Nya testamentet - Logosmappen

14. Men hvilken som dricker af det
vatten, som jag honom gifver, han skall
icke törsta till evig tid; utan det vatten, som
jag honom gifver, skall blifva i honom en
källa med springande vatten i evinnerligit
lif.
15. Då sade qvinnan till honom: Herre, gif
mig det vattnet, att jag icke törster, eller
behöfver komma hit efter vatten.
16. Sade Jesus till henne: Gack, kalla din
man, och kom hit.
17. Svarade qvinnan, och sade: Jag hafver
ingen man. Sade Jesus till henne: Du sade
rätt, jag hafver ingen man;
18. Ty du hafver haft fem män, och den
du nu hafver, är icke din man; det sade du
sant.
19. Då sade qvinnan till honom: Herre,
jag ser, att du äst en Prophet.
20. Våre fäder hafva tillbedit på detta
berget, och I sägen, att i Jerusalem är det
rum, der man tillbedja skall.
21. Jesus sade till henne: Qvinna, tro mig;
den tid kommer, att hvarken på detta
berget, eller i Jerusalem, skolen I tillbedja
Fadren.
22. I veten icke hvad I tillbedjen; men vi
vete hvad vi tillbedje; ty saligheten är af
Judomen.
23. Men den tid kommer, och är nu
allaredo, att rätte tillbedjare skola tillbedja
Fadren i Andanom och sanningen; ty
Fadren vill ock sådana hafva, som honom
tillbedja skola.
24. Gud är en Ande; och de honom
tillbedja, skola tillbedja honom i
Andanom, och i sanningen.
25. Då sade qvinnan till honom: Jag vet,
att Messias skall komma, som kallas
Christus; när han kommer, varder han oss
all ting undervisandes.
26. Sade Jesus till henne: Jag är den
samme, som talar med dig.
JOHANNIS EVANGELIUM
129
27. Och i det samma kommo hans
Lärjungar, och undrade derpå, att han
talade med qvinnone; dock sade ingen:
Hvad frågar du, eller hvad talar du med
henne?
28. Då lät qvinnan stå sina kruko, och
gick in i staden, och sade till det folket:
29. Kommer, och ser en man, som mig
hafver sagt allt det jag hafver gjort. Månn
han icke vara Christus?
30. Då gingo de af staden, och kommo till
honom.
31. Deremellan bådo Lärjungarna honom,
sägande: Rabbi, ät.
32. Sade han till dem: Jag hafver mat att
äta, der I intet af veten.
33. Då sade Lärjungarna emellan sig:
Månn någor hafver burit honom äta?
34. Sade Jesus till dem: Min mat är det,
att jag gör hans vilja, som mig sändt
hafver, och fullbordar hans verk.
35. Sägen I icke, fyra månader äro ännu,
och skördatimmen kommer? Si, jag säger
eder: Lyfter upp edor ögon, och beser
markena; ty hon begynner hvitna till skörd.
36. Och den der uppskär, han tager lön,
och församlar frukt till evinnerligit lif; på
det att både den som sår, och den som
uppskär, skola tillsamman glädjas.
37. Ty här är det ordet sant, att en annar är
den som sår, och en annar som uppskär.
38. Jag sände eder ut att uppskära, det I
hafven intet arbetat; andre hafva arbetat,
och I ären ingångne i deras arbete.
39. Och månge Samariter af den staden
trodde på honom, för qvinnones tals skull,
som vittnade, att han hade sagt henne allt
det hon hade gjort.
40. När nu de Samariter kommo till
honom, bådo de honom att han ville blifva
när dem; och han blef der i två dagar.
41. Och mycket flere trodde för hans ords
skull;
42. Och sade till qvinnona: Nu tro vi icke
för ditt tals skull; ty vi hafve sjelfve hört,
och vete, att han är visst Christus,
verldenes Frälsare.