Nya testamentet - Logosmappen

10. CAPITLET
Hvi Juda förkastas. Lagens och trones rättfärdighet.
Trones ursprung.
1. Bröder, mins hjertas begär och bön till
Gud är för Israel, att de måtte varda salige;
2. Ty jag bär vittne med dem, att de
hafva nit om Gud; dock icke visliga.
3. Ty de förstå icke Guds rättfärdighet;
utan fara efter att upprätta sin egen
rättfärdighet, och äro så icke Guds
rättfärdighet undergifne.
4. Ty Christus är lagsens ände, till
rättfärdighet hvarjom och enom som tror.
5. Moses skrifver om den rättfärdighet
som kommer af lagen, att hvilken
menniska som det gör, hon lefver deruti.
6. Men den rättfärdighet, som är af
trone, säger så: Säg icke i ditt hjerta: Ho
vill fara upp i himmelen? Det är, att hemta
Christum härned.
7. Eller, ho vill fara ned i djupet? Det är,
att hemta Christum upp igen ifrån de döda.
8. Men hvad säger (Skriften)? Ordet är
hardt när dig, nämliga i dinom mun, och i
ditt hjerta. Detta är det ordet om trona, som
vi predikom.
9. Ty om du bekänner med dinom mun
Jesum, att han är Herren, och tror i ditt
hjerta att Gud hafver uppväckt honom ifrå
de döda, så varder du salig.
10. Ty med hjertans tro varder man
rättfärdig, och med munsens bekännelse
varder man salig.
11. Ty Skriften säger: Hvar och en, som
tror på honom, skall icke komma på skam.
12. Det är ingen åtskilnad emellan Juda
och Grek; ty en Herre är öfver alla, riker
öfver alla dem som åkalla honom.
13. Ty hvar och en, som åkallar Herrans
namn, skall varda salig.
14. Men huru skola de åkalla den de hafva
icke trott på? Och huru skola de tro
honom, som de hafva intet hört af? Och
huru skola de höra utan predikare?
EPISTEL TILL DE ROMARE
221
15. Och huru skola de predika, utan de
varda sände? såsom skrifvet är: O! huru
ljuflige äro deras fötter, som frid förkunna,
deras som godt förkunna.
16. Men de äro icke alle Evangelio lydige;
ty Esaias säger: Herre, ho tror vår
predikan?
17. Så är tron af predikanen; men
predikanen genom Guds ord.
18. Så säger jag nu: Hafva de icke hört
det? Deras ljud är ju utgånget i all land,
och deras ord till verldenes ändar.
19. Men jag säger: Hafver då Israel det
icke fått veta? Den förste Moses säger: Jag
skall uppväcka eder till nit med det folk,
som icke är folk; och med ett galet folk
skall jag reta eder.
20. Dristar ock Esaias sig till, och säger:
Jag är funnen af dem, som intet sökte mig,
och är vorden uppenbar dem, som intet
sporde efter mig.
21. Men till Israel säger han: Hela dagen
hafver jag uträckt mina händer till det
otrogna och genstörtiga folket.