Nya testamentet - Logosmappen

26. Då underhöfvitsmannen det hörde,
gick han till öfversta höfvitsmannen, och
bådade honom, sägandes: Hvad vill du
göra; ty denne mannen är en Romare?
27. Då gick öfverste höfvitsmannen till
honom, och sade: Säg mig, äst du ock en
Romare? Då sade han: Ja.
28. Då svarade höfvitsmannen: Jag hafver
köpt detta borgerskapet med en stor
summo. Då sade Paulus: Jag är ock födder
(en Romare).
29. Och straxt gingo de ifrå honom, som
skulle hafva ransakat honom; och
höfvitsmannen begynte frukta, sedan han
fick veta att han var en Romare, och att
han hade bundit honom.
30. Dagen derefter ville han veta förvisso,
för hvad sak han var beklagad af Judomen;
och löste honom utu banden, och lät
öfversta Presterna komma tillhopa, och
hela Rådet, och lät Paulum komma fram
för dem.
APOSTLA GERNINGAR
199
23. CAPITLET
Paulus för Rådet, slagen, tröstad, frälst, förd till
Felicem.
1. Då såg Paulus på Rådet, och sade: I
män och bröder, jag hafver vandrat för
Gudi uti ett godt samvet, allt intill denna
dag.
2. Då böd den öfverste Presten Ananias
dem som der när stodo, att de skulle slå
honom på munnen.
3. Då sade Paulus till honom: Gud skall
slå dig, du hvitmenada vägg. Sitter du och
skall döma mig efter lagen, och bjuder slå
mig emot lagen?
4. Och de der när stodo sade: Bannar du
Guds öfversta Prest?
5. Då sade Paulus: Jag visste icke, käre
bröder, att han var öfverste Prest; ty det är
skrifvet: Du skall icke banna dins folks
öfversta.
6. Och efter Paulus väl visste, att en part
af dem voro Sadduceer, och annan parten
Phariseer, ropade han inför Rådet: I män
och bröder, jag är en Pharisee, och en
Pharisees son; jag varder dömder för
hoppet och de dödas uppståndelses skull.
7. Och då han det sagt hade, vardt en
tvedrägt emellan de Phariseer och de
Sadduceer; och hopen vardt söndrad.
8. Ty de Sadduceer säga, att ingen
uppståndelse är, och ingen Ängel, och
ingen Ande; men de Phariseer bekänna
båda.
9. Och så vardt ett stort rop. Och de
Skriftlärde af det Phariseiska parti stodo
upp, och begynte kämpas, och sade: Vi
finnom intet ondt med den mannen; om så
kan hända, att Anden hafver talat med
honom, eller en Ängel, så låt oss icke
strida emot Gud.
10. Och efter det begynte varda ett stort
upplopp, fruktade öfverste höfvitsmannen,
att de skulle sönderslita Paulum, och lät
krigsknektarna gå ned, och rycka honom
bort ifrå dem, och föra honom i lägret.