarens ljusa pasteller med transparent akvarell i
tunna skikt. Fånga höstens mättade umbror, havets kobolt och ultramarin med olja i breda
stråk och med tusch skildra vinterns svartvita grafik.
Stämningen i fiskeläget vid Hanöbukten föder denna längtan.
Kom hit, Sören Kröyer! Skynda på, Claude Monet! Tag era stafflin och paletter och vi bjuder er
sällsamma motiv! Vitemöllas vita stränder står sig väl mot Skagens kust. Hedens mångskiftande
flora äger långt fler nyanser än franska vallmofält!
Fast inte ens duk och mästarhand skulle räcka långt för att förmedla dofterna av backtimjan, vresros
och äppelblom, av sandnejlikan som breder sig i vita drivor över strandbackarna. Inga penseldrag
förmår återge näktergalens sång och det stilla dunket från en fiskebåt, på väg in i hamnen
med fångsten i tidig morgontimma när solens röda skiva just färgat himlen rosa.
Din alldeles egna upplevelse är det enda som återstår för att helt och fullt förnimma och insupa
alla intryck, precis som nuvarande ägarfamilj gjorde, när de av en för ett halvsekel sedan tog byns
gamla skolhus i besittning.

Det ska erkännas att
huset inte säljes utan en
smula vemod. Men det
känns genast lite varmare
i hjärtat när vi tänker på
att det ska komma i Dina
goda händer!
Det är utan tvivel en
sällsam förmån att bo
och leva på ett läge.
Fast det borde nästan
vara en mänsklig rättighet
att få höra till, låta själen
slå rot i den lätta sandblandade
jorden och att
få ta del av gemenskap,
tankar och traditioner i en
miljö där tiden tickat lite
långsammare.
För hundra år sedan
bodde över fyrahundra
människor på fiskeläget.
Sjöfarten blomstrade liksom
fisket efter ål och lax,
torsk och sill. Näringar av
de mest skilda slag fanns
i det lilla samhället. Så på
1920-talet började sommargäster
uppskatta byn
till den grad att de började
skaffa egna hus. Tidigare
bodde stadsfolk på soloch
badsemester på pensionat
Strandhyddan eller
Badhotellet… Idag kan
Vitemölla, utan överdrifter,
kallas för en fridfull idyll.
Ungefär hundra personer
är fastboende. Men än
lyser det i många fönster,
även när dimman ligger
tät eller snöstormen yr…
Ett litet P.S kan inte undvikas; Är Du det minsta intresserad finns en härlig, tjock bok om fiskeläget,
”Livet på Vitemölla, förr och nu” skriven av sommarmöllingen Monica Larsson. Du får läsa
om lägets 4000-åriga historia(!) och om klivet från fattigt fiskeläge till mondän badort i början
av förra seklet, om människor och hus, båtar och stormar, naturen och alla de konstnärer som
verkade här, om badhotellet där Jussi Björling uppträdde, om traditioner och badliv förr och nu…
Kort sagt; i boken finner Du både kunskap och kuriosa!

Dr. Rydén var en välkänd profil i medicinska
kretsar. Utbildad i Lund. Överläkare i Simrishamn.
Medicine hedersdoktor vid Uppsala universitet.
Han bjöd ofta sina vänner, professorerna från
Lund, till Vitemölla. Jakt och åtföljande middag
stod då på dagordningen! Brev från tacksamma
patienter fyller byrålådorna. En torsk eller en lax
utgjorde betalning från ortsbor som fått hjälp med
någon krämpa.

Fasaden är fint arbetad.
Profilerade locklister.
Figursågade detaljer.
”Liningen”, som träpanelen
kallas på österlendialekt,
skyddar lerväggarna mot uttorkande
sol och slagregn.

Trädgårdsrummet är alldeles osedvanligt stort!
I fiskelägen är trädgårdarna ofta bara
små täppor eller smala remsor runt husen.
Här finns uteplatser där man kan
följa solens gång på himlen från grårosa
gryning till blåviolett skymning. Man kan
slumra bort en stund eller en hel dag i
splendid isolation. Det finns mossklädda
gråstensmurar och murgröna. Och sparrisen
kan under några korta, drömlika
veckor dagligen skattas på späda skott.
Då doftar det ångad sparris och smält
smör från ett öppet köksfönster...
Vill man söka sig utanför sin domän kan
man ta sig en promenad. Om målet är
Badhotellets sekelskiftesveranda, stranden,
heden norrut not Haväng eller glasskiosken
beror helt på omständigheter,
sinnelag och klädsel!

