Nya testamentet - Logosmappen

3. CAPITLET
Christus och Nicodemus. Johannes och hans lärjungar.
1. Och var en man af de Phariseer, som
het Nicodemus, en öfverste ibland Judarna.
2. Han kom till Jesum om nattena, och
sade till honom: Rabbi, vi vete att du äst
kommen af Gudi för en lärare; ty ingen
kan göra de tecken, som du gör, utan Gud
är med honom.
3. Jesus svarade, och sade till honom:
Sannerliga, sannerliga säger jag dig: Utan
en blifver född på nytt, kan han icke se
Guds rike.
4. Då sade Nicodemus till honom: Huru
kan en menniska födas, när hon är
gammal? Icke kan hon på nytt gå in i sins
moders lif, och födas?
5. Svarade Jesus: Sannerliga, sannerliga
säger jag dig: Utan en varder född af vatten
och Andanom, kan han icke ingå i Guds
rike.
6. Det som är födt af kött, det är kött;
och det som är födt af Andanom, det är
Ande.
7. Förundra icke, att jag sade dig, att I
måsten födas på nytt.
8. Vädret blås hvart det vill, och du
hörer dess röst; och du vetst icke hvadan
det kommer, eller hvart det fart alltså är
hvar och en, som af Andanom född är.
9. Nicodemus svarade, och sade till
honom: Huru kan detta ske?
10. Jesus svarade, och sade till honom:
Äst du en mästare i Israel, och vetst icke
detta?
11. Sannerliga, sannerliga säger jag dig:
Vi tale det vi vete, och det vi hafve sett, det
vittne vi; och vårt vittnesbörd anammen I
icke.
12. Tron I icke, när jag säger eder om
jordisk ting; huru skolen I då tro, om jag
säger eder om himmelsk ting?
13. Och ingen far upp i himmelen, utan
den som for neder af himmelen,
menniskones Son, som är i himmelen.
JOHANNIS EVANGELIUM
127
14. Och såsom Moses upphöjde ormen i
öknene, alltså måste ock menniskones Son
varda upphöjd;
15. På det att hvar och en, som tror på
honom, skall icke förgås, utan få
evinnerligit lif.
16. Ty så älskade Gud verldena, att han
utgaf sin enda Son, på det att hvar och en,
som tror på honom, skall icke förgås, utan
få evinnerligit lif.
17. Ty icke hafver Gud sändt sin Son i
verldena, att han skall döma verldena; utan
på det att verlden skall varda salig genom
honom.
18. Hvilken som tror på honom, han
varder icke dömd; men hvilken som icke
tror, han är redo dömd, efter det han icke
trodde i Guds enda Sons Namn.
19. Men detta är domen, att Ljuset är
kommet i verldena, och menniskorna
älskade mer mörkret än Ljuset; ty deras
gerningar voro onda.
20. Ty hvar och en, som illa gör, hatar
ljuset, och kommer icke till ljuset, att hans
gerningar skola icke varda straffade;
21. Men den som gör sanningena, han
kommer till ljuset, att hans gerningar skola
varda uppenbara; ty de äro gjorda i Gudi.
22. Derefter kom Jesus och hans
Lärjungar i Judiska landet, och vistades der
med dem, och döpte.
23. Döpte ock desslikes Johannes i Enon,
hardt vid Salim; ty der var mycket vatten,
och de kommo, och läto döpa sig.
24. Ty Johannes var icke än då kastad i
häktelse.
25. Då kom upp ett spörsmål ibland
Johannis lärjungar, samt med Judarna, om
reningen;
26. Och kommo till Johannem, och sade
till honom: Rabbi, den som var när dig på
hinsidon Jordan, den du vittnade om, si,
han döper, och alle komma till honom.
27. Johannes svarade, och sade:
Menniskan kan intet taga, utan det varder
henne gifvet af himmelen.