Nya testamentet - Logosmappen

8. CAPITLET
Horkonan. Jesu person, embete. Judarnas gensägelse.
1. Då gick Jesus ut på Oljoberget.
2. Och om morgonen bittida kom han
åter i templet, och allt folket kom till
honom; och han satte sig, och lärde dem.
3. Då hade de Skriftlärde och Phariseer
till honom ena qvinno, som var beslagen
med hor; och när de hade ledt henne fram,
4. Sade de till honom: Mästar, denna
qvinnan är beslagen med hor.
5. Och Mose hafver budit oss i lagen, att
sådana skola stenas; men hvad säger du?
6. Detta sade de, till att försöka honom,
att de kunde anklaga honom. Då böjde
Jesus sig ned, och skref med fingret på
jordena.
7. När de nu så stodo fast på sin frågo,
reste han sig upp, och sade till dem:
Hvilken af eder utan synd är, han kaste
första stenen på henne;
8. Och böjde sig åter ned, och skref på
jordena.
9. När de detta hörde, och voro i
samvetet öfvertygade, gingo de ut, hvar
efter annan, begynnande på de äldsta intill
de sista; och Jesus blef allena, och qvinnan
der ståndandes.
10. När Jesus reste sig upp, och såg ingen,
utan qvinnona, sade han till henne:
Qvinna, hvar äro dine åklagare? Hafver
ingen dömt dig?
11. Sade hon: Herre, ingen; sade Jesus:
Icke heller dömer jag dig. Gack bort, och
synda icke härefter.
12. Åter talade Jesus till dem, sägandes:
Jag är verldenes Ljus; den mig följer, han
skall icke vandra i mörkret, utan han skall
få lifsens ljus.
13. Då sade Phariseerna till honom: Du
vittnar om dig sjelf; ditt vittnesbörd är icke
sant.
14. Svarade Jesus, och sade till dem: Om
jag än vittnar om mig sjelf, så är mitt
vittnesbörd sant; ty jag vet hvadan jag
kommen är, och hvart jag går; men I veten
icke hvadan jag kommer, och hvart jag går.
JOHANNIS EVANGELIUM
137
15. I dömen efter köttet; jag dömer ingen.
16. Och om jag än dömde, är min dom
rätt; ty jag är icke allena; utan jag och
Fadren, som mig sändt hafver.
17. Är ock så skrifvet i edor lag, att
tvegge menniskors vittnesbörd är sant.
18. Jag är den som bär vittnesbörd om
mig sjelf; bär ock Fadren, som mig sändt
hafver, vittnesbörd om mig.
19. Då sade de till honom: Hvar är din
Fader? Jesus svarade: I kännen hvarken
mig eller min Fader. Om I känden mig, då
känden I ock min Fader.
20. Dessa ord talade Jesus vid
offerkistona, lärandes i templet; och ingen
tog fatt på honom, ty hans tid var icke
ännu kommen.
21. Då sade åter Jesus till dem: Jag går
bort, och I skolen söka mig, och skolen dö
uti edra synder. Dit jag går, kunnen I icke
komma.
22. Då sade Judarna: Månn han då vilja
dräpa sig sjelf, medan han säger: Dit jag
går, kunnen I icke komma?
23. Och han sade till dem: I ären
nedanefter, och jag är ofvanefter; I ären af
desso verldene, jag är icke af desso
verldene.
24. Så hafver jag nu sagt eder, att I skolen
dö i edra synder; ty om I icke tron, att det
är jag, skolen I dö i edra synder.
25. Då sade de till honom: Ho äst du?
Och Jesus sade till dem: Aldraförst jag,
som talar med eder.
26. Jag hafver mycket, som jag måtte tala,
och döma om eder; men den mig sändt
hafver, är sannfärdig, och det jag hafver
hört af honom, det talar jag i verldene.
27. Men de förstodo icke, att han talade
till dem om Fadren.
28. Då sade Jesus till dem: När I hafven
upphöjt menniskones Son, då skolen I
förstå att det är jag, och att jag gör intet af
mig sjelf; utan hvad Fadren hafver lärt
mig, det talar jag.