Nya testamentet - Logosmappen

44. Då ropade Jesus, och sade: Den som
tror på mig, han tror icke på mig, utan på
honom som mig sändt hafver.
45. Och den mig ser, han ser honom som
mig sändt hafver.
46. Jag är kommen i verldena för ett Ljus,
att hvar och en, som tror på mig, skall icke
blifva i mörkret.
47. Och hvilken som hörer min ord, och
icke tror, icke dömer jag honom; ty jag är
icke kommen till att döma verldena; utan
att jag skall frälsa verldena.
48. Hvilken mig föraktar, och tager icke
min ord, han hafver den honom döma
skall; det talet, jag talat hafver, skall döma
honom på yttersta dagen.
49. Ty jag hafver icke talat af mig sjelf;
utan Fadren, som mig sändt hafver, han
hafver budit mig hvad jag skall säga, och
hvad jag skall tala.
50. Och jag vet, att hans bud är
evinnerligit lif; derföre, hvad jag talar, det
talar jag såsom Fadren hafver sagt mig.
JOHANNIS EVANGELIUM
146
13. CAPITLET
Fötterna tvås. Sämja befalles. Jude beta. Petri fall.
1. För Påskahögtiden, efter Jesus visste
att hans tid var kommen, att han gå skulle
af denna verldene till Fadren, såsom han
hade älskat sina, som voro i verldene, så
älskade han dem uti ändan;
2. Och då Nattvarden var gjord, och
djefvulen hade redo ingifvit Jude Simons
Ischarioth i hjertat, att han skulle förråda
honom;
3. Visste ock Jesus, att Fadren hade allt
gifvit honom i händer, och att han var
utgången af Gudi, och gick till Gud;
4. Stod han upp af Nattvarden, och lade
af kläden; och tog ett linnet kläde, och
band om sig.
5. Sedan lät han vatten i ett bäcken, och
begynte två Lärjungarnas fötter, och
torkade med det linna klädet, som han var
ombunden med.
6. Så kom han då till Simon Petrus. Och
han sade till honom: Herre, skulle du två
mina fötter?
7. Jesus svarade, och sade till honom:
Det jag gör, vetst du icke nu; härefter skall
du det få veta.
8. Petrus sade till honom: Aldrig skall du
två mina fötter. Jesus svarade honom: Om
jag icke tvår dig, då hafver du ingen del
med mig.
9. Då sade till honom Simon Petrus:
Herre, icke allenast mina fötter, utan ock
händer och hufvud.
10. Jesus sade till honom: Den som
tvagen är, honom görs icke behof, utan att
två fötterna; men han är all ren; och I ären
rene, dock icke alle.
11. Ty han visste ho den var, som honom
förråda skulle; derföre sade han: I ären
icke rene alle.
12. Sedan han då hade tvagit deras fötter,
och tagit sin kläder på sig igen, och satt
sig, sade han åter till dem: Veten I hvad
jag eder gjort hafver?
13. I kallen mig Mästare och Herre; och I
sägen rätt; ty jag är ock så.