Man kan slumra bort en stund eller en hel dag
i splendid isolation.
Rosor finns i överflöd.
Tid och goda livsbetingelser
har gjort grenarna
knubbiga som barnaarmar.
Körsbärssträdet
är bördigt. I det milda
klimatet blir lavendeln till
stora buskar. Det finns
rikbärande äppelträd.
Dammens vattenspegel
lockar grodor och fåglar
att dricka.
Fågelsången överröstas
ibland av
dånet från havet…

Det är en rymlig och bekväm bostad med en
ganska annorlunda och mycket trivsam planlösning
- man kan gå på promenad från den
ena änden till den andra! Från den äldsta delens
(den forna lärarbostaden) intima sovrum
med takbjälkar, spegeldörrar och kakelugn går
man genom biblioteket – ett rum med omisskännlig
maskulin prägel!
Vidare rör man sig genom det ljusa galleriliknande
hallen där ljuset flödar och tegelgolvet
lagrar solvärmen. Slutligen bjuder det stora
vardagsrummet och matsalen på rymd och
svängrum. Också där finns en eldstad att njuta
vid. (Vi anar att den röda fåtöljen är favoritplatsen!)
Det är en plats för vinterdagar, kanske
efter en promenad längs frusna stränder…
I bottenvåningen finns således två sovrum.
En trappa upp ytterligare två. Skulle flera mot
förmodan tarvas, finns en oinredd vind att ta i
anspråk!
Källarvåningen torde ha rätt temperatur för
förvaring av ädla drycker. Dessutom finns ett
rymligt förrådshus, vilket skulle kunna inredas
till rum, om man så önskar.
Rummen känns genomlysta av det särskilda
ljus som blir till i havets närhet.

Lägets namn betyder rätt
och slätt ” Möllan vid den
vita stranden”, efter vattenkvarnen
vid Mölleåns
mynning. Och man bor ”på”
Vitemölla, ”på” ett fiskeläge.
Inte ”i”. För länge, länge sedan
var fiskelägen tillfälliga
boplatser där man slog läger
medan man fiskade. Vid
några enkla kåsar* förtöjde
man sina små båtar.
Det var ett hårt och mödosamt liv.
Ostkustens livliga sjöfart under 1800talets
sista decennier skänkte ett visst välstånd.
Många fiskare blev sjömän, några
lyckades särskilt väl och blev skeppare
och sjökaptener på egna båtar.
Vid sekelskiftet 1900 skulle byarna börja
ändra karaktär. De förut så fattiga lägena
blev något av mondäna badorter dit förmöget
folk från städerna kom för att njuta
sol och bad. Att Prins Eugen under 30-talet
ofta vistades på Österlen och fångade
blickfång och stämningar på kanvas,
bidrog säkert till österlenkusten växande
popularitet som semesterparadis.

Heden norrut not Haväng inbjuder till långpromenad.
Låga längor och smala sträd-
den. Hamnpirer och bad-
platser. Smekta av solen,
piskade av storm. Ymnigt
blommande rosor och manshöga
stockrosor.
De flesta byborna har bytt
sjöstövlar och oljerock mot
sandaler och badrock. Visserligen
liknar de österlenska
fiskelägena varandra. Konstnärer
och författare har skildrat
dem alla. Men ändå har
de vart och ett sin egen prägel.
Vik har sina klippstränder
och sin golfbana. Baskemölla
klättrar på den branta strandvallen.
På Brantevik är kaptenshusen
är fler än fiskarlängorna.
På Skillinge tycks
fisket frodas och kommersen
är livlig vid hamnen. Kivik har
sina fruktträdgårdar och sin
kungagrav.
Vitemölla har sina stränder
och sina hedar. Doftande
trift och backtimjan och
kritvit timglassand under
bara fötter måste vara
Vitemöllas signum.
Men än idag bor ungefär hundra människor
året runt på Vitemölla. Befolkningen flerdubblas
sommartid, men man kan nog ända kalla byn en
fridfull idyll. För många är det tillflyktsorten, andningshålet
att ständigt längta till. Och glädjande
nog tycks många idag vilja bosätta sig här. De
infödda har fått sällskap av många nya grannar,
som förstått att livet här kan erbjuda stressade
själar mer än en pittoresk miljö.
Att gå ned till piren, vänta på fiskebåten
och få nyfångad spätta med hem. Att slöa
hela varma sommardagen i en solig grop på
stranden. Att promenera på heden, njuta av
hav och solbrända dofter.
Ett är säkert; har man njutit en ledig sommar
här har man, för att använda ett numera
klassiskt uttryck, ”fått Vitemöllesand i
skorna”… Och den går inte att skaka ur!

