Nya testamentet - Logosmappen

24. CAPITLET
Jesus uppstår, uppenbaras, far till himla.
1. På den ena Sabbathen, ganska bittida
om morgonen, kommo de till grafvena,
bärande de välluktande krydder, som de
tillredt hade; och några med dem.
2. Så funno de stenen afvältad ifrå
grafvene;
3. Och gingo in, och funno intet Herrans
Jesu lekamen.
4. Och det begaf sig att, då de derom
bekymrade voro, si, så stodo när dem två
män i skinande kläder.
5. Då vordo de förfärade, och slogo sin
ansigte neder åt jordene. Då sade de till
dem: Hvi söken I den lefvande ibland de
döda?
6. Han är icke här, han är uppstånden;
kommer ihåg, huru han sade eder, då han
ännu var i Galileen,
7. Sägandes: Menniskones Son måste
öfverantvardas i syndiga menniskors
händer, och korsfästas; och uppstå på
tredje dagen.
8. Och så begynte de komma ihåg hans
ord;
9. Och gingo tillbaka ifrå grafvene, och
bådade detta allt dem ellofva, och allom
dem androm.
10. Och det var Maria Magdalena, och
Johanna, och Maria Jacobi, och andra som
med dem voro, de detta sade till
Apostlarna.
11. Och deras ord syntes för dem såsom
galenskap; och de trodde dem intet.
12. Men Petrus stod upp, och lopp till
grafvena; och då han lutade sig derin, fick
han se linkläden liggande allena; och gick
sina färde, förundrandes vid sig sjelf hvad
der skedt var.
13. Och si, två af dem gingo på samma
dagen till en by, som låg vid sextio stadier
vägs ifrå Jerusalem, benämnd Emaus.
14. Och de talade hvar med annan, om allt
det som skedt var.
LUCE EVANGELIUM
122
15. Och hände sig, då de talades vid, och
befrågade hvarannan, nalkades ock Jesus,
och gick med dem.
16. Men deras ögon voro förhållen, att de
icke kände honom.
17. Då sade han till dem: Hvad är det för
tal, som I hafven eder emellan, vid I gån,
och ären bedröfvade?
18. Då svarade endera, som het Cleophas,
och sade till honom: Äst du allena ibland
främmande män i Jerusalem, som icke vet
hvad der skedt är i dessa dagar?
19. Sade han till dem: Hvad? Sade de till
honom: Om Jesu Nazareno, som var en
Prophet, mägtig både i gerningar och ord,
för Gudi, och allo folkena;
20. Och huruledes de öfverste Presterna,
och våre förmän, öfverantvardade honom i
dödsens fördömelse, och korsfäste honom.
21. Men vi hoppades, att han skulle vara
den som förlossa skulle Israel; och öfver
allt detta är nu tredje dagen, sedan det
skedde.
22. Och några qvinnor af våra hafva
förskräckt oss, de der bittida om morgonen
hade kommit till grafvena;
23. Och då de icke funno hans lekamen,
kommo de, och sade, att de ock Änglasyn
sett hade, hvilke sagt hade att han lefver.
24. Och någre af dem, som med oss voro,
gingo bort till grafven, och funno såsom
qvinnorna sagt hade; men honom funno de
intet.
25. Då sade han till dem: O! I galne, och
senhjertade till att tro, uti allt det som
Propheterna sagt hafva.
26. Skulle icke Christus sådant lida, och
sedan ingå uti sin härlighet?
27. Och han begynte på Mose, och alla
Propheterna, och gjorde uttydelse för dem i
alla Skrifter, som voro om honom.
28. Och de begynte nalkas intill byn, dit
de ville; och han låts som han ville gå
längre fram.