Nya testamentet - Logosmappen

10. CAPITLET
Tolf Apostlar väljas, läras, sändas.
1. Och han kallade sina tolf Lärjungar
till sig, och gaf dem magt öfver de orena
andar, att de skulle drifva dem ut, och bota
allahanda sjukdom och allahanda krankhet.
2. Men dessa äro de tolf Apostlars namn:
Den förste, Simon, som kallas Petrus, och
Andreas, hans broder; Jacobus, Zebedei
son, och Johannes, hans broder;
3. Philippus och Bartholomeus; Thomas
och Mattheus, som hade varit en Publican;
Jacobus, Alphei son, och Lebbeus, med det
vedernamnet Thaddeus;
4. Simon af Cana, och Judas Ischarioth,
den ock förrådde honom.
5. Dessa tolf sände Jesus ut, och böd
dem, och sade: Går icke på Hedningarnas
väg, och går icke i de Samariters städer;
6. Utan går heldre till de borttappade får
af Israels hus.
7. Men går, och prediker, och säger:
Himmelriket är kommet hardt när.
8. Görer de sjuka helbregda, de spitelska
rena; reser upp de döda; utdrifver djeflar. I
hafven fått förgäfves, så skolen I ock gifva
förgäfves.
9. Hafver icke guld, icke heller silfver,
icke heller penningar i edra pungar;
10. Och inga vägskräppo, och icke två
kjortlar, icke skor, och ingen staf; ty
arbetaren är värd sin mat.
11. Men hvar I gån in uti en stad eller by,
så bespörjer om der någor inne är, som
dess värdig är; och blifver der, tilldess I
dragen dädan.
12. Men när I gån in i ett hus, så helser
det.
13. Och är det så, att det huset är värdigt,
så kommer edar frid öfver det; är det ock
icke värdigt, så kommer edar frid till eder
igen.
14. Och der som ingen anammar eder,
eller hörer edor ord, så går utaf det huset
eller staden, och skudder stoftet utaf edra
fötter.
MATTHEI EVANGELIUM
13
15. Sannerliga säger jag eder: Sodome
och Gomorre land varder drägeligare på
domedag, än dem stadenom.
16. Si, jag sänder eder såsom får ibland
ulfvar; varer fördenskull snälle såsom
ormar, och enfaldige som dufvor.
17. Men vakter eder för menniskomen: ty
de skola öfverantvarda eder på sin Rådhus,
och uti deras Synagogor skola de
hudflänga eder.
18. Och I skolen varda framdragne för
Förstar och Konungar, för mina skull, till
vittnesbörd öfver dem, och öfver
Hedningarna.
19. Och när som de nu öfverantvarda
eder, så varer icke bekymrade, huru eller
hvad I skolen tala; ty det skall eder gifvas i
samma stundene, hvad I tala skolen;
20. Förty det ären icke I, som talen, utan
det är edar Faders Ande, som talar i eder.
21. Den ene brodren skall öfverantvarda
den andra till döden, och fadren sonen; och
barnen skola sätta sig upp emot
föräldrarna, och dräpa dem.
22. Och I skolen varda hatade af allom,
för mitt Namns skull; men hvilken som
står fast uti ändan, han skall blifva salig.
23. När de förfölja eder i den ena staden,
så flyr till den andra. Sannerliga säger jag
eder: I skolen icke hafva orkat fara
omkring alla Israels städer, förrän
menniskones Son kommer.
24. Lärjungen är icke öfver mästaren; och
icke heller tjenaren öfver sin herra.
25. Det är Lärjunganom nog, att han är
såsom hans mästare, och tjenarenom, att
han är såsom hans herre. Hafva de kallat
husbonden Beelzebub, huru mycket mer
skola de så kalla hans husfolk?
26. Rädens fördenskull intet för dem; ty
det är intet fördoldt, som icke skall varda
uppenbaradt; och intet lönligit, som icke
skall blifva vetterligit.
27. Hvad jag säger eder i mörkret, det
säger i ljuset; och hvad som sägs eder i
örat, det prediker på taken.