Nya testamentet - Logosmappen

29. Ty si, de dagar varda kommande, i
hvilkom de skola säga: Saliga äro de
ofruktsamma, och de qveder som intet födt
hafva, och de spenar som ingom hade dia
gifvit.
30. Då skola de begynna säga till bergen:
Faller öfver oss; och till högarna: Skyler
oss.
31. Ty är detta skedt på det färska trät,
hvad skall då ske på det torra?
32. Leddes der ock ut två andre
ogerningsmän med honom, till att aflifvas.
33. Och då de kommo till det rummet,
som kallas hufvudskallaplatsen, der
korsfäste de honom, och de ogerningsmän
med honom; den ena på den högra sidon,
den andra på den venstra.
34. Och sade Jesus: Fader, förlåt dem det;
ty de veta icke hvad de göra. Och de bytte
hans kläder, kastandes lott på dem.
35. Och folket stod och såg uppå; och de
öfverste, samt med dem, begabbade
honom, sägande: Androm hafver han
hulpit, hjelpe sig nu sjelfvom, om han är
Christus, den Guds utkorade.
36. Begabbade honom ock
krigsknektarna, och gingo till, och räckte
ättiko till honom;
37. Sägande: Äst du Judarnas Konung, så
hjelp dig sjelf.
38. Var ock en öfverskrift skrifven öfver
honom, med Grekiska, Latinska och
Ebreiska bokstäfver: Denne är Judarnas
Konung.
39. Men en af de ogerningsmän, som
upphängde voro, hädde honom, och sade:
Äst du Christus, så hjelp dig sjelf och oss.
40. Då svarade den andre, straffade
honom, och sade: Fruktar du icke heller
Gud, du som äst i samma fördömelsen?
41. Och är det väl rätt med oss; ty vi lide
det våra gerningar värda äro; men denne
hafver intet ondt gjort.
42. Och sade han till Jesum: Herre, tänk
på mig, då du kommer i ditt rike.
LUCE EVANGELIUM
121
43. Och sade Jesus till honom: Sannerliga
säger jag dig, i dag skall du vara med mig i
paradis.
44. Och var detta vid sjette timman; och
ett mörker vardt öfver hela landet, allt intill
nionde timman.
45. Och solen miste sitt sken; och förlåten
i templet remnade midt i tu.
46. Och Jesus ropade med höga röst, och
sade: Fader, jag befaller min anda i dina
händer; och då han hade det sagt, gaf han
upp andan.
47. Då höfvitsmannen såg hvad der
skedde, prisade han Gud, och sade:
Sannerliga var denne en rättfärdig man.
48. Och allt folket, som dit gånget var att
se härpå, då de sett hade hvad der skedde,
slogo de sig för sin bröst, och gingo hem
igen.
49. Men alle hans kände vänner, och
qvinnor, som honom följt hade af Galileen,
stodo långt ifrån, och sågo derpå.
50. Och si, en man, benämnd Joseph, en
rådherre, den var en god och rättfärdig
man;
51. Och hade icke samtyckt deras råd och
gerning; och han var bördig af den
Judarnas stad Arimathia; den der ock
åstundade efter Guds rike;
52. Han gick till Pilatum, och beddes Jesu
lekamen;
53. Och tog honom ned, svepte honom uti
ett linkläde, och laden ned i ena graf, som
uthuggen var uti sten, der än då ingen hade
uti lagd varit.
54. Och det var tillredelsedagen, och
Sabbathen begynte gå uppå.
55. Och följde der några qvinnor efter,
som med honom komna voro af Galileen
och besågo grafvena, och huruledes hans
lekamen lagd var;
56. Och gingo sedan tillbaka igen, och
tillredde välluktandes krydder och
smörjelse; men om Sabbathen voro de
stilla, som budet var i lagen.