Nya testamentet - Logosmappen

25. CAPITLET
Paulus anklagas inför Festo, skjuter sig till Kejsaren,
befalles Agrippa.
1. Då nu Festus var kommen i landet, for
han efter tre dagar upp ifrå Cesareen till
Jerusalem.
2. Då kommo den öfverste Presten och
de ypperste af Judarna till honom emot
Paulum, och förmanade honom;
3. Och bådo om ynnest emot honom, att
han ville kalla honom till Jerusalem; och
de satte försåt för honom, till att dräpa
honom i vägen.
4. Då svarade Festus, att Paulus skulle
väl förvaras i Cesareen; men innan en kort
tid ville han draga dit igen.
5. De som nu kunna ibland eder (sade
han), komme ditned med oss, och klage då
på honom, om de hafva något emot
honom.
6. Och sedan han hade töfvat der när
dem mer än i tio dagar, for han ned till
Cesareen; och dagen derefter satt han för
rätta, och lät Paulum komma fram.
7. Då han framkommen var, stodo de
Judar kringom honom, som af Jerusalem
nederkomne voro; och båro mång och svår
klagomål före emot Paulum, som de icke
bevisa kunde.
8. Och han försvarade sig, att han intet
brutit hade, hvarken emot Judalagen, eller
emot templet, eller emot Kejsaren.
9. Då ville Festus göra Judomen till
vilja, och svarade Paulo, och sade: Vill du
fara upp till Jerusalem, och der härom stå
till rätta för mig?
10. Sade Paulus: Jag står för Kejsarerätt,
och der bör mig dömas; Judomen hafver
jag ingen orätt gjort, såsom du ock sjelfver
bäst vetst.
11. Men hafver jag någrom gjort skada,
eller något det döden värdt är begått, då
vedersakar jag icke dö. Är det ock intet
sådant, som de åklaga mig före, kan ingen
gifva mig dem så bort; jag skjuter mig till
Kejsaren.
APOSTLA GERNINGAR
203
12. Då hade Festus samtal med Rådet, och
svarade: Till Kejsaren hafver du skjutit
dig; till Kejsaren skall du ock fara.
13. Och då någre dagar voro framlidne,
foro Konung Agrippa och Bernice ned till
Cesareen, och skulle helsa Festum.
14. Och medan de dvaldes der i många
dagar, förtäljde Festus Konungenom Pauli
sak, sägandes: Felix hafver låtit här efter
sig en man fången;
15. Om hvilken, då jag kom till
Jerusalem, underviste mig de öfverste
Presterna, och Judarnas äldste, begärandes
dom emot honom.
16. Och jag svarade dem: Det är icke de
Romerskas sed bortgifva några mennisko
till att förgöras, förr än den, som anklagad
varder, hafver åklagarena jemte sig, och får
rum till att försvara sig i sakene;
17. Derföre, då de hitkommo, utan all
fördröjelse, dagen derefter satt jag för rätta,
och hade mannen före.
18. Då åklagarena kommo före, båro de
ingen sak fram, den jag hade tänkt.
19. Men de hade någor spörsmål med
honom om sina vantro, och om en som
kallades Jesus, den död var, och Paulus
stod deruppå, att han lefde.
20. Men då jag icke förstod mig i sakene,
sade jag: om han ville fara till Jerusalem,
och der stå till rätta derom.
21. Och efter Paulus hade skottsmål, att
Kejsaren skulle känna om hans sak, lät jag
förvara honom, tilldess jag kunde sända
honom till Kejsaren.
22. Då sade Agrippa till Festum: Jag ville
ock gerna höra mannen. I morgon, sade
han, skall du få höran.
23. Dagen efter kom Agrippa och
Bernice, med stor ståt, och gingo in på
Rådhuset, med höfvitsmännerna, och de
yppersta i staden; och vardt Paulus efter
Festi befallning framhafder.