Nya testamentet - Logosmappen

16. CAPITLET
Paulus i Lystra, Mysien, Troade, Philippis.
1. Och han kom till Derben och Lystra;
och si, der var en Lärjunge, benämnd
Timotheus, en Judisk qvinnos son, den der
trogen var; men fadren var en Grek.
2. Den samme hade ett godt rykte af de
bröder, som voro i Lystris och Iconien.
3. Då ville Paulus, att han skulle fara
med honom; och tog och omskar honom,
för de Judars skull, som voro i de rum; ty
de visste alle, att hans fader var en Grek.
4. Och der de foro genom städerna,
befallde de dem hålla de stadgar, som af
Apostlarna och Presterna i Jerusalem
beslutne voro.
5. Och vordo de församlingar stadfäste i
trone, och förökades på talet hvar dag.
6. Då de vandrade genom Phrygien och
Galatie landskap, vardt dem förment af den
Helga Anda, tala ordet i Asien.
7. Derföre foro de in i Mysien, och bödo
till att fara in i Bithynien; och Anden
tillstadde dem icke.
8. Men då de hade farit genom Mysien,
foro de ned till Troadem.
9. Och en syn syntes Paulo om nattena.
En Macedonisk man stod och bad honom,
sägandes: Far in i Macedonien, och hjelp
oss.
10. Och straxt han hade sett synena,
tänkte vi till att fara in i Macedonien; och
voro visse deruppå, att Herren hade kallat
oss till att predika Evangelium för dem,
11. Då vi nu seglade af Troade, kommo vi
vår rätta kos till Samothracien, och dagen
derefter till Neapolis;
12. Och dädan till Philippos, som är
ypperste staden i Macedonien, och är en
fristad. Och vistades vi uti den staden
några dagar.
13. Och om Sabbathsdagen gingo vi ut af
staden till älfvena, der man plägade bedja;
och satte oss ned, och talade med qvinnor,
som der tillsamman kommo.
APOSTLA GERNINGAR
187
14. Och en gudelig qvinna, benämnd
Lydia, en purpurkrämerska, utaf de
Thyatirers stad, lydde till; och Herren
öppnade hennes hjerta, att hon gaf akt på
det Paulus sade.
15. Och hon lät sig döpa, och allt sitt hus;
och bad dem, sägandes: Om I hållen mig
derföre att jag tror på Herran, så kommer i
mitt hus, och blifver der. Och hon nödgade
oss.
16. Och hände sig, då vi gingom till
bönen, mötte oss en piga, som hade en
spådomsanda, och hon drog sina herrar
mycken båtning till, med sin spådom.
17. Hon följde Paulum och oss efter, och
ropade, sägandes: Desse männerna äro
högsta Guds tjenare, de der eder förkunna
salighetenes väg;
18. Och det gjorde hon i många dagar.
Men Paulus tog detta illa vid sig, och
vände sig om, sägandes till andan: Jag
bjuder dig, vid Jesu Christi Namn, att du
far ut af henne. Och han for ut i samma
stund.
19. Då hennes herrar sågo, att hoppet var
borto till deras båtning, togo de fatt på
Paulus och Silas, och drogo dem på torget
till de öfversta;
20. Och antvardade dem Rådherrarna i
händer, sägande: Desse männerna göra ena
villo i vår stad, efter de äro Judar;
21. Och lära det sätt, som oss icke höfves
anamma eller hålla, efter vi äre Romerske.
22. Och folket lopp ihop med dem; och
Rådherrarna refvo deras kläder sönder, och
läto hudflänga dem med ris.
23. Och när de hade mycket slagit dem,
kastade de dem i fängelse, och befallde
fångvaktaren, att han skulle granneliga
taga vara på dem.
24. Då, efter han fick så sträng befallning,
kastade han dem in i innersta fångahuset,
och slog en stock öfver deras fötter.
25. Om midnattstid voro Paulus och Silas
i sina böner, och lofvade Gud med sång;
och fångarna hörde dem.