Men än lyser det
i många fönster,
även när dimman
ligger tät eller
snöstormen yr…

SKOLSTRÄDDET
Muromgärdad trädgård (mot Skolsträddet)
Siffror & kalla fakta:
Byggnadstyp: Fd. skola. 1 ½ plan i vinkel
Byggnadsår/renoveringsår: Troligen
uppförd i mitten 1865-talet. Tillbyggt 1887.
Genomgripande renoverat och ombyggt till
privatbostad i mitten av 1960-talet.
Bostad ca 250 kvm, varav bv ca 200 kvm och
ov ca 50 kvm. Gårdshus ca 50 kvm. Garage
drygt 20 kvm. V.v. se ritning - angivna ytor ovan
avser användbar golvyta.
Konstruktion: Skånsk grund med mindre
källare. Delvis betongplatta på mark. Stomme i
tegel/lersten med fasad av locklistpanel. Bjälklag
av trä, yttertak av tegel och plåt. Dubbelkopplade
fönster med spröjs. Självdragsventilation.
Pris: 8.500.000:- eller bästa bud
Fastighetsbeteckning: Simrishamn Hjälmaröd 12:7, 2:4 och 9:70
Inredning och utrustning: Kök med äldre
inredning från 1960-talet. Spis, spisfläkt, kyl och
frysbox. Diskmaskin, värmeskåp och två diskhoar.
Badrum på b.v med toa, handfat, bidé
och badkar, plastmatta på golv, halvkaklat.
Gästtoalett med handfat vid entré. Toalett,
dusch och handfatvpå o.v med plastmatta,
klinker och våtrumstapet.
Golv: Ekparkett i stora vardagsrummet
(fd, skolsalen och gymnastiksalen), lamellgolv
i biblioteket. Delvist heltäckninsmattor och
plastmattor i sovrummen.
Uppvärmning: Vattenburen värme via
radiatorer. Äldre oljepanna. Öppen spis
i vardagsrum, kakelugn i sovrum.
Adress: Lejegatan 42, 277 32 Kivik
Areal: 2.896 kvm
Taxeringsvärde: 3.671.000 kr varav byggnad 1.794.000 kr (år 2010)
Taxeringskod: 220-helårsbostad
Pantbrev: 4st om totalt 115.500 kr
Försäkring: Länsförsäkringar, fullvärdesförsäkrad
Servitut: Inga kända
Objektsbeskrivningen grundar sig på av säljaren lämnade uppgifter och iakttagelser gjorda på fastigheten.
Uppvik & döttrar
på landet!
Månstorp 104
273 98 Smedstorp
0414 - 708 00
kivik@uppvik.nu

Text, foto & layout: Gabrielle Malmberg
Foto: Lotta Nordstedt & Andreas Johansson
Simrishamn Hjälmaröd
12:7, 2:4 och 9:70
Lejegatan 42, 277 32 Kivik

Vår filosofi är ganska enkel.
Vi säljer hus vi själva skulle vilja bo i.
Vi tror på sambanden mellan lust och lönsamhet. Känsla och kunskap. Arbetsglädje och avkastning.
Det man tycker är roligt och stimulerande gör man bra. Därför vill vi inte ha fler hus än att vi
orkar arbeta engagerat och passionerat med dem alla. Det innebär inte att vi kategoriskt ratar
en viss sorts hus. Det lilla renoveringsobjektet i skogsbrynet kan vara lika spännande som
den kringbyggda gården på slätten eller längan i fiskeläget.
Men, det ska erkännas - ”udda” hus finner lättast vägen till våra hjärtan!
Tavlan jag håller i famnen, målade jag som tonåring. En smula naiv, jovisst, men
så ville jag att mina drömmars hus skulle vara. Varje dag, efter snart ett kvartssekel
som mäklare, påminner den mig om hur fundamentalt det är med både drömmar
och hus! Och jag vill gärna se och höra om hur din husdröm ser ut…
Stundtals är jag full av lätt avundsam beundran inför alla er som vågar rycka
upp er själva med rötterna för att börja växa i ny och okänd jordmån
- oavsett om ni flyttar hit, eller härifrån!
(Själv är jag mera som pionen - jag slutar blomma om jag flyttas!).
Det handlar kanske ytterst om livskvalitet. Vi upprepar ju
med en druckens envishet vårt motto: ” På Österlen
är livskvaliteten högre än huspriserna”. Det kanske ter
sig som en lek med ord. Begreppet livskvalitet är
naturligtvis inte lätt att översätta till kronor
och ören. Dessutom är själva ordet, kanske på
grund av alltför flitig mediaanvändning farligt
nära en urvattnad klyscha. Men innebörden är
både verklig och viktig!
För egen del upplever jag livskvalitet när jag
ibland lyckas vara närvarande i stunden.
Uppfyllas av ögonblicket. En försiktig
förhoppning är att vi på något sätt ska kunna
hjälpa Dig att förhöja Din livskvalitet.
Åtminstone vill vi gärna vara
Dina rådgivare och stigfinnare.
Dina vägvisare och budbärare.
Oavsett om Du vill köpa.
Eller sälja!
Gabrielle Malmberg
VD/aukt.fastighetsmäklare
Text, foto & layout
Lotta Nordstedt
Grafisk form, foto & web
Fastighetsmäklarstud/trainee
Andreas Johansson
Visningar & foto
Leila Jansro
Visningar, inredning
& trädgårdsdesign
0414-708 00 • www.uppvik.nu
Lasse Mangs
Text, foto & layout
Ingrid Fredriksson
Skisser & ritningar
Fotograf Peter Carlsson