Nya testamentet - Logosmappen

EPISTEL DEN FÖRRA TILL DE CORINTHIER
11. CAPITLET
Rätt skick i församlingen. Nattvardens rätta bruk.
1. Varer mine efterföljare, såsom ock jag
Christi.
2. Käre bröder, jag prisar eder, att I
tänken på mig i all stycke, och hållen det
sätt, som jag eder föresatt hafver.
3. Så vill jag, att I veta skolen, att
Christus är hvars och ens mans hufvud;
men mannen är qvinnones hufvud; men
Gud är Christi hufvud.
4. Hvar och en man, som beder, eller
propheterar, och hafver något på hufvudet,
han skämmer sitt hufvud.
5. Men en qvinna, som beder eller
propheterar med ohöljdt hufvud, hon
skämmer sitt hufvud; ty det vore icke
annars, än som hon vore rakad.
6. Vill hon icke hölja sig, så skare ock
håret med af; nu, efter det står illa att
henne är håret afskoret, eller afrakadt, så
hölje sig.
7. Men mannen skall icke hölja sitt
hufvud; ty han är Guds beläte och ära; men
qvinnan är mansens ära.
8. Ty mannen är icke af qvinnone; utan
qvinnan af mannenom.
9. Och mannen är icke skapad för
qvinnones skull; utan qvinnan för mansens
skull.
10. Derföre skall qvinnan hafva ena magt
på hufvudet, för Änglarnas skull.
11. Dock är hvarken mannen utan
qvinnone, eller qvinnan utan mannen, i
Herranom.
12. Ty såsom qvinnan är af mannenom, så
är ock mannen genom qvinnona; men
alltsammans af Gudi.
13. Dömer vid eder sjelfva, om det är
dägeligit, att en qvinna beder Gud ohöljd?
14. Eller lärer icke naturen eder det, att
enom man är vanheder, om han hafver
långt hår;
15. Men qvinnone är ära, att hon hafver
långt hår? Håret är henne gifvet till att
skyla sig med.
241
16. Är det ock någor ibland eder, den i
detta ärendet enträten är, han vete, att vi
hafve icke den seden; och icke Guds
församlingar heller.
17. Men detta måste jag befalla: Jag kan
icke prisa, att I tillhopakommen, icke till
förbättring, utan till förvärring.
18. I förstone, när I kommen tillhopa i
församlingene, hörer jag att ibland eder är
skiljaktighet; det jag ock väl endels tror.
19. Ty ibland eder måste ju vara parti, på
det de rättsinnige skola varda uppenbare
ibland eder.
20. När I nu tillhopakommen, så håller
man då icke Herrans Nattvard.
21. Ty då man skall hålla nattvard, tager
hvar och en sin egen nattvard framföre åt;
och den ene hungrar, den andre är drucken.
22. Hafven I nu icke hus, der I uti äta eller
dricka mågen? Eller förakten I Guds
församling, och skämmen dem som intet
hafva? Hvad skall jag säga eder? Skall jag
prisa eder? Häruti prisar jag eder intet.
23. Ty jag hafver undfått af Herranom,
det jag ock eder gifvit hafver: ty Herren
Jesus, i den natten, då han förrådder vardt,
tog han brödet;
24. Tackade, bröt det, och sade: Tager,
äter; detta är min lekamen, som för eder
brytes; detta görer till min åminnelse.
25. Sammalunda ock kalken, efter
nattvarden, och sade: Denne kalk är det
nya Testamentet i minom blod; detta görer,
så ofta I dricken, till min åminnelse.
26. Ty så ofta I äten af detta bröd, och
dricken af denna kalk, skolen I förkunna
Herrans död, tilldess han kommer.
27. Hvilken nu ovärdeliga äter af detta
bröd, eller dricker af Herrans kalk, han
blifver saker på Herrans lekamen och blod.
28. Men pröfve menniskan sig sjelfva,
och äte så af det brödet, och dricke af den
kalken.
29. Ty den ovärdeliga äter och dricker,
han äter och dricker sig sjelfvom domen,
icke åtskiljandes Herrans lekamen.