Nya testamentet - Logosmappen

47. Vid han ännu talade, si, en hop med
folk, och en utaf de tolf, som het Judas,
gick för dem, och trädde fram till Jesum,
till att kyssa honom.
48. Men Jesus sade till honom: Juda,
förråder du menniskones Son med
kyssande?
49. Då sågo de som när voro, hvad på
färde var, och sade till honom: Herre, skole
vi taga till svärds?
50. Och en af dem slog öfversta Prestens
tjenare, och högg af hans högra öra.
51. Då svarade Jesus, och sade: Låter
kommat härtill; och så tog han på hans öra,
och helade honom.
52. Och Jesus sade till de öfversta
Presterna, och föreståndarena i templet,
och till de äldsta, som till honom komne
voro: Såsom till en röfvare ären I
utgångne, med svärd och med stafrar;
53. Ändock jag hafver dagliga varit med
eder i templet, och I kommen edra händer
intet vid mig; men detta är edar stund, och
mörksens magt.
54. Så grepo de honom, och ledden, och
haden in i öfversta Prestens hus. Men
Petrus följde långt efter.
55. Då gjorde de en eld midt i palatset,
och såto dervid; och Petrus satte sig ibland
dem.
56. Då en tjensteqvinna fick se honom
sittandes vid ljuset, såg hon på honom, och
sade: Denne var ock med honom.
57. Då nekade han honom, och sade:
Qvinna, jag känner honom intet.
58. Och litet efter såg honom en annar,
och sade: Du äst ock af dem. Men Petrus
sade: Menniska, jag är det icke.
59. Och litet derefter, vid en timma, kom
en annar, och sannade det samma,
sägandes: Sannerliga var han ock med
honom; ty han är ock en Galileisk man.
60. Och Petrus sade: Menniska, jag vet
icke hvad du säger. Och i det samma, vid
han ännu talade, gol hanen.
LUCE EVANGELIUM
119
61. Och Herren vände sig om, och såg på
Petrum; och då begynte Petrus tänka på
Herrans ord, huru han honom sagt hade:
Förr än hanen hafver galit, skall du tre
resor neka mig.
62. Och Petrus gick ut, och gret bitterliga.
63. Och de män, som höllo Jesum,
begabbade honom, och slogo honom;
64. Bundo för hans ögon, slogo hans
ansigte, och frågade honom, sägande: Spå,
ho är den som dig slog?
65. Och mycken annor förhädelse sade de
till honom.
66. Och som det dagades, församlade sig
de äldste i folket, och de öfverste
Presterna, och de Skriftlärde, och hade
honom in för sitt Råd,
67. Sägande: Äst du Christus, säg det oss?
Och han sade till dem: Om jag eder det
säger, så tron I det intet;
68. Frågar jag ock, så svaren I intet; ej
heller släppen I mig.
69. Härefter skall menniskones Son sitta
på Guds krafts högra hand.
70. Då sade de alle: Så äst du ju Guds
Son? Sade han: I sägen att jag så är.
71. Då sade de: Hvarefter begärom vi
ännu vittnesbörd? Vi hafve sjelfve hört det
af hans mun.